# Kritik mot Sundsvalls tingsrätt och två domare vid tingsrätten för handläggningen av ett brottmål

JO 2018-11-01 dnr 8152-2017

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2018-11-01              8152-2017              1 (8)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot Sundsvalls tingsrätt och två domare vid tingsrätten för
                        handläggningen av ett brottmål


                          Beslutet i korthet: Ett brottmål som inleddes i januari 2015 avgjordes först i mars
                          2018. Tingsrätten får kritik för sin långsamma och passiva handläggning av målet och
                          för brister i delgivningen med den tilltalade. Dessutom kritiseras två av tingsrättens
                          domare för att de inte dokumenterat överväganden om vite, hämtning och häktning
                          som rätten enligt 46 kap. 15 § rättegångsbalken ska göra när den tilltalade uteblir från
                          en huvudförhandling.

## Anmälan

I en anmälan till JO den 3 december 2017 klagade AA på Sundsvalls tingsrätt
                        med anledning av handläggningstiden i brottmålet (...), där han var målsägande.
                        Han uppgav bl.a. följande:

                        Åtalet avsåg bl.a. en händelse som ägde rum den 22 november 2013. Målet
                        sattes ut till huvudförhandling vid flera tillfällen, men samtliga tillfällen ställdes
                        in. Inte heller vid det sista tillfället i oktober 2017 infann sig den tilltalade.
                        Tingsrätten höll dock ett målsägandeförhör med honom, vilket också spelades
                        in. Han vill ha ett avslut på målet så att han kan gå vidare.

## Utredning

Ett dagboksblad samt kallelser och protokoll i tingsrättens mål begärdes in och
                        granskades. Därefter uppmanades tingsrätten att yttra sig över
                        handläggningstiden i målet.

                        Tingsrätten (lagmannen BB) lämnade den 12 mars 2018 in ett remissvar
                        tillsammans med underyttranden från rådmännen CC och DD samt tingsfiskalen
                        EE.

                        BB uppgav bl.a. följande:

                                Jag har som domstolschef inhämtat yttranden från rådmännen CC och DD samt
                                tingsfiskalen EE. Underyttrandena fogas som bilaga 1-4 till detta yttrande. Jag
                                har även i ärendet samrått med handläggarchefen FF. […]




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                     Dnr 8152-2017         Sid 2 (8)




