# Fråga om förutsättningar för att utfärda ett strafföreläggande förelegat samt synpunkter på en åklagarens beslut att inte väcka åtal när den misstänkte bestred föreläggandet

JO 2007-09-28 dnr 852-2006

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2007-09-28         852-2006               1 (3)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Fråga om förutsättningar för att utfärda ett strafföreläggande förelegat
                        samt synpunkter på en åklagarens beslut att inte väcka åtal när den
                        misstänkte bestred föreläggandet

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot en åklagare vid
                        Åklagarmyndigheten, internationella åklagarkammaren i Stockholm, och
                        Kustbevakningen. Han var missnöjd bl.a. med att åklagaren utfärdat ett
                        strafföreläggande avseende brott mot miljöbalken och en dryg månad senare, sedan
                        han bestritt strafföreläggandet, beslutade att inte väcka åtal.

## Utredning

Handlingar i åklagarkammarens ärende 109-663-05 infordrades. Muntliga
                        upplysningar inhämtades också från kammaråklagaren BB.

                        Av utredningen framgick följande. Den 8 juli 2005 påträffades AA av
                        Kustbevakningen på ön Skötskär i Värmdö kommun. Kustbevakningen
                        rapporterade honom för att ha förtöjt och landstigit inom fågelskyddsområde.
                        Förundersökning inleddes av Polismyndigheten i Stockholms län, och BB övertog i
                        oktober 2005 förundersökningsledarskapet.

                        Vid ett förhör den 1 november 2005 förnekade AA brott mot miljöbalken, eftersom
                        han varken handlat uppsåtligt eller oaktsamt. Han uppgav att han inte hade sett
                        några skyltar om att han befann sig i ett fågelskyddsområde. Den 7 november 2005
                        kontrollerade en patrull från sjöpolisen skyltningen utmed den väg som AA angett
                        att han färdats och vid den plats där han stigit iland. Det konstaterades att det inte
                        fanns någon skyltning på Skötskär och inte heller några bojar eller läsbara skyltar
                        efter färdvägen. På en kobbe mitt emot Skötskär fanns en stolpe utan skylt. Den 6
                        december 2005 utfärdade BB ett strafföreläggande avseende brott mot miljöbalken.
                        Sedan AA bestritt strafföreläggandet beslutade BB att inte väcka åtal.

                        Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        vad som framförts i anmälan om åklagarens handläggning av ärendet.

                        Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren CC) inkom med ett remissvar, till vilket
                        var fogat yttranden av chefsåklagaren DD och BB.


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                     Dnr 852-2006    Sid 2 (3)




I ett beslut den 28 september 2007 anförde chefsJO Melin följande.

Bedömning
Enligt 48 kap. 5 § rättegångsbalken får strafföreläggande inte utfärdas om
förutsättningar för allmänt åtal inte föreligger.

Den omständigheten att förutsättningar för allmänt åtal föreligger är emellertid inte
tillräckligt för att strafföreläggande skall få utfärdas. I förarbetena till
rättegångsbalken framhölls att om saken är tvivelaktig bör åklagaren inte använda
sig av strafföreläggande i förhoppning att den misstänkte skall godkänna detta
(NJA II 1943 s. 604). Det finns dock inget formellt krav på att den misstänkte skall
ha erkänt gärningen för att strafföreläggande skall få utfärdas.

JO har i ett tidigare ärende, som handlade om giltigheten av ett utländskt körkort
och utländsk bilregistrering, ansett att det måste krävas att den misstänkte i
huvudsak har vitsordat de faktiska omständigheterna som konstituerar brott för att
ett strafföreläggande skall få utfärdas (JO 1981/82 s. 98). Omständigheterna i det
ärendet var dock särpräglade bl.a. på det sättet att rekvisiten var svårtolkade. Det
nämnda JO-uttalandet har av Peter Fitger ansetts kunna leda till en alltför restriktiv
tillämpning av reglerna om strafföreläggande (Rättegångsbalken, del 3, s. 48:16).
Peter Fitger menar att utgångspunkten i stället borde vara att strafföreläggande inte
skall användas, om det finns osäkerhetsmoment beträffande den eventuella
utgången av en alternativ domstolsprocess vilka är så betydande att de inte kan
godtas med hänsyn till brottets art och påföljdens storlek. Särskilt beträffande
skuldfrågan anges att något osäkerhetsmoment knappast torde få förekomma.

JO har i ett senare ärende modifierat den tidigare ståndpunkten något (JO 1990/91
s. 61) och har därvid bl.a. uttalat att ett blankt förnekande i ett rutinartat mål om
t.ex. hastighetsöverträdelse inte i sig bör utgöra något hinder mot att
strafföreläggande utfärdas, om bevismaterialet är sådant att man kan utgå från att
en domstolsprövning leder till en fällande dom. Om den misstänkte emellertid
anfört omständigheter som enligt hans egen uppfattning talar för att han inte begått
gärningen bör åklagaren, förutom att pröva bärkraften av de argument som den
misstänkte fört fram, även beakta att sannolikheten i dessa fall torde vara stor att
strafföreläggandet inte kommer att godkännas med åtföljande fördröjning av
lagföringen.

Jag har inte någon annan uppfattning än den som kom till uttryck i det sistnämnda
beslutet och anser även att den utgångspunkt som Peter Fitger formulerat väl
beskriver den avvägning som åklagaren har att göra vid ställningstagandet i ett
enskilt fall om ett strafföreläggande bör utfärdas eller inte. Jag noterar också att det
i Riksåklagarens handbok för handläggning av strafföreläggande, 1998-07-01, ges
uttryck för en liknande uppfattning (avsnitt 1.3.1).
                                                                   Dnr 852-2006    Sid 3 (3)




BB har inte närmare redogjort för vilka överväganden han gjorde vid utfärdandet
av strafföreläggandet utöver att han fann de faktiska omständigheterna klarlagda
och därför utfärdade ett strafföreläggande.

Enligt min mening fanns det redan vid tiden för utfärdandet av strafföreläggandet
betydande osäkerhetsmoment beträffande utgången av en alternativ
domstolsprocess. Sannolikheten för att AA skulle godkänna ett strafföreläggande
måste också ha framstått som liten. BB borde därför inte ha utfärdat något
strafföreläggande.

Sedan AA bestritt föreläggandet beslutade BB, efter att ha varit i kontakt med en
tjänsteman vid Kustbevakningen, att inte väcka åtal. Detta kan inte uppfattas på
annat sätt än att han omprövade sitt tidigare beslut av innebörd att förutsättningar
för att väcka allmänt åtal förelåg.

Som Åklagarmyndigheten angett kan en åklagare inte själv ändra ett av honom
fattat beslut utan att det har tillkommit någon ny omständighet. En förnyad rättslig
analys eller en ny analys av bevisläget anses inte utgöra en sådan ny omständighet.
Jag instämmer i myndighetens bedömning, att det förelåg huvudsakligen samma
underlag vad avser skyltningen på platsen när strafföreläggandet utfärdades som
när BB beslutade att inte väcka åtal. Det har således inte varit fråga om att nya
omständigheter tillkommit som kunnat motivera en annan bedömning.
Förutsättningar har därför saknats för BB att ompröva sitt beslut.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad jag ovan har anfört.
