# Med utgångspunkt i situationen för två intagna gör JO uttalanden om Kriminalvårdens överväganden kring intagnas hälsotillstånd och dubbelbeläggning

JO 2026-04-29 dnr 8380-2024

[P]

## BESLUT

Datum                     Dnr                      Sid
                                                                   2026-04-29                8380-2024              1 (16)
                                                                                             1010-2025

Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                   Med utgångspunkt i situationen för två intagna gör JO uttalanden om
                   Kriminalvårdens överväganden kring intagnas hälsotillstånd och
                   dubbelbeläggning


                    Beslutet i korthet: Under 2024 genomförde JO ett antal inspektioner av häkten och
                    anstalter för att undersöka vilka följder och risker dubbelbeläggningen kan få för de
                    intagna. Inspektionsserien ägde rum inom det s.k. Opcat-uppdraget, som i korthet
                    syftar till att förebygga att frihetsberövade utsätts för grym eller omänsklig behandling.
                    Ett av de verksamhetsställen som besöktes var anstalten Hällby. JO:s medarbetare
                    uppmärksammade då situationen för en intagen med vissa hälsobesvär. Samtidigt
                    anmälde en annan intagen med viss hälsoproblematik anstalten. Båda fallen
                    behandlas i detta beslut. Under handläggningen av ärendena publicerades
                    rapporterna från inspektionsserien.
                    I det nu aktuella beslutet vidareutvecklar JO vissa av rekommendationerna i
                    anstaltsrapporten och gör uttalanden om Kriminalvårdens överväganden kring
                    intagnas fysiska och psykiska hälsotillstånd samt dubbelbeläggning. Enligt henne bör
                    myndigheten i riktlinjer identifiera vilka medicinska skäl som kan utgöra hinder mot att
                    dela cell. JO framhåller att hälsotillstånd kan ha betydelse för såväl den enskilde som
                    en potentiell cellkamrat. Hon tar även upp placeringssektionens uppgifter och roll vid
                    beslut om placering. Slutligen anser JO att det är otillfredsställande att Kriminal-
                    vårdens anvisningar fortfarande helt saknar riktlinjer om dokumentation och
                    uppföljning av dubbelbeläggning av intagna i anstalt.


                   Bakgrund, anmälan och beslut om initiativ
                   JO granskar återkommande Kriminalvårdens hantering av överbeläggningar och
                   de konsekvenser som förhållandena kan få för de frihetsberövade. Bristen på
                   platser i häkte och anstalt har nu varit påtaglig under en längre tid och till följd
                   av detta dubbelbelägger myndigheten celler i större omfattning än tidigare.

                   Under 2024 genomfördes på mitt uppdrag ett antal inspektioner av häkten och
                   anstalter för att undersöka vilka följder och risker dubbelbeläggningen kan få
                   för de intagna. Anstalten Hällby var ett av de verksamhetsställen som
                   inspekterades och besöket där ägde rum i september (dnr O 24-2024).
                   Inspektionerna gjordes inom ramen för JO:s särskilda uppdrag som nationellt
                   besöksorgan, enligt protokollet till FN:s konvention mot tortyr och annan




    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                  Dnr 8380-2024 m.fl.      Sid 2 (16)




omänsklig behandling (Opcat).1 Våren 2025 publicerades en rapport om
förhållandena i anstalt med de iakttagelser och uppgifter som hämtades in,
bl.a. genom samtal med frihetsberövade, samt mina rekommendationer till
Kriminalvården.

Vid inspektionen av anstalten Hällby uppmärksammades situationen för den
intagne AA, som har stomi. Han var placerad i enkelrum. Samtliga rum på hans
avdelning skulle emellertid snart dubbelbeläggas vilket han, mot bakgrund av
sitt hälsotillstånd, hade uttryckt oro för.

Under tiden som inspektionen pågick tog JO emot en anmälan från den intagne
BB i samma anstalt (dnr 8380-2024), som gjorde gällande bl.a. följande. Han
tvingas att lämna urinprov trots att han lider av en kronisk tarmsjukdom (IBS)
med svåra besvär och att en läkare i anstalten där han tidigare var placerad hade
bedömt att han i stället för urinprov ska få lämna blodprov. Anstalten Hällby
har inte heller hörsammat den läkarens rekommendation om att han till följd av
sin sjukdom ska placeras i egen cell.

BB bifogade kopior av några anteckningar i sin patientjournal, blanketter med
önskemål om sjukvårdskontakt och sjukvårdens svar på dessa samt utdrag från
ett informationshäfte i anstalten Hällby.

I samband med inspektionen inhämtades delar av såväl AA:s som BB:s
patientjournal och registerutdrag från kriminalvårdsregistret (KVR) för vissa
perioder.

Mot bakgrund av det som hade kommit fram beträffande AA beslutade jag att i
ett särskilt ärende utreda anstaltens placering och behandling av honom
(dnr 1010-2025).

Båda de aktuella ärendena behandlas i detta beslut.

Utredning
JO uppmanade Kriminalvården att yttra sig om AA:s situation och redogöra för
vilka överväganden som anstalten Hällby hade gjort beträffande honom inför
den stundande dubbelbeläggningen på den avdelning där han var placerad.
Samtidigt begärde JO yttrande från myndigheten över det som BB hade fört
fram i redovisade delar. I de två remisserna ställdes ett antal riktade frågor till




1
  Riksdagens ombudsmän fullgör de uppgifter som ett nationellt besöksorgan har enligt
FN:s tilläggsprotokoll till konventionen mot tortyr (Opcat). Syftet med uppdraget är att
förebygga tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning av människor som hålls frihetsberövade.
                                                                    Dnr 8380-2024 m.fl.       Sid 3 (16)




Kriminalvården, vilka framgår av redogörelsen för myndighetens yttranden
nedan.

I sina remissvar anförde Kriminalvården, genom chefen för enheten för
myndighetsjuridik vid rättsavdelningen, bl.a. följande:

Dnr 1010-2025 (den intagne AA)

## Utredning

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från region Mitt, som i sin tur
      hämtat in uppgifter från verksamhetsområdet Hällby. Uppgifter har även hämtats
      in från avdelningen för verksamhetsinnehåll, som i sin tur hämtat in synpunkter
      från myndighetens sjukvårdsexperter och medicinske rådgivare.

