# Kritik mot Kungl. Tekniska högskolan (KTH) för dess befattning som remissorgan vid handläggningen av frågor om ensamrätt till bärgning av ett vrak. Fråga bl.a. om jäv för handläggande tjänsteman och om denne handlat i tjänsten eller ej.

JO 2004-07-08 dnr 85-2002

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                     Sid
                                                                      2004-07-08        85-2002               1 (21)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Kritik mot Kungl. Tekniska högskolan (KTH) för dess befattning som
                        remissorgan vid handläggningen av frågor om ensamrätt till bärgning av
                        ett vrak. Fråga bl.a. om jäv för handläggande tjänsteman och om denne
                        handlat i tjänsten eller ej. Även fråga om rektors ansvar för oklarheter
                        vad gäller tjänstemannens ställning och agerande

## Bakgrund

Den som vill bärga sjunket gods som har övergetts av ägaren kan efter ansökan hos
                        länsstyrelsen erhålla ensamrätt till bärgning enligt lagen (1984:983) om ensamrätt
                        till bärgning (1 §).

                        Ensamrätt till bärgning innebär rätt för bärgaren att utan intrång av andra under
                        viss tid och på närmare angiven plats bärga godset (2 §). Ansökan om ensamrätt till
                        bärgning prövas av länsstyrelsen i det län där godset finns. Ensamrätt får ges bara
                        till den som är lämplig med hänsyn till allmänna och enskilda intressen. Har flera
                        ansökningar gjorts rörande samma område, skall länsstyrelsen pröva vilken av
                        sökandena som från allmän synpunkt bör ha företräde (3 §).

                        I beslut om ensamrätt skall länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter som krävs för
                        att bärgningen inte skall medföra skada eller olägenhet för allmänna eller enskilda
                        intressen. Om en meddelad föreskrift åsidosätts, får länsstyrelsen upphäva beslutet
                        om ensamrätt. Detsamma gäller om bärgningen har avslutats innan den föreskrivna
                        tiden har gått ut (4 §).

                        Länsstyrelsens beslut får överklagas hos Sjöfartsverket genom besvär.
                        Sjöfartsverkets beslut får inte överklagas (5 §).

                        För vissa skeppsvrak och vissa föremål gäller bestämmelserna i lagen (1988:950)
                        om kulturminnen m.m. (6 §).

                        ___________________

                        I en skrivelse, som inkom till Länsstyrelsen i Stockholms län den 17 augusti 2000,
                        ansökte AA om att – för en tid av två år – ges ensamrätt till bärgning av vraket
                        efter det danska lastfartyget S/S Karla, beläget åtta nautiska mil SSV Almagrundet.
                        Länsstyrelsen mottog den 19 september 2000 ytterligare en skrivelse från AA i



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                          Dnr 85-2002     Sid 2 (21)




vilken han påtalade att han den 29 augusti hade blivit uppringd av BB, som uppgav
sig företräda KTH och agera som remissinstans i länsstyrelsens ärende om
ensamrätt. AA anförde i sin skrivelse att BB ville veta i vad mån det hade gjorts
någon efterforskning av den ursprunglige ägaren till vraket. I skrivelsen anförde
AA vidare följande.

      BB uppgav dessutom vid samtalet att han för någon stiftelses räkning har/håller på
      att köpa upp vrak som bedöms vara av intresse. Han uppgav dessutom att detta
      intresse var speciellt starkt vad avsåg fartyg från perioden kring första världskriget
      dvs. samma tidsperiod som S/S Karla. På min något förvånade fråga hur han mot
      bakgrund av detta ansåg att detta var förenligt med en roll som remissinstans åt
      länsstyrelsen i frågor angående Ensamrätt till bärgning erhölls undvikande svar. Det
      är väl känt att BB själv är verksam inom det område som berör Ensamrättsfrågor.
      Det är inom dykkretsar välbekant att BB både som privatperson och som företrädare
      för egna företag både inköpt vrak och innehaft bärgningsrätter i bärgningssyfte samt
      utfört skrotbärgning. Det tycks därför klart att det här måste föreligga ett sådant
      jävsförhållande att det inte kan vara lämpligt med BB som remissinstans i
      Ensamrättsfrågor. Det är för mig klart att om jag i framtiden efter att ha lagt ner ett
      omfattande arbete funnit ett vrak av intresse inte skulle uppskatta om denna
      information automatiskt delges BB med tanke på det uppenbara
      konkurrensförhållande som råder.
Den 3 oktober 2000 inkom till länsstyrelsen ett remissvar undertecknat av BB.
Remissvaret var utfärdat på KTH:s brevpapper. I brevhuvudet angavs vid sidan av
KTH:s logotyp ”Vetenskap och konst”

KUNGL TEKNISKA HÖGSKOLAN

Institutionen för farkostteknik

Undervattensteknik

I remissvaret angavs bl.a. att ”min rekommendation är att sökande kontaktar ägaren
till fartyget. Jag har på telefon underrättat AA om denna min rekommendation.”
Vidare anfördes att ägare till S/S Karla troligen var Dampskipsselskabet
Vesterhavet, Esbjerg, och att fartyget eventuellt var krigsförsäkrat varför det var
troligt att fartyget ägdes av ett försäkringsbolag eller danska staten.

Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade den 1 november 2000 – genom
länsassessorn CC – att berättiga AA att utan intrång av andra bärga vraket efter det
sjunkna ångfartyget Karla. Tillståndet gällde under en tid av två år räknat från
dagen för beslutet. Beslutet grundade sig på 3 § lagen om ensamrätt till bärgning.
För bärgningen meddelade länsstyrelsen vissa villkor.

I beslutet ställt till AA angavs att yttranden i ärendet ”avgivits av Polismyndigheten
i Stockholms län (Sjöpolisenheten), Sjöfartsverket (Stockholms sjötrafikområde,
Kustbevakningen (Region Ost), Sjöhistoriska museet, Kungl Tekniska Högskolan
(KTH) och av Er”.

Länsstyrelsen angav som skäl för sitt ställningstagande följande.
                                                                            Dnr 85-2002        Sid 3 (21)




      Något försäkringsbolag benämnt Dampskipsselskapet Vesterhavet har vid
      Länsstyrelsens efterforskningar inte återfunnits i Danmark. Fartyget sjönk under
      första världskriget och en eventuell ägare har hittills inte bärgat fartyg eller last.
      Bärgningstillstånd har beviljats tidigare av Länsstyrelsen och vraket får uppfattas
      som övergivet. Omständigheter om att Ni skulle vara olämplig att få
      bärgningstillstånd har inte framkommit. Ansökan bör därmed bifallas.
Den 8 november 2000 inkom till länsstyrelsen ett överklagande av beslutet.
Överklagandet var undertecknat av BB och utfärdat på KTH:s brevpapper enligt
vad som angetts ovan. Efter rättidsprövning överlämnade länsstyrelsen
”överklagande från KTH” till Sjöfartsverket.

I en skrivelse som inkom till Sjöfartsverket den 29 mars 2001 återkallade KTH
genom rektorn DD överklagandet. Sjöfartsverket avskrev ärendet från vidare
handläggning i ett beslut den 2 april 2001.

I en skrivelse som inkom till länsstyrelsen den 4 april 2001, undertecknad av BB
och på KTH:s papper enligt ovan, angavs att stiftelsen Baltic Sea Foundation inom
kort skulle komma att få äganderätten till S/S Karla. BB frågade i skrivelsen när
länsstyrelsen tänkte återkalla tillståndet för bärgning av vraket.

BB skrev den 26 april 2001 till AA. I brevhuvudet angavs i logotyp BALTIC SEA
FOUNDATION. POSTAL ADDRESS: ROYAL INSTITUTE OF
TECHNOLOGY, NAVAL ARCHITECTURE, S-100 44 STOCKHOLM,
SWEDEN.

I brevet anförde BB att stiftelsen genom hans hjälp hade lokaliserat ägarna till S/S
Karla och att vraket därmed inte var att betrakta som övergivet.

AA ifrågasatte BB:s funktion som remissinstans i samband med handläggningen av
ärendet rörande S/S Karla i ett brev som inkom till länsstyrelsen den 30 april 2001.
Av brevet framgick att AA hade ringt till chefsjuristen EE vid Sjöfartsverket för att
bl.a. få en förklaring till att KTH återkallat sitt överklagande. I brevet angavs
härom följande.

