# En tingsrätt hade förvägrat allmänheten tillträde till en byggnad där rättegång pågick

JO 2002-04-16 dnr 828-2001

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                     Sid
                                                                            2002-04-16              828-2001               1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        En tingsrätt hade förvägrat allmänheten tillträde till en byggnad där
                        rättegång pågick

## Bakgrund

I en artikel i Svenska Dagbladet uppgavs att Huddinge tingsrätt beslutat att varken
                        journalister eller allmänheten skulle få komma in i den byggnad på Bergsgatan i
                        Stockholm där en rättegång pågick.

                        Med anledning av vad som hade anförts i tidningsartikeln beslutade chefs-JO
                        Eklundh att ta upp förhållandena till utredning i ett särskilt ärende.

                        Ett utdrag ur Huddinge tingsrätts protokoll den 31 januari och beslut den 1 februari
                        2001 i mål B 4144-00 samt Svea hovrätts beslut den 7 februari 2001 i mål Ö 949-
                        01 infordrades och granskades.

                        I beslutet den 1 februari 2001 anförde tingsrätten följande.

                                  I rubricerat mål som gäller ansvar för bl.a. mord som handläggs i Stockholms
                                  tingsrätts förhandlingslokaler vid Bergsgatan 50 i Stockholm har Huddinge tingsätt
                                  fattat beslut om säkerhetskontroll och senare förordnat att målet i dess helhet skall
                                  hållas inom stängda dörrar med stöd av 27 § lagen med särskilda bestämmelser om
                                  unga lagöverträdare. Bl.a. AA och BB har begärt att de skall ”få tillgång till sina
                                  arbetslokaler” vid Bergsgatan.
                                  Det har upplysts att Stockholms tingsrätt upplåtit bl.a. sex arbetsrum åt journalister
                                  för att disponeras i samband med rättegångar.

## Beslut

Huddinge tingsrätt har förordnat att huvudförhandlingen skall hållas inom stängda
                                  dörrar. Mål mot unga, då det gäller ansvar för brott för vilket fängelse kan följa,
                                  skall sättas ut till handläggning i sådan ordning att målet inte tilldrar sig
                                  uppmärksamhet. I lokalerna vid Bergsgatan hålls inga andra förhandlingar och
                                  bedrivs – vid de tider Huddinge tingsrätt håller huvudförhandling i målet – ingen
                                  annan domstolsverksamhet än handläggningen av detta mål.
                                  Vid angivna förhållanden finner Huddinge tingsrätt – med beaktande även av att
                                  ordningen utanför lokalerna vid Bergsgatan störts i sådan omfattning att det påverkat
                                  handläggningen av målet – att det saknas beaktansvärda skäl att under de tider
                                  huvudförhandlingen i målet pågår bereda allmänheten tillträde till lokalerna på
                                  Bergsgatan.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                            Dnr 828-2001      Sid 2 (6)



      Frågan är då om det finns anledning att särbehandla journalister. Det förhållandet att
      Stockholms tingsrätt upplåtit vissa rum till journalister medför inte att de under alla
      förhållanden har rätt att disponera dessa rum.
      På grund härav och då det i övrigt saknas anledning att i detta sammanhang särskilja
      journalister finner Huddinge tingsrätt inte anledning att tillåta att just journalister
      bereds tillträde till lokalerna vid Bergsgatan.
      Tingsrätten utgår därvid från att oavsett detta beslut enskilda journalister även under
      huvudförhandlingen kan få tillgång till sådan egendom som tillhör dem och förvaras
      i lokalerna vid Bergsgatan.
Sedan BB överklagat tingsrättens beslut avvisade Svea hovrätt överklagandet
genom ett beslut den 7 februari 2001. Under rubriken Hovrättens motivering
anförde hovrätten bl.a. följande.

