# Kritik mot en polis som brustit i saklighet vid ett telefonsamtal med en enskild

JO 2020-03-23 dnr 8479-2018

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2020-03-23              8479-2018              1 (4)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Kritik mot en polis som brustit i saklighet vid ett telefonsamtal med
                        en enskild


                          Beslutet i korthet: En polis kontaktades per telefon av en enskild som ville diskutera
                          ett ärende. Under samtalet, som spelades in, gjorde polisen långa utläggningar i
                          frågor som rörde invandring och svensk migrationspolitik i allmänhet.
                          JO konstaterar att polisens uttalanden präglades av hans personliga åsikter och
                          reflektioner men att han i vissa avseenden gav intryck av att tala även för
                          Polismyndigheten. Innehållet i det han sa var i flera delar nedvärderande och
                          fördomsfullt i förhållande till vissa grupper av människor och nationaliteter. Polisen
                          förmedlade också ett synsätt på bl.a. sitt eget arbete och på Polismyndighetens
                          uppdrag och verksamhet som var onyanserat och ibland närmast cyniskt.
                          JO finner att polisens uttalanden under telefonsamtalet strider mot grundlagens krav
                          på saklighet och att uttalandena kan underminera allmänhetens förtroende för
                          Polismyndigheten. JO ser mycket allvarligt på polisens agerande och kritiserar honom
                          för det.

## Bakgrund och anmälan

Migrationsverket beslutade den 8 november 2016 att A.A. skulle utvisas.
                        Beslutet fick laga kraft den 12 december 2017. Den 14 augusti 2018 lämnade
                        Migrationsverket över utvisningsärendet till Polismyndigheten för
                        verkställighet. Den 16 november 2018 hämtade polisen A.A., som bodde hos
                        makarna B.B. och C.C., för att hålla ett verkställighetssamtal. Senare samma
                        dag beslutade Polismyndigheten att ta A.A. i förvar.

                        I en anmälan till JO förde B.B. fram klagomål mot bl.a. polisinspektören D.D.
                        vid Polismyndigheten, polisregion Väst, gränspolissektionen. Hon anförde bl.a.
                        följande. Efter att polisen hämtat A.A. i hans hem den 16 november 2018 ringde
                        B.B. samma dag till Polismyndigheten och fick prata med D.D., som var en av
                        de som hämtade A.A. Under samtalet gav D.D. uttryck för sin syn på bl.a.
                        ensamkommande barn.

                        I en komplettering till sin anmälan till JO anförde B.B. följande. Den
                        20 december 2018 ringde D.D. till henne för att ställa frågor om A.A:s pass.
                        Under samtalet pratade han bl.a. om hur mycket invandringen kostar och vilka



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 8479-2018         Sid 2 (4)




problem den orsakar för Polismyndigheten. Senare samma dag ringde C.C. till
D.D. för att bl.a. lämna information om A.A:s pass. Under samtalet förde D.D.
återigen fram sina åsikter om bl.a. invandring. Detta samtal spelades in.

JO har tagit del av inspelningen av samtalet mellan C.C. och D.D. Det är det
samtalet JO:s granskning har avsett.

Utredning
Polismyndigheten (E.E.) yttrade sig över innehållet i det inspelade samtalet
mellan C.C. och D.D. efter att ha gett bl.a. D.D. tillfälle att lämna synpunkter.
D.D. avstod från att yttra sig.

Polismyndigheten redovisade följande synpunkter från D.D:s chef och från
sektionschefen för gränspolissektionen i polisregion Väst.

      De uttalanden D.D. gjort på ljudinspelningen står i strid med gällande lagar och
      bestämmelser och harmoniserar inte med Polismyndighetens värdegrund eller
      gränspolissektionens syn på det arbete som sker på sektionen. Gränspolis-
      sektionen tar tydligt avstånd från hans uttalanden. Mot bakgrund av de
      uttalanden som D.D. gjort under telefonsamtalet kommer han fortsättningsvis
      inte att handlägga verkställighetsärenden.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