## Sakförhållanden

AA var placerad i enkelrum på den aktuella avdelningen till och med vecka tre år
      2025. Rummen på avdelningen skulle utifrån nationella beslut succesivt göras
      om till dubbelbeläggningsrum. I nuläget utgör samtliga rum på avdelningen
      dubbelbeläggningsrum. AA uttryckte under hösten 2024 viss oro inför den
      stundande dubbelbeläggningen med tanke på sitt hälsotillstånd. Anstalten hade
      därför löpande en dialog om dubbelbeläggningsfrågan med honom. AA ansökte i
      augusti 2024 om omplacering med anledning av den förestående dubbel-
      beläggningen. Som skäl för omplacering angav han sin sjukdomsproblematik
      och sitt hälsotillstånd och att han behövde ha egen toalett och därför inte ville
      dela rum med andra. Vid tiden för ansökan var AA placerad i enkelrum och
      anstalten avstyrkte därför ansökan. Kriminalvården bedömde att det inte fanns
      skäl för omplacering och avslog i september 2024 AA:s ansökan.
      Inför dubbelbeläggning beaktar anstalten, i enlighet med Kriminalvårdens
      anvisningar för beläggning av fler än en intagen i samma utrymme (2024:4), den
      intagnes individuella förutsättningar och lämplighet att bli placerad i dubbel-
      beläggning. Den intagnes psykiska och fysiska hälsotillstånd är därvid en
      omständighet som särskilt beaktas. Anstalten hörsammar således de intagnas
      svårigheter eller problem med att bo i dubbelbelagt rum och försöker hitta
      lösningar för att de intagna ska få en fungerande vardag. Samtidigt gör rådande
      beläggningssituation och platstillgång att det inte alltid fullt ut går att ta hänsyn
      till angivna problem eller svårigheter med att placeras i ett dubbelbelagt rum.
      Anstalten måste alltid göra en avvägning mellan svårigheternas karaktär och
      beläggningssituationen och platstillgången.
      När det gäller de intagnas individuella förutsättningar att placeras i dubbelrum
      utifrån den psykiska eller fysiska hälsan samverkar anstalten med anstaltens
      sjukvård, och sjukvårdens synpunkter och rekommendationer vägs in i de
      bedömningar som görs. Detta är dock under förutsättning att den intagne har
      eftergett sjukvårdssekretessen mot Kriminalvården. Det är ytterst kriminalvårds-
      inspektören på den aktuella avdelningen som bestämmer om en intagen på grund
      av speciella omständigheter inte ska placeras i dubbelbeläggning. I förevarande
      fall har AA inte tagit upp frågan om dubbelbeläggning med anstaltens sjukvård
      och anstaltens sjukvård har inte varit involverad vid anstaltens överväganden
      inför att AA skulle placeras i dubbelrum.
      Anstalten hade, som nämnts ovan, flera samtal med AA i dubbelbeläggnings-
      frågan. Vid samtalen erbjöds AA möjlighet att placeras i enkelrum, men utan
      toalett, på en annan avdelning. Detta eftersom samtliga bostadsrum som har
      toalett är rustade för dubbelbeläggning. AA avböjde dock att placeras i ett sådant
      rum, eftersom han ville ha toalett på rummet samt trivdes väldigt bra på
      avdelningen och ville vara kvar där. Anstalten diskuterade därför vidare
      möjligheten för AA att vara kvar på avdelningen. AA erbjöds bl.a. möjlighet att
                                                              Dnr 8380-2024 m.fl.      Sid 4 (16)




själv få välja vem han ville dela rum med. Vid samtal i oktober 2024 berättade
AA att han och en annan intagen hade kommit överens om att de ville dela rum.
När anstalten tillfrågade den andre intagne framkom att denne såg positivt på
detta. AA framförde vid ett senare samtal att det underlättade för honom att han
fick välja sin rumskamrat. Anstalten kom därför vid sina överväganden fram till
att det var lämpligt att AA var placerad i ett dubbelbelagt rum. AA har efter att
han blivit placerad i ett dubbelbelagt rum uttryckt att det fungerar, men att det är
lite jobbigt med tanke på hälsotillståndet.

Anser Kriminalvården att det ska finnas möjlighet att göra undantag från
dubbelbeläggning på grund av en intagnes hälsotillstånd? I vilka situationer anser
myndigheten i så fall att det kan bli aktuellt? Finns det några framtagna riktlinjer
inom Kriminalvården som rör detta?
Kriminalvården anser att det ska kunna göras undantag från dubbelbeläggning i
anstalt med hänsyn tagen till den intagnes hälsotillstånd. Enligt gällande
anvisningar ska den intagnes hälsotillstånd beaktas innan dubbelbeläggning sker.
Vidare framgår av Kriminalvårdens handbok för placering i anstalt (2012:8) att
en intagens psykiska och fysiska hälsotillstånd samt omvårdnadsbehov måste
utredas och beaktas inför initialt beslut om anstaltsplacering. Kriminalvården har
psykiatriska och somatiska omvårdnadsplatser för intagna som är i behov av
särskild omvårdnad och tillsyn, utöver vad som kan erbjudas på annan anstalts-
plats. Även för frågan om omplacering till en annan anstalt eller avdelning kan
hälsotillståndet vara avgörande, för det fall att det finns ett omvårdnadsbehov
som motiverar en omplacering.
Företrädare för hälso- och sjukvården inom Kriminalvården gör gällande att det
inte är lämpligt att definiera vilka medicinska skäl som utgör hinder mot
dubbelbeläggning. Utöver ett fåtal sjukdomar som faller under smittskydds-
lagstiftningen innebär de flesta diagnoser inte någon absolut indikation för
undantag från dubbelbeläggning. Flera diagnoser, t.ex. psykiatriska eller
gastroenterologiska sjukdomstillstånd, innebär i stället relativa medicinska
indikationer för undantag. För dessa tillstånd går det endast undantagsvis att
enbart utifrån diagnosen avgöra om det finns en medicinsk indikation mot
placering i dubbelbelagt bostadsrum.
Under covid-19-pandemin fanns framtagna riktlinjer för placering av intagna
som insjuknat i covid-19, en sjukdom som initialt klassades som allmänfarlig.
Enligt experter inom hälso- och sjukvården krävs dock att en sammanvägd
individuell bedömning görs med beaktande av sjukdomsgrad, andra sjukdomar,
medicinering, mobilitet m.m. Praktiskt användbara riktlinjer i detta avseende
anses därför svårt att ta fram för andra typer av medicinska tillstånd än
exempelvis allmänfarliga sjukdomar, givet komplexiteten.

