# Kritik mot Bergsstaten för långsam handläggning av ett ärende om bearbetningskoncession m.m.

JO 2021-01-14 dnr 8068-2018

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                      Sid
                                                                         2021-01-14              8068-2018              1 (15)
Chefsjustitieombudsmannen                                                                        8104-2018
Elisabeth Rynning




                        Kritik mot Bergsstaten för långsam handläggning av ett ärende om
                        bearbetningskoncession m.m.


                          Beslutet i korthet: I juli 2012 inleddes ett ärende om bearbetningskoncession vid
                          Bergsstaten. Bergmästaren beviljade den sökta koncessionen i maj 2013.
                          Bergmästarens beslut överprövades därefter av såväl regeringen som Högsta
                          förvaltningsdomstolen. I juni 2016 upphävde regeringen beslutet och lämnade tillbaka
                          ärendet till bergmästaren för ny behandling. Handläggningen har sedan dess pågått
                          hos Bergsstaten.
                          I beslutet konstaterar chefsJO att den utdragna handläggningstiden till övervägande
                          delen verkar bero på den tid som främst sökandebolaget har fått till sitt förfogande för
                          att lämna in vissa kompletteringar och yttranden. ChefsJO uttalar att även om en
                          handläggningstid om fyra år typiskt sett framstår som mycket lång måste man vid
                          bedömningen av vad som utgör en rimlig handläggningstid beakta ärendets
                          beskaffenhet och komplexitet. Det måste dock i sammanhanget också beaktas att
                          det, utöver sökanden, även finns fastighetsägare och andra sakägare som berörs av
                          det aktuella ärendet. Det är även mot denna bakgrund viktigt att handläggningen
                          bedrivs på ett så effektivt och snabbt sätt som möjligt och att ärendets avgörande inte
                          fördröjs i onödan.
                          Enligt chefsJO ger omständigheterna uttryck för att Bergsstaten inte har agerat med
                          tillräcklig fasthet i sammanhanget och har varit alltför generös med att bevilja sökta
                          anstånd. Myndigheten kritiseras för detta. ChefsJO uttalar även kritik mot Bergsstaten
                          för att myndighetens ställningstagande i fråga om vilandeförklaring inte har
                          dokumenterats genom ett formellt beslut.

## Anmälningar

I anmälningar som kom in till JO den 29–30 november 2018 framförde AA som
                        ombud för BB m.fl. samt CC klagomål mot Bergsstaten när det gäller
                        handläggningen av ett ärende om bearbetningskoncession (dnr 8068-2018
                        respektive 8104-2018). Anmälarna anförde bl.a. följande:

                        Anmälarna äger fastigheter inom och i anslutning till ett område som den
                        aktuella ansökan om bearbetningskoncession rör. Bergmästaren beviljade under
                        2013 ett bolags ansökan om bearbetningskoncession för området. Beslutet
                        överklagades till regeringen som avslog överklagandena. Regeringens beslut
                        upphävdes därefter av Högsta förvaltningsdomstolen, och regeringen lämnade


 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                     Dnr 8068-2018       Sid 2 (15)
                                                                         8104-2018



tillbaka ärendet till Bergsstaten för ny behandling. Sökandebolaget måste
komplettera sin tidigare ansökan för att en ny koncession skulle kunna
meddelas.

Bergsstaten begärde in aktuella kompletteringar från bolaget genom en skrivelse
daterad den 6 september 2016. Sista dag för komplettering var den 30 november
samma år. Efter detta beviljade Bergsstaten vid flera tillfällen anstånd, fram till
den 15 januari 2018 då bolaget slutligen lämnade in den efterfrågade
kompletteringen. Sedan Bergsstaten mottagit yttrande från Länsstyrelsen i
Jönköping begärde myndigheten att bolaget skulle lämna in ytterligare
komplettering senast den 28 september 2018. Bergsstaten beviljade därefter
bolaget anstånd vid åtminstone två tillfällen, fram till den 14 december 2018.
Vid tidpunkten för anmälningarna hade bolaget alltså beviljats anstånd med
sammanlagt drygt ett år och tre månader.

Undersökningstillstånd och bearbetningskoncession innebär en långtgående
belastning av den enskildes möjlighet att få disponera sin mark samt negativa
effekter i form av bl.a. markskador, buller, vibrationer och vattenföroreningar.
En pågående prövning av en ansökan om bearbetningskoncession medför
visserligen inte i sig någon faktisk påverkan på berörda fastigheter, men orsakar
påtagliga ekonomiska effekter eftersom fastigheterna blir mindre värda vid en
försäljning då det framtida nyttjandet är osäkert.

Utredning
Handlingar i ärendet från Bergsstaten, Näringsdepartementet och Högsta
förvaltningsdomstolen begärdes in och granskades. JO begärde därefter att
Bergsstaten skulle yttra sig över anmälningarna. Yttrandet skulle särskilt avse
vilka överväganden som myndigheten gör dels när tidsfristen för
kompletterande utredning bestäms i den aktuella typen av ärenden, dels vid
upprepade begäran om anstånd. I sitt remissvar den 3 juli 2019 anförde
Bergsstaten, genom bergmästaren, bl.a. följande (bilagorna har här utelämnats):

      Bergsstaten har den 27 maj 2019 erhållit rubricerade ärenden med begäran om
      yttrande över vad som har framförts i AA:s, i egenskap av ombud för BB m.fl.,
      och CC:s anmälan till JO. Anmälningarna avser Bergsstatens behandling av
      ansökan om bearbetningskoncession för området Norra Kärr K nr 1 i Jönköpings
      kommun, Jönköpings län, Bergsstatens diarienummer dnr BS 22-838-2012.
      Av 13 § förordning (2008:1233) med instruktion för Sveriges geologiska
      undersökning (SGU) framgår att Bergsstaten är en organisatorisk enhet inom
      SGU. Bergsstaten har till uppgift att handlägga ärenden som rör prospektering
      och utvinning av mineral. Bergsstaten leds av bergmästaren som beslutar i frågor
      enligt minerallagen.
      SGU:s generaldirektör DD är informerad om innehållet i detta yttrande.

      Bergsstatens handläggning vid ansökan om bearbetningskoncession enligt
      minerallagen

      Tillämplig lagstiftning
      Vid Bergsstatens prövning av en ansökan om bearbetningskoncession tillämpas
      4 kap. 1-7 §§, 8 kap. 1 och 4 §§, 14 kap. 1 § minerallagen samt 17-22 §§ och
      28 § mineralförordningen (1992:285).
                                                                  Dnr 8068-2018         Sid 3 (15)
                                                                      8104-2018



Prövningen innefattar en parallell tillämpning av 3 och 4 kap., 5 kap. 15 § samt
6 kap. 28-46 §§ miljöbalken. Den 1 januari 2018 infördes ett nytt 6 kap. i miljö-
balken med följdändringar i 4 kap. 2 § minerallagen och 17 § mineral-
förordningen. Av övergångsbestämmelser till minerallagen, SFS 2017:961, och
mineralförordningen, SFS 2017:969, framgår att äldre föreskrifter fortfarande
gäller för handläggningen av ärenden som har inletts före ikraftträdandet.
Behandlingen av ansökan om bearbetningskoncession för området Norra Kärr K
nr 1 inleddes hos Bergsstaten före ikraftträdandet vilket innebär att 4 kap. 2 §
minerallagen och 17 § mineralförordningen samt 6 kap. 3 och 7 §§, 8 § första
stycket, 9, 10, 19 och 20 §§ miljöbalken i dess lydelse före den 1 januari 2018
ska tillämpas i aktuellt ärende.
Förvaltningslagens (2017:900) bestämmelser i tillämpliga delar gäller vid
handläggningen av ett ärende som avser ansökan om bearbetningskoncession.
Vid behandlingen av ärendet Norra Kärr K nr 1, och vid begäranden om anstånd,
ska bestämmelserna i 9 och 23 §§ förvaltningslagen beaktas.
Delgivningslagens (2010:1932) samt delgivningsförordningens (2011:154)
bestämmelser om kungörelsedelgivning ska beaktas vid kungörelse om ansökan
om bearbetningskoncession och vid beslut om kungörelsedelgivning av ett beslut
att bevilja eller avslå en ansökan om bearbetningskoncession.

