# Kritik mot Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö för överlämnande av patientuppgifter som omfattas av sekretess till Kriminalvården

JO 2021-09-24 dnr 842-2020

## Beslut

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2021-09-24              842-2020               1 (13)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Kritik mot Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö för överlämnande
                        av patientuppgifter som omfattas av sekretess till Kriminalvården


                          Beslutet i korthet: En rättspsykiatrisk klinik har med hjälp av tre olika formulär lämnat
                          uppgifter till Kriminalvården om patienter som är häktade eller avtjänar fängelsestraff
                          inom Kriminalvården. Ett av formulären, som avsett information om bl.a. allergier,
                          medicinering och bedömning av suicidrisk, har använts i samband med att patienterna
                          har återförts till Kriminalvården. Övriga formulär har kliniken använt för att varje
                          månad lämna uppgifter till Kriminalvården om vården av patienterna och säkerhets-
                          frågor rörande dessa. Kliniken har inte dokumenterat vilka uppgifter som överlämnats
                          till Kriminalvården.
                          ChefsJO har inriktat sin granskning på frågan om det utlämnande av patientuppgifter
                          som skett genom de aktuella formulären har varit förenligt med gällande rätt och om
                          kliniken borde ha dokumenterat vilka uppgifter som överlämnats till Kriminalvården.
                          Granskningen har försvårats av att myndigheten inte har besvarat många av de frågor
                          som ställdes när ärendet remitterades. ChefsJO är mycket kritisk till detta.
                          Enligt chefsJO kan det finnas behov av och rättsliga förutsättningar för kliniken att i
                          samband med återföring av patienter till Kriminalvården överlämna uppgifter om
                          exempelvis patienternas allergier, medicinering och suicidrisk. Uppgifter om den
                          avslutande rättspsykiatriska vården och vad som i det sammanhanget har hänt bör
                          däremot normalt inte lämnas ut. Enligt chefsJO är det inte möjligt att utifrån det
                          befintliga underlaget närmare bedöma vilket uppgiftslämnande som faktiskt
                          förekommit och om detta har varit förenligt med gällande lagstiftning. Eftersom
                          kliniken inte längre använder formuläret har dock ytterligare utredningsåtgärder inte
                          ansetts påkallade.
                          När det gäller det månatliga uppgiftslämnandet visar utredningen att kliniken regel-
                          bundet och utan lagstöd har överlämnat patientuppgifter som omfattas av hälso- och
                          sjukvårdssekretess till Kriminalvården. Utredningen talar för att kliniken fortfarande
                          gör det, om än i mindre omfattning. ChefsJO kritiserar kliniken för detta. Hon förväntar
                          sig att den omgående ser över vilka patientuppgifter som lämnas till Kriminalvården
                          samt förvissar sig om att uppgiftslämnandet är lagligt och nödvändigt.
                          Kliniken kritiseras också för underlåtenheten att dokumentera vilka uppgifter som
                          överlämnats till Kriminalvården.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 842-2020      Sid 2 (13)

## Anmälan och bakgrund

Initiativet
Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö, inom Region Kronoberg, tar
regelbundet emot patienter som är häktade eller avtjänar fängelsestraff inom
Kriminalvården. JO:s Opcat-enhet genomförde en inspektion av kliniken den
26–28 mars 2019. Det kom då fram att kliniken löpande lämnade uppgifter –
som omfattas av sekretess enligt 25 kap. offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400) – om kriminalvårdsklienter till Kriminalvården i samband med att
klienterna återfördes till anstalt eller häkte (se inspektionsprotokollet i ärendet
med dnr O 18-2019). Sådan information lämnade kliniken även varje månad i
fråga om kriminalvårdsklienter som vårdades där, ibland långvarigt. Vidare
kom det fram att kliniken inte sparade någon kopia av den information som
överlämnades till Kriminalvården. Med anledning av dessa uppgifter beslutade
jag att inom ramen för ett särskilt initiativärende utreda vissa frågor om bl.a.
sekretess och dokumentation.

## Utredning

Utredning
Inspektionsprotokollet
Av protokollet från inspektionen framgår under rubriken Regionklinikens
informationsöverföring till Kriminalvården följande:

      Vid tiden för inspektionen vårdades elva kriminalvårdsklienter på kliniken. Tre
      av dem har varit inskrivna på kliniken under flera års tid.
      Kliniken har tre formulär som används för att informera Kriminalvården om
      kriminalvårdsklienterna.
      När en kriminalvårdsklient återförs till anstalt eller häkte lämnar kliniken
      information om bl.a. medicinering och bedömning av suicidrisk (Information
      från Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö till kriminalvården, identifierare
      25836). Blanketten överlämnas till de kriminalvårdare som transporterar
      patienten.
      Varje månad skickar kliniken en vårdrapport per e-post till Kriminalvårdens
      hälso- och sjukvård (Vårdrapport – Kriminalvårdsklient, identifierare 37870).
      Rapporten innehåller bl.a. uppgifter om patientens vård och behandling och
      prognos för psykisk förbättring. Rapporten utgör ett underlag vid Kriminal-
      vårdens kollegium.
      Kliniken lämnar även månatlig information om vårdprocessen (Rapport vård-
      process till säkerhetsstrateg RPK Växjö). Rapporten innehåller uppgifter om bl.a.
      patientens allmänna riskbild/riskkaraktär och om patienten varit våldsam eller
      hotfull, eller misstänkt för avvikning. Även denna rapport utgör ett underlag vid
      Kriminalvårdens kollegium.
      Inget av nu nämnda formulär sparas vid kliniken. Enligt personal medger inte
      dataskyddsförordningen (GDPR) det.

