# Kritik mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, Malmö åklagarkammare, för handläggningstiden i en förundersökning

JO 2008-03-18 dnr 874-2007

BESLUT
                                                                      Datum              Dnr                     Sid
                                                                      2008-03-18         874-2007               1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, Malmö åklagarkammare,
                        för handläggningstiden i en förundersökning

## Anmälan

AA ifrågasatte i en anmälan, som kom in till JO den 23 februari 2007,
                        handläggningstiden i en förundersökning vid Åklagarmyndigheten, dåvarande 1:a
                        åklagarkammaren i Malmö (numera Malmö åklagarkammare). Hon var också
                        kritisk mot det sätt på vilket förundersökningen handlagts, bl.a. vad gällde det
                        förhållandet att förundersökningen lagts ned utan att svensk polis hållit förhör med
                        målsäganden.

## Utredning

Handlingar i åklagarkammarens ärende 303-2422-03 och i Polismyndighetens i
                        Skåne ärende K90112-03 och K90136-03 infordrades och granskades. Muntliga
                        upplysningar inhämtades från kammaråklagaren BB. Följande framkom.

                        Den 30 juni 2003 inleddes förundersökning om sexuellt utnyttjande och sexuellt
                        ofredande. Gärningarna skulle vara begångna i Sverige och i Australien under åren
                        1985-2003. Två personer, CC och AA, angavs som målsägande. Den sistnämnda
                        var under 18 år. Samma dag antecknades en person som skäligen misstänkt för
                        brotten. Den 1 januari 2004 tog BB över som förundersökningsledare efter
                        kammaråklagaren DD. Förundersökningen rörande misstanke om brott mot CC
                        lades ned den 1 oktober 2004, medan förundersökningen beträffande misstanke om
                        brott mot AA lades ned den 31 mars 2005.

                        Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        handläggningen varvid även skulle framgå om chefsåklagaren varit medveten om
                        att tidsfristen i 2 a § förundersökningskungörelsen (FUK) överskreds och i så fall
                        vilka åtgärder som chefsåklagaren vidtog med anledning härav.

                        Åklagarmyndigheten (genom vice överåklagaren EE) inkom med ett remiss-
                        yttrande till vilket var fogat yttranden från dåvarande chefsåklagaren FF och BB.

                        BB uppgav följande.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                     Dnr 874-2007     Sid 2 (6)



Bakgrund
I samband med omorganisation på Åklagarmyndigheten övertog jag per den 1
januari 2004, från specialiståklagaren DD vid 3:e åklagarkammaren i Malmö, ett
större antal ärenden; som jag nu minns det cirka 40 st. Flertalet ärenden var av
omfattande karaktär och/eller innefattade besvärliga rättsfrågor. Samtliga dessa
ärenden var helt nya för mig och jag måste därför sätta mig in i dem från grunden.
När jag övertog dessa ärenden var jag ungdomsåklagare och hade en kontinuerligt
stor arbetsbörda. Redan från början av februari var jag p.g.a. den rådande
arbetssituationen på åklagarkammaren även verksam som familjevåldsåklagare.
Bland annat hade jag ett större mål mot häktad som gällde grov kvinno-
fridskränkning mot maka samt grov fridskränkning mot fem minderåriga barn och
som inte fick sitt avslut förrän i början av maj 2004, då tingsrättens fällande dom
meddelades – – –. Under två veckor i januari och två veckor i februari 2004 hade jag
dessutom tillsyn på ytterligare en åklagartjänst. Under februari och i början av mars
2004 var jag också handledare åt juridikstudenter på åklagarkammaren. Direkt efter
sommarsemestern 2004 hade jag under slutet av juli - början av september samtidigt
tillsyn på ytterligare en åklagartjänst under sammanlagt sex veckor. Därtill kommer
att jag i början av augusti 2004 blev förundersökningsledare i ett omfattande indicie-
mål mot häktad angående våldtäkt m. m. – – – som pågick hela hösten, samtidigt
som jag handlade ett annat våldtäktsmål med häktad – – – . På grund av en fotskada
var jag helt sjukskriven den 24 november - 6 december 2004 samt den 1 februari -
14 februari 2005 (opererad). Under tiden januari 2004 - mars 2005 hade jag på min
tjänst i genomsnitt cirka 70 ärenden med pågående förundersökning. Ovanstående
må tjäna som en bakgrund till min arbetssituation och arbetsläget på åklagar-
kammaren då jag övertog och handlade det aktuella ärendet.

