# Kritik mot Kriminalvården, häktet Salberga, för att inte ha möjliggjort utomhusvistelse i tillräcklig omfattning

JO 2023-01-23 dnr 844-2022

[P]

## BESLUT

Datum                  Dnr                     Sid
                                                                           2023-01-23             844-2022               1 (5)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot Kriminalvården, häktet Salberga, för att inte ha möjliggjort
                        utomhusvistelse i tillräcklig omfattning


                          Beslutet i korthet: I januari 2022 placerades samtliga intagna vid häktet Salberga i
                          avskildhet med anledning av smittspridning av covid-19. Avskildheten på en av
                          häktets avdelningar varade i tolv dagar. Under hela den perioden var de intagnas
                          möjligheter att vistas utomhus kraftigt begränsade.
                          JO ifrågasätter inte att smittspridningen i häktet inledningsvis medförde att det
                          saknades praktiska förutsättningar att låta de intagna genomföra en timmes
                          promenad per dag. Häktet hade dock en skyldighet att omedelbart påbörja
                          planeringen och genom olika insatser se till att så snart som möjligt kunna erbjuda de
                          intagna utomhusvistelse i normal omfattning trots det uppkomna läget. Enligt JO var
                          de åtgärder som vidtogs i detta syfte otillräckliga.
                          JO kritiserar häktet för att inte ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att kunna erbjuda
                          de intagna utomhusvistelse i större utsträckning än vad som skett.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 28 januari 2022 framförde AA klagomål
                        mot Kriminalvården, häktet Salberga, och anförde bl.a. följande.

                        Han och övriga intagna var under perioden den 14–26 januari 2022 inlåsta i sina
                        celler i 23 timmar och 50 minuter per dygn. De fick endast 10 minuters frisk
                        luft om dagen, vilket kändes omänskligt. Han testade negativt för covid-19 vid
                        tre tillfällen men fick ändå vara inlåst.

## Utredning

En föredragande vid JO hämtade den 23 februari 2022 in muntliga upplysningar
                        från häktet Salberga. Av uppgifterna framgick bl.a. att häktet hade fattat ett
                        flertal avskildhetsbeslut med anledning av smittspridning av covid-19 samt att
                        de intagna på AA:s avdelning inte hade erbjudits en timmes utomhusvistelse per
                        dag under perioden den 14–26 januari 2022.

                        JO begärde därefter att Kriminalvården skulle yttra sig över det som AA hade
                        fört fram om utomhusvistelse samt ange vilka åtgärder som hade vidtagits för




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                          Dnr 844-2022       Sid 2 (5)




att försöka möjliggöra vistelse utomhus i normal omfattning under den aktuella
perioden. I remissvaret anförde Kriminalvården, Region Mitt, genom
regionchefen, i huvudsak följande:

## Sakförhållanden

Uppgifter om sakförhållanden har inhämtats från verksamhetsområdet (VO)
      Salberga och kriminalvårdsregistret (KVR). Genom utredningen har samman-
      fattningsvis följande framkommit.
      Totalt finns 72 platser på häktet Salberga och under den aktuella tidsperioden var
      samtliga platser belagda. Hela häktet Salberga delar på en rastgård där de intagna
      kan vistas utomhus i gemenskap. Under den i ärendet aktuella tidsperioden var
      det omfattande smittspridning av covid-19 bland intagna på samtliga tre våningar
      vid häktet Salberga. Enligt anvisningar från smittskyddet i regionen och verk-
      samhetsområdets sjukvård fattades beslut om avskildhet för samtliga intagna i
      syfte att begränsa smittspridningen.
      Situationen med alla intagna i avskildhet omöjliggjorde för häktet Salberga att
      kunna erbjuda samtliga intagna en timmes utomhusvistelse varje dag, därtill
      kommer de fysiska förutsättningarna för häktet, såsom att det endast finns en
      rastgård att tillgå. Samtliga intagna har under den aktuella tidsperioden istället
      erbjudits femton minuters utomhusvistelse per dag. I vissa fall och vissa dagar
      har det varit möjligt att erbjuda ytterligare tid, om någon klient avstått från sin
      möjlighet till utomhusvistelse.
      De intagna fick lämna prov för covid-19 var femte dag under tiden i avskildhet
      för att smittspridningen skulle kunna följas. I samråd med smittskydd i regionen
      verksamhetsområdets sjukvård avslutades avskildheterna när smittspridningen på
      respektive avdelning hade avstannat. På den avdelning där AA var placerad
      varade smittspridningen som längst.
      Av dokumentation framgår att AA dagligen under tiden i avskildhet blivit
      erbjuden möjlighet till utomhusvistelse och tackat ja till detta.