Handläggning av en ansökan om bearbetningskoncession
När en ansökan om bearbetningskoncession kommer in till Bergsstaten diarieför
registrator ansökan och vidtar inledande åtgärder, t ex registrering i mineralrätts-
registret och kontroll om ansökningsavgift är betald. Ärendet lämnas till en
ansvarig handläggare. Behandlingen av ett koncessionsärende sker i samråd
mellan den ansvarige handläggaren, bergmästaren och gruvingenjör.
Behandlingen av ett koncessionsärende innehåller ett omfattande underlag och
många processteg. Inledningsvis kontrollerar Bergsstaten att ansökan uppfyller
kraven enligt mineralförordningen om vad en bearbetningskoncessionsansökan
ska innehålla. Sedan sker en närmare granskning av underlaget på detaljnivå och
föreligger det brister tillskriver eller förelägger Bergsstaten sökanden att avhjälpa
bristerna. En ansökan om koncession kan avvisas efter föreläggande om bristen
är så väsentlig att ansökan inte kan ligga till grund för prövning av ärendet.
När Bergsstaten bedömer att det finns ett komplett underlag ska ansökan och
miljökonsekvensbeskrivningen, som alltid ska fogas en koncessionsansökan,
kungöras. Bergsstaten ska skicka underrättelser om ansökan och miljö-
konsekvensbeskrivningen till berörda fastighets- och sakägare och i under-
rättelser och kungörelser ange att invändningar mot ansökan och miljö-
konsekvensbeskrivningen kan göras inom viss angiven tid. I detta skede ska
Bergsstaten även inleda det obligatoriska samrådet med länsstyrelsen i det eller
de län där koncessionsområdet ligger genom att remiss med begäran om samråd
och yttrande inom angiven tidsfrist översänds till länsstyrelsen. Samrådet med
länsstyrelsen ska utmynna i ett ställningstagande från länsstyrelsen utifrån
tillämpningen av hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken
avseende den markanvändning för koncessionsområdet och för verksamheten
nödvändiga driftsanläggningar som sökanden har redovisat. Samrådet med
länsstyrelsen leder inte sällan till krav på kompletterande uppgifter från
sökanden för att kunna avge yttrande, det är då Bergsstatens ansvar att begära in
kompletteringar från sökanden. När kompletteringar har kommit in från
sökanden fogas dessa en återremiss till länsstyrelsen med förnyad begäran om
samråd. Länsstyrelsen kan begära anstånd att avge sitt yttrande.
När samrådet med länsstyrelsen har avslutats och det finns ett komplett besluts-
underlag har Bergsstaten som mål vad gäller handläggningstiden att meddela
beslut inom två månader. Statistik framtagen av Bergsstaten visar att målet för
handläggningstiden avseende bearbetningskoncessioner har uppnåtts under åren
2016 - 2018 då handläggningstiden har uppgått till i genomsnitt 1,5, 1,7 respek-
tive cirka 1 månad. Den totala ärendetiden för behandlingen av ett koncessions-
ärende, d v s tiden från ansökningsdatum till beslutsdatum, har varit i medeltal
                                                                          Dnr 8068-2018        Sid 4 (15)
                                                                              8104-2018



         15, 36 respektive 32 månader under åren 2016 – 2018. Att den totala ärendetiden
         varierar beror bland annat på ärendets komplexitet, behovet av kompletteringar
         och tidsåtgången för samrådsförfarandet med länsstyrelsen. Bergsstaten har
         sedan år 2016 löpande haft fler antal pågående koncessionsärenden för behand-
         ling jämfört med tidigare år vilket delvis beror på ett antal återförvisade ärenden
         från regeringen som en följd av Högsta förvaltningsdomstolens dom av den
         22 februari 2016 i mål nr 2047-14.1

         Tidsfrister och begäran om anstånd
         Inom ramen för behandlingen av ett koncessionsärende uppställer Bergsstaten en
         tidsfrist vid begäran om kompletteringar från sökanden eller vid begäran om
         yttrande från länsstyrelsen. Det finns inte några bestämmelser om tidsfrister i
         minerallagstiftningen vid begäran om komplettering eller yttrande i ett
         koncessionsärende. Tidsfristen för allmänheten att lämna synpunkter vid
         kungörelse av miljökonsekvensbeskrivningen i ett ärende som avser bearbet-
         ningskoncession ska anpassas till kravet på skälig tid i 6 kap. 39 § första stycket
         miljöbalken om ärendet har inletts hos Bergsstaten efter den 31 december 2017.
         Om sökanden av en bearbetningskoncession eller länsstyrelsen begär anstånd att
         komma in med kompletteringar respektive att avge yttrande kan Bergsstaten
         medge anstånd om det bedöms rimligt med utökad svarstid. Det finns inte några
         bestämmelser om förlängda svarstider i minerallagstiftningen vid begäran om
         anstånd. Det finns inte några fastställda interna rutiner vid Bergsstaten om hur
         bedömningen av en begäran av anstånd ska göras eller vilka svarstider som kan
         medges. Bedömning sker i varje enskilt fall och beslut om anstånd fattas själv-
         ständigt av tjänstemän vid Bergsstaten. Beslut om anstånd fattas av ansvarig
         handläggare, vid behov efter dialog med bergmästaren eller jurist. Vid ansvarig
         handläggares frånvaro fattas beslut om anstånd av annan handläggare i tjänst, vid
         behov efter dialog med bergmästaren eller jurist.

         Beslut om bearbetningskoncession
         Beslut i ett ärende som avser ansökan om bearbetningskoncession fattas av
         bergmästaren efter föredragning av den ansvarige handläggaren. Om de grund-
         läggande kraven i 4 kap. 2 § minerallagen är uppfyllda ska bearbetnings-
         koncession meddelas. Om något, eller några, av de grundläggande kraven inte
         bedöms vara uppfyllda ska ansökan om koncession avslås. I de fall när berg-
         mästaren finner skäl att frångå länsstyrelsens bedömning vid tillämpningen av
         3 och 4 kap. miljöbalken ska bergmästaren hänskjuta ärendet till regeringen för
         prövning. Prövningen av ett koncessionsärende ska också hänskjutas till
         regeringen för avgörande om bergmästaren bedömer frågan om koncession vara
         särskilt betydelsefull ur allmän synpunkt. Om bergmästaren hänskjuter ett ärende
         till regeringen ska utredning och yttrande med bergmästarens ställningstagande
         bifogas ärendet.

