# Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län med anledning av handläggningen av ett ärende om reseförbud med anmälningsskyldighet

JO 2006-09-20 dnr 83-2005

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                    Sid
                                                                       2006-09-20          83-2005               1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län med anledning av hand-
                        läggningen av ett ärende om reseförbud med anmälningsskyldighet

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot bl.a. Polismyndigheten i
                        Stockholms län. Han var missnöjd med att ett reseförbud med anmälnings-
                        skyldighet som han hade ålagts i ett brottmål inte hade upphört trots att domen
                        vunnit laga kraft, och han anförde bl.a. att han fortsatte att anmäla sig även efter
                        det att domen vann laga kraft och att han ”skulle så göra enligt polis”.

## Utredningen

Handlingar i Svea hovrätts mål B 5721-00 och Högsta domstolens mål B 2541-01
                        samt i polismyndighetens ärenden AA-102-36546-2000 och AA-451-56880-2001
                        infordrades och granskades. Vidare inhämtades muntliga upplysningar från polis-
                        myndigheten.

                        Av utredningen framgick bl.a. följande. AA dömdes den 18 juli 2000 av
                        Stockholms tingsrätt till fängelse i fyra år och sex månader. Svea hovrätt fastställde
                        den 1 juni 2001 tingsrättens domslut. Såväl tingsrättens som hovrättens dom inne-
                        höll förordnade om att ett tidigare meddelat beslut om reseförbud med anmälnings-
                        skyldighet skulle gälla till dess domen i ansvarsdelen vunnit laga kraft. Den 1
                        oktober 2001 beslutade Högsta domstolen att inte meddela prövningstillstånd i den
                        del målet avsåg AA, varvid hovrättens dom avseende honom vann laga kraft.
                        Samma dag skickades från Högsta domstolen en underrättelse till polismyndig-
                        heten. Enligt handlingar i ärendet AA-102-36546-2000 anmälde AA sig på
                        polisstationen i Nacka ända fram till den 23 oktober 2002.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar om vilka åtgärder
                        polismyndigheten vidtog när Högsta domstolens underrättelse kom in till
                        myndigheten och anledningen till att AA:s anmälningsskyldighet fortgick till
                        oktober 2002. Polismyndigheten skulle vidare redovisa sin bedömning av det som
                        kom fram.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                          Dnr 83-2005    Sid 2 (5)



Polismyndigheten kom in med ett remissvar jämte upplysningar från polismästarna
BB, Söderorts polismästardistrikt, och CC, Nacka polismästardistrikt (här
utelämnade).

Polismyndigheten anförde i huvudsak följande.

## Bakgrund

Av anmälan som ställts till JO ställer sig anmälaren frågande till varför det rese-
      förbud med anmälningsplikt som han ålades i ett mål inte upphörde då domen i Svea
      hovrätt vann laga kraft. Av handlingarna i ärendet framgår att AA dömdes den 18
      juli 2000 av Stockholms tingsrätt för grov oredlighet mot borgenär till fängelse i
      fyra år och sex månader. Tingsrättens domslut fastställdes sedermera i Svea hovrätt
      den första juni 2001. Högsta domstolen meddelade i beslut den första oktober 2001
      att de ej fann skäl att meddela prövningstillstånd i målet vilket följde att hovrättens
      dom skulle stå fast. Av diariekort och andra uppgifter så har det aktuella ärendet
      hand-lagts vid Nacka polismästardistrikt. Underrättelse om att hovrättens dom stod
      fast i och med Högsta domstolen inte meddelade prövningstillstånd skickades till
      Polis-myndigheten i Stockholms län dels till Söderorts polismästardistrikt och dels
      till Nacka polismästardistrikt.

