# Försäkringskassan får allvarlig kritik för att i samband med en kontrollutredning ha gjort förfrågningar till flera privatpersoner utan att det behövdes

JO 2024-10-11 dnr 8143-2023

[P]

## BESLUT

Datum                  Dnr                      Sid
                                                                          2024-10-11             8143-2023               1 (5)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                         Försäkringskassan får allvarlig kritik för att i samband med en
                         kontrollutredning ha gjort förfrågningar till flera privatpersoner utan
                         att det behövdes


                          Beslutet i korthet: Försäkringskassan inledde en kontrollutredning efter att ha fått
                          uppgifter om att en enskild som uppbar sjukpenning samtidigt ägnade sig åt bl.a.
                          försäljning. I samband med utredningen hämtade myndigheten in en s.k. swishrapport
                          med uppgifter om betalningar som förekommit mellan den enskilde och olika
                          privatpersoner. Försäkringskassan kontaktade sedan ett antal av dessa personer via
                          telefon för att få ytterligare uppgifter om försäljningarna.
                          I beslutet uttalar JO bl.a. att det utifrån den enskildes egna uppgifter tycks ha varit
                          ostridigt att han hade sålt olika saker, och uppgifterna i swishrapporten innebar att
                          myndigheten kunde göra en uppskattning av omfattningen. JO finner därför inte stöd
                          för att Försäkringskassan behövde uppgifter från privatpersonerna i swishrapporten
                          för sin bedömning i ärendet. JO finner vidare att myndigheten har underlåtit att noga
                          överväga vilka utredningsåtgärder som har varit behövliga och konstaterar att det inte
                          finns någon dokumentation om vilka överväganden som faktiskt har gjorts. Dessutom
                          anser JO att åtgärden att kontakta privatpersonerna i swishrapporten inte var
                          proportionerlig och att den utgjorde ett omotiverat integritetsintrång.
                          JO ser allvarligt på att det fortfarande förekommer fel som pekar på att
                          Försäkringskassan inte genomför sina kontrollutredningar med tillräcklig noggrannhet
                          och med tillräcklig hänsyn till de enskildas integritet. Försäkringskassan får allvarlig
                          kritik för bristerna i ärendet.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på hur Försäkringskassan hade utrett hans rätt
                         till sjukpenning och framförde bl.a. att myndigheten hade letat fram flera
                         privatpersoner och ringt dessa för att ställa frågor om honom. Enligt AA
                         utgjorde det ett klart intrång i hans privatliv och saknade relevans för
                         bedömningen av ärendet.

## Utredning

JO hämtade in handlingar i AA:s ärende. Därefter begärde JO att
                         Försäkringskassan skulle yttra sig över det som hade framförts i anmälan.

 Riksdagens ombudsmän                          E-post:       justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:      08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:          08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                 Dnr 8143-2023    Sid 2 (5)




I yttrandet redogjorde Försäkringskassan för sin handläggning av ärendet samt
för myndighetens bedömning. Försäkringskassan uppgav att myndigheten hade
genomfört en kontrollutredning och inom ramen för den hämtat in uppgifter om
banköverföringar och s.k. swishbetalningar från banker. Uppgifterna visade inte
tillräckligt tydligt om AA varit aktiv på ett sätt som påverkade hans rätt till
sjukpenning. Försäkringskassan behövde därför kontakta de personer som hade
fört över pengar till honom för att utreda vad beloppen avsåg. Förfrågningarna
ansågs vara av betydelse för bedömningen av om AA haft nedsatt
arbetsförmåga och därmed rätt till sjukpenning. Dessa borde dock ha avgränsats
till att avse perioder då AA uppburit sjukpenning. I övrigt bedömer
Försäkringskassan att kontrollutredningen bedrevs i enlighet med tillämpliga
bestämmelser och gällande rutiner.

AA fick möjlighet att kommentera yttrandet.

Rättsliga utgångspunkter
Försäkringskassan har i uppgift att säkerställa att det inte görs felaktiga
utbetalningar inom socialförsäkringen. I det ingår att kontrollera och utreda
ärenden där myndigheten av olika skäl misstänker att en enskild har fått eller
försökt få ersättning utan att ha rätt till det.

Av 110 kap. 13 § första stycket socialförsäkringsbalken, SFB, framgår att
Försäkringskassan ska se till att ärendena blir utredda i den omfattning som
deras beskaffenhet kräver. De befogenheter som Försäkringskassan har för att
kunna uppfylla denna utredningsskyldighet regleras i 110 kap. 14 § SFB där det
bl.a. anges att myndigheten, när det behövs för bedömningen av ersättning eller
i övrigt för tillämpningen av SFB, får göra förfrågningar hos t.ex. den
försäkrades arbetsgivare eller någon annan som kan antas kunna lämna
behövliga uppgifter.

