# Kritik mot en rådman för att bl.a. ha överlämnat till en socialnämnd att utforma hur ett umgänge skulle gå till

JO 2023-02-22 dnr 8220-2021

[P]

## BESLUT

Datum                  Dnr                      Sid
                                                                           2023-02-22             8220-2021              1 (10)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot en rådman för att bl.a. ha överlämnat till en socialnämnd att
                        utforma hur ett umgänge skulle gå till


                          Beslutet i korthet: Under en huvudförhandling i ett mål som gällde vårdnad och
                          umgänge förde parterna diskussioner om att träffa en samförståndslösning. Den
                          rådman som var ordförande vid förhandlingen tog därvid kontakt med en företrädare
                          för socialnämnden för att ta reda på förutsättningarna för umgänge med s.k.
                          umgängesstöd. Rådmannen vidareförmedlade information han fått vid samtalet och
                          detta låg delvis till grund för en samförståndslösning som parterna därefter träffade.
                          Tingsrätten meddelade en vecka senare dom i enlighet med överenskommelsen.
                          Rådmannen dokumenterade inte sina kontakter med socialnämnden, och i den del av
                          domslutet som gällde umgänge med umgängesstöd hade tingsrätten lämnat åt
                          socialnämnden att bestämma de närmare förutsättningarna för umgänget. Det
                          framkom senare att det inte fanns möjlighet att påbörja umgängesstödet i enlighet
                          med vad som angetts i domen.
                          I beslutet gör JO bl.a. uttalanden om att ett yttrande enligt 6 kap. 15 c § föräldrabalken
                          som huvudregel ska vara skriftligt och om vikten av att tingsrätten noggrant
                          dokumenterar inhämtade muntliga uppgifter. JO påminner vidare om att det är
                          tingsrätten som ska ange tid, plats och omfattning i ett beslut om umgänge och att
                          detta inte kan delegeras till socialnämnden.

## Anmälan

I en anmälan till JO den 18 oktober 2021 framförde AA klagomål mot Ystads
                        tingsrätt och rådmannen BB med anledning av handläggningen av ett tvistemål
                        om vårdnad och umgänge. Han gjorde bl.a. gällande att BB vid
                        huvudförhandlingen i målet hade lämnat felaktiga besked om socialnämndens
                        möjligheter att omgående tillhandahålla umgängesstöd, vilket fått till följd att
                        det umgänge som tingsrätten hade beslutat om i domen inte kunde verkställas
                        som avsett, och att domen inte var tillräckligt preciserad i denna del.

## Utredning

JO hämtade inledningsvis in dagboksblad, protokoll från huvudförhandlingen
                        och domen i tingsrättens mål nr T 3386-19. Av handlingarna framgick i
                        huvudsak följande.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 8220-2021        Sid 2 (10)




Huvudförhandlingen i målet ägde rum den 29 september 2021. Parterna träffade
då en överenskommelse om vårdnad och umgänge och begärde att tingsrätten
skulle döma i enlighet med denna. Tingsrätten meddelade dom en vecka senare.
Av punkten 2. a. i domslutet framgick bl.a. att under perioden från den
30 september 2021 till den 31 december 2021 skulle umgänge mellan AA och
barnen ske med hjälp av umgängesstöd, tre timmar varje vecka, på en tid och en
plats som bestämdes i samråd mellan parterna och socialnämnden. Av punkten
3. i domslutet framgick att det som tingsrätten beslutat om vårdnad och
umgänge skulle gälla även för tiden fram till dess att domen fick laga kraft. Det
framgick inte av vare sig protokollet eller dagboksbladet om tingsrätten innan
domen gavs inhämtade något yttrande från socialnämnden om umgängesstöd.

JO begärde att Ystads tingsrätt skulle yttra sig över AA:s anmälan. Yttrandet
skulle särskilt avse följande.

