# Kritik mot Kriminalvården för planeringen och genomförandet av en transport som utförts på begäran av en region

JO 2025-09-24 dnr 8139-2024

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr                      Sid
                                                                   2025-09-24              8139-2024               1 (6)



Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                   Kritik mot Kriminalvården för planeringen och genomförandet av en
                   transport som utförts på begäran av en region

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Kriminalvårdens nationella transportenhet,
                   NTE, (numera Kriminalvårdens transportavdelning) och framförde i huvudsak
                   följande. I juli 2024 vårdades hon på sjukhus med stöd av lagen (1991:1128)
                   om psykiatrisk tvångsvård, LPT. När hon skulle transporteras till en annan
                   vårdinrättning möttes hon av tre tjänstemän från NTE, som iklädde henne
                   midjebälte och handklovar. De tog även hand om hennes telefon och andra
                   värdesaker. På det sättet fördes hon genom sjukhuset i den rullstol hon använde
                   på grund av sitt sjukdomstillstånd. Först på den nya vårdinrättningen frigjordes
                   hon från säkerhetsanordningarna. Den mottagande personalen blev chockade
                   eftersom hon var lugn och alltför svag för att ens orka göra motstånd. På grund
                   av sitt utmärglade tillstånd fick hon blåmärken till följd av säkerhets-
                   arrangemanget.

## Utredning

Inledningsvis hämtade JO in handlingar och muntliga upplysningar från
                   Kriminalvården. Därefter begärde JO att myndigheten skulle redogöra för
                   planeringen och genomförandet av den aktuella transporten, samt för sin
                   bedömning av det som hade kommit fram. Den skulle särskilt bedöma om de
                   säkerhetsåtgärder som vidtogs var proportionerliga och besvara de frågor som
                   framgår av Kriminalvårdens yttrande nedan.

                   Kriminalvården, genom chefen för sektionen för verksjuridik – verkställighet,
                   straffrätt m.m., yttrade sig huvudsakligen enligt följande:

## Utredning

Kriminalvården har i ärendet hämtat in uppgifter om sakförhållanden från NTE.
                            Berörd befattningshavare har fått möjlighet att lämna synpunkter. Genom
                            uppgifterna har i huvudsak följande framkommit.
                            NTE fick den 12 juli 2024 en transportbeställning från […] avseende transport
                            av AA den 15 juli 2024 till […]. Av transportbeställningen framgick att AA var
                            fysiskt frihetsberövad, att transporten av henne bedömdes riskfylld och krävde
                            Kriminalvårdens särskilda befogenheter för att genomföras samt att AA ur


    Riksdagens ombudsmän       Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm   Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00      Texttelefon: 020-600 600                  E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                 Dnr 8139-2024       Sid 2 (6)




medicinsk synpunkt bedömdes vara i transportabelt skick. Det framgick även att
AA var lugn och att det inte förelåg någon suicidrisk. I beställningen lämnades
inte uppgift om huruvida AA var bl.a. drogpåverkad, våldsam, rymningsbenägen
eller rullstolsburen. Berörd befattningshavare minns inte den aktuella transporten
och inte heller om kompletterande uppgifter inhämtades från beställaren som
underlag för beslutet om fängsel.

