# Allvarlig kritik mot Kriminalvården för att ha fattat ett beslut som står i strid med gällande förordning

JO 2020-05-12 dnr 8337-2018

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2020-05-12              8337-2018              1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Allvarlig kritik mot Kriminalvården för att ha fattat ett beslut som står
                        i strid med gällande förordning


                          Beslutet i korthet: Den 22 december 2017 beslutade Kriminalvården att transporter
                          som överlämnats av Polismyndigheten med stöd av 29 a § polislagen (1984:387)
                          endast skulle utföras i den utsträckning som Kriminalvårdens transportkapacitet
                          medgav. Av myndighetens beslut framgår att Kriminalvårdens transportorganisation
                          inte var uppbyggd för att hantera annat än planerade inrikestransporter under dagtid
                          vid tiden för beslutet. Därmed kunde det uppstå situationer där myndigheten inte
                          kunde utföra en transport inom den tid som krävs. Vidare var Kriminalvården tvungen
                          att säkerställa att det fanns kapacitet att bedriva myndighetens ordinarie verksamhet
                          vid anstalter, häkten och frivården samt att transportera intagna inom kriminalvården.
                          Som en följd av detta hade Kriminalvården bara ytterst begränsade resurser att bistå
                          Polismyndigheten med att utföra transporter under den tid som Kriminalvårdens
                          transportorganisation byggdes ut.
                          I sitt beslut konstaterar chefsJO att Kriminalvårdens beslut står i direkt strid med 6 §
                          första stycket förordningen (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården, där det
                          anges att myndigheten ska verkställa bl.a. de transporter som Polismyndigheten
                          överlämnar med stöd av 29 a § polislagen. ChefsJO konstaterar vidare att avsikten
                          med regeringens styrning av sina myndigheter genom bl.a. förordningar är att skapa
                          tydlighet och förutsebarhet. Kriminalvårdens beslut har motverkat detta syfte och
                          därmed en av grunderna i en rättsstat. Kriminalvårdens beslut har också fått allvarliga
                          konsekvenser för enskilda frihetsberövade, och bl.a. barn och unga omhändertagna
                          för vård har blivit kvar i polisarrester i väntan på transport. Av dessa skäl riktar
                          chefsJO allvarlig kritik mot Kriminalvården för myndighetens agerande.

## Bakgrund

Sedan den 1 april 2017 är Kriminalvården skyldig att på begäran av andra
                        myndigheter transportera frihetsberövade (handräckningstransporter). Bland de
                        myndigheter som kan vända sig till Kriminalvården med en sådan begäran finns
                        Statens institutionsstyrelse (SiS) och Migrationsverket. Även vårdinrättningar
                        kan begära hjälp med att transportera patienter som får psykiatrisk tvångsvård
                        eller rättspsykiatrisk vård. En begäran om handräckning får endast göras om det
                        på grund av särskilda omständigheter kan befaras att transporten inte kan
                        utföras utan att Kriminalvårdens särskilda befogenheter att genomföra
                        kroppsvisitationer och belägga någon med fängsel behöver användas, eller det


 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 8337-2018    Sid 2 (8)




annars finns synnerliga skäl.1 Även Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får
överlämna till Kriminalvården att transportera någon som är frihetsberövad.2
Kriminalvården ska verkställa de transporter som Polismyndigheten och
Säkerhetspolisen överlämnar enligt 29 a § polislagen samt lämna andra
myndigheter den hjälp med transport som är särskilt föreskrivet.3

Under 2018 och 2019 hade JO:s Opcat-verksamhet en tematisk inriktning mot
inrikestransporter av frihetsberövade. I samband med det arbetet kom det fram
uppgifter om att Kriminalvården inte hade tillräcklig kapacitet för att genomföra
transporter i den utsträckning som efterfrågats av andra myndigheter. Det
innebar att Kriminalvården inte kunde utföra vissa transporter inom vad som
uppfattades som rimliga tider av de myndigheter som begärt handräckning.

