# Allvarlig kritik mot Polismyndigheten för att ha beslutat om verkställighetsförvar och verkställt ett beslut om utvisning trots att utvisningsbeslutet hade upphört att gälla samt mot Migrationsverket för verkställighet av förvarsbeslutet.

JO 2021-12-20 dnr 8824-2019

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2021-12-20              8824-2019             1 (16)
Justitieombudsmannen                                                                             2929-2020
Per Lennerbrant                                                                                  2966-2020




                        Allvarlig kritik mot Polismyndigheten för att ha beslutat om
                        verkställighetsförvar och verkställt ett beslut om utvisning trots att
                        utvisningsbeslutet hade upphört att gälla samt mot Migrationsverket
                        för verkställighet av förvarsbeslutet. Även kritik mot
                        Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen, för bristande
                        utredning vid prövningen av det överklagade förvarsbeslutet


                          Beslutet i korthet: Migrationsverket beslutade att en utlänning skulle utvisas. För att
                          genomföra utvisningen beslutade Polismyndigheten att mannen skulle tas i förvar
                          (s.k. verkställighetsförvar). Migrationsverket verkställde förvarsbeslutet och mannen
                          utvisades efter en tid ur Sverige. Förvarsbeslutet hade överklagats till migrations-
                          domstolen som inte ändrade Polismyndighetens beslut.
                          Efter verkställigheten av utvisningen upptäcktes det att utvisningsbeslutet hade
                          upphört att gälla (preskriberats) innan Polismyndigheten beslutade om verkställighets-
                          förvar. Den felaktiga hanteringen var en följd av att det i Migrationsverkets
                          ärendehanteringssystem registrerats fel datum för när utvisningsbeslutet fick laga
                          kraft och att den felaktiga uppgiften utan någon närmare kontroll förts in i
                          Polismyndighetens system.
                          Ärendet har aktualiserat frågor om vilka kontroller en myndighet måste göra för att
                          försäkra sig om att det finns laglig grund för ett beslut eller en viss åtgärd som
                          innefattar tvång mot en enskild. Även frågor om migrationsdomstolens
                          utredningsansvar har aktualiserats.
                          JO konstaterar att myndigheterna och domstolen har brustit i sina skyldigheter.
                          Mannen utvisades och var dessförinnan frihetsberövad i 13 dagar utan laglig grund,
                          vilket enligt JO är fullständigt oacceptabelt. JO riktar allvarlig kritik mot
                          Polismyndigheten och Migrationsverket. JO kritiserar också migrationsdomstolen.

## Bakgrund

Migrationsverket beslutade den 1 juli 2015 att avslå AA:s ansökan om asyl och
                        utvisa honom till Somalia. Beslutet fick laga kraft den 7 augusti 2015, vilket var
                        tre veckor efter att AA hade fått del av det (se 44 § förvaltningslagen).

                        Ett beslut om utvisning upphör att gälla (preskriberas) fyra år från det att
                        beslutet fick laga kraft (se 12 kap. 22 § utlänningslagen). Det utvisningsbeslut
                        som Migrationsverket hade fattat var alltså giltigt t.o.m. den 7 augusti 2019.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                              Dnr 8824-2019 m.fl.   Sid 2 (16)




Polismyndigheten beslutade den 8 augusti 2019 att ta AA i s.k.
verkställighetsförvar. Som skäl angavs att det fanns ett beslut om utvisning som
fått laga kraft, att det var fråga om att förbereda eller genomföra
verkställigheten, att AA tidigare hade avvikit och att han i samtal hade uppgett
att han inte hade för avsikt att lämna landet. Polismyndighetens förvarsbeslut
verkställdes samma dag som det fattades genom att AA placerades i en av
Migrationsverkets förvarsanläggningar.

AA överklagade den 19 augusti 2019 Polismyndighetens förvarsbeslut till
Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen. Migrationsdomstolen
avslog i en dom överklagandet samma dag (mål nr UM 8154-19).

Utvisningsbeslutet verkställdes genom att AA lämnade Sverige med eskort på
kvällen den 20 augusti 2019 och reste vidare till Somalia den 22 augusti 2019.