Vid tillämpningen av dessa bestämmelser behöver Försäkringskassan beakta
den allmänna proportionalitetsprincip som kommer till uttryck i
5 § förvaltningslagen (2017:900). Den innebär ett krav på att den åtgärd som
vidtas kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer
långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet
står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som
åtgärden riktas mot. Detta innebär alltså att innan myndigheten väger olika
intressen mot varandra, måste den ha tagit ställning till om åtgärden uppfyller
principens krav på lämplighet och nödvändighet.

Bedömning
Inledning
Av utredningen framgår att Försäkringskassan har genomfört en
kontrollutredning som gällde AA:s rätt till sjukpenning. Utredningen inleddes
efter att myndigheten hade fått uppgifter om att han arbetade med reparationer
och försäljning samtidigt som han fick sjukpenning. Inom ramen för
                                                                  Dnr 8143-2023       Sid 3 (5)




utredningen har Försäkringskassan hämtat in uppgifter från olika aktörer, bl.a.
en s.k. swishrapport från en bank där uppgifter om betalningar via swish till och
från AA redovisades. Därefter har myndigheten via telefon kontaktat tolv
personer som hade fört över pengar till AA angående dessa överföringar.

AA har i flera avseenden klagat på hur Försäkringskassan har genomfört
utredningen. Jag har valt att begränsa min granskning till att avse frågan om
Försäkringskassan behövde kontakta de personer som hade gjort
swishbetalningarna samt frågan om åtgärden var proportionerlig utifrån
integritetssynpunkt. Jag kommer också att göra vissa generella uttalanden om
hur muntliga förfrågningar bör genomföras och dokumenteras.

Behövde Försäkringskassan kontakta personerna i swishrapporten?
En förutsättning för att Försäkringskassan ska få ställa frågor med stöd av 110
kap. 14 § SFB är att åtgärden behövs för den bedömning som myndigheten har
att göra. Enligt förarbeten till bestämmelsen innebär det såväl att åtgärden
typiskt sett behövs som att något i det enskilda fallet gör att åtgärden behövs (se
prop. 2008/09:200 s. 557 f.). Eftersom Försäkringskassan enbart får hämta in
uppgifter som är behövliga måste myndigheten löpande noga överväga vilka
uppgifter som faktiskt behövs i den aktuella utredningen. Det är också viktigt att
Försäkringskassan beaktar proportionalitetsprincipen och inte använder onödigt
integritetskänsliga utredningsmetoder. Myndigheten behöver ha den enskildes
perspektiv i åtanke och visa respekt för hans eller hennes integritet och
rättigheter.

Den inhämtade swishrapporten i AA:s ärende innehåller flera uppgifter om
varje transaktion. Förutom information om avsändare eller mottagare framgår
eventuella meddelanden som gjorts i samband med överföringarna. I dessa
anges i vissa fall vilken produkt det varit fråga om eller vilken annonstjänst som
har använts. Efter att ha gått igenom rapporten kontaktade Försäkringskassan
AA för att ställa frågor om uppgifterna i den. Av journalanteckningen från
telefonsamtalet framgår att AA inte förnekade att det hade varit fråga om
försäljningar. Han förklarade varför han hade sålt saker och motiverade också
varför det inte utan vidare innebar att han hade varit arbetsförmögen. Direkt
efter detta telefonsamtal kontaktade Försäkringskassan olika personer i
swishrapporten. Under de närmaste dagarna blev tolv av dem kontaktade av
myndigheten. De flesta bekräftade att de hade köpt olika saker av AA.

Jag har mycket svårt att se att de uppgifter som Försäkringskassan fick genom
kontakterna med personerna i swishrapporten behövdes för myndighetens
bedömning i ärendet. Utifrån de uppgifter som AA själv lämnade tycks det ha
varit ostridigt att han har sålt olika saker, och uppgifterna i swishrapporten
innebar att Försäkringskassan kunde göra en uppskattning av omfattningen. Jag
kan varken i Försäkringskassans yttrande eller den övriga utredningen finna
stöd för att myndigheten vid dessa förhållanden behövde kontakta personerna i
swishrapporten.
                                                                    Dnr 8143-2023      Sid 4 (5)




Att Försäkringskassan tog kontakt med personerna i direkt anslutning till att
telefonsamtalet med AA avslutats ger vidare intrycket av att myndigheten redan
före kontakten med honom hade bestämt sig för att kontakta personerna och att
detta gjordes utan någon föregående bedömning av om det fortfarande fanns ett
behov av det. Min slutsats är därför att Försäkringskassan har underlåtit att noga
överväga vilka utredningsåtgärder som har varit behövliga. Jag noterar att det
över huvud taget inte finns någon dokumentation i ärendet om vilka
överväganden Försäkringskassan gjorde vad gäller vilka utredningsåtgärder som
skulle vidtas. Detta utgör en brist.