Rättslig reglering
I 47 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) finns bestämmelser
om skyldighet för Polismyndigheten och Kriminalvården att lämna biträde i
olika situationer. Av andra stycket 6 framgår att Kriminalvården på
chefsöverläkarens begäran ska lämna hjälp för att förflytta en patient som är
intagen på en sjukvårdsinrättning med stöd av LPT.
Enligt 47 § tredje stycket LPT får en sådan begäran endast göras om det på grund
av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att de
särskilda befogenheter som anges 4 kap. 4 § och 10 § första stycket häkteslagen
(2010:611) behöver tillgripas, eller det annars finns synnerliga skäl.
Av 47 a § LPT framgår att Kriminalvården vid en transport enligt 47 § LPT ska
tillämpa bl.a. 4 kap. 4 § häkteslagen, om kroppsvisitation, och 4 kap. 10 § första
stycket häkteslagen, om användning av fängsel.
Enligt 1 kap. 6 § andra stycket häkteslagen får en kontroll- eller tvångsåtgärd
endast användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en
mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.
Enligt 4 kap. 4 § häkteslagen får en intagen kroppsvisiteras för eftersökande av
vapen och andra farliga föremål, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl.
Av 4 kap. 10 § första stycket häkteslagen framgår att en intagen får beläggas
med fängsel 1. vid förflyttning inom förvaringslokalen och vid transport eller
annan vistelse utanför lokalen, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, eller 2. om
han eller hon uppträder våldsamt och det är absolut nödvändigt med hänsyn till
den intagnes egen eller någon annans säkerhet till liv eller hälsa. Enligt andra
stycket ska en läkare så snart som möjligt undersöka en intagen som belagts med
fängsel enligt första stycket 2.
Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (2020:2) om transporter av
frihetsberövade personer, FARK Transport, innehåller kompletterande
bestämmelser till bl.a. häkteslagen.
Av 2 § andra stycket FARK Transport framgår att föreskrifterna ska tillämpas
vid planering och genomförande av sådana transporter av frihetsberövade
personer som Kriminalvården utför efter begäran om handräckning eller
överlämnande från en annan myndighet, samt transporter av andra
frihetsberövade personer som Kriminalvården enligt lag är skyldig att utföra.
Av 4 § första stycket FARK Transport framgår att en transport ska planeras och
genomföras på ett säkert och effektivt sätt. De negativa konsekvenser som en
transport kan medföra för en klient ska i möjligaste mån begränsas. Planering
och genomförande av en transport ska ske med respekt för klientens personliga
integritet och klientens särskilda behov ska beaktas. En transport ska utföras på
ett sådant sätt att den inte väcker onödig uppmärksamhet.
Av 5 § FARK Transport framgår att en kontroll- eller tvångsåtgärd i form av
kroppsvisitation eller beläggande av fängsel i samband med en transport endast
får användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en
mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas. Enligt allmänna råd till
bestämmelsen bör vid beslut om kontroll- och tvångsåtgärder särskilt beaktas
klientens situation och hälsotillstånd samt de säkerhetsmässiga förhållandena vid
transporten. En säkerhetsbedömning bör alltid göras utifrån individuella, aktuella
och relevanta faktorer.
                                                                     Dnr 8139-2024    Sid 3 (6)




Av 12 § första och andra styckena FARK Transport framgår följande. I samband
med en begäran om handräckning ska Kriminalvården kontrollera att den
begärande myndigheten har lämnat de uppgifter som behövs för planeringen och
genomförandet av transporten. Om ytterligare information behövs för att
transporten ska kunna planeras och genomföras på ett säkert, tryggt och effektivt
sätt får Kriminalvården inhämta kompletterande uppgifter från den begärande
myndigheten.

Kriminalvårdens bedömning

Svar på JO:s frågor
Vilka överväganden om säkerhetsarrangemang görs när Kriminalvården genomför
transporter på begäran av annan myndighet?
Transporter på begäran av annan myndighet omfattar i högre utsträckning
frihetsberövade som kan vara okända för Kriminalvården sedan tidigare.
Kriminalvårdens säkerhetshandbok (2018:9) innehåller ett avsnitt om
förebyggande säkerhetsarbete och planering inför bl.a. en transport. Därutöver
har NTE en anvisning för bemanning av transporter som utförs av NTE. Av
dessa interna styrande dokument framgår bl.a. följande. Säkerhetsbedömningen
utgör grunden för säkerhetsplaneringen inför en transport. All transportplanering
ska utgå från en aktuell och reviderad säkerhetsbedömning. I den samlade
bedömningen ska alla kända faktorer vägas in. Förutom den frihetsberövades
säkerhetsbedömning kan det vara exempelvis förekomst av transportmoment
med förhöjd rymningsrisk, vistelse i utsatta områden och möjlighet att säkerställa
personalens arbetsmiljö under transporten. Eventuell avsaknad av information
om den frihetsberövade eller omständigheter på platsen dit den frihetsberövade
ska transporteras är också riskfaktorer som ska inkluderas i den samlade
bedömningen.
Kriminalvårdens risknivåer är mellan 1, mycket hög risk, och 4, ingen uttalad
risk. Normal risknivå för s.k. externa klienter är 3, men utifrån beställarens
information kan nivåerna justeras upp eller ned.
Av myndighetens säkerhetshandbok framgår vidare att transportplaneraren inför
transporten beslutar om fängselanvändning och vilken kombination som ska
användas vid transporten. Transportplaneraren ska redan före avfärd meddela
eventuella lättnader av fängsel, dvs. vilken fängselkombination som
transportledaren ges tillåtelse att sänka till, vid vilket tillfälle och orsak till
lättnaden. Eventuell fängsellättnad ska framgå skriftligen av transportunderlaget.
Transportledaren får sänka sitt eget fängselbeslut. Transportledaren får däremot
inte sänka fängselkombinationen till en lägre nivå än vad transportplaneraren har
beslutat. Om transportledaren finner det nödvändigt med sänkning av initial-
beslutet, och en lättnad sedan innan inte är medgiven, måste kontakt först tas
med transportplaneraren för att inhämta nytt beslut i frågan. När det föreligger
fara för klientens liv eller risk för allvarlig skada behöver inget nytt beslut
inhämtas. Faktorer som beaktas vid beslut om fängsel är bl.a. aktiv missbruks-
problematik, positiva drogprov, instabilt psykiskt mående, benägenhet eller hot
om att använda våld, uppgifter som tyder på risk för rymning och i övrigt
bristfällig information.
Utifrån vilket underlag görs dessa överväganden? Har transportplaneraren t.ex.
tillgång till beställarens begäran om handräckning eller sker muntliga kontakter
regelmässigt med beställaren? Hur dokumenteras i så fall sådana kontakter?
Transportplaneraren har tillgång till beställningsunderlaget. Av Kriminalvårdens
säkerhetshandbok framgår att om beställarens information bedöms ofullständig,
otydlig eller motsägelsefull ska transportplaneraren kontakta beställaren för
inhämtande av kompletterande uppgifter. Dessa uppgifter ska därefter
dokumenteras.
                                                                         Dnr 8139-2024        Sid 4 (6)