Efter att AA hade överklagat migrationsdomstolens dom konstaterade
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen, den 16 september 2019,
att AA:s utvisningsbeslut hade upphört att gälla vid tidpunkten för
Polismyndighetens beslut om verkställighetsförvar och att det därmed inte hade
funnits förutsättningar för att ta AA i förvar (mål nr UM 13518-19). Målet
skrevs av från vidare handläggning eftersom AA inte längre var förvarstagen.

Anmälan
I en anmälan som kom in till JO den 6 december 2019 fördes det fram klagomål
mot att Polismyndigheten hade beslutat att ta AA i förvar utan att det fanns
grund för det och att AA:s utvisningsbeslut hade verkställts trots att det hade
upphört att gälla (JO:s dnr 8824-2019).

Utredning och initiativ
JO hämtade inledningsvis in handlingar från Polismyndigheten,
Migrationsverket, migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen.

Av handlingarna framgick att Polismyndigheten beslutat att ta AA i
verkställighetsförvar och verkställt Migrationsverkets utvisningsbeslut trots att
det hade upphört att gälla.

Med anledning av vad som hade kommit fram om AA:s verkställighetsärende
beslutade jag den 9 april 2020 att i två separata initiativärenden utreda om
Migrationsverkets handläggning bidragit till det inträffade (JO:s dnr 2929-2020)
och migrationsdomstolens handläggning av mål nr UM 8154-19 (JO:s dnr
2966-2020).

JO uppmanade Polismyndigheten, Migrationsverket och migrationsdomstolen
att yttra sig över vad som skett under handläggningen av AA:s
verkställighetsärende och att besvara vissa frågor. Frågorna avsåg bl.a. hur
uppgifter om ett avlägsnandebesluts laga kraft och giltighet registreras, hur och
                                                                   Dnr 8824-2019 m.fl.      Sid 3 (16)




när under handläggningen sådana uppgifter kontrolleras och vilka kontroller
som gjordes i AA:s ärende.

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (juristen BB) yttrade sig till JO den 25 augusti 2020, efter att
berörda befattningshavare fått tillfälle att lämna synpunkter.

Polismyndigheten redovisade sammanfattningsvis följande om handläggningen
av AA:s ärende.

AA:s ärende registrerades i polisens ärendehanteringssystem PÄr
den 10 november 2017. En begäran om att få del av AA:s utvisningsbeslut
skickades till Migrationsverket den 13 november 2017 och beslutet kom in till
Polismyndigheten samma dag. Migrationsverkets akt kom in till myndigheten
den 16 november 2017. En administratör vid gränspolisen, region Mitt, gjorde
registerslagningar, bl.a. i Migrationsverkets ärendehanteringssystem Wilma.
Där fanns information om att Migrationsverkets utvisningsbeslut hade
expedierats den 1 juli 2015 och att AA hade underrättats om beslutet den 16 juli
2015. Som datum för laga kraft fanns den 20 november 2016 angett, vilket dock
var felaktigt. Administratören lade in en bevakning i PÄr under fliken ”Att
göra”, med preskriptionstid beräknad på det felaktiga datumet för laga kraft.
Bevakningsdatum för preskription blev därmed den 20 november 2020.

I Migrationsverkets ärendehanteringssystem Wilma antecknades bl.a. följande
uppgifter om utvisningsbeslutet i fråga om AA.

      ”Expedieringsdatum:       2015-07-01
       Underrättelse:           2015-07-16
       Laga kraft:              2016-11-20”
Polismyndigheten redovisade bl.a. följande svar på JO:s frågor.

      […] Hur beräknades tidpunkten för laga kraft av AA:s avlägsnandebeslut?
      Utredningen får tolkas på det sättet att tidpunkten för laga kraft av AA:s
      avlägsnandebeslut har fastställts genom en anteckning i PÄr utifrån den felaktiga
      uppgiften om lagakraftdatum i WILMA. [– – –] Såvitt framkommit har det inte
      … skett någon kontroll av uppgifterna i datorsystemen mot de fysiska
      handlingarna i Migrationsverkets akt, som alltså funnits tillgänglig. […]