         Överklagande av bergmästarens beslut
         Av 16 kap. 1 § minerallagen framgår att bergmästarens beslut i frågor som gäller
         meddelande av bearbetningskoncession kan överklagas hos regeringen.
         Regeringens avgörande vid prövningen av ett överklagat beslut meddelat av
         bergmästaren som avser bearbetningskoncession vinner laga kraft den dag
         beslutet meddelas. Om bergmästaren hänskjuter ett ärende som avser ansökan
         om bearbetningskoncession till regeringen för avgörande vinner regeringens




1
    Se närmare om innebörden av domen och dess betydelse för behandlingen av en
ansökan om bearbetningskoncession på sidan 5 i detta yttrande [s. 6 f. i detta beslut,
JO:s anm.].
                                                                    Dnr 8068-2018         Sid 5 (15)
                                                                        8104-2018



beslut i ärendet laga kraft den dag beslutet meddelas. Regeringens beslut i
ärenden som avser ansökan om bearbetningskoncession kan efter ansökan från
enskild bli föremål för rättsprövning enligt lagen (2006:304) om rättsprövning av
vissa regeringsbeslut.

Bergsstatens ställningstagande vid begäran om anstånd i ett ärende som avser
ansökan om bearbetningskoncession enligt minerallagen

Beslut vid begäran om anstånd för att komplettera en ansökan om
bearbetningskoncession
Det finns inte några bestämmelser i minerallagstiftningen avseende förlängda
svarstider vid begäran om anstånd. Bergsstaten gör en bedömning utifrån
omständigheterna i varje enskilt fall om en begäran om anstånd kan medges. Vid
den bedömningen utgår Bergsstaten från beskaffenheten av ärendet, omfatt-
ningen av begärd komplettering eller yttrande samt de skäl som åberopas till stöd
för begäran om anstånd.
Vid begäran om anstånd från sökanden utgår Bergsstaten dels från den
ursprungliga tidsfristen, omfattningen och vilken typ av kompletteringar som
avses när eventuell förlängd svarstid ska bestämmas. Om sökanden begär
förlängd svarstid måste Bergsstaten inledningsvis överväga om det överhuvud-
taget finns skäl att medge anstånd. Mot bakgrund av vilket material som
sökanden har ålagts att komplettera sin ansökan med måste Bergsstaten väga in
alla aspekter som kan ha betydelse för den svarstid som sökanden rimligen bör
medges. Det är inte ovanligt att en ansökan om bearbetningskoncession behöver
kompletteras med rapporter som är av omfattande och tidskrävande karaktär att
ta fram och som i vissa fall måste föregås av undersökningar i fält som endast
kan utföras under tid på året när det är barmark. Kompletterande uppgifter kan
avse framtagande eller revidering av rapporter såsom t ex miljökonsekvens-
beskrivning, hydrologisk utredning och Natura 2000-utredning. Rapporterna tas
vanligen fram via konsulter på uppdrag av den som söker tillståndet vilket kan
medföra behov av utökad svarstid när arbetssituationen hos anlitade konsulter
medför tidsutdräkt.
Vid begäran om samråd med länsstyrelsen och kungörelse av koncessions-
ansökan ska tidsfristen för länsstyrelsen att avge yttrande anpassas till två
faktorer. Dels uppställda krav i bestämmelser i tidigare och nuvarande 6 kap.
miljöbalken, 6 kap. 8 § respektive 6 kap. 39 §, beroende på när ansökan om
koncession kom in till Bergsstaten. Dels har Bergsstaten som rutin att utöka
denna tidsfrist för länsstyrelsen att avge yttrande med ytterligare 4 - 6 veckor
beroende på antalet mellankommande helgdagar. Länsstyrelsen behöver denna
tidsfrist för att ta del av underlaget i ärendet, inhämta yttrande från t ex
kommunen, ta del av yttranden från allmänheten och sakägare samt att samman-
ställa yttrandet till Bergsstaten. Det är inte ovanligt i ett koncessionsärende att
brister i länsstyrelsens yttrande eller behov av kompletteringar från sökanden
föranleder återremiss vid ett eller flera tillfällen. Vid återremiss till länsstyrelsen
begär Bergsstaten i regel yttrande inom fyra veckor, med undantag för när
kortare eller längre tidsfrist bedöms tillräcklig eller nödvändig beroende på
skälen för återremissen. Om länsstyrelsen begär anstånd att komma in med
yttrande fattas beslut om ytterligare tidsfrist med utgångspunkt från de skäl som
länsstyrelsen anför. Bergsstaten medger den begärda ytterligare tidsfristen om
det bedöms skäligt i förhållande till ärendets komplexitet.
Vid begäran om förlängd svarstid från sökanden eller länsstyrelsen förekommer
det att Bergsstaten endast medger en kortare förlängd svarstid än den begärda,
t.ex. när Bergsstatens begäran avser uppgifter av enklare och mindre tids-
krävande karaktär. Det förekommer även att Bergsstaten vid beslut om förlängd
svarstid klargör i beslutet att ytterligare anstånd inte kommer att medges. Vid
nämnda två typer av beslut måste Bergsstaten noggrant överväga behovet av ett
fullgott beslutsunderlag mot tidsvinsten.
                                                                  Dnr 8068-2018       Sid 6 (15)
                                                                      8104-2018



Bergsstaten beaktar vid varje begäran om anstånd skyndsamhetskravet ställt mot
rättssäkerheten enligt 9 § förvaltningslagen. Bergsstatens övervägande inkluderar
även en bedömning om hur den utredningsskyldighet som åvilar myndigheten
enligt 23 § förvaltningslagen tillgodoses om en begäran om förlängd svarstid
skulle avslås eller medges med kortare tid än enligt begäran. Bergsstaten beaktar
också mellankommande helgdagar vid sin bedömning.

Beslut vid upprepade begäranden om anstånd för att komplettera en ansökan om
bearbetningskoncession
Bergsstaten gör i princip samma överväganden som vid en första begäran om
anstånd. Därutöver tar Bergsstaten hänsyn till den totala svarstid som har
medgetts sedan tidigare med utgångspunkt från den ursprungliga tidsfristen att
avge yttrande eller inkomma med kompletteringar.

Bergsstatens handläggning av ansökan om bearbetningskoncession för området Norra
Kärr K nr 1

Bergsstatens beslut den 15 maj 2013 i ärendet Norra Kärr K nr 1
Ansökan om bearbetningskoncession för området Norra Kärr K nr 1 kom in till
Bergsstaten den 6 juli 2012, sökande är Tasman Metals AB (hädanefter Tasman).
Det sökta tillståndet avser rätt till utvinning och tillgodogörande av koncessions-
mineralerna lantan, zirkonium, niob, yttrium och nefelinsyenit, s k sällsynta
jordartsmetaller. Efter genomfört samråd med Länsstyrelsen i Jönköpings län
(hädanefter Länsstyrelsen), som tillstyrkte koncessionen, beslutade bergmästaren
den 15 maj 2013 att bevilja den sökta koncessionen. Beslutet överklagades av
flera miljöorganisationer och privatpersoner till regeringen som avslog över-
klagandena. Flera av klagandena ansökte om rättsprövning av regeringens beslut
och Högsta förvaltningsdomstolen har i dom av den 22 februari 2016 i mål nr
2047-14 upphävt regeringens beslut (hädanefter Norra Kärr-domen). I det
ifrågasatta koncessionsbeslutet begränsades prövningen till själva koncessions-
området och omfattade inte markanvändningen för tillhörande driftsanläggningar
och vilken påverkan dessa driftsanläggningar kan få för näraliggande Natura
2000-områden. Norra Kärr-domen förtydligar att prövningen av en ansökan om
bearbetningskoncession ska omfatta en slutlig tillämpning av 3 och 4 kap.
miljöbalken beträffande markanvändningen för koncessionsområdet och drifts-
anläggningar och den planerade verksamhetens påverkan på angränsande Natura
2000-områden.

