# Skatteverket kritiseras för att det inte är möjligt att betala en ansökningsavgift med kontanter

JO 2023-03-21 dnr 8524-2022

[P]

## BESLUT

Datum                 Dnr                      Sid
                                                                          2023-03-21            8524-2022               1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                        Skatteverket kritiseras för att det inte är möjligt att betala en
                        ansökningsavgift med kontanter


                          Beslutet i korthet: Skatteverket tar inte emot kontant betalning av ansöknings-
                          avgiften vid ansökan om byte av förnamn.
                          Enligt chefsJO är huvudregeln i 4 kap. 12 § riksbankslagen tillämplig när det gäller
                          betalning av ansökningsavgiften. Det innebär att Skatteverket har en skyldighet att ta
                          emot kontanter vid betalning av en sådan avgift. Skatteverket får kritik för att det
                          saknas möjlighet att betala avgiften kontant.


                        Bakgrund till JO:s initiativ
                        I en anmälan till JO (dnr 2483-2022) framfördes klagomål mot Skatteverket.
                        Klagomålen avsåg i huvudsak att allmänheten, vid ansökan om byte av
                        förnamn, hänvisas till att betala ansökningsavgiften via Swish eller bankgiro
                        enligt information på myndighetens webbplats. Enligt anmälaren stred
                        informationen mot regleringen i 5 kap. 1 § i den dåvarande lagen (1988:1385)
                        om Sveriges riksbank eftersom det inte var möjligt att betala avgiften med
                        kontanter.

                        Jag fattade beslut i ärendet den 28 mars 2022. Jag fann inte tillräcklig anledning
                        att vidta någon annan åtgärd än att påminna om nämnda bestämmelse i den
                        dåvarande riksbankslagen och om mina uttalanden i JO 2022/23 s. 510 där jag
                        kritiserade Bolagsverket för dess vägran att ta emot kontant betalning vid
                        utlämnande av kopior av allmänna handlingar. Jag skickade en kopia av
                        anmälan och beslutet till Skatteverket för kännedom.

                        Vid kontroll av Skatteverkets webbplats den 21 oktober 2022 framgick att
                        informationen om hur nämnda avgift ska betalas var oförändrad. Med anledning
                        av detta beslutade jag att i ett särskilt ärende granska hur Skatteverkets
                        information förhåller sig till regleringen i riksbankslagen och möjligheten att
                        betala den aktuella avgiften kontant. Initiativet har handlagts i detta ärende.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:            08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                    Dnr 8524-2022     Sid 2 (6)




Utredning
JO begärde att Skatteverket skulle yttra sig över vissa frågeställningar. I sitt
remissvar anförde Skatteverket i huvudsak följande.

JO:s beslut den 28 mars 2022 behandlades på Skatteverkets folk- och
fastighetsavdelnings ledningsmöte. Det har inte kommit fram hur frågan vidare
skulle behandlas. Sedan våren 2022 arbetar Skatteverkets administrativa
avdelning med en rutin för betalning av kopior av allmänna handlingar för den
som vill vara anonym. Det är inte möjligt att betala ansökningsavgiften vid byte
av förnamn kontant, varken till Skatteverket eller till Statens servicecenter. På
Skatteverkets webbplats anges att ansökningsavgiften för byte av förnamn kan
betalas via Swish eller bankgiro. Någon information som rör kontant betalning
finns inte. Enligt Skatteverket strider inte den aktuella informationen på
webbplatsen direkt mot regleringen i riksbankslagen, men det är önskvärt att
uppdatera informationen om vad som gäller om kontant betalning.

Skatteverket anförde vidare att myndigheten, tillsammans med andra
myndigheter, har börjat se över möjligheterna till kontant betalning.

Rättsliga utgångspunkter
Namnändring
Enligt 3 § förordningen (2017:120) om personnamn ska sökanden betala en
ansökningsavgift om 250 kronor till Skatteverket för prövning av en ansökan
om förvärv eller ändring av förnamn.

Skyldigheten att ta emot kontanter som betalning
Under handläggningen av detta ärende har en ny lag (2022:1568) om Sveriges
riksbank trätt i kraft. Enligt 4 kap. 12 § är kontanter (dvs. sedlar och mynt) och
beredskapspengar lagliga betalningsmedel. Bestämmelsen motsvarar 5 kap. 1 §
andra stycket i 1988 års riksbankslag med den enda skillnaden att numera är
även beredskapspengar lagliga betalningsmedel. Av förarbetena till den äldre
bestämmelsen framgår att innebörden av att sedlar och mynt är lagliga
betalningsmedel är att var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som
betalning (se prop. 1986/87:143 s. 64). Bestämmelsen i 4 kap. 12 § i den nya
riksbankslagen innebär ingen förändring i det avseendet (se prop. 2021/22:41
s. 122).