− Om tingsrätten inhämtade ett yttrande i enlighet med 6 kap. 15 c §
  föräldrabalken, FB, och på vilket sätt yttrandet i sådant fall dokumenterades.
− Hur utformningen av punkten 2. a. i domslutet förhöll sig till regleringen i
  11 kap. 5 § regeringsformen, RF.
− Skälen till att domen inte avkunnades vid huvudförhandlingen samt om den
  delen av umgängesbeslutet i punkten 2. a. som avsåg tid före det att domen
  meddelades var verkställbar.

Tingsrätten inkom genom tf. lagmannen CC med följande remissvar:

## Allmänt

Tingsrätten har noterat att det är relativt vanligt att tingsrätter utformar
      förordnanden om umgänge med umgängesstöd på det sätt som BB har gjort när
      förordnandet – som i det aktuella fallet – baserar sig på en överenskommelse
      mellan föräldrarna. Lika vanligt förefaller det vara att rätten i samband med
      diskussioner inför sådana överenskommelser inhämtar ett muntligt yttrande från
      socialnämnden.
      Den beskrivna ordningen synes motiverad av praktiska skäl. Dels säkerställs på
      detta sätt att socialnämnden alls kan utse en person som kan vara umgängesstöd,
      dels möjliggörs för föräldrarna och umgängesstödet att vid behov justera tiden
      och platsen för umgänget i syfte att säkerställa att det umgänge som tingsrätten
      ansett vara bäst för barnet också blir av.
      Med detta sagt är tingsrätten medveten om att ett skriftligt yttrande ofta ger bäst
      förutsättningar för att omständigheterna i det enskilda fallet allsidigt ska kunna
      belysas liksom att det saknas författningsstöd som gör det möjligt för rätten att
      på detta sätt delegera beslutsfattandet av tid för umgänget till socialnämnden (jfr
      JO:s dnr 1325-2020).

      Svar på JO:s frågor
      1.   Anmälaren och BB synes ha olika uppfattning om vilka besked BB har fått
           från företrädare för familjerätten i Trelleborg om möjligheterna att
           tillhandahålla umgängesstöd. Tingsrätten kan inte ha någon uppfattning i
           den frågan då det inte finns något yttrande enligt 6 kap. 15 c §
           föräldrabalken dokumenterat i målet. Tingsrätten har inte heller någon annan
           uppfattning än att socialnämndens inställning i normalfallet bör anges i ett
           skriftligt yttrande som ges in till domstolen.
                                                                         Dnr 8220-2021         Sid 3 (10)




           Inget hindrar emellertid att tingsrätten i stället muntligt inhämtar detta
           yttrande och många gånger kan det nog – särskilt inom ramen för
           diskussioner om samförståndslösningar som i det aktuella fallet – finnas
           starka praktiska skäl till att inhämta yttrandet på det sättet. BB skriver i sitt
           eget yttrande att han har haft en muntlig kontakt med företrädare för
           familjerätten i Trelleborg om möjligheterna att tillhandahålla umgängesstöd.
           Enligt tingsrätten har därigenom ett yttrande enligt 6 kap. 15 c §
           föräldrabalken inhämtats i målet. Som BB också medger är det naturligtvis
           en brist att uppgifterna inte har dokumenterats i målet.
      2.   JO har i tillsynsärendet som nämns ovan konstaterat att en sådan utformning
           av ett förordnande av umgänge med umgängesstöd som förekommer i
           punkten 2 a. i det aktuella domslutet inte varit lagligt grundat (se JO:s dnr
           1325-2020). Tingsrätten – som konstaterar att det knappast går att delegera
           vare sig tiden eller platsen för umgänget till socialnämnden – har inte någon
           annan uppfattning. Tingsrätten vill samtidigt framhålla att det torde gå att i
           ett efterföljande verkställighetsärende fylla ut och komplettera förordnandet
           med både tid och plats (se RÅ 2000 ref. 30).
      3.   Skälen till att domen inte avkunnades vid huvudförhandlingen framgår av
           BB:s yttrande.
           Den del av umgängesbeslutet som avsåg tid före det att domen meddelades
           har naturligtvis inte varit verkställbar. Det saknar å andra sidan helt praktisk
           betydelse då det inte funnits något att verkställa förrän domen meddelades.

