# Hägersten-Älvsjö stadsdelsnämnd i Stockholms kommun får kritik för att ha försökt hindra en vårdnadshavare från att delta i en utredning enligt hälso- och sjukvårdslagen beträffande sitt barn

JO 2025-03-10 dnr 8154-2023

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                     Sid
                                                                  2025-03-10               8154-2023              1 (5)


Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                   Hägersten-Älvsjö stadsdelsnämnd i Stockholms kommun får kritik för
                   att ha försökt hindra en vårdnadshavare från att delta i en utredning
                   enligt hälso- och sjukvårdslagen beträffande sitt barn


                    Beslutet i korthet: En stadsdelsnämnd beslutade enligt 6 kap. 13 a § föräldrabalken
                    att medge att ett barn skulle genomgå viss utredning enligt hälso- och sjukvårdslagen
                    (2017:30). När utredningen skulle genomföras försökte nämnden hindra den ena av
                    barnets två vårdnadshavare att delta i barnets utredning.
                    I beslutet uttalar JO att nämnden saknat rättsligt stöd för att hindra vårdnadshavaren
                    att delta i utredningen. Nämnden kritiseras för att den ändå hade försökt att göra det.
                    Vidare gör JO vissa uttalanden om utformningen av nämndens beslut.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA, genom sitt ombud BB, på socialtjänsten vid
                   Hägersten-Älvsjö stadsdelsförvaltning i Stockholms kommun och förde fram
                   bl.a. följande.

                   Han har en son, CC, som är född 2018. Han och CC:s mamma har gemensam
                   vårdnad om CC. I juli 2022 fattade Hägersten-Älvsjö stadsdelsnämnd ett beslut
                   enligt 6 kap. 13 a § föräldrabalken, FB, om att CC skulle genomgå en
                   neuropsykiatrisk utredning. Beslutet fattades trots att han som vårdnadshavare
                   samtyckte till att CC genomgick utredningen. När utredningen sedan skulle
                   genomföras meddelade socialtjänsten den utredande kliniken att han inte fick
                   delta i utredningen tillsammans med CC. Socialtjänsten har ingen rätt att
                   utestänga honom som vårdnadshavare på det sättet.

## Utredning

JO hämtade in handlingar från socialtjänsten. Därefter begärde JO att
                   Hägersten-Älvsjö stadsdelsnämnd i Stockholms kommun skulle yttra sig över
                   anmälan och besvara vissa frågor. Nämnden kom in med ett yttrande varefter
                   JO begärde att nämnden skulle yttra sig igen och göra vissa förtydliganden.

                   AA kommenterade, genom BB, nämndens yttranden.




    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                    E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                   Dnr 8154-2023      Sid 2 (5)




Inriktningen på min granskning
AA:s anmälan berör dels frågan om huruvida han samtyckt till den
neuropsykiatriska utredningen, dels frågan om vad nämndens beslut innebar för
honom i egenskap av vårdnadshavare vid genomförandet av densamma.

Nämnden har i sitt yttrande angett att AA:s samtycke till utredningen inte
bedömdes som tillförlitligt, och att nämnden därför haft rättsligt stöd enligt
6 kap. 13 a § FB för sitt beslut att medge utredningen av CC. AA, som alltså
inte delade den uppfattningen, överklagade nämndens beslut. Han återkallade
senare sitt överklagande innan målet hade prövats.

Frågan om det förelegat ett reellt samtycke är en sådan sakfråga som JO normalt
inte uttalar sig om, och utifrån vad som kommit fram i ärendet finner jag inte
skäl att nu frångå detta. Min granskning tar därför sikte endast på frågan om vad
nämndens beslut innebar för AA i hans egenskap av vårdnadshavare. Därutöver
behandlar jag avslutningsvis vissa frågor om utformningen av nämndens beslut.