I juli 2018 genomfördes en Opcat-inspektion av Kriminalvården, Nationella
transportenheten (NTE), gruppen för inrikes planering. Vid inspektionen kom
det fram att myndigheten var tvungen att prioritera mellan transportuppdragen.
Vidare uppgav transportplanerarna att de hade fått en ökad arbetsbörda och att
de hade i genomsnitt sju minuter på sig att planera varje resa. De snäva
tidsramarna medförde att de inte hade möjlighet att kontrollera alla de uppgifter
som har betydelse för säkerhetsbedömningarna. Det kom även fram att de
myndigheter som begärde handräckning inte behövde ange på vilken grund den
person som begäran avsåg var frihetsberövad.

Efter inspektionen begärde jag att Kriminalvården skulle återrapportera vilka
åtgärder som myndigheten vidtagit i syfte att komplettera beställningssystemet
för att göra det möjligt att kontrollera grunden för frihetsberövandet.

Initiativet
Med anledning av vad som kom fram vid inspektionen av NTE om
prioriteringen mellan transportuppdrag, beslutade jag att utreda den frågan i ett
särskilt ärende.

I april 2019 återrapporterade Kriminalvården att myndigheten hade
kompletterat sitt beställningssystem. Numera är det möjligt för Kriminalvårdens
medarbetare att kontrollera grunden för frihetsberövandet. I återrapporteringen
uppgav myndigheten vidare att uppgiften att en transportplanerare bara har sju




1
    Se 45 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, 43 § lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, 47 § lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård, 27 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård och 10 kap.
19 a § utlänningslagen (2005:716).
2
    Se 29 a § polislagen (1984:387).
3
    Se 6 § första stycket förordningen (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården.
                                                                  Dnr 8337-2018       Sid 3 (8)




minuter på sig att planera ett transportuppdrag är felaktig. Under vardagar har
de tolv minuter på sig att planera en transport. Under helger är motsvarande tid
sexton minuter per transport. Med anledning av det som kom fram beslutade jag
att inom ramen för detta ärende även utreda definitionen av transportuppdrag
och resor.

Efter en Opcat-inspektion av Kriminalvården, häktet Saltvik och NTE, i augusti
2018 beslutade jag även att utreda frågor om hur Kriminalvården planerar och
genomför handräckningstransporter.

Utredning
I oktober 2019 hade mina medarbetare ett möte med bl.a. chefen för NTE. Vid
mötet tog de upp ett antal frågor som berör Kriminalvårdens definition av
transportuppdrag och resor samt prioriteringen av sådana uppdrag. Mötet
protokollfördes och Kriminalvården fick möjlighet att yttra sig över protokollet.
Myndigheten har lämnat vissa kompletterande uppgifter.

Kriminalvårdens utökade transportuppdrag
I förarbetena till den lagändring som innebar att Kriminalvården fick ett utökat
ansvar för transporter, gjorde regeringen bedömningen att förändringen skulle
medföra att Kriminalvårdens inrikestransporter skulle öka med omkring 5 000.4
Inför övertagandet beräknade Kriminalvården att det handlade om ca 9 000
transporter per år. Det verkliga utfallet blev dock ca 6 500 per år, bl.a. beroende
på att Migrationsverket inte begärde handräckning i förväntad utsträckning utan
i stället utförde en stor andel med egna resurser.5

Kriminalvården planerade att utbyggnaden av transportorganisationen skulle
ske i tre faser, där fas ett motsvarar den transportorganisation myndigheten
redan hade finansierad innan de nya bestämmelserna trädde i kraft 2017. I
samband med att de nya bestämmelserna infördes fick myndigheten 35 miljoner
kronor per år. Fas två i utbyggnaden av transportorganisationen genomfördes
under 2018, när ca 200 kriminalvårdare anställdes.6 I Kriminalvårdens
budgetunderlag för 2019 konstaterade myndigheten att det behövde ske en
omfattande utbyggnad av transportorganisationen för att den skulle kunna
fungera dygnet runt. Av den anledningen begärde myndigheten en
tilläggsbudget för 2018 på 130 miljoner kronor för att börja rekrytera och bygga
ut transportorganisationen. Vidare beräknade Kriminalvården de totala
kostnader som motiverades av den nya lagstiftningen till 340 miljoner kronor
för 2019, 530 miljoner kronor för 2020 och slutligen 640 miljoner kronor för