      Inhämtade upplysningar från Söderorts polismästardistrikt
      Polismästare BB uppger bl.a. att Högsta domstolens beslut i mål nr. B2541-01,
      att inte bevilja AA prövningstillstånd, inkom till Söderortspolisen den andra oktober
      2001. Beslutet stämplades som inkommen och översändes därefter till Södertörns
      polismästardistrikt för diarieföring. Detta med anledning av att Södertörn, vid den
      tidpunkten, ansvarade för Söderorts diarieföring. Den 30 oktober 2001 diariefördes
      beslutet i Södertörn, AA-102-63542-01, varefter ärendet tillsändes Söderorts krim-
      jour för handläggning. Den första november 2001 inkom ärendet till krimjouren i
      Söderort. Då inget ärende förelåg angående reseförbud med anmälningsskyldighet
      kontaktades Högsta domstolen för att få klarhet i frågan. Denna telefonkontakt togs
      dagen efter det att ärendet inkommit till krimjouren. Informationen som lämnades av
      DD, på Högsta domstolen, var att AA ej skulle ha anmälningsplikt. Då ingen
      anmälningsskyldighet förelåg för AA i Söderorts polismästardistrikt så noterades i
      ärendet att han inte skulle ha anmälningsskyldighet. Den femte november 2001
      avslutades ärendet och arkiverades.
Vid kontroll i AA-diariet så har inget reseförbuds eller anmälningsskyldighets-
ärende funnits angående AA vid Söderorts polismästardistrikt. Ett sådant ärende
har däremot pågått vid Nacka polismästardistrikt, AA-102-36546-2000. Ärendet
upp-rättades den 26 maj 2000 och avslutades den sjunde januari 2003. Det framgår
vidare att Nacka polismästardistrikt den andra oktober 2001 erhöll Högsta dom-
stolens beslut i frågan och att det diariefördes under ärendenummer AA-451-
56880-01.

      Inhämtade upplysningar från Nacka polismästardistrikt
      Enligt de besökslistor från Nacka polismästardistrikt i ärende AA-102-36546-2000
      har AA trots att anmälningsplikten upphört fortsatt att anmäla sig på polisstationen
      fram till den 23 oktober 2002.
      Stationsbefälen hade visserligen delgivits beslutet via fax men eftersom funktionen
      även stundtals bemannas av personal som inte är fast placerade på denna funktion
      har man missat att en notering också borde ha gjorts i den liggare som förs över
      de personer som ålagts reseförbud. Stationsbefälet skulle vidare ha underrättat
      personalen i receptionen, hos vilken personer med anmälningsskyldighet anmäler
      sig, om att en ändring i anmälningsskyldigheten hade skett.
                                                                          Dnr 83-2005     Sid 3 (5)



      Av polismästare CC:s svar framgår att polismästardistriktet skall företa en översyn
      av de rutiner som gäller vid handläggningen av reseförbud och anmälningsärenden.
      Detta på grund av att det inom distriktet råder viss oklarhet avseende hand-
      läggningen på området och för att undvika att liknande situationer uppstår i fram-
      tiden.
      Polismästardistriktet tillåter sig dock konstatera att de finner det förvånande att AA
      då han erhöll domslutet inte, med hänvisning till innehållet i domen, insåg att
      anmälningsskyldigheten upphört i samband med att domen vunnit laga kraft.

## Rättslig reglering

Av 25 kap. 7 § sista stycket rättegångsbalken (1942:740) jämfört med 24 kap. 21 §
      samma lag framgår att ett beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet på
      samma sätt som häktning endast kan avse en tid till dess domen i målet vunnit laga
      kraft (se vidare NJA 1969 s 310).
      Av JO 1975/76 s.107 framgår att beslut om reseförbud, ifråga om dom, bör ges
      sådan utformning att det klart framgår att reseförbudet skall bestå till dess domen
      vunnit laga kraft. Givetvis skall vederbörande polismyndighet underrättas när ett
      reseförbud med anmälningsskyldighet hävts genom särskilt beslut av domstolen.
      Fastän någon direkt föreskrift därom ej finnes, synes det lika tydligt att, om det i
      dom förordnats att sådant förbud skall bestå till dess domen vunnit laga kraft,
      polismyndigheten bör underrättas när så skett. Ett kortfattat meddelande att domen
      vunnit laga kraft och att reseförbudet därigenom upphört torde av flera skäl vara att
      föredraga framför det att domen expedieras i sin helhet med påteckning att vad ej
      anförts.
      Av 23 a § passförordningen (1979:664) framgår att en domstol som meddelat beslut
      om reseförbud eller anmälningsskyldighet genast skall skicka en avskrift av beslutet
      till polismyndigheten. Av paragrafens andra stycke framgår vidare att domstolen
      skall underrätta polismyndigheten när domen vunnit laga kraft.