Är sjukvården på verksamhetsstället delaktig i bedömningen av om en intagens
hälsotillstånd är sådant att han eller hon bör undantas från dubbelbeläggning?
Vem fattar beslut om undantag? Finns det några framtagna riktlinjer inom
myndigheten angående detta?
Hälso- och sjukvården inom Kriminalvården skiljer sig från den övriga
verksamheten. Ur sekretessynpunkt betraktas hälso- och sjukvården som en
särskild verksamhetsgren inom myndigheten. Hälso- och sjukvården kan lämna
information till övrig kriminalvård med medgivande från den intagne eller
grundat i t.ex. smittskyddslagen (2004:168).
Enligt Kriminalvårdens anvisningar för hälso- och sjukvårdspersonal (2023:7)
inhämtas eventuellt samtycke till att relevant information om hälsotillstånd delas
mellan sjukvårdspersonal och klientnära personal i samband med den initiala
hälsoundersökningen. Vidare gör anstalten Hällby gällande att det finns
upparbetade arbetsformer som möjliggör regelbundna avstämningar om de
intagnas hälsotillstånd. För placering på somatisk omvårdnadsplats ska
                                                                Dnr 8380-2024 m.fl.      Sid 5 (16)




     bedömning ske i samråd med verksamhetsexperter för hälso- och sjukvård vid
     aktuell region.
     I anstalt fattas inga beslut om placering i bostadsrum utan den intagne anvisas
     avdelning och bostadsrum. Det är således inte fråga om något formaliserat
     beslutsfattande avseende dubbelbeläggning i anstalt motsvarande det som gäller
     för placering av intagna i häkte, där beslut om dubbelbeläggning fattas av
     vakthavande befäl eller klienthandläggare som lägsta beslutsnivå. Hur frågan
     hanteras kan skilja sig åt på de olika anstalterna, t.ex. finns en placerings-
     samordnare vid vissa anstalter och vid andra sker anvisningen av vakthavande
     befäl.

     –––

## Kriminalvårdens bedömning

Som framgått anser Kriminalvården att det ska vara möjligt att göra undantag
     från dubbelbeläggning i anstalt på grund av en intagens hälsotillstånd. Några
     framtagna riktlinjer som konkretiserar hur avvägningen ska gå till finns dock
     inte, utöver gällande anvisningar. Kriminalvården bedömer att en närmare
     beskrivning av kriterier och omständigheter som generellt gör placering i
     dubbelbelagt rum olämplig kan försvåra möjligheten att ta hänsyn till
     individuella förutsättningar. Exempelvis innebär en diagnos som schizofreni inte
     nödvändigtvis ett hinder mot dubbelbeläggning. Detta eftersom personen med
     rätt medicinering kan fungera normalt. Kriminalvården anser därför att
     bedömningen av en intagens hälsotillstånd och placering i dubbelbeläggning bör
     ske med utgångspunkt i en sådan individuell bedömning som anvisningarna ger
     utrymme för.
     Ett lämnat samtycke till att information om en intagnes hälsotillstånd delas är
     enligt Kriminalvårdens mening en förutsättning för att en fungerande samverkan
     mellan sjukvården och Kriminalvården ska kunna komma till stånd. Som
     framgått ska ett sådant medgivande inhämtas av hälso- och sjukvårdspersonal i
     samband med den initiala hälsoundersökningen. Om ett medgivande från den
     intagne eller annan sekretessbrytande bestämmelse saknas är dock uppfattningen
     att hälso- och sjukvården kan bistå med generella råd och rekommendationer.
     Det finns därutöver arbetsformer som möjliggör regelbundna avstämningar
     mellan hälso- och sjukvårdspersonal och kriminalvårdspersonal om de intagnas
     hälsotillstånd under anstaltsvistelsen.
     Eftersom beläggningsläget är fortsatt ansträngt, minskar möjligheterna att
     undanta från dubbelbeläggning vid relativa medicinska indikationer. Detta
     tillgodoses dock ändå, om omständigheterna i det enskilda fallet motiverar att så
     sker. Anstalten Hällby har vid sin bedömning kommit fram till att det var
     lämpligt att AA, utifrån omständigheterna, var placerad i dubbelbelagt rum.
     Eftersom AA inte har tagit upp frågan om dubbelbeläggning med anstaltens
     sjukvård, var sjukvården inte involverad i de överväganden som gjordes.
     Kriminalvården kan dock avslutningsvis konstatera att den lösning som ordnades
     för AA föll väl ut.
Dnr 8380-2024 (den intagne BB)

## Utredning

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från Kriminalvårdens region Mitt,
     som i sin tur hämtat in uppgifter från anstalten Hällby och det klientadministra-
     tiva systemet, KVR. Uppgifter om beläggningssituationen har hämtats in från
     avdelningen för anstalt, häkte och frivård vid Kriminalvårdens huvudkontor.
     Kriminalvården har gett berörd befattningshavare möjlighet att lämna synpunkter
     på anmälan. Hans synpunkter har inte kunnat inhämtas, eftersom att han inte
     längre arbetar inom Kriminalvården.
                                                              Dnr 8380-2024 m.fl.    Sid 6 (16)




Vilka överväganden gör anstalten Hällby när det gäller formen av prov för
drogkontroll för intagna som till följd av sjukdom har svårigheter att lämna
urinprov? Är sjukvården involverad i den bedömningen och i så fall i vilka
situationer?
Anstalten Hällby använder som utgångspunkt urinprov som prov för drog-
kontroll. Om en intagen anför medicinska skäl som hinder för att kunna lämna
urinprov, uppmanas den intagne att kontakta anstaltens sjukvård i syfte att få
fram t.ex. journalanteckningar som kan styrka förhållandet. Anstalten för även en
dialog med sjukvården, under förutsättning att den intagne har hävt sekretessen
mellan Kriminalvården och sjukvården. Sjukvårdens bedömning beaktas i
avvägningen av om någon annan form av prov för drogkontroll bör användas av
medicinska skäl. Övriga överväganden som görs är huruvida den intagne tidigare
har lämnat urinprov för drogkontroll och vad som framgår av dokumentationen i
KVR.

