# Anmälan med anledning av att en husrannsakan genomförts i en bostad där det fanns minderåriga barn

JO 2024-02-26 dnr 8588-2022

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr
                                                                          2024-02-26               8588-2022 och        Sid 1 (8)
Justitieombudsmannen                                                                               2154-2023
Per Lennerbrant




                         Anmälan med anledning av att en husrannsakan genomförts i en
                         bostad där det fanns minderåriga barn


                          Beslutet i korthet: Polisen genomförde en husrannsakan i en bostad för att söka
                          efter en person som var anhållen i sin frånvaro misstänkt för ett allvarligt brott. Polisen
                          gjorde bedömningen att den eftersökte mannen kunde vara beväpnad och farlig och
                          använde därför ett offensivt tillvägagångssätt. Mannen befann sig inte i bostaden men
                          det gjorde flera minderåriga barn. Av utredningen framgår att poliserna som skulle
                          genomföra husrannsakan i bostaden var medvetna om att det kunde finnas barn där.
                          Det är ett lagkrav att barnets bästa beaktas i enlighet med barnkonventionen vid alla
                          åtgärder som rör ett barn. JO uttalar att polisen noga måste överväga vad som kan
                          göras för att i största möjliga utsträckning tillgodose barnets bästa under och efter en
                          husrannsakan.
                          Enligt JO är uppgifter om att det kan finnas barn i en bostad där det ska genomföras
                          en husrannsakan sådan information som polisen kan behöva delge
                          undersökningsledaren. Vidare framhåller JO att om det uppstår tveksamheter kring
                          hur barnets bästa bör beaktas vid planering och verkställighet av en husrannsakan
                          bör undersökningsledaren informeras och direktiv inhämtas.
                          Det som kommit fram genom utredningen i det här fallet ger inte JO anledning att rikta
                          någon kritik mot åklagaren eller polisen. Enligt JO illustrerar ärendet att åklagare och
                          poliser kan ställas inför svåra avvägningar när tvångsåtgärder kan komma att beröra
                          barn. JO vill därför framhålla vikten av att Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten
                          fortlöpande bedriver ett kvalitets- och kunskapshöjande arbete i syfte att stödja
                          medarbetarna och säkerställa att barns bästa är ett tungt vägande intresse vid alla
                          åtgärder som rör barn.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 2 november 2022 klagade AA på
                         Polismyndigheten med anledning av en husrannsakan som genomfördes i
                         hennes bostad den 1 november 2022. Av anmälan framgick i huvudsak följande.

                         AA var inte hemma vid tillfället men det var hennes barn och barnbarn. Det
                         rörde sig om en vuxen dotter och fyra minderåriga barn. Polisen bröt upp dörren
                         till bostaden och rusade in maskerade och beväpnade. Polisen riktade vapen mot
                         de äldre barnen och tvingade dem att sitta med händerna i luften under hela


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:       justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:      08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:          08-21 65 58                                       www.jo.se
                                                      Dnr 8588-2022 och 2154-2023      Sid 2 (8)




insatsen. När husrannsakan var genomförd lämnade polisen bostaden utan att
kontakta de minderåriga barnens vårdnadshavare och utan att säkerställa att
barnen togs om hand på ett lämpligt sätt efter denna traumatiska händelse.
Polisen ska ha genomfört husrannsakan för att leta efter en viss person. Den
personen hade dock ingen koppling till AA:s bostad. Det fanns därför inga skäl
att genomföra en så ingripande insats i hennes bostad.

Utredning
Inledningsvis hämtades handlingar in från Polismyndigheten. Därefter
uppmanades Polismyndigheten att yttra sig och JO beslutade att i ett särskilt
ärende utreda även Åklagarmyndighetens handläggning (JO:s dnr 2154-2023).

Åklagarmyndighetens yttrande
Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren BB) yttrade sig till JO den 22 maj
2023 efter att den åklagare som hade handlagt ärendet, kammarchefen och
områdeschefen beretts tillfälle att lämna upplysningar.

