# Frågan om när ett beslut om omedelbart omhändertagande enligt 13 § LVM ska anses verkställt

JO 2022-01-27 dnr 8583-2019

## Beslut

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                    Sid
                                                                          2022-01-27              8583-2019             1 (7)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Frågan om när ett beslut om omedelbart omhändertagande enligt
                        13 § LVM ska anses verkställt


                          Beslutet i korthet: Om ett beslut om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen
                          (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM, inte är verkställt när det
                          underställs förvaltningsrätten, ska fristen för rättens prövning enligt 17 § LVM räknas
                          från det att beslutet verkställdes.
                          I LVM finns det inte någon bestämmelse som uttryckligen anger när ett beslut om
                          omedelbart omhändertagande blir verkställt men enligt JO ligger det nära till hands att
                          utgå från den tidpunkt som vården enligt 20 § LVM ska anses påbörjad. JO uttalar
                          dock att det är otillfredsställande att frågan inte är tydligt reglerad i LVM. Avsaknaden
                          av en tydlig reglering öppnar upp för att frågan inte bedöms på ett likformigt sätt och
                          för att det görs felaktiga bedömningar med följden att ett omhändertagande inte
                          prövas inom den tid som anges i 17 § LVM.
                          Den 6 april 2019 fattade ordföranden i Socialnämnden i Norrköpings kommun beslut
                          om att omedelbart omhänderta AA. Vården av AA påbörjades den 18 april 2019 när
                          han anlände till ett sjukhus. Givet den ovan redovisade tolkningen, blev också
                          beslutet om omedelbart omhändertagande verkställt vid den tidpunkten. Det här är
                          dock något som nämnden över huvud taget inte synes ha reflekterat över. Det var i
                          stället först sedan AA hade förts till ett LVM-hem som nämnden underrättade
                          förvaltningsrätten om att beslutet var verkställt. Följden blev att omhändertagandet
                          inte prövades inom den tid som anges i 17 § LVM.
                          Även om det finns vissa frågetecken kring nämndens hantering av ärendet kan det
                          enligt JO inte uteslutas att nämnden, om frågan om verkställighet varit tydligt reglerad,
                          hade gjort en annan bedömning. JO finner därför inte tillräcklig anledning att rikta
                          någon annan kritik mot nämnden än de synpunkter som redovisas i beslutet.
                          I beslutet framhåller JO att lagstiftaren i 17 § LVM har tydliggjort vikten av att ett
                          omedelbart omhändertagande prövas av förvaltningsrätten inom en viss angiven tid.
                          Det är fråga om en rättssäkerhetsgaranti och det får helt enkelt inte förekomma att en
                          socialnämnd gör en felaktig bedömning av frågan om verkställighet med följden att ett
                          omhändertagande inte prövas inom den tid som anges i 17 § LVM. Det är allvarligt
                          och enligt JO finns det skäl att överväga om den nuvarande regleringen uppfyller det
                          krav på tydlighet som krävs för att undvika felbedömningar av det slag som nämnden
                          gjort i det här fallet. Mot den bakgrunden väcker JO, enligt 4 § lagen (1986:765) med
                          instruktion för Riksdagens ombudsmän, frågan om en översyn av LVM i nu berört
                          avseende.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                     Dnr 8583-2019        Sid 2 (7)

## Anmälan och bakgrund

Bakgrund
Den 6 april 2019 fattade ordföranden i Socialnämnden i Norrköpings kommun
beslut om att omedelbart omhänderta AA med stöd av 13 § lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa fall, LVM. Den 6 maj 2019 beslutade
Förvaltningsrätten i Linköping att omhändertagandet skulle bestå.

Anmälan
I en anmälan till JO klagade AA på hanteringen av hans ärende och uppgav bl.a.
att han hade varit felaktigt frihetsberövad.

## Utredning

Utredning
Sedan JO tagit del av anmälan med bilagor uppkom frågan om när beslutet om
omedelbart omhändertagande av AA hade verkställts och om omhändertagandet
hade prövats inom den tid som anges i 17 § LVM. JO hämtade in handlingar i
ärendet. JO tog också del av Förvaltningsrätten i Linköpings akt i mål nr 2924-
19, Kammarrätten i Jönköpings akt i mål nr 1916-19 och Högsta
förvaltningsdomstolens akt i mål nr 4992-19.