      Hur och när under handläggningen kontrollerar Polismyndigheten vid vilken tidpunkt
      ett avlägsnandebeslut fick laga kraft och när det upphör att gälla?
      Sedan augusti 2018 finns det en handläggningsbeskrivning för verkställighet av
      beslut om avvisning, utvisning och överföring (GRÄPP 2018/4) där det framgår
      att alla verkställighetsärenden ska kvalitetssäkras för att säkerställa att alla
      relevanta handlingar finns i ärendet samt för att klarlägga vilka initiala åtgärder
      som ska vidtas. För detta ändamål har det tagits fram ett formulär benämnt
      Kvalitetssäkring verkställighetsärenden (PM 638.43) och vidare ett formulär
      benämnt Checklista verkställighetsärenden (PM 638.45) som ska användas i
      varje ärende. Härigenom tydliggörs att kontroller av bl.a. laga kraft och
      preskription ska ske gentemot uppgifterna i de fysiska/e-postade handlingarna,
      som t.ex. Migrationsverkets beslut, så snart det kan ske. Av avsnitt 6.3 i
                                                                         Dnr 8824-2019 m.fl.       Sid 4 (16)




      handläggningsbeskrivningen (GRÄPP 2018/4) framgår vidare att löpande
      kontroller i WILMA, MR/BR, NEPU och SIS II ska göras för att säkerställa att
      verkställighetsarbetet kan fortgå och för att undersöka om information som har
      betydelse har tillkommit.

      Kontrollerar Polismyndigheten om ett avlägsnandebeslut fortfarande gäller vid beslut
      om s.k. verkställighetsförvar? Hur och när görs kontroll i så fall? Vilka kontroller
      gjordes i AA:s ärende?
      Beslut om s.k. verkställighetsförvar fattas av beslutsfattaren på distans efter
      föredragning av handläggaren. Registerslagningar i WILMA och PÄr görs av
      såväl handläggaren som beslutsfattaren innan beslut om eventuellt förvar fattas,
      bl.a. för att kontrollera att det föreligger ett lagakraftvunnet beslut om
      verkställighet, vilket är en grundläggande förutsättning för att ta en utlänning i
      s.k. verkställighetsförvar.
      I förevarande fall framgår av utredningen att föredragande och beslutsfattare
      gjorde kontroller genom slagningar i bl.a. WILMA och PÄr […].

      Kontrollerar Polismyndigheten om ett avlägsnandebeslut fortfarande gäller inför
      verkställighet av ett sådant beslut? Hur och när görs kontroll i så fall? Vilka kontroller
      gjordes i AA:s ärende?
      Kontrollen görs i normalfallet av handläggaren och ska ske så nära inpå som
      möjligt innan den avvisade/utvisade lämnar landet i syfte att ta reda på om hinder
      för verkställighet har inträtt.
      Av punkten 6.3 i Polismyndighetens handläggningsbeskrivning för verkställighet
      av beslut om avvisning, utvisning och överföring (GRÄPP 2018/4) framgår att
      löpande kontroller ska ske i relevanta dataregister (WILMA, MR/BR, NEPU och
      SIS II) för att säkerställa att verkställighetsarbetet kan fortgå.
      Kontrollen i förevarande fall har genomförts den 20 augusti 2019 kl. 16.30 och
      kl. 18.30 samt den 21 augusti 2019 kl. 17.30. Kontrollen innebar
      registerslagningar i MR/BR, WILMA, DurTvå, PÄr, SIS och NEPU. Inga hinder
      har konstaterats vid kontrollerna.
Polismyndigheten redovisade följande uppgifter från CC, processledare vid
gränspolissektionen, region Mitt.

      Gränspolissektionen i region Mitt har, efter händelsen med AA:s verkställighet,
      gjort en genomlysning av verkställighetsprocessen för att vidta åtgärder för att
      händelsen inte ska kunna upprepas. […] Polismyndigheten har inte som rutin att
      dubbelkontrollera vad annan myndighet registrerar i sina datasystem, i detta fall
      WILMA. [– – –]
      För att motverka att en liknande situation upprepas har gränspolissektionen i
      region Mitt infört en s.k. screeningrutin som innebär att den administrativa
      funktionen, i samband med registrering av ett nyinkommet ärende i PÄr,
      registrerar och kontrollerar uppgifterna mot WILMA. Därefter överlämnas
      ärendet till en beslutsfattarfunktion som genomför en kontroll av de registrerade
      uppgifterna i PÄr gentemot de fysiska handlingarna i ärendet. Genom att två
      separata funktioner kontrollerar de registrerade uppgifterna är förhoppningen att
      uppgifter som ligger till grund för beslut inom Polismyndigheten är korrekta och
      inte felregistrerade p.g.a. den mänskliga faktorn. I ett ytterligare försök att
      klargöra och undvika felregistreringar har gränspolissektionen infört ett antal
      mallar som ska användas vid föredragning för beslutsfattare och vidare
      registrering i PÄr.
                                                                      Dnr 8824-2019 m.fl.        Sid 5 (16)




Polismyndigheten redovisade slutligen följande bedömning.