Regeringens beslut den 30 juni 2016
Regeringen beslutade den 30 juni 2016 att lämna tillbaka ärendet avseende Norra
Kärr nr 1 till Bergsstaten för ny behandling. Enligt regeringsbeslutet ska det
aktuella ärendet handläggas och prövas med utgångspunkt från Högsta
förvaltningsdomstolens bedömning i Norra Kärr-domen. Den nya behandlingen
av ärendet bör ske hos Bergsstaten i egenskap av första instans.

Bergsstatens handläggning av ärendet efter den 30 juni 2016
Med utgångspunkt från Norra Kärr-domen inledde Bergsstaten den nya
behandlingen av det aktuella ärendet med genomgång av det befintliga under-
laget och utredning om behovet av kompletterande uppgifter. Bergsstaten har
genom skrivelse den 6 september 2016 framställt begäran om kompletteringar
till Tasman. De begärda kompletteringarna avser komplettering av miljö-
konsekvensbeskrivningen med redovisning av erforderliga driftsanläggningar för
den sökta verksamheten, markanvändning för driftsanläggningar samt drifts-
anläggningarnas direkta och indirekta effekter på sådana allmänna intressen som
avses med bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken (bilaga 1). Tidsfrist för
Tasman att komma in med kompletteringar bestämdes till den 30 november
2016. Med hänsyn till omfattningen av begärda kompletteringar, och de skäl som
Tasman framförde, beviljades Tasman genom fyra beslut om anstånd förlängd
svarstid till den 15 januari 2018. Kompletteringarna som kom in till Bergsstaten
                                                                 Dnr 8068-2018        Sid 7 (15)
                                                                     8104-2018



samma dag som svarstiden löpte ut hade en kvarstående brist som efter begäran
från Bergsstaten avhjälptes av Tasman inom tio dagar till den 23 januari 2018.
Bergsstaten har med det kompletterade underlaget inlett det obligatoriska
samrådsförfarandet med Länsstyrelsen den 6 mars 2018. Samma dag skickades
underrättelser till berörda fastighets- och sakägare samt ombesörjdes beställ-
ningar av kungörelser av ansökan i Post- och Inrikes Tidningar, i ett urval av
lokaltidningar samt på myndighetens hemsida. Bergsstaten gav Länsstyrelsen en
ursprunglig tidsfrist att avge yttrande till den 14 maj 2018, svarstiden förlängdes
efter begäran från Länsstyrelsen till den 15 juni 2018. Från berörda fastighets-
och sakägare har det inför Länsstyrelsens yttrande kommit in ett stort antal
skriftliga invändningar mot den sökta koncessionen. Länsstyrelsen har den 15
juni 2018 yttrat sig över ansökan rörande Norra Kärr K nr 1 och framfört en
omfattande motiverad kompletteringsbegäran (bilaga 2). Yttrandet har
kommunicerats till Tasman med möjlighet att lämna synpunkter och komplette-
ringar. Eftersom Bergsstaten har konstaterat att Länsstyrelsens kompletterings-
begäran även avser begäran om uppgifter som krävs för prövningen av ett
miljötillstånd som prövas av mark- och miljödomstolen men som inte krävs i
koncessionsskedet har Bergsstaten hållit möte med Tasman och Länsstyrelsen
under hösten 2018. Det är Bergsstatens ansvar som prövningsmyndighet att vara
uppmärksam på innehållet i en kompletteringsbegäran från Länsstyrelsen och att
söka avgränsa begäran om ytterligare uppgifter från sökanden till att endast avse
relevanta uppgifter för den prövning som ska ske i koncessionsskedet.
Nuvarande status i ärendet Norra Kärr K nr 1 är följande.
Tasman har mot bakgrund av Länsstyrelsens begäran kompletterat sin ansökan
med ytterligare uppgifter och Bergsstaten har genom ny remiss begärt och fått ett
yttrande från Länsstyrelsen den 8 mars 2019. Sammanfattningsvis konstaterar
Länsstyrelsen att det krävs Natura 2000-tillstånd för verksamheten. Vidare anser
Länsstyrelsen att miljökonsekvensbeskrivningen inte kan godkännas och ligga
till grund för ett ställningstagande om markanvändningen är lämplig i för-
hållande till 3 och 4 kap. miljöbalken. Samtidigt uppger Länsstyrelsen att en
bedömning har gjorts om hur den sökta verksamheten förhåller sig till 3 och
4 kap. miljöbalken och Länsstyrelsen avstyrker koncessionen på den grunden att
miljökonsekvensbeskrivningen inte kan godkännas.
Bergsstaten har med anledning av Länsstyrelsens senaste yttrande i skrivelse till
Tasman redogjort för sin inställning vad gäller processordningen när Natura
2000-tillståndsprövning erfordras vid behandlingen av en ansökan om
bearbetningskoncession enligt minerallagen och har framfört följande.
”Frågan om när Natura 2000-tillståndsprövningen ska ske vid en ansökan om
bearbetningskoncession, när länsstyrelsen inom ramen för samrådsförfarandet
enligt minerallagen har uttalat att Natura 2000-tillstånd krävs, har varit föremål
för prövning hos Bergsstaten i ärendet avseende Laver K nr 1 (bilaga 2, beslut
2016-12-13 Bergsstatens ärende Dnr BS 22-1179-2014). Vid samråds-
förfarandet enligt 8 kap. 1 § minerallagen med länsstyrelsen Norrbotten rörande
ansökan om bearbetningskoncession för området Laver K nr 1 meddelade
länsstyrelsen Norrbotten att det erfordras en prövning enligt 7 kap. 28 a §
miljöbalken avseende den sökta verksamhetens påverkan på riksintresset
Piteälven. Bergsstaten meddelade sökanden avseende Laver K nr 1 sin
inställning att avgörandet av bearbetningskoncessionen ska föregås av en
prövning av Natura 2000-tillstånd. Bergsstaten gav sökanden möjlighet att
överväga ansökan om Natura 2000-tillstånd, sökanden lät meddela att Natura
2000-tillstånd inte kommer att sökas före bergmästarens avgörande i
koncessionsärendet. Bergsstaten avslog ansökan om bearbetningskoncession för
området Laver K nr 1 och angav i huvudsak följande skäl för sitt beslut. Det
framgår uttryckligen av 4 kap. 2 § minerallagen att hushållningsbestämmelserna
i 3 och 4 kap. miljöbalken, däribland markanvändningsbestämmelsen i 4 kap.
8 §, ska tillämpas endast vid den prövning som sker i koncessionsärendet.
Sökanden har valt att inte ansöka om Natura 2000-tillståndsprövning innan
bergmästaren avgör koncessionsärendet, trots att Natura 2000-tillstånd krävs.
                                                                  Dnr 8068-2018       Sid 8 (15)
                                                                      8104-2018



Enligt förarbetsuttalande rörande tillämpningen av bestämmelsen i 4 kap. 8 §
miljöbalken (prop. 1988/89:111 s. 48) ska, när tillståndsprövning enligt
7 kap. 28 a § miljöbalken krävs men inte kommer till stånd, den markanvändning
som den sökta verksamheten omfattar vägras. Bergmästarens beslut i ärendet
Laver K nr 1 har överklagats av sökanden till regeringen. Regeringen har inte
meddelat något avgörande i ärendet.”
Bergsstaten har efterfrågat besked från Tasman om Tasman kommer att ansöka
om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken innan bergmästaren fattar beslut i
ärendet rörande ansökan om bearbetningskoncession för området Norra Kärr K
nr 1. Tasman har meddelat Bergsstaten den 30 april 2019 att Natura 2000-
tillstånd kommer att sökas. Bergsstaten ska därmed avvakta prövningen av
tillståndet enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken och det beslut den prövningen
utmynnar i innan handläggningen av ärendet Norra Kärr K nr 1 kan fortsätta.