Anmälan med bilagor remitterades till Socialnämnden i Norrköpings kommun
och JO begärde bl.a. att nämnden skulle yttra sig över frågan om när den ansåg
att beslutet om omedelbart omhändertagande hade verkställts samt vilken
information som nämnden hade lämnat till förvaltningsrätten.

Nämnden lämnade, genom verksamhetschef BB, in ett remissvar och uppgav
bl.a. följande:

      ———
      Dagen efter, den 6 april, får socialjouren information om att AA avvikit från
      beroendekliniken efter att polisen lämnat sjukhuset. Socialnämndens ordförande
      fattar beslut om att omedelbart omhänderta AA. Socialjouren faxar
      underställande om omedelbart omhändertagande till förvaltningsrätten. Vidare
      skrivs en begäran om polishandräckning för eftersökning och transport till
      beroendekliniken på Vrinnevisjukhuset för transportbedömning.
      Förvaltningsrätten informeras den 10 april av socialsekreterare att beslutet om
      omedelbart omhändertagande inte är verkställt.
      ———
      Under påskhelgen på kvällen den 18 april kontaktas socialjouren av
      beroendekliniken som informerar om att polisen fört AA till beroendekliniken
      på Vrinnevisjukhuset. Socialjouren träffar AA på sjukhuset och delger honom
      information om att han är omedelbart omhändertagen. Det framgår av
      journalanteckningarna att AA vid detta tillfälle är kraftigt påverkad och att det
      är svårt att föra ett konstruktivt samtal med honom. Socialjouren har samtal
      med personalen på avdelningen angående kvarhållandebeslut, personalen
      meddelar då att LVM inte gäller på den avdelningen och att de kommer låta
      AA lämna avdelningen om han är aggressiv. Socialjouren föreslår att personalen
      ringer polisen i så fall. Strax efter midnatt den 19 april kontaktas
      socialjouren av personalen på beroendekliniken som meddelar att AA slagit
      sönder en fönsterruta och avvikit från avdelningen. Socialjouren skriver en
      handräckningsbegäran där det framgår att polismyndigheten ska efterforska
      AA och föra honom till beroendekliniken på Vrinnevisjukhuset för en
      transportbedömning samt därefter föra honom till SiS LVM-hem Rällsögården.
                                                                      Dnr 8583-2019    Sid 3 (7)




      Senare under samma dag får socialjouren information om att polisen kommit
      med AA, som var kraftigt påverkad, till beroendekliniken på förmiddagen.
      Läkaren genomförde en undersökning enligt 9 § LVM, läkaren konstaterade att
      AA var kraftigt påverkad men bedömdes klara av en transport till SiS LVM-hem
      då han inte behövde avgiftning. AA avvek från sjukhuset innan transporten hann
      ske.
      ———
      Det är den l maj som socialnämndens behandlingsutskott fattar beslut om
      placering avseende AA på SiS LVM-hem Rällsögården och polisen
      transporterar honom dit. Socialsekreterare underrättar förvaltningsrätten den
      2 maj om att beslutet om omedelbart omhändertagande är verkställt.
      Förvaltningsrätten fastställer det omedelbara omhändertagande den 6 maj.
      ———
AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

## Bedömning

Bedömning
Avgränsning
AA har i sin anmälan till JO klagat på flera myndigheter och hur dessa i olika
avseenden hanterat hans ärende. Jag har dock valt att avgränsa min granskning
till frågan om när beslutet om omedelbart omhändertagande av AA blev
verkställt.

Rättslig reglering
Socialnämnden får enligt 13 § LVM besluta att en missbrukare omedelbart ska
omhändertas, om det är sannolikt att missbrukaren kan beredas vård med stöd
av LVM, och rättens beslut om vård inte kan avvaktas på grund av att
missbrukaren kan antas få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat, om han eller
hon inte får omedelbar vård, eller på grund av att det finns en överhängande risk
för att missbrukaren till följd av sitt tillstånd kommer att allvarligt skada sig
själv eller någon närstående.