Vilka överväganden har anstalten gjort och vilka eventuella åtgärder har vidtagits
när det gäller BB:s situation? Har sjukvården involverats? Varför/varför inte?
Vilken betydelse anser anstalten att det har att en läkare i en annan anstalt
bedömt att BB bör få lämna blodprov?
BB lämnade under perioden oktober 2023–februari 2024 urinprov för drog-
kontroll vid fem tillfällen på anstalten Skänninge. I samband med ankomsten till
anstalten Hällby lämnade BB den 28 augusti 2024 ett urinprov för drogkontroll.
Provtagningen genomfördes utan problem.
En läkare på anstalten Hällby har bedömt att det inte föreligger några medicinska
hinder för BB att lämna urinprov och anstalten har efter dialog med anstaltens
sjukvård bedömt att BB kan lämna prov för drogkontroll genom urinprov.
Efter ankomsten till anstalten Hällby har personal på avdelningen haft en
löpande dialog med BB om hans hälsoproblem. Personalen har varit tillmötes-
gående angående den problematik som BB har beskrivit och lagt ner stor omsorg
för att underlätta för honom. Det har bl.a. funnits åtgärdsplaner för att snabbt
kunna ta BB till en ledig toalett, om det skulle uppstå ett akut behov under t.ex.
sysselsättningstid. Åtgärdsplanerna har aldrig realiserats, eftersom det inte har
uppstått några akuta situationer. Efter en tid har anstalten därför valt att inte
längre ha några speciella arrangemang och det har därefter inte heller uppstått
några akuta behov.
Även vid urinprovtagning har det funnits en medvetenhet om BB:s problematik.
Personal har i samband med provtagning varit beredd att skyndsamt hantera
akuta situationer. Någon sådan incident har dock inte inträffat och BB har på
anstalten, efter ankomstprovet i augusti 2024, även lämnat urinprov den
12 november 2024 och den 21 januari 2025, komplikationsfritt.
En läkare vid en annan anstalt har gjort en annan bedömning av BB:s
problematik kopplat till möjligheterna att lämna urinprov. Anstalten Hällby har
dock värderat sin egen läkares bedömning högre. Detta med beaktande av
omständigheten att de urinprov som BB lämnat i anstalten har genomförts utan
problem.

Vilka överväganden har anstalten Hällby gjort och vilka eventuella åtgärder har
vidtagits när det gäller frågan om dubbelbeläggning för BB:s del? Har sjukvården
varit involverad i den bedömningen? Varför/varför inte? Har övervägandena
dokumenterats och i så fall hur? Vilken betydelse har det att en annan anstalt
bedömt det som motiverat att överväga att låta BB bo i egen cell?
BB har inledningsvis varit placerad i ett enkelrum på anstalten Hällby.
Bostadsrummen på hans avdelning har dock enligt nationella beslut successivt
gjorts om till dubbelbeläggningsrum. Den avdelning där BB är placerad har
också enkelrum, men för närvarande pågår en renovering av avdelningen. Med
anledning av renoveringen är BB numera placerad i ett dubbelbeläggningsrum.
                                                              Dnr 8380-2024 m.fl.       Sid 7 (16)




Inför dubbelbeläggning beaktar anstalten alltid, i enlighet med Kriminalvårdens
anvisningar för beläggning av fler än en intagen i samma utrymme (2024:4), den
intagnes individuella förutsättningar och lämplighet att bli placerad tillsammans
med en annan intagen. Detta bl.a. genom att sjukvården involveras i frågor som
rör de intagnas hälsa, så även gällande dubbelbeläggningsfrågor, under
förutsättning att sekretessen är hävd mellan sjukvården och Kriminalvården.
Anstalten hörsammar således de intagnas svårigheter eller problem med att bo i
dubbelrum och försöker hitta lösningar för att de intagna ska få en fungerande
vardag. Samtidigt innebär rådande beläggningssituation och platstillgång att det
inte alltid fullt ut går att ta hänsyn till angivna problem eller svårigheter med att
bo i dubbelrum, utan anstalten måste göra en avvägning mellan svårigheternas
karaktär och beläggningssituationen och platstillgången. Anstalten har till följd
härav, och de nationella beslut som meddelats med anledning av myndighetens
platskapacitetsbrist, inte haft möjlighet att fortsatt erbjuda BB ett enkelrum.
Det finns ingen dokumentation över de överväganden som gjorts i samband med
frågan om dubbelbeläggning av BB.

–––

Kriminalvårdens bedömning
Anstalten Hällby har beaktat BB:s hälsoproblematik såväl vid frågan om formen
av prov för drogkontroll som vid frågan om att placera honom tillsammans med
en annan intagen. Efter en sammanvägd individuell bedömning av BB:s situation
– så som den såg ut på anstalten Hällby under aktuell tidsperiod – har anstalten
dock inte ansett att BB:s problematik motiverat avsteg från gällande rutin för
drogkontroll eller från anvisad plats i dubbelbelagt bostadsrum.
Enligt gällande anvisningar inhämtas eventuellt samtycke till att relevant
information om hälsotillstånd delas mellan sjukvårdspersonal och klientnära
personal i samband med den initiala hälsoundersökningen. BB:s lämnade
medgivande är enligt Kriminalvårdens bedömning en förutsättning för att en
fungerande samverkan mellan sjukvård och Kriminalvård ska kunna komma till
stånd. Om ett medgivande från den intagne eller annan sekretessbrytande
bestämmelse saknas är dock uppfattningen att hälso- och sjukvården kan bistå
med generella råd och rekommendationer. Av utredningen framgår att
sjukvårdspersonal på anstalten Hällby involverats i frågan om formen av prov för
drogkontroll. Sjukvården har dock inte involverats på motsvarande sätt avseende
frågan om dubbelbeläggning. Så som BB:s situation kom till uttryck på anstalten
har en sådan kontakt helt enkelt inte ansetts nödvändig när BB väl anvisades
plats i ett dubbelbelagt bostadsrum.
Kriminalvården anser att det är naturligt att varje anstalt utgår från sin egen
hälso- och sjukvårdspersonals bedömning. Det innebär inte att bedömningar som
t.ex. andra anstalters läkare gjort saknar betydelse. Kriminalvården vill dock
framhäva att en sådan uppgift behöver vara aktuell även för den bedömning som
den nya anstalten ska göra. Detta särskilt eftersom de flesta diagnoser, enligt
företrädare för hälso- och sjukvården inom Kriminalvården, inte innebär någon
absolut indikation för undantag från dubbelbeläggning, med undantag från vissa
sjukdomar som faller inom smittskyddslagstiftningen. För t.ex. gastroentero-
logiska sjukdomstillstånd går det endast undantagsvis att enbart utifrån
diagnosen avgöra om det finns en medicinsk indikation mot dubbelbeläggning.
I stället rekommenderas att en sammanvägd individuell bedömning görs, i vilken
bl.a. aktuell besvärsgrad beaktas. De journalanteckningar som JO relaterar till är
daterade i november 2023 respektive mars 2024, dvs. drygt nio respektive fem
månader innan BB anlände till anstalten Hällby.
Eftersom beläggningsläget är ansträngt, minskar möjligheterna att undanta från
dubbelbeläggning vid relativa medicinska indikationer. Detta tillgodoses dock
ändå, om omständigheterna i det enskilda fallet motiverar att så sker.
                                                               Dnr 8380-2024 m.fl.     Sid 8 (16)




BB kommenterade remissvaret och uppgav bl.a. följande. Det stämmer inte att
samtliga urinprovtagningar i anstalten Skänninge genomfördes utan problem.
Alla hans ansökningar om att få bo i egen cell har avslagits. Vid ett tillfälle
pratade både han och hans cellkamrat med en kriminalvårdsinspektör om
svårigheterna med att dela cell men enda reaktionen blev att han i så fall kunde
byta cellkamrat.

