# En jouråklagare har beslutat om personell husrannsakan utan att det fanns något beslut om frihetsberövande av den eftersökta personen

JO 2021-02-25 dnr 856-2019

BESLUT
                                                                          Datum                      Dnr                     Sid
                                                                          2021-02-25                 856-2019               1 (7)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        En jouråklagare har beslutat om personell husrannsakan utan att det
                        fanns något beslut om frihetsberövande av den eftersökta personen


                          Beslutet i korthet: I en förundersökning kontaktade en utredare från Tullverket en
                          jouråklagare för ett beslut om husrannsakan i en lägenhet för att söka efter en person
                          som var misstänkt för brott. Efter en muntlig föredragning fattade åklagaren ett beslut
                          om s.k. personell husrannsakan. Det fanns dock inte något beslut om
                          frihetsberövande av den eftersökta personen, vilket var en förutsättning för beslutet
                          om husrannsakan i det här fallet. Det visade sig senare också att den som enligt
                          beslutet skulle eftersökas redan var gripen när åklagaren fattade sitt beslut.
                          Åklagaren kritiseras för att hon beslutade om personell husrannsakan utan att det
                          fanns rättslig grund för det och för att hon inte gjorde tillräckliga ansträngningar för att
                          reda ut vem som skulle eftersökas genom husrannsakan. Åklagaren kritiseras också
                          för brister i dokumentationen av beslutet.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 2 februari 2019 förde AA fram klagomål
                        mot Polismyndigheten och Tullverket för att tjänstemän från myndigheterna
                        trängt in i hans lägenhet när han var hemma, trots att han inte har det minsta
                        med kriminell verksamhet att göra. Han var bl.a. kritisk till hur husrannsakan
                        genomfördes och att tjänstemännen inte på ett tydligt sätt visade att de var
                        myndighetsanställda, vilket helt i onödan orsakade honom stor rädsla och
                        olägenhet.

## Utredning

Inledningsvis framgår följande av utredningen hos JO.

                        Den 29 januari 2019 inleddes en förundersökning om grov narkotikasmuggling
                        efter att Tullverket i samband med en tullkontroll vid svensk gräns påträffat
                        narkotika gömd i en bil. En åklagare beslutade att byta ut narkotikan och att
                        bilen skulle fortsätta sin färd under övervakning. I bilen fanns fyra personer,
                        bl.a. BB.

                        Bilfärden gick mot Göteborg dit bilen kom fram sent på kvällen den 29 januari.
                        Bilen parkerades på en gata i ett bostadsområde och två okända män



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                       www.jo.se
                                                                       Dnr 856-2019        Sid 2 (7)




observerades när de kontaktade personerna i bilen. Man bedömde att de okända
männen kunde vara mottagare av narkotikan och ingrep. Personerna i bilen
greps misstänkta för grov narkotikasmuggling, men de två okända männen
flydde från platsen. Med hjälp av bl.a. spaningsmaterial från en polishelikopter
drog utredare vid Tullverket slutsatsen att männen hade flytt in i en
trappuppgång i närheten av platsen för ingripandet.

Vid tidpunkten för ingripandet hade den ordinarie förundersökningsledaren
lämnat över ärendet till en jouråklagare, kammaråklagaren CC.

För att söka efter männen som flytt in i trappuppgången tog Tullverkets
ansvariga utredare kontakt med CC och bad om ett beslut om husrannsakan i en
lägenhet i trappuppgången. CC fattade kl. 00.06 den 30 januari 2019 ett beslut
om husrannsakan i en viss angiven lägenhet för att eftersöka person. I beslutet
angavs BB som utpekad person.

I den aktuella lägenheten hade AA sin bostad. Polismyndigheten biträdde
Tullverket med att genomföra husrannsakan och de grep AA. Det visade sig
dock att AA inte hade någonting med saken att göra och att BB redan var gripen
vid tidpunkten för åklagarens beslut. Det visade sig också att det
lägenhetsnummer som angavs i beslutet om husrannsakan var ett annat än vad
som framgick av Tullverkets handlingar.

JO beslutade att inleda en utredning om åklagarens handläggning av ärendet och
uppmanade Åklagarmyndigheten att yttra sig över anmälan.

Åklagarmyndigheten (riksåklagaren DD), som hämtat in upplysningar från den
ordinarie förundersökningsledaren och CC samt kammarledningen vid
åklagarkammaren i Borås, yttrade sig den 21 maj 2019. Även områdeschefen
för åklagarområde Väst hade beretts tillfälle att yttra sig.