      Hur har ovanstående överväganden gjorts i det aktuella ärendet – såväl inför som
      under transporten?
      Den information som gavs i begäran om handräckning var tydlig. Som framgår
      av utredningen utelämnade beställaren dock flera uppgifter i sin begäran.
      Informationen från beställaren var därmed inte fullständig. Den ansvarige
      transportplaneraren bedömde utifrån tillgänglig information att AA hade en
      normal risknivå, dvs. risknivå 3, och beslutade om fängsel under transporten utan
      någon form av lättnader. Det är oklart om transportplaneraren inhämtade
      kompletterande uppgifter från beställaren. Några andra överväganden gjordes
      inte under transporten.

## Kriminalvårdens bedömning

Risknivån för transporten i fråga bedömdes, utifrån de uppgifter som framgick
      av beställarens begäran om handräckning, på det sätt som normalt sker för
      transporter på begäran av annan myndighet. Informationen i beställarens begäran
      om handräckning var dock sparsam. Det kan därför diskuteras om transport-
      planeraren borde ha begärt kompletterande uppgifter för att kunna göra en
      korrekt säkerhetsbedömning inför planeringen av transporten av AA. Som
      framgår av utredningen har det inte varit möjligt att utreda om sådana
      kompletterande uppgifter inhämtats. Det står dock klart att några sådana
      uppgifter inte finns dokumenterade enligt gällande rutin. Därmed har inte de
      riktlinjer som finns i Kriminalvårdens föreskrifter och interna styrande dokument
      för bedömningen av om fängsel ska användas följts inför planeringen av den
      aktuella transporten. Vidare borde en ny bedömning av behovet att använda
      fängsel ha gjorts under transporten, eftersom det i vart fall då måste ha blivit känt
      att AA var rullstolsburen. Något övervägande i säkerhetshänseende har dock inte
      gjorts under transporten. Med beaktande av det som har framkommit om AA
      inför och under den aktuella transporten, framför allt grunden för
      frihetsberövandet och uppgifterna om att hon var lugn och rullstolsburen,
      bedömer Kriminalvården att beslutet att belägga AA med fängsel inte har stått i
      rimlig proportion till syftet med åtgärden.
      Kriminalvården avser att se över de riktlinjer som finns för att förtydliga dessa. I
      början av 2025 är även större kompetenshöjande insatser planerade för samtliga
      transportplanerare.
AA fick tillfälle att kommentera yttrandet.

Bedömning
Kriminalvården har redogjort för rättsligt relevanta utgångspunkter. Jag
hänvisar därför till den redogörelse som lämnats ovan.