      EE uppgav vid telsamtal 2001-04-05 att bakgrunden till återkallandet från KTH:s
      sida var att hon begärt in uppgift från KTH om behörig firmatecknare. Detta räckte
      enligt henne för att KTH skulle dra tillbaka sitt överklagande.
AA framförde i brevet synpunkter på BB:s agerande och bad länsstyrelsen svara på
om länsstyrelsen skulle komma att undersöka med vilken rätt BB företrädde KTH i
ärendet. Han ville också veta om ”BB/KTH” fortsättningsvis skulle komma att
utgöra remissinstans i frågor rörande ensamrätt till bärgning.

Länsstyrelsen besvarade den 27 juni 2001, genom Juridiska enheten, CC, AA:s
brev angående BB:s agerande. Länsstyrelsen framförde bl.a. följande.

      Under 1998 har KTH anmält intresse av att utgöra remissinstans i ärenden om
      ensamrätt till bärgning eftersom högskolan har ett bra register och resurser att i viss
      mån utreda vilka som är ägare till sjunkna vrak. Eftersom ett vrak skall vara
      övergivet av ägaren för att ensamrätt till bärgning skall få beviljas är Länsstyrelsen
      intresserad av om det går att fastställa vem ägaren till ett vrak är och, om så är fallet,
                                                                         Dnr 85-2002     Sid 4 (21)




      om han hävdar något intresse för vraket. Skäl finns alltså att utnyttja den sakkunskap
      som finns på området.
      Myndigheten väljer själv ut vem som skall beredas tillfälle till yttrande och kommer
      även i framtiden att från fall till fall avgöra vilka yttranden som bör inhämtas i
      ärendena. I Ert fall har under ärendets gång noterats att BB dels företrätt KTH, dels
      tecknat firman för Stiftelsen Baltic Sea Foundation. Senare har BB helt lämnat sina
      funktioner i Baltic Sea Foundation. Att BB haft rätt att företräda Institutionen för
      farkostteknik vid KTH, där han är anställd, har Länsstyrelsen inte haft anledning att
      ifrågasätta. Länsstyrelsen har genom tillståndsbeslutet till Er skilt sig från ärendet
      och har inte anledning att nu ta upp behörighetsfrågan.
Länsstyrelsen mottog den 9 maj 2001 en begäran om återkallande av tillståndet
rörande ensamrätten till bärgning av vraket efter S/S Karla. Skrivelsen var
undertecknad av BB och upprättad på KTH:s brevpapper enligt ovan. I skrivelsen
anfördes att den ”juridiska dispositionen” för tillståndet inte längre förelåg då det
fanns en juridisk ägare till vraket.

Till skrivelsen var fogat bl.a. en handling från J. Lauritzen A/S, med adress i
Köpenhamn. Handlingen var ställd till Royal Institute of Technology, Naval
Architecture, S-100 44 Stockholm, Sverige.
      Kobenhavn 26. april, 2001
      Vedr: S/S KARLA
      Rederiet J. Lauritzen A/S överlåter härmed äganderätten til S/S KARLA, förlist den
      21/5 1916 på angefärlig position 59 o 3’ 45’’ N og 57’ 0’’ O, till stiftelsen, Baltic
      Sea Foundation, under förutsättning att fartyget är rederiet J. Lauritzens ägendom.
      Med venlig hilsen J. Lauritzen A/S
      FF
Stiftelsen Baltic Sea Foundation överklagade, genom HH, den 17 maj 2001
länsstyrelsens beslut om ensamrätt till bärgning av vraket efter S/S Karla. Stiftelsen
begärde återkallande av tillståndet till bärgning under åberopande av att stiftelsen
var ägare till vraket. Som stöd för detta hänvisade stiftelsen bl.a. till handlingen
från J. Lauritzen A/S.

I ett beslut den 8 juni 2001 avvisade länsstyrelsen BB:s/KTH:s begäran om
återkallande av beslutet rörande S/S Karla. Beslutet var ställt till Kungl Tekniska
Högskolan, Institutionen för farkostteknik, Undervattensteknik, Stockholm.
Beslutet var undertecknat av förste länsassessorn NN och länsassessorn CC och
hade följande lydelse.

      Avvisning av ansökan
      ANSÖKAN M.M.
      Kungl Tekniska Högskolan (KTH) genom BB har den 8 maj 2001 begärt att
      Länsstyrelsen återkallar sitt beslut av den i november 2000 (/…/) gällande ensamrätt
      för AA att bärga vraket efter det sjunkna fartyget Carla. Som skäl har KTH anfört att
      det nu finns en juridisk ägare till vraket.
      KTH har tidigare inom besvärstiden överklagat beslutet av den 1 november 2000 till
      Sjöfartsverket. KTH har därefter återkallat sitt överklagande, varför Sjöfartsverket i
      beslut den 2 april 2001 (/…/) har avskrivit ärendet från vidare handläggning.
                                                                             Dnr 85-2002     Sid 5 (21)




      SKÄL TILL LÄNSSTYRELSENS STÄLLNINGSTAGANDE
      KTH är en statlig högskola med uppgifter inom utbildningens och forskningens
      område. Enligt Länsstyrelsens uppfattning kan det inte ligga inom KTH:s
      verksamhetsområde att uppträda som part i ett ärende om bärgningsrätt. Eftersom
      därmed saklegitimation saknas i ärendet skall Länsstyrelsen inte ta upp KTH:s
      ansökan till prövning. Att Länsstyrelsen kan utnyttja högskolan som remissinstans
      påverkar inte bedömningen om saklegitimation.
      BESLUT
      Länsstyrelsen tar inte upp ansökan till prövning.
Samma dag – den 8 juni 2001 – överlämnade länsstyrelsen efter rättidsprövning
stiftelsen Baltic Sea Foundations överklagande till Sjöfartsverket. Vidare
överlämnades en begäran från stiftelsen om inhibition av länsstyrelsens beslut.

Den 19 juni 2001 beslutade Sjöfartsverket att lämna stiftelsen Baltic Sea
Foundations begäran om inhibition av länsstyrelsens beslut utan bifall. Som skäl
angavs bl.a. följande.

      Stiftelsen har till stöd för sin talan bifogat ett brev från det danska aktiebolaget J.
      Lauritzen a/s (nedan kallat aktiebolaget), i vilket fartyget överlåts till stiftelsen under
      förutsättning att fartyget är aktiebolagets egendom.
      Brevet från aktiebolaget visar inte i sig att stiftelsen är ägare till fartyget. Något
      ytterligare som gör sannolikt att länsstyrelsens bedömning är felaktig, vad avser att
      fartyget är övergivet, har inte heller framkommit.
      Stiftelsens begäran om inhibition skall således lämnas utan bifall.
Den 28 juni 2001 inkom till Sjöfartsverket en skrivelse undertecknad av BB,
upprättad på KTH:s brevpapper på sätt som beskrivits ovan. I skrivelsen
ifrågasattes länsstyrelsens beslut angående S/S Karla. Till skrivelsen var fogat vad
som angavs vara en ”överlåtelsehandling från ägarna till S/S KARLA, J. Lauritzen
A/S i Köpenhamn”. Handlingen hade följande lydelse.

      Kobenhavn, 25. juni, 2001
      Vedr: S/S Karla
      Rederiet J. Lauritzen A/S överlåter härmed äganderätten til S/S Karla, förlist den
      21/5 1916 på angefärlig position 59 o 3’ 45’’ N og 18 o 57’ 0’’ O, til stiftelsen
      Baltic Sea Foundation.
      Med venlig hilsen J. Lauritzen A/S
      FF
Handlingen var på motsvarande sätt som den föregående ställd till Royal Institute
of Technology, Naval Architecture, S-100 44 Stockholm, Sverige.

Stiftelsen Baltic Sea Foundation inkom – genom Advokatfirman Morssing &
Nycander AB – den 2 juli 2001 till Sjöfartsverket med ytterligare ett överklagande
av länsstyrelsens beslut den 1 november 2000 om ensamrätt till bärgning av vraket
efter ångfartyget Karla. I överklagandet framställdes yrkanden om att
Sjöfartsverket dels skulle upphäva länsstyrelsens beslut, dels bestämma att det
överklagade beslutet tills vidare inte skulle gälla.
                                                                          Dnr 85-2002    Sid 6 (21)




Till överklagandet var fogat ett antal bilagor, däribland ett protokoll från ett
styrelsemöte i The Baltic Sea Foundation den 29 maj 2001. Närvarande var BB,
GG och HH. Av punkten 3 framgick att BB avgick som ledamot och ersattes av
HH. En ändringsanmälan till stiftelseregistret, daterad den 21 maj 2001, var också
fogad till överklagandet. Förutom ändringen av styrelsens sammansättning
framgick av handlingen att stiftelsens adress var KTH Skeppsteknik, 100 44
Stockholm.

