# En överförmyndarnämnds handläggning av fråga om godmanskap

JO 2008-03-12 dnr 843-2006

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                       Sid
                                                                           2008-03-12            843-2006                 1 (6)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        En överförmyndarnämnds handläggning av fråga om godmanskap

## Anmälan

AA framförde, i en anmälan som inkom till JO den 13 februari 2006, klagomål mot
                        Överförmyndarnämnden i Malmö kommun angående handläggningen av frågan
                        om godmanskap för henne efter det att tingsrätten i beslut den 18 mars 2004
                        avslagit nämndens ansökan om förvaltarskap för henne. Hon anförde bl.a. att
                        Malmö tingsrätt anmodat överförmyndarnämnden att ansöka om godmanskap och
                        att nämndens underlåtenhet att göra en sådan ansökan har lett till att hon blivit av
                        med en stor summa pengar som ”stulits” från hennes bankkonto. Om över-
                        förmyndarnämnden ansåg att det inte gick att hitta en god man åt henne borde
                        nämnden, enligt AA, i stället ha överklagat tingsrättens beslut.

## Utredning

Överförmyndarnämnden anmodades att yttra sig över vad som framförts i anmälan.
                        I remissvaret anförde överförmyndarnämnden, genom ordföranden BB och
                        förvaltningschefen CC, följande.
                                  –––
                                  Överförmyndarnämnden vill inledningsvis framhålla att ärendet måste ses i sin
                                  helhet. De åtgärder överförmyndarnämnden vidtagit efter den 9 mars 2004 ska ses
                                  mot bakgrund av vad som förevarit i ärendet under tiden dessförinnan.

## Bakgrund

I ärendet är utrett att AA är ur stånd att vårda sig och sin egendom. Hon lider av
                                  resurssvaghet, vilket medför problem med planering och abstrakt tänkande. Hon har
                                  två barn, varav en dotter som är myndig och en son som är omhändertagen. Vad
                                  gäller sin ekonomi har hon helt underlåtit att betala räkningar och har blivit avhyst
                                  från sin hyreslägenhet. Hon bor nu i en lägenhet som Hyllie stadsdelsförvaltning står
                                  som förstahandshyresgäst på. Av utredningen i ärendet framgår vidare att AA har
                                  varit svår att samarbeta med samt att hon ständigt uteblivit från avtalade möten.

                                  Redogörelse för handläggningen av ärendet
                                  Ärendet inleddes genom en anmälan från Hyllie stadsdelsförvaltning om behov av
                                  fullt förvaltarskap för AA, vilken inkom till överförmyndarnämnden den 7 mars
                                  2003. Av bifogat läkarintyg utfärdat av DD, specialistläkare i allmänpsykiatri,
                                  framgick att AA var ur stånd att vårda sig och sin egendom. Av utredningen i




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                  Dnr 843-2006      Sid 2 (6)