Jag anser dessutom att Försäkringskassans åtgärd att kontakta de aktuella
personerna inte var proportionerlig. När en myndighet kontaktar utomstående
personer på det sätt som har skett här utgör det ofta ett integritetsintrång för den
enskilde som utredningen avser. Det är därför viktigt att en utredning inte görs
mer omfattande än vad som behövs.

Det framgår inte av utredningen i ärendet varför Försäkringskassan ansåg att det
var behövligt och proportionerligt att kontakta personerna i swishrapporten
överhuvudtaget och än mindre varför det ansågs proportionerligt att kontakta så
många som tolv av dem. Enligt min uppfattning har den vidtagna åtgärden
medfört ett omotiverat integritetsintrång gentemot AA. Det har också
framkommit att Försäkringskassan i flera fall har hämtat in uppgifter om
betalningar som har skett under perioder då AA inte har uppburit sjukpenning.
Det framgår inte om myndigheten har gjort något särskilt övervägande i den
delen eller om det handlar om ett förbiseende. Även på detta sätt har åtgärden
inneburit ett omotiverat integritetsintrång.

Muntliga förfrågningar
Jag har tidigare kritiserat Försäkringskassan för utformningen av en skriftlig
begäran enligt 110 kap. 31 § SFB. En sådan begäran innebär, till skillnad från
när myndigheten ställer frågor enligt 110 kap. 14 § SFB, att den tillfrågade är
skyldig att lämna uppgifter. Jag uttalade då att eftersom olika bestämmelser är
tillämpliga i olika situationer måste myndigheten vara noga med hur en begäran
eller förfrågan formuleras (se JO:s beslut den 29 oktober 2021, dnr 1974-2020).

I det här fallet hämtade Försäkringskassan in uppgifter i ärendet genom att ta
muntliga kontakter. Det finns inget som hindrar att myndigheten gör det. För att
också i sådana fall upprätthålla gränsen mellan en begäran som innebär
uppgiftsskyldighet och en förfrågan som inte gör det, är det dock viktigt att
Försäkringskassan tydliggör för den tillfrågade att han eller hon inte har någon
skyldighet att lämna uppgifter. Myndigheten behöver även i övrigt tänka
igenom hur ett samtal av det här slaget ska struktureras, vilka frågor som ska
ställas och hur de ska formuleras.

Det är också viktigt att myndigheten dokumenterar vilken information som har
lämnats i samband med att myndigheten utreder ärendet genom att ställa
muntliga frågor. Den dokumentation som har gjorts vid förfrågningarna i AA:s
                                                                  Dnr 8143-2023       Sid 5 (5)




ärende är mycket bristfällig. Telefonsamtalen är mycket kortfattat beskrivna och
med ett undantag framgår det inte vilka frågor handläggaren har ställt, utan
endast vilka svar som har lämnats. Inte i något fall har det dokumenterats vilken
information om uppgiftsskyldighet som lämnades. Jag noterar att inte någon av
de tillfrågade personerna uttryckte att de inte ville lämna uppgifter. Jag ställer
mig därför något frågande till vilken information myndigheten lämnade till
dem.

Avslutande synpunkter
Av yttrandet till JO framgår inte närmare vilka överväganden som
Försäkringskassan har gjort avseende behovet av den valda åtgärden och om
den uppfyller kravet på att vara proportionerlig. Frågan om dokumentation och i
vilken utsträckning och på vilket sätt som de kontaktade personerna behövde
informeras berörs inte alls av Försäkringskassan, vare sig i det material som jag
tagit del av eller i myndighetens yttrande till JO. Försäkringskassan har i stället
konstaterat i sitt yttrande att kontrollutredningen huvudsakligen har bedrivits i
enlighet med tillämpliga bestämmelser och gällande rutiner. Det är inte bara
förvånande utan också oroväckande att myndigheten inte tycks ha funderat över
de aspekter som jag har tagit upp i det här beslutet.

Försäkringskassan har de senaste åren fått kritik för liknande brister vid flera
tillfällen (se t.ex. JO 2020/21 s. 414, dnr 5933-2018, samt JO:s beslut den 29
oktober 2021, dnr 1974-2020, och den 17 juni 2022, dnr 5701-2021). Jag ser
allvarligt på att det fortfarande förekommer fel som pekar på att myndigheten
inte genomför sina kontrollutredningar med tillräcklig noggrannhet och med
tillräcklig hänsyn till de enskildas integritet. Försäkringskassan förtjänar
allvarlig kritik för det som har kommit fram i AA:s ärende. Jag förutsätter att
myndigheten vidtar de åtgärder som krävs för att något liknande inte ska
inträffa igen.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Sara Uhrbom har föredragit ärendet och byråchefen
Anneli Svensson har deltagit i beredningen.