Utöver denna redovisning bör nämnas att tingsrätten den 5 oktober 2017, efter att
ställt in huvudförhandling i målet på grund av bristande delgivning med den
tilltalade, beslutat att bevisupptagning skulle ske med tillämpning av 46 kap. 3 §
andra stycket rättegångsbalken. Förhör med målsägande och vittne upptogs
också vid tillfället. Målet har därefter slutligt avgjorts genom en dom som
meddelades den 1 mars 2018. Inte heller vid huvudförhandlingen den 15 februari
2018 inställde sig den tilltalade, som dock inte formellt blivit delgiven till
förhandlingen. Det gick inte heller att nå den tilltalade per telefon varför rätten
väckte frågan om möjligheten att avgöra målet i tilltalades utevaro. Endast den
tilltalades försvarare motsatte sig att målet kunde avgöras utan att den tilltalade
var närvarande. Tingsrätten avkunnade därefter följande beslut.
   Enligt 46 kap. 15 a § första stycket 2 och tredje stycket rättegångsbalken kan
   ett mål avgöras i den tilltalades utevaro trots att denne inte är delgiven
   kallelse till huvudförhandling om det kan antas att den tilltalade håller sig
   undan på ett sådant sätt att han eller hon inte kan hämtas till
   huvudförhandlingen.
   Tingsrätten har mottagit fyra hindersbevis beträffande [tilltalade]. Av
   hindersbevisen framgår bland annat att [tilltalade] inte bor på sin
   folkbokföringsadress och att det finns anledning att anta att [tilltalade]
   undanhåller sig delgivning. Målet har pågått under flera års tid och
   [tilltalade] har inte hört av sig till tingsrätten sedan han begärde att
   huvudförhandlingen skulle flyttas den 28 augusti 2015. Tingsrätten har i
   konkursmålet […] erhållit ytterligare hindersbevis beträffande
   delgivningsförsök av [tilltalade]. Till detta tillkommer att [tilltalade] har
   varit delgiven kallelse till två huvudförhandlingar utan att inställa sig.
   Tingsrätten finner således att [tilltalade] håller sig undan på sådant sätt att
   han inte kan hämtas till huvudförhandlingen. Gällande skadeståndsanspråket
   är [tilltalade] delgiven detta och har förelagts om att svara på det utan att så
   har skett. Tingsrätten anser vidare att saken kan utredas tillfredsställande i
   [tilltalades] utevaro.
   Tingsrätten beslutar att målet ska avgöras i [tilltalades] utevaro med stöd av
   46 kap. 15 a § första stycket 2 och tredje stycket rättegångsbalken.
Det kan naturligtvis mot redovisad bakgrund – även med beaktande att
tingsrättens dom inte vunnit laga kraft – ifrågasättas om tingsrätten inte redan i
anslutning till något av tidigare förhandlingstillfällen kunnat konstatera att det
förelegat förutsättningar för att avgöra målet i den tilltalades utevaro eller i vart
fall uppta förhör med målsägande och vittne tidigare än som nu gjordes. Det är
dock en sådan bedömningsfråga för rätten vid varje enskilt tillfälle som det inte
åligger mig i egenskap av domstolschef att överpröva. Frågeställningen hur
handläggningen av mål med en svårdelgiven tilltalad, som vill hålla sig undan,
på ett ändamålsenligt och rättssäkert sätt framgent bättre ska kunna slutföras utan
onödig tidsutdräkt är dock väl lämpad för en fortsatt diskussion bland
tingsrättens domare.
Sundsvalls tingsrätt har emellertid redan sedan ett antal år tillbaka en i
förhållande till flertalet tingsrätter ett relativt lågt antal inställda förhandlingar i
brottmål. Därtill pågår ett arbete vid tingsrätten under ledning av
beredningsdomaren och handläggarchefen för att skapa förfinade rutiner för att
ytterligare minska antalet inställda förhandlingar, genom att bl.a. säkerställa en
effektivare delgivning redan på beredningsstadiet. Oaktat detta är det givetvis
beklagligt – inte minst för berörda parter och förhörspersoner – med varje sådant
mål som inte kan avgöras om möjligt vid redan första förhandlingstillfället på
grund av företrädesvis delgivningssvårigheter. Det gäller inte minst det aktuella
målet [...] där vi har en tilltalad som sannolikt medvetet undanhållit sig eller i
vart fall är mycket svår att delge. Något som också blivit klart genom polisens
delgivningshinder. Det är alltså, som tydligt framgår av underyttrandena, inte
fråga om någon enklare typ av delgivning som inte kunnat ske på grund av
                                                                          Dnr 8152-2017        Sid 3 (8)