En borgenär är följaktligen i princip skyldig att ta emot betalning i kontanter.
Undantag från denna skyldighet kan finnas i någon annan lag (se t.ex. 62 kap.
2 § skatteförfarandelagen [2011:1244]). Vidare kan skyldigheten avtalas bort i
civilrättsliga förhållanden.

I rättspraxis har dessutom i vissa fall rättsförhållanden, eller en del av rätts-
förhållanden, även på offentligrättsligt reglerade områden ansetts ha sådan
civilrättslig karaktär att de har bedömts enligt civilrättsliga regler (jfr RÅ 1982
2:62, NJA 1998 s. 656 I och NJA 2008 s. 642).
                                                                   Dnr 8524-2022       Sid 3 (6)




I HFD 2015 ref. 49 behandlade Högsta förvaltningsdomstolen frågan om ett
landstings skyldighet att ta emot kontanter vid betalning av patientavgifter.
Enligt domstolen var det aktuella rättsförhållandet mellan landstinget, i dess
egenskap av vårdgivare, och vårdtagaren inte ett offentligrättsligt förhållande av
civilrättslig karaktär. Vidare konstaterades att frågan om hur och var
vårdavgifter ska betalas inte har reglerats särskilt i lag. Riksbankslagen var
således tillämplig i målet, vilket innebar att landstinget hade en skyldighet att ta
emot kontanter. Enligt domstolen var landstingsstyrelsens beslut, som innebar
att vårdtagare var hänvisade till två av landstingets vårdinrättningar vid kontant
betalning, inte förenligt med riksbankslagens krav.

Kammarrätten i Stockholm har i ett senare avgörande ansett att kommuners
uttag av avgift för parkering på gatumark har sådana civilrättsliga inslag att det
utgör ett undantag från den skyldighet att ta emot kontanter som följer av
riksbankslagen (se Kammarrätten i Stockholms dom den 13 april 2017 i mål
nr 4350-16). Domstolens ställningstagande motiverades med att kommuners
uttag av parkeringsavgifter, till skillnad från exempelvis hälso- och sjukvård, till
sin natur är en utpräglat frivillig avtalsrelation och därmed av helt annat slag än
det rättsförhållande som prövades i HFD 2015 ref. 49.

I JO 2022/23 s. 510, som handlade om Bolagsverkets vägran att ta emot kontant
betalning vid utlämnande av kopior av allmänna handlingar, bedömde jag att
rättsförhållandet mellan en utlämnande myndighet och en enskild som önskar
betala en avgift för kopior av allmänna handlingar inte är av sådan karaktär att
det bör bedömas enligt civilrättsliga regler.

JO har tidigare gjort vissa uttalanden om en regions information om kontant
betalning av patientavgifter (se JO 2016/17 s. 102). JO uttalade bl.a. att det inte
finns något hinder mot att ett landsting informerar om att det är ett önskemål att
patientavgiften betalas på något annat sätt än kontant. Informationen måste dock
formuleras på ett sådant sätt att det inte råder några tvivel om att det är möjligt
att betala även med kontanter.

Betalningsutredningen m.m.
Den parlamentariska Riksbankskommittén föreslog i sitt slutbetänkande En ny
riksbankslag (SOU 2019:46) att innebörden av begreppet lagligt betalnings-
medel skulle regleras i lag. Kommittén föreslog att det i lagen skulle tas in en
bestämmelse om att var och en har rätt att med befriande verkan betala med
sedlar och mynt som getts ut av Riksbanken, om inte något annat följer av
annan författning eller avtalsvillkor. Framför allt rättighetsskäl och
beredskapsskäl ansågs motivera förslaget. Kommittén betonade att alla i
samhället behöver kunna göra betalningar och att vissa personer har stora
svårigheter att betala på annat sätt än med kontanter. Vidare påpekades att det
bör finnas ett betalningsmedel som fungerar trots omfattande störningar i
elförsörjningen eller elektroniska system (s. 1581).
                                                                         Dnr 8524-2022         Sid 4 (6)




Kommittén anförde att det i offentligrättsliga förhållanden bör vara möjligt att
betala med kontanter om det inte finns särskilda skäl emot det (s. 1582). Vidare
framhöll den följande (s. 1583 f.):