      Det står klart att Migrationsverkets beslut den 1 juli 2015 om utvisning av AA
      upphörde att gälla den 7 augusti 2019. Polismyndigheten har således fattat ett
      beslut om förvar av AA den 8 augusti 2019 utan att det fanns grund för det och
      vidare verkställt utvisning av AA till Somalia den 22 augusti 2019, trots att
      utvisningsbeslutet hade upphört att gälla. Att beslutet upphört
      uppmärksammades först vid prövningen i Migrationsöverdomstolen.
      Av utredningen framgår att datumet för laga kraft av aktuellt utvisningsbeslut var
      felaktigt i Migrationsverkets ärendehanteringssystem, WILMA. Vid beredningen
      hos Polismyndigheten lades det datumet till grund för beräkningen av
      preskription, vilket resulterade i att ett felaktigt datum registrerades även i
      Polismyndighetens ärendehanteringssystem, PÄr. Det som kommit fram i
      utredningen ger inte anledning till någon annan slutsats än att det som inträffat
      berodde på dessa felaktiga uppgifter i datorsystemen.
      Ur rättssäkerhetssynpunkt är det naturligtvis av grundläggande betydelse att
      korrekta uppgifter registreras i datorsystem som används vid beredning av
      ärenden. Det är särskilt viktigt när det handlar om att registrera uppgifter som
      avser när ett utvisningsbeslut vinner laga kraft respektive upphör att gälla.
      Felaktiga registreringar av sådana uppgifter kan få mycket allvarliga
      konsekvenser, vilket förevarande fall illustrerar. Registrering av uppgifterna i
      myndighetens ärendesystem måste därför göras med stor omsorg och
      noggrannhet, eftersom användarna förlitar sig på att uppgifterna stämmer såvida
      inte omständigheterna ger anledning att anta något annat.
      Som konstaterats ovan var samtliga datum beträffande nu aktuellt beslut – datum
      för laga kraft, expediering och underrättelse – placerade i direkt anslutning till
      varandra i datorsystemet WILMA. Det får antas ha varit ägnat att underlätta
      upptäckt av eventuella felaktigheter vid efterföljande registerslagningar i
      systemet. I detta ärende framgick av uppgifterna i WILMA att registrerat
      lagakraftdatum var väsentligen senare än tre veckor från registrerat
      underrättelsedatum, vilket bör ha varit en tydlig indikation på att något datum var
      felaktigt (jfr 44 § förvaltningslagen). Trots det framgår av utredningen att det
      felaktiga lagakraftdatumet inte upptäckts av berörda befattningshavare, vilket
      förstås är olyckligt. De rutiner som numera införts kan dock antas bidra till att
      liknande händelser undviks i samband med handläggningen av
      verkställighetsärenden.
Migrationsverkets yttrande
Migrationsverket (generaldirektören DD) yttrade sig till JO den 26 maj 2020,
efter att ha hämtat in ett yttrande från förvaltnings-processavdelningen.

Migrationsverket uppgav att registreringen i ärendehanteringssystemet Wilma,
om att AA:s beslut om utvisning fick laga kraft den 20 november 2016, gjordes
den 6 december 2016 och att det inte gått att utreda orsaken till att fel datum för
laga kraft registrerades. Utvisningsbeslutet fick rätteligen laga kraft
den 7 augusti 2015.

Migrationsverket redovisade bl.a. följande svar på JO:s frågor.