Min hantering av det aktuella ärendet
Kammaråklagaren DD hade sedan sommaren 2003 vidtagit vissa utredningsåtgärder
och bl. a. begärt upplysningar från Australien om den utredning som bedrevs där och
hur man bäst skulle kunna samordna den australiensiska utredningen med den
svenska förundersökningen. Bland de frågor som DD och därefter jag hade att ta
ställning till var hur förhör med målsägandena lämpligen skulle kunna genomföras.
Här skall framhållas att det vid mitt telefonsamtal med målsägandenas moder
(anmälaren) den 8 april 2004 framgick att målsägandena ej kunde förväntas komma
till Sverige för förhör. I det läget var jag hänvisad till att inledningsvis – innan några
vidare utredningsåtgärder vidtogs – försöka bilda mig en uppfattning utifrån de
förhör som hållits av australiensisk polis inom ramen för deras förundersökning.
Dessa var avfattade på engelska och polisen i Malmö ställde sig under åberopande
av kostnadsskäl helt avvisande till att låta översätta dem till svenska språket. Jag
kunde efter vissa kontroller emellertid konstatera att vissa uppgifter i
förhörsutsagorna med fog kunde ifrågasättas. Efter att därefter ha tagit del av
förhöret med målsägandenas fader GG stod det klart för mig att brott ej kunde
styrkas avseende AA. Jag beslutade därför att lägga ned förundersökningen mot GG.
Mitt beslut har sedermera överprövats av Utvecklingscentrum Göteborg, som ej
funnit skäl till ändring av beslutet. Därefter har det inte tillkommit något som givit
anledning att återuppta förundersökningen. Vad gäller misstankarna avseende brott
mot CC var min bedömning densamma som beträffande brott mot AA. Dessa
brottsmisstankar hade dock blivit preskriberade (delvis redan innan anmälan
gjordes).
Jag är medveten om att tidsfristen i 2 a § FUK kom att överskridas, vilket jag
beklagar. Det bör dock framhållas att överskridandet redan hade inträffat då jag
övertog ärendet. Bortsett härifrån har ärendets internationella prägel utgjort ett
oöverstigligt hinder mot att iaktta den föreskrivna tidsfristen. Ett överskridande av
tidsfristen torde sålunda ha varit motiverat med hänsyn till utredningens
beskaffenhet.
Som framgår av dagboksanteckningar och handlingar i ärendet har jag lämnat
fortlöpande direktiv till polisen, vidtagit egna åtgärder samt hållit mig underrättad
om utredningsläget, allt i den omfattning som rimligen kan krävas med hänsyn till
ärendets beskaffenhet och min då rådande arbetssituation. Jag inser att anmälaren
                                                                          Dnr 874-2007     Sid 3 (6)



      utifrån sitt perspektiv kan ha känt att förundersökningen dragit ut på tiden, men jag
      hävdar med bestämdhet att det under rådande förhållanden inte funnits möjlighet att
      bedriva den mera skyndsamt än som skett. Jag vill avslutningsvis tillägga att jag
      tillbakavisar anmälarens antydningar om bristande noggrannhet vid handläggningen.
FF upplyste i huvudsak följande.