Berörd befattningshavare
Ansvarig handläggare för ärendet Norra Kärr K nr 1 har ändrats under ärendets
gång.
Den första prövningen av ärendet Norra Kärr K nr 1 resulterade i ett avgörande
efter cirka 10 månader. Den tjänsteman vid Bergsstaten som då var ansvarig
handläggare av ärendet arbetar inte längre hos myndigheten och har inte beretts
tillfälle att lämna synpunkter eller att ta del av Bergsstatens remissvar.
Vid den förnyade behandlingen av Norra Kärr K nr 1 efter återförvisningen från
regeringen utsågs en ansvarig handläggare som har arbetat med ärendet till och
med december 2017. Handläggaren i fråga har beretts möjlighet att lämna syn-
punkter, särskilt angående de beslut om anstånd som aktuell handläggare har
beviljat, och har även tagit del av detta remissvar.
Nuvarande ansvarig handläggare, tillika föredragande i detta yttrande, har arbetat
med behandlingen av ärendet från och med den 21 december 2017.

Begäranden och beslut om anstånd i ärendet avseende Norra Kärr K nr 1
Bergsstaten har beviljat Tasman fyra anstånd för att komplettera ansökan i
enlighet med Bergsstatens begäran av den 6 september 2016. Den ursprungliga
tidsfristen löpte ut den 30 november 2016. Enligt dåvarande ansvarig hand-
läggare som beviljade Tasman anstånd till den 28 april 2017, 19 maj 2018
[rätteligen 2017, JO:s anm.] och 2 januari 2018 har de skäl som Tasman
framfört beaktats inför besluten om anstånd. Den första begäran avser cirka 5
månader förlängd svarstid vilket har bedömts som rimligt då det avser
omfattande kompletteringar som kan komma att kräva fältundersökningar samt
att det ligger i sökandens intresse att få till stånd ett komplett beslutsunderlag.
Den andra begäran avser ett ytterligare kort anstånd om tre veckor, inga
synpunkter framförs i den delen. Det tredje anståndet avser cirka 7,5 månader
och har beviljats med hänsyn till behovet av fältarbete, att vissa arbeten kräver
barmark, att resultat ska analyseras och sammanställas samt att det i synnerhet
krävs tid för att utreda eventuell påverkan på de Natura 2000-områden som är
belägna i närheten till den sökta verksamheten.
Nuvarande ansvarig handläggare beviljade ytterligare ett anstånd på begäran av
Tasman för att komplettera enligt Bergsstatens skrivelse av den 6 september
2016. Anståndsbegäran kom in till Bergsstaten den 21 december 2017. Inför
beslutet konstaterades att Tasman medgetts ytterligare svarstid omgångsvis
under en längre period. Enligt Tasman var erforderliga undersökningar genom-
förda men visst arbete kvarstod med genomgång och samordning av det
efterfrågade ytterligare underlaget för den sökta koncessionen, med hänsyn till
mellankommande helgdagar var arbetet med att slutföra och lämna in
kompletteringarna till Bergsstaten till den 2 januari 2018 omöjligt. Den
ytterligare svarstid som Tasman begärde till den 15 januari 2018 beviljades,
främst mot bakgrund av att nödvändiga undersökningar var utförda och att det
                                                                 Dnr 8068-2018        Sid 9 (15)
                                                                     8104-2018



endast kvarstod arbete med att slutföra arbetet, även mellankommande helgdagar
har beaktats. Kompletteringarna kom in till Bergsstaten den 15 januari 2018.
Bergsstaten har inlett samrådsförfarandet enligt 8 kap. 1 § minerallagen den
6 mars 2018 genom remiss till Länsstyrelsen med begäran om yttrande senast
den 14 maj 2018. Länsstyrelsens begäran om ytterligare svarstid till den 15 juni
2018 har beviljats mot bakgrund av det omfattande underlaget i ärendet Norra
Kärr K nr 1 och att Norra Kärr-domen innebär en vidare tillämpning av
3 och 4 kap. miljöbalken.
Bergsstaten har beviljat Tasman tre anstånd med anledning av begäran om
synpunkter och kompletteringar utifrån det yttrande som Länsstyrelsen avgav
den 15 juni 2018 (bilaga 2). Med hänsyn till innehållet i yttrandet, det stora
antalet kompletteringskrav, svåra juridiska avvägningar om erforderlig
komplettering samt behov av tid för dialog mellan Bergsstaten, Tasman och
Länsstyrelsen har Bergsstaten beviljat de sökta anstånden. Bergsstaten anser att
den medgivna förlängda svarstiden är rimlig i förhållande till den begäran som
har riktats mot Tasman.

Bergsstatens bedömning av handläggningen av ansökan om bearbetningskoncession
för området Norra Kärr K nr 1
Den första behandlingen av ansökan om bearbetningskoncession för området
Norra Kärr K nr 1 utmynnade i ett beslut cirka tio månader efter det att ansökan
kom in till Bergsstaten.
Den nya behandlingen av ärendet Norra Kärr K nr 1 påbörjades efter regeringens
beslut den 30 juni 2016 att lämna ärendet åter till Bergsstaten för ny prövning.
Det bör betonas att Bergsstaten under tiden efter Norra Kärr-domen fick, och
alltjämt har, en markant ökning av antalet löpande pågående koncessions-
ärenden. Bergsstaten har trots hög arbetsbelastning vidtagit åtgärder i ärendet
Norra Kärr K nr 1 snarast möjligt och utan onödig fördröjning vid varje ny
händelse i ärendet vilket framgår av registerutdrag ur myndighetens diarium
(bilaga 3). Bergsstaten vill också framhålla att ärendet Norra Kärr K nr 1 är ett
kontroversiellt ärende som har präglats av stor uppmärksamhet från medier,
berörda fastighets- och sakägare och miljöorganisationer. Det är Bergsstatens
ansvar i varje enskilt ärende som handläggs vid myndigheten att se till att ärendet
blir utrett i den omfattning som ärendets beskaffenhet kräver. Bergsstaten ska se
till att underlaget i varje ärende kan leda till ett materiellt riktigt beslut. Vad
gäller ärendet Norra Kärr K nr 1 är det en självklar följd av Norra Kärr-domen
att underlaget måste kompletteras. I vilken mån ärendet behöver kompletteras
innan beslut fattas åvilar Bergsstaten i samråd med Länsstyrelsen att avgöra. Det
råder enligt Bergsstatens uppfattning viss avgränsningsproblematik hos Läns-
styrelsen inom ramen för samrådet om vilka kompletterande uppgifter som
behöver tillföras ärendet innan Länsstyrelsen kan avge ett slutligt yttrande. Ett
slutligt yttrande från Länsstyrelsen är dock en förutsättning för att Bergsstaten
ska kunna meddela beslut i det aktuella ärendet. Bergsstaten anser att det har
lämnats tydliga besked så väl muntligen som skriftligen till Länsstyrelsen i
vilken mån ärendet Norra Kärr K nr 1 behöver kompletteras för att lämpligheten
av markanvändningen med tillämpning av hushållningsbestämmelserna i
miljöbalken ska kunna bedömas av Länsstyrelsen. De frågor som ska behandlas
vid en kommande ansökan om miljötillstånd ska inte prövas av Bergsstaten.
Efter ytterligare kompletteringar från Tasman samt en ytterligare remissomgång
hos Länsstyrelsen har krav på tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken framförts
av Länsstyrelsen. Tasman kommer att söka sådant tillstånd. Bergsstaten måste
avvakta beslut från denna särskilda prövning innan behandlingen av ärendet
Norra Kärr K nr 1 kan fortsätta.
Bergsstaten kan konstatera att under den förnyade handläggningen av ärendet
Norra Kärr K nr 1, som nu har pågått i tre år, har det meddelats ett antal anstånd
för främst Tasman men även Länsstyrelsen. Bergsstaten anser att de ytterligare
svarstider som har medgetts har varit berättigade och nödvändiga. Det är
                                                                  Dnr 8068-2018        Sid 10 (15)
                                                                      8104-2018