BB skrev den 2 juli 2001 till AA. Brevet var upprättat på KTH:s brevpapper på sätt
som beskrivits ovan. BB anförde bl.a.
      Angående min rätt att använda KTHs brevpapper vill jag upplysa Dig om följande;
      Jag har arbetat här sedan 1964 och Du är inte den första att ta upp denna fråga,
      SSHM har tidigare gjort det. Likaså har Kalmar läns museum också ifrågasatt min
      rätt att skriva på KTH papper. Så Du är i gott sällskap. Tyvärr har det dock inte
      hindrat mig att fortsättningsvis göra detta som Du kanske kan se av detta brev.
Den 6 juli 2001 fattade Sjöfartsverket ett beslut om inhibition av länsstyrelsens
beslut den 1 november 2000 om ensamrätt till bärgning av vraket efter S/S Karla.
Som skäl för beslutet angavs bl.a. att klaganden – genom kopian av
överlåtelsehandlingen av den 25 juni 2001 utvisande att rederiet J. Lauritzen A/S
överlåtit äganderätten till stiftelsen Baltic Sea Foundation – visat att det inte kunde
uteslutas att fartyget inte var övergivet.

Den 20 augusti 2001 beslutade Sjöfartsverket att bifalla stiftelsen Baltic Sea
Foundations yrkande och upphävde länsstyrelsens beslut om ensamrätt till
bärgning avseende vraket efter S/S Karla.

I en skrivelse daterad den 29 juni 2001 och ställd till Rektor, KTH, anförde AA
följande.

      Undertecknad har under det senaste halvåret alltmer förvånats över agerandet från Er
      BB, vid institutionen för farkostteknik, i ett ärende avseende ensamrätt till bärgning
      för ett vrak i Stockholmsområdet. BB:s agerande framgår av bifogad
      sammanställning av skriftväxling i det aktuella ärendet.
      BB:s agerande i ärendet reser ett flertal frågor. Ett av frågetecknen som återkommer
      vid flera tillfällen är vem han egentligen företräder i sin skriftväxling. Baserat på
      innehållet i en del av BB:s skrivelser så känns det svårt att tro att KTH som statlig
      institution står bakom BB:s agerande i detta ärende.
      Vore därför mycket tacksam för svar på följande frågor:
      1) Har de skrivelser (t ex brev 2) i ärendet där BB använder KTHs officiella
      brevpapper diarieförts vid KTH?
      2) Står KTH som statlig institution bakom BB:s agerande i detta ärende?
AA:s skrivelse till KTH besvarades den 17 september 2001 av JJ vid Rektors
kansli. På uppdrag av rektor meddelade hon följande angående KTH:s roll i ärendet
rörande Karla.
      Till frågan om KTH:s engagemang i ärendet kan blott konstateras att KTH genom
      återkallande av överklagandet av tillståndsbeslutet inte funnit skäl att gå vidare i
      saken.
                                                                        Dnr 85-2002    Sid 7 (21)




Anmälan m.m.
I en anmälan, som kom in till JO den 7 januari 2002, framförde KK och AA
klagomål mot forskningsingenjören BB, verksam vid dåvarande Institutionen för
farkostteknik, Undervattensteknik, Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i
Stockholm.

Anmälarnas klagomål mot BB rörde dennes agerande i det ovan beskrivna ärendet
om ensamrätt till bärgning av vraket efter S/S Karla. De gjorde gällande att BB
varit jävig och systematiskt – under flera år – missbrukat sin ställning vid KTH.
Som anmälan får förstås gjorde KK och AA gällande att BB:s agerande i
Karlaärendet sannolikt inte var en engångsföreteelse.

KK och AA hänvisade till – och gav även in till JO – KTH:s hemsida för
Institutionen för farkostteknik, Undervattensteknik, i vilken angavs att

      Connected to the department is the Baltic Sea Foundation, which main interest is the
      legislation work in the Baltic states for protection of historical significant
      shipwrecks.
      One of the more important resources for the sections’ work is the researchvessel
      ALTAIR, purchased from Deutsches Hydrographisches Institut (DHI) in Germany
      1987.
KK och AA anförde att BB själv hade bett om att få fungera som remissinstans vid
handläggning av ärenden rörande ensamrätt till bärgning vid Länsstyrelsen i
Stockholms län. Han hade därefter – baserat på den kunskap som han erhållit som
remissinstans vid handläggningen av Karlaärendet – ”agerat på ett allt annat än
objektivt sätt och slutligen på ett helt oförblommerat sätt själv försökt att genom
sin stiftelse Baltic Sea Foundation tillskansa sig vraket”. Enligt anmälarna hade BB
i samband med detta ”utan att tveka och trots påpekanden använt sig av sin roll
som tjänsteman vid KTH för att legitimera sitt agerande”. Anmälarna gjorde
gällande att den omständigheten att BB själv var verksam inom det område som
direkt berörs av ensamrättsfrågor borde göra honom direkt olämplig som
remissinstans.

Anmälarna anförde vidare att det fick anses som troligt att BB:s sammankoppling
av stiftelsen och KTH inte var någon tillfällighet utan ett medvetet sätt att
legalisera stiftelsens verksamhet. De gjorde även gällande att BB under
Karlaärendets handläggning hade avgått ur stiftelsens styrelse bestående av två
personer bara för att i stället välja in sin hustru HH som ersättare. Anmälarna
påpekade att i detta sammanhang har man valt att använda endast efternamnet och
att det framgick av KTH:s hemsida att också hustrun var verksam vid institutionen
i fråga.

Till anmälan var fogad en skrivelse från BB, daterad den 7 juli 1998, ställd till
Statens krigsförsäkringsnämnd. I brevhuvudet angavs Altair Shipping Company,
Sweden. Enligt skrivelsen önskade BB genom köp överta statens äganderätt till en
rad namngivna fartyg.
                                                                           Dnr 85-2002     Sid 8 (21)




KK och AA hemställde att JO också skulle bedöma om bristen på åtgärder från
DD, rektor vid KTH, innebar att även denne var ”ansvarig för de rådande
missförhållandena”.

Till anmälan fogades ett stort antal handlingar av vilka framgick det
händelseförlopp som i korthet har beskrivits i bakgrundsavsnittet.

Utredning och förundersökning
Med anledning av klagomålen anmodades rektor för KTH att till JO lämna
upplysningar angående vem eller vilka som företrädde (enligt instruktion och
arbetsordning m.m.) KTH i remissförfarandet i länsstyrelsens ärende. Vidare skulle
av upplysningarna framgå om KTH hade vidtagit några åtgärder med anledning av
att anmälarna gjorde gällande brister i KTH:s handläggning av ärendet.

DD, rektor för KTH, lämnade följande upplysningar.

      Om remissförfarande
      Enligt 2 kap. 3 § högskolelagen (1992:1434) leder rektor verksamheten närmast
      under styrelsen. I 2 kap. 2 § högskoleförordningen (1993:100) anges de frågor i
      vilka styrelsen skall besluta. I samma kap. 3 § stadgas att rektor beslutar i andra
      frågor om inte annat är föreskrivet i lag eller förordning eller styrelsen har beslutat
      något annat. Därmed fattar rektor beslut också om svar på myndighetsremisser. I 2
      kap. 13 § högskoleförordningen ges rektor dock rätt att delegera sina uppgifter, om
      inte annat är särskilt föreskrivet. Rektors delegationer kan vidaredelegeras.
      Rektors generella delegation av beslutanderätt ges i KTHs Organisation och
      Beslutsstruktur (KTHs interna föreskrift 15/99) efter principen att rätten anknyts till
      uppgiftens/delegationsmottagarens placering i organisationen. Utgångsspunkten för
      delegationerna är att befattningshavare och organ i KTH skall fatta alla nödvändiga
      beslut i den operativa verksamheten under administrativt och ekonomiskt ansvar
      samt inom tillgängliga resurser. Detta innebär att bl.a. institutionsprefekterna fattar
      beslut avseende respektive ansvarsområde enligt gällande lagar och andra
      författningar samt inom ramen för vad som anges i högskolegemensamma policies,
      handlingsprogram, riktlinjer och interna föreskrifter.
      I fråga om remisser tillämpas det nyss sagda så att yttranden som begärs av KTH i
      frågor som ligger inom en institutions ämnes- och verksamhetsmässiga
      ansvarsområde i normalfallet besvaras av institutionen. Vid tvekan och om
      remissämnet kan ha en vidare principiell betydelse eller långtgående konsekvenser
      för KTH skall saken underställas rektor.
      I förevarande fall har Länsstyrelsen i Stockholms län i blankremiss (med någon
      avvikelse) den 25 augusti 2000 begärt yttrande förutom av KTH av fyra andra
      myndigheter i anledning av en ansökan av förenämnde AA om ensamrätt till
      bärgning av visst vrak.
      Remissen var för KTH:s del ställd till Institutionen för farkostteknik,
      Undervattensteknik. (Länsstyrelsen förklarar det precisa valet av remissmottagare i
      bil. skrivelse den 27 juni 2001 till samme AA) Ärenden av detta slag överlämnas av
      institutionens prefekt för besvarande till Undervattensteknik, som alltså är en av
      institutionens underavdelningar. Här besvarades remissen av forskningsingenjören
      BB.
      KTH medger att det senare ledet i delegationsförfarandet besväras av viss
      otydlighet, men det är KTH:s uppfattning att det ändock inte står i strid med
      gällande interna föreskrifter.
                                                                          Dnr 85-2002    Sid 9 (21)