      En polisman ska … iaktta saklighet och opartiskhet samt även agera hänsynsfullt
      och på ett sätt som inger förtroende. Det är av naturliga skäl inte minst viktigt i
      samband med att en polisman samtalar med enskilda som kontaktar myndigheten
      i verkställighetsärenden som rör en förvarstagen person.
      Utan att närmare gå in på vad D.D. säger under det inspelade samtalet kan
      Polismyndigheten konstatera att han under merparten av samtalet inte hänför sig
      till det ärende som C.C:s kontakt med polisen avsåg. Endast en mindre del av
      D.D:s uttalanden avser sakfrågan. Istället redovisar D.D. sina personliga åsikter i
      ett antal olika frågor, bl.a. svensk migrationspolitik. Vid några tillfällen använder
      D.D. formuleringar som gör att det inte tydligt framgår att det är hans personliga
      åsikter som förmedlas. Hans uttalanden ger i de delarna snarare intrycket av att
      representera myndighetens uppfattning, vilket förstås inte är fallet.
      Under samtalet ger D.D. uttryck för ett närmast cyniskt betraktelsesätt. Hans
      uttalanden är till stor del ensidiga och onyanserade. Han använder ett ironiskt
      framställningssätt som närmast kan uppfattas som raljant. Det som D.D. säger
      under samtalet kan därtill i vissa delar uppfattas som nedvärderande och
      fördomsfullt. Även om D.D:s avsikt inte var att genom dessa uttalanden
      nedvärdera eller kränka någon så borde han ha insett risken för att hans
      uttalanden skulle komma att uppfattas så.
      Polismyndigheten kan således konstatera att D.D. under samtalet har uttalat sig
      och bemött C.C. på ett sätt som uppenbarligen inte kan anses vara förenligt med
      de grundläggande kraven på saklighet och opartiskhet samt skyldigheten för
      polisanställda att uppträda på ett hänsynsfullt och förtroendeingivande sätt …
      D.D:s yttranden får anses särskilt olämpliga med hänsyn till sammanhanget och
      den situation som C.C. och B.B. befann sig. Yttrandena har skett opåkallat och
      de måste rimligen ha framstått som mycket överraskande för C.C. och B.B.
      Det D.D. säger under det aktuella samtalet riskerar att bidra till att underminera
      allmänhetens förtroende för polisen. Hans yttranden medför dessutom att det
      finns anledning att ifrågasätta om han utför sitt arbete på ett objektivt sätt.
                                                                       Dnr 8479-2018     Sid 3 (4)




      Polismyndigheten har förståelse för att det inträffade har varit mycket
      besvärande för C.C. och B.B. Myndigheten tar starkt avstånd från D.D:s
      yttranden och kan inte annat än att beklaga det inträffade.
      D.D. är för närvarande avstängd från sin tjänst och har anmälts till
      Polismyndighetens ansvarsnämnd.
Polismyndighetens personalansvarsnämnd (PAN) har handlagt ett ärende om
skiljande av D.D. från hans anställning. PAN beslutade den 22 november 2019
att skriva av ärendet med motiveringen att D.D. i och för sig uttalat sig på ett
sätt som stred mot regeringsformen och polisförordningen, men att agerandet
inte var så allvarligt att det kunde läggas till grund för ett skiljande från
anställningen.

Rättsliga utgångspunkter
Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, dvs. frihet att i
tal, skrift och bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar,
åsikter och känslor (se 2 kap. 1 § regeringsformen). Denna frihet tillkommer
också offentliganställda. Av 1 kap. 9 § regeringsformen följer dock att den som
fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen ska beakta allas likhet inför
lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. När en offentliganställd tjänsteman
utövar sina tjänsteuppgifter är alltså hans eller hennes yttrandefrihet i praktiken
begränsad genom bl.a. kravet på saklighet.