      Registrerar Migrationsverket när ett avlägsnandebeslut fått laga kraft? Var och när görs
      registreringen i så fall?
      Migrationsverket registrerar när ett avlägsnandebeslut fått laga kraft. Denna
      registrering ska göras så snart som möjligt. Detta framgår av Migrationsverkets
      rutinhandbok som finns på Migrationsverkets intranät. När ett beslut vinner laga
      kraft utan domstolsprövning ska detta registreras av den enhet som fattade
                                                                      Dnr 8824-2019 m.fl.     Sid 6 (16)




      beslutet. När beslut vinner laga kraft efter domstolsprövning ska förvaltnings-
      processavdelningen registrera laga kraft.

      Framgår det av Migrationsverkets datasystem när ett avlägsnandebeslut fick laga kraft
      och när det upphör att gälla?
      Det framgår inte direkt av Migrationsverkets datasystem när ett avlägsnande-
      beslut upphör att gälla. Det framgår dock av datasystemet när ett avlägsnande-
      beslut vinner laga kraft. Vidare framgår av 12 kap. 22 § utlänningslagen att ett
      utvisningsbeslut, som inte är meddelat av allmän domstol, upphör att gälla fyra
      år efter att det vunnit laga kraft.
      Polismyndigheten har så kallad ”tittbehörighet” i Migrationsverkets
      ärendehanteringssystem och kan genom denna se när ett avlägsnandebeslut
      vunnit laga kraft. Polismyndigheten kan således genom att titta i Wilma få reda
      på när ett avlägsnandebeslut vunnit laga kraft. Härefter kan Polismyndigheten
      räkna ut när avlägsnandebeslutet upphör att gälla.

      Kontrollerar Migrationsverket om ett avlägsnandebeslut fortfarande gäller när verket
      verkställer ett beslut om s.k. verkställighetsförvar som fattats av Polismyndigheten?
      Hur och när görs detta? Vilka kontroller gjordes i AA:s ärende?
      Migrationsverket kontrollerar om ett avlägsnandebeslut fortfarande gäller när
      verket verkställer ett beslut om s.k. verkställighetsförvar som fattats av
      Polismyndigheten. Detta sker genom att förvarsenhet på Migrationsverket gör en
      s.k. ”screening” om att ett beslut om förvar verkställts. Detta görs genom att ett
      screeningblad fylls i och i detta formulär finns frågan ”finns ett verkställbart
      beslut om avlägsnande?”. För att en tjänsteman ska kunna besvara denna fråga
      måste denne kontrollera om det finns ett beslut om avlägsnande i ärendet samt
      om det fortfarande gäller.
      I AA:s ärende har en s.k. ”screening” gjorts av ärendet i samband med att
      beslutet om förvar verkställdes. Vidare har åtgärden ”kvalitetssäkra förvarstider”
      genomförts vid två tillfällen under förvarsvistelsen.
Migrationsverket redovisade följande bedömning av handläggningen.

      Migrationsverket konstaterar att AA:s beslut om utvisning vann laga kraft tre
      veckor efter att han underrättats om detta. Han underrättades om beslutet den
      16 juli 2015 och beslutet vann därmed laga kraft den 7 augusti 2015. Det
      registrerades inte i Migrationsverkets datasystem att beslutet om utvisning vann
      laga kraft den 7 augusti 2015. Istället registrerades felaktigt att AA:s beslut om
      utvisning vann laga kraft den 20 november 2016.
      Vidare har AA vid tre tillfällen lämnat in anmälan om verkställighetshinder. När
      en anmälan om verkställighetshinder kommer in till Migrationsverket ska det
      kontrolleras om utvisningen vunnit laga kraft. Vid denna kontroll har
      Migrationsverket inte upptäckt att registreringen om laga kraft var upplagd på ett
      felaktigt datum.
      Den 8 augusti 2019 gjordes en screening av AA:s ärende i samband med att han
      togs i förvar. Vid denna screening konstaterades att han hade ett giltigt
      lagakraftvunnet utvisningsbeslut. Detta eftersom registreringen av laga kraft på
      utvisningsbeslutet gjordes på ett felaktigt datum.
      Sammantaget kan konstateras att det har förekommit flera brister i
      handläggningen hos Migrationsverket när det gäller registreringen av laga kraft,
      vilket verket givetvis beklagar. Dessa brister har lett till att det vid en snabb
      kontroll i verkets ärendehanteringssystem inte framgick att AA:s utvisnings-
      beslut preskriberades den 7 augusti 2019. Det har i sin tur lett till att polisen
      fattat beslut om förvar som verkställdes av Migrationsverket, när det inte fanns
      laglig grund för detta. AA hade vid detta tillfälle rätt att på nytt ansöka om
      uppehållstillstånd och få sin ansökan prövad. Den omständigheten att det av
                                                                  Dnr 8824-2019 m.fl.       Sid 7 (16)




