# Uttalanden om den s.k. Linköpingsmodellen som används vid Polismyndigheten när en ung person misstänks ha använt narkotika

JO 2022-05-03 dnr 8758-2019

[P]

## BESLUT

Datum                  Dnr
                                                                           2022-05-03             8758-2019           Sid 1 (8)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Uttalanden om den s.k. Linköpingsmodellen som används vid
                        Polismyndigheten när en ung person misstänks ha använt narkotika


                          Beslutet i korthet: I en förundersökning om ringa narkotikabrott beslutade polisen att
                          som första utredningsåtgärd hålla ett förhör med en 16-åring i hemmet enligt en
                          arbetsmetod som inom Polismyndigheten kallas Linköpingsmodellen.
                          Linköpingsmodellen går ut på att förhör genomförs i hemmet med personer mellan 15
                          och 18 år som misstänks ha använt narkotika men där misstanken inte når upp till
                          skälig misstanke.
                          I det aktuella fallet var 16-åringen inte hemma när polisen kom till bostaden utan
                          befann sig i en matbutik. Polisen åkte till butiken och höll förhöret där. JO konstaterar
                          att platsen och formerna för förhöret var i direkt strid med den s.k. hänsynsprincipen
                          och bestämmelserna om förhör i förundersökningskungörelsen. Polismyndigheten
                          kritiseras för det.
                          I beslutet gör JO uttalanden om Linköpingsmodellens förenlighet med gällande
                          lagstiftning och pekar på vissa risker i rättssäkerhetshänseende med arbetsmetoden.


                        Granskningens bakgrund och inriktning
                        I en anmälan till JO den 5 december 2019 förde AA fram klagomål mot ett
                        polisingripande mot hennes dotter BB den 16 november 2019.

                        Av utredningen framgår sammanfattningsvis följande om händelseförloppet.

                        Den 6 november 2019 fick Polismyndigheten ett underrättelseuppslag om att
                        BB som var 16 år vid tidpunkten hade anordnat en fest en vecka tidigare. Enligt
                        uppslaget hade det funnits gott om narkotika på festen, och bl.a. BB hade brukat
                        narkotika på festen.

                        Polisen bedömde uppslaget som trovärdigt och att det fanns anledning att anta
                        att det hade förövats brott som hör under allmänt åtal. En förundersökning om
                        ringa narkotikabrott i form av eget bruk inleddes. Det fanns dock enligt polisen
                        inte tillräckligt med konkreta omständigheter för att bedöma BB som skäligen
                        misstänkt för brottet.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 8758-2019       Sid 2 (8)




Polisen beslutade att som första utredningsåtgärd hålla ett förhör med BB i
hemmet i enlighet med en arbetsmetod som kallas Linköpingsmodellen. På
kvällen den 16 november 2019 åkte polisen till BB:s bostad. BB var dock inte
hemma.

Polisen kunde med hjälp av AA konstatera var BB befann sig. Polisen åkte dit
och ställde frågor till BB om bl.a. narkotika. Med anledning av bl.a. sina
iakttagelser av BB gjorde polisen bedömningen att BB var skäligen misstänkt
för ringa narkotikabrott och beslutade om kroppsbesiktning. BB togs med till en
lokal där hon fick lämna urinprov.

I sin anmälan till JO förde AA fram bl.a. följande. När hon fick tag på BB
befann sig dottern på en bensinmack. I stället för att vänta på polisen utomhus i
kylan gick dottern och en kompis till ett café i en matbutik. När hon och polisen
träffade BB i matbutiken nekade dottern till att hon var påverkad av narkotika.
AA kunde inte se några tecken på att dottern skulle ha varit påverkad. Polisen
var alldeles för enveten och fattade utan grund beslutet att BB med tvång skulle
lämna urinprov. BB blev också bryskt tilltalad med hånflin och förolämpande
ord av polisen. Både AA och dottern mådde dåligt av polisens agerande.

Enligt Polismyndighetens handbok för narkotikabekämpning (PM 2019:14)
förutsätter Linköpingsmodellen att en förundersökning inletts, och den går ut på
att förhör genomförs i hemmet med ungdomar mellan 15 och 18 år som
misstänks ha använt narkotika men där misstanken inte når upp till skälig
misstanke. Jag kommer att göra uttalanden om arbetsmetodens förenlighet med
gällande lagstiftning och peka på vissa risker i rättssäkerhetshänseende som jag
noterat. Några av dessa uttalanden har bäring även på åtgärder som vidtogs i
BB:s fall, men jag har begränsat min granskning av AA:s klagomål till åtgärder
som polisen vidtog sedan BB påträffats i matbutiken.