Av yttrandet framgår bl.a. att CC muntligen hade informerats kort om ärendet
av den ordinarie förundersökningsledaren i samband med att han lämnade över
det till henne om det skulle bli aktuellt med ett ingripande under natten. Det
framgår också att Tullverket informerats om att vidare kontakter i ärendet skulle
ske med CC. Den första kontakten mellan Tullverket och CC togs vid midnatt,
då behovet av en husrannsakan uppkommit.

Åklagarmyndigheten redovisade följande uppgifter från CC när det gäller
beslutet om husrannsakan.

      Från tullen fick jag under natten information om att de misstänkta haft ett möte i
      Jonsered, men att tullen skulle slå till mot de misstänkta eftersom de misstänkta
      förstått att leveransen bytts ut, avbrutit mötet och försökt fly. Det aktuella
      beslutet fattades vid ett telefonsamtal med …, som ombad mig att fatta det
      aktuella beslutet eftersom två av de misstänkta setts fly in i den aktuella
      bostaden. För att söka fram aktuellt ärende i Cåbra och kunna fatta beslut i
      ärendet frågade jag dels om aktuellt ärendenummer i Cåbra, vilket tullen inte
      hade, dels om namnen på de misstänkta, men även detta var oklart. Dock
      lyckades tullen få fram ett namn på en person som beslutet kunde avse (som jag
                                                                        Dnr 856-2019         Sid 3 (7)




      uppfattade det en av dem som flytt in i bostaden) och med hjälp av detta försökte
      jag få fram aktuellt diarienummer i Cåbra. Jag sökte även på tullens
      ärendenummer, men kunde inte få fram något ärende i Cåbra. Jag förstod att
      tullen tyckte att mina sökningar i Cåbra tog alldeles för lång tid, att piketen
      väntade på att få gå in i bostaden och att beslutet om en personell husrannsakan
      brådskade. I detta läge fanns inte tid för några ytterligare överväganden och för
      att inte riskera att man tappade de misstänkta bestämde jag mig för att fatta det
      efterfrågade beslutet. Jag vet att jag också frågat om det fanns behov av
      personella tvångsmedel från min sida, men då fått beskedet att det inte fanns.
      Grunden för mitt beslut var de som anges i 28 kap. 2 § rättegångsbalken.
      Synnerliga skäl ansågs föreligga, eftersom den misstänkte som jag hade uppfattat
      det hade setts fly in i bostaden tillsammans med en medmisstänkt.
Av CC:s uppgifter framgår att hon i den tvångsmedelsblankett som upprättades
i ärendet har antecknat bl.a. följande.

      Två stycken är emellertid alltjämt på fri fot och nu behöver man beslut om
      husrannsakan för att komma in på aktuell adress, där de lär befinna sig.
Av yttrandet framgår vidare följande.

      Senare under natten, kl. 01:46, anmälde samma utredare gripandet av bl.a. BB
      till jouråklagaren. Av tvångsmedelsblanketten framgår att gripandet skett
      kl. 23:02, dvs. innan beslutet om husrannsakan fattades. Jouråklagaren fattade
      beslut om att 24:8-förhör skulle hållas med de misstänkta och sedermera att
      dessa skulle anhållas.
Åklagarmyndigheten redovisade följande uppgifter från CC i den här delen.

      Senare under natten, efter att gripandet av den person som husrannsakan avsett,
      anmälts till mig insåg jag att det inte kunde vara denna person som flytt in till
      bostaden, eftersom han redan var gripen då beslutet fattades. Vid telefonsamtal
      frågade jag … kring detta och fick information om att det var en mottagare av
      försändelsen som skulle ha flytt in till den aktuella bostaden, se anteckning gjord
      i tvångsmedelsblanketten för husrannsakan klockan 02.42. Samtidigt fick jag
      information om att husrannsakan var genomförd och att det då hade visat sig att
      personen i fråga inte hade något med saken att göra. Under dessa förhållanden är
      det klart att beslutet om husrannsakan är felaktigt, men beslutet är fattat på den
      information som lämnats till mig. I sammanhanget bör det beaktas att jag inte
      hade tillgång till någon information i Cåbra (jag trodde under natten att det skulle
      finnas ett ärende, men fick på morgonen vid kontakt med [den ordinarie
      förundersökningsledaren] veta att något Cåbra-ärende inte fanns). Mot denna
      bakgrund var jag, då beslutet skulle fattas, helt hänvisad till tullens information,
      som i flera avseenden var bristfällig och fördröjd.
      Adressen är angiven såsom jag fått den från tullen och någon möjlighet för mig
      har inte funnits att kontrollera den.
Det framgår av CC:s uppgifter att hon upplevde att ärendet över lag hade varit
mycket rörigt.

