# En kommunal nämnd dröjde med att vidarebefordra ett överklagande av ett beslut om insats enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS); fråga om en tjänsteman hade gjort sig skyldig till tjänstefel vid handläggningen

JO 2007-03-22 dnr 818-2006

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                     Sid
                                                                           2007-03-22            818-2006               1 (6)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        En kommunal nämnd dröjde med att till länsrätten vidarebefordra ett
                        överklagande av ett beslut om insats enligt lagen (1993:387) om stöd
                        och service till vissa funktionshindrade (LSS); fråga om en tjänsteman
                        vid nämndens förvaltning hade gjort sig skyldig till tjänstefel enligt 20
                        kap. 1 § brottsbalken vid handläggningen av överklagandet

## Bakgrund

AA, som är född 1986, har länge haft insatser med stöd av LSS. Den 5 maj 2004
                        avslog Kultur- och utbildningsnämnden i Dorotea kommun (delegationsbeslut)
                        AA:s ansökan om ytterligare insats enligt LSS i form av korttidsvistelse. AA
                        överklagade beslutet till Länsrätten i Västerbottens län som avslog överklagandet
                        den 21 januari 2005. Kammarrätten i Sundsvall beslutade den 29 mars 2005 att inte
                        bevilja AA prövningstillstånd. AA överklagade det beslutet till Regeringsrätten.

                        Den 8 november 2004 ansökte AA om insats enligt LSS i form av biträde av
                        kontaktperson. LSS-handläggaren BB avslog framställningen i ett beslut den 29
                        november 2004. I en skrivelse som kom in till kultur- och utbildningsnämnden den
                        8 december 2004 överklagade CC beslutet för sin son AA:s räkning.

                        CC kontaktade länsrätten hösten 2005 och fick då besked om att överklagandet av
                        beslutet den 29 november 2004 inte hade kommit in dit. Hon vände sig till
                        kommunen och undrade vad som hade hänt med överklagandet. Som ett svar på
                        förfrågan anförde BB i en skrivelse till CC den 24 november 2005 följande.
                                  Hej CC!
                                  Din överklagan ”kontaktperson” inkom till Dorotea kommun 2004-12-07. Jag var
                                  tvungen att avvakta vad länsrättens mål 1406-04 beslutade om. Domslutet kom till
                                  Dorotea kommun 2005-02-16 och samtidigt kom det från Länsstyrelsen
                                  ”tillsyningsärende”.
                                  Du överklagade Länsrättens dom till kammarrätten, som du också överklagade.
                                  Ärendet ligger idag hos Regeringsrätten.
                                  Jag har i dag 2005-11-24 varit i kontakt med både Regeringsrätten och länsstyrelsen
                                  och dina ärenden har ännu inte behandlats.
                                  Av den anledningen kan inget göras på ett adekvat sätt åt Din överklagan, förrän
                                  ärendena är klara hos Regeringsrätten och Länsstyrelsen.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                        Dnr 818-2006     Sid 2 (6)




Anmälan
I en anmälan som kom in till JO den 14 februari 2006 klagade CC på att hennes
överklagandeskrivelse, som hade kommit in till nämnden den 8 december 2004,
ännu inte hade vidarebefordrats till länsrätten.

Utredning
Inledningsvis inhämtades kopia av Länsstyrelsens i Västerbottens län akt i ett
ärende rörande tillsyn av nämndens handläggning av ärendet rörande
korttidsvistelse (dnr 701-1550-2005) samt LSS-akten avseende AA från kultur- och
utbildningsförvaltningen i Dorotea kommun.

Vad som kom fram vid JO:s granskning av LSS-akten gav anledning att anta att
befattningshavare som stod under min tillsyn hade gjort sig skyldig till tjänstefel
enligt 20 kap. 1 § brottsbalken. JO beslutade därför den 21 mars 2006 att inleda
förundersökning angående sådant brott och uppdrog åt vice chefsåklagaren DD,
Åklagarmyndigheten, Riksenheten för polismål, Stockholm, att genomföra
utredningen.

Lycksele tingsrätt beslutade den 26 maj 2006 att utse offentlig försvarare för BB.

Ett förhör hölls den 13 juni 2006 med BB. Hon delgavs därvid misstanke om
tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken. Därefter hölls ett kompletterande förhör
med henne den 19 juli 2006. Ett förhör enligt 23 kap. 6 § rättegångsbalken hölls
den 20 juli 2006 med EE som är kultur- och utbildningsansvarig och chef för BB.