Utredning
Polismyndigheten (juristen CC) yttrade sig den 4 juni 2020 efter att berörda
befattningshavare fått tillfälle att lämna upplysningar. Yttrandet finns
tillgängligt hos JO.

I sin bedömning förde Polismyndigheten fram i huvudsak följande när det gäller
polisens agerande efter besöket i BB:s hem.

Genom utredningen har det kommit fram att polisen efter att de fått information
om att BB inte fanns i bostaden, begav sig ut för att tillsammans med BB:s
mamma söka efter och tala med BB. Polisen påträffade BB vid ett bord inne i
en matbutik och ställde där frågor till BB. Mot bakgrund av BB:s låga ålder
finns det anledning att ifrågasätta ett sådant tillvägagångssätt. En rimlig åtgärd
skulle i stället ha varit att ta med BB till en mer avskild plats för att fortsätta
diskussionen.
                                                                 Dnr 8758-2019       Sid 3 (8)




Av dokumentationen framgår att polisen lade bl.a. följande omständigheter till
grund för bedömningen att BB var skäligen misstänkt för narkotikabrott. Hon
hade försökt undvika ett möte med polisen trots att hon visste att polisen sökte
henne. Hon var glansig och rödsprängd i ögonen och undvek att möta polisen
med blicken. När polisen började ställa frågor om narkotika blev hon märkbart
nervös och började darra på rösten, blev torr i munnen och svarade undvikande
och forcerat.

I efterhand kan det diskuteras om det fanns tillräckligt konkreta omständigheter
för att anse att BB var skäligen misstänkt för narkotikabrott. Men mot bakgrund
av det bedömningsutrymme som måste finnas i frågan saknas det anledning att
ifrågasätta att det fanns fog för misstanken.

Efter att ha gjort bedömningen att BB var skäligen misstänkt för narkotikabrott
fattade polisen ett beslut om kroppsbesiktning i form av urinprov.

Polisen har tillbakavisat påståendena om kränkande uppträdande mot BB.

Sammantaget ansåg Polismyndigheten att det inte finns någonting i utredningen
som tyder på att kroppsbesiktningen inte skulle ha gått till på lagenligt sätt.

Rättslig reglering
Förhör
Under en förundersökning får förhör hållas med var och en som antas kunna
lämna upplysningar av betydelse för utredningen (se 23 kap. 6 §
rättegångsbalken, RB). En person kan förhöras som misstänkt, målsägande,
vittne eller annan. I det sistnämnda fallet brukar man säga att personen hörs
upplysningsvis. Även en person mot vilken det finns en svag misstanke, som
inte når upp till nivån skälig misstanke, kan höras upplysningsvis.

Ett förhör ska, såvida inte därigenom förundersökningens behöriga gång
motverkas eller polisens eller åklagarens arbete avsevärt försvåras, hållas på tid
och plats som kan antas medföra minsta olägenhet för den som ska höras. Den
som ska höras bör, där så kan ske och det inte bedöms olämpligt med hänsyn till
utredningen, i god tid kallas till förhöret. (Se 5 § förundersökningskungörelsen,
FUK.)

Förhör med någon som är under 18 år och som är misstänkt för brott,
målsägande eller vittne, ska planeras och verkställas så att det inte uppkommer
fara för att den som förhörs tar skada. Det bör noga tillses att uppseende inte
väcks kring förhöret. Detta får inte göras mer ingående än omständigheterna
kräver. Förhör får inte äga rum fler gånger än som är nödvändigt med hänsyn
till utredningens art och barnets bästa. (Se 17 § FUK.)

Hänsynsprincipen
I en förundersökning ska den s.k. hänsynsprincipen beaktas. Den kommer till
uttryck i 23 kap. 4 § andra stycket RB där det anges att en förundersökning ska
                                                                  Dnr 8758-2019       Sid 4 (8)




bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för misstanke eller orsakas kostnad
eller olägenhet.