## Avslutande synpunkter

BB har inte handlagt de umgängesfrågor som anmälan avser på annat sätt än
      många andra domare ofta synes göra i den aktuella situationen, låt vara att han
      förstås borde ha dokumenterat uppgifterna från företrädare för familjerätten i
      målet. Det bör också beaktas att BB:s handläggning av de umgängesfrågor som
      anmälan avser präglats av att han i parternas och deras barns intresse skyndsamt
      velat få till stånd ett avgörande i målet. Som tingsrätten uppfattar anmälan till JO
      är anmälaren – såvitt avser umgänget – i första hand missnöjd med att
      helgumgänget med umgängesstöd inte kunde komma igång omedelbart som BB
      enligt honom hade lovat utan först efter ca 1 månad. Någon egentlig rättsförlust
      kan BB:s hantering av umgängesfrågorna därmed knappast ha inneburit för
      anmälaren.

Tillsammans med tingsrättens yttrande lämnades ett yttrande från rådmannen
BB, där denne uppgav bl.a. följande:

      Vid huvudförhandlingen den 29 september 2021 förklarade sig parterna
      inledningsvis positiva till att medverka till att lösa tvisten genom en
      samförståndslösning. I målet fanns en mycket omfattande utredning rörande
      parternas och barnens förhållanden som innehöll omständigheter vilka pekade på
      att ett umgänge mellan AA och barnen i vart fall under en övergångsperiod borde
      ske med umgängesstöd enligt bestämmelserna i föräldrabalken. Dessa
      omständigheter berörde jag naturligtvis senare med AA under mina samtal med
      honom angående en eventuell överenskommelse.
      Jag tog därför kontakt via telefon med familjerätten i Trelleborg, handläggaren
      […], och efterhörde om det fanns möjligheter för socialnämnden att
      tillhandahålla ett umgängesstöd vid kommande umgängestillfällen, såvitt jag
      minns det i den omfattning som förordnandet i domslutet anger. Jag tror att […]
      fick visst rådrum för att undersöka och överväga möjligheterna till detta och att
      vi något senare återkom till varandra i saken, varvid hon lämnade ett positivt
      besked när det gällde möjligheterna till umgängesstöd, men inte omgående
      kunde lämna några precisa uppgifter angående tidpunkterna för när umgänge
      skulle kunna äga rum. Detta berodde som jag minns det på att umgänget enligt
                                                                   Dnr 8220-2021       Sid 4 (10)