      Under ärendets handläggning diskuterade jag det några gånger med BB. Det gällde
      då närmast det speciella förhållandet och svårigheten med att förhörspersoner fanns i
      Australien. Att det i ärendet förekom en målsägande som var under 18 år när
      anmälan gjordes var inget som jag – såvitt jag nu kan minnas – uppmärksammade.
      Vad BB anfört i sitt yttrande beträffande arbetsförhållandena på kammaren och –
      naturligtvis – beträffande hennes egen hälsa är helt riktigt. Förutsättningar att lämna
      över ärendet till någon annan åklagare saknades,
      eftersom det hårda arbetstrycket gällde generellt på kammaren.
      Att ärendet kommit att ta lång tid att handlägga och att tidsfristen § 2 a i förunder-
      sökningskungörelsen vida överstigits är mycket beklagligt. BB har anfört, att
      överskridandet av tidsfristen torde ha varit motiverat med hänsyn till utredningens
      beskaffenhet. Om så varit fallet är naturligtvis en bedömningssak.
      Jag kan emellertid dela BB:s uppfattning i detta ärende.
      Jag vill slutligen anföra följande. Det är generellt sett ett problem att hålla den i
      § 2 a förundersökningskungörelsen angivna tidsfristen. Detta beror på bristande
      utredningsresurser hos polisen men även på det hårda arbetstrycket på åklagarna.
      Åklagarna på kammaren har sedan lång tid den rutinen, att de i sina utrednings-
      direktiv till polisen framhåller att förenämnda bestämmelse är tillämplig. – På
      arbetsplatsträffar och i liknande sammanhang uppmärksammas åklagarna också på
      vikten av den aktuella bestämmelsen. – Positivt är emellertid att det – enligt min och
      övriga åklagares på kammaren uppfattning – går mycket bättre numera än för några
      år sedan att klara ifrågavarande tidsfrist.
EE anförde bl.a. följande.

## Bakgrund

Den 30 juni 2003 gjordes en anmälan till Polismyndigheten i Skåne som avsåg brott
      mot två målsäganden CC och AA. Samma dag antecknades en person som skäligen
      misstänkt för brotten. AA var under 18 år när anmälan gjordes. Brotten var av sådant
      slag att bestämmelsen i 2 a § förundersökningskungörelsen var tillämplig. Det
      innebar att förundersökningen skulle vara avslutad och beslut i åtalsfrågan fattat så
      snart det kunde ske och senast den 30 september 2003.
      Anmälan inkom den 15 juli 2003 till 3:e åklagarkammaren i Malmö. Förunder-
      sökningsledare blev kammaråklagare DD. Av handlingarna i åklagarakten framgår
      att CC och AA var bosatta i Australien och att en förundersökning, där CC och AA
      var målsägande rörande likartad brottslighet, pågick i Australien. Den 1 augusti
      2003 hade åklagaren givit utredningsmannen i uppdrag att undersöka vad som hänt i
      förundersökningen i Australien och om möjligheterna att via videolänk hålla förhör
      med målsäganden och modern. Av handlingarna framgår att utredningsmannen
      därefter varit i kontakt med Interpol. I skrivelse den 7 november 2003 har åklagaren
      begärt hjälp hos Justitiedepartementet med vissa utredningsfrågor rörande rättshjälp
      i Australien. Av handlingarna framgår att åklagaren under resten av år 2003 haft
      skriftliga kontakter med såväl Justitiedepartementet som med företrädare för
      Åklagarmyndigheten i Australien.
      Den 1 januari 2004 kom efter en omorganisation nu aktuellt mål att överföras till 1:a
      åklagarkammaren i Malmö. Ny förundersökningsledare blev kammaråklagare BB. I
      en skrivelse den 26 januari 2004 från kammaråklagare DD till kammaråklagare BB
      framför DD att det p.g.a. de uppgifter han erhållit från åklagare i Australien verkade
      som de båda målsägandena skulle behöva komma till Sverige för förhör alternativt
      att polis och eventuellt åklagare skulle behöva bege sig till Australien för att där
      närvara vid förhör med målsäganden. I mail den 9 mars 2004 från utredningsmannen
                                                                          Dnr 874-2007      Sid 4 (6)