      brister i polisens utredning, som anmälaren uppenbarligen uppfattat som det
      huvudsakliga skälet till att ett antal huvudförhandlingar i målet behövt ställas in.
      Här kanske tingsrätten kunnat vara ännu tydligare i att förklara orsaken till att
      målet inte kunnat avgöras vid varje tillfälle, även om det funnits ett särskilt
      målsägandebiträde förordnat i målet.
      –––
      Jag har därtill årligen som lagman rotelgenomgång med var och en av de domare
      som tjänstgör vid tingsrätten. En gång i april eller maj och en gång i september
      eller oktober. Ytterligare genomgångar kan äga rum i samband med att en
      domare slutar sin tjänst eller går på en längre tjänstledighet. Vid de genomgångar
      som ägt rum under 2016 och 2017 har det aktuella målet naturligen
      uppmärksammats på grund av sin ålder men vid genomgångarna har någon aktiv
      åtgärd varit aktuell för målet. Det har därvid vid genomgångarna inte
      framkommit anledning för mig att ifrågasätta ansvarig domares åtgärder att föra
      fram målet i fråga till avgörande. Vidare följer jag med framför allt stöd av
      handläggarchefen övergripande upp de brottmål som är eller riskerar att bli äldre
      än tolv månader. Inte heller i detta sammanhang har det framkommit anledning
      att ifrågasätta handläggningen av det aktuella målet med hänsyn till den
      tilltalades benägenhet att inte vara tillgänglig för delgivning och att åklagaren
      inte ansett sig böra framställa särskilda yrkanden beträffande den tilltalade.
      […] Tingsrätten får också beklaga att AA fått avvakta en längre tid på ett
      avgörande i det aktuella målet. Oaktat vilka åtgärder som ytterligare hade kunnat
      göras i det aktuella målet finns det för Sundsvalls tingsrätt övergripande
      sannolikt ytterligare åtgärder att vidta – även inom ramen för nuvarande resurser
      – för att så långt möjligt säkerställa en snabbare men ändå rättssäker hantering
      även för denna typ av mål med svårdelgivna tilltalade.
CC uppgav bl.a. följande:

      Det aktuella målet har varit utsatt till huvudförhandling vid ett antal tillfällen och
      är nu sedan i december 2017 utsatt till huvudförhandling, att äga rum den 15
      februari. De hinder som har förelegat har bestått i att [...] inte blivit delgiven
      tilläggsstämning och kallelse m.m. och att han inte inställt sig när han sedan
      blivit delgiven. Vid det första tillfället ändrade tingsrätten tiden för förhandling
      på [...] och hans försvarares begäran. AA, som i målet för skadeståndstalan, har
      hörts vid den senaste huvudförhandlingen, då även förhör med ett vittne togs
      upp. [– – –] Det är att beklaga att det tagit lång tid från åtals väckande utan att
      målet har kunnat slutligt avgöras. Det ska tilläggas att de inkommande
      brottmålen liksom de mål där en förhandling blir inställd sätts ut fortlöpande och
      att planeringen medför att första lediga förhandlingstid normalt sett ligger flera
      månader framåt i tiden. Det ska tilläggas att det aktuella målet nu är ett av de
      äldsta brottmålen vid tingsrätten. [– – –]
      När det gäller min delaktighet i målet kan nämnas att jag sedan mitten av
      februari 2015 är beredningsansvarig för brottmålen vid tingsrätten. De mål som
      ligger på beredningen ska enligt lottningsordningen och ansvarsfördelningen
      ligga på rotel 10. Så snart det planeras ut huvudförhandling i ett brottmål övergår
      ansvaret för målet på den domare som enligt ett särskilt förhandlingsschema ska
      svara för huvudförhandlingen. Målet lottas då om till den roteln (i detta fall
      någon av rotlarna 11–16 och 21–23). Om en huvudförhandling ställs in är tanken
      att målet ska sättas ut till förhandling igen och på den domare som svarat för
      förhandlingen, företrädesvis alltså samma domare som tidigare. Om målet inte
      sätts ut av någon anledning, t.ex. för att förundersökningen ska kompletteras,
      lottas målet tillbaka till beredningsdomaren (rotel 10). Vid ett tillfälle har
      undertecknad vidare haft ansvaret för målet som ordförande i målet. Det gällde
      huvudförhandling den 26 april 2017, vilken fick ställas in på grund av att [...]
      inte infann sig trots att han var delgiven kallelse. Åklagaren och försvararen
                                                                        Dnr 8152-2017       Sid 4 (8)