Formulären
JO har haft tillgång till de nämnda formulären. Utöver det som framgår om
dessa av inspektionsprotokollet antecknas följande:

Samtliga formulär har rutor för angivande av vilken patient uppgifterna avser.
Formulären ” Vårdrapport – Kriminalvårdsklienter” och ”Rapport Vårdprocess
                                                                                  Dnr 842-2020    Sid 3 (13)




till säkerhetsstrateg RPK Växjö” har även rutor för angivande av bl.a. tidsram
och ansvarig läkare.

I formuläret ”Vårdrapport – Kriminalvårdsklienter” finns även rutor för
angivande av uppgifter om patientens kontakt med andra människor, hur
patienten kommunicerar, om patienten deltar i aktiviteter samt om det finns
positiva utvecklingstendenser och framgångar inom vården och behandlingen.

I formuläret ”Rapport Vårdprocess till säkerhetsstrateg RPK Växjö” finns även
rutor för angivande av uppgifter om försändelser som kan misstänkas vara
säkerhetshotande, om patienten har varit inblandad i socialt förtryck eller
mobbning, om patienten har använt droger eller varit inblandad i smuggling av
farliga föremål och om patienten har varit inblandad i destruktiv grupp-
formering.

Remiss
JO uppmanade hälso- och sjukvårdsnämnden inom Region Kronoberg att yttra
sig över vissa frågor som rör formulären, bl.a. hur uppgifterna överlämnas till
Kriminalvården, vem som är den slutliga mottagaren av uppgifterna, i vilket
syfte informationen överlämnas, vilket rättsligt stöd som finns för ett sådant
uppgiftslämnande samt om och hur informationsöverföringen dokumenteras.

I remissvaret från hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande anfördes följande
(den bilaga som nämns har utelämnats här):

      Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö har som regeringsgodkänd rätts-
      psykiatrisk region- och riksklinik uppdraget att vårda patienter som av domstol
      är överlämnade till rättspsykiatrisk vård. Kliniken har också ett primärt uppdrag
      att vårda patienter som remitterats från häkte och anstalt, där Kriminalvårdens
      läkare bedömt att det finns vårdbehov (LRV 5 §), vård som i vissa fall utförs
      med ett kombinerat krav på mycket hög säkerhet.
      Kliniken uppbär alla tre säkerhetsnivåer enligt SOSFS 2006:9 (nivå 1, 2 och 3),
      vilket medför att patienter från hela landet som av olika skäl kräver högre
      säkerhet och uppbär en högpotent riskprofil remitteras till rättspsykiatriska
      regionkliniken i Växjö.
      Rättspsykiatriska regionkliniken svarar följande på JO:s frågor.
      Angående "Information från Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö till Kriminalvården",
      (blankett 25836)
      Blanketten används inte längre vid kliniken. Denna blankett lämnades ut av
      misstag då chefsJO, Elisabeth Rynning, genomförde en inspektion av
      verksamheten den 26–28 mars 2019.
      Angående "Vårdrapport – Kriminalvårdspatienter", (blankett 37870)
      1. Vilken typ av uppgifter lämnar kliniken till Kriminalvården i rapporten?
      Kliniken har lämnat de uppgifter om patientens psykiatriska sjukdomsbild och
      mående som är av vikt för Kriminalvårdens arbete med samordnad individuell
      plan (SIP).
      Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har uppmärksammat behovet av att
      Kriminalvården inkorporerar SIP med Kriminalvårdens verkställighetsplan.
      Därför har uppgifterna i rapporten setts som en del i att stärka Kriminalvårdens
                                                                    Dnr 842-2020      Sid 4 (13)




arbete med att upprätta SIP, och därmed trygga en patientsäker återgång till
kriminalvårdsanstalt/häkte efter avslutad vård vid kliniken.
2. Till vem/vilka inom Kriminalvården överlämnas rapporten?
Uppgifterna har överlämnats från rättspsykiatriska regionkliniken till sjuk-
vårdande enhet vid berörd anstalt eller häkte inom Kriminalvården.
3. Vem/vilken verksamhet inom Kriminalvården är den slutliga mottagaren av
rapporten?
Se punkt 2.
4. Vilket är syftet med överlämnandet av uppgifterna?
Uppgifterna överlämnas som en del av vården, för att så långt möjligt säkerställa
att Kriminalvården får förutsättningar att på ett patientsäkert sätt, kunna återta
patienten och trygga dennes fortsatta psykiska hälsa.
5. Sker sådana månatliga överlämningar beträffande klinikens samtliga
"kriminalvårdspatienter "?
Ja.
6. Enligt vilka rättsregler överlämnar kliniken de uppgifter som antecknas i
rapporten till Kriminalvården?
Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 25 kap. 12 §
Patientsäkerhetslagen (2010:659)
Förvaltningslagen (2017:900) 8 §
Lagen om rättspsykiatrisk vård (1991:1129) 29 §
SOSFS 2008:18, 3 kap.
Angående "Rapport Vårdprocess till säkerhetsstrateg RPK Växjö".
Blanketten används inte längre vid kliniken. Blanketten har ersatts av "Rapport
från säkerhetsutvecklare RPK Växjö", se bilaga 1 med exempel.