Bedömning
Förhöret med BB och kroppsbesiktningen
Av utredningen framgår att BB skulle höras upplysningsvis och inte som
misstänkt i utredningen om ringa narkotikabrott. Polismyndigheten har beskrivit
det som utspelade sig i matbutiken som att polisen hade ett samtal eller en
diskussion med BB. Samtalet rörde bl.a. narkotika. Med anledning av det vill
jag erinra om att det enligt bestämmelserna om förundersökning i
rättegångsbalken och i förundersökningskungörelsen inte finns några andra
former för samtal än förhör. Om ett ”samtal” rör den sak som
förundersökningen avser är det alltså att betrakta som ett förhör. (Se JO 2007/08
s. 149.)

Det som utspelade sig i matbutiken kan inte betraktas som något annat än ett
förhör inom ramen för den tidigare inledda förundersökningen om ringa
narkotikabrott. Platsen och formerna för förhöret var dock i direkt strid med
hänsynsprincipen och bestämmelserna om förhör i
förundersökningskungörelsen. Jag återkommer längre fram i beslutet med
generella synpunkter på att en ung person som misstänks för brott hörs
upplysningsvis.

I fråga om kroppsbesiktningen anser jag i likhet med Polismyndigheten att det
kan diskuteras om BB var skäligen misstänkt för narkotikabrott. Det finns dock
ett bedömningsutrymme i denna typ av frågor, och polisernas bedömning
framstår inte som direkt felaktig. Den som skäligen kan misstänkas för ett brott
som det kan följa fängelse på får kroppsbesiktigas (se 28 kap. 12 § RB). Mot
den bakgrunden har jag inte anledning att kritisera Polismyndigheten för
kroppsbesiktningen.

När det gäller påståendena om att poliserna skulle ha uppträtt på ett kränkande
och otrevligt sätt mot BB står ord mot ord, och jag har inte underlag för att rikta
någon kritik mot Polismyndigheten i den delen.

Linköpingsmodellen
Beskrivning av arbetsmetoden
Såvitt jag förstått har den s.k. Linköpingsmodellen tillämpats inom
Polismyndigheten i flera år. Den finns numera beskriven i Polismyndighetens
handbok för narkotikabekämpning där flera arbetsmetoder finns samlade för att
kunna spridas nationellt.

I handboken redogörs i avsnitt 2.2. för en arbetsmetod vars syfte är att polisen
genom hembesök i ett tidigt skede ska avbryta ett begynnande
narkotikamissbruk bland ungdomar mellan 15 och 18 år. Metoden ska tillämpas
                                                                  Dnr 8758-2019     Sid 5 (8)




avseende den som inte tidigare rapporterats för narkotikabrott och innan
misstanken når upp till skälig misstanke.

När det gäller den praktiska tillämpningen av metoden anges bl.a. följande i
handboken. Polisen får kännedom om att en ung person misstänks bruka
narkotika och en förundersökning inleds om det finns anledning att anta att ett
brott har begåtts. Polisen planerar in ett hembesök hos den unge som ska höras.
Ett sådant förhör genomförs endast om misstanken inte når upp till skälig
misstanke. När polisen är på plats vid den unges hem informeras
vårdnadshavarna om att polisen avser att genomföra ett förhör med deras barn.
Om vårdnadshavarna samtycker kan förhöret genomföras i hemmet. Om polisen
nekas att genomföra förhöret bör polisen lämna platsen och i stället kalla till
förhör på polisstationen.

Arbetet enligt Linköpingsmodellen är brottsutredning
Polismyndigheten har i sitt yttrande till JO angett att arbetsmetoden
Linköpingsmodellen utgör en del av myndighetens brottsförebyggande arbete
enligt 2 § polislagen.

Det bakomliggande syftet med polisens arbete enligt Linköpingsmodellen är att
förhindra att unga personer brukar narkotika och avbryta ett begynnande
missbruk. Det är i den meningen ett brottsförebyggande arbete. Arbetsmetoden
förutsätter dock, enligt vad som sägs i handboken, att en förundersökning
inletts. Ändamålet med en förundersökning är att utreda en konkret brottslig
gärning samt vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om det finns
tillräckliga skäl för åtal mot honom eller henne (se 23 kap. 2 § RB). Jag kan
därför inte se annat än att det handlar om ett brottsutredande arbete (se 2 § 3
polislagen).

