# Kritik mot en tjänsteman vid socialförvaltningen i Nynäshamns kommun som lämnat ut en 19-årig kvinnas telefonnummer till hennes mor

JO 2013-12-13 dnr 846-2012

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2013-12-13              846-2012                1 (3)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot en tjänsteman vid socialförvaltningen i Nynäshamns kommun
                        som lämnat ut en 19-årig kvinnas telefonnummer till hennes mor


                          Beslutet i korthet: Inom socialtjänsten gäller sekretess för uppgift om en enskilds
                          personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde
                          eller någon närstående till denne lider men. Det är den enskildes subjektiva uppfattning
                          som utgör utgångspunkt vid bedömningen av om men föreligger eller inte.
                          En utredare på socialförvaltningen i Nynäshamns kommun lämnade ut en 19 årig kvinnas
                          nya telefonnummer till kvinnans mor då utredaren bedömde att det var för kvinnans bästa
                          utifrån den stora oro som fanns för hennes hälsa och välmående. Mot bakgrund av den
                          kännedom som utredaren hade om kvinnans och moderns relation kan det inte anses ha
                          stått klart att kvinnan inte skulle lida men av att telefonnumret lämnades ut. Även om
                          utredaren agerade med kvinnans bästa för ögonen kan hon inte undgå kritik för sitt
                          handlande.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot en tjänsteman vid
                        socialförvaltningen i Nynäshamns kommun. AA, född 1992, uppgav att en utredare
                        på Barn- och ungdomsenheten lämnat ut hennes nya telefonnummer till hennes
                        mor, trots att utredaren visste att AA inte ville ha någon kontakt med modern. AA
                        ansåg att tjänstemannen hade brutit mot de bestämmelser om sekretess som gäller
                        inom socialtjänsten.

## Utredning

Socialnämnden i Nynäshamns kommun anmodades att inkomma med utredning
                        och yttrande över vad AA anfört i sin anmälan till JO.

                        Som remissvar ingav nämndens biståndsutskott ett yttrande som upprättats av
                        enhetschefen BB och socialsekreteraren CC. I yttrandet anfördes följande.

                                  2010-09-15 inleddes utredning enligt 11 kap l § SoL sedan AA ansökt om stöd
                                  hos socialtjänsten. AA uppgav att hon "stuckit" hemifrån då hon upplevde sig
                                  utnyttjad och illa behandlad av mamman och styvpappan. Enligt AA hade hon
                                  flyttat runt bland olika kamrater och kamraters bekanta under flera månader,
                                  vilket gjorde att utredarna befarade att AA skulle kunna hamna i situationer där
                                  hon blev utnyttjad. Utredarna uppfattade att AA kunde följa med vem som
                                  helst hem, som erbjöd henne en sovplats.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                     Dnr 846-2012      Sid 2 (3)