Rättsliga utgångspunkter
Kriminalvården har i sina remissvar redogjort för relevant rättslig reglering. Jag
har emellertid denna gång valt att utelämna dessa redogörelser i citaten av
myndighetens yttranden och återkommer i min bedömning till den reglering
som är av närmast intresse för mina uttalanden.

Bedömning
Allmänna utgångspunkter
De två ärenden som det här beslutet gäller innehåller flera gemensamma frågor.
Som nämnts aktualiserades båda under den period som jag inom ramen för mitt
Opcat-uppdrag inspekterade ett antal häkten och anstalter – däribland anstalten
Hällby – för att särskilt undersöka vilka följer och risker dubbelbeläggningen
kan medföra för de frihetsberövade. Inspektionsserien resulterade i två rapporter
och den som handlar om anstalt publicerades i maj 2025.2

En central uppgift under inspektionsserien var att undersöka hälso- och
sjukvårdens roll när intagna i allt större utsträckning placeras tillsammans i
samma cell, dvs. något som är av väsentlig betydelse även i detta beslut.

Genom inspektionsserien stod det klart att hälso- och sjukvården inte hade
någon särskilt identifierad roll i frågor om dubbelbeläggning och att de intagna
själva förväntades ta upp hälsoskäl som kunde utgöra hinder mot att dela cell.
Det noterades också att det inte förekom någon regelbunden dialog eller
strukturerad uppföljning mellan hälso- och sjukvårdspersonal och
kriminalvårdspersonal. Som framgår av rapporten kan bristande informations-
inhämtning från de intagna och otillräcklig samverkan mellan personal-
kategorierna bl.a. innebära risk för att placeringar som hälso- och
sjukvårdspersonal skulle ha avrått ifrån ändå genomförs.

I rapporten rekommenderade jag Kriminalvården att tydliggöra hälso- och
sjukvårdens roll samt involvera dess personal i planering, genomförande och
uppföljning av dubbelbeläggningen samt definiera vilka medicinska skäl som
kan utgöra hinder mot dubbelbeläggning. Ytterligare en rekommendation var att
myndigheten ska säkerställa att hälso- och sjukvården vid en hälsoundersökning




2
 Rapport från Opcat-enheten, Dubbelbeläggningens konsekvenser för intagna i anstalt,
dnr O 14-2024.
                                                               Dnr 8380-2024 m.fl.      Sid 9 (16)




efterfrågar eventuellt samtycke till att överlämna nödvändiga uppgifter till
kriminalvårdspersonal samt tydliggöra möjligheterna för informationsför-
medling utan att röja sekretesskyddade uppgifter.

Jag kommer i det följande avsnittet att utveckla min syn på möjligheten att göra
undantag från dubbelbeläggning på grund av en intagens hälsotillstånd samt den
funktion som hälso- och sjukvården bör ha i den bedömningen. Det efter-
följande avsnittet kommer att beröra Kriminalvårdens ställningstaganden
avseende dubbelbeläggning samt dokumentation och uppföljning. Därefter
kommer jag att redogöra för min syn på anstaltens hantering av AA respektive
BB.

Det har kommit till min kännedom att Kriminalvården nyligen genomfört en
intern analys och bedömning av Opcat-rapporten gällande anstalt. Jag kommer
inte att behandla den uppföljningen närmare i detta beslut.

Undantag från dubbelbeläggning på grund av en intagens hälsotillstånd
samt hälso- och sjukvårdens roll i bedömningen
Enligt Kriminalvården ska det vara möjligt att göra undantag från dubbel-
beläggning i anstalt med hänsyn tagen till en intagens hälsotillstånd. Jag är av
samma uppfattning. Det anges även i myndighetens egna anvisningar att bl.a.
den intagnes individuella förutsättningar och lämplighet att anvisas en
dubbelbelagd cell, särskilt när det gäller hans eller hennes psykiska och fysiska
hälsotillstånd, ska beaktas innan dubbelbeläggning får ske (se Kriminalvårdens
anvisningar för beläggning av fler än en intagen i samma utrymme [2024:4]).
Här kan anmärkas, vilket jag också påpekade i Opcat-rapporten, att det i den
tidigare versionen av anvisningarna uttryckligen angavs att det kan vara
lämpligt att vid behov låta hälso- och sjukvårdspersonal bedöma den intagnes
lämplighet för sådan placering. I den senare versionen finns inte någon
motsvarande instruktion. Det är förvånande och jag ställer mig fortfarande
frågande till varför den ändringen har gjorts.

Som lyfts fram i remissvaret ska en intagens psykiska och fysiska hälsotillstånd
inte bara beaktas i den situationen när ett häkte eller en anstalt tar ställning till
frågan om han eller hon ska placeras i en dubbelbelagd cell. Det följer dessutom
av 2 kap. 1 § andra stycket fängelselagen (2010:610), FäL, att Kriminalvården
redan vid det initiala beslutet om placering i anstalt ska beakta den intagnes
behov av bl.a. omvårdnad, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller
vid fråga om omplacering av en intagen till en annan anstalt. För intagna som
har behov av omvårdnad och tillsyn av det slaget har Kriminalvården särskilda
psykiatriska och somatiska omvårdnadsplatser. Det här beslutet tar dock inte
sikte på intagna som har ett sådant särskilt omvårdnadsbehov utan på den
kategori intagna som i och för sig kan sköta sina dagliga aktiviteter och därmed
placeras på en s.k. normalplats i anstalt, men vars hälsotillstånd likväl kan
utgöra hinder mot att dela cell.
                                                                Dnr 8380-2024 m.fl.      Sid 10 (16)




I vilken mån Kriminalvårdens placeringssektion vid beslutet om placering i en
viss anstalt eller i samband med ett omplaceringsbeslut kan bestämma att en
intagen inte ska placeras i en dubbelbelagd cell är för mig okänt. Men det måste
rimligen finnas situationer där det redan inför det initiala beslutet om
anstaltsplacering står klart att en intagen bör placeras i en egen cell, antingen till
följd av dennes behov eller integritet eller att omständigheterna skulle innebära
en alltför stor påfrestning för en cellkamrat. Jag kan inte heller se att regleringen
uppställer något direkt hinder mot att placeringssektionen tar sådana hänsyn.
Enligt min mening bör Kriminalvården överväga om och i så fall i vilken mån
placeringssektionen redan vid ett initialt beslut om placering eller vid
omplacering kan bestämma att en viss intagen på grund av hälsoskäl ska
undantas från dubbelbeläggning.

