# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Mariefred, för bristande hantering av hemställningar från en intagen

JO 2023-11-30 dnr 8064-2022

[P]

## BESLUT

Datum                 Dnr                     Sid
                                                                          2023-11-30            8064-2022              1 (8)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Mariefred, för bristande
                        hantering av hemställningar från en intagen


                          Beslutet i korthet: En anstalt har brustit i hanteringen av intagnas hemställningar och
                          bl.a. lämnat svar till intagna på en post-it-lapp utan underskrift.
                          I beslutet betonar JO vikten av att det i varje enskilt fall görs en noggrann bedömning
                          av om en hemställan kan hanteras med stöd av Kriminalvårdens serviceskyldighet
                          eller om det rör sig om ett formellt ärende. Vidare påminner JO om att Kriminalvården
                          bör vara generös med att tillåta samtal mellan en intagen och en advokat som biträder
                          den intagne i en rättslig angelägenhet och att ett sådant samtal kan vara av
                          brådskande natur.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 17 oktober 2022 förde AA fram klagomål
                        mot Kriminalvården, anstalten Mariefred. Han anförde i huvudsak följande.

                        Antingen svarar anstalten inte alls på hemställningar eller så svarar de inte inom
                        rimlig tid eller med en post-it-lapp utan underskrift. Dessutom har anstalten
                        nekat honom att posta sina privata saker, och han har frågat flera gånger om
                        vilka lagar eller föreskrifter som de hänvisar till. Han kan inte överklaga en
                        post-it-lapp eller föra ärendet vidare.

                        AA bifogade exempel på hur anstaltens svar på hemställningar kan se ut.

## Utredning

JO begärde att Kriminalvården skulle yttra sig över det som AA hade fört fram i
                        sin anmälan. Av remissvaret skulle särskilt framgå i vilka situationer
                        Kriminalvården besvarar hemställningar muntligt respektive skriftligt och på
                        vilket sätt myndigheten anser att hemställningar som gäller innehav av
                        personliga tillhörigheter ska besvaras.

                        I sitt remissvar anförde Kriminalvården genom myndighetens rättschef i
                        huvudsak följande (bilagorna har utelämnats här):

                                Uppgifter har hämtats in från region Mitt, som i sin tur har hämtat in uppgifter
                                från anstalten Mariefred. Genom utredningen har följande kommit fram.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:            08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                   Dnr 8064-2022        Sid 2 (8)