      Tingsrätten har i det överklagade beslutet angett förhållanden i målet som rör frågor
      om sekretess och handläggning som regleras i lagen (1964:167) med särskilda
      bestämmelser om unga lagöverträdare och om ordningshållning som regleras i
      rättegångsbalken, närmast 5 kap. 9 §. Det ligger, enligt hovrättens mening, därmed
      nära till hands att uppfatta beslutet som lagtillämpning i målet. Tingsrättens
      ställningstagande kan emellertid också uppfattas som ett i administrativ ordning
      fattat beslut rörande användningen av de aktuella lokalerna, dvs, ett civilrättsligt
      grundat besked av den som förfogar över lokalerna.
      Hovrätten anser att – oavsett huruvida det överklagade beslutet innefattar
      lagtillämpning eller ett besked som nyss har sagts – beslutet inte är ett sådant beslut
      som kan överklagas till hovrätten. Överklagandet skall därför avvisas.

Utredningen
Tingsrätten anmodades att lämna upplysningar och avge yttrande över den rättsliga
grunden för beslutet den 1 februari 2001 att inte bereda allmänheten tillträde till
byggnaden på Bergsgatan 50 i Stockholm.

Lagmannen CC kom in med ett remissvar till vilket hade fogats ett yttrande från
rådmannen DD.

      DD
      Tingsrätten hade på begäran av två av de tilltalades offentliga försvarare och efter att
      ha hört åklagaren, målsägandebiträdet och de övriga försvararna beslutat att
      förhandlingen som gällde ansvar för mord, misshandel och grov misshandel med
      stöd av bestämmelserna i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
      (LUL) skulle hållas inom stängda dörrar. En omständighet som tingsrätten vägde in
      vid sitt beslut var att, enligt vad som redan då framkommit, den för mord åtalade
      personen före gärningen inte haft något samröre med merparten av de i målet i
      övrigt åtalade personerna, av vilka flera bara var 15 år gamla.
      Vid detta förhållande fann jag innan förhandlingen den första dagen påbörjades –
      efter samråd med den polisman som jag uppfattade förde befäl över den
      polispersonal som skötte säkerhetskontrollerna vid förhandlingen – att det inte fanns
      skäl att bereda allmänheten tillträde till de för dem avsedda uppehållsrummen. Ingen
      annan verksamhet än den aktuella förhandlingen bedrevs ju då i lokalerna. Enligt
      min uppfattning då fanns det ingen beaktansvärd anledning att bereda allmänheten
      tillträde till dessa lokaler i och med att förhandlingen – i vart fall i det skedet – i dess
      helhet skulle hållas inom stängda dörrar. Jag drog därvid en parallell med att
      tingsrätten normalt inte håller dessa lokaler öppna för allmänheten när det inte
      förekommer några förhandlingar. Vid den tiden var det inte känt för mig att
      journalister hade tillgång till vissa lokaler i anslutning till allmänhetens
      uppehållsrum. Det bör även framhållas att hallen, dvs utrymmet mellan ytterdörren
                                                                         Dnr 828-2001     Sid 3 (6)



      och platsen för säkerhetskontroll, inte stängdes av. Uppropslistor och andra
      meddelanden fanns således tillgängliga för allmänheten.
      Sedan bl a AA och BB begärt att ”få tillgång till sina arbetslokaler” vid Bergsgatan
      fann jag att det var lämpligt att i ett skriftligt beslut redovisa ställningstagandet.
      Inför det beslutet samrådde jag med tingsrättens lagman.
      Rättens ordförande har att upprätthålla ordningen vid sammanträden och meddela de
      föreskrifter som behövs. Det förhållandet att vissa av de tilltalade den första
      förhandlingsdagen, efter vad som upplystes, inte kunde komma in i lokalerna i tid på
      grund av tumult på Bergsgatan förändrade inte min uppfattning om det lämpliga i
      beslutet. Det kan nämnas att de tilltalade som var på fri fot, tillsammans med sina
      anhöriga därefter genom polisens försorg bereddes tillträde till lokalerna från en
      sidoingång.
      Jag vill sammanfattningsvis framhålla: Ordningsfrågan var således inte avgörande
      för mitt ställningstagande utan jag styrdes av den uppfattningen att de lokaler som
      det var fråga om skall hållas öppna i den omfattning som behövs för att tillgodose
      kravet på offentlighet vid rättegångar. Den aktuella förhandlingen skulle hållas inom
      stängda dörrar till följd av att det inte fanns skäl att då bereda allmänheten tillträde
      till den del av lokalerna som är belägen innanför zonen för säkerhetskontroller. Ett
      visst stöd för mitt ställningstagande tycker jag mig få i det resonemang som förs i
      prop 2000/01, om Säkerhetskontroll i domstol, särskilt sid 29.