Bergsstatens bedömning att ärendet har behandlats så skyndsamt och effektivt
som möjligt utifrån ärendets karaktär, omfattning och svårighetsgrad.
Bergsstaten anser att den förnyade prövningen av ärendet Norra Kärr K nr 1
måste leda till ett väl underbyggt beslut, för ett sådant beslut krävs ett komplett
och fullgott beslutsunderlag. För att få till stånd ett sådant beslutsunderlag måste
den som ska ta fram underlaget beredas tid till detta. Det är Bergsstatens
uppfattning att beviljade förlängda svarstider i ärendet har varit väl avvägda.

Bergsstatens yttrande över vad som har framförts i JO-anmälningarna
AA, i egenskap av ombud för BB m.fl. och CC har framfört i huvudsak samma
synpunkter och det Bergsstaten framför avser båda anmälningarna.
AA och CC ifrågasätter de anstånd som Tasman har beviljats under perioden
30 november 2016 – 14 december 2018.
Bergsstaten har i detta yttrande redogjort för vilka överväganden som görs vid
prövningen av en begäran av ett anstånd att komplettera en ansökan om
bearbetningskoncession. Bergsstaten har också utvecklat och redogjort för de
bedömningar som har legat till grund för de anstånd Tasman har beviljats under
perioden 30 november 2016 – 14 december 2018. Bergsstaten vill än en gång
framhålla och betona att de kompletteringar som har begärts in från Tasman har
bedömts vara av den karaktären att det har funnits fog för att medge utökad
svarstid i samtliga fall.
AA och CC framför att beviljade anstånd påverkar Tasmans möjligheter att
undersöka området.
Bergsstaten kan bekräfta att ett gällande undersökningstillstånd, som helt eller
delvis, omfattas av en ansökan om bearbetningskoncession blir gällande till dess
att ansökningen om bearbetningskoncession har prövats slutligt vilket framgår av
2 kap. 8 § minerallagen. Beviljade anstånd i ett koncessionsärende kan därmed
utöka den tid som undersökningstillståndet blir gällande om den ursprungliga
giltighetstiden för undersökningstillståndet löper ut under den tid koncessions-
ärendet är föremål för prövning. Under den tid som undersökningstillståndet är
gällande kan undersökningsarbeten bedrivas inom tillståndsområdet, dock endast
om ekonomisk säkerhet har ställts för ersättning enligt 7 kap. 1 § minerallagen
och tillståndshavaren har en giltig arbetsplan.
AA och CC framför att undersökningstillstånd och bearbetningskoncession enligt
minerallagen innebär stor och långtgående belastning av den enskildes
möjlighet att disponera sin mark.
Bergsstaten anser inte att ett undersökningstillstånd medför långtgående
belastning för den enskilde att disponera sin mark. De arbeten som planeras att
utföras inom ett undersökningstillstånd ska redogöras för i en arbetsplan som ska
delges de fastighetsägare som är berörda av arbetena, d v s inte alltid alla
fastighets- och sakägare inom undersökningstillståndet. Fastighets- och sakägare
som delges arbetsplanen kan framföra invändningar mot arbetsplanen.
Tillståndshavaren måste då försöka komma överens med den som framfört
invändningen, alternativt begära att bergmästaren prövar arbetsplanen. Under
tiden en ansökan om bearbetningskoncession behandlas hos Bergsstaten
påverkas berörda fastighets- och sakägare, vad gäller möjligheten att disponera
sin mark, inte på annat sätt än genom de eventuella undersökningsarbeten som
kan komma att bedrivas inom ramen för gällande undersökningstillstånd.
AA och CC framför synpunkter om negativa effekter vid undersökningsarbete, t
ex markskador, buller, vibrationer, vattenförorening m.m. med stöd av
undersökningstillstånd samt negativ påverkan på allmänna intressen.
Bergsstaten vill upplysa om att undersökningsarbeten som bedrivs med stöd av
ett undersökningstillstånd oftast sker i flera steg. Arbetena kan bestå av att det
tas mindre prover på hällar och mark och att man mäter med olika typer av
handhållna instrument. Om ett intressant område har inringats kan det även bli
fråga om berggrundsborrningar. Mark- och miljöpåverkan är i de flesta fall
                                                                  Dnr 8068-2018         Sid 11 (15)
                                                                      8104-2018



mycket liten. Skada eller intrång som föranleds av undersökningsarbete ska
ersättas av den som har undersökningstillstånd enligt 7 kap. 1 § minerallagen.
Tillståndshavaren av ett undersökningstillstånd är skyldig att ställa säkerhet för
ersättning enligt 7 kap. 1 § minerallagen innan undersökningsarbete påbörjas.
AA och CC framför att en pågående prövning av bearbetningskoncession medför
påtagliga ekonomiska effekter och oro hos berörda fastighetsägare.
Bergsstaten vill påpeka att genom de många kontakter, muntligen och skriftligen,
som har tagits med Bergsstaten i ärendet Norra Kärr K nr 1 är Bergsstaten
medveten om att den sökta bearbetningskoncessionen väcker känslor som t ex
oro hos berörda fastighets- och sakägare. Det är enligt Bergsstatens uppfattning
av yttersta vikt, i aktuellt ärende och alltid vid en ansökan om bearbetnings-
koncession, att ärendet blir så fullständigt utrett att ett materiellt riktigt beslut
kan meddelas. Detta föranleder i ärendeslaget bearbetningskoncession behov av
tid för utredning samt tid för att inhämta erforderliga kompletteringar. Bergs-
staten har inte kännedom om vilken eventuell påverkan på fastighetspriser som
en pågående ansökan om bearbetningskoncession kan medföra och ska därför
inte uttala sig i den frågan.
AA och CC hänvisar till myndigheters utredningsskyldighet enligt 23 §
förvaltningslagen och framför att Tasman fått orimlig tid att komplettera sin
ansökan. De framför även att om Tasman inte kan uppfylla miljölagstiftningens
krav på utredning ska ansökan i stället avslås alternativt avvisas.
Bergsstaten anser inte att den tid som Tasman har medgetts för att komplettera
sin ansökan är orimlig i förhållande till de krav på ytterligare uppgifter som har
riktats mot Tasman. Bergsstaten vill erinra om att en ansökan om bearbetnings-
koncession ska avvisas enligt 20 § mineralförordningen, efter föreläggande att
avhjälpa bristen, men bara om sökanden inte avhjälper bristen och bristen är så
väsentlig att ansökan inte kan ligga till grund för prövning, t ex om miljö-
konsekvensbeskrivning inte har lämnats in. Tasman har lämnat in miljökonse-
kvensbeskrivning. Bergsstaten kan inte avslå, bevilja eller hänskjuta den sökta
bearbetningskoncessionen förrän det finns ett komplett underlag i ärendet,
Länsstyrelsen har avgett ett slutligt ställningstagande och Natura 2000-tillstånds-
prövningen är avgjord.
AA och CC hänvisar till 9 § förvaltningslagen och framför att rättssäkerhets-
aspekten inte enbart kan relateras till Tasman. Enligt AA måste även hänsyn tas
till dennes huvudmän och enligt A. även till sakägarna. Den anmärkningsvärt
långa tid Tasman beviljats att komplettera ansökan som inkom till Bergsstaten
2012 står i klar konflikt med skyddet av äganderätten.
Bergsstaten ska beakta 9 § förvaltningslagen vid behandlingen av en ansökan om
bearbetningskoncession. Handläggningen ska ske så snabbt och effektivt som
möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Detta innebär att hänsyn ska tas till
såväl sökanden som de sakägare som är berörda av ansökan. Så har skett i
ärendet Norra Kärr K nr 1. För att Bergsstaten ska kunna göra en rättssäker
prövning av den sökta koncessionen måste det finnas ett komplett underlag att
bedöma. Ett ärende som avser bearbetningskoncession kräver ett omfattande
underlag, som inte sällan behöver kompletteras i flera omgångar. Den tid som
har avsatts för kompletteringar i ärendet Norra Kärr K nr 1 är en förutsättning för
att kunna få till stånd en rättssäker prövning. Ansökan avseende Norra Kärr K
nr 1 kom förvisso in till Bergsstaten under år 2012 men den nuvarande nya
behandlingen av ärendet påbörjades den 30 juni 2016 när ärendet lämnades
tillbaka till Bergsstaten från regeringen.