Utredningen i det här ärendet har fokuserats på Kriminalvårdens planering och
genomförande av transporten av AA. Jag kommer därmed inte att uttala mig om
huruvida det funnits rättsligt stöd för den aktuella begäran om handräckning.
Det kan dock nämnas att det enligt LPT är chefsöverläkaren som ska ta ställning
till om de rättsliga förutsättningarna för handräckning är uppfyllda, vilket som
utgångspunkt ställer krav på att han eller hon befarar att en transport inte kan
utföras utan Kriminalvårdens särskilda befogenheter. När myndigheten därefter
tar emot en sådan begäran ska den inte ta ställning till om transporten ska
genomföras eller inte. Däremot ska transportplaneraren kontrollera att den
myndighet som beställer transporten har lämnat de uppgifter som behövs för
planeringen och genomförandet av den. I annat fall behöver kompletterande
uppgifter hämtas in. (Se 47 § LPT, prop. 2016/17:57 s. 44 f. och 79 f. samt
                                                                    Dnr 8139-2024       Sid 5 (6)




12 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd [KVFS 2020:2] om
transporter av frihetsberövade personer, FARK Transport.)

Jag noterar i sammanhanget att den aktuella transportbeställningen endast
innehöll knapphändig information om AA och hennes tillstånd. Trots detta
bedömde transportplaneraren att det fanns en rymningsrisk och att midjefängsel
behövdes. Givet att JO har tagit del av Kriminalvårdens fullständiga
planeringsunderlag är det minst sagt svårt att förstå vad som har legat till grund
för den bedömningen.

Utifrån Kriminalvårdens remissvar framstår det snarast som att beslutet att
belägga AA med fängsel fattades mot bakgrund av en allmänt hållen
uppskattning av risknivån vid handräckningstransporter när uppgifter som
talade i någon särskild riktning saknades. En sådan handläggning är inte
godtagbar. Redan av lagtexten framgår nämligen att fängsel bara får användas
om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, eller om den som transporteras
uppträder våldsamt och det är absolut nödvändigt med hänsyn till dennes egen
eller någon annans säkerhet till liv eller hälsa. Därtill gäller att fängsel bara får
användas i samband med transport om det står i rimlig proportion till syftet med
åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.
(Se 47 a § LPT jämte 4 kap. 10 § första stycket häkteslagen [2010:611], samt
4 och 5 §§ FARK Transport.)

Ur mitt perspektiv framstår det som självklart att uppgifterna i beställningen
behövde kompletteras för att ett så korrekt beslut som möjligt skulle kunna
fattas utifrån individuella, aktuella och relevanta faktorer. Kriminalvården har
angett att det inte gått att utreda om ytterligare uppgifter hämtades in. Om de
kompletterades har det i vart fall inte dokumenterats, vilket innebär att
myndighetens rutiner i så fall inte heller följdes. Det är naturligtvis inte
acceptabelt om den som planerade transporten underlät att dokumentera den
kompletterande information som eventuellt hämtades in.

Som Kriminalvården är inne på framstår det dessutom som uppenbart att en ny
bedömning av behovet att använda fängsel i vart fall borde ha gjorts under
transporten, när det stod klart vilket skick AA var i. Jag är kritisk till att den
tvångsmedelsanvändning som kom att tillämpas inte stod i rimlig proportion till
syftet med åtgärden. Det har myndigheten också medgett.

Givetvis behöver transportplanerarens ursprungliga beslut om fängsel-
användande vara väl underbyggt. Jag ser därför positivt på att Kriminalvården
avser att se över sina riktlinjer för att förtydliga dessa och att kompetenshöjande
insatser planeras för samtliga transportplanerare. I det arbetet finns det möjligen
anledning att även överväga om en transportledare i alldeles uppenbara fall bör
kunna ändra transportplanerarens beslut om tvångsmedel utan att först begära
ett nytt beslut från densamme. Som framgått i det här ärendet kan det hända att
en transportplanerare missbedömer risknivån i ett enskilt fall och därför beslutar
                                                                 Dnr 8139-2024   Sid 6 (6)




om mer ingripande tvångsmedel än vad som sedan visar sig vara nödvändigt när
transporten väl utförs.

Det som i övrigt har framkommit i ärendet motiverar inte några andra åtgärder
eller uttalanden från min sida.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Reb Kerstinsdotter har föredragit ärendet och byråchefen
Catrine Björkman har deltagit i beredningen.