      CC
      JO har frågat efter den rättsliga grunden för tingsrättens beslut att inte bereda
      allmänheten tillträde till byggnaden på Bergsgatan 50 vid huvudförhandlingen i mål
      4144-00.
      De regler som är relevanta och klara inom området avser i första hand ordning och
      säkerhet i förhandlingssalar. Några motsvarande bestämmelser som tar sikte på
      lokaler i anslutning till förhandlingssalar finns inte. Självklart är emellertid att
      allmänheten skall beredas tillträde till angränsande lokaler i sådan utsträckning att
      principen om domstolsförhandlingars offentlighet aldrig träds för när.
      När det gäller överväganden i mål 4144-00 överlämnar jag rådmannen DD:s
      yttrande. Jag delar de uppfattningar som kommer till uttryck där och menar alltså att
      allmänheten har haft tillgång till t ex uppropslistor och andra meddelanden på sådant
      sätt att offentlighetsprincipen har upprätthållits.
      För egen del kan jag tillägga att även faktorer som ordning och säkerhet hade kunnat
      ligga till grund för ett motsvarande beslut.
I ett beslut den 16 april 2002 anförde chefsJO Eklundh följande.

Rättslig reglering
Av 2 kap. 11 § andra stycket och 12 § regeringsformen framgår att en förhandling
vid domstol skall vara offentlig om inte annat föreskrivits i lag. Principen om
offentlighet vid domstolsförhandlingar upprepas i 5 kap. 1 § första stycket
rättegångsbalken (RB). Denna princip är dock inte oinskränkt. Rättens ordförande
har t.ex. rätt att med stöd av 5 kap. 9 § RB begränsa antalet åhörare i rättssalen för
att undvika trängsel och att enligt 5 kap. 2 § samma balk vägra yngre åhörare
tillträde till förhandlingen. Rätten kan även med stöd av 36 kap. 18 § och 37 kap. 3
§ RB i särskilt fall förordna att en viss åhörare inte får närvara vid förhör med ett
vittne, en part eller en målsägande som inte har ställning som part i målet.

I 5 kap. 1 § andra–fjärde styckena RB föreskrivs vissa ytterligare undantag från
offentlighetsprincipen. Undantagen innebär att rätten kan besluta att en förhandling
skall hållas inom stängda dörrar och därmed att personer stängs ute från
                                                                    Dnr 828-2001   Sid 4 (6)




förhandlingen. Rätten får sålunda av sekretesskäl besluta om förhandling inom
stängda dörrar. Det föreskrivs vidare att förhör med en person som är under 15 år
eller som lider av en psykisk störning får hållas utan åhörare och att regler om
förhandlingar inom stängda dörrar i andra författningar skall gälla när det är
särskilt föreskrivet.

I 27 § första stycket lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare sägs att mål mot den som inte fyllt 21 år om möjligt skall sättas ut
till handläggning i sådan ordning att målet inte tilldrar sig uppmärksamhet, om
målet avser brott på vilket fängelse kan följa. Om offentlighet vid en sådan
förhandling är till uppenbar olägenhet till följd av den uppmärksamhet den
tilltalade kan antas bli föremål för, får rätten enligt paragrafens andra stycke
förordna att målet skall handläggas inom stängda dörrar.