      ansåg att det var hinder mot huvudförhandling, och detta bedömde även
      tingsrätten vara fallet. [...] förpliktades att betala vite om 4 000 kr.
      […] Efter förordnande av offentlig försvarare väcktes åtal i mars 2015 genom
      två stämningsansökningar.
      Det fanns sedan tidigare ett brottmål vid tingsrätten […], där hovrätten hade
      beviljat resning gällande dom om ekonomisk brottslighet, med [...], som tilltalad.
      Tingsrätten avgjorde det målet genom dom den 23 juni 2015. [...] var i det målet
      närvarande vid huvudförhandling per telefon.
      I mål [...] beslutade undertecknad att målet inte skulle handläggas gemensamt
      med mål […]. Samtidigt beslutades om kallelse till huvudförhandling, att äga
      rum den 8 september 2015. Målet omlottades något senare på den domare som
      skulle svara för huvudförhandlingen. Förhandlingen kom den 4 september att
      ställas in sedan [...] uppgett sig ha problem att delta under perioden maj–oktober
      till följd av säsongsarbete i skogen. Detta skedde, som angetts ovan, efter samråd
      även med den offentlige försvararen. Ny huvudförhandling bokades till den 9
      februari 2016.
      Under januari 2016 inkom ytterligare ett åtal mot [...]. Vid ungefär denna tid
      utsågs målsägandebiträde för AA, som hade framställt skadeståndsanspråk i
      målet. Ett kompletterande skadeståndsanspråk kom in i mars 2016 från
      målsägandebiträdet. Den 9 februari konstaterade tingsrätten vid
      huvudförhandlingen att den sista stämningsansökningen inte hade delgetts [...]
      och att han inte var närvarande. Det bedömdes föreligga hinder mot
      förhandlingen.
      Parterna kallades den 16 februari på nytt till huvudförhandling, att äga rum den
      12 maj. Målet lottades om till min rotel i och med att jag enligt schemat skulle
      vara ordförande den 12 maj. Det konstaterades den 11 maj att [...] inte var
      delgiven stämning med kallelse, varför förhandlingen ställdes in. Det kom
      dessvärre att dröja över sommaren och till den 11 oktober innan målet på nytt
      sattes ut till huvudförhandling, att äga rum den 26 april 2017. Ingen omlottning
      till rotel 10 hade skett och den 29 mars 2017 kom målet att lottas till rotel 12,
      vilken innehas av mig. Efter att huvudförhandlingen den 26 april 2017 ställts in
      pga. [...] utevaro bokades den 2 maj ny tid för förhandling. Kallelse skickades
      den 3 augusti till huvudförhandling den 5 oktober 2017. Sedan även den
      förhandlingen ställts in pga. [...] utevaro skickades i december kallelse till
      huvudförhandling den 15 februari 2018.
EE uppgav bl.a. följande:
      Målet har varit utsatt till huvudförhandling vid ett flertal tillfällen och har
      handlagts av flera domare vid tingsrätten. Undertecknad började handlägga målet
      i samband med huvudförhandlingen den 5 oktober 2017 och har handlagt målet
      sedan dess. Konstateras kan dock, vid genomgång av dagboksbladet, att målet
      inte lottades på undertecknads rotel, 22, förrän den 6 oktober 2017.
      Beträffande de överväganden som gjordes av undertecknad vid
      huvudförhandlingen den 5 oktober 2017 hänvisas till protokollet […].
      Det är naturligtvis beklagligt att handläggningen av målet dragit ut på tiden.
      Anledningen till den relativt långa tidsutdräkten är enligt min bedömning att [...]
      har varit och är svår att delge både stämningsansökningar och kallelser. I
      skrivande stund har ytterligare ett hindersbevis inkommit beträffande delgivning
      av kallelse till huvudförhandling den 15 februari 2018. Undertecknad är
      ordförande vid den kommande huvudförhandlingen och kommer därvid ta
      ställning till, givetvis beroende på omständigheterna, om målet kan avgöras eller
      om någon annan åtgärd ska vidtas.
DD uppgav bl.a. följande:
                                                                        Dnr 8152-2017       Sid 5 (8)




