# Social- och myndighetsnämnden i Boxholms kommun får allvarlig kritik för omfattande brister i handläggningen av två barnutredningar

JO 2025-09-25 dnr 8607-2024

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                     Sid
                                                                 2025-09-25               8607-2024              1 (7)


Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                   Social- och myndighetsnämnden i Boxholms kommun får allvarlig
                   kritik för omfattande brister i handläggningen av två barnutredningar


                    Beslutet i korthet: JO konstaterar att det har funnits stora brister i handläggningen
                    av två barnutredningar som genomfördes under 2022 och 2023. Utredningarna
                    bedrevs inte skyndsamt och slutfördes inte inom den tidsfrist som gäller. Den
                    sammanlagda utredningstiden uppgick till nästan elva månader, vilket JO anser är
                    helt oacceptabelt. Nämnden underrättade inte heller genast vårdnadshavarna om att
                    utredningar hade inletts och det framstår som att nämnden inte gjorde några
                    överväganden alls om genomförandet av ett samtal med barnet som hölls i skolan.
                    Dessutom uppfyllde nämnden inte sin kommuniceringsskyldighet. Dokumentationen
                    av utredningarna var vidare så bristfällig att JO:s granskning påtagligt försvårades.
                    Nämnden får sammantaget allvarlig kritik för bristerna.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA och BB på socialtjänsten i Boxholms kommun.
                   De framförde bl.a. att utredningar avseende deras barn hade pågått under lång
                   tid och att de inte informerades om att någon utredning hade inletts. Under en
                   av utredningarna höll socialtjänsten samtal med barnen i skolan utan att
                   informera dem som föräldrar. Dessutom skedde ingen kommunicering innan
                   den första utredningen avslutades.

## Utredning

JO hämtade inledningsvis in handlingar och muntliga uppgifter avseende AA:s
                   och BB:s dotter CC. Därefter begärde JO att Social- och myndighetsnämnden i
                   Boxholms kommun skulle yttra sig över anmälan och besvara vissa frågor.

                   I sitt yttrande redogjorde nämnden för ärendets handläggning och de
                   bedömningar som hade gjorts.

                   AA kommenterade yttrandet.




    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm   Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                   E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                   Dnr 8607-2024    Sid 2 (7)




Bedömning
Inledning
AA och BB är vårdnadshavare för flera barn, bl.a. CC som är född 2014. De har
klagat på flera delar av nämndens handläggning av ärenden avseende barnen.
Jag har valt att inrikta min granskning på två barnutredningar som nämnden
genomförde beträffande CC under 2022 och 2023. Jag kommer att uttala mig i
frågor om underrättelser till vårdnadshavarna om att utredningar inletts och
nämndens samtal med CC i hennes skola. Jag gör även uttalanden avseende
utredningstid, kommunicering och dokumentation.

Det framgår att de två aktuella utredningarna genomfördes av en extern konsult
på uppdrag av nämnden. Jag vill därför framhålla att nämnden alltid har ett
ansvar för hur utredningar bedrivs och att detta gäller även i de fall nämnden
har tagit hjälp av en konsult (se JO:s beslut den 12 november 2018, dnr 2401-
2017).

När barnutredningarna genomfördes gällde 2001 års socialtjänstlag (2001:453),
SoL. Hänvisningarna nedan avser den lagen. Motsvarande bestämmelser finns
dock även i den nu gällande socialtjänstlagen (2005:400), som trädde i kraft den
1 juli 2025.

Utredningstid
En barnutredning, dvs. en utredning av om nämnden behöver ingripa till ett
barns skydd eller stöd, ska bedrivas skyndsamt och vara slutförd senast inom
fyra månader. Finns det särskilda skäl får socialnämnden besluta att förlänga
utredningen för viss tid. (Se 11 kap. 2 § andra stycket SoL.)

Tidsfristen är en maximitid inom vilken en utredning ska slutföras. Nämnden
ansvarar för att driva en utredning framåt och aktiva utredningsåtgärder måste
vidtas löpande. I de flesta fall betyder det att en utredning ska kunna slutföras
inom en kortare tid än fyra månader. (Se JO:s protokoll den 19 maj 2025, dnr
9348-2024.)