Till anstalten inkommer en stor mängd hemställningar från de intagna som kan
spänna över en mängd olika frågor. Det kan exempelvis vara fråga om en
ansökan där skriftliga beslut ska meddelas. Men det kan också vara allmänna
frågor kring t.ex. myndighetens serviceskyldighet.
Är det fråga om ansökningar där skriftliga beslut ska fattas besvaras sådana
genom ett skriftligt beslut som den intagne delges.
Är det allmänna frågor kan dessa besvaras muntligt eller skriftligt beroende på
frågans art och vad som bedöms lämpligt i det enskilda fallet. Enklare frågor
besvaras ofta muntligt, på samma sätt som om frågan hade ställts muntligt. Om
anstalten svarar skriftligt sker det ofta på hemställningsblanketten, där även
datum för svaret och namnet på den som svarat anges. Vid utredningen av detta
ärende har det dock framkommit att personal i förrådet under en längre tid
besvarat frågor på en post-it-lapp som sätts på hemställningsblanketten. De har
nu informerats om att de förväntas svara på det sätt som beskrivs ovan.
Den 23 juni 2022 lämnade AA in en hemställan, ställd till förrådet, i vilken han
ställde frågan om han hade några vykort och brev i förrådet. Anstalten miss-
förstod innehållet i hemställan och svarade på en påklistrad post-it-lapp att de
vykort AA har kvar i förrådet inte är lämpliga att inneha. Sex dagar senare
lämnade AA in en ny hemställan i vilken han önskade att vykorten som inte
ansågs lämpliga ska stå med på förrådsstatusen. Samtidigt förtydligade han att
han inte bett om att få inneha vykorten i sitt bostadsrum. Slutligen önskade AA
svar på varför vykorten inte ansågs lämpliga. Det har inte gått att utreda frågan
om AA fått svar på denna hemställan.
Den 25 juli 2022 ansökte AA om att få ringa till sin mor varannan vecka. Den
2 augusti 2022 avslog anstalten ansökan och tre dagar senare underrättades AA
om beslutet.
När det gäller hemställan den 16 augusti 2022 har AA ifrågasatt varför anstalten
har blandat ihop två helt olika ärenden och varför han endast har fått svar på ett
ärende. Ärendet om kontakt med hans mor är angelägen eftersom hans mor är en
viktig del av hans återanpassning till samhället. Det har inte gått att utreda hur
anstalten har hanterat hemställan. Dock är det klarlagt att AA har haft flera
samtal med kriminalvårdsinspektören om telefonsamtalen till modern.
AA har muntligen fått ett nekande svar på hemställan den 22 augusti 2022 om att
få ringa till en viss namngiven advokat. Eftersom kriminalvårdsinspektören
bedömde att AA hade skäl för att få ringa till advokaten beviljades han den
29 augusti 2022 tillstånd att få ringa. AA tackade nej till att ringa telefonsamtalet
och detta dokumenterades i en daganteckning. Två dagar senare ringde AA till
advokaten och även detta dokumenterades i en daganteckning. Anstalten har
påmint personalen om vikten av att ansökningar om elektronisk kommunikation
kommer behörig beslutsfattare tillhanda.
AA har fått information om att hans telefoner har laddats inför permission.
Den 9 september 2022 lämnade AA in en hemställan om att få tala med
kriminalvårdsinspektören. I hemställan skrev AA att han önskade tala om hans
"samtalssituation" och om rapport som upprättats. Kriminalvårdsinspektören har
haft flera samtal med AA om hans telefonsamtal till modern. När det gäller
samtal om den rapport som upprättats har AA fått svar från kriminalvårds-
inspektören att hen inte kan tala med honom om andra intagnas ärenden.
Den 6 oktober 2022 inkom en hemställan från AA om att få posta alla
telefonkort. Eftersom anstalten inledningsvis bedömde att hemställan avsåg
myndighetens serviceskyldighet svarade anstalten att de inte är behjälpliga med
ärendet. Efter det att AA hade lämnat in ytterligare hemställan i samma fråga
gjorde anstalten en annan bedömning och fattade den 3 november 2022 ett
beslut. Med anledning av det inträffade har anstalten Mariefred sett över sina
rutiner för vilken funktion inom anstalten som besvarar en hemställan.
                                                                   Dnr 8064-2022       Sid 3 (8)




Rättslig reglering

Förvaltningslagen (2017:900), FL
Enligt 6 § FL, ska en myndighet se till att kontakterna med enskilda blir smidiga
och enkla. Myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan
ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning som är lämplig med
hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens
verksamhet. Den ska ges utan onödigt dröjsmål.
Enligt 19 § samma lag kan en enskild inleda ett ärende hos en myndighet genom
en ansökan, anmälan eller annan framställning.
Av 31 § FL framgår att för varje skriftligt beslut ska det finnas en handling som
visar
     1.   dagen för beslutet,
     2.   vad beslutet innehåller,
     3.   vem eller vilka som har fattat beslutet,
     4.   vem eller vilka som har varit föredragande, och
     5.   vem eller vilka som har medverkat vid den slutliga handläggningen utan
          att delta i avgörandet.
I 32 § FL anges följande. Ett beslut som kan antas påverka någons situation på
ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering, om det inte är
uppenbart obehövligt. En sådan motivering ska innehålla uppgifter om vilka
föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande
för myndighetens ställningstagande.
En motivering får helt eller delvis utelämnas, om
     1.   beslutet gäller anställning av någon,
     2.   ett väsentligt allmänt eller enskilt intresse kräver att beslutet meddelas
          omedelbart,
     3.   det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet för enskildas
          personliga eller ekonomiska förhållanden eller något annat jämförbart
          förhållande, eller
     4.   beslutet gäller meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap.
          regeringsformen.
Om motiveringen har utelämnats enligt andra stycket 1, 2 eller 3 ska myndig-
heten om möjligt ge en motivering i efterhand, om någon enskild begär det och
det behövs för att han eller hon ska kunna ta till vara sin rätt.
Enligt 33 § ska en myndighet som meddelar ett beslut i ett ärende så snart som
möjligt underrätta den som är part om det fullständiga innehållet i beslutet om
det inte är uppenbart obehövligt.
Om parten får överklaga beslutet ska han eller hon även underrättas om hur det
går till. Myndigheten ska samtidigt upplysa parten om avvikande meningar som
har antecknats enligt 30 § eller enligt särskilda bestämmelser i någon annan
författning. En underrättelse om hur man överklagar ska innehålla information
om vilka krav som ställs på överklagandets form och innehåll och vad som gäller
i fråga om ingivande och överklagandetid.
Myndigheten bestämmer hur underrättelsen ska ske. En underrättelse ska dock
alltid vara skriftlig om en part begär det. Underrättelse får ske genom delgivning.
I förarbetena till bestämmelsen i 33 § FL (prop. 2016/17:180 s. 324) anges bl.a.
följande. Underrättelsen kan vara skriftlig eller muntlig. En part har dock alltid
rätt att få en skriftlig underrättelse om han eller hon begär det. Även om
myndigheten alltså i andra fall har en valfrihet i fråga om formen torde det
typiskt sett vara lämpligt att myndigheten även då lämnar en skriftlig under-
rättelse. En muntlig underrättelse bör lämnas endast i undantagsfall, främst då
handläggningen i sin helhet har skett muntligt och beslutet är enkelt att motivera
och förstå.
                                                                Dnr 8064-2022        Sid 4 (8)