4
    Se prop. 2016/17:57 s. 67.
5
    Se handling 14, dnr 8337-2018.
6
    Se JO:s protokoll s. 11 och 12, dnr O 7-2018.
                                                                   Dnr 8337-2018     Sid 4 (8)




2021, då myndigheten räknade med att ha byggt upp den nödvändiga
kapaciteten.7

Budgetpropositionen för 2019 innebar att Kriminalvårdens anslagsnivå för 2019
motsvarade den fastställda anslagsnivån för 2018.8 Något tilläggsanslag
beviljades således inte. I mars 2019 uppgav företrädare för Kriminalvården att
myndigheten hade återgått till fas ett i transportorganisationen. Det innebar att
de kriminalvårdare som rekryterats till NTE under fas två av utbyggnaden
omplacerades till andra tjänster inom Kriminalvården. Vidare uppgav
företrädarna för myndigheten att det inte var försvarbart att Kriminalvården
skulle kunna genomföra brådskande transporter dygnet runt (fas tre av den
planerade utbyggnaden).9 I vårändringsbudgeten för 2019 ökades Kriminal-
vårdens anslag med 335 miljoner kronor, och regeringen beräknade att anslaget
fr.o.m. 2020 skulle komma att öka med 115 miljoner kronor med anledning av
de ökade kostnaderna för transportverksamheten.10

Den 18 december 2019 – dvs. nästan tre år efter det att de nya bestämmelserna
om transporter trädde i kraft – träffade Kriminalvården och Polismyndigheten
en operativ samverkansöverenskommelse om inrikestransporter av frihets-
berövade personer. Samverkan ska särskilt syfta till att begränsa riskerna för att
skada uppkommer för tredje man på grund av transportförseningar eller
liknande, att samhällets och myndigheternas resurser används på ett så effektivt
sätt som möjligt samt att Polismyndighetens resurser kan frigöras. Överens-
kommelsen gäller fr.o.m. den 1 april 2020.11

Bedömning
Mot bakgrund av det som kommit fram i ärendet finner jag skäl att i det
följande ta upp frågan om Kriminalvårdens prioritering av
handräckningstransporter.

Kriminalvården var inte förberedd på det utökade transportuppdraget
Som framgår ovan skulle Kriminalvårdens transportorganisation byggas ut
etappvis och först 2021 – dvs. fyra år efter det att bestämmelserna trädde i kraft
– räknade Kriminalvården med att myndigheten skulle ha den kapacitet som
krävdes för att kunna fullgöra det utökade uppdraget. Kriminalvårdens
inriktning när det gäller transportuppdraget har dock varierat över tid.
Inledningsvis var avsikten att myndigheten skulle ha kapacitet att genomföra




7
    Se Kriminalvårdens budgetunderlag 2019 s. 20 och 21.
8
    Se prop. 2018/19:1 utgiftsområde 4 s. 55.
9
    Se JO:s protokoll s. 12, dnr O 7-2018.
10
     Se prop. 2018/19:99 s. 104.
11
     Se Kriminalvårdens dnr 2019-22948 och Polismyndighetens dnr A648.514/2019.
                                                                         Dnr 8337-2018        Sid 5 (8)




transporter dygnet runt. Efter en tid återgick Kriminalvården sedan till den
transportorganisation som myndigheten hade innan de nya reglerna trädde i
kraft. Därefter utökades transportorganisationen på nytt. Under hela processen
har de bestämmelser som ger ett antal myndigheter rätt att överlämna
transporter till Kriminalvården varit gällande.

Att Kriminalvården inte var förberedd för det nya uppdraget blev uppenbart när
myndigheten den 22 december 2017 beslutade att prioritera ner de transporter
som överlämnats av Polismyndigheten. I första hand skulle Kriminalvården
prioritera att dels utföra transporter som kommuner, Migrationsverket, regioner
och SiS begärt, dels transportera personer som är intagna i Kriminalvårdens
anstalter och häkten. Transporter som överlämnats enligt 29 a § polislagen
skulle endast utföras ”i den utsträckning som Kriminalvårdens
transportkapacitet medger det”. I beslutet konstaterade Kriminalvården bl.a.
följande:

         Kriminalvårdens transportorganisation är inte uppbyggd för att hantera annat än
         planerade inrikestransporter under dagtid. Inte heller Kriminalvårdens övriga
         verksamheter med frihetsberövade klienter, vid anstalter och häkten, är
         organiserade för akuttransporter av andra klienter än de som finns vid respektive
         verksamhetsställe. Till skillnad mot Polismyndigheten, som tidigare utfört dessa
         transporter, har Kriminalvården alltså inte någon organisation med
         dygnetruntbemanning som kan nå hela landet med kort inställelsetid. Det innebär
         att det kan uppstå situationer när Kriminalvården de facto inte kan utföra en
         transport inom den tid som krävs. Kriminalvården menar att i [en] sådan
         situation måste Polismyndigheten kunna utföra transporten med stöd av de
         allmänna bestämmelserna i polislagen (se Berggren och Munck, Polislagen – en
         kommentar, särskilt avseende 2 § fjärde punkten). Polismyndigheten har dock
         gjort bedömningen att myndigheten inte ens i dessa fall kan genomföra
         transporter som enligt den nya lagstiftningen ska utföras av Kriminalvården. Om
         Polismyndigheten anser sig vara förhindrad att göra det finns en påtaglig risk att
         enskilda individer blir lidande eller att frihetsberövade personer måste försättas
         på fri fot, med mindre att Kriminalvården löser uppgiften.
         Kriminalvården kommer därför från och med den 1 januari 2018 att inleda ett
         arbete för att skapa den kapacitet som krävs för att så långt som möjligt kunna
         hantera även akuta transporter över hela landet. Detta förutsätter en
         landsomfattande utbyggnad av befintlig transportorganisation och på dygnets
         alla tider.
         Kriminalvården måste samtidigt säkerställa att det finns resurskapacitet att
         bedriva den ordinarie verksamheten vid anstalter, häkten och frivård samt att
         transportera intagna inom kriminalvården. Följden blir att Kriminalvården under
         detta uppbyggnadsskede kommer att ha ytterst begränsade resurser att bistå
         Polismyndigheten med sådana transporter av frihetsberövade personer som
         överlämnas till Kriminalvården enligt 29 a § polislagen. 12
Jag kan konstatera att Kriminalvårdens bedömning att enskilda individer skulle
kunna bli lidande om inte Kriminalvården löser sin uppgift, har besannats.




12
     Se Kriminalvårdens beslut den 22 december 2017.
                                                                        Dnr 8337-2018   Sid 6 (8)




Den bristande kapaciteten har medfört negativa konsekvenser för
frihetsberövade
I såväl JO:s inspektionsverksamhet som avvikelserapporter från
Polismyndigheten har det kommit fram att Kriminalvårdens nedprioritering av
transporter som har överlämnats enligt 29 a § polislagen har fått negativa
konsekvenser för enskilda frihetsberövade. I juni 2019 presenterade JO:s Opcat-
enhet en tematisk rapport om transporter. Rapporten innehåller en
sammanställning av totalt ca 500 avvikelserapporter om transporter som
Polismyndigheten upprättade under 2018. Av de granskade rapporterna är det
35 stycken som avser ungdomar som är omhändertagna enligt LVU och som
tagits i förvar och placerats i en polisarrest i väntan på transport.
Kriminalvårdens nedprioritering av dessa transporter har medfört att de
förvarstagna har blivit sittande i en polisarrest under ett eller flera dygn i väntan
på en transport.13

I mars 2019 genomförde dåvarande JO Cecilia Renfors en inspektion av
Polismyndigheten, arresten Borlänge. Vid inspektionen uppmärksammades att
mellan den 5 april 2018 och den 9 februari 2019 hade 20 barn och unga
omhändertagna enligt LVU varit placerade i arresten i väntan på transport till
SiS särskilda ungdomshem. De omhändertagna var mellan 15 och 18 år gamla,
och de hade varit placerade i arresten i mellan knappt ett dygn och upp till fyra
och ett halvt dygn. Företrädare för Polismyndigheten uppgav att de relativt
långa förvarstiderna orsakades av att Kriminalvården inte kunde lämna tydliga
besked om när en transport skulle kunna genomföras. Efter inspektionen
konstaterade JO att en polisarrest som regel är en olämplig plats för placering av
unga personer som i många fall saknar tidigare erfarenhet av sådana miljöer.
Om en ung person över huvud taget ska placeras i en arrest måste en transport
påbörjas så snart som möjligt, dock senast dygnet efter det att han eller hon har
tagits i förvar.14

Därefter har Polismyndigheten upprättat ytterligare avvikelserapporter, och det
finns ett antal fall under andra hälften av 2019 där barn och unga som är
omhändertagna enligt LVU blivit kvar i polisarrester i väntan på transport.15 De
problem som uppstod direkt efter det att lagändringen trädde i kraft, fanns alltså
kvar nästan tre år senare. Det är givetvis mycket allvarligt.