I undantagsfall kan socialnämnden fatta beslut om att förlänga utredningstiden.
Om det t.ex. i slutet av en barnutredning kommer fram nya uppgifter som kan
påverka bedömningen finns det givetvis skäl att överväga om utredningstiden
behöver förlängas. Det är dock inte meningen att nämnden ska avsluta en
utredning och sedan direkt inleda en ny utredning för att förlänga
utredningstiden. Fyramånadersfristen blir i sådant fall verkningslös. Avsikten
med regleringen är inte heller att en socialnämnd ska bedriva utredningar om en
familj mer eller mindre kontinuerligt när det handlar om i stort sett samma
frågeställning. (Se JO 2018/19 s. 498, dnr 2565-2016, och JO 2021/22 s. 538,
dnr 3372-2019.)

Det framgår av handlingarna i ärendet att nämnden den 14 november 2022
inledde en barnutredning beträffande CC. Utredningen avslutades efter mer än
sex månader, den 17 maj 2023. Handläggningen var inledningsvis helt passiv
                                                                 Dnr 8607-2024      Sid 3 (7)




under två och en halv månad innan aktiva utredningsåtgärder påbörjades. Den
20 mars 2023 beslutade nämnden om förlängd utredningstid t.o.m. den 14 maj
2023. Nämnden anger i sitt yttrande att utredningen förlängdes eftersom det
dels, på grund av brist på handläggare, dröjde innan utredningsarbetet
påbörjades, dels var svårt att få till möten med föräldrarna.

En ny utredning inleddes samma dag som den förra avslutades, dvs. den 17 maj
2023. Denna utredning avslutades efter fyra och en halv månad, den 4 oktober
samma år. Som skäl till att utredningen inleddes angavs att det fanns en oro
kring CC:s familjesituation med anledning av innehållet i den tidigare
utredningen. Den aktiva handläggningen i denna utredning påbörjades efter
ungefär en månad.

Jag kan konstatera att nämnden inte bedrev utredningarna skyndsamt och att
fyramånadersfristen överskreds i båda fallen. I den första utredningen fattades
visserligen ett förlängningsbeslut. Jag noterar dock att det redan hade gått mer
än fyra månader när det beslutet fattades och att utredningen inte avslutades
inom den tid som angavs i det. Dessutom utgjorde, enligt min mening, varken
den ansträngda arbetssituationen eller svårigheterna att få till möten med
föräldrarna tillräckliga skäl för att överskrida fyramånadersfristen. Den
sammanlagda utredningstiden uppgick till nästan elva månader, vilket är helt
oacceptabelt. Jag kan inte se hanteringen på annat sätt än att nämnden kringgick
tidsfristen i 11 kap. 2 § SoL genom att avsluta en barnutredning för att
omedelbart därefter inleda en ny, utan att det hade tillkommit några nya
omständigheter eller andra skäl för att inleda en andra utredning. Jag ser
allvarligt på bristerna i nämndens handläggning i den här delen.

Underrättelse om inledd utredning
När en utredning av om nämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd
har inletts ska barnets vårdnadshavare genast underrättas om att så har skett, om
inte särskilda skäl talar mot det. (Se 11 kap. 2 § tredje stycket SoL.)

Det framgår att underrättelse om den utredning som inleddes den 14 november
2022 lämnades först den 20 januari 2023, alltså efter mer än två månader. Detta
skedde efter att AA själv hade kontaktat socialtjänsten. Handläggaren uppgav
då att det hade begåtts ett misstag och bad om ursäkt för det. Handläggaren
uppgav även att socialtjänsten skulle se över sina rutiner så att ett sådant
misstag inte skulle ske igen.

Underrättelse om den andra utredningen avseende CC, som inleddes den 17 maj
2023, lämnades först nästan en månad efter att den hade inletts, nämligen den
13 juni 2023. Enligt nämnden framgår det inte varför vårdnadshavarna inte
informerades tidigare.

Det har inte framkommit några särskilda skäl som medförde att nämnden kunde
avvakta med att informera vårdnadshavarna om att utredningarna hade inletts. I
stället framstår det som att det var av misstag som AA och BB inte genast
                                                                   Dnr 8607-2024      Sid 4 (7)




underrättades. Jag ser särskilt allvarligt på att vårdnadshavarna informerades om
den första utredningen först i samband med att AA själv tog kontakt med
socialtjänsten, och att underrättelsen dröjde även vid den andra utredningen
trots att nämnden tidigare uppgett att den skulle se över sina rutiner. Nämnden
har brustit genom att inte genast ha underrättat vårdnadshavarna om de inledda
utredningarna.