Beträffande samtliga blanketter och rapporter ovan
1. Dokumenterar kliniken vilka uppgifter som har överlämnats till Kriminal-
vården i enskilt fall och i sådana fall på vilket sätt och i vilket syfte? Om sådan
dokumentation inte sker, vilka är skälen för det?
Uppgifter som lämnas av säkerhetsutvecklare till Kriminalvården (se bilaga 1)
dokumenteras inte. Detta då verksamheten inte anser att det är en journal-
handling utan att betrakta som förebyggande säkerhetsarbete i kontinuerligt
samarbete med säkerhetsdelen inom Kriminalvården baserat på såväl patient-
säkerhet som arbetsmiljö och den samhällsskyddande aspekten. Samtliga
lämnade uppgifter i blanketten är avidentifierade. Uppgifterna mejlas till
Kriminalvården. I Region Kronoberg möjliggörs ännu inte krypterad E-post.
Uppgifter som lämnas till Kriminalvården gällande patientens mående – se
blankett Vårdrapport – Kriminalvårdspatienter – har hittills ej dokumenterats av
kliniken. Vi ser förbättringsområden i klinikens ledningssystem och har påbörjat
ett arbete för att utveckla en dokumentationsmall inför upprättande av SIP
gällande patienter som är grundplacerade inom Kriminalvården (häkte eller
anstalt). Dokumentationsmallen kommer att finnas i klinikens digitala journal-
system Cambio Cosmic.
Rapporteringar "vård" till Kriminalvården (häkte eller anstalt) ska från och med
nu endast ske i samband med Kriminalvårdens systematiska arbete med SIP.
Om det vid sidan av regelbundna träffar, SIP, skulle uppstå extraordinära
förändringar i patientens mående, kan överläkare vid rättspsykiatriska
regionkliniken utifrån lagstöd ta kontakt med Kriminalvårdens sjukvårdande
enhet.
                                                                         Dnr 842-2020       Sid 5 (13)




       Tidigare använda månadsrapporter kommer inom kort att utgå.

Rättsliga utgångspunkter
Sekretess
I det följande redogörs för bl.a. vissa bestämmelser i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400), OSL, som har betydelse i ärendet.

Sekretess gäller inom hälso- och sjukvården för uppgift om en enskilds
hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider
men (25 kap. 1 § första stycket OSL). Det innebär att det råder presumtion för
sekretess och i vilka fall uppgifter kan lämnas ut måste avgöras efter en skade-
prövning från fall till fall.1

Uttrycket ”hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden” omfattar i princip
alla uppgifter om en enskild individ från uppgift om vederbörandes adress till
uppgift om sjukdomstillstånd. I förarbetena till den tidigare sekretesslagen
(1980:100) anges bl.a. följande:2

       För att en enskild person ska lida skada eller men krävs givetvis att uppgifterna
       är hänförliga till en viss individ. Det innebär att man i allmänhet bör kunna
       lämna ut s.k. avidentifierade uppgifter utan att risk för skada eller men
       uppkommer. I enstaka fall kan det emellertid tänkas att en avidentifiering inte är
       tillräcklig för att hindra att sambandet mellan individen och uppgiften spåras.
       Huruvida en sådan risk föreligger får bedömas efter omständigheterna i det
       enskilda fallet.
Begreppet avidentifierade uppgifter definieras såvitt jag har kunnat se inte i
propositionen. Jag har tidigare framhållit att tillämpningen av begreppet under
senare år har blivit mer restriktiv och att det som avsågs i förarbetena till den
tidigare sekretesslagen torde ha varit det som i dag kallas pseudonymiserade
uppgifter, dvs. information utan direktidentifierande uppgifter (jfr definitionen i
artikel 4 punkt 5 i GDPR3), se JO 2019/20 s. 151. Om uppgifter lämnas ut i
pseudonymiserad form kan det alltså i vissa fall medföra att det saknas risk för
att en enskild person ska lida skada eller men, och uppgifterna kan då lämnas ut
utan hinder av sekretess. Det är emellertid viktigt att den utlämnande myndig-
heten gör en noggrann prövning av vilka uppgifter som kan lämnas ut, och hur
utlämnandet bör ske, för att inte riskera att röja enskilda individer. Vid

## Bedömning

bedömningen bör myndigheten beakta bl.a. vilken typ av uppgifter som




1
  Se Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen [1 jan. 2020, Version 23, JUNO],
kommentaren till 25 kap. 1 § under rubriken Sekretessens styrka.
2
  Se prop. 1979/80:2 Del A s. 84.
3
  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om
skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det
fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän
dataskyddsförordning), även kallad GDPR.
                                                                        Dnr 842-2020       Sid 6 (13)




omfattas, vem som är mottagare, vilken spridning uppgifterna kommer att få,
hur uppgifterna kommer att hanteras av mottagaren, vilka som har tillgång till
referensuppgifterna och vilka risker som finns för ytterligare spridning av
uppgifterna.