Enligt 5 kap. 9 § RB ankommer det på rättens ordförande att upprätthålla
ordningen vid rättens sammanträden och meddela de föreskrifter som behövs.
Ordföranden får vidare, med stöd av paragrafen, visa ut den som stör förhandlingen
eller på annat sätt uppträder otillbörligt. Om någon som har visats ut tränger sig in i
rättssalen eller om någon inte lyder en tillsägelse som har meddelats för att
upprätthålla ordningen, får rätten omedelbart häkta personen så länge
sammanträdet varar, dock högst i tre dagar. I paragrafen föreskrivs också att
fotografi inte får tas i rättssalen. Sistnämnda gäller dock endast under tid då
förhandling pågår.

Bestämmelser om straff för ordningsstörande beteende i domstol finns i 9 kap. 5 §
RB.

Vid tidpunkten för den i ärendet aktuella åtgärden gällde lagen (1981:1064) om
säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar. Förutsättningen för att
säkerhetskontroll enligt den lagen skulle få ske var att det till följd av särskilda
omständigheter fanns risk för att det i samband med en domstolsförhandling kunde
komma att förövas brott som innebar en allvarlig fara för någons liv, hälsa eller
frihet eller för omfattande förstörelse av egendom. Kontrollen skedde i form av
kroppsvisitation och omfattade åhörare och dem som hade kallats att närvara vid
förhandlingen. Vissa närmare angivna personkategorier var undantagna från kravet
på kontroll. Den åhörare som inte underkastade sig säkerhetskontrollen skulle
vägras tillträde till förhandlingen.

Den 1 juli 2001 trädde ändringar i den nyss nämnda lagen i kraft och lagen gavs i
samband därmed också en ny rubrik (SFS 2001:180).

Bestämmelser om åtgärder vid allvarliga störningar av den allmänna ordningen
eller säkerheten finns i polislagen (1984:387). I 24 § föreskrivs att
polismyndigheten i samband med allvarliga störningar av den allmänna ordningen
eller säkerheten får förbjuda tillträde till visst område eller utrymme, om det är
nödvändigt för att ordningen eller säkerheten skall kunna upprätthållas. Detsamma
gäller om det finns risk för sådana störningar.
                                                                          Dnr 828-2001     Sid 5 (6)




I Nils-Olof Berggrens och Johan Muncks kommentar till polislagen (3:e uppl. s.
148) sägs bl.a. i anslutning till den aktuella paragrafen att bestämmelsen är
tillämplig både då en allvarlig ordnings- eller säkerhetsstörning har inträffat och då
det finns risk för en sådan störning. Bestämmelsen uppges kunna tillämpas i mera
allmänt förebyggande syfte. Det krävs dock att det finns en konkret risk för
störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten. Ett tillträdesförbud enligt
paragrafen kan avse i princip vilka områden och utrymmen som helst, såväl
inomsom utomhus. Det naturliga torde dock vara att bestämmelsen tillämpas
beträffande sådana områden och utrymmen dit allmänheten har tillträde.
Bestämmelsen ger emellertid också möjlighet att t.ex. spärra av en privat
klubblokal i samband med allvarliga störningar av den allmänna ordningen eller
säkerheten om det är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten skall kunna
upprätthållas.

Bedömning
Av utredningen framgår att allmänheten och journalister till följd av Huddinge
tingsrätts beslut förvägrades tillträde till förhandlingslokalerna i fastigheten
Bergsgatan 50 i Stockholm under den tid som tingsrättens huvudförhandling pågick
i en av rättssalarna. Av tingsrättens beslut framgår vidare att ordningsstörningar
förekommit utanför lokalerna i sådan utsträckning att det påverkat handläggningen
av målet.

Bestämmelserna i 5 kap. RB tar i första hand sikte på förhållandena i rättssalen och
kan inte sägas ge rätten befogenhet att förbjuda tillträde till en domstols lokaler. I
den mån det förekommer ordningsstörningar utanför en förhandlingslokal är detta
en fråga för polisen att hantera oavsett om störningarna förekommer inom- eller
utomhus. Det ankommer vid sådant förhållande på polismyndigheten att med
tillämpning av de författningsbestämmelser som gäller för polisen återställa
ordningen.

I propositionen som ligger till grund för ändringarna i lagen om säkerhetskontroll i
domstol (prop. 2000/01:32) togs frågan om tillträde till domstolslokaler upp. Under
rubriken Allmänt om tillträdesrätten till domstolarna anfördes bl.a. följande (s. 29
f.).