Av upplysningarna från kammaråklagaren CC och kammarchefen,
chefsåklagaren DD, framgår i huvudsak följande.

Det aktuella ärendet gällde en misstanke om grovt vapenbrott begånget i en
gängkriminell konfliktmiljö. Den misstänkte var anhållen i sin frånvaro sedan
den 31 oktober 2022. Tillslag mot den misstänkte var planerat till tidig morgon
den 1 november 2022. Åklagaren hade fått information från polisen om att den
misstänkte sov på olika ställen, bl.a. hos sin far, sin mor och sin flickvän. Beslut
om husrannsakan för att söka efter den misstänkte, s.k. personell husrannsakan,
och för att söka efter föremål, s.k. reell husrannsakan, fattades initialt på
adresserna tillhörande dessa personer. Den misstänkte anträffades dock inte på
någon av dessa adresser.

Vid en av husrannsakningarna fick polisen information om att den misstänkte
kunde befinna sig hos en namngiven person på en annan adress. Det var en
person och en adress som sedan tidigare var kända i utredningen. Åklagaren
fattade därefter beslut om personell och reell husrannsakan på den adressen
[AA:s bostad, JO:s anm.]. Åklagaren gjorde bedömningen att det fanns
synnerlig anledning att anta att den misstänkte skulle befinna sig på adressen.

Åklagaren fick information om att polisen skulle använda sig av den regionala
insatsstyrkan och att en polisiär utredningsledare ansvarade för att planera och
genomföra tillslaget mot den misstänkte. Hon gav därför inte några direktiv om
hur de olika husrannsakningarna skulle genomföras. Åklagarens minnesbild är
att den regionala insatsstyrkan endast skulle säkra respektive adress och
verkställa beslut om personell husrannsakan och att utredande personal därefter
skulle genomföra övriga åtgärder. Åklagaren har inte någon minnesbild av att
hon ställde frågan om det fanns barn i AA:s bostad men det är en fråga hon
brukar ställa. Åklagaren hade dock oavsett sådan information bedömt att
beslutet skulle verkställas utifrån en sammanvägd bedömning av
                                                           Dnr 8588-2022 och 2154-2023         Sid 3 (8)




omständigheterna. Åklagaren hade tidigare vid andra liknande tillslag fått
information om att insatsstyrkan – när det finns barn på platsen och situationen
är under kontroll – brukar dra av sig sin maskering och ägna tid till att få barn
lugna och trygga samt att de som ingår i insatsstyrkan ska vara utbildade att ta
hänsyn till den miljö de kommer till.

När den misstänkte inte anträffades i AA:s bostad fick åklagaren frågan från
polisen om det ändå skulle genomföras en reell husrannsakan. Åklagaren
svarade att en sådan husrannsakan inte skulle genomföras.

Åklagarmyndigheten redovisade följande bedömning.