Det finns skäl att betona att en förundersökning inte kan inledas för att polisen
har en allmän misstanke om att en ung person brukar narkotika och i
brottsförebyggande syfte vill prata med den unge och dennes vårdnadshavare
om narkotika och riskbeteenden. Det skulle inte vara förenligt med
förundersökningsinstitutet. Enligt min mening kan det också sättas ifråga om
polisen bör inleda en förundersökning när det redan före förhöret framstår som
utsiktslöst att utreda en viss konkret brottslig gärning, exempelvis om det gått
lång tid efter det misstänkta bruket av narkotika (se 23 kap. 1 § andra stycket
RB).

I detta sammanhang finns det också anledning att nämna Polismyndighetens
skyldighet att samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och snarast
underrätta dessa om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd av dem.
Polismyndigheten har även en skyldighet att genast anmäla till socialnämnden
om den i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa,
t.ex. på grund av eget missbruk. (Se 6 § polislagen och 14 kap. 1 § första
stycket 2 socialtjänstlagen.)
                                                                   Dnr 8758-2019      Sid 6 (8)




Förhör i den unges hem
I Polismyndighetens handbok anges att förhöret med den unge kan genomföras i
hemmet om vårdnadshavaren samtycker. Det nämns dock inget om att den unge
ska tillfrågas om sin åsikt till att förhöret genomförs på det sättet. Med
anledning av det vill jag framhålla barnets rätt att komma till tals enligt artikel
12 i barnkonventionen. Den rätten omfattar både en mer allmän rätt för barnet
att uttrycka sina åsikter och en rätt för barnet att höras och göras delaktig i
ärenden vid domstolar och myndigheter. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse
i förhållande till barnets ålder och mognad.

Av Polismyndighetens handbok framgår vidare att Linköpingsmodellen ska
användas på så sätt att polisen utan föregående underrättelse besöker bostaden
och frågar om samtycke till ett förhör med den unge i hemmet. Utan någon
underrättelse i förväg kan det dock vara svårt för den unge och vårdnadshavaren
att göra ett välöverlagt val om huruvida förhöret ska hållas i bostaden. Det
framstår som tveksamt om det i ett sådant läge finns möjlighet att lämna ett
reellt samtycke.

Oavsett frågan om samtycke bör det inte hållas förhör med den unge i närvaro
av vårdnadshavaren om det skulle strida mot den unges bästa eller om det finns
andra särskilda skäl (se 5 § tredje stycket lagen med särskilda bestämmelser om
unga lagöverträdare, LUL). Den unge bör tillfrågas om sin inställning till att
vårdnadshavaren är närvarande vid förhöret (se prop. 1994/95:12 s. 64 f.).

Det finns risker med att höra den unge upplysningsvis
Enligt arbetsmetoden ska den unge höras upplysningsvis. Om misstanken
förstärks under förhöret och når upp till skälig misstanke ska förhöret avslutas
och den unge ska bl.a. underrättas om misstanken och om rätten till försvarare
vid förhör på polisstationen vid ett senare tillfälle (se 23 kap. 18 § RB och 12 §
FUK).

De rättssäkerhetsgarantier som är knutna till underrättelse om brottsmisstanke
får givetvis inte sättas ur spel genom att en person hörs upplysningsvis i stället
för som skäligen misstänkt. När någon hörs upplysningsvis finns det en risk för
att den hörde medvetet eller omedvetet lämnar oförmånliga uppgifter, vilka
sedan används mot honom eller henne vid en straffrättslig prövning, utan att den
hörde har fått tillfälle att ta ställning till t.ex. frågan om försvarare. Det
förhållandet att ett förhör ska avbrytas om skälig misstanke uppstår förändrar
inte situationen. (Se JO 2000/01 s. 100, JO 2008/09 s. 92 och JO 2011/12 s.
130.)

Det finns alltså en risk att rättssäkerhetsintressen inte beaktas fullt ut när den
unge hörs upplysningsvis. Det kan därför finnas anledning att inför förhöret
upplysa den unge och vårdnadshavaren om att det i utredningsmaterialet finns
uppgifter som är besvärande men att misstanken inte når upp till nivån skälig
misstanke samt vad som händer om misstanken stärks under förhöret och vad
                                                                   Dnr 8758-2019      Sid 7 (8)




graden av misstanke har för betydelse för den unges rättigheter i
förundersökningen (se JO 2000/01 s. 100 och JO 2008/09 s. 92).