      Åtgärder i anledning av det inträffade
      KTH har i anledning av den uppkomna situationen särskilt riktat förtydliganden av
      delegationsreglerna m.fl. föreskrifter till berörd institution. Allmänt kommer det
      inträffade att beaktas vid en förestående översyn av KTH:s Organisation och
      Beslutsordning samt i den fortlöpande utbildningen av ledande befattningshavare vid
      KTH.
Därefter granskade befattningshavare vid JO Länsstyrelsen i Stockholms läns
handlingar i tolv ärenden avseende ensamrätt till bärgning.

Vad som dittills hade förekommit i ärendet gav mig anledning anta att
befattningshavare som står under min tillsyn gjort sig skyldig till tjänstefel enligt
20 kap. 1 § brottsbalken. Jag beslutade därför den 13 maj 2002 att inleda
förundersökning angående sådant brott och uppdrog åt överåklagaren LL vid
Riksåklagarens enhet för speciella mål att låta verkställa utredningen.

Under förundersökningen inhämtades och sammanställdes handlingar i ärendet
rörande S/S Karla samt skriftväxling i anledning av ärendet m.m.

Förhör enligt 23 kap. 6 § rättegångsbalken hölls med rektorn DD, f.d. chefsjuristen
MM och forskningsingenjören BB, samtliga vid KTH. Vidare hölls förhör enligt 23
kap. 6 § rättegångsbalken med förste länsassessorn NN, länsassessorn CC och
förste byråsekreteraren OO, samtliga vid Länsstyrelsen i Stockholms län, samt med
chefsjuristen EE vid Sjöfartsverket. Jag beslutade den 16 maj 2003 att lägga ned
förundersökningen med hänsyn till vad som hade kommit fram under utredningen.

Eftersom vissa frågor alltjämt kvarstod beslutade jag att inom ramen för JO:s
granskningsverksamhet fortsätta utredningen i dessa delar. Ärendet remitterades
därför till styrelsen för Kungl. Tekniska högskolan för utredning och yttrande i
enlighet med vad som anfördes i en bilagd promemoria. I promemorian anfördes
bl.a. följande.
      /– – –/
      Innan tillsynsärendet slutligt avgörs bör yttrande inhämtas från styrelsen för KTH
      angående vad som förevarit i ärendet. I yttrandet bör särskilt följande frågor belysas.
      1. Vilken var/är Enhetens för undervattensteknik ställning i KTH:s organisation, dels
      i formellt hänseende, dels i praktiken? Vilken var/är enhetens bemanning och
      uppgifter?
      2. Hade/har stiftelsen Baltic Sea Foundation och bolaget Altair Shipping company
      någon koppling till KTH? (Se t.ex. KTH:s hemsida under Institutioner, Farkost och
      flyg, Divisions and Research, Underwater Tech.) Har KTH – mot bakgrund av BB:s
      anställning vid högskolan – någon synpunkt på hans engagemang i stiftelsen och
      bolaget?
      3. Hur ställer sig KTH till det i anmälan gjorda påståendet om jäv?
      4. Vilken är KTH:s inställning till BB:s behörighet att utfärda remissutlåtanden till
      länsstyrelsen i ärenden om ensamrätt till bärgning? KTH:s svar angående BB:s
      eventuella behörighet bör även omfatta hans överklagande av länsstyrelsens beslut
      rörande ångfartyget Karla och hans senare talan om att tillståndet skulle återkallas.
                                                                          Dnr 85-2002     Sid 10 (21)




      5. För det fall BB inte företrätt KTH – hur ser KTH på det förhållandet att BB utåt
      agerat som om han företrätt KTH genom att bl.a. använda sig av KTH:s brevpapper
      och adress?
      6. Vad har KTH:s rektor och Institutionens för farkostteknik prefekt känt till
      angående BB:s agerande vid olika tidpunkter och – för det fall hans förfarande inte
      ansetts godtagbart – vilka åtgärder har vidtagits från KTH:s sida?
      7. Har det från KTH:s sida vidtagits några åtgärder i anledning av vad som kommit
      fram under JO:s utredning?
Styrelsen för Kungl. Tekniska högskolan beslutade den 24 september 2003 att
uppdra åt rektor att med styrelsens fullständiga förtroende fullgöra det av JO
begärda och därmed avge ett yttrande som i allt väsentligt överensstämde med det
av rektor framlagda förslaget och som beaktade av styrelsen då framförda
synpunkter. Med anledning av det som hade framkommit under ärendets
behandling uppdrog styrelsen vidare åt rektor att göra en översyn av regler och
deras tillämpning i fråga om KTH-anställdas privata engagemang i företag m.m.
utanför KTH.

I ett yttrande daterat den 17 november 2003 anförde rektor huvudsakligen följande.
      /– – –/

      Avdelningen för undervattensteknik
      Avdelningen bildades i praktiken 1979 då professor PP, Vasas återfinnare, fick en
      tjänst vid KTH för att vidareutveckla sin marinhistoriska forskning. BB knöts 1983
      till den verksamheten, som då ingick i Institutionen för skeppsteknik och numera är
      inordnad i Institutionen för farkost och flyg. Avdelningens uppgift är forskning och
      utveckling på undervattensteknikens område. Dess verksamhet innefattar också
      upptäckt och dokumentering av vrak och andra undervattensföremål i Östersjön.
      Vidare har bl.a. vissa regeringsuppdrag på senare år inneburit kvalificerade insatser i
      östra Östersjöns tidigare sovjetiska områden. Avdelningen har f.n. en anställd, BB.

      Baltic Sea Foundation och Altair Rederi AB
      Baltic Sea Foundation bildades på PP:s initiativ strax före hans bortgång 1993. Dess
      huvudsakliga uppgift är att skydda och bevara det fartygskulturella marina arvet,
      företrädesvis i Östersjön. Stiftelsen och KTH samverkar i angelägenheter av
      sammanfallande intresse, men den är en ifrån KTH fristående självständig juridisk
      person med egen förvaltning. Altair Rederi AB är ett likaledes självständigt företag
      utan bidrag från KTH. BB har i förhållande till KTH balanserat sina engagemang i
      stiftelsen och bolaget på sådant sätt att KTH inte har funnit anledning anta att de två
      organisationerna i något avseende otillbörligen gynnats på KTH:s bekostnad. Inte
      heller eljest har KTH kunnat finna att något som i sammanhanget inneburit
      oredlighet eller andra överträdelser av gällande bestämmelser.

      Förment jäv
      Verksamheten vid avdelningen för undervattensteknik har sedan den inrättades av
      professor PP innefattat marinarkeologisk forskning inbegripet att lägga grunden för
      sådan forskning. BB:s engagemang i frågor som rör vrak i Östersjön ligger i linje
      med detta val av forskningsproblem, ett val som enligt 1 kap. 6 § högskolelagen
      (1992:1434) får göras fritt. Omsorgen om potentiella forskningsobjekt kan måhända
      ha tagit sig ur strikt regelsynpunkt tveksamma uttryck, men det står för KTH klart att
      den inte syftar till direkt eller indirekt personlig nytta eller vinning för BB utan är
      avsedd att främja avdelningens måluppnåelse och visa en vilja att bevara en
      kulturhistorisk tillgång. KTH står också bakom ansträngningarna att för forskningen
                                                                          Dnr 85-2002     Sid 11 (21)




      bevara de undervattensföremål som nu är i fråga. I övrigt kan anmärkas att
      avdelningen inte förfogar över resurser som för dess del skulle möjliggöra
      vrakbärgning. Sammantaget innebär det sagda enligt KTH:s mening att jäv inte
      föreligger.