ärendet framgick att AA inte skött sina hyresbetalningar och därför hotades av
avhysning.
Med anledning av anmälan kontaktade överförmyndarnämnden EE som förklarade
sig vara villig att bli förvaltare för AA. Efter ansökan från överförmyndarnämnden
förordnade Malmö tingsrätt den 2 oktober 2003 advokaten FF till rättegångsbiträde
åt AA, att bevaka hennes rätt i ärendet.
I yttrande till tingsrätten av den 28 oktober 2003 anförde FF att AA bestred ansökan
om förvaltarskap på den grunden att hon inte var i behov av förvaltare, eftersom
hennes behov av stöd och hjälp väl kunde tillgodoses genom att en god man
förordnades för henne. Under alla omständigheter måste godmanskap prövas innan
frågan om förvaltarskap kom på tal. AA medgav att hon var i behov av hjälp och
stöd och ville själv att en god man förordnades för henne. Efter anmodan från
överförmyndarnämnden inkom EE den 24 november 2003 med yttrande, varav
framgick att hon inte ansåg det vara tillräckligt att god man förordnades för AA.
Den 30 januari 2004 inkom AA till överförmyndarnämnden med en ansökan om god
man. Ansökan tillställdes EE, som inkom med besked till överförmyndarnämnden
att hon fortfarande var villig att bli förvaltare för AA, dock inte god man.
Överförmyndarnämnden kontaktade med anledning härav GG, som uppgav att han
eventuellt var villig att bli god man för AA. Handlingar i ärendet tillställdes honom
av överförmyndarnämnden den 11 februari 2004. GG inkom den 27 februari 2004
till överförmyndarnämnden med skrivelse, varav framgick att det enligt hans
bedömning var nödvändigt att förvaltarskap anordnades för AA samt att det enligt
hans bedömning vore omöjligt för en god man att genomföra en nödvändig sanering
av AA:s ekonomi.
Den 9 mars 2004 höll tingsrätten sammanträde i ärendet. Överförmyndarnämnden
genom förvaltningschef CC upplyste då att såväl EE som en annan erfaren god man
förklarat att de inte kunde tänka sig att åta sig uppdraget som god man för AA samt
att någon annan kandidat till godmanskapet inte fanns.
I beslut av den 18 mars 2004, lämnade Malmö tingsrätt överförmyndarnämndens
ansökan om förvaltarskap för AA utan bifall. Av skälen för beslutet framgick att
AA, på sätt överförmyndarnämnden påstått, var ur stånd att vårda sig och sin
egendom. Malmö tingsrätt ansåg det dock inte motiverat med en så ingripande
åtgärd som förvaltarskap utan bedömde att det fick anses vara värt att pröva en
ordning med godmanskap. Vidare anförde tingsrätten i skälen för beslutet att det,
med hänsyn till att det inte fanns någon föreslagen god man för AA, fick anses
ankomma på överförmyndarnämnden att ansöka om godmanskap för AA.
Med anledning av tingsrättens beslut tillskrev överförmyndarnämnden den 22 mars
2004 socialsekreterare HH på Hyllie stadsdelsförvaltning med anhållan om
läkarintyg för godmanskap, i syfte att kunna ansöka om godmanskap för AA. Berörd
handläggare hade då haft underhandskontakt med tingsrätten, som lämnade beskedet
att de emotsåg ny ansökan med nya handlingar. Detta eftersom tidigare ingivet
läkarintyg avsåg förvaltarskap samt var utfärdat nästan ett år tidigare. En påminnelse
skickades till stadsdelsförvaltningen den 5 augusti 2004. Först den 12 april 2005
inkom Hyllie stadsdelsförvaltning med ansökan om god man samt läkarintyg.
Överförmyndarnämnden vidtalade JJ för uppdraget som god man, och tillställde
henne den 12 juli 2005 relevanta handlingar i ärendet. JJ inkom dock den 1 augusti
2005 med besked att hon med sin erfarenhet inte bedömde att godmanskap var
tillräckligt för att hjälpa AA på ett tillfredsställande sätt, varför hon inte åtog sig
uppdraget som god man för AA. För det fall att förvaltarskap skulle bli aktuellt var
hon villig att åta sig uppdraget. Med anledning av denna skrivelse sökte
överförmyndarnämnden aktuell LSS-inspektör per telefon den 19 september och den
17 oktober 2005, varvid meddelande lämnades.
Den 7 december 2005 inkom Hyllie stadsdelsförvaltning på nytt med en ansökan om
förvaltarskap för AA, varvid framgick att AA nu ställde sig positiv till att få en
förvaltare. Överförmyndarnämnden vidtalade den 20 februari 2006 på nytt JJ i
                                                                   Dnr 843-2006       Sid 3 (6)




ärendet och den 24 februari skickades relevanta handlingar till henne, vilket Hyllie
stadsdelsförvaltning samma dag underrättades om. JJ inkom den 6 mars 2006 till
överförmyndarnämnden med besked att hon inte hade möjlighet att åta sig detta
enligt hennes bedömning synnerligen komplexa och tidskrävande uppdrag. Dagen
därpå, den 7 mars 2006, vidtalades GG i ärendet och samma dag skickades relevanta
handlingar till honom. Den 7 april 2004 inkom GG med skrivelse där han åtog sig
uppdraget som förvaltare för AA samt skrivelse där AA godkände att han förordnas
till förvaltare för henne. Den 10 april 2006 skickar överförmyndarnämnden ansökan
om anordnande av förvaltarskap till Malmö tingsrätt, jämte relevanta handlingar.
I beslut av den 20 april 2006 anordnade Malmö tingsrätt förvaltarskap för AA och
förordnade GG, till förvaltare för henne att förvalta hennes egendom.