      Inledningsvis kan jag konstatera att de aktuella besluten om personell och reell
      husrannsakan avsåg annan än den som var misstänkt för brottet och att det
      därmed krävdes synnerlig anledning för åtgärden. Åklagaren ansåg att det fanns
      synnerlig anledning att anta att den misstänkta personen kunde befinna sig hos
      den namngivna personen på den uppgivna adressen. Mot bakgrund av vad som
      var känt om den misstänkta personens boendeförhållanden samt uppgiften om att
      den misstänkta personen kunde befinna sig hos en namngiven person på den
      aktuella adressen och att namnet och adressen förekom i utredningen anser jag
      att åklagaren hade fog för sin bedömning.
      Det är polisen som bestämmer och ansvarar för att en husrannsakan genomförs
      på ett säkert och effektivt sätt. Den som fattar ett beslut om husrannsakan har
      dock det övergripande ansvaret för verkställigheten. Beslutet får med hänsyn till
      det intrång som det kan innebära, inte utformas så att det ger fria händer för den
      som verkställer beslutet att genomföra det. Ett beslut om husrannsakan bör
      därför, i de fall det är behövligt, kompletteras med ett direktiv med information
      om hur verkställigheten får genomföras. Uppstår det tveksamheter åligger det
      den som ska verkställa beslutet att kontakta beslutsfattaren. Åklagaren fick först
      på morgonen den 1 november reda på att den regionala insatsstyrkan skulle vara
      behjälplig vid genomförandet av husrannsakningarna. Enligt hennes minnesbild
      skulle dock utredande personal genomföra den reella husrannsakan och
      insatsstyrkan vara på plats för att upprätthålla säkerheten på adresserna och
      verkställa den personella husrannsakan. Då det fanns en polis som ansvarade för
      planering och genomförande av tillslagen ansåg inte åklagaren att det fanns skäl
      att lämna några direktiv kring hur husrannsakningarna skulle genomföras.
      I och med införandet av Barnkonventionen som svensk lag den 1 januari 2020
      genomförde Åklagarmyndigheten en omfattande utbildningsinsats där man bland
      annat lyfte vad Barnkonventionen innebär för åklagarens praktiska arbete och
      beslutsfattande samt förslag på hur dokumentation kan ske. Vid
      tvångsmedelsbeslut som kan komma att beröra barn bör åklagaren genom frågor
      eller på annat sätt undersöka om särskilda hänsyn är påkallade och dokumentera
      detta. Åklagaren har upplyst om att hon inför beslut om husrannsakan brukar
      fråga om det kan finnas barn på adressen men att hon inte i det aktuella ärendet
      kan dra sig till minnes om hon gjorde det. Hennes erfarenhet är att insatsstyrkan,
      när situationen är under kontroll och det visar sig att det finns barn på platsen, tar
      av sig sin maskering och ägnar tid till att få barn lugna och trygga.
      Enligt min bedömning hade det, mot bakgrund av vad som var känt om den
      misstänkta personen och den aktuella brottsligheten, varit proportionerligt att
      besluta om personell och reell husrannsakan, även om det varit känt att barn
      befann sig på den aktuella adressen. Det hade dock varit bra om åklagaren hade
      dokumenterat sina överväganden i det avseendet i exempelvis
      tvångsmedelsblanketten.
      Jag har förståelse för att en tvångsmedelsåtgärd som husrannsakan kan upplevas
      som mycket ingripande och medföra obehag för en enskild. Jag kan dock
                                                         Dnr 8588-2022 och 2154-2023      Sid 4 (8)




      konstatera att de aktuella besluten om husrannsakan har fattats inom ramen för
      en utredning av mycket allvarlig brottslighet. Utifrån de uppgifter som var kända
      för åklagaren om var den misstänkte personen kunde uppehålla sig och om
      genomförandet av husrannsakan, delar jag åklagarens bedömning att de aktuella
      besluten var förenliga med behovs- och proportionalitetsprinciperna.
      Sammanfattningsvis kan jag inte se att det finns skäl att rikta någon kritik mot
      åklagarens handläggning av den aktuella husrannsakan.


Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (juristen EE) yttrade sig till JO den 9 juni 2023 efter att
berörda befattningshavare, polisregionen, lokalpolisområdet och Nationella
operativa avdelningen fått möjlighet att lämna synpunkter.

Av upplysningarna från berörda poliser framgår bl.a. följande.

Åklagaren hade inte gett några direktiv om hur husrannsakningarna skulle
genomföras utan överlåtit den saken till polisen. Polisen bedömde att det fanns
risk att den eftersökte mannen kunde vara beväpnad, rädd och på flykt. Mot
bakgrund av det höga hotläget gav den polisinspektör som var utredningsledare
i ärendet och även insatschef för husrannsakningarna direktiv om att
husrannsakningarna skulle genomföras med den säkraste av insatsstyrkans
metoder. Metoden skulle trygga säkerheten både för dem som skulle omfattas
av husrannsakan och för polispersonalen.