Övriga författningar
Av 5 § första stycket fängelseförordningen (2010:2010) framgår att det för varje
intagen ska föras en journal som dokumenterar den intagnes verkställighet. I
andra stycket står att det av journalen ska framgå vem som har dokumenterat en
viss uppgift och när det gjordes.
Enligt 9 § förordningen (2018:1746) om kriminalvårdens behandling av
personuppgifter inom brottsdatalagens område får en sådan journal som avses i
5 § fängelseförordningen innehålla uppgifter om alla beslut som har fattats,
viktiga händelser under verkställigheten och väsentliga uppgifter om vidtagna
eller planerade åtgärder som gäller den intagne. Journalen får även innehålla
uppgifter om andra omständigheter som är av betydelse för verkställigheten.

Kriminalvårdens interna styrande dokument
I avsnitt 5.7 i Kriminalvårdens handbok om personliga tillhörigheter – fängelse
(2013:1) anges följande. En anstalt kan inte genom generella förbud, i lokala
rutiner eller liknande, ange vad som är otillåtet att inneha utöver vad som
framgår av författningstexten. En anstalt kan dock, som en ren informations-
åtgärd, ange vad en intagen normalt kan få inneha eller inte i form av ett
standardiserat förhandsbesked, se bilaga 1 och 2. Anstalten måste försäkra sig
om att den intagne förstår skillnaden mellan sådana förhandsbesked och ett
omprövningsbart beslut.
Anstalten måste även upplysa den intagne om vad denne har att iaktta för att få
ett formellt beslut i saken.
I avsnitt 6.1 samma handbok står följande. För att effektivisera processen kan en
intagen inledningsvis få ett standardiserat förhandsbesked i enlighet med vad
som framkommer av avsnitt 5.7 och bilaga 1 och 2. Om den intagne begär ett
formellt beslut ska ett sådant alltid meddelas.
I avsnitt 7.1 i Kriminalvårdens förvaltningshandbok (2018:12) anges bl.a.
följande. Handläggningen ska vara skriftlig. Kriminalvården får dock besluta att
handläggningen helt eller delvis ska vara muntlig, om det inte är olämpligt.
Ärenden av mer okomplicerat slag kan i många fall med fördel helt eller delvis
hanteras muntligt utan att effektiviteten eller rättssäkerhetens krav eftersätts.
Vidare anges i avsnitt 9.1 i förvaltningshandboken följande. Muntlig hand-
läggning kan ske genom ett informellt möte eller samtal mellan handläggaren
och klienten, men också genom t.ex. telefonkontakter. Normalt är det den som
handlägger ett ärende som också har hand om eventuella personliga kontakter
med parten. Enskilda har dock ingen rätt att kräva muntlig kontakt med en viss
handläggare eller beslutsfattare, utan det är Kriminalvården som utser en lämplig
person. Muntlig handläggning kan många gånger vara ett bra sätt att genom
direkta frågor utreda viktiga omständigheter. Ibland kan muntlig handläggning
också påskynda handläggningen av ett ärende. Det kan därför finnas anledning
för en handläggare att på eget initiativ ta en telefonkontakt med en part eller en
annan myndighet för att hämta in nödvändig information. Kravet på att en part
ska ha fått lämna uppgifter muntligt kan uppfyllas genom samtal under ett möte
som dokumenteras genom en anteckning i klientens journal.
I avsnitt 12.1 i förvaltningshandboken anges att beslut inte alltid måste vara
skriftliga enligt förvaltningslagen. Däremot ska det för varje skriftligt beslut
finnas en handling som visar bl.a. dagen för beslutet, vad beslutet innehåller och
vem eller vilka som har fattat det (31 §). Vidare ska Kriminalvårdens beslut
avseende en klient föras in i dennes journal. Detta medför att merparten av
Kriminalvårdens beslut finns i skriftlig form.
                                                                   Dnr 8064-2022      Sid 5 (8)