vad som berörts med familjerätten och parterna rent faktiskt skulle äga rum med
medverkan av socialtjänstemän från en annan kommun.
Det är en uppenbar brist i min handläggning att jag inte såg till att mitt
telefonsamtal med familjerätten dokumenterades på erforderligt sätt, antingen i
tingsrättens handläggningssystem eller i protokollet från huvudförhandlingen.
Möjligen berodde detta på att jag prioriterade att meddela parterna det positiva
beskedet från familjerätten så snabbt som möjligt och sedan i efterhand glömde
bort att se till att någon dokumentation kom till stånd. Parterna fick alltså ta del
av en muntlig redogörelse från mig av de väsentliga delarna av samtalet.
När det gäller JO:s fråga angående domslutets förenlighet med 11 kap. 5 § RF
har jag uppfattat det som att frågan tar sikte på det förhållandet att det i
domslutet förordnats att parternas barn under tiden fram till den 31 december
skulle ha rätt till umgänge med AA på en tid och en plats som skulle bestämmas
i samråd mellan parterna och socialnämnden, dvs. utan angivande av tid och
plats för umgänget.
Jag vill i sammanhanget framhålla att jag i och för sig regelmässigt haft som
praxis att i domsluten ange preciserade tidpunkter för umgängen i domslut, även
i de fall då parterna själva kommit överens angående ett barns rätt till umgänge.
Detta är av många olika skäl det som bör tillämpas vid formuleringen av
domslut. I detta fall komplicerades dock saken av att jag själv skulle gå i pension
tre veckor senare och att det sedvanliga skriftliga inhämtandet av förslag på
tidpunkter för umgänge med umgängesstöd från socialnämnden med
efterföljande kommunikation av förslagen med parterna skulle kunna innebära
att jag inte hann med att meddela någon dom innan jag slutade på tingsrätten.
Under alla förhållanden skulle en kommunikation med socialnämnden och
parterna avseende bestämda tider för umgänget i fråga ha inneburit att domen i
målet skulle ha meddelats senare än vad som nu blev fallet. Samtidigt tedde det
sig angeläget att parterna fick en dom så snabbt som möjligt. Jag valde därför att
utforma den del av domslutet som avsåg barnens rätt till umgänge med AA utan
angivande av preciserade tidpunkter.
Innebörden av den delen av domslutet innebär dock enligt min mening inte att
tingsrätten såvitt avser umgänget med medverkan av umgängesstöd överlåtit
någon del av rättsskipningen till en förvaltningsmyndighet. Domslutet innebär en
otvetydig skyldighet för socialnämnden att medverka till att så snart som det var
praktiskt möjligt möjliggöra det umgänge som anges i domslutet, dvs. ett
umgänge mellan barnen och AA med medverkan av umgängesstöd tre timmar
per vecka, genom att tillhandahålla ett umgängesstöd på tider som parterna
accepterade. Socialnämnden har alltså inte tilldelats någon beslutanderätt enligt
förordnandet i domslutet utan endast fått ett åliggande som avser faktiskt
handlande. Jag hade ingen som helst anledning att tro att socialnämnden inte
skulle verkställa detta, särskilt som jag fått det ovan nämnda beskedet från
nämnden.
Eftersom parterna i enlighet med utredningen i målet även i närtid hade haft
omfattande kontakter med socialnämnden angående barnen och rimligtvis borde
kunna fastställa tidpunkterna för umgänge i samråd med familjerätten utan större
omgång, gjorde jag också bedömningen att ett umgänge med umgängesstöd
skulle kunna komma till stånd relativt snabbt efter det att domen meddelades.
Såvitt jag förstår inleddes även ett umgänge med umgängesstöd mellan AA och
barnen efter några veckor, vilket i och för sig var en något längre tid än vad jag
hade förväntat mig.
Jag var dock införstådd med att det inför ett inledande av umgänge med
umgängesstöd bl.a. av rent praktiska skäl måste ske vissa kontakter mellan
föräldrarna och socialnämnden samt i regel även mellan umgängesstödjare och
barnen och att det därför skulle kunna ta viss kortare tid innan det faktiska
umgänget kom till stånd. Jag tror dessutom att jag förklarade för parterna att det
av praktiska skäl inte kunde fastställas några exakta tidpunkter för det
                                                                        Dnr 8220-2021        Sid 5 (10)




      kommande umgänget och innehållet i domslutet gicks dessutom igenom
      muntligen i parternas närvaro så att de fick möjlighet att lämna synpunkter på
      detta. Innebörden av domslutet medför dessutom automatiskt att det rent
      praktiskt måste komma till stånd en kommunikation mellan parter och
      socialnämnd rörande tid och plats för umgängen innan detta kunde komma till
      stånd, vilket AA rimligen måste ha förstått.
      [---]
      Skälet till att domen inte avkunnades direkt i anslutning till förhandlingen var att
      [motpartens] ombud inte hade någon kostnadsräkning färdig vid avslutandet av
      förhandlingen och därför bad om att få maila in den senare under dagen. Jag
      godtog att hon skulle få inkomma med räkningen senare under dagen och det
      fanns då inte förutsättningar att avkunna domen direkt varför parterna muntligen
      fick beskedet att domen skulle meddelas genom att expedieras skriftligen den
      6 oktober. Såvitt jag minns hade ingen av parterna några synpunkter på detta.
      Tyvärr hade domslutet skrivits utifrån förutsättningen att domen skulle meddelas
      genom att avkunnas den 29 oktober och till följd av förbiseende från mig kom
      startpunkten för umgänget att i domslutet anges till den 30 september, trots att
      domen meddelades den 6 oktober. Jag kan bara beklaga att så blev fallet, men
      konstaterar även att ingen av parterna lidit någon rättsförlust på grund av
      felskrivningen. Självklart kunde inte domen på något sätt vara verkställbar
      retroaktivt när det gällde ett umgänge med umgängesstöd.