      Kommittén vill dock betona offentliga aktörers ansvar för att kontanter inte
      försvinner som betalningsmedel i närtid. Riksdagen har, i enlighet med
      inriktningen i kommitténs delbetänkande och regeringens proposition
      2019/20:23 ansett att utvecklingen för kontanter behöver ske mer kontrollerat än
      i dagsläget. Därför har en enig kommitté, och även regeringen, föreslagit
      lagstiftningsåtgärder för att trygga tillgången till kontanter. I det läget är det
      problematiskt om statliga och kommunala aktörer som erbjuder offentligt
      finansierade tjänster och tar emot offentligrättsliga avgifter å sin sida bidrar till
      att påskynda utvecklingen genom att vägra ta emot kontanta betalningar.
      Kommittén vill därför betona att det i offentligrättsliga rättsförhållanden som
      utgångspunkt bör vara möjligt att betala kontant. Kommittén vill sända en signal
      till centrala samhällsaktörer att inte ytterligare driva på utvecklingen där kontant
      betalning accepteras i allt lägre grad. Uppmaningen riktar sig huvudsakligen till
      offentliga aktörer, men även till privata aktörer som bedriver offentligfinansierad
      verksamhet och lyder under ett offentligrättsligt regelverk, som exempelvis
      privata vårdcentraler m.m. Stat, landsting och kommuner bör göra det möjligt att
      de olika tjänster de erbjuder och avgifter som de tar ut av allmänheten kan
      betalas kontant av de personer som fortsatt har behov av det om inte särskilda
      skäl talar emot det. Kommittén anser att det är rimligt att offentliga aktörer
      generellt sett har ett bredare samhällsperspektiv på betalningsfrågan än att enbart
      fokusera på kostnaderna i den egna verksamheten. Ett sådant bredare perspektiv
      omfattar såväl de individer som vill och behöver kunna betala kontant som
      samhällets behov av att kontantinfrastrukturen finns kvar till dess att ett beslut
      fattas om kontanters roll i ett längre tidsperspektiv.
I den efterföljande propositionen uttalade regeringen att det för närvarande inte
finns skäl att gå vidare med förslaget om att klargöra innebörden av lagliga
betalningsmedel. Skälen för detta var att en särskild utredare hade fått i uppdrag
att ta ställning till innebörden av att vissa betalningsmedel har ställning som
lagliga betalningsmedel, om det fortfarande finns behov av att vissa
betalningsmedel har ställning som lagliga betalningsmedel och om innebörden
av uttrycket lagliga betalningsmedel i så fall bör förändras i förhållande till i
dag (se prop. 2021/22:41 s. 122 f. och dir. 2020:133). Utredningen har antagit
namnet Betalningsutredningen (Fi 2020:12).

I september 2022 beslutade regeringen om ett tilläggsdirektiv till utredningen
(dir. 2022:131) och uttalade följande:

      Den 1 september 2022 upphörde ClearOn AB med sin tjänst Kassagirot. ClearOn
      AB var den enda aktören på marknaden som erbjöd betaltjänster som gjorde det
      möjligt att betala räkningar med kontanter. I och med detta går det inte längre att
      betala räkningar med kontanter hos betalningsombud. Det riskerar att drabba
      t.ex. personer som lever i digitalt utanförskap, boende i glesbygd, personer som
      har bristande kunskaper i svenska språket, äldre och personer med funktions-
      nedsättning. Sedan direktiven beslutades har dessutom Europeiska
      kommissionen aviserat förslag om en digital euro och omedelbara betalningar.
      Denna händelseutveckling behöver beaktas av utredningen för att den ska kunna
      fullgöra sitt uppdrag att ta ställning till vilka krav som behöver ställas i syfte att
      säkerställa att alla i samhället kan genomföra sina betalningar samt för att utreda
      betalningsmarknadens funktionssätt och behovet av digitala centralbankspengar.
                                                                    Dnr 8524-2022       Sid 5 (6)




Utredningstiden förlängdes, och uppdraget ska redovisas senast den 31 mars
2023.

Bedömning
Skatteverket har en skyldighet att ta emot kontanter vid betalning av
ansökningsavgiften
Bestämmelsen i 4 kap. 12 § riksbankslagen innebär att en borgenär i princip är
skyldig att ta emot betalning i kontanter.

Som jag redogjort för finns det vissa undantag från denna skyldighet. Det gäller
t.ex. när rättsförhållanden på offentligrättsligt reglerade områden kan anses ha
sådan civilrättslig karaktär att de bör bedömas enligt civilrättsliga regler.
I JO 2022/23 s. 510 uttalade jag att när det gäller offentligrättsliga avgifter torde
det sällan vara fallet att rättsförhållandet har sådan civilrättslig karaktär att det
bör bedömas enligt civilrättsliga regler. Vidare gjorde jag bedömningen att
rättsförhållandet mellan en utlämnande myndighet och en enskild som önskar
betala en avgift för kopior av allmänna handlingar inte är av sådan karaktär att
det bör bedömas enligt civilrättsliga regler. I det aktuella fallet som gäller
rättsförhållandet mellan Skatteverket, i egenskap av beslutande myndighet, och
en enskild som vill ansöka om byte av förnamn är detta undantag inte
tillämpligt.