      till åklagare BB framför utredningsmannen att det måste hända något i ärendet. Av
      en promemoria daterad den 8 april 2004 och upprättad av BB framgår att BB varit i
      kontakt med målsägandens mor och informerat om utredningsläget. Vidare framgår
      att de inte hade för avsikt att komma till Sverige. I promemorian sägs vidare att
      modern skulle ha undertecknat någon handling från myndigheterna i Australien,
      oklart vad för handling. I direktiv den 16 april 2004 har BB givit utredningsmannen
      i uppdrag att ta reda på vad för handling modern hade skrivit under. Av direktiv den
      23 juni 2004 från BB till utredningsmannen framgår att förundersökningen i
      Australien var avslutad och att de handlingar från Australien rörande bl.a. förhör
      med målsägandena måste översättas samt att utredningsmannen skulle undersöka om
      det hållits ytterligare förhör med andra personer i Australien. Av mail den 17
      september 2004 från utredningsmannen till BB framgår att utredningsmannen
      tidigare informerat BB om att polismyndigheten inte i nuläget var villig att bekosta
      en översättning av det översända materialet från Australien samt att
      utredningsmannen nu efterlyste åklagarens inställning hur frågan om översättning
      skulle hanteras.
      Den 1 oktober 2004 beslutade BB att lägga ned förundersökningen där CC var
      målsägande. Brotten var preskriberade.
      Den 9 november 2004 översände utredningsmannen ett förhör med en viss person
      till BB. I mail den 17 december 2004 från utredningsmannen till BB undrar
      utredningsmannen vad som händer i ärendet. I skrivelse den 14 januari 2005 från
      utredningsmannen till chefen för 1:a åklagarkammaren i Malmö framför utrednings-
      mannen bl.a. att hon vid flera tillfällen efterlyst direktiv från BB – – – . I direktiv
      den 18 januari 2005 uppdrar BB åt utredningsmannen att hålla förhör med den
      misstänkte. Vidare anges att förhören med AA och modern skall översättas. I mail
      den 27 januari 2005 från utredningsmannen till BB uppges bl.a. att polismyndig-
      heten fortfarande inte är beredda att betala översättningskostnaden som beräknades
      till ca 40 000 kr. Förhöret med den misstänkte genomfördes i februari 2005.
      Den 31 mars 2005 beslutade BB att lägga ned förundersökningen under motivering
      att brott inte kan styrkas.
      –––––

## Bedömning

–––––
      Utredningen i målet komplicerades av att målsäganden befann sig i Australien.
      Vidare pågick en förundersökning i Australien rörande bl.a. de brott som modern
      anmält till polisen i Malmö. Mot bakgrund härav har det enligt Åklagarmyndig-
      hetens mening funnits godtagbara skäl till att tidsfristen överskridits. Av vad som
      ovan redovisats kan det enligt Åklagarmyndighetens mening inte riktas någon kritik
      mot åklagare DD:s hantering av ärendet.
      Den 1 januari 2004 övertog åklagare BB ansvaret för utredningen. Av vad som ovan
      redovisats har fram till dess att åklagaren den 31 mars 2005 beslutade att lägga ned
      förundersökningen några egentliga utredningsåtgärder inte genomförts förutom
      förhöret med den misstänkte. Enligt Åklagarmyndigheten borde åklagaren i vart fall
      när förhören med målsäganden inkommit, vilket synes ha skett i juni 2004, tagit
      ställning till om ytterligare utredningsåtgärder skulle vidtas. Nu dröjde det ända till i
      januari 2005 innan åklagaren beslutade att den misstänkte skulle höras. Trots den av
      BB beskrivna arbetssituationen borde det enligt Åklagarmyndighetens mening ha
      varit möjligt för BB att ha avslutat ärendet tidigare än vad som nu skett. Enligt
      Åklagarmyndigheten har tidsfristen härigenom kommit att överskridas på ett sätt
      som inte kan anses acceptabelt.

Bedömning
JO:s uppgift är att granska att myndigheter och andra som står under JO:s tillsyn
följer lagar och andra författningar i sin verksamhet. Syftet med granskningen är i
första hand att undersöka om myndigheterna har handlat enligt gällande regler för
                                                                     Dnr 874-2007    Sid 5 (6)



förfarandet. Däremot brukar JO inte pröva myndigheters ställningstaganden i sak,
såvida dessa inte strider mot lag eller annan författning eller annars framstår som
uppenbart felaktiga. Detta innebär att JO vanligen inte prövar myndigheters över-
väganden i lämplighets- eller bedömningsfrågor. JO kan inte heller ändra eller
upphäva ett beslut som en myndighet har fattat och granskningen är inte avsedd att
föregripa eller ersätta den prövning som kan eller har kunnat ske i ordinarie
ordning.