Bedömning
Innebörden av nämndens beslut
AA:s anmälan aktualiserar frågor om vårdnadshavares rättigheter och
möjligheten för socialnämnden att i vissa fall inskränka dessa. Grundläggande
regler om vårdnad finns i 6 kap. 1–2 §§ FB. Där framgår att den som har
vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska
se till att barnets behov av bl.a. omvårdnad och trygghet blir tillgodosedda. I
6 kap. 11–14 §§ FB finns närmare regler om vårdnadens utövande. Där framgår
bl.a. att vårdnadshavaren har en rätt och skyldighet att bestämma i frågor som
rör barnets personliga angelägenheter. Har barnet två vårdnadshavare ska de
som utgångspunkt tillsammans utöva bestämmanderätten. Det krävs alltså
normalt gemensamma beslut i frågor som rör vårdnaden.

I 6 kap. 13 a § FB finns ett undantag från bestämmelserna om den gemensamma
bestämmanderätten när ett barn har två vårdnadshavare. Av bestämmelsen
framgår att om endast den ena av vårdnadshavarna samtycker till en åtgärd till
stöd för barnet får socialnämnden besluta att åtgärden får vidtas utan den andra
vårdnadshavarens samtycke. Det ska vara fråga om en åtgärd som krävs med
hänsyn till barnets bästa och den ska gälla vissa åtgärder enligt hälso- och
sjukvårdslagen (2017:30), socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1993:387)
om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Bestämmelsen ger alltså socialnämnden möjlighet att genom ett beslut lämna
sitt medgivande till att vissa åtgärder får vidtas trots att barnets vårdnadshavare
inte är överens om det. Möjligheten att fatta sådana beslut utgör en principiellt
viktig begränsning i utövandet av den gemensamma vårdnaden. Detta eftersom
den är ett avsteg från grundprincipen om att föräldrarna är bäst lämpade att ta
hand om barnet och se till barnets bästa. Om ett sådant beslut fattas innebär det
också ett ingrepp i rätten till skydd för privat- och familjeliv enligt artikel 8 i
                                                                   Dnr 8154-2023     Sid 3 (5)




Europakonventionen. För att beslutet ska anses godtagbart måste det därför vara
nödvändigt och proportionerligt på det sätt som framgår av bestämmelsen (se
prop. 2011/12:53 s. 12 ff.).

AA och CC:s mamma hade gemensam vårdnad om CC vid tiden för nämndens
beslut. Rätten och skyldigheten att bestämma i frågor om CC:s personliga
angelägenheter tillkom dem alltså gemensamt.

Den 26 juli 2022 fattade nämnden det beslut som det här ärendet gäller. Beslutet
hade följande lydelse:

      Hägersten-Älvsjö stadsdelsnämnd medger enligt 6 kap. 13 a § föräldrabalken
      (FB) med hänsyn till barnets bästa att [CC] får genomgå en psykiatrisk eller
      psykologisk utredning och eventuell behandling som bedöms nödvändig som
      omfattas av hälso- och sjukvårdslagen vid BUP [ort] under den tid som bedöms
      rimlig av barn- och ungdomspsykiatrin.
När utredningen skulle påbörjas kontaktade socialtjänsten AA och meddelade
honom att han inte fick delta i CC:s besök under utredningen. I stället skulle
endast CC:s mamma följa med CC på besöken. Både CC:s mamma och den
utredande kliniken informerades därefter om samma sak. När den utredande
kliniken efterfrågade dokument som styrkte att AA inte fick närvara hänvisade
socialtjänsten till beslutsunderlaget i ärendet. Eftersom den utredande kliniken
ifrågasatte detta kom någon utredning inte att genomföras vid detta tillfälle.

På fråga från JO har nämnden uppgett att den anser att beslutet i juli 2022
omfattade ett ställningstagande till hur den neuropsykiatriska utredningen skulle
genomföras. Jag kan konstatera att det av det aktuella beslutet, som jag har
återgett ovan, inte framgår något sådant ställningstagande. Frågan är om
nämndens medgivande till att CC skulle genomgå utredningen också innebar att
AA därigenom fråntogs bestämmanderätten gällande utredningens
genomförande.