Inom kriminalvården gäller sekretess för uppgift om en enskilds personliga
förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående lider men
eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller lider annat allvarligt
men om uppgiften röjs (35 kap. 15 § första stycket OSL).

En uppgift för vilken sekretess gäller enligt OSL får inte röjas för enskilda eller
för andra myndigheter, om inte annat anges i OSL eller i lag eller förordning
som OSL hänvisar till (8 kap. 1 § OSL). Det finns ett flertal sekretessbrytande
bestämmelser i OSL.

Sekretess som gäller till skydd för en enskild hindrar som regel inte att en
uppgift lämnas till en myndighet om den enskilde samtycker till det (10 kap.
1 § och 12 kap. 2 § OSL). Sekretess hindrar inte heller att en uppgift lämnas till
en enskild eller till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den
utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet (10 kap. 2 § OSL).
Vidare hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om
uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (10 kap. 28 § första stycket
OSL).

Hälso- och sjukvårdssekretessen (25 kap. 1 § OSL) hindrar inte att en uppgift
om en enskild eller närstående till denne lämnas från en myndighet inom hälso-
och sjukvården till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom
socialtjänsten, om det behövs för att ge den enskilde nödvändig vård,
behandling eller annat stöd och denne vårdas med stöd av lagen (1991:1128)
om psykiatrisk tvångsvård, LPT, eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk
vård, LRV. Det framgår av 25 kap. 12 § första stycket 3 OSL.

I förarbetena till bestämmelsen anges bl.a. följande:4
         I likhet med vad som gäller i vården av ungdomar och missbrukare behöver
         hälso- och sjukvården och socialtjänsten bedriva ett aktivt samarbete kring de
         personer som lider av en allvarlig psykisk störning och som har behov av vård,
         behandling eller annat stöd från de båda huvudmännens sida. I det samarbetet
         kan uppgifter om såväl den enskilde själv som närstående till honom eller henne
         behöva lämnas mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Det bör dock
         återigen understrykas att utgångspunkten för all vård och behandling måste utgå
         från ett väl utvecklat samarbete med patienten själv och, i förekommande fall,
         hans eller hennes anhöriga. Det ankommer därför såväl på hälso- och sjukvården
         som socialtjänsten att först och främst prata med patienten och efterfråga hans
         eller hennes inställning till att ett uppgiftslämnande sker. Om den enskilde




4
    Se prop. 2007/08:70 s. 135 f.
                                                                        Dnr 842-2020        Sid 7 (13)




      motsätter sig ett uppgiftslämnande är naturligtvis utgångspunkten att den
      enskildes vilja ska respekteras. Först om den enskilde inte kan ges nödvändig
      vård, behandling eller annat stöd bör uppgifterna kunna lämnas utan samtycke.
      Ett sådant undantag från sekretessen måste användas med urskiljning och
      varsamhet. Endast i de situationer där det framstår som direkt påkallat att bistå
      en enskild bör undantag göras.

Vissa bestämmelser i LRV
Nedan redogörs för vissa bestämmelser som är av betydelse för möjligheten att
lämna uppgifter om en patient mellan en rättspsykiatrisk klinik och Kriminal-
vården.

I fråga om den som är anhållen, häktad eller intagen i eller ska förpassas till
kriminalvårdsanstalt får Kriminalvården i särskilda fall, om det behövs från
ordnings- eller säkerhetssynpunkt, besluta om särskilda inskränkningar i rätten
att ta emot eller skicka försändelser, att ta emot besök eller att stå i förbindelse
med utomstående genom elektronisk kommunikation. Försändelser som avses
i 3 kap. 6 § häkteslagen (2010:611) från den som är häktad eller anhållen och
försändelser som avses i 7 kap. 6 § fängelselagen (2010:610) från den som är
intagen ska dock alltid vidarebefordras utan föregående granskning. Det
framgår av 8 § LRV.

I lagkommentaren anges följande:5

      Det får förutsättas att det endast i undantagsfall finns skäl att tillämpa den
      aktuella bestämmelsen. Men om t.ex. placeringen i kriminalvårdsanstalt av en
      intagen har förestavats av säkerhetsskäl kan det naturligtvis finnas anledning för
      Kriminalvården att i samband med att frågan om rättspsykiatrisk vård upp-
      kommer överväga huruvida det behövs särskilda restriktioner av det aktuella
      slaget för den intagne under vården (jfr 7 kap. fängelselagen [2010:610]). Det
      bör påpekas att möjligheten att besluta om restriktioner inte är avsedd att sträcka
      sig längre i de nu aktuella fallen än vad som gäller enligt fängelselagen.