Mot denna bakgrund har min granskning begränsats till att gälla handläggnings-
tiden vid åklagarkammaren.

En förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Finns det inte längre skäl att fullfölja förundersökningen ska den läggas ned (23
kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken).

Enligt 2 a § FUK ska en förundersökning där målsäganden vid tiden för anmälan
inte fyllt 18 år bedrivas särskilt skyndsamt, om brottet är riktat mot målsägandens
liv, hälsa, frihet eller frid och det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex
månader. Förundersökningen ska vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så
snart det kan ske och inom tre månader efter den tidpunkt då det finns någon som
är skäligen misstänkt för brottet. Tidsfristen får överskridas endast om det är
motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda om-
ständigheter. Som exempel på detta anförs i förarbetena att fristen får överskridas
vid mycket omfattande utredningar eller om många barnförhör behöver hållas.
Personalbrist eller förekomst av ett stort antal ärenden av förturskaraktär utgör
däremot inte skäl att överskrida fristen (SOU 2000:42 s. 91).

Det är undersökningsledaren som har ansvar för förundersökningen i dess helhet.
Han eller hon skall se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes
rättssäkerhetsintressen tas till vara. Undersökningsledaren skall också ge dem som
biträder honom eller henne behövliga direktiv för arbetet (1 a § andra stycket
FUK).

Anmälan gjordes den 30 juni 2003 varför beslut i åtalsfrågan, om det inte funnits
godtagbara skäl att överskrida tidsfristen, skulle ha fattats senast den 30 september
2003. De kom därefter att dröja ytterligare ett och ett halvt år innan ett sådant
beslut förelåg. Den aktuella utredningen har givetvis komplicerats av att
målsägandena bott i Australien och av att en utredning rörande liknande brott
pågått där. Jag delar därför i och för sig bedömningen att det i förevarande fall
funnits skäl att överskrida tidsfristen.

BB fick i maj 2004 besked om att det inte längre pågick någon utredning i
Australien och erhöll, såvitt framkommit, i juni 2004 utskrifter av förhör som
hållits med målsägandena i Australien. Mot bakgrund av att förundersökningen då
pågått i cirka ett år borde i vart fall vid den tidpunkten åtgärder ha vidtagits för att
skyndsamt föra ärendet till ett avgörande. Om BB:s arbetssituation varit sådan att
hon inte hade möjlighet till detta hade det ankommit på henne att uppmärksamma
kammarledningen på saken. Så synes inte ha skett. Jag noterar att det kom att dröja
                                                                    Dnr 874-2007   Sid 6 (6)



ända till januari 2005 innan BB beslutade att den misstänkte skulle höras. BB
förtjänar således kritik för den långsamma handläggningen av ärendet.

FF har som chef för kammaren under den aktuella tiden haft det övergripande
ansvaret för verksamheten och till uppgift att planera, leda och fördela kammarens
arbete. Det har därför ankommit på honom att bl.a. tillse att
det fanns rutiner för bevakning av ärendena. Detta är av särskild vikt beträffande
ärenden där frister gäller för handläggningen. Det har inte framkommit att
kammaren haft någon sådan rutin. Till viss del synes emellertid FF ha hållit sig
informerad om ärendet genom att diskutera dess handläggning med BB. Vid
diskussionerna har han dock – såvitt han minns – inte uppmärksammats på att en
av målsägandena vid tidpunkten för anmälan var under 18 år. Så skulle givetvis ha
skett och han borde därför allra senast under hösten 2004 ha agerat kraftfullt för att
se till att utredningen drevs framåt med större skyndsamhet än som blev fallet. Inte
heller han kan således undgå kritik.

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.