Vid de tre första husrannsakningarna fanns ett skriftligt underlag om vilka
personer som var skrivna på respektive adress men eftersom husrannsakan hos
AA inte hade funnits med i den ursprungliga planeringen så fanns det inte något
underlag för den adressen. Poliserna fick information om att det fanns barn
skrivna på adressen i syfte att det skulle beaktas vid deras val av metod.
Utgångspunkten var dock fortfarande det ursprungliga direktivet om att polisen
skulle välja den metod för husrannsakan som var säkrast för de boende på
adressen och för polispersonalen. Eftersom adressen inte var rekognoserad
överlämnades valet av taktik och metod till insatspersonalen på plats som hade
den bästa lägesbilden.

Insatsstyrkan gör ofta husrannsakningar för att leta efter farliga föremål och
bevis i lokaler där barn kan bo eller uppehålla sig. Även i fall där barn är
inblandade får man ställa nyttan med husrannsakan mot det eventuella obehag
som de boende i bostaden kan uppleva. Eftersom den eftersökte mannen
bedömdes som farlig och våldsbenägen och kunde ha tillgång till vapen valde
insatspersonalen i det här fallet att genomföra husrannsakan med ett offensivt
tillvägagångssätt och högt säkerhetstänk. Direkt när läget var under kontroll i
lägenheten tog poliserna av sig sin skyddsbeklädnad och satte sig ner och
samtalade med personerna i bostaden.

Polismyndigheten angav i sitt yttrande att myndigheten inte har tagit fram något
formellt styrdokument som behandlar vilka förberedelser och överväganden
                                                         Dnr 8588-2022 och 2154-2023         Sid 5 (8)




som ska göras inför en husrannsakan i de fall barn kan förväntas vara
närvarande. Avsikten är att barnrättsperspektivet ska integreras vid revidering
av relevanta styrdokument som reglerar specifika verksamheter och
sakområden. Myndigheten har arbetat fram ett internt stödmaterial och även
tagit fram beslutsstöd för prövningen av barnets bästa i olika typsituationer, som
t.ex. när tvångsmedel riktas mot barn. Där anges att en logg ska skapas i bl.a.
ärenden om tvångsmedel där barn förekommer. I loggen ska de överväganden
som gjorts i frågan om vad som bedömts vara barnets bästa dokumenteras.

Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

      Av utredningen framgår att polisen efter beslut av åklagare genomfört
      husrannsakan på flera olika adresser i syfte att gripa en man som var efterlyst i
      sin frånvaro för ett allvarligt brott. Även om beslutet om husrannsakan således
      fattats av åklagare har det ankommit på polisen att bedöma hur och när
      husrannsakan skulle ske.
      I det här fallet har det funnits misstankar om att den eftersökte mannen kunde
      vara beväpnad och farlig och poliserna har därför valt att snabbt ta sig in i [AA:s]
      lägenhet genom att bryta upp ytterdörren och gått in med dragna tjänstevapen.
      Med hänsyn till vad som således var känt om mannen kan ett sådant
      tillvägagångssätt inte i sig anses felaktigt eller oproportionerligt.
      Av utredningen framgår att de poliser som skulle göra husrannsakan hos [AA]
      hade fått information om att det fanns barn skrivna på adressen i syfte att de
      skulle beakta även detta vid valet av tillvägagångssätt.
      Det är av vikt att det görs noggranna överväganden inför verkställande av
      husrannsakan där barn kan förväntas närvara. Som framgått anvisar
      Polismyndighetens beslutsstöd att tvångsmedel som riktas mot barn ska planeras
      på visst sätt och att frågan om hur barnets bästa har beaktats vid genomförandet
      av tvångsmedlet ska dokumenteras. I detta ärende saknas sådan dokumentation.
      Det finns inte heller några närmare uppgifter om hur polismännen på plats
      värderade uppgiften om att det fanns barn skrivna på den aktuella adressen.
      Utifrån den knapphändiga utredningen är det därför inte möjligt att bedöma om
      genomförandet av husrannsakan i [AA:s] lägenhet i alla delar har varit förenlig
      med rättegångsbalkens regler och barnkonventionen.
      Mot bakgrund av vad som kommit fram avser Polismyndigheten att påminna
      berörda befattningshavare om vikten av att följa framtagna beslutstöd för
      prövning av barnets bästa, bl.a. vid genomförandet av husrannsakan i de fall barn
      kan förväntas närvara.
AA lämnade kommentarer på Åklagarmyndighetens och Polismyndighetens
yttranden.