En av mina rekommendationer i de båda rapporterna efter inspektionsserien var
att myndigheten identifierar vilka medicinska skäl som kan utgöra hinder mot
dubbelbeläggning. Företrädare för hälso- och sjukvården inom Kriminalvården
anser enligt remissvaret att det inte är lämpligt, eftersom de flesta diagnoser inte
innebär någon absolut indikation för undantag. Jag är emellertid fortsatt av
uppfattningen att myndigheten bör identifiera de medicinska skäl som kan
utgöra hinder mot att en intagen delar cell. Det innebär inte att detta måste
begränsas till en uppräkning av diagnoser. I stället kan det lämpligen göras
bredare och ta sikte på t.ex. vilka faktiska omständigheter och konsekvenser av
en diagnos som kan hindra dubbelbeläggning utifrån både den som är sjuk och
en potentiell cellkamrat. Syftet med att närmare ange vad som i det här
avseendet kan tala mot att dela cell skulle inte vara att peka ut medicinska skäl
som ett absolut hinder mot dubbelbeläggning utan att en sådan konkretion
skulle kunna tjäna som stöd för såväl kriminalvårdspersonal som hälso- och
sjukvårdspersonal. Givetvis måste det likväl ske en individuell prövning av
förhållandena i varje enskilt fall. Jag har förståelse för att det är en svår uppgift
men när graden av dubbelbeläggning är hög och kan förväntas vara det
framöver är det enligt min mening nödvändigt att Kriminalvården tar fram
tydligare riktlinjer i aktuellt hänseende.

Hälso- och sjukvården betraktas som en särskild verksamhetsgren inom
myndigheten. Det innebär att intagna måste samtycka till att hälso- och
sjukvårdsuppgifter överlämnas till kriminalvårdspersonal för att de ska kunna ta
del av uppgifterna. (Se 25 kap. 1 §, 8 kap. 2 §, 10 kap. 1 § och 12 kap. 2 §
offentlighets- och sekretesslagen [2009:400], OSL.) Enligt myndighetens egna
anvisningar för hälso- och sjukvårdspersonal (2023:7) ska intagna redan vid den
initiala hälsoundersökningen tillfrågas om sådant samtycke. Som jag
konstaterade i Opcat-rapporten hindrar sekretesslagstiftningen inte att viss
samverkan eller informationsutbyte ändå sker. Jag noterar att Kriminalvården
bedömer rättsläget på samma sätt och att det i remissvaret anförts att anstalten
Hällby har upparbetade arbetsformer som möjliggör regelbundna avstämningar
mellan hälso- och sjukvårdspersonal samt kriminalvårdspersonal om intagnas
hälsotillstånd. Det sistnämnda är naturligtvis positivt, särskilt mot bakgrund av
                                                              Dnr 8380-2024 m.fl.     Sid 11 (16)




att det vid tidpunkten för inspektionsserien uppmärksammades att det inte
förekom någon regelbunden dialog eller strukturerad uppföljning alls mellan
personalkategorierna vid någon av de undersökta verksamhetsställena. Som
redan har anmärkts var anstalten Hällby ett av de ställen som besöktes inom
ramen för inspektionsserien.

Olika beslut om dubbelbeläggning samt dokumentation av
överväganden och åtgärder
Kriminalvården har anfört att det i dag inte finns något formaliserat besluts-
fattande om dubbelbeläggning i anstalt, dvs. vid placering av en enskild intagen
i en sådan cell. Intagna i anstalt anvisas i stället avdelning och bostadsrum.

Anledningen till att häkte och anstalt skiljer sig åt i detta avseende är att det
finns en lagstadgad rätt för en intagen i häkte att placeras i enrum. Den rätten är
dock inte utan undantag. Det finns möjlighet att göra avsteg från huvudregeln,
bl.a. om det är nödvändigt av utrymmesskäl. Det här framgår av 2 kap. 1 §
häkteslagen (2010:611). I ett sådant fall ska Kriminalvården enligt sina egna
anvisningar fatta ett skriftligt överklagbart beslut i saken samt följa upp det vid
behov och minst en gång per månad.

Någon motsvarande regel som ger intagna rätt till placering i enrum finns inte i
fängelselagen, jfr 6 kap. 3 §. Det innebär att fängelselagen ger större utrymme
för dubbelbeläggning än häkteslagen. Det finns inte heller något krav på
Kriminalvården att fatta ett skriftligt överklagbart beslut för varje intagen i
anstalt som blir aktuell för att dela cell.

Frågan om en intagen i anstalt är lämplig för dubbelbeläggning eller inte kan
emellertid innehålla svåra överväganden, framför allt beträffande den intagnes
individuella förutsättningar och lämplighet att dela cell. Enligt min mening är
det otillfredsställande att Kriminalvårdens anvisningar fortfarande helt saknar
riktlinjer om dokumentation och uppföljning av dubbelbeläggning av intagna i
anstalt.

JO har vid upprepade tillfällen framhållit vikten av att Kriminalvården
dokumenterar sina beslut, åtgärder och ställningstaganden. Detta är av stor
betydelse för den enskilde som är föremål för åtgärderna, dels för att säkerställa
att han eller hon får tillgång till det stöd eller de insatser som är motiverade,
dels för att en korrekt dokumentation främjar rättssäkerheten i ställnings-
taganden som rör den enskilde. Vidare är dokumentation en förutsättning för
insyn och såväl intern som extern kontroll samt uppföljning av verksamheten.
En korrekt och noggrann dokumentation är således ett viktigt verktyg vid en
systematisk och fortlöpande utveckling av verksamheten och dess kvalitet.
Slutligen är dokumentationen vid en tillsyn i efterhand, som min egen, central
för att kunna utreda vad som hänt och bedöma myndighetens agerande
(se t.ex. JO:s beslut den 28 augusti 2025, dnr 5814-2024, och mitt beslut den
26 maj 2020, dnr 5243-2018). Även med beaktande av den nyss redovisade
                                                              Dnr 8380-2024 m.fl.     Sid 12 (16)




skillnaden mellan häkteslagen och fängelselagen gör sig dessa uttalanden i allra
högsta grad gällande också i de här behandlade frågorna.