Sammanfattning
Ansökan om bearbetningskoncession för området Norra Kärr K nr 1 är sedan den
30 juni 2016 föremål för ny behandling hos Bergsstaten. Anledningen till den
nya behandlingen är Norra Kärr-domen. Domen innebär för alla koncessions-
ärenden som behandlas hos Bergsstaten efter det att domen meddelades att det
krävs ett betydligt mer omfattande underlag från sökanden för ett större
geografiskt område än tidigare. För Tasman innebär dessa nya förutsättningar att
                                                                       Dnr 8068-2018         Sid 12 (15)
                                                                           8104-2018



      ärendet Norra Kärr K nr 1 behöver kompletteras med utredningar och underlag
      som är tidskrävande att ta fram. De kompletteringar som Bergsstaten har efter-
      frågat från Tasman har varit av omfattande karaktär och har därmed medfört
      tidsutdräkt som utökar ärendetiden hos Bergsstaten.
      Bergsstaten vill framhålla att det är av väsentlig betydelse för såväl Tasman som
      berörda fastighets- och sakägare i nu aktuellt ärende att beslutsunderlaget i
      ärendet får den dignitet och kvalitet som krävs för ett välgrundat beslut. Kravet
      på skyndsam handläggning får inte medföra att Bergsstaten fattar beslut på ett
      underlag som är av bristande kvalitet, eller saknar erforderliga uppgifter för
      Bergsstatens slutliga avgörande i ärendet. Det hade inte varit rättssäkert och
      ansvarsfullt av Bergsstaten att neka de nu ifrågasatta beviljade anstånden och
      därigenom riskera att inte få till stånd ett komplett underlag vilket dessutom är en
      förutsättning för Bergsstaten för att kunna avgöra en ansökan om bearbetnings-
      koncession.
AA kommenterade remissvaret och anförde bl.a. följande: De kompletterings-
krav som Bergsstaten ställde till sökandebolaget var en direkt följd av den
aktuella domen från Högsta förvaltningsdomstolen. Sökandebolagets
komplettering den 15 januari 2018 var påfallande kortfattad och, enligt hennes
uppfattning, inte en komplettering utan snarare en mycket ofullständig ny
ansökan. Den komplettering som kom in efter slutligt anstånd till den
14 december 2018 var än mer kortfattad. Bergsstaten har alltså gett sökande-
bolaget en sammantaget anmärkningsvärt lång tid att komplettera sin ansökan,
utan att detta lett till något nämnvärt resultat.

CC fick tillfälle att kommentera remissvaret.

Vissa uppgifter hämtades därefter in från Bergsstaten, varvid det tydliggjordes
att myndigheten inte hade fattat något formellt beslut om vilandeförklaring av
ärendet där samt att ärendet den 13 januari 2021 ännu inte var avslutat hos
Bergsstaten.

Rättsliga utgångspunkter
Den 1 juli 2018 trädde en ny förvaltningslag i kraft (2017:900), FL, som ersatte
förvaltningslagen (1986:223). Bergsstatens handläggning av det aktuella
ärendet om bearbetningskoncession har pågått under en tid som aktualiserar
både den tidigare och den nu gällande lagen.

Enligt 9 § FL ska ett ärende handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt
som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Bestämmelsen motsvarar i
huvudsak 7 § första meningen i 1986 års förvaltningslag.

Av 23 § FL framgår att en myndighet ska se till att ett ärende blir utrett i den
omfattning som dess beskaffenhet kräver. Bestämmelsen, som ger uttryck för
den s.k. officialprincipen, hade inte någon motsvarighet i 1986 års förvaltnings-
lag. Principen gällde dock sedan tidigare enligt praxis för handläggningen av
ärenden hos förvaltningsmyndigheterna (se prop. 2016/17:180 s. 148 f.).

I 27 § FL föreskrivs att en myndighet som får uppgifter på något annat sätt än
genom en handling snarast ska dokumentera dem, om de kan ha betydelse för
                                                                 Dnr 8068-2018       Sid 13 (15)
                                                                     8104-2018



ett beslut i ärendet. Det ska framgå av dokumentationen när den har gjorts och
av vem. Paragrafen motsvarar delvis 15 § i 1986 års förvaltningslag.

Bedömning
Långsam handläggning
Anmälningarna gäller handläggningen av ett ärende om bearbetningskoncession
hos Bergsstaten. Anmälarna har gjort gällande att Bergsstaten, efter att
regeringen återlämnade ärendet dit, har gett sökandebolaget alltför lång tid på
sig att komplettera sin ansökan och att handläggningstiden till följd av detta har
blivit orimligt lång. Min granskning begränsas till dessa förhållanden.

Det aktuella ärendet om bearbetningskoncession inleddes i juli 2012 och är
ännu inte avslutat. Den totala handläggningstiden för ärendet överstiger därmed
åtta år. Jag kan dock konstatera att bergmästaren beviljade den sökta
koncessionen den 15 maj 2013, efter en handläggningstid om knappt ett år.
Bergmästarens beslut har därefter överprövats av såväl regeringen som Högsta
förvaltningsdomstolen. Den 30 juni 2016 upphävde regeringen beslutet och
lämnade tillbaka ärendet till bergmästaren för ny behandling. Handläggnings-
tiden för ärendet sedan det återlämnades överstiger nu fyra år.

Även om en handläggningstid om fyra år typiskt sett framstår som mycket lång
måste man vid bedömningen av vad som utgör en rimlig handläggningstid
beakta ärendets beskaffenhet och komplexitet. Vidare har Bergsstaten anfört att
de begärda kompletteringarna från sökandebolaget har varit nödvändiga för att
göra den prövning som krävs utifrån Högsta förvaltningsdomstolens dom i HFD
2016 ref. 21. Det är inte JO:s uppgift att överpröva Bergsstatens bedömningar i
det avseendet. Även med beaktande av vad som nu sagts uppkommer dock
frågan om Bergsstaten vid sin handläggning har gjort tillräckligt för att driva
ärendet framåt.