      En domstolsbyggnad torde, liksom övriga offentliga byggnader, inte vara att
      betrakta som offentlig plats i ordningslagens (1993:1617) mening. Den rätt som
      normalt finns för var och en att uppehålla sig på offentlig plats gäller således inte för
      domstolslokaler. I stället har byggnadens eller lokalens ägare eller
      nyttjanderättshavare (i det här fallet staten) enligt civilrättsliga principer rätt att
      bestämma vem som får vistas där eller vilken verksamhet som får förekomma där.
      I en domstolsbyggnad finns dock utrymmen som i realiteten är tillgängliga för, eller
      till och med avsedda att användas av, allmänheten. Sådana utrymmen omfattas av
      brottsbalkens begrepp allmän plats (se 16 kap. 16 §). Detta begrepp är mer vidsträckt
      än vad som avses med offentlig plats enligt ordningslagen (se 2 §) och omfattar
      varje plats, utomhus eller inomhus, som är upplåten för eller på annat sätt
      frekventeras av allmänheten (se kommentaren till Brottsbalken, kap. 13–24,
      supplement 3, januari 2000, s. 16:104 f.). Om allmänheten har tillträde till platsen
      endast under vissa tider, är denna att anse som allmän under sådan tid men inte i
      övrigt.
                                                                        Dnr 828-2001     Sid 6 (6)



      –––
      Även om i vart fall delar av en domstols lokaler sålunda är att beteckna som allmän
      plats i brottsbalkens mening, har domstolen rätt att meddela föreskrifter för
      tillträdesrätten. Det bör i sammanhanget påpekas att domstolen vid utövandet av
      denna befogenhet naturligtvis har en skyldighet att anpassa sådana föreskrifter så att
      inte medborgarnas grundlagsskyddade intressen begränsas på ett otillbörligt sätt.
      Det grundlagsskyddade kravet på öppenhet och tillgänglighet i domstolarna medför
      alltså inte någon obegränsad tillträdesrätt. Domstolspersonalens anspråk på trygghet
      och ostördhet, liksom hänsynen till parter, vittnen, målsägande och andra som skall
      medverka vid rättegångar eller annars utöva verksamhet i domstolen, berättigar
      domstolen att, som en allmän förutsättning för tillträde, ställa krav på att besökare
      har ett rättsordningens godtagbart ärende till domstolen. Även om det alltså
      föreligger en grundlagsskyddad rätt för var och en att fritt närvara vid
      domstolsförhandlingar, finns det ingen motsvarande rätt att fritt uppehålla sig i de
      lokaler som i övrigt disponeras av domstolen.
Enligt vad som framkommit i ärendet pågick inte någon annan förhandling i den
del av byggnaden än den av Huddinge tingsrätt bakom stängda dörrar pågående
huvudförhandlingen. Med hänsyn till de tilltalades ålder förelåg lagliga
förutsättningar att besluta om stängda dörrar vid den aktuella förhandlingen. Det
fanns därför inte någon anledning för allmänheten att med anledning av
huvudförhandlingen befinna sig i uppehållsrummen utanför rättssalen. Såvitt
framkommit hade allmänheten tillgång till uppropslistor och andra meddelanden på
sådant sätt att offentlighetsprincipen upprätthölls.

Som framgår av vad som sagts i det föregående har varken rätten eller rättens
ordförande behörighet att inom ramen för ett pågående mål besluta att allmänheten
inte skall få tillträde till en domstolsbyggnad. Ett beslut som begränsar
allmänhetens rätt till tillträde till en domstols lokaler kan däremot fattas i
administrativ ordning av någon behörig befattningshavare vid domstolen.

När det sedan gäller utestängandet av journaliserna från de arbetsrum som
Stockholms tingsrätt hade upplåtit åt dem är dispositionsrätten beroende av vilket
avtal mellan parterna som gällt för nyttjandet. Jag finner emellertid inte skäl att
närmare utreda den saken.