Bemötande av vad AA anfört i anmälan till JO
AA har i sin anmälan till JO anfört att överförmyndarnämnden varit försumlig
genom att inte, i enlighet med tingsrättens beslut, ordnat fram någon god man utan
suttit ”med armarna i kors”. AA har lidit ekonomiskt av detta genom att någon stulit
pengar från hennes bankkonto i Nordbanken. Hon har vidare anfört att
överförmyndarnämnden kunde ha överklagat beslutet och begärt att AA skulle ha
förvaltare.
Vad först gäller påståendet att överförmyndarnämnden suttit med armarna i kors
bestrids detta. Överförmyndarnämnden har arbetat aktivt och kontinuerligt med
ärendet, i enlighet med vad som redogjorts för ovan. Att ärendet trots detta dragit ut
på tiden måste ses mot bakgrund av ärendets komplicerade natur.
Överförmyndarnämnden har, vilket påtalades redan vid sammanträdet vid tingsrätten
den 9 mars 2004, haft stora svårigheter att finna någon som varit villig att åta sig
uppdraget som god man för AA. Vidtalade personer har efter kontakter med
stadsdelsförvaltningens LSS-inspektör och AA själv förklarat sig ovilliga att bli god
man. Till god man ska enligt 11 kap. 12 § föräldrabalken utses en rättrådig, erfaren
och i övrigt lämplig man eller kvinna. Olika synpunkter gör sig härvid gällande
beroende på uppdragets karaktär. I ifrågavarande ärende framgår av tingsrättens
protokoll av den 9 mars 2004 att det är vanskligt att bedöma AA:s vilja och förmåga
att samarbeta med en god man samt att ett godmanskap också kan förväntas bli
tämligen omfattande och tidskrävande. Mot bakgrund härav ställs stora krav på den
person som ska utses till god man för AA. Kretsen av möjliga gode män är därför
mycket snäv. Överförmyndarnämnden har tillfrågat tre av de mest erfarna gode män
som finns i Malmö Stad. Att tillfråga en person med mindre erfarenhet kommer
enligt överförmyndarnämndens mening inte ifråga eftersom denna person skulle få
stora svårigheter att klara detta komplicerade uppdrag. Inte heller AA har godtagit
någon av de föreslagna personerna, vare sig som god man eller förvaltare.
Överförmyndarnämndens erfarenhet gör gällande att det i komplexa ärenden av
ifrågavarande slag är mycket svårt att finna en man eller kvinna som är villig att åta
sig uppdraget som god man eller förvaltare. Detta sammanhänger sannolikt med det
faktum att uppdraget är ett lekmannauppdrag med stort ideellt inslag och samtidigt
mycket ansvarskrävande. Härtill kommer att möjligheten att på egen begäran
entledigas från uppdraget som god man om det t.ex. visar sig att samarbetet inte
fungerar, mot bakgrund av de svårigheter att finna nya gode män vilka redogjorts för
ovan, är starkt begränsad.
Överförmyndarnämnden vill framhålla att det inte finns någon skyldighet för en
person att åta sig ett uppdrag som god man eller förvaltare. Det finns därför inte
heller någon möjlighet för överförmyndarnämnden att anmoda någon att åta sig ett
uppdrag som god man eller förvaltare.
Tingsrätten har i sitt beslut av den 18 mars 2004 angett att det, eftersom det inte
fanns något förslag till god man för AA, ”får anses ankomma på
överförmyndarnämnden att ansöka om god man”. Överförmyndarnämnden vill
härvid anföra följande. Av 11 kap. 4 § första stycket föräldrabalken framgår att
rätten beslutar om anordnande av godmanskap. Av andra stycket samma lagrum
                                                                        Dnr 843-2006    Sid 4 (6)