Regleringen i 6 kap. 13 a § FB ska inte förstås som att den reglerar en fråga om
vårdnad i föräldrabalkens mening (jfr t.ex. 6 kap. 17 § FB). I stället utgör den
närmast en socialrättslig inskränkning av vårdnadshavarens bestämmanderätt i
ett visst avseende. Vårdnadshavaren har kvar sitt vårdnadsansvar och den
vårdnadshavare som inte samtyckt till åtgärden har samma rättigheter som den
vårdnadshavare som samtyckt till den. En annan sak är att det kan vara lämpligt
att en åtgärd av det aktuella slaget genomförs under den tid som barnet
tillbringar hos den vårdnadshavare som samtycker till den (se a. prop. s. 26 ff.).
Regleringen kan alltså ses som en kompletterande skyddslagstiftning till förmån
för underåriga (se HFD 2015 ref. 5).

Ett beslut om medgivande innebär alltså inte att den vårdnadshavare som inte
samtyckt till åtgärden helt förlorar sin bestämmanderätt. Nämndens beslut
innebar, naturligtvis, ingen ändring beträffande den gemensamma vårdnaden
om CC. Eftersom nämnden i sitt beslut helt underlät att reglera hur utredningen
skulle genomföras hade AA samma rätt att bestämma över detta som om något
                                                                   Dnr 8154-2023      Sid 4 (5)




beslut om medgivande inte hade fattats. Det innebär att AA och CC:s mamma i
enlighet med huvudregeln i 6 kap. 13 § första stycket FB hade gemensam
bestämmanderätt i frågan om hur utredningen skulle genomföras och då bl.a.
när det gäller frågan om någon av dem skulle delta under utredningen.

Nämnden har alltså inte haft något rättsligt stöd för att hindra AA att delta i
CC:s utredning. Trots detta har nämnden gjort upprepade försök att göra det.
För detta förtjänar nämnden kritik.

Utformningen av nämndens beslut
Avslutningsvis vill jag beröra utformningen av nämndens beslut. Jag har vid
granskningen av ärendet konstaterat att det är påtagligt brett formulerat. Utöver
att utredningsåtgärderna inte är närmare specificerade omfattar det även
eventuell behandling. Beslutet är dessutom inte avgränsat i tid.

I förarbetena uttalats att det av lagtexten följer att socialnämndens beslut ska
gälla medgivande till en viss åtgärd, men i övrigt får beslutet utformas efter vad
som behövs i det enskilda fallet. Om det är lämpligt, kan medgivande till
utredning och eventuell behandling ges i ett sammanhang. Hur preciserat
beslutet måste vara beror på vilken åtgärd som är aktuell och vad barnets bästa
kräver. Vid insatser enligt socialtjänstlagen fattar socialnämnden ett beslut om
att tillåta åtgärden och ett beslut om bistånd; om de praktiska förutsättningarna
framgår av biståndsbeslutet, kan det vara tillräckligt att hänvisa till detta. När
det gäller medgivande till vård måste beslutet preciseras mera tydligt. Som regel
behöver beslutet innehålla en beskrivning av vilken utredning eller behandling
medgivandet avser och ett angivande av de praktiska förutsättningarna, såsom
när åtgärden ska inledas och vilken omfattning och varaktighet den ska ha. (Se
a. prop. s. 28 ff.)

Jag vill understryka att ett beslut enligt 6 kap. 13 a § FB är en ingripande åtgärd
i vårdnadshavarnas bestämmanderätt. Det är därför av stor vikt, inte minst av
rättssäkerhetsskäl, att beslutet utformas så att det står klart vad det innebär. En
socialnämnds beslut om medgivande till utredning eller behandling måste vara
tydligt preciserat med angivande av bl.a. de praktiska förutsättningarna, såsom
den planerade åtgärdens omfattning och varaktighet. Särskilt gäller detta om det
är fråga om medgivande till läkemedelsbehandling (se HFD 2015 ref. 5).

Utifrån det underlag som jag tagit del av i ärendet ställer jag mig frågande till
om nämnden övervägt dessa aspekter vid utformningen av det aktuella beslutet.
Jag förutsätter att nämnden vid utformningen av framtida beslut av aktuellt slag
beaktar det som jag nu sagt.

Vad som i övrig har kommit fram i ärendet ger inte anledning till någon åtgärd
eller något uttalande från min sida.
                                                                 Dnr 8154-2023   Sid 5 (5)




Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Anna Överby har föredragit ärendet och biträdande
kanslichefen Marcus Agnvall har deltagit i beredningen.