      registreringen av laga kraft framstod som att det fanns ett gällande utvisnings-
      beslut, har inneburit en risk att han inte kunnat utnyttja denna rättighet.
Migrationsdomstolens yttrande
Migrationsdomstolen (lagmannen EE) yttrade sig till JO den 29 maj 2020, efter
att berörda befattningshavare fått yttra sig.

Den ansvariga domaren, förvaltningsrättsfiskalen FF, uppgav
sammanfattningsvis följande om handläggningen av AA:s mål. Handlägg-
ningen påbörjades vid lunchtid den 19 augusti 2019. Domstolen hade mycket
kort tid på sig att avgöra målet om detta skulle kunna ske före planerad
verkställighet. I Polismyndighetens yttrande angavs att beslutet om utvisning
fick laga kraft den 20 november 2015. Med den knappa tid domstolen hade att
handlägga målet fanns ingen tid att begära in ytterligare handlingar. Klaganden
invände inte heller mot omständigheterna i målet. Domstolen utgick därför från
att Polismyndighetens uppgifter var korrekta.

Chefsrådmannen GG uppgav sammanfattningsvis följande om domstolens
rutiner. När ett överklagande kommer in kontrolleras om det finns ett
verkställbart beslut om avvisning/utvisning och dokumentation sker i
checklistan. Inkomna uppgifter kontrolleras och vid behov hämtas ytterligare
uppgifter in från Migrationsverket eller Polismyndigheten. Domstolen gör en
egen beräkning av laga kraft utifrån de uppgifter som finns tillgängliga.

Migrationsdomstolen redovisade följande bedömning.

      I fråga om kontroller när ett mål om verkställighetsförvar kommer in till
      domstolen så sker kontroller när målet börjar handläggas enligt bifogad
      checklista […]. Kontrollen dokumenteras i checklistan och inkomna uppgifter
      kontrolleras av ansvarig domare i målet. […]
      Vad gäller bedömningen av det som kommit fram i målet anser jag följande.
      En förutsättning för ett verkställighetsförvar är att det finns ett giltigt
      avlägsnandebeslut. I det nu aktuella målet fick avlägsnandebeslutet laga kraft
      den 7 augusti 2015. Sista giltighetsdag för beslutet var fyra år senare dvs.
      den 7 augusti 2019. Vid tidpunkten för Polismyndighetens beslut om
      verkställighetsförvar den 8 augusti 2019 var avlägsnandebeslutet således
      preskriberat och det saknades därmed grund för verkställighetsbeslutet.
      I det överklagade verkställighetsbeslutet [rätteligen Polismyndighetens yttrande
      till migrationsdomstolen, JO:s anm.] angav Polismyndigheten felaktigt att
      avlägsnandebeslutet fick laga kraft först den 20 november 2015, vilket skulle
      medföra att preskription skulle inträda den 20 november 2019. Uppgiften om
      laga kraft ifrågasattes inte i verkställighetsmålet. Så vitt framkommit fanns inte
      anledning att ifrågasätta Polismyndighetens uppgifter om laga kraft på grund av
      aktmaterialet i övrigt. Migrationsdomstolen lade Polismyndighetens uppgifter
      om att det fanns ett giltigt avlägsnandebeslut till grund för sin dom och gjorde
      ingen ytterligare kontroll av detta. Detta innebar att AA på felaktiga grunder
      avvisades från landet.
      Enligt migrationsdomstolens rutindokument ska en kontroll göras av om det
      finns ett verkställbart beslut om utvisning/avvisning i mål om verkställig-
      hetsförvar […]. Det anges inte närmare hur kontrollen ska utföras. Flertalet
      uppgifter i checklistan går att kontrollera mot aktmaterialet, annars får domstolen
      komplettera sitt beslutsunderlag genom att inhämta nödvändiga uppgifter.
                                                                   Dnr 8824-2019 m.fl.       Sid 8 (16)