      framgår att rätten, när beslut om godmanskap meddelas, samtidigt ska förordna en
      god man att utföra uppdraget. Ansökan till tingsrätten om förordnande av god man
      eller förvaltare får enligt 11 kap. 15 § första stycket göras av bl.a. den som ansökan
      avser, i detta fall AA, samt överförmyndaren. Enligt tredje stycket samma lagrum
      ska rätten på eget initiativ ta upp frågan om anordnande av godmanskap eller
      förvaltarskap. Av ovan angivna lagrum framgår att överförmyndaren, i detta fall
      Överförmyndarnämnden i Malmö, är behörig att ansöka om anordnande av
      godmanskap eller förvaltarskap. Överförmyndarnämnden vill framhålla att ingenting
      har hindrat tingsrätten från att, i samband med avgörande av ärendet, besluta om
      förordnande av god man för AA. Att något förslag på god man inte fanns har inte
      hindrat detta då det inte finns lagstadgad skyldighet för överförmyndarnämnden att
      inkomma med förslag på person. Tingsrätten kan, även om praxis är sådan att
      överförmyndarnämnden lämnar förslag på god man, likväl ex officio besluta härom.
      Tingsrätten har i stället, trots överförmyndarnämndens påpekande att det inte fanns
      någon kandidat för uppdraget som god man, angett att det ankommer på
      överförmyndarnämnden att ansöka. Eftersom detta angetts i skälen för beslutet har
      överförmyndarnämnden inte kunnat vända sig emot detta. Även AA har, trots
      tingsrättens skrivning i beslutet, kunnat ge in en ansökan om godmanskap direkt till
      tingsrätten. AA har inte under hela denna tid själv kontaktat
      överförmyndarnämnden.
      AA har angett att överförmyndarnämnden kunnat överklaga tingsrättens beslut
      innebärande att överförmyndarnämndens ansökan om förvaltarskap lämnades utan
      bifall. Det är riktigt att överförmyndarnämnden hela tiden varit av uppfattningen att
      AA är i behov av förvaltare. Överförmyndarnämnden är dock medveten om
      svårigheterna att, utan AA:s samtycke samt utan tidigare försök med godmanskap, få
      ett förvaltarskap till stånd. Någon grund för överklagande av tingsrättens beslut har
      därför enligt överförmyndarnämndens mening inte förelegat.
      Vad gäller den ekonomiska skada som AA enligt anmälan lidit vill
      överförmyndarnämnden särskilt framhålla att en god man inte kunnat förhindra att
      någon tagit ut pengar med AA:s bankomatkort. Vid godmanskap, vilket bygger på
      samtycke, har den enskilde kvar sin rättshandlingsförmåga. Någon möjlighet att
      begränsa AA:s möjlighet till innehav av bankomatkort finns således inte. Den
      omständigheten att någon utnyttjat AA:s bankkort med tillhörande kod till att ta ut
      pengar från hennes konto, styrker överförmyndarnämndens uppfattning att
      förvaltarskap varit nödvändigt för AA.
      Överförmyndarnämnden vill framhålla att man finner det mycket otillfredsställande
      att det inte har gått att finna en god man för AA under tiden från Malmö tingsrätts
      beslut om avslag på nämndens ansökan om förvaltarskap. Med anledning härav har
      omfattande förändringar av de rutiner som tillämpas i samband med ansökan om
      godmanskap och förvaltarskap genomförts.
AA yttrade sig över remissvaret. Hon inkom därefter med skrifter med kritiska
synpunkter på överförmyndarnämndens tillsyn över hennes förvaltare.

I beslut den12 mars 2008 anförde JO Nordenfelt följande.

Bedömning
Enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken (FB) ska rätten, om det behövs, besluta att
anordna godmanskap för en person som på grund av sjukdom, psykisk störning,
försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin
rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. Ett sådant beslut får inte, enligt
samma bestämmelse, meddelas utan samtycke av den för vilken godmanskap ska
anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening
inhämtas. Om någon som befinner sig i en sådan situation som anges i 4 § är ur
                                                                  Dnr 843-2006   Sid 5 (6)




stånd att vårda sig eller sin egendom, får rätten enligt 11 kap. 7 § besluta att
anordna förvaltarskap för honom eller henne. Förvaltarskap får dock inte anordnas,
om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att den enskilde på något annat
mer ingripande sätt får hjälp. I 11 kap. 15 § föräldrabalken stadgas att en ansökan
om förordnande av god man bl.a. enligt 4 § eller förvaltare får göras av
förmyndare, den som ansökningen avser, samt av hans eller hennes make eller
sambo och närmaste släktingar eller av överförmyndaren. När det finns anledning
till det ska rätten dessutom, enligt tredje stycket i bestämmelsen, självmant ta upp
frågor om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltarskap. Av
11 kap. 17 § (FB) framgår att rätten ska inhämta läkarintyg eller annan likvärdig
utredning om den enskildes hälsotillstånd i ärenden om anordnande av
förvaltarskap och i ärenden om anordnande av godmanskap när den enskilde inte
har lämnat sitt samtycke.

