# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Umeå, för brister vid beslut om
omhändertagande och förstörande av föremål med stöd av 8 kap. 8 §
fängelselagen

JO 2020-11-23 dnr 8635-2019

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2020-11-23              8635-2019              1 (6)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Umeå, för brister vid beslut om
                        omhändertagande och förstörande av föremål med stöd av 8 kap. 8 §
                        fängelselagen


                          Beslutet i korthet: Kriminalvården får besluta att omhänderta och förstöra bl.a.
                          alkohol, narkotika och föremål som är särskilt ägnade att användas vid
                          narkotikamissbruk, som påträffas på olika sätt inom en anstalt (8 kap. 8 §
                          fängelselagen). JO uttalar att ett sådant omhändertagande och förstörande utgör
                          ärendehandläggning, inte s.k. faktiskt handlande, när det finns någon som berörs av
                          beslutet. Detta gäller för alla de slags medel, varor och föremål som omfattas av
                          bestämmelsens tillämpningsområde. När det omhändertagna har en känd ägare eller
                          det på annat sätt står klart vem godset tillhör är det alltså fråga om
                          ärendehandläggning. Det kan inte uteslutas att en hantering enligt 8 kap. 8 §
                          fängelselagen också i andra fall kan vara att betrakta som ärendehandläggning,
                          exempelvis när det med hänsyn till godsets karaktär eller platsen där det påträffas
                          finns skäl att anta att någon gör anspråk på egendomen.
                          Enligt Kriminalvårdens föreskrifter ska omhändertagen egendom till vilken det finns en
                          känd ägare förstöras, om det inte finns synnerliga skäl mot det (8 kap. 11 §
                          Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse). Anstalten Umeå får kritik
                          för att vid ett tillfälle inte ha prövat om det fanns synnerliga skäl mot att förstöra ett
                          omhändertaget glasföremål som tillhörde en intagen. Vidare uttalar JO att anstalten
                          inte kan undgå kritik för vissa formella brister i anstaltens beslut om
                          omhändertagande och förstörande av föremålet.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 2 december 2019 framförde AA klagomål
                        mot Kriminalvården, anstalten Umeå, och anförde bl.a. följande.

                        Den 14 november 2019 fick han veta att hans glasföremål föreställande
                        Pokémon hade förverkats dagen före. Föremålet var inte avsett för
                        narkotikabruk utan var ett konstverk som han skulle ge till en vän. Det låg
                        omsorgsfullt nedpackat i en låda, vilket borde ha förmedlat att föremålet hade
                        ett stort affektionsvärde för honom. Det var ett unikt föremål som kostade
                        160 amerikanska dollar. En av kriminalvårdarna uppträdde skadeglatt när denne
                        berättade för honom att föremålet hade förstörts.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 8635-2019       Sid 2 (6)




AA bifogade kopia av en daganteckning den 13 november 2019.

Utredning
Inledningsvis hämtades vissa daganteckningar in. Därefter begärde JO att
Kriminalvården skulle yttra sig över anmälan samt angav att det av yttrandet
särskilt skulle framgå om Kriminalvården vid sin prövning beaktat om det fanns
synnerliga skäl mot att förstöra egendomen och varför beslutet saknade
överklagandehänvisning. I sitt remissvar anförde Kriminalvården, Region Nord,
genom regionchefen, följande:

## Utredning

Kriminalvården har utrett ärendet genom att inhämta uppgifter från anstalten
      Umeå.
      AA avtjänade fängelse för narkotikabrott och ringa narkotikabrott. Han hade då
      han skrevs in på anstalten Umeå, den 30 oktober 2019, med sig en så kallad
      glasbång (en slags rökpipa). Tjänstgörande vakthavande befäl bestämde att
      glasbången skulle omhändertas och förstöras då den bedömdes vara särskilt
      ägnad att användas vid narkotikamissbruk. Omhändertagandet dokumenterades i
      en dagteckning och AA underrättades om förverkandet. Vakthavande befälet
      uppger att han gjorde ett avvägande innan glasbången förstördes och kom fram
      till att föremålet kunde användas vid narkotikamissbruk och därför skulle
      förstöras.
      Kriminalvårdaren förnekar att han skulle ha bemött AA på ett icke respektfullt
      sätt.