Av 10 b § LRV framgår att chefsöverläkaren får ge tillstånd till den som
genomgår rättspsykiatrisk vård med stöd av 1 § andra stycket 3, dvs. den som är
intagen i eller ska förpassas till kriminalvårdsanstalt, att vistas på egen hand
utanför vårdavdelningen men inom sjukvårdsinrättningens område (s.k. frigång)
endast om Kriminalvården har medgivit det. Chefsöverläkaren ska underrätta
Kriminalvården om förhållanden som är av betydelse för frågan om ett lämnat
medgivande ska bestå.

Den som är intagen i en kriminalvårdsanstalt och som ges rättspsykiatrisk vård
får ges tillstånd att under en viss del av vårdtiden vistas utanför sjukvårds-
inrättningens område (permission). Tillståndet får ges för ett visst tillfälle eller




5
 Se Grönwall m.fl., Psykiatrin, tvånget och lagen (1 juli 2019, Version 7, JUNO),
kommentaren till 8 § LRV.
                                                                         Dnr 842-2020        Sid 8 (13)




för vissa återkommande tillfällen. Tillstånd får ges endast under förutsättning att
det står i överensstämmelse med vårdplanen. Ett tillstånd enligt första stycket
får förenas med sådana villkor som anges i 26 § tredje stycket LPT. Det framgår
av 11 § LRV.

En fråga om tillstånd enligt första stycket prövas, efter ansökan av
chefsöverläkaren eller patienten, av Kriminalvården i fråga om den som är
intagen i kriminalvårdsanstalt. Om ansökan har gjorts av patienten, ska yttrande
inhämtas från chefsöverläkaren. Tillstånd ska inhämtas även då patienten vid
vistelsen utanför sjukvårdsinrättningens område ska vara åtföljd av sjukvårds-
personal (11 a § LRV).

Enligt 11 b § LRV prövar Kriminalvården även vissa frågor om tillstånd att
under kort tid vistas utanför sjukvårdsinrättningens område.

Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är chefsöverläkaren skyldig
att till kriminalvården lämna ut uppgift om en patient som efter den rätts-
psykiatriska vårdens upphörande ska förpassas till häkte eller kriminalvårds-
anstalt, om uppgiften behövs inom kriminalvården. Det framgår av 29 § LRV.

I förarbetena till denna bestämmelse anges att vårdinrättningen utan särskild
föreskrift kan lämna uppgifter om en patient till kriminalvården endast om det
står klart att den enskilde eller någon honom eller henne närstående inte lider
men om uppgiften röjs eller med patientens samtycke.6 Enligt lagstiftaren är det
emellertid uppenbart att uppgifter om en patient måste få vidarebefordras till
kriminalvården från de enheter inom hälso- och sjukvården där rättspsykiatrisk
vård har getts i en situation när patienten ska återföras till kriminalvården. Det
gäller främst uppgifter om pågående medicinering eller om fortsatta stöd- eller
behandlingsåtgärder som inte kräver rättspsykiatrisk vård. Inom kriminalvården
förutsätter dessa åtgärder att den intagne accepterar dem. Enligt lagstiftaren kan
man utgå från att de allra flesta i en sådan situation kommer att samtycka till att
uppgifterna vidarebefordras. I de enstaka fall där samtycke inte kan ges måste
det dock finnas en möjlighet att trots detta lämna ut uppgifterna.

Vidare anges i förarbetena följande:7

         Den föreslagna bestämmelsen kan lämpligen tas in i en ny paragraf i lagen om
         rättspsykiatrisk vård och utformas som en uppgiftsskyldighet för chefsöver-
         läkaren. En sådan föreskrift gör att annars sekretessbelagda uppgifter kan lämnas
         ut med stöd av 14 kap. 1 § sekretesslagen. Det förtjänar att framhållas att
         uppgifterna också inom kriminalvårdens hälso- och sjukvård och i den egentliga
         kriminalvårdsverksamheten kommer att omfattas av sekretesskydd. Av
         bestämmelsen bör framgå att uppgiftsskyldigheten – och därmed möjligheten att




6
    Se prop. 1991/92:59 s. 28 f.
7
    Se prop. 1991/92:59 s. 29.
                                                                     Dnr 842-2020        Sid 9 (13)




      utan hinder av sekretess lämna ut uppgiften – endast omfattar uppgifter som
      behövs inom kriminalvården. Med sådana uppgifter avses t.ex. uppgifter om
      pågående medicinering och andra vård- eller stödinsatser som kan behövas inom
      kriminalvården för att anstaltsvistelsen ska kunna utformas så att den intagnes
      anpassning i samhället främjas och skadliga följder av frihetsberövandet
      motverkas. Uppgifter om den avslutande rättspsykiatriska vården och vad som
      därvid förevarit bör däremot vanligen inte lämnas ut. Att uttömmande ange vilka
      uppgifter som kan behövas inom kriminalvården låter sig knappast göra. Det
      måste dock betonas att bestämmelsen är avsedd att tillämpas med urskillning och
      varsamhet. I första hand bör den enskildes samtycke till utlämnandet
      eftersträvas. Denne bör vanligen också informeras om vilka uppgifter som
      lämnas till kriminalvården. I den mån sekretess gäller även gentemot den
      enskilde själv med stöd av 7 kap. 3 § ska givetvis så inte ske. Sådana uppgifter
      som rör medicinering eller annan hälso- och sjukvård bör lämnas ut till hälso-
      och sjukvården vid kriminalvårdsanstalten eller häktet, medan andra uppgifter
      lämnas ut till styresmannen för anstalten resp. föreståndaren för häktet.