Till följd av vad som kom fram vid förhören fann JO inte skäl att fullfölja
förundersökningen. JO beslutade därför den 28 augusti 2006 att lägga ned den och i
stället fortsätta utredningen inom ramen för förevarande tillsynsärende.

JO inhämtade ett yttrande från Kultur- och utbildningsnämnden i Dorotea kommun
över vad CC hade anfört i sin anmälan och vad som hade kommit fram under
förundersökningen.

Nämnden överlämnade som sitt svar på JO:s remiss ett yttrande som var
undertecknat av nämndens ordförande FF. I yttrandet anfördes bl.a. följande.

## Allmänt

Kultur- och utbildningsnämnden har tidigare haft en egen LSS-tjänsteman anställd
      för att handlägga ärenden rörande barn och ungdomar med särskilda behov. Ansvar
      och befogenheter har reglerats i nämndens delegationsordning och den tjänsteman
      som haft LSS som sitt ansvarsområde har haft förvaltningschefen som sin närmaste
      chef. Information till kultur- och utbildningsnämnden har lämnats kontinuerligt.
      Inför 2005 beslutades i kommunen att samla all LSS-verksamhet inom
      socialnämndens verksamhetsområde. Utifrån detta beslutades också att den 0.60
      tjänst med LSS-ansvar som kultur- och utbildningsnämnden förfogade över skulle
      dras in.
      För att göra överlämning och överflyttning av aktuella ärenden så smidig som
      möjligt beslutades att den 1 september 2005 skulle överlämning ske istället för vid
      halvårsskiftet som först beslutades. Detta för att berörda LSS- tjänstemän skulle få
                                                                        Dnr 818-2006       Sid 3 (6)




      tid för överlämning mellan varandra och för att överlappa skolstarten. Efter den 1
      september övergick kultur- och utbildningsnämndens LSS-handläggare till annan
      verksamhet inom nämndens ansvarsområde.

      Ärende dnr 818-2006
      När det gäller det aktuella ärendet har kultur- och utbildningsnämnden fått
      information fortlöpande. Relationerna mellan vår tidigare ansvarige LSS-
      handläggare (BB) och den berörda familjen har periodvis varit ansträngda. BB har
      emellertid alltid hävdat barnets behov och kontaktbehov med föräldrar och syskon
      som prioriterat. Där har vårdnadshavaren och BB till och från haft olika
      uppfattningar. BB har varit mån om att följa LSS-lagens intentioner och målsättning
      i sitt arbete samt att inhämta yttrande och utlåtande från berörd expertis.

## Kommentar

Efter att ha läst bifogade handlingar kan undertecknad konstatera att de uppgifter
      som lämnats av dåvarande LSS-handläggaren BB och förvaltningschefen EE
      stämmer till fullo.
      Efter den 1 september 2005 har ansvaret för LSS övergått till socialnämnden. Tid för
      överlämning/överföring mellan vår avgående LSS-tjänsteman och LSS-
      handläggaren på sociala enheten anordnades som ovan angavs med två extra
      månader eftersom den formella överlämningen var angiven till den 1juli 2005.
CC yttrade sig över remissvaret.

En tjänsteman vid JO:s expedition inhämtade per telefon upplysningar från
områdeschefen GG och biståndshandläggaren HH vid socialförvaltningen i
Dorotea kommun angående handläggningen av överklagandet efter den 1
september 2005 då Socialnämnden i Dorotea kommun hade tagit över ansvaret i
kommunen för ärenden om insatser enligt LSS för barn och ungdomar.

I ett beslut den 22 mars 2007 anförde JO André följande.

Bedömning
I lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) finns
bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer med
vissa funktionshinder. Den som omfattas av personkretsen enligt lagen kan enligt 9
§ LSS ha rätt till insatser i form av bl.a. biträde av kontaktperson och
korttidsvistelse utanför det egna hemmet.

Ett beslut om insatser för en enskild enligt 9 § LSS får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.

Genom beslut den 29 november 2004 avslog BB, enligt delegation från nämnden,
AA:s ansökan om en insats enligt LSS i form av biträde av kontaktperson. Som
skäl för beslutet anfördes att ”brukaren får in facto sina behov tillgodosedda på
annat sätt”. CC överklagade på AA:s vägnar beslutet i en skrivelse som kom in till
nämnden den 8 december 2004.