      Aktuella författningsbestämmelser
      Av 8 kap 8 § Fängelselagen (2010:6) framgår att alkohol, narkotika, andra
      berusningsmedel, sådana medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud
      mot vissa dopningsmedel eller sådana varor som omfattas av lagen (1999:42) om
      förbud mot vissa hälsofarliga varor får omhändertas och förstöras
      1. om de medförs av någon som ska tas in i en anstalt,
      2. om de påträffas hos en intagen,
      3. om de sänds till en intagen, eller
      4. om de på annat sätt påträffas inom en anstalt och det inte finns någon känd
      ägare till dem.
      Första stycket gäller även injektionssprutor, kanyler och andra föremål som är
      särskilt ägnade att användas vid narkotikamissbruk eller för annan befattning
      med narkotika.
      Enligt 11 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse, FARK
      fängelse ska sådana medel, varor och föremål som avses i 8 kap. 8 §
      fängelselagen (2010:610) och som medförs, påträffas eller sänds på ett sätt som
      avses i samma bestämmelse omhändertas. Finns det inte någon känd ägare till
      egendomen ska den förstöras. Finns det en känd ägare ska egendomen förstöras,
      om det inte finns synnerliga skäl mot det.
      Av de allmänna råden framgår att synnerliga skäl att inte förstöra medel och
      varor enligt 11 § kan finnas t.ex. om det är fråga om legala medel eller varor till
      ett inte obetydligt värde.
      Av 11a § framgår att när egendom omhändertas enligt 8 kap. 8 § fängelselagen
      (2010:610) ska åtgärden dokumenteras. Om egendomen har en känd ägare ska
      han eller hon underrättas om omhändertagandet.
                                                                        Dnr 8635-2019         Sid 3 (6)

## Bedömning

Kriminalvården bedömer att ett omhändertagande och förstörande av föremål
      som är särskilt ägnade att användas vid narkotikamissbruk utgör ett faktiskt
      handlande och inte ärendehandläggning. Ett sådant omhändertagande ska
      dokumenteras och om det finns en känd ägare ska denne informeras. Så har
      anstalten också hanterat händelsen även om dokumentationen i det här fallet kan
      tolkas ett beslut.
      Ett övervägande ska dock alltid göras om föremålet ska förstöras eller om det
      finns synnerliga skäl mot det. Kriminalvården bedömer att anstalten inte
      tillräckligt beaktat att det kunde finnas synnerliga skäl mot att förstöra föremålet.
      Så kallade glasbångar är legala i Sverige. Om AA anser att hans föremål
      förstördes på felaktiga grunder kan han göra en ansökan om skadestånd enligt ett
      förenklat förfarande.
      När det gäller bemötandet står ord mot ord och Kriminalvården bedömer att det
      inte kan utredas vidare.
AA gavs möjlighet att kommentera remissvaret.

Rättslig reglering
Kriminalvården har i huvudsak redogjort för den relevanta rättsliga regleringen
och hänvisat bl.a. till bestämmelsen i 8 kap. 8 § fängelselagen (2010:610). Jag
vill för egen del tillägga följande.

I 8 kap. 11 § tredje stycket Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd
(KVFS 2011:1) om fängelse, FARK Fängelse, anges att omhändertagna medel,
varor och föremål som inte ska förstöras, och som inte ska överlämnas till polis,
ska hanteras enligt bestämmelserna i 5 kap. fängelselagen. Det kapitlet
innehåller bestämmelser om intagnas personliga tillhörigheter. Av 2 § framgår
bl.a. att tillhörigheter som en intagen inte får ta emot och inneha får
omhändertas och förvaras för den intagnes räkning, och att tillhörigheter som
omhändertagits ska lämnas ut till den intagne senast i samband med att han eller
hon inte längre ska vara berövad friheten.

Enligt 31 § förvaltningslagen (2017:900) ska det för varje skriftligt beslut finnas
en handling som visar bl.a. dagen för beslutet, vad beslutet innehåller och vem
eller vilka som har fattat beslutet.

Ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska
innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppenbart obehövligt. En
sådan motivering ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har
tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande för myndighetens
ställningstagande. Detta framgår av 32 § första stycket förvaltningslagen.

Vidare ska enligt 33 § förvaltningslagen en part som får överklaga ett beslut
underrättas om hur det går till. Underrättelsen ska innehålla information om
vilka krav som ställs på överklagandets form och innehåll och vad som gäller i
fråga om ingivande och överklagandetid.
                                                                     Dnr 8635-2019       Sid 4 (6)




Bedömning
Inledningsvis vill jag framhålla att JO inte kan ändra eller upphäva myndig-
heters beslut och inte brukar ta ställning till om ett beslut är riktigt i sak. Det
finns inte skäl att frångå den principen i detta fall. Jag finner därför inte
anledning att kommentera om det i sig var riktigt av anstalten att omhänderta
och förstöra glasföremålet.

En första frågeställning är vilka formella krav som ska anses gälla när föremål
som bedöms vara särskilt ägnade att användas vid narkotikamissbruk
omhändertas och förstörs. Kriminalvården har nämligen i sitt remissvar gett
uttryck för uppfattningen att agerandet ska betraktas som ett s.k. faktiskt
handlande och inte som ärendehandläggning. Jag delar inte den uppfattningen.

JO har tidigare uttalat att omhändertagande av alkohol från en intagen, som
ägde rum med stöd av dåvarande 83 § lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt, fick ses som ett uttryck för samhällets maktbefogenheter mot den
enskilde och att ett sådant beslut innebar myndighetsutövning mot honom eller
henne (se JO:s beslut den 18 mars 2009, dnr 4637-2007). Jag noterar att också
Kriminalvården då ansåg att ett ärende om omhändertagande av egendom skulle
handläggas enligt reglerna i den äldre förvaltningslagen (1986:223) för ärenden
om myndighetsutövning mot enskild, dvs. att det var fråga om ärendehand-
läggning.