      Jag är ansvarig för rotel 13 vid Sundsvalls tingsrätt och har med anledning därav
      varit ansvarig för mål [...] under del av år 2015 och 2016.
      [– – –] Målet omfördelades den 4 juni 2015 till rotel 13 med anledning av att det
      bokades ut till förhandling på en tingsdag med mål som jag skulle handlägga.
      Enligt planeringen skulle målet prövas och avgöras efter förhandling den 8
      september 2015. [...] delgavs dessförinnan två stämningsansökningar och
      information om fortsatt förenklad delgivning.
      Den 28 augusti 2015 anmälde den tilltalade önskemål om att flytta
      förhandlingen. Efter samråd den 4 september 2015 också med den offentlige
      försvararen beslutade jag att ställa in förhandlingen. I enlighet med gällande
      arbetsordning skulle målet då ha fördelats om till beredningsrotel 10. Den
      åtgärden har dessvärre inte kommit att ske och målet förblev därför fördelat på
      rotel 13.
      Den 29 oktober 2015 bokades målet åter ut till förhandling, nu till den 9 februari
      2016. Det kom då åter att bokas ut på en tingsdag som jag ansvarade för. Den 19
      januari 2016 väcktes ett ytterligare åtal […]. Tilläggsstämning med kallelse
      utfärdades samma dag men kom dessvärre inte att delges [...] före den planerade
      förhandlingen. Av tingsrättens akt framgår att såväl tingsrätten som den
      offentlige försvararen på olika sätt försökte att komma i kontakt med [...]. Den 8
      februari 2016 kom besked från stämningsman om hinder mot delgivning. Den
      tilltalade, som sedan tidigare var förenklat delgiven kallelse till förhandling vid
      vilken åtal i […] skulle prövas, var därmed inte delgiven stämning med kallelse
      avseende åtal i […].
      Jag var ordförande vid den planerade huvudförhandlingen den 9 februari 2016
      […]. Målet ropades då på utan att [...] inställde sig personligen.
      Olika försök vidtogs från tingssalen utan att tingsrätten lyckades få kontakt med
      den tilltalade. Eftersom han sedan tidigare var delgiven åtal i […] samt var
      förenklat delgiven kallelse till förhandlingen med erinran, togs också frågan upp
      om åtalen i […] kunde prövas i den tilltalades utevaro. Efter att ha inhämtat
      synpunkter från åklagare och offentlig försvarare beslutade rätten att så inte
      skulle ske och att ställa in förhandlingen p.g.a. hinder.
      I och med att förhandlingen ställdes in skulle målet, enligt tingsrättens
      arbetsordning, ha omfördelats tillbaka till beredningsrotel 10. Så har dessvärre
      inte skett heller denna gång. Omfördelningen av ett mål är tänkt att ske av
      handläggare på tingsrättens kansli när målet ställts in. Enligt uppgifter i
      dagboken bokades målet den 16 februari 2016 ut till ny förhandling den 12 maj
      2016. Inte heller då skedde någon omfördelning. Först den 5 maj 2016
      fördelades målet om från rotel 13 till rotel 42.
      –––
      Det är mycket beklagligt att handläggningen av målet dragit ut så på tiden.
      Anledningen härtill synes vara att [...] har varit och är svår att delge
      stämningsansökningar och andra handlingar. Bättre rutiner kring omfördelning
      av tingsrättens mål eller en annan och enklare ordning för fördelning av ansvar
      mellan olika domare, kan dock bidra till att påskynda handläggningen och bör
      därför övervägas.
AA fick möjlighet att kommentera tingsrättens remissvar.

Inför JO:s beslut i ärendet hämtades ett nytt dagboksblad in från tingsrätten. Av
det framgick bl.a. att tingsrätten höll en huvudförhandling den 15 februari 2018
och meddelade en dom den 1 mars 2018. Domen hade överklagats av både
åklagaren och den tilltalade.
                                                                   Dnr 8152-2017       Sid 6 (8)




Rättslig reglering och bedömning
Rättegång inom skälig tid och tingsrättens passiva handläggning
Det aktuella brottmålet, som bl.a. avsåg ett åtal för brott begångna i november
2013, inleddes vid tingsrätten i januari 2015. Först vid det sjätte
huvudförhandlingstillfället, dvs. i februari 2018, genomfördes
huvudförhandlingen och målet avgjordes genom en dom som meddelades i
mars 2018. Det tog alltså mer än tre år innan tingsrätten avgjorde målet.