## Tillämpliga bestämmelser

Av 1 kap. 4 § Häkteslagen (2010:611) (HäL) framgår att varje intagen ska
      bemötas med respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda
      svårigheter som är förenade med frihetsberövandet.
      Av 1 kap. 6 § HäL framgår att verkställigheten inte får innebära andra
      begränsningar i den intagnes frihet än som följer av denna lag eller som är
      nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.
      En kontroll- eller tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig
      proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig
      ska den användas.
      Av 2 kap. 5 § 2p HäL framgår att en intagen ska ges möjlighet att dagtid vistas
      tillsammans med andra intagna (gemensamhet), om inte det av säkerhetsskäl är
      nödvändigt att hålla den intagne avskild från andra intagna.
      Av 2 kap. 7 § HäL framgår att en intagen ska ges möjlighet att vistas utomhus
      minst en timme varje dag, om det inte finns synnerliga skäl mot det.
      Av allmänna råd till 2 kap. 7 § häkteslagen (2010:611) som återfinns i Kriminal-
      vårdens föreskrifter och allmänna råd om häkte (KVFS 2011:2) (FARK Häkte)
      framgår att synnerliga skäl mot att ge möjlighet till en timmes utomhusvistelse
      varje dag kan finnas t.ex. vid en oförutsedd situation som av säkerhetsskäl gör
      det nödvändigt att hålla intagna, som annars skulle ha vistats i gemensamhet,
      avskilda från varandra och det till följd därav saknas praktiska förutsättningar att
      låta de intagna vistas utomhus.
                                                                         Dnr 844-2022        Sid 3 (5)

## Kriminalvårdens bedömning

Under den i ärendet aktuella tidsperioden var covid-19 klassad som en allmän-
      farlig sjukdom. Spridning av en allmänfarlig sjukdom i häkte skulle utgöra en
      allvarlig hälsorisk för intagna och personal. Därutöver skulle spridningen
      innebära kraftigt försämrade möjligheter att upprätthålla ordningen och
      säkerheten i häktet. Spridning av en allmänfarlig sjukdom utgör därför sådana
      säkerhetsskäl som kan ligga till grund för att hålla en intagen avskild.
      Rätten att vistas utomhus en timme varje dag är en grundläggande rättighet som
      kan inskränkas endast under mycket speciella omständigheter. Synnerliga skäl
      mot att ge möjlighet till en timmes utomhusvistelse varje dag kan finnas t.ex. vid
      en oförutsedd situation som av säkerhetsskäl gör det nödvändigt att hålla intagna
      avskilda från varandra och det till följd därav saknas praktiska förutsättningar att
      låta de intagna vistas utomhus.
      Kriminalvården bedömer att den omständigheten att samtliga intagna vid häktet
      Salberga var avskilda på grund av omfattande smittspridning av covid-19 mellan
      den 14 januari 2022 och den 26 januari 2022, samt att endast en rastgård finns att
      tillgå, utgör sådana synnerliga skäl mot att ge möjlighet till en timmes utomhus-
      vistelse varje dag.
      Häktet Salberga har i samråd med regionens smittskydd och verksamhets-
      områdets sjukvård följt smittspridningen noga och regelbundet testat de intagna
      för att så fort som möjligt avbryta avskildheterna när smittspridningen avstannat.
AA fick möjlighet att kommentera remissvaret.

Rättslig reglering
Kriminalvården har redogjort för relevant rättslig reglering.

Bedömning
Allmänna utgångspunkter
Granskningen i det här ärendet avser Kriminalvårdens hantering av smitt-
spridning av covid-19 i häktet Salberga i januari 2022. Sjukdomen var vid
tidpunkten definierad som en allmänfarlig och samhällsfarlig sjukdom. Även
om läget nu är väsentligen annorlunda har de frågor som jag tar upp i det
följande betydelse för en bedömning av hur Kriminalvården handskades med
smittspridningen, liksom för myndighetens hantering av kommande pandemier
eller lokala utbrott av allmänfarliga eller samhällsfarliga sjukdomar.

JO uttalar sig inte om avskildhetsbesluten
JO granskar främst att myndigheterna har handlagt ärenden på ett korrekt sätt.
JO kan inte ändra myndigheters beslut och brukar inte ta ställning till om beslut
är riktiga i sak. Jag finner inte skäl att frångå den principen i detta fall när det
gäller frågan om att placera AA och övriga intagna vid häktet i avskildhet. Det
gör att jag inte kommer att uttala mig om huruvida smittspridningen i häktet
utgjorde sådana säkerhetsskäl som motiverade att samtliga intagna avskildes.
Jag har dock vid en tidigare granskning av Kriminalvårdens hantering av covid-
19-pandemin gjort vissa uttalanden om möjligheterna enligt bl.a. häkteslagen
(2010:611) att avskilja intagna vid smittspridning av covid-19 (se mitt beslut
JO 2022/23 s. 143). Som framgår där är enbart det förhållandet att en intagen är
befarat eller bekräftat smittad av covid-19 enligt min mening inte tillräckligt för
                                                                   Dnr 844-2022      Sid 4 (5)




att det ska vara möjligt att avskilja den intagne. För ett sådant beslut bör det
dessutom krävas att han eller hon agerar på ett sätt som gör att andra utsätts för
fara.