AA fick tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Rättslig reglering m.m.
Umgänge med s.k. umgängesstöd enligt föräldrabalken
På talan av en förälder som vill umgås med sitt barn får rätten besluta om
umgänge mellan barnet och föräldern (6 kap. 15 a § första stycket FB). När
rätten beslutar om umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans
med får rätten, om barnet har behov av det, besluta att en person som utses av
socialnämnden ska medverka vid umgänget, s.k. umgängesstöd (6 kap. 15 c §
första stycket FB). Exempelvis kan ett barn behöva umgängesstöd vid hämtning
och lämning för att slippa uppleva konfliktfyllda konfrontationer mellan
föräldrarna eller för att det finns anledning anta att umgängesförälderns
omsorgsförmåga i något avseende är bristande (se prop. 2009/10:192 s. 10 f.).
Som för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge är det barnets bästa som
ska vara avgörande vid rättens bedömning av om det finns skäl att förordna om
umgängesstöd vid umgänget (6 kap. 2 a § FB).

Ett umgänge med umgängesstöd ska vara en tillfällig åtgärd för att få relationen
mellan barnet och umgängesföräldern att fungera. Domstolens beslut om
umgängesstöd ska därför gälla för en viss tid och den tiden ska anges i beslutet
(se 6 kap. 15 c § första stycket FB). När domstolen ska bestämma hur lång tid
som umgängesstödet ska pågå måste den därför göra en prognos över framtiden
och hur länge barnet förväntas ha ett sådant behov. Ett riktmärke för domstolens
bedömning är att det måste kunna förväntas att umgänget kan normaliseras
inom det närmaste året och lagstiftaren har därför ansett att det som huvudregel
inte bör beslutas om umgänge med umgängesstöd för längre tid än ett år.
(A. prop. s. 12 och 29 f.)
                                                                   Dnr 8220-2021      Sid 6 (10)




Innan ett beslut om umgänge med umgängesstöd meddelas ska rätten inhämta
yttrande från socialnämnden (6 kap. 15 c § andra stycket FB). Av förarbetena
till bestämmelsen framgår att nämndens inställning i normalfallet bör anges i ett
skriftligt yttrande som ges in till domstolen. Av yttrandet bör framgå de
praktiska förutsättningar som finns för genomförande av umgänge med
umgängesstöd, såsom exempelvis tid, plats och personalresurser. Domstolen är
inte bunden av nämndens besked om vilka förutsättningar som finns att
tillgodose behovet av umgängesstöd, men nämndens ställningstagande antas
ändå få stort inflytande på domstolens bedömning. (A. prop. s. 30.)

Om det behövs får rätten besluta om umgänge med umgängesstöd för tiden till
dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga
kraft eller föräldrarna har träffat ett avtal om frågan och avtalet har godkänts av
socialnämnden. Ett sådant interimistiskt beslut ska alltid omprövas i samband
med att ett mål avgörs. (Se 6 kap. 20 § FB.)

Domstolarnas självständighet och prövning av rättstvister mellan
enskilda
Regeringsformen innehåller bestämmelser som reglerar domstolarnas
självständighet i den rättskipande verksamheten och deras ställning till andra
myndigheter. Av 11 kap. 3 § RF följer att ingen myndighet, inte heller
riksdagen, får bestämma hur en domstol ska döma i det enskilda fallet eller hur
en domstol i övrigt ska tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall. Vidare får inte
rättstvister mellan enskilda utan stöd av lag avgöras av andra myndigheter än
domstolar (11 kap. 5 § RF). JO har vid upprepade tillfällen understrukit att en
domstol löser en rättstvist mellan föräldrarna när den avgör en fråga om
umgänge och att det saknas författningsstöd som gör det möjligt för domstolen
att delegera sitt beslutsfattande om umgänge till någon annan. Förordnanden
som inneburit att tingsrätten har överlämnat åt socialnämnden att bestämma
tidpunkten för umgänget eller där tingsrätten lämnat öppet under vilka dagar
och på vilka platser umgänget skulle äga rum – eller där detta skulle bestämmas
i samråd med föräldrarna och umgängesstödet – har därmed inte ansetts vara
lagligen grundade (se t.ex. JO 2015/16 s. 86, protokollen från JO:s inspektioner
av Eksjö tingsrätt den 5–7 april 2016, dnr 1677-2016, respektive Lunds tingsrätt
den 19–21 november 2019, dnr 7403-2019, samt mitt beslut den 19 januari
2021 med dnr 1325-2020).