Kravet på saklighet i 1 kap. 9 § regeringsformen innebär att anställda vid
myndigheter har en skyldighet att bemöta dem som vänder sig till myndigheten
på ett korrekt sätt och att en myndighetsperson ska hålla sig till den sakfråga
som myndigheten ska avgöra visavi den enskilde. Ett gott bemötande är viktigt
både för att den enskilde har rätt till det och för att förtroendet för den offentliga
förvaltningen ska kunna upprätthållas. (Se bl.a. bet. 2007/08:KU6 s. 14 f. med
hänvisningar, Bull och Sterzel, Regeringsformen – en kommentar, tredje
upplagan s. 53 och JO 2014/15 s. 368.) För polisanställda är detta särskilt
uttryckt i 10 § polisförordningen, där det anges att polisanställda i sin kontakt
med allmänheten ska agera så hänsynsfullt som möjligt, visa behärskning och
uppträda på ett sätt som inger förtroende.

Polismyndigheten har i en kommunikationspolicy lagt fast grunderna för hur
myndighetens anställda ska kommunicera i tjänsten, internt och externt (se PM
2015:58). Bland annat anges att anställda vid myndigheten ska vara sakliga och
tydliga med vad som är myndighetens hållning i sakfrågor samt hålla isär det
professionella uppdraget från personliga åsikter.

Bedömning
Min granskning har som nämnts enbart avsett det D.D. sa under telefonsamtalet
med C.C. Jag går alltså inte in på det som B.B. anfört i övrigt i sin anmälan hit.

Som framgått ovan finns en skyldighet för den som fullgör uppgifter inom den
offentliga förvaltningen att iaktta bl.a. saklighet, vilket ställer krav inte bara på
                                                                   Dnr 8479-2018       Sid 4 (4)




själva handläggningen av ett ärende utan även på tjänstemannens agerande i
övrigt i kontakten med enskilda.

Av det inspelade samtalet mellan D.D. och C.C. framgår att C.C. tog kontakt
med D.D. för att diskutera ett enskilt ärende. Han kontaktade alltså D.D. i hans
egenskap av tjänsteman vid Polismyndigheten.

Under samtalet, som varade i en timme och nio minuter, gjorde D.D. långa
utläggningar i frågor som rörde invandring och svensk migrationspolitik i
allmänhet. Hans utläggningar var inte svar på någon konkret fråga eller
liknande från C.C:s sida. D.D:s uttalanden präglades i stället av hans egna
personliga åsikter och reflektioner, vilket inte är lämpligt när en polis i sin
tjänsteroll blir kontaktad av en enskild. Han gav dessutom i vissa avseenden det
felaktiga intrycket av att tala inte bara för sig själv utan även för
Polismyndigheten. D.D. brast alltså i saklighet redan genom att han inte höll sig
till den sakfråga som var aktuell och inte heller höll isär sina personliga åsikter
från sitt uppdrag som polis.

D.D. gav under samtalet vidare uttryck för ett synsätt på bl.a. sitt eget arbete
och på Polismyndighetens uppdrag och verksamhet som var onyanserat och
ibland närmast cyniskt. Han talade t.ex. om vilka personer som polisen ”helst
vill kasta ut” och omnämnde några som personer ”som bara ställer till
djävelskap”. Innehållet i det D.D. sa under samtalet är också i flera avseenden
nedvärderande och fördomsfullt i förhållande till vissa grupper av människor
och nationaliteter. Exempelvis uttalade han att det är mycket vanligt att
personer från ett visst land begår grova sexualbrott och ”det är ju kulturella
saker det handlar om”. Han uttalade i detta sammanhang också att ”lika lite som
vi med vår kultur och våra värderingar platsar i de här olika länderna … lika lite
har de ju möjlighet att platsa i våra länder”. Vid ett tillfälle under samtalet
talade D.D. också om hur irriterad han var över sådant som bekanta till B.B. och
C.C. hade gett uttryck för i en tidningsartikel. Han sa att de inte borde ha uttalat
sig så och att man inte ska ha synpunkter på och åsikter om polisens arbete om
man inte är insatt i det. Han meddelade också C.C. att han gärna fick föra fram
detta till berörda personer. Att en statlig tjänsteman på detta sätt kritiserar
enskilda när de använt sin yttrandefrihet är i högsta grad klandervärt.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att D.D:s uttalanden under samtalet med
C.C. strider mot grundlagens krav på saklighet och att de kan underminera
allmänhetens förtroende för Polismyndigheten. Jag ser mycket allvarligt på
D.D:s agerande, och han förtjänar kritik för det.

Ärendet avslutas.