Jag vill också peka på att även den som ska höras upplysningsvis under en
förundersökning utan att vara skäligen misstänkt som regel bör kunna låta sig
biträdas av en privat försvarare (se NJA 2021 s. 286 p. 11).

Sekretess
Ett syfte med Linköpingsmodellen är att informera vårdnadshavaren om
misstanken mot den unge samt generellt om narkotika och missbruksbeteende.
Vårdnadshavaren ska också närvara vid förhöret med den unge.

En uppgift om att någon är misstänkt för brott anses i normalfallet vara så
känslig att uppgiften omfattas av sekretess enligt 35 kap. 1 § offentlighets- och
sekretesslagen (OSL).

En vårdnadshavare har inte alltid möjlighet att utan den unges medgivande ta
del av uppgifter där sekretess gäller till skydd för den unge. När barnet kommit
upp i tonåren får det många gånger anses ha nått en sådan mognad att det bör
åtnjuta ett visst skydd för sin integritet gentemot sina föräldrar. (Se 12 kap. 3 §
OSL samt prop. 1979/80:2 s. 330, prop. 1988/89:67 s. 35 f. och prop.
2008/09:150 s. 370.)

Om någon som inte har fyllt 18 år är skäligen misstänkt för brott ska som
huvudregel vårdnadshavaren omedelbart underrättas och kallas till förhör som
hålls med den unge (se 5 § LUL). Underrättelseskyldighet har ansetts innebära
en reglering av utlämnande av uppgifter till enskild som i vissa situationer kan
vara sekretessbelagda enligt 35 kap. 1 § OSL. Av den anledningen har det i
35 kap. 10 § första stycket 1 OSL gjorts ett undantag från sekretessen för att
vårdnadshavaren ska kunna underrättas. (Se prop. 1987/88:135 s. 33 f.)

Den nu aktuella arbetsmetoden ska tillämpas avseende ungdomar mellan 15 och
18 år där misstanken inte når upp till skälig misstanke. I en sådan situation
gäller inte undantaget för sekretess i 35 kap. 10 § första stycket 1 OSL.

Det framstår inte som i alla lägen givet att det finns stöd i offentlighets- och
sekretesslagen att lämna uppgifter till vårdnadshavaren enligt vad som förutsätts
i Linköpingsmodellen. Jag har noterat att frågan om sekretess över huvud taget
inte berörs i Polismyndighetens handbok.

Kritik och avslutande kommentarer
Polismyndigheten kritiseras för förhöret som hölls med BB i en matbutik.

Arbetet med att begränsa bruket av narkotika bland ungdomar är viktigt, och det
finns stora fördelar för både individen och samhället att avbryta ett begynnande
narkotikamissbruk i ett tidigt skede. Jag ser därför positivt på att
Polismyndigheten sätter fokus på arbetet med det.
                                                                  Dnr 8758-2019       Sid 8 (8)




Polismyndighetens arbetsmetoder måste dock vara förenliga med gällande
lagstiftning. Jag är tveksam till om Linköpingsmodellen är det i alla avseenden.
Jag har också kunnat se vissa risker i rättssäkerhetshänseende med
arbetsmetoden.

Med anledning av det som kommit fram genom klagomålet till JO har
Polismyndigheten uppgett att den avser att uppdatera handboken genom att
ytterligare tydliggöra att Linköpingsmodellen ska användas vid hembesök och
inte på allmän plats. Jag utgår från att Polismyndigheten också kommer att göra
en översyn av arbetsmetoden med anledning av mina uttalanden i beslutet. Vid
den översynen bör myndigheten även analysera arbetsmetodens förenlighet med
barnkonventionen. Jag har tidigare nämnt barnets rätt enligt artikel 12 att
komma till tals. Vidare är det viktigt att beakta bl.a. de garantier som varje barn
som misstänks eller åtalas för att ha begått brott ska tillförsäkras enligt
artikel 40 punkten 2 (b). Det gäller exempelvis att barnet snarast och direkt ska
underrättas om vilka anklagelser som riktas mot honom eller henne och få
juridiskt biträde eller annan lämplig hjälp samt att barnet inte ska tvingas att
avge vittnesmål eller erkänna sig skyldigt.

Ärendet avslutas.