Det kan även finnas undantag från bestämmelsen i riksbankslagen i någon
annan lag. Som jag tidigare nämnt finns ett sådant undantag i 62 kap. 2 §
skatteförfarandelagen. Där framgår det att skatter och avgifter ska betalas in till
Skatteverkets särskilda konto för skattebetalningar. Av 2 kap. 2 § samma lag
framgår vilka avgifter som lagen gäller för. Ansökningsavgift vid byte av
förnamn räknas inte upp i den bestämmelsen. Frågan om hur och var en sådan
avgift ska betalas har inte heller reglerats särskilt i någon annan författning.

Det står således klart att huvudregeln i 4 kap. 12 § riksbankslagen är tillämplig
när det gäller betalning av ansökningsavgift vid ansökan om byte av förnamn.
Det innebär att Skatteverket har en skyldighet att ta emot betalning av en sådan
avgift i kontanter.

Skatteverket har anfört att det inte är möjligt att betala ansökningsavgiften med
kontanter, varken till Skatteverket eller Statens servicecenter.

Det är anmärkningsvärt att möjligheten till kontant betalning av denna
offentligrättsliga avgift saknas trots den sedan länge gällande regleringen i
riksbankslagen och den praxis som utvecklats kring den. Det måste senast i
samband med Högsta förvaltningsdomstolens dom 2015 ha stått klart för
Skatteverket vilka skyldigheter verket har att ta emot kontant betalning. Jag kan
också konstatera att Skatteverket inte tycks ha vidtagit några konkreta åtgärder
som rör möjligheten till kontant betalning av ansökningsavgiften vid ansökan
om namnbyte med anledning av mitt beslut den 28 mars 2022.
                                                                     Dnr 8524-2022     Sid 6 (6)




Skatteverket ska kritiseras för att det inte är möjligt att betala den aktuella
ansökningsavgiften med kontanter. Som framgår närmare nedan är det t.ex.
möjligt att uppsöka en bank och betala ansökningsavgiften med kontanter där
genom en bankgiroinbetalning. Att denna möjlighet finns innebär dock inte att
Skatteverket har levt upp till sin skyldighet enligt riksbankslagen.

Avslutande synpunkter
På Skatteverkets webbplats anges som nämnts att ansökningsavgiften för byte
av förnamn kan betalas via Swish eller bankgiro. En betalning via bankgiro gör
man vanligtvis genom att använda en internetbank även om det i och för sig är
möjligt att uppsöka ett bankkontor för att göra en betalning där. För den som
vill betala med kontanter är det dock en förutsättning att bankkontoret i fråga tar
emot kontanter, vilket långt ifrån alla bankkontor gör i dag. Vidare tar många
banker ut en avgift för att utföra den tjänsten, och en avgift om 150 kronor är
inte ovanlig. Som jag redogjort för ovan har dessutom möjligheten till kontant
betalning via ClearOn AB:s tjänst Kassagirot nu avvecklats. En enskild som
önskar använda kontanter för att betala ansökningsavgiften möter således
betydande svårigheter och i regel också kostnader.

Frågan om bristande möjligheter till kontant betalning av offentligrättsliga
avgifter var en av flera aspekter på myndigheters digitalisering som
uppmärksammades i JO:s senaste ämbetsberättelse. Detta noterades också av
konstitutionsutskottet som i sitt betänkande över ämbetsberättelsen påminde
regeringen om sitt tidigare uttalande att regeringen bör säkerställa att
myndigheterna är tillgängliga och erbjuder fullgoda alternativ till digital
service, så att också de som inte kan eller vill vara digitala kan ta till vara sina
intressen i kontakter med myndigheter. Utskottet framhöll att frågan är viktig
för att upprätthålla medborgarnas förtroende för de statliga myndigheterna (se
2022/23:KU11 s. 19).

Som jag har redogjort för ovan har en enig parlamentarisk kommitté uttryckt
oro för den kraftigt minskade möjligheten till kontant betalning under senare
tid. Kommittén har ansett det problematiskt om statliga och kommunala aktörer
som erbjuder offentligt finansierade tjänster och tar emot offentligrättsliga
avgifter bidrar till att påskynda utvecklingen genom att inte ta emot kontant
betalning. Det initiativ som jag har tagit i detta ärende är ett exempel på denna
problematik. Som kommittén påpekat behöver alla i samhället kunna göra
betalningar.

Jag vill avslutningsvis framhålla att mina uttalanden i detta ärende naturligtvis
är relevanta även för andra typer av offentligrättsliga avgifter.

Vad som i övrigt har kommit fram i ärendet ger inte skäl till några uttalanden
från min sida.

Ärendet avslutas.