Åklagarmyndigheten angav också att det av promemorior i
förundersökningsprotokollet, upprättade av utredaren i ärendet och en av de
ingripande poliserna, även framgår följande.

      Vid ingripandet … lyckades de två okända män som tagit kontakt med
      personerna i bilen undkomma och de flydde in i porten till … Misstanke uppstod
      att en av männen bodde i uppgången, varvid dörrknackning genomfördes. På
      grund av vissa iakttagelser kontaktades jouråklagaren för beslut om
                                                                       Dnr 856-2019         Sid 4 (7)




     husrannsakan i lägenhet 1002 på ... De aktuella omständigheterna som grundade
     kontakt med jouråklagaren för ett beslut om husrannsakan i lägenheten var att
     ingripande personal hade ringt på under 20 minuter och försökt få kontakt med
     en man i bostaden som inte ville öppna.
Åklagarmyndigheten redovisade följande bedömning.

     Inledningsvis kan konstateras att åklagaren fattade beslutet om personell
     husrannsakan utan ett föregående beslut om ett frihetsberövande och att det
     således saknades rättslig grund för beslutet.
     Beslutet fattades under jourtid. När ett ärende överlämnas till jouren övertar
     jouråklagaren tillfälligt förundersökningsledarskapet och har det fulla ansvaret
     för förundersökningens bedrivande och de beslut som fattas. Det åligger därför
     jouråklagaren att bilda sig en helhetsuppfattning om utredningsläget och
     självständigt pröva förutsättningarna för besluten som denne fattar. Den som
     tillfälligt tar över som förundersökningsledare kan heller inte begränsa sitt ansvar
     till sådant som den ordinarie förundersökningsledaren lyft fram vid
     överlämnandet.
     I detta ärende tog jouråklagaren över förundersökningen i inledningsskedet efter
     att vissa beslut om tvångsmedel fattats av den ordinarie
     förundersökningsledaren. Ärendet överlämnades genom en muntlig kontakt. Det
     framgår dock inte i detalj vilken information som lämnades över och vilka
     omständigheter som var kända för åklagaren vid överlämnandet. I vart fall står
     det klart att BB som förde bilen var identifierad som misstänkt när
     överlämningen skedde.
     Vid jouråklagarens första kontakt med utredaren från Tullverket fanns inte något
     ärende registrerat i Cåbra. Det fanns därför inte heller några misstänkta personer
     eller brottsmisstankar inlagda i systemet sedan tidigare och jouråklagaren var
     tvungen att registrera ärendet manuellt utifrån de uppgifter som lämnades av
     föredragande utredare. Enligt jouråklagaren fick hon uppgift om att en av
     personerna som eftersöktes på aktuell adress var den misstänkte BB, vilket också
     stämmer med vad åklagaren registrerade i tvångsmedelsblanketten. Något beslut
     om anhållande i frånvaro fattades dock inte. Uppgiften att BB redan var gripen
     anmäldes till henne först senare och hon antecknade då i tvångsmedelsblanketten
     avseende beslutet om husrannsakan att personen i bostaden istället var trolig
     mottagare av narkotikan och inte var en av dem som satt i bilen. Vid den
     tidpunkten var husrannsakan dock redan genomförd.
     Det finns emellertid ingen anledning att ifrågasätta att åklagaren fick fel
     lägenhetsnummer av utredaren, vilket verkar vara anledningen till diskrepansen
     mellan vad som anges i Tullverkets och Åklagarmyndighetens dokumentation.
     Under jourtid är en åklagare hänvisad till de uppgifter som lämnas vid den
     muntliga föredragningen av utredaren och åklagaren ska kunna lita på att dessa
     uppgifter stämmer om de inte framstår som uppenbart felaktiga för åklagaren.
     Att föredragande utredare till synes lämnat felaktiga uppgifter om adressen kan
     därför inte jouråklagaren lastas för.
     Det kan konstateras att det finns vissa brister i hur jouråklagaren dokumenterade
     beslutet. Det borde framgå att husrannsakan företogs hos annan än den
     misstänkte och anledningen till att hon bedömde att det förelåg synnerlig
     anledning att anta att en eller flera eftersökta personer befann sig i AA:s bostad.
     Sammanfattningsvis kan konstateras att aktuellt beslut saknade rättslig grund.
     Jouråklagaren befann sig i en pressad situation, vilket i vart fall delvis kan
     förklara de brister som uppstod i ärendet. Jag bedömer dock att det i och för sig
     fanns grund för att företa en husrannsakan hos AA för att eftersöka misstänkta
     personer. Polisen hade haft möjlighet att själv, om det var fara i dröjsmål, besluta
     om husrannsakan för att gripa misstänkta gärningsmän. Åklagaren hade kunnat
     fatta ett beslut om husrannsakan om det hade föregåtts av beslut om anhållande i
     frånvaro avseende de misstänkta personerna.
                                                                    Dnr 856-2019       Sid 5 (7)