Tidpunkt för meddelande av dom m.m.
När en huvudförhandling i ett tvistemål har ägt rum ska samma eller sist nästa
helgfria dag överläggning hållas och, om det är möjligt, domen beslutas och
avkunnas. Om det på grund av målets beskaffenhet krävs rådrum för domens
beslutande eller avfattande får rätten besluta om anstånd. Finns det inte något
synnerligt hinder ska domen dock avfattas skriftligen och meddelas inom två
veckor efter förhandlingens avslutande. Detta framgår av 17 kap. 9 §
rättegångsbalken, RB. Huvudregeln är följaktligen att domen ska meddelas i
omedelbar anslutning till överläggningen och att anstånd som utgångspunkt kan
                                                                        Dnr 8220-2021        Sid 7 (10)




beslutas med högst två veckor. Skäl att skjuta upp domens beslutande kan vara
att någon rättsfråga i målet är svårlöst och kräver betänketid, att utredningen i
målet är av mera invecklad och omfattande beskaffenhet eller att det behövs tid
för att skriftligen avfatta domen (se Fitger m.fl. Rättegångsbalken, 2022,
version 93, JUNO, kommentaren till 17 kap. 9 §).

Av 5 § förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol framgår
bl.a. att det under handläggningen av ett mål eller ärende fortlöpande ska
registreras vilka handlingar som kommer in till domstolen, vilka åtgärder som
domstolen utför i målet eller ärendet och vad som i övrigt förekommer i detta.

Bedömning
Frånvaron av ett skriftligt yttrande enligt 6 kap. 15 c § föräldrabalken
Tingsrätten meddelade den 6 oktober 2021 dom i ett vårdnads- och
umgängesmål där anmälaren var part. Domen innehöll bl.a. ett förordnande om
umgänge mellan anmälaren och dennes barn samt att det inledningsvis skulle
ske med umgängesstöd. Tingsrätten beslutade också att domen i vårdnads- och
umgängesdelen fick verkställas utan hinder av att den inte fått laga kraft.

Av utredningen framgår att parterna vid huvudförhandlingen träffade en
samförståndslösning i enlighet med domslutet. Rätten bestod av rådmannen BB,
som alltså dömde utan nämnd. Till grund för den del av domslutet som avsåg
umgänge med umgängesstöd låg de muntliga kontakter som BB hade haft med
en företrädare för socialnämnden i samband med diskussionerna om en
samförståndslösning. Det är klarlagt att BB inte dokumenterade vad som sades
vid de samtalen.

Som framgår av redogörelsen för den rättsliga regleringen ska ett yttrande från
socialnämnden inhämtas innan rätten meddelar ett beslut om umgänge med
umgängesstöd. I ett beslut den 19 januari 2021 gjorde jag vissa uttalanden om
bl.a. utformningen av beslut om umgänge med umgängesstöd (JO:s dnr
1325-2020). När det gäller socialnämndens yttrande enligt 6 kap. 15 c § FB i
frågor om umgängesstöd framhöll jag följande:

      Jag vill framhålla att syftet med ett yttrande från socialnämnden är att säkerställa
      att det finns förutsättningar för att ett umgänge med umgängesstöd kan
      genomföras i enlighet med domstolens bedömningar av vad som kan anses mest
      förenligt med barnets bästa i det enskilda fallet. Om tingsrätten t.ex. bedömer att
      ett visst umgänge med umgängesstöd under en inledande period ska äga rum en
      gång per vecka för att sedan öka till ett par gånger per vecka och tiden för varje
      umgängestillfälle i samband med det ska bli längre, bör det vara
      förutsättningarna för detta som yttrandet ska avse. Genom yttrandet ska en
      domstol sålunda kunna få del av socialnämndens bedömning av i vilken
      omfattning det finns möjlighet för socialnämnden att utse ett umgängesstöd som
      är lämpligt för det enskilda barnet. Vidare bör yttrandet behandla om det finns
      några särskilda omständigheter som domstolen behöver känna till. Det kan röra
      språkkunskaper och när ett sådant umgängesstöd därmed är tillgängligt eller
      särskilda behov hos umgängesföräldern eller barnet. Även andra arrangemang
      kring umgänget kan behöva belysas och hanteras, t.ex. vid skyddade
      personuppgifter hos någon av de berörda personerna.
                                                                  Dnr 8220-2021       Sid 8 (10)




Även om regleringen innebär att socialnämndens inställning och upplysningar i
normalfallet bör anges skriftligt, finns det som tingsrätten påpekat inte något
uttryckligt krav i föräldrabalken på att domstolen ska inhämta uppgifterna på
det sättet. Det kan säkerligen förekomma situationer där det kan vara tillräckligt
med muntlig uppgiftsinhämtning. Detta gäller enligt min mening emellertid
främst när domstolen t.ex. behöver komplettera ett tidigare ingivet skriftligt
yttrande eller ta reda på när ett umgänge med umgängesstöd skulle kunna starta.
Socialnämndens yttrande ska dock utgöra det underlag som ger domstolen
möjlighet att bedöma om det är lämpligt och praktiskt möjligt att besluta om att
ett umgänge ska förenas med umgängesstöd. Till skillnad från ett skriftligt
yttrande finns det vid en muntlig kontakt en risk för missförstånd om vilka
praktiska förutsättningar det finns för ett sådant umgänge, liksom en risk för att
vissa upplysningar som är relevanta för bedömningen inte kommer fram vid
samtalet. Detta medför enligt min mening att domstolen regelmässigt bör begära
ett skriftligt yttrande och endast undantagsvis inhämta muntliga upplysningar.
Om det är muntliga upplysningar som ligger till grund för rättens ställnings-
tagande måste uppgifterna vidare, som jag återkommer till nedan, dokumenteras
noggrant.

I sitt remissvar har tingsrätten förklarat att ett yttrande enligt 6 kap. 15 c § FB
inhämtades i målet genom de muntliga kontakterna vid huvudförhandlingen
mellan BB och företrädare för socialnämnden. Det är inte helt klart vilka
uppgifter som lämnades, eftersom det inte finns någon dokumentation från
dessa kontakter. Utifrån det som BB har uppgett om sina minnesbilder ska en
företrädare för socialnämnden ha lämnat ett positivt besked om möjligheterna
till umgängesstöd, men inte några precisa uppgifter om när umgänget skulle
kunna äga rum eller när det kunde starta. Som jag nyss har understrukit är
sådana upplysningar av stor betydelse för såväl domstolen som för parterna och
ska ingå i ett yttrande från socialnämnden. Jag ifrågasätter därför att de
muntliga upplysningar som BB inhämtade var sådana att de uppfyllde kravet på
ett yttrande enligt 6 kap. 15 c § FB.

Bristande dokumentation
Om rätten väljer att inhämta muntliga uppgifter i ett mål förutsätter detta
givetvis att uppgifterna också dokumenteras på ett ändamålsenligt sätt. När
uppgifterna, som i detta fall, är avsedda att utgöra en del av rättens
beslutsunderlag gör sig dokumentationsplikten särskilt starkt gällande. Jag delar
därför tingsrättens bedömning att den uteblivna dokumentationen av
uppgifterna från socialnämnden utgjort en brist i handläggningen av det aktuella
målet. Det förhållandet att samtalen inte dokumenterades har bl.a. medfört att
det inte går att dra några säkra slutsatser om vilken information som
förmedlades till parterna. Med hänsyn till att utformningen av domslutet i den
här delen dessutom lett till oklarheter för parterna om när umgänge kunde
komma i gång har bristen fått klart negativa konsekvenser. Det är naturligtvis
inte godtagbart.
                                                                   Dnr 8220-2021       Sid 9 (10)