Kriminalvårdens bedömning

Inledande synpunkter
Inledningsvis konstaterar Kriminalvården att det framgår av utredningen i
ärendet att anstalten Mariefred har brustit i handläggningen av flera av de
hemställningar som AA har lämnat in. Bristerna har bestått i att anstalten har
underlåtit att meddela skriftliga beslut när så borde ha skett och att flera av de
frågor som AA har ställt över huvud taget inte har besvarats.
Kriminalvården beklagar det inträffade och noterar att anstalten har informerat
personalen om vikten av att vara noggrann i samband med hanteringen av
hemställningar från intagna och om vikten av att inte besvara hemställningar
t.ex. genom text på en påklistrad post-it-lapp.

I vilka situationer besvaras hemställningar muntligt respektive skriftligt?
Som framgår ovan görs ett stort antal hemställningar från de intagna till såväl
anstalten Mariefred, som till samtliga anstalter inom myndigheten. Innehållet i
de hemställningar som görs kan variera och avse en mängd olika frågor. När en
intagen gör en hemställan om att få inneha en personlig tillhörighet inleder den
intagne ett ärende hos myndigheten. Detta innebär att förvaltningslagens regler
om handläggningen av ärenden, t.ex. om utredningsskyldighet (23 § FL),
kommunikation (25 § FL), dokumentation av beslut (31 § FL), motivering av
beslut (32 §) och underrättelse av beslut (33 §) gäller.
Kriminalvårdens uppfattning om bl.a. förutsättningarna för muntlighet i
handläggningen kommer till uttryck i myndighetens förvaltningshandbok. Som
framgår ovan anges i denna att utgångspunkten är att handläggningen ska vara
skriftlig. Det finns dock utrymme att besluta att handläggningen helt eller delvis
ska vara muntlig om det inte är olämpligt. Som exempel på ärenden som kan
handläggas muntligt anges ärenden av okomplicerat slag. I sammanhanget bör
även beaktas myndighetens serviceskyldighet enligt 6 § FL.
I vissa situationer kan det av effektivitetsskäl finnas anledning att handlägga
ärenden muntligt. Så kan vara fallet t.ex. om en hemställan görs muntligt och den
skyndsamt även kan besvaras muntligt. I de fall ett beslut är enkelt att motivera
och förstå, behöver inte heller underrättelse om det fullständiga beslutet lämnas
skriftligt, om inte den enskilde begär det (se prop. 2016/17:180 s. 324). Även i
de fall ett beslut meddelas muntligt ska dock beslutet dokumenteras i kriminal-
vårdsregistret.
Det är inte möjligt att lämna ett generellt och uttömmande svar på i vilka
situationer hemställningar besvaras muntligt respektive skriftligt. Lämplighets-
överväganden krävs med utgångspunkt i omständigheterna i varje enskilt fall.