Av överförmyndarnämndens akt framgår att AA den 30 januari 2004 inkom till
nämnden med en ansökan om god man. Som anförts ovan ankommer det på rätten
och inte på överförmyndarnämnden att besluta om godmanskap. Om
överförmyndarnämnden sänt ansökan vidare till tingsrätten (jfr JO:s
ämbetsberättelse 2005/06 s. 422) hade tingsrätten haft att handlägga densamma.
Det saknas anledning för mig att spekulera över vad tingsrättens handläggning
hade resulterat i.

Överförmyndarnämnden anmodades, genom tingsrättens beslut den 18 mars 2004,
att ansöka om godmanskap för AA. Av utredningen i ärendet framgår att alla
berörda varit överens om att AA hade behov av ställföreträdare, åtminstone i form
av en god man, och att AA själv var positiv till att få god man.
Överförmyndarnämndens första åtgärd efter tingsrättens beslut var att hos
stadsdelsförvaltningen be om hjälp med att få in ett läkarintyg för godmanskap. Av
remissvaret framgår inte vilken rättslig grund nämnden ansett sig ha för detta.

Mot bakgrund av hur reglerna om godmanskap är utformade kan nödvändigheten
av ett läkarintyg starkt ifrågasättas. Jag vill dessutom understryka att
överförmyndarnämnden inte har någon behörighet att kräva in läkarintyg. Det kan,
som framgår av redogörelsen ovan, endast rätten göra med stöd av 11 kap. 17 § FB.
Av remissvaret framgår att en handläggare vid överförmyndarnämnden haft
underhandskontakt med tingsrätten och fått beskedet att tingsrätten emotsåg en ny
ansökan och ett nytt läkarintyg. Nämnden har uppenbarligen känt sig bunden av
detta, enligt min mening märkliga, besked från tingsrättens sida. Med hänsyn till att
AA hade samtyckt till att få god man och då det inte framkommit omständigheter
som tydde på att hon inte förstod innebörden av ett sådant samtycke anser jag att
nämnden inte hade någon anledning att verka för att stadsdelsförvaltningen skulle
komma in med ett nytt läkarintyg. Överförmyndarnämndens agerande tyder på
bristande kunskap om de regler som gäller i nu aktuellt avseende.

Läkarintyget kom in till överförmyndarnämnden först drygt ett år efter begäran om
detsamma. Såvitt framgår av överförmyndarnämndens akt och av remissvaret var
                                                                  Dnr 843-2006   Sid 6 (6)




överförmyndarnämndens enda åtgärd i ärendet under denna tid att vid ett tillfälle
påminna stadsdelsförvaltningen. Att ärendet sedan kom att dröja ytterligare
berodde bl.a. på svårigheter att finna en lämplig ställföreträdare.

Jag är medveten om att det i vissa fall kan vara mycket svårt att finna en lämplig
ställföreträdare som accepterar uppdraget som god man eller förvaltare, vilket gör
att handläggningen av dessa ärenden i vissa fall kan dra ut på tiden. Även med
hänsyn tagen till detta har handläggningen hos överförmyndarnämnden i det
aktuella ärendet varit oacceptabelt utdragen.

Sammantaget förtjänar överförmyndarnämnden mycket allvarlig kritik. Av
remissvaret framgår att överförmyndarnämnden har genomfört omfattande
förändringar av de rutiner som tillämpas i samband med ansökan om godmanskap
och förvaltarskap. Någon ytterligare åtgärd från min sida är inte påkallad.

Vad AA i övrigt har anfört motiverar inte något uttalande från min sida.

Jag vill i detta sammanhang även anföra följande. Frågan om uppgiftsfördelningen
mellan tingsrätt och överförmyndare vid utredningar och vid anordnande av
godmanskap och förvaltarskap är för närvarande aktuell i ett annat ärende här (dnr
3903-2006). Beslut i det ärendet kommer att meddelas senare. Frågan behandlas
dessutom i Ärendeutredningens betänkande ”Domstolarnas handläggning av
ärenden” (SOU 2007:65). Utredningen föreslår därvid vissa förändringar när det
gäller uppgiftsfördelningen mellan tingsrätt och överförmyndare.