      Upplysningsvis kan nämnas att frågan om rutiner kring överlämnande till jouren
      av ärenden av särskilt kvalificerad karaktär såsom ärenden med kontrollerade
      leveranser och pågående hemlig avlyssning kommer att uppmärksammas inom
      Åklagarmyndigheten framöver.

Rättsliga utgångspunkter
För att söka efter bl.a. någon som ska gripas, anhållas eller häktas eller hämtas
till förhör får husrannsakan genomföras hos honom eller henne, eller hos någon
annan om det finns synnerlig anledning att anta att den sökte uppehåller sig där
(se 28 kap. 2 § rättegångsbalken, RB).

En förutsättning för att en husrannsakan ska få genomföras för att söka efter den
som ska anhållas eller häktas som misstänkt för brott är att det redan finns ett
beslut om anhållande eller häktning av den misstänkte som ska verkställas. Ett
sådant beslut har då fattats i den misstänktes frånvaro. Ett beslut om gripande
kan dock aldrig fattas i den misstänktes frånvaro. En åklagare kan inte heller
besluta om gripande utan är hänvisad till att använda sig av bestämmelserna om
anhållande om han eller hon vill fatta beslut om att frihetsberöva någon som
inte är närvarande. Det är således inte möjligt för en åklagare att besluta om en
husrannsakan för att söka efter en person som senare eventuellt kan bli anhållen
eller häktad. (Se JO 1993/94 s. 66, JO 2001/02 s. 113, SOU 1995:47 s. 227 f.
och Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, 4 upplagan, s. 652.)

Det ska föras protokoll över en husrannsakan där bl.a. skälen för åtgärden och
syftet med den anges (se 28 kap. 9 § RB). Det är av stor vikt från rättssäkerhets-
och kontrollsynpunkt att beslut om tvångsmedel dokumenteras klart och
noggrant. Av protokollet ska det bl.a. tydligt framgå vilka brottsmisstankar som
föranlett husrannsakan och vilka omständigheter som legat till grund för
beslutet (se t.ex. JO 2009/10 s. 72).

Bedömning
Inriktningen av min granskning
Jag har riktat in min granskning på framför allt de rättsliga förutsättningarna för
husrannsakan. Jag går därför inte in på frågor om hur den genomfördes, men jag
kan konstatera att inbrytningen i lägenheten måste ha varit både skrämmande
och integritetskränkande för AA.

Beslutet om husrannsakan saknade rättslig grund
Av utredningen framgår att CC den 30 januari 2019 kl. 00.06 fattade ett beslut
om husrannsakan för eftersökande av BB i en viss angiven lägenhet. Beslutet
om husrannsakan hade föregåtts av en muntlig överlämning av ärendet från den
ordinarie förundersökningsledaren tidigare på kvällen och en föredragning på
telefon av den ansvariga utredaren vid Tullverket, i direkt anslutning till
beslutet. Något ärende i Åklagarmyndighetens ärendehanteringssystem fanns
inte.
                                                                   Dnr 856-2019       Sid 6 (7)




Av utredningen framgår också att det inte fanns något beslut om
frihetsberövande av BB av relevans för beslutet om husrannsakan. CC har
uppgett att hon frågade utredaren vid Tullverket om det fanns behov av
personella tvångsmedel från hennes sida men fick beskedet att det inte fanns.

I likhet med Åklagarmyndigheten kan jag konstatera att beslutet om
husrannsakan saknade rättslig grund.

Åklagaren utredde inte tillräckligt vem som skulle eftersökas genom
husrannsakan
Som Åklagarmyndigheten har anfört tar en jouråklagare tillfälligt över
förundersökningsledarskapet när ett ärende lämnas över till jouren och har det
fulla ansvaret för förundersökningens bedrivande och de beslut som fattas.

När det gäller de omständigheter som föregick beslutet om husrannsakan
framgår följande av utredningen.