Har socialnämnden beslutat om ett omedelbart omhändertagande, ska beslutet
enligt 15 § LVM utan dröjsmål och senast dagen efter beslutet underställas
förvaltningsrätten eller, om beslutet har fattats efter det att nämnden har ansökt
om tvångsvård, den rätt som prövar frågan om vård. Därefter ska rätten enligt
17 § LVM så snart det kan ske och senast inom fyra dagar från det att beslutet
underställdes rätten eller, om beslutet inte är verkställt när det underställs, från
det att beslutet verkställdes, pröva om omhändertagandet ska bestå. Tiden får
förlängas till en vecka, om det på grund av någon särskild omständighet är
nödvändigt. Om det inte finns skäl för omhändertagande, ska rätten genast
upphäva beslutet.

Av 12 § LVM framgår att det är socialnämnden som ska se till att rättens beslut
om tvångsvård verkställs genom att missbrukaren bereds vård i ett LVM-hem
eller, i förekommande fall, på ett sjukhus. Av 19 § LVM framgår att nämnden,
även efter ett beslut om omedelbart omhändertagande, ska se till att den som är
omhändertagen utan dröjsmål bereds vård i ett LVM-hem eller, i förekommande
fall, på ett sjukhus.
                                                                   Dnr 8583-2019        Sid 4 (7)




Tvångsvården ska enligt 20 § LVM upphöra så snart syftet med vården är
uppnått och senast när vården har pågått i sex månader (vårdtid). Vården ska
anses påbörjad när missbrukaren på grund av beslut om omedelbart
omhändertagande eller tvångsvård inställt sig vid eller förts till ett LVM-hem
eller ett sjukhus. Vården upphör genom beslut om utskrivning enligt 25 § LVM.

Polismyndigheten eller, om det gäller transport av någon som är frihetsberövad,
Kriminalvården ska enligt 45 § LVM lämna hjälp för att bl.a. på begäran av
socialnämnden föra den som ska beredas vård eller som är omedelbart
omhändertagen enligt LVM till ett LVM-hem eller sjukhus. Missbrukaren får
enligt 45 c § LVM tas i förvar, om det är nödvändigt för att en transport enligt
45 § LVM ska kunna genomföras.

När ska ett beslut om omedelbart omhändertagande enligt 13 § LVM
anses verkställt?
Om ett beslut om omedelbart omhändertagande inte är verkställt när beslutet
underställs förvaltningsrätten, ska fristen för rättens prövning enligt 17 § LVM
räknas från det att beslutet verkställdes. Något besked om när beslutet ska anses
verkställt ges inte i bestämmelsen och någon annan bestämmelse som
uttryckligen reglerar den frågan finns inte i LVM.

Bestämmelsen i 17 § LVM skiljer sig från motsvarande bestämmelse i 7 § lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Av den
bestämmelsen framgår att fristen för rättens prövning räknas från den dag då
beslutet om omedelbart omhändertagande och handlingarna kom in till rätten
och det gäller oavsett om beslutet vid den tidpunkten har verkställts eller inte.

När det gäller anledningen till att fristen i 17 § LVM ska räknas från det att
beslutet verkställdes och inte från det att beslutet underställdes, anges det i
förarbetena att om det rör sig om ett för socialtjänsten mindre känt fall är det
ofta inte meningsfullt för rätten att pröva det omedelbara omhändertagandet
innan det är verkställt. Det framhålls att det i de fallen kan vara svårt att få fram
nödvändigt underlag, t.ex. läkarutlåtanden, med följden att omhändertagandet
hävs trots att missbrukaren, när han eller hon väl påträffas, är i stort behov av ett
omhändertagande. För att i de fallen undvika nya omgångar av beslut om
omedelbart omhändertagande och underställande anges det i förarbetena att
fristen bör räknas från det att beslutet verkställdes. (Se prop. 1987/88:147 s. 67
f).