## Bedömning

I enlighet med JO:s yttrande från 1975 (refererad ovan) kan myndigheten konstatera
      att både tingsrättsdomen och hovrättsdomen innehåller uppgift om att reseförbudet
      skall bestå till dess att domen vunnit laga kraft. Utredningen ger vid handen att
      rätten, i detta fall Högsta domstolen, synes ha gjort vad som kan väntas av den
      beträffande att upplysa polismyndigheten i samband med att reseförbudet med
      anmälningsskyldighet upphört. Högsta domstolen har underrättat både Nacka
      polismästardistrikt och Söderorts polismästardistrikt. Detta trots att det inte förelåg
      något reseförbuds- eller anmälningsskyldighetsärende hos det senare distriktet. Med
      andra ord kan inte domstolen belastas för att inte ha underrättat myndigheten om
      beslutet.
      Så här i efterhand kan konstateras att det hade varit önskvärt att Söderorts polis-
      mästardistrikt upplyst det distrikt som hade ansvar för aktuellt ärende, i detta fall
      Nacka polismästardistrikt, att anmälningsplikten för AA upphört. Myndigheten har
      dock inte kunnat utröna om det i Söderorts polismästardistrikt, vid den aktuella
      tidpunkten, var känt att ett ärende pågick i Nacka polismästardistrikt.
Oavsett huruvida man kan anse att AA borde förstått att han inte behövde fortsätta
anmäla sig efter det att domen vunnit laga kraft, då detta framgår med all tydlighet
av domen, eller i vart fall att AA borde ha blivit upplyst av sin försvarare om det-
samma, faller ändå en skugga över polismyndigheten att detta inte klargjorts för
AA. Det är djupt olyckligt att inte AA blivit underrättad av polismyndigheten, i
detta fall av Nacka polismästardistrikt, att hans anmälningsplikt upphört i samband
med att domen vunnit laga kraft.
                                                                           Dnr 83-2005    Sid 4 (5)



      Nacka polismästardistrikt kan inte undgå kritik i den del där man brustit i
      hanteringen av att få fram rätt information till rätt person/handläggare inom
      polismästardistriktet vilket i sin tur fått negativa konsekvenser för en enskild.
      Polismyndigheten i Stockholms län vill framhålla att polismästaren för Nacka
      polismästardistrikt skall göra en översyn av rutiner och instruktioner avseende
      anmälningsskyldighetsärenden för att förhindra att situationer liknande denna
      uppkommer i framtiden. Rättsenheten kommer för polismyndighetens räkning att
      följa upp ärendet i den delen.
AA yttrade sig över remissvaret.

Bedömning
Stockholms tingsrätt förordnade i en dom den 18 juli 2000 om att ett tidigare
meddelat beslut om reseförbud med anmälningsskyldighet skulle bestå till dess
domen i ansvarsdelen vunnit laga kraft. Svea hovrätt fastställde den 1 juni 2001
tingsrättens domslut och förordnade att det i tingsrättens domslut meddelade rese-
förbudet med anmälningsskyldighet skulle gälla till dess hovrättens dom vunnit
laga kraft. Anmälningsskyldigheten innebar att AA skulle anmäla sig tre gånger i
veckan på polisstationen i Nacka.

Den 1 oktober 2001 beslutade Högsta domstolen att inte bevilja prövningstillstånd
i den del målet avsåg AA, varvid hovrättens dom avseende denne vann laga kraft.
Det reseförbud med anmälningsskyldighet som AA hade ålagts upphörde
följaktligen då att gälla.