Samtal med barn i skolan
Vid en barnutredning får barnet höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan
att vårdnadshavaren är närvarande (se 11 kap. 10 § tredje stycket SoL). Det
finns inte någon uttrycklig bestämmelse om att en vårdnadshavares inställning
ska undersökas före ett sådant samtal. Av 1 kap. 1 § tredje stycket och 3 kap.
5 § SoL, som anger att socialtjänstens verksamhet ska bygga på respekt för
människors självbestämmanderätt och integritet samt att socialnämndens
insatser ska utformas och genomföras tillsammans med den enskilde, följer
dock att vårdnadshavare bör informeras om samtalet innan det genomförs. Det
kan ofta också vara av betydelse för barnets bästa att eftersträva ett samtycke av
vårdnadshavaren. Frivillig medverkan och bästa möjliga samarbete med barnets
vårdnadshavare är alltid att föredra och bör eftersträvas så långt det är möjligt.
JO har tidigare uttalat att en allmän utgångspunkt är att vårdnadshavarens
inställning till att samtal hålls med barnet ska efterfrågas och i största möjliga
mån beaktas. Det är dock till sist upp till nämnden att bestämma om ett samtal
behöver genomföras med barnet. (Se prop. 2009/10:192 s. 19 och 33 samt JO
2020/21 s. 445, dnr 2476-2018, och JO:s beslut den 28 juni 2022, dnr 3080-
2021.)

JO har vidare uttalat att socialtjänsten så långt det är möjligt bör undvika att
kontakta barn i skolan eftersom en sådan kontakt som regel inte kan ske utan att
en större krets av människor får information som går utöver vad
sekretesslagstiftningen medger och därför är allmänt integritetskränkande för de
berörda barnen (se t.ex. JO:s beslut den 27 november 2013, dnr 2066-2012, och
den 28 juni 2022, dnr 3080-2021). När socialtjänsten överväger att höra ett barn
i barnets skola måste intresset av att få tala med barnet ställas mot barnets
behov av skydd för sin integritet. Det är därför viktigt att socialtjänsten i varje
enskilt fall gör en bedömning av om socialtjänstens behov av att höra barnet i
utredningen överväger risken för att barnet skadas av den uppmärksamhet som
socialtjänstens besök i skolan kan medföra (se JO 2016/17 s. 506, dnr 4225-
2014).

Av utredningen framgår att nämnden höll ett samtal med CC i hennes skola den
27 mars 2023. AA och BB informerades inte om samtalet på förhand. I stället
framgår det av dokumentationen att nämnden bedömde att samtalet skulle ske
utan föräldrarnas kännedom. Det finns ingen dokumentation om vilka
överväganden som gjordes om att genomföra samtalet i skolan, hur samtalet
faktiskt genomfördes eller på vilket sätt hänsyn togs till CC:s integritet. Det
                                                                   Dnr 8607-2024       Sid 5 (7)




framgår inte heller av dokumentationen vid vilken tidpunkt AA och BB
informerades om att samtalet med CC hade hållits.

Nämnden måste alltså vid någon tidpunkt ha bedömt att det var av vikt att ett
barnsamtal genomfördes med CC och att detta skulle ske utan att först
informera vårdnadshavarna. JO uttalar sig normalt inte om sådana bedömningar,
och jag anser inte att det finns skäl att frångå den principen i det här fallet. Jag
vill dock framhålla att nämndens lagstadgade möjlighet att genomföra
barnsamtal utan att vårdnadshavarna informeras i förväg inte är avsedd att
användas oreflekterat eller rutinmässigt. Nämnden måste i varje enskilt fall göra
en noggrann bedömning av om det är nödvändigt.

Utifrån dokumentationen i ärendet framstår det emellertid som att nämnden inte
gjorde några överväganden alls om genomförandet av samtalet med CC. Jag
noterar även att nämnden, trots min uttryckliga fråga om detta, inte har
redogjort i sitt yttrande för om några särskilda överväganden gjordes i fråga om
att hålla samtalet i skolan. Jag utgår därför från att några sådana inte gjordes,
vilket är en brist i handläggningen. Jag vill understryka vikten av att
lämpligheten med att genomföra barnsamtal i skolan prövas noggrant i varje
enskilt fall, och att sådana övervägandena också dokumenteras. Det är även en
brist att det inte framgår av dokumentationen när vårdnadshavarna fick
information om samtalet med CC.

Kommunicering
Innan en myndighet fattar ett beslut i ett ärende ska den som huvudregel
underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet och ge
parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet. (Se 25 §
förvaltningslagen [2017:900].)

Kommuniceringsskyldigheten är en grundläggande rättssäkerhetsprincip. Att
den enskilde bereds tillfälle att yttra sig över utredningsmaterialet kan förhindra
felbedömningar från myndigheterna. Dessutom är det av stor vikt för
allmänhetens förtroende för myndigheterna att den enskilde inte får en känsla
att han eller hon hålls utanför handläggningen. (Se JO 2001/02 s. 347, dnr 2935-
2000.)