Av 19 § LVM framgår att socialnämnden, efter ett beslut om omedelbart
omhändertagande, ska se till att den som är omhändertagen utan dröjsmål
bereds vård på ett LVM-hem eller, i förekommande fall, på ett sjukhus. Det
ligger därför nära till hands att för frågan om verkställighet utgå från den
tidpunkt som vården enligt 20 § LVM ska anses påbörjad (jfr prop. 1987/88:147
s. 74 f). I vart fall vid den tidpunkten får nämnden anses ha uppfyllt sin
skyldighet att enligt 19 § LVM bereda missbrukaren vård. Det skulle innebära
att ett beslut om omedelbart omhändertagande ska anses verkställt först när
                                                                   Dnr 8583-2019       Sid 5 (7)




missbrukaren har inställt sig vid eller förts till ett LVM-hem eller, i
förekommande fall, ett sjukhus (se 20 § LVM). Det borde därefter också vara
möjligt att komplettera utredningen med t.ex. nödvändiga läkarutlåtanden,
vilket skulle minska risken för att omhändertagandet, på det sätt som beskrivs i
förarbetena, hävs på grund av ett ofullständigt underlag.

Även om det genom en tolkning av bestämmelserna är möjligt att komma fram
till ett svar om när ett beslut om omedelbart omhändertagande ska anses
verkställt, är det enligt min mening otillfredsställande att det inte finns någon
bestämmelse i LVM som uttryckligen reglerar den frågan.

Lagstiftaren har i 17 § LVM tydliggjort vikten av att ett omhändertagande enligt
13 § LVM prövas av förvaltningsrätten inom en viss angiven tid. Det är fråga
om en rättssäkerhetsgaranti och det får helt enkelt inte förekomma att
omhändertagandet inte prövas inom den angivna tiden. För att undvika det är
det av helt avgörande betydelse att det görs en korrekt bedömning i fråga om
när beslutet blev verkställt. Det ställer krav på att regelverket är tydligt och att
det inte finns något utrymme för felbedömningar.

Det är dessutom först sedan förvaltningsrätten meddelat att ett
omhändertagande ska bestå som fristen för nämndens ansökan om vård enligt
18 § LVM börjar att löpa. Det innebär att om ett omhändertagande, som en följd
av en felaktig bedömning i fråga om när beslutet blev verkställt, prövas först
efter utgången av den tid som anges i 17 § LVM, förskjuts på motsvarande sätt
också tidpunkten för när fristen i 18 § LVM börjar att löpa. Den slutliga
prövningen av ansökan om vård drar därmed ut på tiden, vilket är något som till
sist drabbar den enskilde som har rätt att få en skyndsam prövning av om
förutsättningarna för vård med stöd av LVM är uppfyllda.

Det kan visserligen antas att det i många fall, t.ex. när en missbrukare inom
loppet av och en samma dag förs till ett LVM-hem eller ett sjukhus, inte är
förenat med några större svårigheter att bedöma när beslutet om omedelbart
omhändertagande blev verkställt och därmed också när fristen för rättens
prövning enligt 17 § LVM började att löpa. Det är dock långt ifrån alla fall som
är lika självklara som i det exemplet och det är inte minst det nu aktuella
ärendet, där AA vid upprepade tillfällen avvek sedan han hade förts till ett
sjukhus, ett exempel på.

Det ska också beaktas att en missbrukare redan innan det att vården enligt
20 § LVM ska anses påbörjad, kan ha varit utsatt för tvångsåtgärder med
anledning av beslutet. Missbrukaren kan t.ex. ha tagits om hand av polisen för
transport efter en begäran om handräckning enligt 45 § LVM och han eller hon
kan i vissa fall ha tagits i förvar med stöd av 45 c § LVM. Något svar på hur
man ska se på den här tiden vid bedömningen av frågan om när ett beslut om
omedelbart omhändertagande blir verkställt och när fristen för rättens prövning
enligt 17 § LVM börjar att löpa, ges inte i LVM. Frågan synes inte heller ha
berörts i förarbetena.
                                                                  Dnr 8583-2019       Sid 6 (7)




Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det för frågan om när ett beslut om
omedelbart omhändertagande ska anses verkställt ligger nära till hands att utgå
från den tidpunkt som vården enligt 20 § LVM ska anses påbörjad. Avsaknaden
av en tydlig reglering öppnar dock upp för att frågan inte bedöms på ett
likformigt sätt och för att det görs felaktiga bedömningar med följden att
omhändertagandet inte prövas inom den tid som anges i 17 § LVM. Det är inte
minst detta ärende ett exempel på.