      Remissvar och talan i ärende om vrakbärgning
      I denna fråga hänvisar KTH i huvudsak till de av rektor den 25 mars 2002 till JO
      lämnade upplysningarna. Till detta kan fogas att KTH som kunskaps- och
      vetenskapscentrum årligen mottar tusentals remisser och begäran om yttranden, som
      i många fall förutsätter svar av någon enskild befattningshavare med särskild
      förtrogenhet med remissämnet. Remissvaret blir därmed ofta ett personligt
      expertyttrande som avges under KTH:s namn. Tilläggas skall vidare att rektor
      genom sitt återkallande av talan mot länsstyrelsens beslut gav uttryck för att KTH
      inte fann skäl att gå vidare i denna sak. Vidkommande BB:s försök att åstadkomma
      ändring i ett beslut om ensamrätt till bärgning är det heller inte tillkommet för att
      personligen tillskansa sig en bärgningsrätt utan för att värna om möjligheterna till
      framtida vetenskaplig forskning i intakta objekt på havets botten. Åter igen, formen
      för dessa ansträngningar är måhända inte invändningsfri, men KTH har inte funnit
      den möjliga avvikelsen så allvarlig att den skulle föranleda någon disciplinär åtgärd.

      Användning av KTH:s brevpapper m.m.
      Under hänvisning till det tidigare anförda – dvs. att BB:s agerande har sin grund i
      den omsorg om de potentiella forskningsobjekt som kan anses ligga i avdelningens
      forskningsområde och inte i något obehörigt egenintresse – kan det inte med
      säkerhet sägas att BB:s brukande av KTH:s brevpapper och adress i förekommande
      fall har varit behäftad med något fel.

      Rektor och prefekt
      Nyttan av att i detalj utreda vilken kännedom rektor och prefekt haft om de olika
      turerna i BB:s mellanhavande med det nätverk av vrakintresserade personer som
      växelvis agerat i detta sammanhang kan inte anses svara mot ett tänkbart sakligt
      resultat. Dock kan rent översiktligt konstateras att såväl rektor som prefekt löpande
      orienterats om sakens utveckling dels genom hänvändelser från nämnda nätverk och
      dels genom BB:s egna redovisningar. I den utsträckning BB:s åtgärder även med
      beaktande av ändamålet därvid inte befunnits helt invändningsfria har han ålagts att
      – om hans fortsatta strävanden att slå vakt om vrakbeståndet kan antas kräva yttre
      kontakter eller myndighetens beslut – ta kontakt med KTH:s jurister.

      KTH:s åtgärder med anledning av ärendet
      Som framgår av rektors upplysningar den 25 mars 2002 till JO har KTH m.a.a. den
      uppkomna situationen särskilt riktat förtydliganden av delegationsreglerna m.fl.
      föreskrifter till berörd institution. I det utkast till KTHs Organisation och
      Beslutsordning som förväntas komma att antagas under hösten har
      delegationsreglerna förtydligats i syfte bl.a. att undvika framtida ifrågasättanden av
      enskilda befattningshavares befogenheter. Kunskap om dessa regler kommer sedan
      att på lämpligt sätt delges KTH:s anställda.
BB inkom med handlingar med anknytning till ärendet.

Bedömning
I 1 kap. 9 § regeringsformen föreskrivs att domstolar samt förvaltningsmyndigheter
och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin
verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet.
                                                                    Dnr 85-2002   Sid 12 (21)




Bestämmelsen uppställer sålunda de grundläggande krav som ställs på den som
fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen.

Det är en viktig uppgift för JO att se till att domstolar och förvaltningsmyndigheter
i sin verksamhet iakttar regeringsformens bud om saklighet och opartiskhet och att
medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter ej träds för när i den offentliga
verksamheten (3 § lagen [1986:765] med instruktion för Riksdagens ombudsmän).

En ombudsman får som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshavare som
genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget har begått
annan brottslig gärning än tryckfrihetsbrott eller yttrandefrihetsbrott. Ger
utredningen i ärende ombudsman anledning anta att sådan brottslig gärning begåtts,
tillämpas vad som föreskrivs i lag om förundersökning, åtal och åtalsunderlåtelse
samt om allmän åklagares befogenheter i övrigt i fråga om brott under allmänt åtal
(6 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän).

Det är mot bakgrund av dessa bestämmelser som jag har företagit min granskning i
detta ärende.

Av utredningen har framkommit bl.a. följande.

Avdelningen för undervattensteknik bildades år 1979 då professor PP, Vasas
återfinnare, fick en tjänst vid KTH för att vidareutveckla sin marinhistoriska
forskning. BB knöts år 1983 till den verksamheten, som då ingick i Institutionen
för skeppsteknik och numera är inordnad i Institutionen för farkost och flyg.
Avdelningens uppgift är forskning och utveckling på undervattensteknikens
område. Avdelningens verksamhet innefattar även upptäckt och dokumentering av
vrak och andra undervattensföremål i Östersjön. Avdelningen har för närvarande
en anställd, forskningsingenjören BB. Han har inte några forskningsuppgifter och
inte heller någon undervisningsskyldighet utan har i huvudsak arbetat med
uppdragsverksamhet. Enligt BB är även hans hustru HH verksam vid avdelningen
för undervattensteknik. Hon uppbär dock inte någon lön från KTH. På KTH:s
webbplats anges att kontaktpersoner vid avdelningen för undervattensteknik är
forskningsingenjören BB eller HH, QQ.

Stiftelsen Baltic Sea Foundation registrerades under 1994 och firmatecknare var
BB och GG. Angiven utdelningsadress var KTH, Skeppsteknik, 104 44
STOCKHOLM. Den 29 maj 2001 avgick BB som styrelseledamot och till ny
ledamot utsågs HH. I ändringsanmälan till stiftelseregistret var addressen
oförändrad. På KTH:s webbplats anges att ”connected to the department is the
Baltic Sea Foundation, which main interest is the legislation work in the Baltic
States for protection of historical significant shipwrecks”. Enligt uppgift från KTH
är stiftelsens huvudsakliga uppgift att skydda och bevara det fartygskulturella
marina arvet, företrädesvis i Östersjön. Stiftelsen och KTH ”samverkar i
angelägenheter av sammanfallande intresse, men den är en från KTH fristående
självständig juridisk person med egen förvaltning”.
                                                                          Dnr 85-2002    Sid 13 (21)




KTH:s webbplats hänvisar även till forskningsfartyget Altair som ”one of the more
important resources for the sections’ work”. Aktieägare i Altair Rederi AB är enligt
BB han själv och HH. Fartyget används för att genomföra uppdrag som tilldelats
bolaget av KTH. Altair Rederi AB är enligt KTH ett självständigt företag utan
bidrag från KTH.

Enligt vad som har framkommit vid förundersökningen är det BB som själv har
tagit initiativet till att fungera som remissinstans åt länsstyrelsen i ärenden av nu
aktuellt slag.

Nu redovisade omständigheter skall ses som en bakgrund till vad som har förevarit
i ärendet om ensamrätt till bärgning av vraket efter S/S Karla (för tidsangivelser
och mer detaljerade uppgifter hänvisas till bakgrundsavsnittet).
Sammanfattningsvis och i kronologisk ordning kan ärendets gång beskrivas enligt
följande. Av betydelse i sammanhanget är att samtliga skrivelser betecknade som
KTH/BB var undertecknade av BB och utfärdade på brevpapper med KTH:s
logotyp.

1. AA ansöker hos länsstyrelsen om ensamrätt till bärgning av vraket efter S/S
Karla.

2. KTH/BB inkommer med ett remissvar till länsstyrelsen.

3. Länsstyrelsen beslutar att berättiga AA att utan intrång av andra bärga vraket. I
beslutet anges att KTH har avgivit yttrande i ärendet.

4. KTH/BB överklagar länsstyrelsens beslut.

5. Länsstyrelsen överlämnar efter rättidsprövning ”överklagande från KTH” till
Sjöfartsverket.

6. Efter att Sjöfartsverket kontaktat en jurist på rektorsämbetet vid KTH för att
kontrollera BB:s behörighet återkallar KTH genom rektorn DD överklagandet.