En av mina viktigaste rekommendationer i Opcat-rapporten om anstalts-
förhållandena var att Kriminalvården skulle säkerställa att det sker en
strukturerad uppföljning av hur dubbelbeläggningen fungerar och att sådana
uppföljningar dokumenteras. Det är givetvis särskilt angeläget då en intagen
redan inför dubbelbeläggningen har framfört omständigheter och underlag –
såvitt nu är av intresse beträffande sitt hälsotillstånd – för varför han eller hon
bör undantas, men trots det anvisas plats i en delad cell. Det aktualiseras också
när ett verksamhetsställe på eget bevåg identifierar medicinska skäl som kan
motivera att undanta en intagen från dubbelbeläggning, men där det
inledningsvis bedöms att den intagne ska dela cell. I en sådan situation anser jag
att det är rimligt att den enskilda anstalten redan inför bedömningen
dokumenterar de skäl som kan utgöra hinder. Vidare bör det dokumenteras om
man har funnit anledning att involvera anstaltens hälso- och sjukvård, eventuellt
utfall av den kontakten samt ställningstagandet till frågan om dubbelbeläggning.
På det här sättet säkerställs att den intagnes hälsotillstånd verkligen beaktas i
bedömningen, att dialog med hälso- och sjukvården sker när det föreligger
behov av det samt att det finns ett relevant underlag för den strukturerade
uppföljning som enligt min mening alltså bör genomföras.

Avslutningsvis vill jag i det här avsnittet säga något om prövningen av ett
eventuellt undantag från dubbelbeläggning i en enskild anstalt. Kriminalvården
har beskrivit att det inte sker något formaliserat beslutsfattande och att det kan
variera mellan de olika verksamhetsställena vilken personalkategori som
ansvarar för anvisning av bostadsrum. Mot bakgrund av hur lagstiftningen är
utformad har inte jag någon synpunkt på detta utöver att det från mitt perspektiv
framstår som rimligt om ansvaret i vart fall ligger hos en och samma funktion
inom en anstalt. Därtill utgår jag ifrån att det bör ha avgörande betydelse för en
beslutsfattare om anstaltens hälso- och sjukvård är av uppfattningen att en viss
intagen bör undantas från dubbelbeläggning. Ett sådant synsätt ligger väl i linje
med JO:s tidigare uttalanden om att kriminalvårdspersonal utan medicinsk
utbildning måste vara försiktiga med att självständigt bedöma intagnas
hälsotillstånd (se bl.a. JO 2010/11 s. 238, dnr 1150-2009 m.fl.).

Anstaltens hantering av AA respektive BB
AA har anvisats plats i en dubbelbelagd cell
Enligt remissvaret samverkar anstalten Hällby med hälso- och sjukvården där
och väger in dess synpunkter och rekommendationer i de bedömningar som
görs av en intagens individuella förutsättningar, med avseende på det psykiska
och fysiska hälsotillståndet, att placeras i en dubbelbelagd cell. En förutsättning
för samverkan är dock att den intagne har eftergett hälso- och sjukvårds-
sekretessen.
                                                               Dnr 8380-2024 m.fl.     Sid 13 (16)




Det framgår av AA:s patientjournal att han i september 2022 i samband med en
uppföljning i anstalten av den initiala hälsoundersökningen lämnade ett
skriftligt samtycke till hävande av hälso- och sjukvårdssekretessen.
Utgångspunkten måste därmed vara att det har funnits förutsättningar för
kriminalvårdspersonal och anstaltens hälso- och sjukvårdspersonal att utbyta
information om hans hälsotillstånd. Jag uppfattar myndighetens yttrande som att
skälet till att något sådant informationsutbyte inte initierades var att AA själv
inte hade tagit upp frågan om dubbelbeläggning med anstaltens sjukvård. Det
framstår följaktligen som om anstalten har lagt ansvaret för kontakten med
sjukvården helt på AA. Enligt min uppfattning är ett sådant förhållningssätt inte
förenligt med Kriminalvårdens egna anvisningar som alltså anger att ett
verksamhetsställe inför dubbelbeläggning ska beakta bl.a. den intagnes psykiska
och fysiska hälsotillstånd. För det fall det har varit oklart om AA alls ville att
kriminalvårdspersonal skulle ta initiativ till kontakt med anstaltens hälso- och
sjukvård borde personalen förstås ha tagit upp frågan med honom. Detta har
emellertid inte påståtts från Kriminalvårdens sida. I AA:s fall har det i stället
stått klart för anstalten att han på grund av sitt medicinska tillstånd var orolig
inför den stundande dubbelbeläggningen och han ansökte om omplacering till
en annan anstalt. Mot den bakgrunden är det min bedömning att anstalten inte
har vidtagit tillräckliga åtgärder för att AA:s hälsotillstånd till fullo skulle
beaktas inför ställningstagandet i frågan om dubbelbeläggning. Anstalten
Hällby ska kritiseras för denna brist.

Jag vill därtill lyfta fram att det framgår av AA:s patientjournal att en
sjuksköterska i anstalten i oktober 2022 har bedömt att AA vid den tidpunkten
var i behov av egen toalett och eget rum med anledning av sin stomi. Det hade
förvisso förflutit ganska lång tid från att den anteckningen gjordes till dess det
blev tal om att han skulle få dela cell med en annan intagen. Att legitimerad
hälso- och sjukvårdspersonal har gjort den bedömningen utifrån AA:s
hälsotillstånd kan, trots den tid som har gått, dock inte anses sakna betydelse.
Enligt min uppfattning visar anteckningen i stället på att det kan ha funnits
medicinska skäl för att undanta honom ifrån dubbelbeläggning. Med detta sagt
kan konstateras att den lösning som blev fallet för AA tycks ha fallit väl ut. Det
är givetvis tillfredsställande men jag menar samtidigt att anstalten kunde ha
hanterat hans situation betydligt bättre.

Som jag har redogjort för i det föregående avsnittet är det min uppfattning att
Kriminalvården bör dokumentera sina inledande överväganden och åtgärder i
frågan om dubbelbeläggning samt på ett strukturerat sätt följa upp utfallet och
dokumentera detta. AA:s ärende är ett bra exempel på där sådana åtgärder borde
ha vidtagits. Eftersom Kriminalvården inte fick några särskilda frågor om det
här i remissen riktar jag inte någon kritik mot anstalten. Jag noterar också att det
framgår av remissvaret att anstalten har haft en löpande dialog med AA inför
dubbelbeläggningen och att en viss uppföljning skett sedan han fick dela cell.
Det här är naturligtvis positivt även om alla de åtgärder som påstås ha vidtagits
alltså inte fullt ut har dokumenterats.
                                                                Dnr 8380-2024 m.fl.     Sid 14 (16)




BB har anvisats plats i en dubbelbelagd cell
BB har i sin anmälan till JO kortfattat framfört att anstalten inte hörsammat en
rekommendation som en annan läkare verksam inom Kriminalvården hade
lämnat om hans förhållanden, vilken innebar att han med anledning av sin
sjukdom borde placeras i egen cell. Jag kommer inte att uttala mig om huruvida
det var rätt eller fel med dubbelbeläggning i hans fall utan begränsar mina
uttalanden till frågan om hur saken har handlagts.