Bedömning av nämndens hantering av AA:s ärende
Den 6 april 2019 fattade ordföranden i Socialnämnden i Norrköpings kommun
beslut om att omedelbart omhänderta AA med stöd av 13 § LVM. Samma dag
underställdes beslutet Förvaltningsrätten i Linköping och det gjordes också en
begäran om handräckning för transport av AA till beroendekliniken på
Vrinnevisjukhuset.

Den 18 april 2019 fördes AA av polis till beroendekliniken på Vrinnevi-
sjukhuset. Av journalanteckningarna framgår att socialjouren besökte AA på
sjukhuset och att AA delgavs beslutet om omedelbart omhändertagande. Under
natten avvek AA från sjukhuset. Han påträffades på förmiddagen dagen efter,
dvs. den 19 april 2019, och fördes därefter återigen av polisen till sjukhuset.
Han avvek senare samma dag efter det att han hade genomgått en
läkarundersökning.

JO har tidigare uttalat att vården enligt LVM, i de fall missbrukaren förs till ett
sjukhus, ska anses påbörjad redan när missbrukaren kommer till sjukhuset och
att det saknar betydelse om missbrukaren skrivs in eller inte (se 20 § LVM och
JO 2016/17 s. 125). Det innebär att vården av AA påbörjades redan när han den
18 april 2019 kom till beroendekliniken på Vrinnevisjukhuset. Det saknar för
den bedömningen betydelse att han senare avvek.

Som jag har redogjort för finns det inte någon bestämmelse i LVM som
uttryckligen anger när ett beslut om omedelbart omhändertagande blir
verkställt. Det ligger dock nära till hands att för frågan om verkställighet utgå
från den tidpunkt som vården enligt 20 § LVM ska anses påbörjad. Det skulle i
det här fallet innebära att beslutet om omedelbart omhändertagande av AA blev
verkställt den 18 april 2019 när vården av honom påbörjades, med följden att
också fristen för rättens prövning enligt 17 § LVM då började att löpa.

Så som det framgår av remissvaret och av journalanteckningarna i ärendet, har
nämnden varken reflekterat över att vården av AA påbörjades redan den 18 april
2019 eller över vilken betydelse det hade för frågan om verkställighet. Det
dröjde i stället nästan två veckor innan nämnden den 2 maj 2019, sedan AA
hade förts till ett LVM-hem, underrättade förvaltningsrätten om att beslutet var
verkställt, med följden att omhändertagandet inte prövades inom den tid som
anges i 17 § LVM.
                                                                   Dnr 8583-2019        Sid 7 (7)




Det är naturligtvis allvarligt att ett omedelbart omhändertagande inte prövas
inom den tid som anges i 17 § LVM. Det är också förvånande att nämnden i det
här fallet inte ens verkar ha övervägt att beslutet skulle kunna ha blivit verkställt
vid en annan tidpunkt än den då AA förts till ett LVM-hem. Nämndens
hantering visar dock på problemet med att det i LVM inte finns någon
bestämmelse som uttryckligen anger när ett beslut om omedelbart
omhändertagande blir verkställt och det kan, enligt min mening, inte uteslutas
att nämnden, om frågan varit tydligt reglerad, hade gjort en annan bedömning.
Jag finner därför inte tillräcklig anledning att rikta någon annan kritik mot
nämnden än den som ligger i det nu anförda.

Behovet av en översyn av LVM i nu berört avseende
Lagstiftaren har i 17 § LVM tydliggjort vikten av att ett omhändertagande enligt
13 § LVM prövas av förvaltningsrätten inom en viss angiven tid. Som jag har
angett ovan är det fråga om en rättssäkerhetsgaranti och det får helt enkelt inte
förekomma att en socialnämnd, såsom i det här fallet, gör en felaktig
bedömning av frågan om verkställighet med följden att omhändertagandet inte
prövas inom den tid som anges i 17 § LVM. Det är allvarligt och enligt min
mening finns det skäl att överväga om den nuvarande regleringen uppfyller det
krav på tydlighet som krävs för att undvika felbedömningar av det slag som
nämnden gjort i det här fallet. Mot den bakgrunden väcker jag härmed, enligt
4 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän, frågan om en
översyn av LVM i nu berört avseende. Jag överlämnar därför en kopia av detta
beslut till regeringen.

Vad AA i övrigt har uppgett ger inte anledning till något yttrande eller någon
åtgärd från min sida.

Ärendet avslutas.