Det är inte en uppgift för mig att ta ställning till om beslutet om kontaktperson var
rätt i sak. Min granskning är inriktad på hur CC:s överklagande kom att handläggas
rent formellt vid nämnden.
                                                                    Dnr 818-2006   Sid 4 (6)




Enligt 24 § förvaltningslagen (1986:223) skall den myndighet som har meddelat
det överklagade beslutet pröva om skrivelsen med överklagandet har kommit in i
rätt tid. Har skrivelsen kommit in för sent, skall myndigheten som regel avvisa den.
Om skrivelsen inte avvisas skall myndigheten i enlighet med 25 §
förvaltningslagen överlämna skrivelsen och övriga handlingar i ärendet till den
myndighet som skall pröva överklagandet, dvs. i det nu förevarande fallet
länsrätten. Det ankommer inte på beslutsmyndigheten att ta ställning till t.ex. om
beslutet är överklagbart, om den enskilde har rätt att överklaga beslutet eller om
länsrätten inte kan behandla överklagandet därför att saken direkt eller indirekt
prövas i annat sammanhang. Detta är frågor som länsrätten och inte
beslutsmyndigheten har att ta ställning till.

I förvaltningslagen anges inte inom vilken tid beslutsmyndigheten skall överlämna
en överklagandeskrivelse till länsrätten. Det är från rättssäkerhetssynpunkt en
självklarhet att överlämnandet måste ske utan dröjsmål. JO har vid flera tillfällen
uttalat att som regel bör tiden inte överstiga en vecka (se bl.a. JO:s
ämbetsberättelse 1995/96 s. 314).

Som har framgått tidigare kom CC:s överklagande in till kultur- och
utbildningsnämnden den 8 december 2004. Överklagandeskrivelsen översändes till
länsrätten först i september 2006. Eftersom överklagandet hade kommit in till
nämnden i rätt tid, och någon omprövning av beslutet inte var aktuell från
nämndens sida, borde skrivelsen snarast ha översänts till länsrätten. Det har hört till
BB:s arbetsuppgifter att se till att överklagandet vidarebefordrades. Hennes ansvar
för dröjsmålet begränsar sig till tiden från den 8 december 2004 till den 1
september 2005, dvs. den tid under vilken hon var handläggare av ärendet.

Jag fann skäl att ifrågasätta om BB vid handläggningen av överklagandet hade
gjort sig skyldig till tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken. Enligt denna
bestämmelse kan den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning
genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften dömas
för tjänstefel. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller
uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra
omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.

Av det som har kommit fram vid min utredning står det klart att BB, genom att inte
vidarebefordra överklagandet, har åsidosatt vad som gällt för hennes uppgift och att
detta skett vid myndighetsutövning. Såvitt utredningen utvisat insåg hon inte att
hennes handlande var felaktigt. Hon kan därför inte anses ha uppsåtligen åsidosatt
vad som ålegat henne. Däremot uppkommer fråga om hon har varit oaktsam på ett
sådant sätt att straffrättsligt ansvar måste utkrävas.

När det gäller frågan om hur BB:s underlåtenhet skall bedömas är utgångspunkten
för tjänstefelsansvaret att det av hänsyn till rättssäkerheten bör ställas särskilda
krav på noggrannhet och omsorg på områden inom den offentliga verksamheten
där det är fråga om myndighetsutövning. Av allmänna principer följer dock att
                                                                   Dnr 818-2006    Sid 5 (6)




straffrättsligt ansvar inte skall komma i fråga för varje avvikelse från den
eftersträvade normen; en viss marginal föreligger alltid mellan det helt aktsamma
och det oaktsamma. Vid bedömningen av huruvida en offentlig befattningshavare
har handlat oaktsamt är det i första hand av betydelse vilka krav på noggrannhet
och omsorg som uppgiften har innefattat. Detta får, som i andra motsvarande
sammanhang, vägas mot omständigheter som hänför sig till den enskilde
personligen, t.ex. hans kunnighet, utbildning och erfarenhet eller att han har
handlat under tidspress (se bl.a. NJA 2002 s. 188).