På vilket sätt anser Kriminalvården att hemställningar som gäller innehav av
personliga tillhörigheter ska besvaras?
I fråga om hur hemställningar som gäller innehav av personliga tillhörigheter ska
besvaras behöver särskilt beaktas att det sammantaget handlar om ett stort antal
hemställningar som görs och inte sällan rör frågor som är av stor vikt för de
intagna. Det är därför av stor vikt att handläggningen är effektiv och medger att
svar kan lämnas skyndsamt. Samtidigt är det av yttersta vikt att de intagnas
rättssäkerhet garanteras, bl.a. genom möjlighet till domstolsprövning.
För att möjliggöra en effektiv handläggning förekommer i förhållandevis stor
utsträckning att hemställningar som gäller innehav av personliga tillhörigheter
inledningsvis besvaras genom att den intagne ges en upplysning om den praxis
som finns kring innehav. Som JO tidigare har understrukit måste det i dessa fall
framgå att upplysningen inte innefattar en bedömning av den aktuella ansökan
och att det görs tydligt för den intagne att denne har möjlighet att lämna in en
ansökan i det ursprungliga skicket, för att därigenom i förlängningen få till stånd
en domstolsprövning av frågan (se JO:s beslut den 2 april 2013 i dnr 5856-2011
och 6026-2011).
                                                                        Dnr 8064-2022        Sid 6 (8)




      Det är Kriminalvårdens bedömning att de aktuella avsnitten i myndighetens
      handbok om innehav av personliga tillhörigheter – anstalt respektive förvalt-
      ningshandboken är utformade i enlighet med det som JO tidigare har uttalat i
      frågan och att en upplysning om gällande praxis inte är att likställa med ett beslut
      i ett ärende om innehav av personliga tillhörigheter.
      Vad särskilt gäller muntlighet och skriftlighet i handläggningen bör, i fråga om
      hemställningar som gäller innehav av personliga tillhörigheter, samma över-
      väganden göras som i fråga om hemställningar i allmänhet. Ärendena ska alltså
      handläggas enligt förvaltningslagens bestämmelser och ska som utgångspunkt
      vara skriftlig. I ärenden där en ansökan beviljas eller där beslutet är enkelt att
      motivera och förstå bör dock handläggningen kunna vara muntlig i
      förhållandevis stor omfattning.

Bedömning
Kriminalvården har i sitt remissvar återgett relevant rättslig reglering.

När en intagen lämnar in en hemställan till Kriminalvården ställs olika krav på
hur den ska handläggas beroende på om den intagne därigenom inleder ett
ärende hos myndigheten eller om framställningen kan hanteras med stöd av
myndighetens serviceskyldighet. Kriminalvårdens yttrande beskriver detta väl.
Som framgår där kan ett ärende i enlighet med 19 § förvaltningslagen
(2017:900) inledas genom t.ex. en ansökan. Begreppet ansökan syftar på de fall
då en enskild begär att myndigheten ska fatta någon form av beslut som får
faktiska verkningar eller en begäran om en viss typ av prestation från
myndighetens sida (se prop. 2016/17:180 s. 305). En ansökan behöver inte vara
skriftlig.

En hemställan som hanteras utifrån Kriminalvårdens serviceskyldighet kan
besvaras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till omständigheterna. I de fall
en intagen genom sin begäran inleder ett ärende ställer dock förvaltningslagen
ett flertal krav på myndighetens hantering. Ett beslut i ett ärende ska som
huvudregel innehålla en klargörande motivering och uppgifter om vilka
föreskrifter som har tillämpats samt vilka omständigheter som har varit
avgörande för myndighetens ställningstagande.

När ett beslut har fattats ska Kriminalvården även så snart som möjligt
underrätta den intagne om det fullständiga innehållet i beslutet, om det inte är
uppenbart obehövligt. Undantagsregeln ska tolkas snävt; i princip ska det då
helt saknas behov av underrättelse. Om den intagne får överklaga beslutet ska
han eller hon bl.a. också underrättas om hur det går till. Myndigheten
bestämmer själv hur en underrättelse om ett beslut ska ske. En intagen har
emellertid alltid rätt att få en skriftlig sådan om han eller hon begär det. En
muntlig underrättelse bör lämnas endast i undantagsfall, främst då
handläggningen i sin helhet har skett muntligt och beslutet är enkelt att motivera
och förstå (se samma prop. s. 324).