Jag kan vid genomgång av dagboksbladet i det aktuella ärendet konstatera att
det inte finns några längre omotiverade uppehåll i handläggningen från
Bergsstatens sida. Den utdragna handläggningstiden verkar i stället till
övervägande delen bero på den tid som främst sökandebolaget har fått till sitt
förfogande för att komma in med vissa kompletteringar och yttranden.
Utredningen visar i detta avseende följande:

Bergsstaten begärde den 6 september 2016 att sökandebolaget skulle komma in
med vissa kompletteringar. Svarstiden angavs till den 30 november 2016, dvs.
drygt tio veckor. Därefter sökte och beviljades bolaget i omgångar anstånd till
den 28 april 2017, den 19 maj 2017, den 2 januari 2018 respektive den 15
januari 2018. En slutlig komplettering kom in den 23 januari 2018, alltså drygt
ett år och fyra månader efter att Bergsstaten hade skickat sin begäran.
Bergsstaten inledde den 6 mars 2018 ett samrådsförfarande med länsstyrelsen
som lämnade in ett yttrande den 15 juni 2018. Bergsstaten begärde därefter att
sökandebolaget senast den 28 september 2018 skulle lämna in kompletteringar
utifrån länsstyrelsens yttrande. Bolaget beviljades anstånd till den 5 november,
                                                                      Dnr 8068-2018      Sid 14 (15)
                                                                          8104-2018



den 26 november respektive den 14 december 2018, då komplettering gavs in.
Bergsstaten har efter denna komplettering återremitterat ärendet till
länsstyrelsen som lämnade in ett nytt yttrande den 8 mars 2019. Utifrån detta
yttrande begärde Bergsstaten svar från sökandebolaget senast den 27 mars 2019.
Bolaget beviljades dock anstånd med att svara vid upprepade tillfällen, till den
10 april, den 24 april respektive den 30 april 2019, då svar kom in till
Bergsstaten.

Bergsstaten har i sitt remissvar uppgett att vid bedömningen av en begäran om
anstånd tas hänsyn till den ursprungliga tidsfristen och till omfattningen samt
till typen av kompletteringar som begärts. Bergsstaten gör gällande att de
anstånd som beviljats i det aktuella ärendet har varit väl avvägda och
nödvändiga för att få till stånd ett fullgott beslutsunderlag.

Jag har visserligen förståelse för att ärenden av det slag som nu är aktuellt inte
sällan kan vara omfattande och materiellt komplicerade. Sakens beskaffenhet,
det utredningsmaterial som sökanden enligt minerallagen (1991:45) och
mineralförordningen (1992:285) ska prestera samt det samrådsförfarande med
länsstyrelsen som enligt nämnda lag ska ske kan även medföra att hand-
läggningstiden i de flesta fall blir förhållandevis lång. Det är givetvis även
angeläget att Bergsstaten ser till att ett ärende blir tillräckligt utrett och att den
slutliga prövningen sker utifrån ett så bra underlag som möjligt.

Det måste dock i sammanhanget också beaktas att det, utöver sökanden, även
finns fastighetsägare och andra sakägare som berörs av det aktuella ärendet. Det
är även mot denna bakgrund viktigt att handläggningen bedrivs på ett så
effektivt och snabbt sätt som möjligt och att ärendets avgörande inte fördröjs i
onödan.

Som JO tidigare har uttalat är det den handläggande myndighetens ansvar att se
till att ett ärende drivs framåt och avslutas inom rimlig tid (se JO 2011/12
s. 302). Detta ansvar föreligger även om den som är part i ärendet själv har
bidragit till att handläggningen blivit utdragen (se JO 2000/01 s. 409). Om en
parts processföring, som givetvis har stor inverkan på en myndighets hand-
läggning, får till följd att handläggningstiden blir utdragen är det än viktigare att
myndigheten agerar med bestämdhet och iakttar restriktivitet med att bevilja
begärda anstånd (jfr JO:s beslut den 9 december 2010, dnr 4006-2010).

I detta fall har det aktuella ärendet återlämnats från regeringen för ny hand-
läggning av frågan om bearbetningskoncession ska beviljas. Som JO tidigare
har uttalat bör ärenden som återförvisats till beslutsmyndigheten för ny
handläggning betraktas som förtursärenden och behandlas skyndsamt (se bl.a.
JO:s beslut den 8 december 2014, dnr 6976-2013).

De upprepade anstånd som Bergsstaten har beviljat sökandebolaget, i synnerhet
i anslutning till att ärendet återlämnades från regeringen, har sammantaget
medfört att handläggningen av det aktuella ärendet har dragit ut på tiden. Jag
finner inte skäl att ifrågasätta anmälarnas uppgifter om att detta förhållande har
                                                                 Dnr 8068-2018      Sid 15 (15)
                                                                     8104-2018



påverkat berörda fastighetsägare med flera. Bergsstaten tycks återkommande ha
missbedömt vilka tidsfrister och anstånd som – utifrån de begärda
kompletteringarnas omfattning och typ – borde vara tillräckliga. Enligt min
mening ger omständigheterna uttryck för att Bergsstaten inte har agerat med
tillräcklig fasthet i sammanhanget och har varit alltför generös med att bevilja
sökta anstånd. Myndigheten kan inte undgå kritik för detta.

Vilandeförklaring
Det har även kommit fram att Bergsstaten har efterhört om sökandebolaget hade
för avsikt att ansöka om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, innan
bergmästaren fattade beslut i ärendet om bearbetningskoncession. Sökande-
bolaget meddelade Bergsstaten den 30 april 2019 att ett sådant tillstånd skulle
komma att sökas. Bergsstaten har anfört att myndigheten därför avvaktar
prövningen av nämnda tillstånd innan handläggningen av ärendet om
bearbetningskoncession kan fortsätta. Enligt uppgift från Bergsstaten har
myndigheten dock inte fattat något beslut om vilandeförklaring.

Förvaltningslagen innehåller inte några bestämmelser om att ett ärende får
förklaras vilande under vissa förutsättningar. Institutet vilandeförklaring får
dock genom ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen anses fastslaget
inom förvaltningsrättens område (se RÅ 2005 ref. 33). JO har i tidigare beslut
uttalat att man av detta naturligtvis inte får dra slutsatsen att möjligheten att
fördröja avgörandena i förvaltningsärendena skulle ha utvidgats (se bl.a.
JO 2009/10 s. 76). Det innebär att dröjsmål kan tolereras endast om det är
oundgängligen nödvändigt för att avgörandet ska vila på ett tillfredsställande
underlag. Det är inte min uppgift att bedöma om det har funnits skäl för
Bergsstaten att vilandeförklara det nu aktuella ärendet. Jag vill dock påminna
om de krav på en myndighets dokumentation som uppställs i 27 § FL. En god
dokumentation bör även omfatta sådant som anger och förklarar myndighetens
ställningstaganden, detta för att göra det möjligt både för den enskilde och för
andra, t.ex. domstolar och JO, att följa och förstå ärendets gång (se JO:s beslut
den 10 november 2011, dnr 5206-2010). Enligt min mening bör en myndighets
ställningstagande i fråga om vilandeförklaring dokumenteras genom att ett
formellt beslut fattas (jfr JO:s uttalanden i protokoll från inspektion vid
Förvaltningsrätten i Luleå den 10–12 mars 2015, dnr 915-2015). Detta har
Bergsstaten inte gjort. Myndigheten kan inte undgå kritik för bristerna i detta
avseende.

Övrigt
Vad som i övrigt har kommit fram föranleder inte några uttalanden från min
sida.

Ärendena avslutas.