      Domstolen har inte direktåtkomst till något dataregister som innehåller uppgift
      om det finns ett giltigt avlägsnandebeslut eller inte. Domstolen är i praktiken ofta
      beroende av att andra myndigheter t.ex. Polismyndigheten eller Migrationsverket
      tillhandahåller korrekta faktauppgifter av formell natur. Det kan t.ex. röra sig om
      när beslut är fattade och av vem och frågor om tidsfrister eller liknande. I den
      mån utredningen i målen inte innehåller uppgifter av ifrågavarande slag brukar
      kompletterande uppgifter inhämtas över telefon eller liknande. I normalfallet bör
      man kunna utgå från att uppgifter som lämnas av myndigheter är korrekta. Enligt
      min erfarenhet är det också ytterst sällan sådana uppgifter är direkt felaktiga.
      Den felaktiga uppgiften om giltigheten av det lagakraftvunna avlägsnande-
      beslutet som fanns i Polismyndighetens beslut [rätteligen Polismyndighetens
      yttrande till migrationsdomstolen, JO:s anm.] hade sannolikt kunnat upptäckas
      vid en kontroll av domstolsakten/dossiern rörande avlägsnandebeslutet.
      Migrationsdomstolen hade för att självt kunna förvissa sig om att
      Polismyndigheten inte lämnat felaktiga uppgifter behövt inhämta akten/dossiern
      som rörde avlägsnandebeslutet. Akten hade förmodligen behövt rekvirerats från
      Migrationsöverdomstolens arkiv eftersom Migrationsöverdomstolen gjort den
      senaste prövningen i det målet. Dossiern däremot torde ha funnits hos
      Migrationsverket. Den tidsutdräkt som inhämtandet av detta material hade
      medfört att migrationsdomstolen inte hade kunnat pröva AA:s invändningar
      innan resan hade verkställts. Alternativet med att inhämta allt aktmaterial och
      dossiern för att domstolen ex officio och oberoende av parternas inställning i
      efterhand, sedan utresan skett, skulle pröva samtliga omständigheter framstår
      som närmast meningslös. En uppenbar nackdel med ett sådant förfaringssätt hade
      blivit att AA då inte fått prövat de invändningar han själv framförde i
      överklagandet i domstol innan resan verkställdes.
      Avslutningsvis vill jag framföra att det är olyckligt och beklagansvärt att
      verkställigheten kom att ske på felaktiga grunder. Med hänsyn till de snäva
      tidsramar som fanns för att en domstolsprövning överhuvudtaget skulle vara
      meningsfull och den tid det skulle ta att få in tidigare akter och dossiern gör ändå
      att jag inte tycker att målet handlagts felaktigt av migrationsdomstolen.

Rättsliga utgångspunkter
Migrationsverket har huvudansvaret för att ett utvisningsbeslut verkställs. I
vissa fall ansvarar Polismyndigheten för verkställigheten. (Se 12 kap. 14 §
utlänningslagen, UtlL.)

Ett beslut om utvisning upphör, som tidigare nämnts, att gälla fyra år från det att
beslutet fick laga kraft (se 12 kap. 22 § första stycket UtlL). Ett beslut om
utvisning som har upphört att gälla får inte verkställas.

Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om verkställighet av
beslut om avvisning och utvisning (RPSFS 2014:8, FAP 638-1) ska
Polismyndigheten i varje verkställighetsärende genomföra en
verkställighetsutredning som ska syfta till att förbereda verkställigheten och
kontrollera förhållandena i det enskilda ärendet så att verkställigheten kan
genomföras på ett humant och effektivt sätt (se 4 kap. 2 och 5 §§).
Polismyndigheten ska kontrollera om förbud mot verkställighet inträtt innan
beslut verkställs (se 7 kap. 1 §).

I 10 kap. UtlL finns bestämmelser om förvar. En utlänning får tas i förvar bl.a.
om det är fråga om att förbereda eller genomföra verkställigheten av ett beslut
                                                                Dnr 8824-2019 m.fl.    Sid 9 (16)




om utvisning och det finns en risk för att utlänningen t.ex. avviker eller håller
sig undan (se 10 kap. 1 § andra stycket 3 och tredje stycket UtlL).
Migrationsverket ansvarar för att ett beslut om förvar verkställs (se 10 kap. 18 §
UtlL).