7. Sjöfartsverket avskriver ärendet från vidare handläggning.

8. KTH/BB anger i en skrivelse till länsstyrelsen att stiftelsen Baltic Sea
Foundation inom kort kommer att erhålla äganderätten till S/S Karla och undrar när
länsstyrelsen avser att återkalla AA:s tillstånd.

9. KTH/BB begär att länsstyrelsen skall återkalla tillståndet då det fanns en juridisk
ägare till vraket. Till skrivelsen fogades en handling från det danska rederiet J.
Lauritzen A/S i vilken angavs att rederiet överlät äganderätten till vraket ”under
förutsättning att fartyget är rederiet J. Lauritzens egendom”.

10. Stiftelsen Baltic Sea Foundation överklagar genom HH länsstyrelsens beslut
om ensamrätt. Stiftelsen begär, med hänvisning till handlingen från det danska
rederiet, att tillståndet till bärgning skall återkallas då stiftelsen är ägare till vraket.
                                                                          Dnr 85-2002    Sid 14 (21)




11. Länsstyrelsen avvisar KTH:s/BB:s begäran om återkallelse på den grunden att
KTH saknar saklegitimation i ärendet.

12. Stiftelsen Baltic Sea Foundation begär inhibition av länsstyrelsens beslut under
punkten 3.

13. Sjöfartsverket lämnar stiftelsens begäran om inhibition utan bifall, bl.a. med
hänvisning till att brevet från J. Lauritzen inte i sig visar att stiftelsen är ägare till
fartyget.

14. KTH/BB inkommer till Sjöfartsverket med en ny överlåtelsehandling från J.
Lauritzen A/S. Handlingen är identisk med den föregående, förutom datum samt att
förbehållet om eventuell äganderätt hade tagits bort.

15. Stiftelsen Baltic Sea Foundation inkommer med ytterligare ett överklagande av
länsstyrelsens beslut till Sjöfartsverket. Överklagandet innehöll även ett yrkande
om inhibition.

16. Sjöfartsverket fattar ett beslut om inhibition av länsstyrelsens beslut och anger
med hänvisning till överlåtelsehandling nummer två att det inte kunde uteslutas att
fartyget inte var övergivet.

17. Sjöfartsverket beslutar att bifalla stiftelsens yrkande och upphäver
länsstyrelsens beslut om ensamrätt till bärgning avseende vraket efter S/S Karla.

Det är självfallet av största vikt att en tjänsteman vid en statlig
förvaltningsmyndighet noga skiljer på vad som görs i tjänsten och vad han gör som
privatperson. BB:s agerande i det aktuella ärendet har väckt frågor om jäv,
behörighet m.m.

Omständigheter som typiskt sett undergräver förmågan att vara saklig och opartisk
medför inom den offentliga förvaltningen obehörighet för en handläggare eller
beslutsfattare att befatta sig med den sak det gäller. Regler om jäv i den offentliga
förvaltningen finns i förvaltningslagen (1986:223) för den statliga verksamheten
och i kommunallagen (1991:900) för den kommunala verksamheten. Reglerna om
jäv är ett uttryck för den grundlagsfästa objektivitetsprincip som jag har redogjort
för ovan, och som innebär att myndigheterna skall iaktta saklighet och opartiskhet
och beakta allas likhet inför lagen (1 kap. 9 § regeringsformen). Bestämmelserna
om jäv syftar till att undvika att myndighetsföreträdares objektivitet kan
ifrågasättas. När den som skall handlägga att ärende ställs inför en intressekonflikt
som utgör jäv får han eller hon inte delta i handläggningen eller avgörandet av
ärendet. Jävsreglerna är en viktig del i det preventiva rättsskyddet och
betydelsefulla för allmänhetens förtroende för myndigheterna.

Förvaltningslagens bestämmelser om jäv finns i 11 och 12 §§. I 11 § första stycket
har under punkterna 1–4 angetts vissa preciserade situationer när den som skall
handlägga ett ärende är jävig. I punkten 5 finns en allmänt avfattad bestämmelse,
vilken avser vissa speciella situationer som inte täcks av övriga jävsgrunder (s.k.
                                                                     Dnr 85-2002   Sid 15 (21)




delikatessjäv). Den som har att handlägga ett ärende är enligt denna punkt jävig,
om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba
förtroendet till hans opartiskhet i ärendet. Enligt 11 § andra stycket bortses från jäv
när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse. Den typ av ärenden som
åsyftas med undantagsbestämmelsen är sådana som inte kräver några
överväganden av den art att fråga om partiskhet eller opartiskhet kan uppkomma.

I ärendet om ensamrätt till bärgning av vraket efter S/S Karla inhämtade
Länsstyrelsen i Stockholms län yttranden från bl.a. Kungl. Tekniska högskolan
(KTH). Ett sådant remissförfarande är en sådan hjälp myndigheterna emellan som
anges i 6 § förvaltningslagen. Varje myndighet skall lämna andra myndigheter
hjälp inom ramen för den egna verksamheten. Av bestämmelsen följer att
myndigheter är skyldiga att svara på remisser från andra myndigheter som de kan
besvara inom ramen för sin verksamhet i övrigt. Genom remissförfarandet
inhämtar myndigheten relevanta uppgifter och omdömen till ledning för sitt
beslutsfattande.

Genom länsstyrelsens remiss uppkom ett ärende hos KTH som någon
befattningshavare vid myndigheten hade att handlägga. Alldeles oavsett om det
remissvar som KTH/BB kom att avlämna var ett yttrande av myndigheten eller ett
”personligt expertyttrande som avges under KTH:s namn” var jävsreglerna
tillämpliga på handläggningen hos KTH. BB var den tjänsteman vid KTH som
faktiskt kom att handlägga remissärendet.

Vid tidpunkten för remissvaret – det inkom till länsstyrelsen den 3 oktober 2000 –
var BB styrelseledamot i stiftelsen Baltic Sea Foundation. Stiftelsen har enligt sina
stadgar till ändamål att främja vetenskaplig forskning avseende Östersjöstaternas
maritima historia. Stiftelsen skall inom ramen för detta ändamål bl.a. bedriva
maritim forskning i syfte att möjliggöra identifiering och dokumentation av
historiska minnesmärken på Östersjöns botten.

BB:s engagemang i stiftelsen behövde inte i sig ha inneburit att hans befattning
med remissärendet var ägnat att rubba förtroendet för hans opartiskhet i ärendet. Så
som ärendet rörande S/S Karla kom att utvecklas står det dock klart att BB:s
intresse i saken gjorde honom olämplig att handlägga ärendet vid KTH.

Genom länsstyrelsens remiss fick BB kännedom om att AA önskade erhålla
ensamrätt till bärgning av vraket efter S/S Karla. I remissvaret till länsstyrelsen
gjorde KTH/BB gällande att det fanns en trolig ägare till vraket. Efter det att
länsstyrelsen beslutat att ge AA ensamrätt vidtog BB efterforskningsåtgärder som
kom att leda till att det danska rederiet J. Lauritzen A/S, även om rederiet synes ha
varit något osäkert på sin äganderätt till vraket, ändå slutligen kom att överlåta
äganderätten till stiftelsen Baltic Sea Foundation. Då det därigenom inte kunde
uteslutas att fartyget inte var övergivet upphävde Sjöfartsverket länsstyrelsens
beslut om ensamrätt till bärgning avseende vraket efter S/S Karla. AA förlorade
därmed ensamrätten att bärga vraket.
                                                                     Dnr 85-2002    Sid 16 (21)




I utredningen har framkomit att BB värnar om det maritima arvet och anser sig
vara expert i de frågorna. Han synes även vara av uppfattningen att personer som
önskar erhålla ensamrätt till bärgning av vrak enligt den i ärendet tillämpliga lagen
ägnar sig åt vrakplundring. Han har vidare – liksom KTH:s ledning – framfört att
han inte har något ekonomiskt intresse i saken. KTH har i sitt andra yttrande till JO
i jävsfrågan uttalat att ”omsorgen om potentiella forskningsobjekt kan måhända ha
tagit sig ur strikt regelsynpunkt tveksamma uttryck, men det står för KTH klart att
den inte syftar till direkt eller indirekt personlig nytta eller vinning för BB utan är
avsedd att främja avdelningens måluppnåelse och visa en vilja att bevara en
kulturhistorisk tillgång”. Enligt KTH:s mening förelåg inte jäv.