13
     Se Rapport från Opcat-enheten 2019 – Tema Transporter, bilaga B.
14
     Se JO:s protokoll s. 6, 7, 11, 12 och 16, dnr O 13-2019.
15
     Se avvikelserapport 1085, 1091, 1092, 1114, 1121, 1151, 1266 och 1347, dnr O 15-
2019.
                                                                     Dnr 8337-2018      Sid 7 (8)




Beslutet om prioriteringar står i strid med regeringens förordning
En grundläggande förutsättning för en rättsstat är att den offentliga makten
utövas under lagarna. I den svenska rättsordningen framgår den s.k. legalitets-
principen redan av 1 kap. 1 § regeringsformen. Allmänt anses principen
innebära att all maktutövning ska vara grundad på lag eller annan föreskrift. 16
Avsikten är således att förvaltningen ska vara normenlig och inte godtycklig.
Numera kommer legalitetsprincipen även till uttryck i förvaltningslagen
(2017:900), där det anges att en myndighet endast får vidta åtgärder som har
stöd i rättsordningen.17 Att en förvaltningsmyndighet agerar i enlighet med lagar
och andra föreskrifter är en förutsättning för att systemet ska bli förutsebart
såväl för enskilda som för andra myndigheter.

De statliga förvaltningsmyndigheter som inte enligt regeringsformen eller annan
lag är myndigheter under riksdagen lyder under regeringen.18
Förvaltningsmyndigheterna har trots detta en betydande självständighet.
Regeringen får nämligen inte bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett
särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en
enskild.19 Regeringen styr i stället myndigheterna på ett generellt plan, bl.a.
genom förordningar i form av instruktioner för respektive myndighet.

Regeringen har genom förordningen (2007:1172) med instruktion för
Kriminalvården utfärdat bestämmelser om hur myndigheten ska bedriva sin
verksamhet. Förutom att verkställa utdömda påföljder, bedriva
häktesverksamhet och utföra personutredningar i brottmål, ska Kriminalvården
enligt 6 § instruktionen även verkställa de transporter som Polismyndigheten
och Säkerhetspolisen överlämnar enligt 29 a § polislagen samt lämna andra
myndigheter den hjälp med transport som är särskilt föreskrivet.

Jag är medveten om att Kriminalvårdens transportorganisation inte var
förberedd för den ökning av antalet transportuppdrag som bl.a. 29 a § polislagen
medförde. Kriminalvårdens försök att hantera den problematiska situationen
genom beslutet i december 2017 står emellertid i direkt strid med myndighetens
instruktion. Avsikten med regeringens styrning av sina myndigheter genom bl.a.
förordningar är, som jag tidigare har nämnt, att skapa tydlighet och
förutsebarhet. Kriminalvårdens beslut, att bara utföra transporter överlämnade
från Polismyndigheten i den utsträckning som transportkapaciteten enligt
Kriminalvårdens uppfattning medgav det, har motverkat detta syfte och därmed




16
     Se Bull och Sterzel, Regeringsformen – En kommentar, 2019, JUNO Version 4, s. 50
och 51.
17
     Se 5 § första stycket förvaltningslagen.
18
     Se 12 kap. 1 § regeringsformen.
19
     Se 12 kap. 2 § regeringsformen.
                                                                Dnr 8337-2018       Sid 8 (8)




en av grunderna i en rättsstat. Det har också fått allvarliga konsekvenser för
enskilda frihetsberövade. Av dessa skäl förtjänar Kriminalvården allvarlig kritik
för sitt agerande.

Jag översänder en kopia av detta beslut till regeringen för kännedom.

Ärendet avslutas.