Av de patientjournalanteckningar som JO har hämtat in framgår att BB i nära
anslutning till att han kom till anstalten Hällby begärde att få kopia av den
tidigare läkarens rekommendation om att bl.a. överväga enkelcell samt att
sådana kopior lämnades ut till honom. Även om det inte går att utläsa
uttryckligen av Kriminalvårdens remissvar uppfattar jag att detta underlag också
gjordes känt för kriminalvårdspersonal. Jag noterar att det i BB:s patientjournal
den 29 augusti 2024 har antecknats att han lämnat sitt samtycke för att häva
hälso- och sjukvårdssekretessen.

Kriminalvården har redogjort för att sjukvårdspersonal i anstalten Hällby
involverades i frågan om formen av prov för drogkontroll av BB men däremot
inte i dubbelbeläggningsfrågan. Det är anmärkningsvärt att anstalten inte tog
motsvarande kontakt med sjukvården inför att BB skulle anvisas plats i en
dubbelbelagd cell när det fanns en rekommendation från en tidigare läkare inom
Kriminalvården om att överväga enkelcell för honom med tanke på hans
sjukdomsbild. Det spelar i det här avseendet inte någon roll att anstalten, såvitt
jag uppfattar saken, i efterhand har bedömt att detta inte var nödvändigt med
tanke på hur BB:s situation kom till uttryck när dubbelbeläggningen var ett
faktum. Kriminalvården har anfört att anstalten har beaktat BB:s hälso-
problematik inom ramen för dubbelbeläggningsfrågan. Jag håller inte med om
det utan anser att anstalten borde ha samverkat med sjukvården för att få ett
fullgott underlag inför sitt ställningstagande. Anstalten Hällby kritiseras för att
någon sådan kontakt inte togs med sjukvården i BB:s fall.

Enligt remissvaret finns det inte någon dokumentation över de överväganden
som gjorts i samband med att BB placerades i en dubbelbelagd cell. Också detta
fall är ett bra exempel på där inledande överväganden och åtgärder samt
uppföljning i frågan om dubbelbeläggning borde ha genomförts och
dokumenterats. Jag är kritisk till de uppenbara bristerna i denna del och kan
tänka mig att dessa bidragit till BB:s upplevelse av att inte ha blivit hörd.

Formen av prov för drogkontroll av BB
Utrymmet för Kriminalvården att bestämma om vissa prover för drogkontroll
finns i 8 kap. 6 § FäL. Av bestämmelsen framgår att om inte annat motiveras av
medicinska eller liknande skäl så är en intagen skyldig att på begäran lämna
urin-, utandnings-, saliv-, svett-, blod- eller hårprov för kontroll av att han eller
hon inte är påverkad av alkohol, narkotika, något annat berusningsmedel, något
sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
                                                               Dnr 8380-2024 m.fl.     Sid 15 (16)




dopningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om
förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Av Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse
följer vidare att det är myndigheten som bestämmer vilken form av prov för
drogkontroll en intagen ska lämna.

Kriminalvården har lämnat en redogörelse för de överväganden som anstalten
Hällby gör när det gäller formen av prov för drogkontroll för intagna som till
följd av sjukdom har svårigheter med att lämna urinprov. Vidare har
myndigheten beskrivit på vilka sätt sjukvården kan involveras i den
bedömningen. Jag har inte några synpunkter på det som kommit fram om
anstaltens rutin och kan konstatera att man har agerat i enlighet med denna i
BB:s fall.

JO:s granskning är av rättslig art och avser främst en kontroll av att
myndigheterna har följt de lagar och regler som gäller för förfarandet, dvs. att
deras agerande har varit korrekt i formellt hänseende. JO brukar därför inte
uttala sig om eller ta ställning till de bedömningar som en myndighet har gjort i
ett enskilt fall. Anstalten Hällbys ställningstagande vad gäller formen av prov
för drogkontroll har blivit föremål för domstolsprövning. Jag kommer därför
inte att uttala mig om anstaltens bedömning.

Jag har emellertid förståelse för att det för en intagen kan framstå som märkligt
att olika verksamhetsställen inom samma myndighet kommer till olika slutsatser
i den här typen av fråga. Med det sagt är det inte uteslutet att så kan bli fallet,
exempelvis om det har förflutit lång tid sedan den tidigare bedömningen gjordes
eller att någon annan omständighet motiverar ett nytt ställningstagande. Under
sådana förhållanden är det naturligtvis angeläget att det nya verksamhetsstället
noggrant motiverar för den enskilde och i eventuella beslut varför det finns skäl
att ändra den tidigare bedömningen.

När det gäller BB kan jag konstatera att formuleringar i såväl läkarens journal-
anteckning den 5 september 2024 (”Inget undantag görs här på anstalten.”) som
kriminalvårdsinspektörens daganteckning nästkommande dag (”I anstalten
Hällby tillämpas urinprov.”) ger intryck av att anstalten kategoriskt och
undantagslöst tillämpar urinprov som form av prov för drogkontroll. Här kan
nämnas att jag tidigare har uttalat mig om hur jag ser på liknande frågor i anstalt
(se JO 2025 s. 152, dnr 4268-2024). Jag noterar att det enligt remissvaret finns
utrymme för att i vissa fall välja någon annan form av prov för drogkontroll i
Hällbyanstalten. Vidare anges det i daganteckningen att det i kontakt med
sjukvården inte har framkommit några medicinska skäl som talar för att BB inte
skulle kunna lämna urinprov. Hur sjukvården har kommit fram till den
slutsatsen utvecklas dock inte och svaret finns inte heller i de journal-
anteckningar som JO har hämtat in. Det är mot den bakgrunden min uppfattning
att anstalten har brustit i motiveringen av sitt ställningstagande och för detta kan
anstalten inte undgå kritik.
                                                             Dnr 8380-2024 m.fl.    Sid 16 (16)




Avslutning
Jag är medveten om att Kriminalvårdens yttranden i de nu aktuella ärendena
kom in till JO endast några dagar efter att Opcat-rapporten om förhållandena i
anstalt hade publicerats. Som redan uppmärksammats har myndigheten nyligen
genomfört en analys och bedömning av mina rekommendationer. I detta beslut
har jag gjort fördjupade uttalanden om intagnas hälsotillstånd och Kriminal-
vårdens överväganden kring dubbelbeläggningsfrågor. Jag utgår från att
myndigheten kommer att beakta dessa i sitt fortsatta arbete på området.

Det som i övrigt har kommit fram motiverar inte några ytterligare åtgärder eller
uttalanden från min sida.

Ärendena avslutas.



Beslutet har fattats av JO Katarina Påhlsson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Sanna Ekman har föredragit ärendena samt byråchefen Catrine
Björkman och den medicinske experten Ingemar Engström har deltagit i beredningen.