Jag delar inte den uppfattningen. Enligt min mening torde det stå klart att 11 § 5
förvaltningslagen var tillämplig på BB:s handläggning av remissärendet. Enligt
bestämmelsen är som framgått den som skall handlägga ett ärende jävig om det i
övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till
hans opartiskhet i ärendet. För att bestämmelsen skall bli tillämplig fordras inte
någon personlig nytta eller ekonomisk vinning för att jäv skall uppkomma. Med
facit i hand går det inte att göra någon annan bedömning än att BB befann sig i en
sådan intressekonflikt att han inte kunde – eller ville – handlägga remissärendet hos
KTH på ett sakligt och framför allt opartiskt sätt.

Jag vill i sammanhanget påpeka att behovet av garantier för att förvaltningens
handlande präglas av objektivitet och opartiskhet gör sig särskilt starkt gällande i
ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild. Länsstyrelsens beslut i
ärenden om ensamrätt till bärgning utgör myndighetsutövning mot enskild.
KTH:s/BB:s avgivande av remissvar till länsstyrelsen i ett sådant ärende har utgjort
ett led i länsstyrelsens myndighetsutövning.

Fel och försummelser vid myndighetsutövning kan enligt bestämmelserna i 20 kap.
1 § brottsbalken medföra straffrättsligt ansvar för tjänstefel. Straffansvaret omfattar
inte bara åtgärder som i sig utgör myndighetsutövning, t.ex. visst beslutsfattande,
utan även såväl förberedande som efterföljande åtgärder. Åtgärder som ingår som
ett led i myndighetsutövningen, men också annat handlande som står i nära och
funktionellt samband med myndighetsutövningen, faller inom det straffbara
området (prop. 1988/89 s. 23). Som exempel kan nämnas att ett beslut får ett
felaktigt innehåll genom någon försummelse vid handläggningen eller på grund av
att ett yttrande är felaktigt eller annan utredning är vilseledande.

Det var bl.a. mot den bakgrunden som jag fattade mitt beslut om att inleda
förundersökning i ärendet. Den omständigheten att jag senare beslutade att lägga
ned förundersökningen innebär inte att BB:s agerande i remissärendet har varit fritt
från invändningar. Som framgått ovan har han varit uppenbart jävig och fick
därmed i enlighet med 12 § förvaltningslagen inte handlägga remissärendet. Det
torde stå klart att syftet med länsstyrelsens remissförfarande i ärendet rörande S/S
Karla inte var att biträda BB i hans – om än möjligen vällovliga – kamp för
bevarande av intakta vrak i Östersjön.
                                                                        Dnr 85-2002    Sid 17 (21)




BB förtjänar allvarlig kritik för att han handlade länsstyrelsens remiss i ärendet
rörande S/S Karla.

En ytterligare fråga att ta ställning till vad gäller KTH:s/BB:s remissvar till
länsstyrelsen är huruvida BB över huvud taget ens haft behörighet att utfärda
remissutlåtanden till länsstyrelsen i ärenden om ensamrätt till bärgning.

Som tidigare har framkommit var det av BB utfärdade remissvaret utskrivet på
KTH:s brevpapper. Yttrandet avslutades med ”Vänliga hälsningar BB”.

Av förhören med befattningshavarna vid länsstyrelsen har framgått att deras
uppfattning var att styrelsen använt sig av KTH som remissinstans och inte av BB
personligen. Länsstyrelsen har inte som rutin att begära in behörighetshandlingar i
sitt remissförfarande, utan förutsätter att den som svarar på myndighetens vägnar
eller på dess brevpapper också har behörighet att företräda myndigheten.

KTH:s uppfattning i saken kan framställas som något undanglidande. Av KTH:s
första yttrande framgår att det är rektor som beslutar om svar på
myndighetsremisser. Rektor har rätt att delegera denna uppgift och rektors
delegationer kan också vidaredelegeras. Delegationsreglerna innebär att
institutionsprefekterna fattar beslut inom respektive ansvarsområde, vilket i fråga
om remisser innebär att yttranden som begärs av KTH i frågor som ligger inom en
institutions ämnes- och verksamhetsmässiga ansvarsområde i normalfallet besvaras
av institutionen. Vid tvekan och om remissämnet kan ha en vidare principiell
betydelse eller långtgående konsekvenser för KTH skall saken underställas rektor.
KTH angav vidare.
      Remissen var för KTH:s del ställd till Institutionen för farkostteknik,
      Undervattensteknik. /…/ Ärenden av detta slag överlämnas till institutionens prefekt
      för besvarande till Undervattensteknik, som alltså är en av institutionens
      underavdelningar. Här besvaras remissen av forskningsingenjören BB. KTH medger
      att det senare ledet i delegationsförfarandet besväras av en viss otydlighet, men det
      är KTH:s uppfattning att det ändock inte står i strid med gällande interna
      föreskrifter.
KTH:s rektor DD uppgav i förhöret med honom att det förekommer att företag och
myndigheter skickar ”förfrågningar” direkt till institutioner vid KTH. Han visste
inte om BB fick sin förfrågan via institutionen eller direkt som ”person vid KTH”.
Om en förfrågan kommer till institutionen avgör prefekten om remissen har en
större principiell betydelse. Om prefekten anser att så är fallet skall rektors
uppfattning inhämtas. Institutionens yttranden undertecknas i så fall regelmässigt
av prefekten. BB:s remissvar är endast undertecknat av honom och är att se som
”ett expertsvar från en KTH-anställd men inte något mer”. Rektorn ansåg inte att
den omständigheten att BB för sina expertutlåtanden använde sig av KTH:s
brevpapper gav anledning för länsstyrelsen att dra slutsatsen att BB företrädde
KTH. Rektorn fick kännedom om att länsstyrelsen använde KTH som
remissinstans först i samband med JO-anmälan.
                                                                    Dnr 85-2002   Sid 18 (21)




I sitt andra yttrande till JO angav KTH att KTH årligen mottar tusentals remisser
och begäran om yttranden som i många fall förutsätter svar av någon enskild
befattningshavare med särskild förtrogenhet med remissämnet. ”Remissvaret blir
därmed ofta ett personligt expertyttrande som avges under KTH:s namn.”

BB anförde i förhöret med honom att det var han som var remissinstans i egenskap
av expert och tjänsteman på KTH. Inga andra personer på KTH var inblandade i
utformningen av de yttranden som han skrev till länsstyrelsen i ärenden om
ensamrätt till bärgning.

De flesta remisser går till myndigheter. Det är emellertid inte något som hindrar att
remisser överlämnas till andra organ, enskilda sammanslutningar eller personer.
Det är den remitterande myndigheten som har att avgöra om det finns behov av ett
remissförfarande och i så fall till vem remissen skall skickas.

Länsstyrelsen har varit av uppfattningen att styrelsen har använt sig av KTH som
remissinstans i ärendet rörande S/S Karla. Det kan möjligen invändas – på sätt som
KTH även har gjort – att detta motsägs av att remissen var ställd till KTH,
Institutionen för farkostteknik, Undervattensteknik, och inte till KTH ”centralt”.
Jag anser också att den formlösa utformningen av yttrandet möjligen borde ha
medfört vissa betänkligheter angående remissvarets status. Länsstyrelsens
handläggning faller dock utanför ramen för min tillsyn i detta ärende.

KTH:s rektor har som framgått ovan gjort gällande att han inte har känt till att
länsstyrelsen använt sig av KTH/BB som remissinstans i ärenden rörande
ensamrätt till bärgning. Jag har inte någon anledning att ifrågasätta den uppgiften.

Däremot borde BB ha insett att han saknade behörighet att yttra sig på KTH:s
vägnar. Hans uppfattning var dock att det var honom som remissen riktades till i
egenskap av den ende som behärskade dessa frågor på KTH. BB borde i så fall ha
stämt av den saken med sin närmaste chef som enligt uppgift är prefekten för
Institutionen för farkostteknik (numera Institutionen för farkost och flyg).
Prefekten har enligt KTH:s delegationsbestämmelser rätt att avgöra om en remiss
skall besvaras av institutionen eller har sådan principiell betydelse att den skall
underställas rektor. För det fall prefekten inte hade funnit det uteslutet att
länsstyrelsen endast var intresserad av BB:s personliga uppfattning i frågor om
ensamrätt till bärgning hade han haft möjlighet att kontrollera den saken med
länsstyrelsen.

BB borde följaktligen inte heller av nu angivna skäl på egen hand ha besvarat
länsstyrelsens remiss.