Av utredningen framgår att Högsta domstolen översände en kopia av beslutet att
inte meddela prövningstillstånd till såväl Nacka polismästardistrikt som Söderorts
polismästardistrikt. Domstolen har därigenom, som polismyndigheten också
konstaterat i remissvaret, upplyst polismyndigheten om att reseförbudet med
anmälningsplikt upphört.

Ärendet som gällde AA:s anmälningsskyldighet handlades vid Nacka polis-
mästardistrikt. Utredningen ger vid handen att Högsta domstolens beslut i och
för sig kom in till distriktet men att man där inte dokumenterade beslutet i den
liggare som förs över reseförbud och inte heller underrättade berörd personal i
receptionen. Om så hade skett skulle naturligtvis AA ha upplysts om att tvångs-
medlet hade upphört. Nacka polismästardistrikts bristande hantering av ärendet fick
till följd att AA under drygt ett års tid anmälde sig på polisstationen tre gånger per
vecka trots att någon anmälningsskyldighet inte förelåg. Vidare utgick han från att
även reseförbudet fortfarande gällde. Som förklaring till det inträffade har nämnts
att funktionen stationsbefäl stundtals bemannas av personal som inte är fast
placerade där. Det förefaller alltså uppenbart att rutinerna varit bristfälliga och att
instruktionerna för den aktuella tjänsten inte heller kan ha varit fullständiga.

Användningen av ett straffprocessuellt tvångsmedel utgör ett intrång i den
enskildes grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Det är därför av största vikt att
sådana tvångsmedel hanteras med noggrannhet och på ett omsorgsfullt sätt. Som ett
led i detta är det naturligtvis av särskild betydelse att det finns väl fungerande
arbetsrutiner som säkerställer att ordinarie befattningshavares frånvaro inte riskerar
medföra att tvångsmedelsfrågor hanteras på ett rättsstridigt sätt.
                                                                      Dnr 83-2005   Sid 5 (5)



Enligt min mening är handläggningen av ärendet vid Nacka polismästardistrikt
oacceptabel, och polismyndigheten förtjänar allvarlig kritik för det inträffade. Det
förhållandet att AA inte själv insåg att tvångsmedlet upphörde i och med Högsta
domstolens beslut förringar inte polismyndighetens ansvar.

När det gäller Söderorts polismästardistrikts hantering av det beslut som inkom
från Högsta domstolen har polismyndigheten ansett att det hade varit önskvärt att
man upplyst Nacka polismästardistrikt om att AA:s anmälningsskyldighet hade
upphört. Vidare anfördes att polismyndigheten inte kunnat utröna om det i Söder-
orts polismästardistrikt, vid den aktuella tidpunkten, var känt att ett ärende pågick i
Nacka polismästardistrikt.

Jag anser att för det fall det var känt att ett ärende rörande AA:s anmälnings-
skyldighet pågick i Nacka polismästardistrikt skulle man naturligtvis från Söderorts
polismästardistrikts sida ha upplyst om att anmälningsskyldigheten upphört. Vidare
konstaterar jag att man, genom en sökning i A-diariet, rimligen borde ha kunnat
utröna att det i Nacka polismästardistrikt fanns ett ärende om anmälningsskyldighet
som gällde AA. Det är givet att handläggningen vid Söderorts polismästar-distrikt
inte kunnat inskränkas till att konstatera att AA inte fullgjorde någon
anmälningsskyldighet där. En korrekt hantering hade även bort innefatta en
kontroll av om Högsta domstolens beslut kunde ha betydelse för något annat polis-
mästardistrikt. I ärendet saknas emellertid närmare uppgifter om vilka åtgärder som
Söderorts polismästardistrikt eventuellt vidtagit. Det framstår inte som menings-
fullt att utreda den saken vidare. Mot denna bakgrund saknar jag underlag för att
uttala någon kritik när det gäller Söderorts polismästardistrikts hantering av saken.

Slutligen utgår jag från att den i remissvaret nämnda översynen när det gäller
rutiner och instruktioner avseende ärenden om anmälningsskyldighet medför att en
upprepning av det inträffade inte skall kunna äga rum.

Ärendet avslutas.