Beslutet om umgängesstöd har saknat laglig grund
I tingsrättens dom förordnandes om umgänge mellan anmälaren och barnen och
att det under en inledande tremånadersperiod skulle ske under tre timmar varje
vecka med hjälp av umgängesstöd på en tid och en plats som bestämdes i
samråd mellan parterna och socialnämnden. Rättstvister mellan enskilda får inte
utan stöd av lag avgöras av andra myndigheter än domstolar (11 kap. 5 § RF).
Det är rättens uppgift att bestämma tiden och närmare ordning för umgänget,
och som tingsrätten noterat i sitt remissvar saknas det lagstöd som gör det
möjligt för en domstol att på detta sätt delegera sitt beslutsfattande om umgänge
till en socialnämnd. Förordnandet var således inte lagligen grundat och jag är
kritisk till detta.

Några frågor om tidpunkten för domen
Parterna kom fram till en samförståndslösning vid huvudförhandlingen. Tings-
rättens uppgift bestod därmed i allt väsentligt av att, med beaktande av den
rättsliga regleringen och utredningen i målet, pröva om överenskommelsen var
förenlig med barnens bästa. Om en domstol anser att så är fallet bör utgångs-
punkten vara att domen därefter ska avkunnas i enlighet med parternas
gemensamma begäran (se 17 kap. 9 § RB). För det talar i det aktuella fallet
också att parterna ska ha varit överens om att umgänget skulle påbörjas redan
samma helg, låt vara att det inte är tydligt vilken information som BB lämnade
parterna i frågan om umgängesstöd. Jag noterar i detta sammanhang vidare att
domen även innehöll ett förordnande om att barnen skulle ha rätt till umgänge
via Messenger tre gånger i veckan (punkten 2. b. i domslutet) samt ett
förordnande om att det som tingsrätten beslutat om vårdnad och umgänge skulle
gälla utan hinder av att domen inte fått laga kraft, dvs. omedelbart. BB bedömde
att det fanns förutsättningar att få till stånd ett umgänge relativt snart efter att
domen hade meddelats och ansåg att det framstod som angeläget att parterna
fick en dom så snabbt som möjligt. Det finns enligt min mening alltså flera
omständigheter som medför att domen lämpligen borde ha getts tidigare än vad
som blev fallet. Det förhållandet att ombudet inte hade möjlighet att lämna in
sin kostnadsräkning vid huvudförhandlingen medför inte någon annan
bedömning från min sida. Ett ombud har förstås rätt att få skälig tid på sig, men
det bör många gånger räcka att domstolen ger denne tillfälle att skicka in
räkningen senare samma dag. Även i sådana fall kan då domen avkunnas eller
meddelas i närmare anslutning till förhandlingen.

BB meddelade domen en vecka efter huvudförhandlingen. Den kom då att
innehålla ett förordnande om umgänge för en tid som redan hade passerat. Även
om detta framstår som ett rent förbiseende vill jag framhålla vikten av att den
ansvariga domaren alltid iakttar noggrannhet vid utformningen av domar och
beslut.

Som jag tidigare har lyft fram är syftet med umgängesstöd att det ska bidra till
trygghet för barnet och att det, som för alla frågor om vårdnad, boende och
umgänge, är barnets bästa som ska vara avgörande. Följden av att det dröjde
                                                                   Dnr 8220-2021      Sid 10 (10)




innan domen meddelades och umgänget således kunde komma igång torde ha
blivit att barnen fick tillgång till ett umgängesstöd, en insats som var beslutad i
deras intresse, under en kortare period än vad parterna och tingsrätten avsett.
Det är beklagligt.

Det som har framkommit i övrigt i ärendet ger inte anledning till någon åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