Det finns inget i utredningen som tyder på att beslutsunderlaget i den första
barnutredningen avseende CC kommunicerades med AA och BB innan
utredningen avslutades, trots att så borde ha skett. I en journalanteckning från
den 3 maj 2023 anges att utredningen skulle skickas hem till vårdnadshavarna
för kommunicering, men någon sådan åtgärd verkar därefter inte ha vidtagits. I
den andra barnutredningen finns en journalanteckning från den 20 september
om kommunicering av beslutsunderlaget. Det anges dock i anteckningen att
beslutsunderlaget rörde ett annat av AA:s och BB:s barn än CC, vilket gör det
otydligt vad som egentligen har kommunicerats. Nämnden har genom sin
hantering inte fullgjort sin kommuniceringsskyldighet. Det ser jag allvarligt på.
                                                                  Dnr 8607-2024       Sid 6 (7)




Dokumentation
Handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om
stödinsatser, vård och behandling ska dokumenteras. Dokumentationen ska
utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och
händelser av betydelse. (Se 11 kap. 5 § första stycket SoL.)

Journalanteckningar ska göras i kronologisk ordning (se 2 kap. 1 §
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd [SOSFS 2014:5] om
dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och
LSS). Journalanteckningar och andra handlingar som hör till en enskilds
personakt ska hållas ordnade så att det enkelt går att följa och granska
handläggningen av ett ärende (se 4 kap. 7 § SOSFS 2014:5). Åtgärder som
vidtas vid handläggningen ska fortlöpande och utan oskäligt dröjsmål
dokumenteras i journalen. Detsamma gäller faktiska omständigheter och
händelser av betydelse för handläggningen av ett ärende (se 4 kap. 9 § SOSFS
2014:5).

Det är viktigt att journalföringen i ett ärende sker på ett korrekt och rättvisande
sätt. Det är från rättssäkerhetssynpunkt av stor vikt att alla uppgifter som behövs
för bedömningen av ett ärende dokumenteras, vilket normalt bör göras i
ärendets journal. Den enskilde ska utifrån dokumentationen kunna följa
handläggningen i sitt ärende. Innehållet i akten ska även vara sådant att en
tillsynsmyndighet eller domstol kan granska handläggningen av ärendet utifrån
akten och den övriga dokumentationen i ärendet. (Se t.ex. JO 2020/21 s. 464,
dnr 5013-2018.)

Dokumentationen i de aktuella utredningarna är mycket bristfällig.
Journalanteckningar har i många fall upprättas långt i efterhand, upp till fyra
månader efter att händelserna skett. Åtskilliga anteckningar har upprättats
samma dag och då avsett en längre tidsperiod. Alla beslut som fattats är inte
heller journalförda och vissa åtgärder som har vidtagits, såsom att inhämta
uppgifter från skolan, har inte dokumenterats alls. Dessutom finns ett antal
journalanteckningar i CC:s akt som enbart rör något av hennes syskon. Jag vill
därför särskilt understryka att endast uppgifter som har betydelse för det
enskilda ärendet ska journalföras. Nämnden måste göra en omsorgsfull
bedömning av vad som är relevant att dokumentera i varje ärende, särskilt när
materialet innefattar uppgifter som är känsliga ur integritetssynpunkt. De
omfattande dokumentationsbristerna har påtagligt försvårat min granskning,
vilket är oacceptabelt.

Avslutande kommentarer
Jag kan konstatera att det har funnits stora brister i handläggningen av de två
aktuella barnutredningarna avseende CC. Jag ser särskilt allvarligt på att
bestämmelserna om utredningstid har kringgåtts och att dokumentationen har
varit så bristfällig. Utöver det har nämnden brustit på flera sätt genom att inte
genast ha underrättat vårdnadshavarna om inledda utredningar, inte ha övervägt
                                                                 Dnr 8607-2024   Sid 7 (7)




lämpligheten i att hålla samtal med CC i skolan och inte ha uppfyllt sin
kommuniceringsskyldighet. Sammantaget förtjänar nämnden allvarlig kritik för
de brister som har framkommit. Jag utgår från att nämnden vidtar åtgärder för
att se till att barnutredningar framöver bedrivs och dokumenteras på ett
alltigenom korrekt sätt.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Sara Uhrbom har föredragit ärendet och byråchefen
Christina Fredin har deltagit i beredningen.