Förande av patientjournal
Bestämmelserna om journalföring inom hälso- och sjukvården finns i
patientdatalagen (2008:355), PDL, samt Socialstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd (HSLF-FS 2016:40) om journalföring och behandling av person-
uppgifter i hälso- och sjukvården. För tvångsvården finns även särskilda regler
om journalföring i förordningen (1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård och
rättspsykiatrisk vård.

Vid vård av patienter ska det föras patientjournal. En patientjournal ska föras
för varje patient och får inte vara gemensam för flera patienter. Syftet med att
föra en patientjournal är i första hand att bidra till en god och säker vård av
patienten. En patientjournal är även en informationskälla för patienten,
uppföljning och utveckling av verksamheten, tillsyn och rättsliga krav,
uppgiftsskyldighet enligt lag samt forskning (3 kap. 1 och 2 §§ PDL). En
patientjournal får innehålla endast de uppgifter som behövs för att fullgöra de
skyldigheter som anges i 3 kap. PDL och upprätta annan dokumentation som
behövs i och för vården av patienter samt administration som rör patienten och
som syftar till att ge vård i enskilda fall eller som annars föranleds av vård i
enskilda fall (3 kap. 5 § och 2 kap. 4 § första stycket 1 och 2 PDL).

Enligt 5 kap. 5 § första stycket 12 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
om journalföring och behandling av personuppgifter i hälso- och sjukvården
ska vårdgivaren säkerställa att en patientjournal, i förekommande fall, inne-
håller uppgifter om intyg, remisser och annan för vården relevant inkommande
och utgående information.

Verkställighetsplaner inom Kriminalvården
För varje intagen ska det upprättas en individuellt utformad verkställighetsplan
(1 kap. 5 § andra stycket fängelselagen).

Verkställighetsplanen ska för varje intagen vara baserad på en riskbedömning
och en behovsbedömning. En förnyad risk- eller behovsbedömning ska göras
                                                                   Dnr 842-2020       Sid 10 (13)




när det finns anledning till det (1 kap. 27 § Kriminalvårdens föreskrifter och
allmänna råd [KVFS 2011:1] om fängelse, FARK Fängelse).

Verkställighetsplanen ska ändras när det finns anledning till det. När en ändring
innebär att en åtgärd läggs till, tas bort eller avbryts ska verkställighetsplanen
fastställas på nytt. Verkställighetsplanen ska också fastställas på nytt när det
annars är motiverat, och alltid minst var fjärde månad från senaste fastställande.
De tidsfrister som anges i första till tredje styckena får överskridas om det finns
särskilda skäl (1 kap. 30 § tredje stycket i nyss nämnda föreskrifter).

Samordnad individuell plan
Av 16 kap. 4 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) samt 2 kap. 7 § socialtjänst-
lagen (2001:453) framgår att regionen tillsammans med kommunen ska upprätta
en individuell plan när den enskilde har behov av insatser från både social-
tjänsten och hälso- och sjukvården (s.k. SIP-plan). Planen ska upprättas om
regionen eller kommunen bedömer att den behövs för att den enskilde ska få
sina behov tillgodosedda och om den enskilde samtycker till det. Arbetet med
planen ska påbörjas utan dröjsmål. Planen ska, när det är möjligt, upprättas
tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet
med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det. Av
planen ska det framgå vilka insatser som behövs, vilka insatser som respektive
huvudman ska svara för, vilka åtgärder som vidtas av någon annan än regionen
eller kommunen och vem av huvudmännen som ska ha det övergripande
ansvaret för planen.

I betänkandet Att bryta ett våldsamt beteende – återfallsförebyggande insatser
för män som utsätter närstående för våld (SOU 2018:37) föreslogs att
Kriminalvården skulle ha rätt och skyldighet att initiera och delta i samordnade
individuella planer för personer som befinner sig under en straffverkställighet.
I propositionen föreslås dock inte någon lagändring i detta avseende (se prop.
2020/21:163 Förebyggande av våld i nära relationer). Frågan tycks emellertid
vara föremål för utredning inom ramen för direktiv 2020:68 Samordnade
insatser vid samsjuklighet i form av missbruk och beroende och annan
psykiatrisk diagnos eller närliggande tillstånd.

Bedömning
Bakgrund m.m.
I samband med en inspektion av Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö fick
jag ta del av tre formulär som klinikens personal uppgav att kliniken använde
beträffande kriminalvårdsklienter. Det kom fram att formulären – sedan de
tillförts patientuppgifter – skickades till Kriminalvården och att kliniken inte
sparade någon kopia av de formulär som överlämnades. Detta väckte frågor om
överföring av patientuppgifter från en rättspsykiatrisk klinik till Kriminalvården
och om dokumentation av sådant uppgiftslämnande.
                                                                     Dnr 842-2020        Sid 11 (13)




Jag har inriktat min granskning på frågan om förmedlandet av patientuppgifter
genom de aktuella formulären har varit förenligt med gällande rätt och om
kliniken borde ha dokumenterat vilka uppgifter som överlämnats till Kriminal-
vården.