      AA erbjöds plats på socialtjänstens stödboende […] som är avsett för
      ungdomar upp till 20 år. AA godkände de regler som ingår i boendet och flyttade
      in l december 2010. Efter en kort tid stod det klart att AA inte mådde bra
      psykiskt, inte skötte sin hälsa och hade svårt att följa de regler som ingick i
      boendet.
      ---
      AA träffade sin mamma och hade regelbunden kontakt med henne via telefon
      och SMS under hela placeringstiden i stödboendet […]. När det stod klart för AA
      att hon skulle mista sitt kontrakt tog hon hjälp av mamman och ett gemensamt
      möte hölls hos socialtjänsten.
      I början på november kontaktade AA socialtjänsten och berättade att hon höll på
      att frysa ihjäl. Hon hackade tänder och berättade att hon inte hade några pengar
      och att hon sov utomhus under broar. Utredaren gav förslag på olika insatser
      gällande boende och AA var också välkommen att bo hos mamman.
      I början på december kom AA:s mamma till socialtjänsten mycket uppriven.
      Hon berättade att hon inte fått kontakt med AA på två veckor, från att tidigare
      haft kontinuerlig kontakt. Mamman grät och var helt förtvivlad, hon visste inte
      om AA var vid liv eller ej. Hon uppgav att hon var på väg till polisstationen för
      att anmäla AA försvunnen. Utredaren som visste att AA uppgett vid upprepade
      tillfällen att livet var meningslöst och uttryckt att det inte var en fråga om hon
      skulle ta sitt liv utan när, kände en ökad oro och kontaktade personal på
      stödboendet. Personalen berättade att de haft kontakt med AA gällande hennes
      möbler ett par dagar tidigare. AA hade berättat att hon bodde i tält […]. Hon
      hade uppgett att hon frös, inte hade pengar till mat och att hon mådde ”skit”. AA
      hade lämnat ett nytt telefonnummer till personalen via SMS den 3 december. Ingen
      av personalen uppfattade att numret var hemligt och inte fick lämnas ut till AA:s
      mamma eftersom i SMS stod endast "AA:s nya nummer!". Utredaren tvekade dock
      att lämna ut det, då AA uttryckt många gånger att hon var besviken på sin mamma
      och inte ville ha med henne att göra, trots att de hade regelbunden kontakt.
      En bedömning gjordes att det var för AA:s bästa att lämna ut det nya telefonnummer
      till mamman. Anledningen var den stora oron gällande AA:s hälsa och mående.
      Varken utredaren eller personal från stödboendet […] har lämnat ut någon annan
      information till mamman förutom telefonnumret. Mamman har ringt till
      socialtjänsten för att få information om dottern eller för att anmärka på
      socialtjänstens omhändertagande av AA. Utredaren har aldrig diskuterat AA:s
      situation med mamman om inte AA själv har närvarat vid mötet.
AA gavs tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Bedömning
Inom socialtjänsten gäller sekretess enligt 26 kap. 1 § offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400), OSL, för uppgift om en enskilds personliga
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde
eller någon närstående till denne lider men. Det är den enskildes subjektiva
uppfattning som utgör utgångspunkt vid bedömningen av om men föreligger eller
inte. Därför kan även uppgifter som för flertalet framstår som harmlösa omfattas av
sekretess. I begreppet personliga förhållanden inryms alla uppgifter som går att
härleda till en person och således även dennes telefonnummer (se bl.a. JO 1986/87
s. 201).

Den aktuella bestämmelsen innehåller ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket i princip
innebär att uppgifter om en enskilds personliga förhållanden enbart kan lämnas ut
                                                                   Dnr 846-2012    Sid 3 (3)




med den enskildes samtycke eller med stöd av lag eller förordning som OSL
hänvisar till.

Av utredningen framgår att en utredare på socialförvaltningen i december 2011
lämnade ut AA:s nya telefonnummer till hennes mor. AA var vid den aktuella
tidpunkten 19 år. Nämnden har i sitt remissvar utförligt redogjort för
bakgrundsförhållandena samt de överväganden som gjordes och som låg till grund
för beslutet att lämna ut telefonnumret till modern. Enligt nämnden gjordes
bedömningen att det var för AA:s bästa utifrån den stora oro som fanns för hennes
hälsa och mående.

Som redovisats ovan är det den enskildes uppfattning som ska utgöra utgångspunkt
vid bedömningen av om ett utlämnande av en uppgift leder till men för den
enskilde. Av remissvaret framgår att utredaren tvekade att lämna ut telefonnumret
på grund av den kännedom hon hade om AA:s och moderns relation och om det
faktum att AA många gånger uttalat att hon inte ville ha med sin mor att göra. I
remissvaret uppges visserligen att AA och modern haft regelbunden kontakt under
den tid som AA varit placerad på stödboendet. Även om det förhållit sig på det
sättet kan det, enligt min mening, inte anses ha stått klart för utredaren att AA inte
skulle lida men av att hennes telefonnummer lämnades ut till modern. Det hade
därför, i den uppkomna situationen, varit en lämplig åtgärd att kontakta AA för att
fråga om hon samtyckte till att telefonnumret lämnades ut, alternativt om utredaren
kunde förmedla någon annan information till modern. Såvitt framkommit har
någon sådan kontakt inte tagits. Även om utredaren agerade med AA:s bästa för
ögonen kan hon inte undgå kritik för att telefonnumret lämnades ut.

Ärendet avslutas.