Rättsliga utgångspunkter
Husrannsakan
För eftersökande av bl.a. den som ska gripas, anhållas eller häktas får
husrannsakan företas hos honom eller henne, eller hos någon annan om det
finns synnerlig anledning att anta att den sökte uppehåller sig där (se 28 kap. 2 §
rättegångsbalken). Kravet på synnerlig anledning har ansetts innebära att det ska
föreligga en faktisk omständighet som påtagligt visar att man med fog kan
förvänta sig att den eftersökte finns på platsen (se t.ex. JO 1985/86 s. 123,
dnr 1280-1984).
                                                      Dnr 8588-2022 och 2154-2023   Sid 6 (8)




För all tvångsmedelsanvändning gäller ett antal grundläggande principer, bl.a.
proportionalitetsprincipen. Proportionalitetsprincipen, som för husrannsakan
kommer till uttryck i 28 kap. 3 a § rättegångsbalken, innebär att den som
beslutar om ett tvångsmedel i varje enskilt fall ska pröva om den skada som
användningen av tvångsmedlet medför står i rimlig proportion till vad man har
att vinna med åtgärden.

Endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som
åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse får
husrannsakan beslutas. Proportionalitetsprincipen är avsedd att beaktas inte
endast vid beslutsfattande utan även vid verkställighet av ett beslut om
tvångsmedel (se t.ex. Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, femte uppl.,
s. 74 och s. 691).

För husrannsakan anges särskilt att en sådan inte får orsaka olägenhet eller
skada utöver vad som är oundgängligen nödvändigt (se 28 kap. 6 § första
stycket rättegångsbalken). Bestämmelsen kan sägas ge uttryck åt det nyss sagda,
dvs. att ett proportionalitetstänkande ska tillämpas också vid verkställighet av
beslut om husrannsakan (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken, 8 december 2023,
JUNO, kommentaren till 28 kap. 6 §).

Barnkonventionen
Barnkonventionen gäller, enligt vad som nu är av intresse, som lag i Sverige.
Konventionens bestämmelser ska beaktas vid avvägningar och bedömningar
som rör barn. Med barn avses i konventionen varje människa under 18 år (se
artikel 1).

En grundprincip i barnkonventionen är att barnets bästa ska beaktas i första
hand vid alla åtgärder som rör ett barn (se artikel 3.1). Det finns inget krav på
att barnets bästa ska vara utslagsgivande, men det ska vara ett tungt vägande
intresse vid alla åtgärder som rör ett barn (se t.ex. SOU 2020:63 s. 190 f. och
s. 242 f.).

Bedömning
Beslutet om husrannsakan
Mot bakgrund av den utredning som finns hos JO godtar jag åklagarens
bedömning att det fanns synnerlig anledning att anta att den sökte uppehöll sig i
AA:s bostad.

För att husrannsakan ska få vidtas förutsätts också att de krav som bl.a.
proportionalitetsprincipen ställer är uppfyllda. Jag delar Åklagarmyndighetens
uppfattning att det hade varit bra om åklagaren hade dokumenterat sina
överväganden när det gäller åtgärdens proportionalitet. Även om det alltså inte
framgår av utredningen vilka överväganden åklagaren gjorde i det avseendet var
brottslighetens karaktär sådan att jag inte ser anledning att rikta någon kritik
mot åklagaren för beslutet om husrannsakan i AA:s bostad.
                                                       Dnr 8588-2022 och 2154-2023     Sid 7 (8)




Verkställigheten av husrannsakan
I fråga om husrannsakan är proportionalitetsprincipen viktig också för
verkställigheten. Den som fattar beslut om tvångsmedel har ett övergripande
ansvar för verkställigheten och ska väga in sådana problem med verkställig-
heten som kan förutses vid beslutstillfället. Om den som ska verkställa beslutet
begär direktiv för verkställigheten får beslutsfattaren anses vara skyldig att
lämna sådana, så länge det rör något som han eller hon är behörig att ta ställning
till.