Två viktiga utgångspunkter för bedömningen är att det enligt huvudregeln råder
sekretess mellan myndigheter (8 kap. 1 § OSL) och att olika sekretess-
bestämmelser gäller inom å ena sidan hälso- och sjukvården och å andra sidan
kriminalvården. Inom hälso- och sjukvården finns det en presumtion för att
uppgifter om en enskild omfattas av sekretess. Inom Kriminalvården finns det i
stället en presumtion för att uppgifter om en enskild är offentliga. En uppgift
har alltså ett starkare sekretesskydd hos hälso- och sjukvården än hos Kriminal-
vården. Hälso- och sjukvårdssekretessen gäller även för sådan hälso- och sjuk-
vård som bedrivs inom Kriminalvården. Det innebär att det råder en presumtion
för att de uppgifter som framkommer inom den hälso- och sjukvård som bedrivs
i en anstalt eller i ett häkte omfattas av sekretess i förhållande till den personal i
anstalten eller häktet som inte arbetar inom hälso- och sjukvården (se t.ex.
JO 2015/16 s. 249 och JO:s beslut den 23 augusti 2019, dnr 5628-2018).

Kliniken har alltså överlämnat uppgifter om kriminalvårdsklienterna till
Kriminalvården med hjälp av tre olika formulär. Ett av formulären
(”Information från Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö till Kriminal-
vården”) har använts i samband med att patienterna har återförts till Kriminal-
vården. Övriga formulär har kliniken använt för att varje månad överlämna
uppgifter om patienterna till Kriminalvården. Som jag tidigare har redogjort för
avser dessa formulär information om vården av patienten (”Vårdrapport –
Kriminalvårdspatienter”) och säkerhetsfrågor rörande patienten (”Rapport
vårdprocess till säkerhetsstrateg RPK Växjö”).
Min granskning har försvårats av att hälso- och sjukvårdsnämnden inte har
besvarat många av de frågor som JO ställde när ärendet remitterades. Det gäller
frågorna om det formulär som har använts i samband med att patienter har
återförts till Kriminalvården och frågorna om formuläret med säkerhetsfrågor.
Svaren har uteblivit med hänvisning till att kliniken inte längre använder dessa
formulär. Det nya formuläret om säkerhetsfrågor har dock i princip samma
innehåll som det tidigare. Med anledning av de uteblivna svaren vill jag
framhålla att myndigheter har en grundlagsreglerad skyldighet att lämna de
uppgifter som JO begär (se 13 kap. 6 § andra stycket regeringsformen). Jag är
mycket kritisk till att hälso- och sjukvårdsnämnden inte har gjort det i detta fall.
Uppgiftslämnande i samband med återföring av patienter till
Kriminalvården
Som jag tidigare har redogjort för är chefsöverläkaren skyldig att till
Kriminalvården lämna ut uppgift om en patient som efter den rättspsykiatriska
vårdens upphörande ska återföras till häkte eller anstalt, om uppgiften behövs
inom kriminalvården (29 § LRV). Det kan t.ex. röra sig om uppgifter om
pågående medicinering och andra vård- eller stödinsatser som kan behövas
inom kriminalvården för att verkställigheten ska kunna utformas så att den
                                                                  Dnr 842-2020      Sid 12 (13)