Av utredningen framgår att anstalten Mariefred har behandlat flera av AA:s
framställningar felaktigt och att det förekommit viss bristande hantering av
hemställningar även i övrigt.
                                                                   Dnr 8064-2022       Sid 7 (8)




En av AA:s framställningar var en hemställan om att få telefonkort skickade
från förrådet. Personalen bedömde att begäran kunde hanteras med stöd av
myndighetens serviceskyldighet och svarade genom en anteckning på
hemställan att anstalten inte var behjälplig med ärendet. AA begärde sedan att
få ett skriftligt avslagsbeslut och information om vilka lagar och föreskrifter
som beslutet grundades på. Det borde i vart fall då ha stått klart att AA menat
att inleda ett ärende genom sin första hemställan. Om anstalten ansett att frågan
skulle hanteras som ett formellt ärende skulle hans begäran därefter förstås ha
handlagts i enlighet med reglerna om ärendehantering i förvaltningslagen. Men
om det var anstaltens fortsatta uppfattning att det inte var fråga om ett ärende
borde AA ha fått det beskedet. Svaret från personalen i förrådet, ett svar som
dessutom tecknades på en post-it-lapp, att AA skulle be personal ta fram
lagtexten åt honom är inte acceptabelt. Hanteringen ger mig skäl att betona
vikten av att i varje enskilt fall göra en noggrann bedömning av hur en
hemställan ska behandlas.

Det har kommit fram att personal vid anstaltens förråd besvarade även en annan
av AA:s hemställningar genom en post-it-lapp. AA hade då ställt frågor om sina
vykort och brev i förrådet. Anstalten svarade att de aktuella tillhörigheterna inte
var lämpliga att inneha. Svaret måste förstås som att anstalten uppfattade
hemställan som en ansökan om innehav av personliga tillhörigheter, vilket i så
fall skulle innebära att ett ärende hade inletts hos myndigheten. AA klargjorde
senare att det inte förhöll sig på det sättet, men mot bakgrund av hur anstalten
hade tolkat hemställan var även denna hantering bristfällig.

Jag kan i sammanhanget nämna att den ordning som beskrivs i remissyttrandet,
att vissa hemställningar om innehav av personliga tillhörigheter inledningsvis
besvaras genom att en intagen får information om innehavspraxis, enligt min
mening kan vara godtagbar. Det förutsätter emellertid att det framgår att detta
inte innefattar en bedömning i det enskilda fallet och att det görs klart för den
intagne att han eller hon kan lämna in sin hemställan i det ursprungliga skicket,
för att därigenom få till stånd ett ställningstagande och en eventuell
domstolsprövning av saken. Jag har alltså förståelse för att hanteringen av
hemställningar måste kunna vara smidig och effektiv, men förfarandet får inte
innebära att en handläggning drar ut på tiden och det ska inte tillämpas om det
redan från början är tydligt att en intagen gör en ansökan eller vill ha en formell
prövning.

Vid ett tillfälle ansökte AA om att få ringa till sin advokat i ett pågående ärende,
vilket avdelningspersonalen inledningsvis nekade. AA hemställde därefter om
att få ett skriftligt avslagsbeslut. Den begäran verkar inte ha besvarats, men sju
dagar senare beviljade en kriminalvårdsinspektör hans ansökan. JO har vid flera
tillfällen uttalat att Kriminalvården bör vara generös i sina bedömningar när det
gäller att tillåta samtal mellan en intagen och en advokat som biträder den
intagne i en rättslig angelägenhet (se t.ex. JO:s beslut den 18 december
2013, dnr 5271-2013). Ett samtal till en advokat kan vara av brådskande natur
                                                                      Dnr 8064-2022       Sid 8 (8)




och det är därför ur rättssäkerhetssynpunkt av stor vikt att en sådan ansökan
snarast vidarebefordras till en behörig befattningshavare, om det inte står klart
att den intagne inom kort kommer att få ringa telefonsamtalet. Det kan nämnas
att jag för närvarande granskar intagnas kontakter med advokater i rättsliga
angelägenheter i ett annat ärende, dnr 3036-2022.

Det är bra att anstalten nu har påmint personalen om vikten av att ansökningar
om elektronisk kommunikation kommer behörig befattningshavare till handa
och att personalen som arbetar i förrådet har informerats om hur en hemställan
ska besvaras. Enligt remissvaret har anstalten även sett över sina rutiner för
vilken funktion som besvarar en hemställan. Detta är givetvis positivt under
förutsättning att det leder till en rättsenlig hantering. Jag utgår ifrån att anstalten
gör en bedömning av om det dessutom finns behov av utbildningsinsatser för
personalen.

Det som har kommit fram i ärendet i övrigt motiverar inte någon åtgärd eller
något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det sagda.




Katarina Påhlsson



Ärendet har föredragits av rättssakkunniga Maria Jacobsson. Byråchefen
Catrine Björkman har deltagit i beredningen.