Den som verkställer ett beslut om husrannsakan har också ett självständigt
ansvar för att verkställigheten inte står i strid med de allmänna principerna för
tvångsmedelsanvändning. Om förhållandena ändras anses det åligga den
verkställande tjänstemannen att kontakta beslutsfattaren och delge honom eller
henne information om händelseutvecklingen, för att ge beslutsfattaren tillfälle
att återkalla sitt beslut, skjuta upp verkställigheten eller meddela villkor för hur
beslutet ska verkställas. (Se Lindberg, a.a., s. 137 f. med där gjorda
hänvisningar.)

Av utredningen framgår att poliserna som skulle genomföra husrannsakan i
AA:s bostad var medvetna om att det kunde finnas barn där. En husrannsakan är
en ingripande åtgärd som kan innebära ett stort obehag för den som berörs,
särskilt för barn. I en situation där barn kan befinna sig i bostaden är det därför
av stor vikt att barnkonventionens bestämmelser beaktas vid planeringen och
verkställigheten av husrannsakan (se mitt beslut den 24 oktober 2022, dnr 770-
2021).

Polisen måste noga överväga vad som kan göras för att i största möjliga
utsträckning tillgodose barnets bästa under och efter husrannsakan.

Uppgifter om att det kan finnas barn i en bostad där det ska genomföras en
husrannsakan är sådan information som polisen kan behöva delge
undersökningsledaren. Om det uppstår tveksamheter kring hur barnets bästa bör
beaktas vid planering och verkställighet av en husrannsakan bör
undersökningsledaren informeras och direktiv inhämtas. Det gäller särskilt i ett
fall som detta där det kan bli aktuellt att använda ett offensivt tillvägagångssätt.

Av Polismyndighetens yttrande framgår att myndigheten har tagit fram ett
beslutsstöd där det anges att de överväganden som polisen gör med anledning
av att en tvångsåtgärd kan beröra barn ska dokumenteras. I det här fallet finns
det dock inte någon sådan dokumentation. Det är en brist som gör att jag i likhet
med Polismyndigheten anser att det inte är möjligt att bedöma om
genomförandet av husrannsakan i AA:s bostad i alla delar var förenligt med
rättegångsbalkens regler och med barnkonventionen.

Utredningen medger inte tillräckligt säkra slutsatser för att jag ska kunna göra
några ytterligare uttalanden med anledning av verkställigheten av husrannsakan.
                                                      Dnr 8588-2022 och 2154-2023     Sid 8 (8)




Avslutande synpunkter
Det som kommit fram genom utredningen ger alltså inte anledning till någon
kritik från min sida. Jag har dock förståelse för att husrannsakan var en
skrämmande upplevelse för barnen i lägenheten.

Det är ett lagkrav att barnets bästa beaktas i enlighet med barnkonventionen vid
alla åtgärder som rör ett barn. Ärendet illustrerar att åklagare och poliser kan
ställas inför svåra avvägningar när tvångsåtgärder kan komma att beröra barn.
Jag vill därför framhålla vikten av att Åklagarmyndigheten och
Polismyndigheten fortlöpande bedriver ett kvalitets- och kunskapshöjande
arbete i syfte att stödja medarbetarna och säkerställa att barns bästa är ett tungt
vägande intresse vid alla åtgärder som rör barn.

Krav på dokumentation utgör ett incitament för åklagare och poliser att tänka
igenom hur barnets bästa bör beaktas i det enskilda fallet. Det förbättrar också
förutsättningarna för en granskning i efterhand. Båda myndigheterna har
redogjort för hur överväganden om barnets bästa bör dokumenteras vid
användningen av tvångsmedel. Jag ser positivt på myndigheternas arbete
rörande detta.



Ärendena avslutas.



Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Mattias Karlsson har föredragit ärendet och tf. byråchefen
Lovisa Johansson har deltagit i beredningen.