I 2 kap. 11 § regeringsformen finns ett uttryckligt krav på att en rättegång ska
genomföras inom skälig tid. I brottmål som avser allmänt åtal gäller dessutom
enligt 45 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken, RB, att rätten ska bestämma
en tid för huvudförhandlingen så snart som möjligt. Det är angeläget att
domstolen vinnlägger sig om att följa den regeln. Särskilt kvaliteten på den
muntliga bevisningen blir ofta sämre ju längre tid som går. Dessutom är ett
dröjsmål med handläggningen en påtaglig olägenhet för de inblandade som
måste leva i ovisshet och oroa sig över utgången. Om en planerad
huvudförhandling blir inställd av någon anledning måste rätten snarast kalla till
en ny huvudförhandling så att målet kan avgöras. Om det finns någon form av
hinder mot att sätta ut målet till en huvudförhandling bör rätten regelbundet
bevaka om hindret kvarstår.

Det är tydligt att tingsrättens handläggning av målet har präglats av passivitet.
Till exempel dröjde det till april 2017 innan tingsrättens huvudförhandling
skulle äga rum efter det att huvudförhandlingstillfället i maj 2016 hade ställts in.
Det enda tingsrätten gjorde under denna period var att i oktober 2016 kalla till
den nya huvudförhandlingen och under mars månad samtala med polisen om
delgivningen med den tilltalade. I ett mål där flera huvudförhandlingar redan
har ställts in är det givetvis inte acceptabelt med en så lång passiv period i
handläggningen.

Tingsrätten ska kritiseras för den långsamma och passiva handläggningen av
brottmålet.

Delgivningsproblemen
Av utredningen framgår att en betydande orsak till att brottmålet drog ut på
tiden var att det var svårt att delge den tilltalade. Problem med delgivning är den
vanligaste orsaken till att det kan ta lång tid att avgöra brottmål. Tingsrätten
måste därför inför varje planerad huvudförhandling noggrant välja vilket
delgivningssätt som ska tillämpas för att den tilltalade ska bli delgiven kallelsen
till förhandlingen på ett korrekt sätt.

Enligt 4 § första stycket delgivningslagen (2010:1932) ska delgivningssätt
väljas med utgångspunkt i att det ska vara ändamålsenligt med hänsyn till
handlingens innehåll och omfattning och medföra så lite kostnader och besvär
som möjligt. I andra stycket anges att delgivningen inte får ske på ett sätt som är
olämpligt med hänsyn till omständigheterna i delgivningsärendet. Av 24 §
                                                                     Dnr 8152-2017     Sid 7 (8)




samma lag framgår att förenklad delgivning får användas av en myndighet vid
delgivning med den som är part eller har liknande ställning i ett mål eller
ärende, om han eller hon har fått information av myndigheten om att
delgivningssättet kan komma att användas i målet eller ärendet. Enligt andra
stycket i samma bestämmelse får förenklad delgivning inte användas vid
delgivning av en handling som inleder ett förfarande. I förarbetena anges bl.a.
att det kan finnas en tidsgräns efter vilken det inte längre är lämpligt att använda
det förenklade delgivningsförfarandet och att denna fråga bör prövas inom
ramen för den allmänna lämplighetsbedömningen (se prop. 1990/91:11 s. 19 f.).

Vid huvudförhandlingstillfället den 5 oktober 2017 inställde sig inte den
tilltalade. Av tingsrättens protokoll framgick bl.a. följande: Den tilltalade hade
blivit delgiven kallelse till huvudförhandlingen genom förenklad delgivning.
Han hade dessförinnan delgetts information om förenklad delgivning i juni
2015 men hade därefter också blivit delgiven kallelser och andra handlingar
genom andra delgivningssätt, utan att få information om att förenklad
delgivning återigen kunde komma att användas. Med hänsyn till det fann
tingsrätten (tingsfiskalen EE och tre nämndemän) att den tilltalade inte kunde
anses formellt delgiven kallelsen till huvudförhandlingen.