I samband med ingripandet mot de personer som befann sig vid den parkerade
bilen greps de fyra personer som färdats i bilen samtidigt som de två okända
männen flydde från platsen. Utredarna kunde bl.a. med hjälp av filmmaterial
från en polishelikopter se att de två männen flydde in i en trappuppgång i
närheten av platsen för ingripandet. Det var för att undersöka om männen tagit
sin tillflykt till någon av lägenheterna i trappuppgången som Tullverkets
utredare kontaktade CC för ett beslut om husrannsakan.

Som utgångspunkt bör en åklagare kunna förlita sig på att de uppgifter som t.ex.
en utredare vid Tullverket lämnar vid en muntlig föredragning är korrekta och
fullständiga och kan läggas till grund för åklagarens bedömning. Den som har
att fatta beslut om ett tvångsmedel ansvarar emellertid för att beslutet är korrekt
och måste alltid göra en självständig bedömning av om förutsättningarna för en
tvångsåtgärd är uppfyllda. En beslutsfattare måste därför vara observant på
eventuella brister som kan finnas i ett underlag. (Se JO 2020/21 s. 342.)

Av CC:s uppgifter i utredningen hos JO framgår att hon vid telefonsamtalet
frågade Tullverkets utredare om namnen på de misstänkta men fick beskedet att
det var oklart vilka de misstänkta var. CC har i utredningen också uppgett att
Tullverket dock ”lyckades … få fram ett namn på en person som beslutet kunde
avse” och som hon uppfattade var en av dem som flytt in i bostaden.

Uppenbarligen har BB nämnts vid telefonsamtalet även om han vid den
tidpunkten redan var gripen. Enligt vad jag har kunnat förstå var dock BB inte
tidigare känd för CC, och hon hade således inte anledning att reagera på det
namnet i och för sig.

Däremot anser jag att CC, mot bakgrund av hur hon har återgett samtalet, hade
anledning att ställa kompletterande frågor om varför den person som skulle
eftersökas i lägenheten var just BB. Hon skulle givetvis också ha kontrollerat
om det fanns ett beslut om frihetsberövande i fråga om BB.
                                                                   Dnr 856-2019      Sid 7 (7)




Jag anser sammanfattningsvis att CC inte gjorde tillräckliga ansträngningar för
att reda ut vem som skulle eftersökas genom husrannsakan. Att det i beslutet
angavs ett annat lägenhetsnummer än vad som framgick av Tullverkets
handlingar berodde sannolikt på att CC fick en felaktig uppgift om
lägenhetsnumret. Den felaktigheten låg utanför hennes kontroll.

Jag kan inte förstå utredningen hos JO på annat sätt än att Tullverkets ansvariga
utredare kände till att BB var en av de personer som färdats i bilen till Göteborg
och alltså inte var någon av de två okända män som flydde från platsen när
ingripandet gjordes. Det är därför svårt att förstå att BB kom att anges som den
person som skulle eftersökas med husrannsakan. Min utredning har dock inte
avsett åtgärder som vidtagits av tjänstemän vid Tullverket, och jag får därför
konstatera att utredningen om vad som sades vid telefonsamtalet inte är
fullständig.

Brister i dokumentationen
Jag delar Åklagarmyndighetens uppfattning att det borde ha framgått av
dokumentationen att husrannsakan företogs hos någon annan än den misstänkte.
Som myndigheten anfört borde det också ha framgått varför CC bedömde att
det fanns synnerlig anledning att anta att en eller flera eftersökta personer
befann sig i den aktuella lägenheten.

Sammanfattning och avslutande synpunkter
CC kritiseras för att hon beslutade om personell husrannsakan utan att det fanns
rättslig grund för det och för att hon inte gjorde tillräckliga ansträngningar för
att reda ut vem som skulle eftersökas genom husrannsakan. CC kritiseras också
för brister i dokumentationen.

Av CC:s uppgifter framgår att hon kände sig pressad av att utredaren var
angelägen om ett snabbt beslut och att hon ansåg att ärendet var rörigt. Jag har
förståelse för att det kan uppstå situationer som upplevs som pressande för en
beslutsfattare, särskilt när omständigheterna i ärendet inte är kända för honom
eller henne sedan tidigare. Den som är ansvarig för ett beslut om tvångsmedel
måste dock även i sådana lägen försäkra sig om att beslutet har stöd i lag och att
de omständigheter som läggs till grund för det är tillräckligt klarlagda.

Jag ser positivt på att Åklagarmyndigheten kommer att uppmärksamma frågan
om rutiner kring överlämnande av ärenden av särskilt kvalificerad karaktär till
jouråklagare.

Mot bakgrund av omständigheterna i ärendet finner jag anledning att skicka en
kopia av beslutet till Tullverket för kännedom.

Ärendet avslutas.