intagnes anpassning i samhället underlättas och negativa följder av frihets-
berövandet motverkas. Uppgifter om den avslutande rättspsykiatriska vården
och vad som i det sammanhanget har hänt bör däremot normalt inte lämnas ut.
Jag har också redogjort för att den enskilde bör tillfrågas om han eller hon
samtycker till utlämnandet samt informeras om vilka uppgifter som har lämnats
till Kriminalvården.
I det aktuella formuläret (”Information från Rättspsykiatriska regionkliniken i
Växjö till Kriminalvården”) finns rutor för lämnande av uppgifter om allergier,
medicinering och suicidrisk. Enligt min mening kan det finnas behov av och
rättsliga förutsättningar för kliniken att överlämna denna typ av uppgifter till
Kriminalvården i samband med att en patient återförs dit.
Utifrån det befintliga underlaget är det inte möjligt att närmare bedöma vilket
uppgiftslämnande som faktiskt förekommit och om detta har varit förenligt med
gällande lagstiftning. Eftersom kliniken inte längre använder formuläret finner
jag dock inte skäl att vidta någon ytterligare utredningsåtgärd.
Klinikens löpande uppgiftslämnande
Som jag nyss har anfört kan det finnas behov av att kliniken överlämnar
uppgifter om en patient i samband med att patienten återförs till Kriminal-
vården. När det gäller det månatliga uppgiftslämnandet vill jag anföra följande:
Det har framgått att uppgifter om vården av kriminalvårdsklienterna, bl.a.
uppgifter om patientens psykiska hälsa, månatligen har lämnats från kliniken till
en sjukvårdande enhet vid berörd anstalt eller berört häkte (genom formuläret
”Vårdrapport – Kriminalvårdsklienter”). Det står klart att de överlämnade
patientuppgifterna har omfattats av hälso- och sjukvårdssekretess. Enligt
remissvaret har denna information överlämnats som en del av vården för att
Kriminalvården ska kunna återta klienterna och trygga deras fortsatta psykiska
hälsa.
Till stöd för uppgiftslämnandet har i remissvaret bl.a. hänvisats till 25 kap.
12 § första stycket 3 OSL. Den bestämmelsen medger, såvitt nu är aktuellt, att
uppgifter som omfattas av hälso- och sjukvårdssekretess lämnas från en
myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan sådan myndighet om det
behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd.
Jag har mycket svårt att se att det var nödvändigt att kliniken månatligen
lämnade uppgifter om vården av samtliga kriminalvårdsklienter till hälso- och
sjukvården inom Kriminalvården. Det gäller särskilt i fråga om kriminalvårds-
klienter som inte har förväntats kunna återföras till Kriminalvården inom över-
skådlig tid. Enligt min uppfattning har det generella uppgiftslämnandet saknat
stöd i lag. Kliniken förtjänar kritik för detta.
När det gäller formuläret med säkerhetsfrågor (”Rapport från säkerhets-
utvecklare RPK Växjö”) har det kommit fram att kliniken varje månad lämnar
uppgifter till Kriminalvården om bl.a. patientens allmänna riskbild och om
patienten har varit våldsam eller hotfull.
I remissvaret anges att uppgifterna är ”avidentifierade” och att uppgifts-
lämnandet sker som ett led i ett säkerhetsarbete i samarbete med Kriminal-
                                                                     Dnr 842-2020       Sid 13 (13)




vården. I det exempelformulär som har bifogats remissvaret anges patienten
med en kod. Utifrån syftet med överlämnandet av uppgifterna utgår jag från att
Kriminalvården, eller i vart fall kliniken, har möjlighet att identifiera den patient
som uppgifterna avser. Uppgifterna är därför inte avidentifierade på det sätt som
krävs för att de inte ska omfattas av sekretess.
Som jag tidigare har redogjort för får Kriminalvården enligt 8 § LRV i särskilda
fall, om det behövs från ordnings- eller säkerhetssynpunkt, besluta om särskilda
inskränkningar i rätten att ta emot eller skicka försändelser, att ta emot besök
eller att stå i förbindelse med utomstående genom elektronisk kommunikation.
Det har framgått att bestämmelsen ska tillämpas endast i undantagsfall. I ett
sådant fall är det tänkbart att kliniken skulle kunna lämna ut uppgifterna med
stöd av 10 kap. 2 § OSL, om utlämnandet bedöms nödvändigt för att kliniken
ska kunna fullgöra sin verksamhet. Mot bakgrund av att bestämmelsen i LRV
ska tillämpas mycket restriktivt bör den emellertid inte kunna åberopas till stöd
för ett månatligt uppgiftslämnande beträffande samtliga kriminalvårdsklienter.
Om syftet med uppgiftslämnandet i stället är att Kriminalvården ska kunna ta
ställning till frågor om t.ex. frigång och permission borde det vara tillräckligt att
kliniken lämnar nödvändiga uppgifter i samband med en ansökan om detta i ett
enskilt fall. En konsekvens av överlämnandet av uppgifterna är att dessa har
kommit att omfattas av ett svagare sekretesskydd inom Kriminalvården än hos
kliniken. Även i denna del bedömer jag att det generella uppgiftslämnandet
saknar stöd i lag och att kliniken förtjänar kritik för detta.
Sammantaget visar min utredning att kliniken regelbundet och utan lagstöd har
överlämnat patientuppgifter som omfattas av hälso- och sjukvårdssekretess till
Kriminalvården. Utredningen talar för att kliniken fortfarande gör det, om än i
mindre omfattning. Jag förväntar mig att kliniken omgående ser över vilka
patientuppgifter som lämnas till Kriminalvården samt förvissar sig om att det
uppgiftslämnande som sker är lagligt och nödvändigt.

Dokumentation
Som jag tidigare har redogjort för ska en vårdgivare enligt Socialstyrelsens
föreskrifter säkerställa att en patientjournal i förekommande fall innehåller
uppgifter om inkommande och utgående information som är relevant för
vården.

Av remissvaret framgår att kliniken inte har dokumenterat vilka uppgifter som
har överlämnats till Kriminalvården. Enligt min bedömning får det anses framgå
av de nämnda föreskrifterna att det borde ha gjorts i respektive kriminalvårds-
klients patientjournal. Kliniken kan inte undgå kritik för dokumentations-
bristerna. Jag förutsätter att kliniken vidtar nödvändiga åtgärder även i detta
avseende, t.ex. när det gäller att ta fram rutiner och utbilda personal.

Jag finner anledning att skicka en kopia av beslutet till Kriminalvården för
kännedom.

Ärendet avslutas.