Att tingsrätten hade använt ett delgivningssätt som innebar att den tilltalade inte
kunde anses delgiven kallelsen på ett korrekt sätt är naturligtvis inte acceptabelt.
Tingsrätten ska kritiseras för detta.

Åtgärder enligt 46 kap. 15 § RB
Av utredningen framgår att även om en del korrekta delgivningar med den
tilltalade av kallelser till huvudförhandling hade skett, ställde tingsrätten in
vissa förhandlingstillfällen med anledning av att han uteblev.

Av 46 kap. 15 § RB framgår vilka åtgärder rätten ska vidta när den tilltalade
uteblir från ett rättegångstillfälle för huvudförhandling. Rätten ska i första hand
pröva om målet ändå kan avgöras. Om det inte är möjligt, ska rätten ta ställning
till om ett förelagt vite ska dömas ut. Rätten ska också ta ställning till om den
tilltalade ska hämtas till domstolen, antingen omedelbart eller till en senare dag,
eller häktas, om det finns förutsättningar för det. Om rätten inte beslutar om
hämtning eller häktning, ska den tilltalade kallas på nytt vid vite till en senare
dag. De ställningstaganden som rätten enligt denna bestämmelse ska göra i
fråga om utdömande av vite och hur den tilltalade ska förmås att inställa sig till
nästa tillfälle bör också dokumenteras (se prop. 2013/14:170 s. 38 och 54 f.).

Vid huvudförhandlingstillfället den 9 februari 2016 inställde sig inte den
tilltalade. Av tingsrättens protokoll framgick bl.a. att han hade delgetts två av
stämningsansökningarna som skulle prövas vid förhandlingen och att han var
förenklat delgiven kallelsen till förhandlingen, med en erinran om att han kunde
bli skyldig att betala 4 000 kronor i vite eller bli hämtad till tingsrätten av
polisen om han uteblev. Tingsrätten (rådmannen DD och tre nämndemän) fann
att det fanns hinder mot huvudförhandling eftersom den tilltalade inte hade
                                                                    Dnr 8152-2017       Sid 8 (8)




inställt sig och heller inte hade delgetts en tredje stämningsansökan. En ny
förhandling skulle hållas vid ett tillfälle som skulle meddelas senare. Några
överväganden om de åtgärder om vite, hämtning och häktning som anges i 46
kap. 15 § RB fanns inte dokumenterade i protokollet.

Inte heller den 26 april 2017 inställde sig den tilltalade till huvudförhandlingen.
Av tingsrättens protokoll framgick bl.a. att han hade delgetts stämning och
kallelse till förhandlingen, med en erinran om att han kunde bli skyldig att
betala 4 000 kronor i vite eller bli hämtad till förhandlingen av polisen om han
uteblev. Tingsrätten (rådmannen CC och tre nämndemän) fann att den tilltalade
inte hade laga förfall för sin utevaro och att han skulle betala det förelagda vitet
om 4 000 kronor. Inte heller i detta protokoll fanns några överväganden
dokumenterade om hämtning eller häktning enligt 46 kap. 15 § RB.

DD och CC kan inte undgå kritik för den bristande dokumentationen.

Sammanfattning m.m.
Sammanfattningsvis ska tingsrätten kritiseras för den långsamma och passiva
handläggningen av brottmålet. Tingsrätten ska vidare kritiseras för att ha använt
ett delgivningssätt inför huvudförhandlingen den 5 oktober 2017 som innebar
att den tilltalade inte kunde anses delgiven kallelsen på ett korrekt sätt. Slutligen
ska DD och CC kritiseras för sin underlåtenhet att i protokollen från den 9
februari 2016 och den 26 april 2017 dokumentera sina överväganden enligt 46
kap. 15 § RB när den tilltalade uteblev från huvudförhandlingarna.

Vad som i övrigt har förekommit i ärendet ger inte anledning till någon åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