Såvitt jag har förstått de uppgifter som BB har lämnat vid de förhör som har hållits
med henne, kände hon i vart fall vid den tidpunkten till reglerna om hur ett
överklagande skall handläggas. Att hon i detta fall underlät att överlämna
överklagandet till länsrätten har hon förklarat med att hon vid telefonsamtal med
länsrätten hade fått ett besked som innebar att domstolen först borde pröva frågan
om korttidsvistelse. BB har inte lämnat någon närmare uppgift om vad som sades
vid hennes samtal med länsrätten. Hon har inte heller kunnat ange vem hon talade
med vid länsrätten eller vilken befattning som den personen hade. I LSS-akten
finns inte någon dokumentation som rör samtalet. Jag har emellertid inte funnit
anledning att ifrågasätta att BB har talat med någon på länsrätten eller att hon på
grundval av vad som sades vid samtalet för sin del kom fram till att hon kunde
avvakta med att skicka in överklagandet. Rent allmänt måste visst tvivel anses
föreligga om det besked hon fick faktiskt innebar att hon inte behövde
vidarebefordra överklagandet eller om något missförstånd har uppstått. De
uppgifter som BB har lämnat om samtalet är dock under alla förhållanden så vaga
att hon inte på grundval av beskedet från länsrätten kan anses ha haft en godtagbar
ursäkt för att dröja med att vidarebefordra överklagandet.

Utredningen ger inte stöd för att anta att BB har visat nonchalans eller likgiltighet
inför uppgiften utan jag har snarare skäl att tro att hon strävade efter att handlägga
överklagandet på ett riktigt sätt. För att i formellt hänseende kunna handlägga ett
ärende på ett korrekt sätt fordras det vissa grundläggande kunskaper i
förvaltningsrätt och om förvaltningsrättsliga principer. Vad som i ärendet har
kommit fram talar för att BB har haft luckor i sin kunskap om tillämpningen av
reglerna på området, och jag kan inte dra någon annan slutsats än att hon i det nu
förevarande fallet inte förstod att hon var skyldig att utan dröjsmål vidarebefordra
överklagandet till länsrätten. I detta sammanhang bör noteras att hon nämnde
överklagandet och det besked som hon ansåg sig ha fått från länsrätten för EE som,
trots att han under förundersökningen uppgav att han reagerade på detta besked,
inte uppmärksammade henne på att överklagandet skulle sändas till länsrätten även
om någon där möjligen gett uttryck för en annan uppfattning.

Mot bakgrund av att BB inte har haft någon mer ingående utbildning när det gäller
själva ärendehandläggningen och då hon inte heller mött någon invändning från sin
chef, bör hennes felbedömning av frågan om hur överklagandet skulle handläggas
inte anses innefatta en sådan klandervärd oaktsamhet som måste föranleda ett
                                                                     Dnr 818-2006    Sid 6 (6)




straffrättsligt ansvar. Jag vill dock understryka att det finns anledning att se mycket
allvarligt på det inträffade.

Som nyss har nämnts berättade BB för EE om CC:s överklagande och sitt samtal
med länsrätten. Det kan med fog ifrågasättas om inte BB:s uppgifter borde ha
föranlett EE att närmare sätta sig in i saken. Hans underlåtenhet är dock inte sådan
att det finns skäl för mig att aktualisera frågan om straffrättsligt ansvar för hans del,
utan jag nöjer mig med det gjorda uttalandet.

Den som är ansvarig för en offentlig verksamhet skall se till att personalen har
erforderlig kompetens och att personalen får den vidareutbildning som behövs för
att personalen självständigt skall kunna handlägga olika ärenden. Mot bakgrund av
att kultur- och utbildningsnämnden inte längre handlägger ärenden som rör insatser
enligt LSS har jag inte funnit skäl att närmare gå in på i vilken mån nämnden eller
ledningen för förvaltningen har åsidosatt sina åligganden såvitt här är i fråga. Jag
vill dock uppmärksamma Länsstyrelsen i Västerbottens län, som har tillsyn över
bl.a. kommunernas handläggning av ärenden enligt LSS, på vad som har kommit
fram i detta fall och sänder därför en kopia av beslutet till länsstyrelsen.

Som framgår av det tidigare anförda flyttades den 1 september 2005 ansvaret i
Dorotea kommun för LSS-ärendena beträffande barn och ungdomar över från
kultur- och utbildningsnämnden till socialnämnden. Det dröjde emellertid ungefär
ett år efter det att socialnämnden hade tagit över ansvaret för ärendet till dess
överklagandet vidarebefordrades till länsrätten. Detta väcker givetvis frågor
rörande handläggningen vid socialnämndens förvaltning. Enligt vad som kommit
fram vid utredningen nämndes inte CC:s överklagande när handlingarna i ärendet
lämnades över till socialförvaltningen. Tvärtom fick man då beskedet att ”inget
behövde göras i ärendet” mer än att avvakta avgöranden från domstol och
länsstyrelse. Förvaltningen blev först i september 2006 uppmärksammad på
överklagandet. Jag har inte ansett att det finns tillräckliga skäl för mig att närmare
utreda handläggningen av överklagandet vid socialförvaltningen.