KTH:s inställning till BB:s besvarande av länsstyrelsens remisser synes vara att BB
inte kan anses ha gjort något fel och att hans förfarande inte står i strid med KTH:s
interna föreskrifter. KTH har dock i sina remissvar anfört att delegationsreglerna
kommer att förtydligas i syfte bl.a. att undvika ”framtida ifrågasättanden av
                                                                     Dnr 85-2002   Sid 19 (21)




enskilda befattningshavares befogenheter”. Av vad som framkommit i detta ärende
finner jag den åtgärden vara välbehövlig.

Jag går nu över till att behandla BB:s fortsatta agerande i ärendet rörande ensamrätt
till bärgning av vraket efter S/S Karla. Jag avser då hans överklagande av
länsstyrelsens beslut och hans senare talan om att tillståndet skulle återkallas.

Utredningen i ärendet har utvisat att KTH inte har haft talerätt i ärendet rörande
ensamrätt till bärgning av vraket efter S/S Karla. Detta talar för att BB inte kan ha
vidtagit dessa åtgärder på myndighetens vägnar, och hans skrivelser – återigen på
KTH:s brevpapper – kan därmed inte anses ha tillkommit i tjänsten, låt vara att
överklagandet återkallades av KTH.

JO:s tillsyn över offentliga tjänstemän omfattar endast verksamhet som är direkt
förenad med tjänsten. BB:s agerande i denna del står därför inte under tillsyn av
JO. Jag kan emellertid inte undgå att konstatera att de åtgärder som BB har vidtagit
– i ljuset av vad som tidigare förevarit – ytterligare belyser hans oförmåga och/eller
ovilja att göra åtskillnad på vad han företar sig i sin egenskap av 1) tjänsteman vid
KTH, som 2) företrädare för stiftelsen Baltic Sea Foundation samt 3) som
privatperson.

Min tillsynskompetens omfattar däremot KTH:s ledning och dess förhållningssätt
till de olika åtgärder som BB har funnit skäl att vidta.

Av utredningen har framkommit att Länsstyrelsen i Stockholms län sedan år 1998
använt sig av KTH som remissinstans i ärenden rörande ensamrätt till bärgning. I
dessa ärenden har ”KTH:s remissvar” uteslutande utfärdats av BB.

BB har fram till slutet av maj 2001 varit styrelseledamot i stiftelsen Baltic Sea
Foundation. Han ersattes då av sin hustru HH. Stiftelsen anger KTH:s adress som
sin både till stiftelseregistret och på sitt brevpapper. BB och HH äger tillsammans
bolaget Altair Shipping Company. KTH:s webbplats innehåller alltjämt vid
tidpunkten för JO:s beslut uppgifter om stiftelsen och om forskningsfartyget Altair
på ett sätt som klart antyder en relation till KTH. Webbplatsen anger den av KTH
icke anställda HH som kontaktperson vid avdelningen för undervattensteknik vid
sidan av BB.

I ärendet om ensamrätt till bärgning av vraket efter S/S Karla har BB på KTH:s
brevpapper bl.a. överklagat länsstyrelsens beslut samt fört talan om att tillståndet
skulle återkallas. BB har genom den information som han erhållit från länsstyrelsen
genom att KTH utgjort remissinstans letat upp en möjlig ägare till vraket och
förmått denne att överlåta äganderätten till stiftelsen Baltic Sea Foundation.
Sjöfartsverket biföll därigenom stiftelsens överklagande och AA förlorade
ensamrätten att bärga vraket.
                                                                         Dnr 85-2002    Sid 20 (21)




Som svar på JO:s fråga rörande vad KTH:s rektor och Institutionens för
farkostteknik prefekt känt till angående BB:s agerande vid olika tidpunkter anförde
KTH i sitt andra remissvar följande.

      Nyttan av att i detalj utreda vilken kännedom rektor och prefekt haft om de olika
      turerna i BB:s mellanhavande med det nätverk av vrakintresserade personer som
      växelvis agerat i detta sammanhang kan inte anses svara mot ett tänkbart sakligt
      resultat. Dock kan rent översiktligt konstateras att såväl rektor som prefekt löpande
      orienterats om sakens utveckling dels genom hänvändelser från nämnda nätverk och
      dels genom BB:s egna redovisningar.
KTH har i sina yttranden till JO underlåtit att uttala någon egentlig uppfattning
rörande det förhållandet att BB på KTH:s brevpapper överklagat länsstyrelsens
beslut och senare även fört talan om att tillståndet skulle återkallas. KTH har nöjt
sig med att hänvisa till att BB:s försök att åstadkomma ändring av beslutet var för
att ”värna om möjligheterna till framtida forskning i intakta objekt på havets
botten”.

På min fråga hur KTH ser på att BB utåt agerat som om han företrätt KTH genom
att bl.a. använda sig av KTH:s brevpapper och adress har KTH i sitt andra
remissvar framfört följande.

      Under hänvisning till det tidigare anförda – dvs. att BB:s agerande har sin grund i
      den omsorg om de potentiella forskningsobjekt som kan anses ligga i avdelningens
      forskningsområde och inte i något obehörigt egenintresse – kan det inte med
      säkerhet sägas att BB:s brukande av KTH:s brevpapper och adress i förekommande
      fall varit behäftad med något fel.
Vad gäller BB:s engagemang i stiftelsen och i bolaget konstaterar KTH att dessa
rättsobjekt är fristående från KTH och att BB i förhållande till KTH har balanserat
sina engagemang i stiftelsen och bolaget på ett sådant sätt att ”KTH inte har funnit
anledning anta att de två organisationerna i något avseende otillbörligen gynnats på
KTH:s bekostnad”.

Jag finner dessa uttalanden från KTH:s rektor närmast häpnadsväckande. Jag
noterar dock att styrelsen för KTH, enligt protokollsutdraget från det sammanträde
vid vilket JO:s remiss behandlades, förutom att uppdra åt rektor att svara på JO:s
remiss även fann skäl att uppdra åt rektor att göra en översyn av regler och deras
rättstillämpning i fråga om KTH-anställdas privata engagemang i företag m.m.
utanför KTH.

Som framgått har jag i beslutet valt att i endast ringa omfattning hänvisa till de
förhör som har hållits med bl.a. rektor, den f.d. chefsjuristen vid KTH och BB.
Sammanfattningsvis kan dock konstateras att förhören ger vid handen att KTH:s
ledning har haft en mycket begränsad insyn i – och kontroll över – vilka åtgärder
som BB, som den ende anställde vid avdelningen för undervattensteknik, har
vidtagit över tiden i olika sammanhang och om den verksamhet som bedrivits vid
avdelningen är i alla delar förenlig med KTH:s ställning som statlig högskola med
uppgifter inom utbildningens och forskningens område.
                                                                    Dnr 85-2002   Sid 21 (21)




För det fall någon slutsats kan dras av de ovan redovisade uttalandena av KTH är
denna att KTH:s rektor inte synes ha några egentliga invändningar mot BB:s
agerande. Jag erinrar mig i sammanhanget även det svar från rektors kansli som
skickades till AA som svar på hans fråga om KTH som statlig institution stod
bakom BB:s agerande: ”Till frågan om KTH:s engagemang i ärendet kan blott
konstateras att KTH genom återkallande av överklagandet av tillståndsbeslutet inte
funnit skäl att gå vidare i saken.”

För egen del vill jag framhålla det självklara, nämligen att även personer utanför
KTH, däribland handläggare och beslutsfattare vid andra myndigheter, har ett
berättigat intresse av att kunna ta ställning till för vems räkning BB vidtar olika
åtgärder. Tjänstemän vid statliga och kommunala myndigheter har att efterleva den
tidigare angivna objektivitetsregeln i regeringsformen liksom andra rättsregler.
BB:s omsorg om potentiella forskningsobjekt i Östersjön saknar i det avseendet all
betydelse.

Det kan sammanfattningsvis konstateras att BB:s agerande i så hög grad måste
sättas i fråga att det framstår som anmärkningsvärt att KTH:s ledning inte har
vidtagit åtgärder för att bringa reda i saken.

Det kan i sammanhanget nämnas att jag denna dag har fattat beslut i ytterligare två
ärenden i vilka anmälningar riktats mot BB och KTH (dnr 461-2003 och 4817-
2003). Av handlingarna i det först nämnda ärendet framgår bl.a. att BB/KTH
utgjort remissinstans i ett ärende rörande ensamrätt till bärgning vid Länsstyrelsen i
Hallands län.

Med den allvarliga kritik som innefattas i det ovan anförda avslutas ärendet.

Jag finner skäl att för kännedom översända kopia av detta beslut till – förutom
Sjöfartsverket och Länsstyrelsen i Stockholms län – Riksrevisionen och
Länsstyrelsen i Hallands län.