Kritik för begränsning av promenadtiden
Rätten till en timmes daglig utomhusvistelse enligt 2 kap. 7 § häkteslagen är en
grundläggande rättighet som Kriminalvården bara kan neka en intagen om det
finns synnerliga skäl. En motsvarande bestämmelse finns i 4 kap. 1 § fängelse-
lagen (2010:610). Som Kriminalvården anfört kan synnerliga skäl föreligga om
det uppstår en oförutsedd situation där det är nödvändigt att hålla de intagna
avskilda från varandra och det till följd därav saknas praktiska förutsättningar
att låta de intagna vistas utomhus (se prop. 2009/10:135 s. 131 och 187).

JO har i ett flertal beslut gett sin syn på tillämpningen av bestämmelsen om
daglig utomhusvistelse (se bl.a. JO 2014/15 s. 281, JO 2016/17 s. 218 och mitt
beslut den 29 oktober 2021, dnr 6155-2020). Som JO tidigare uttalat kan det
exempelvis i ett inledande skede av en avskildhet uppstå sådana praktiska
svårigheter att de intagna på grund av detta inte kan erbjudas att vistas utomhus.
Om avskildheten drar ut på tiden kan det emellertid knappast längre hävdas att
situationen är oförutsedd. Det innebär att ett häkte eller en anstalt som placerar
intagna i avskildhet har en skyldighet att omedelbart påbörja planeringen för att
så snart som möjligt kunna erbjuda de intagna en timmes daglig utomhus-
vistelse. Verksamhetsstället måste aktivt vidta åtgärder för att hantera den
situation som gjort att intagna nekas promenad. En sådan åtgärd kan vara att
myndigheten kallar in extrapersonal för att kunna erbjuda möjligheten till
vistelse utomhus.

Av utredningen framgår att avskildheten på AA:s avdelning pågick i tolv dagar.
Kriminalvården och AA har olika uppfattning om de intagna under den
perioden erbjöds 10 eller 15 minuters promenad per dag. I denna del står alltså
ord mot ord och det är inte motiverat med ytterligare utredningsåtgärder; oavsett
vilken uppgift som är korrekt kan jag konstatera att möjligheterna för de intagna
att vistas utomhus var kraftigt begränsade under en osedvanligt lång tid.

Jag har inte några skäl att ifrågasätta att smittspridningen i häktet, som för-
anledde att samtliga intagna placerades i avskildhet, inledningsvis medförde att
det saknades praktiska förutsättningar att låta de intagna genomföra en timmes
promenad per dag. Häktet hade dock en skyldighet att omedelbart påbörja
planeringen och genom olika insatser se till att så snart som möjligt kunna
erbjuda de intagna utomhusvistelse i normal omfattning trots det uppkomna
läget.

Det är visserligen positivt att häktet följde smittspridningen och genomförde
regelbundna tester för att så fort som möjligt kunna avbryta avskildheten. Med
hänsyn till att avskildheten på AA:s avdelning pågick i tolv dagar under vilka
möjligheterna till utomhusvistelse var kraftigt begränsade, har det här emellertid
varit otillräckligt. Kriminalvården har i remissvaret inte angett några andra
                                                                    Dnr 844-2022       Sid 5 (5)




åtgärder som vidtogs för att försöka möjliggöra vistelse utomhus i normal
omfattning under den aktuella perioden.

Som jag uppfattar saken har häktet, mot bakgrund av smittspridningen och
begränsningen till en gemensam rastgård, inte ansett sig kunna erbjuda längre
utomhusvistelse än vad som skett. Jag ställer mig frågande till detta, i synnerhet
då placeringarna i avskildhet på AA:s avdelning drog ut på tiden. Det bör i
sammanhanget noteras att den händelse som anmälan avser utspelade sig nästan
två år efter att pandemin bröt ut. En smittspridning i häktet kan därmed inte ha
kommit som en fullständig överraskning. Det förhållandet att Kriminalvården
har ett samhällsviktigt uppdrag medför vidare att det är av avgörande betydelse
att myndigheten vidtar förberedelser inför eventuella kriser, såsom en pandemi,
utbildar personalen och planerar för åtgärder som därvid kan anses ändamåls-
enliga, proportionerliga och rättssäkra (se JO 2020/21 s. 219).

Jag kan inte överblicka samtliga insatser som häktet hade kunnat företa för att
möjliggöra ytterligare utomhusvistelse för de intagna. Det framstår dock som en
självklarhet att extrapersonal hade förbättrat situationen och frigjort resurser för
att de intagna skulle ha kunnat få vistas mer utomhus än vad som blev fallet. En
uppdelning av den gemensamma rastgården hade sannolikt gett möjlighet till
längre utomhusvistelser under säkra former. Det framstår därtill som att häktet,
trots regelbunden testning, inte gjorde någon åtskillnad mellan intagna som
testat positivt eller negativt för covid-19. Enligt min mening är det troligt att
hanteringen påverkade situationen negativt.

Sammantaget förtjänar häktet kritik för att inte ha vidtagit nödvändiga åtgärder
för att kunna erbjuda de intagna utomhusvistelse i större utsträckning än vad
som skett.

Det som i övrigt har kommit fram i ärendet ger inte anledning till några
ytterligare åtgärder eller uttalanden från min sida.

Ärendet avslutas.