Även om det legala användningsområdet kan sägas variera för de medel, varor
och föremål som omfattas av 8 kap. 8 § fängelselagen anser jag inte att det finns
skäl att bedöma ett omhändertagande med stöd av den bestämmelsen olika
beroende på vad det är som omhändertas. Ett beslut enligt denna bestämmelse
utgör under alla förhållanden en särskild kontroll- eller tvångsåtgärd och
innebär i de allra flesta fall att den intagne helt fråntas medlet eller varan, eller,
som i det aktuella fallet, rätten till sin egendom, eftersom det omhändertagna
som huvudregel ska förstöras. Detta utgör en markant skillnad i förhållande till
ett omhändertagande av personliga tillhörigheter med stöd av 5 kap. fängelse-
lagen, där den intagnes rätt att disponera tillhörigheten inskränks endast under
den tid som frihetsberövandet varar och bara på så sätt att han eller hon inte får
inneha den i anstalten. Beslut enligt 8 kap. 8 § fängelselagen är alltså långt mer
ingripande för den enskilde och kan närmast liknas vid ett straffrättsligt
förverkande enligt 36 kap. brottsbalken.

Det anförda leder mig till slutsatsen att ett omhändertagande och förstörande
med stöd av 8 kap. 8 § fängelselagen utgör ärendehandläggning när det finns
någon som berörs av beslutet. Då det omhändertagna har en känd ägare eller det
på annat sätt står klart vem godset tillhör är det alltså fråga om sådan hand-
läggning. Det kan inte uteslutas att en hantering enligt den nämnda
bestämmelsen också i andra fall kan vara att betrakta som ärendehandläggning,
exempelvis när det med hänsyn till godsets karaktär eller platsen där det
påträffas finns skäl att anta att någon gör anspråk på egendomen. Som framgått
                                                                  Dnr 8635-2019       Sid 5 (6)




av den tidigare redogörelsen saknar det betydelse om beslutet rör föremål som
bedöms vara särskilt ägnade att användas vid narkotikamissbruk eller om det rör
andra medel, varor och föremål som omfattas av bestämmelsens tillämpnings-
område.

När AA:s glasföremål omhändertogs och förstördes var Kriminalvården därmed
skyldig att följa förvaltningslagens regler om beslutsfattande. Anstalten har
också, i linje med den skyldigheten, dokumenterat beslutet och i viss
utsträckning lämnat en motivering.

Jag noterar att det i beslutet har angetts att glasföremålet ”ska förverkas jml
8kap 8§ FäL”. Begreppet ”förverkas” används inte i 8 kap. 8 § fängelselagen,
som föreskriver möjlighet att omhänderta och förstöra egendom. I det aktuella
sammanhanget får det dock anses framgå med tillräcklig tydlighet att
”förverkas” har syftat på både omhändertagande och förstörande av föremålet.

När det gäller beslutets utformning i övrigt framgår visserligen vilka två
kriminalvårdare som verkställde omhändertagandet och förstörandet samt vem
av dem som dokumenterade beslutet. Däremot visar beslutet inte vem som var
beslutsfattare. Dessutom saknar beslutet fullföljdshänvisning, trots att det enligt
min mening alltså har varit fråga om ett överklagbart beslut. På dessa två sätt
avviker beslutet från förvaltningslagens krav. Anstalten kan inte undgå kritik för
detta.

Vidare framgår det inte av skälen för beslutet att beslutsfattaren i enlighet med
Kriminalvårdens egna föreskrifter har tagit ställning till om det funnits
synnerliga skäl mot att förstöra glasföremålet. Jag noterar att de uppgifter som
beslutsfattande tjänsteman har lämnat inom ramen för Kriminalvårdens
utredning av ärendet inte heller tyder på att någon sådan prövning gjorts. Det
framstår därmed som att det i detta avseende har förekommit en brist i
prövningens omfattning, snarare än att motiveringen av beslutet inte varit
tillräcklig.

När det finns en känd ägare är det givetvis av stor vikt att det faktiskt görs en
prövning i varje enskilt fall av om det finns synnerliga skäl mot att förstöra ett
omhändertaget föremål. En förutsättning för en sådan rättssäker prövning är att
Kriminalvårdens anställda har god kännedom om gällande regelverk. Anstalten
förtjänar kritik för den bristfälliga prövningen.

AA:s påstående om att en kriminalvårdare uppträdde olämpligt i samband med
att vårdaren informerade AA om att föremålet hade omhändertagits och
förstörts har tillbakavisats av Kriminalvården. Uppgift står alltså mot uppgift.
Jag bedömer inte att ytterligare utredning skulle leda till något annat resultat
och lämnar därför den saken.

Vad AA har anfört i övrigt föranleder inte något uttalande från min sida.
                    Dnr 8635-2019   Sid 6 (6)




Ärendet avslutas.