Ett ärende hos en myndighet ska handläggas så enkelt, snabbt och
kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts (se 9 §
förvaltningslagen).

En domstol ska se till att ett mål blir utrett så som dess beskaffenhet kräver (se
8 § förvaltningsprocesslagen). Av bestämmelsen följer att ansvaret är olika
långtgående beroende av vad målet gäller (se prop. 1971:30 del 2 s. 529 och
prop. 2012/13:45 s. 113). Domstolens utredningsansvar, officialprincipen, ska
förstås så att domstolen måste se till att tillräcklig utredning finns för att målet
ska kunna avgöras. Detta brukar ibland beskrivas som att utredningen ska vara
”fullgod” eller ”tillräcklig”. (Se von Essen, Förvaltningsprocesslagen
[1971:291] 8 §, JUNO, 2020-12-01.) Utredningsansvaret gör sig särskilt starkt
gällande när det är fråga om en åtgärd som är ingripande för den enskilde (jfr
Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2016:14).

Bedömning
Inledande synpunkter
Polismyndigheten, Migrationsverket och migrationsdomstolen är av
uppfattningen att Migrationsverkets beslut om utvisning av AA fick laga kraft
den 7 augusti 2015 och var giltigt t.o.m. den 7 augusti 2019. Jag har ingen
annan uppfattning i den frågan.

Av utredningen framgår att Polismyndigheten beslutade att ta AA i förvar för
att myndigheten skulle kunna planera och genomföra verkställigheten av
utvisningsbeslutet. Innan AA utvisades var han frihetsberövad i 13 dagar utan
att det fanns laglig grund för det. Han utvisades ur Sverige trots att
utvisningsbeslutet hade upphört att gälla.

Ett frihetsberövande är en av de mest ingripande former av myndighetsutövning
som kan riktas mot en enskild. Av den anledningen måste man ställa särskilda
krav på de myndigheter som är delaktiga i frihetsberövandet när det gäller att
kontrollera om det finns laglig grund för åtgärden. Syftet är att motverka att
personer blir frihetsberövade utan att det finns stöd för det. (Jfr JO 2016/17
s. 286.) Att verkställa ett beslut om utvisning med tvång är också en mycket
ingripande åtgärd. Även i sådana situationer måste därför noggranna kontroller
göras så att beslut inte verkställs trots att det finns hinder mot det (se
JO 2017/18 s. 533).
                                                                Dnr 8824-2019 m.fl.    Sid 10 (16)




Jag vill inledningsvis säga att det som inträffat i AA:s ärende givetvis är
fullständigt oacceptabelt.

Som förklaring har Polismyndigheten och Migrationsverket hänvisat till att fel
datum hade registrerats i Migrationsverkets ärendehanteringssystem Wilma i
fråga om när utvisningsbeslutet fick laga kraft. Det felaktiga datumet fördes
sedan in i Polismyndighetens ärendehanteringssystem PÄr och låg till grund för
Polismyndighetens beräkning av när utvisningsbeslutet upphörde att gälla.

Av Migrationsverkets yttrande framgår att den felaktiga uppgiften fördes in i
Wilma i december 2016. Enligt Migrationsverket har det inte gått att utreda
orsaken till att fel datum registrerades. Jag anser att det inte är meningsfullt att
vidta någon ytterligare utredningsåtgärd i den frågan.

Det framgår av utredningen att det gjordes flera verkställighetskontroller både
vid Polismyndigheten och vid Migrationsverket utan att det upptäcktes att
utvisningsbeslutet hade upphört att gälla. Inte heller migrationsdomstolen
uppmärksammade detta vid prövningen av förvarsbeslutet.

AA:s ärende visar att det inte alltid är möjligt för en myndighet att förlita sig på
de uppgifter som finns registrerade i en myndighets system och att det inte är
meningsfullt att gång på gång kontrollera registeruppgifter om det inte från
början säkerställts att uppgifterna är korrekta. Ärendet aktualiserar därför frågor
om vilka kontroller en myndighet måste göra för att försäkra sig om att det finns
laglig grund för ett beslut eller en viss åtgärd som innefattar tvång mot en
enskild. Även frågor om migrationsdomstolens utredningsansvar aktualiseras.

Polismyndighetens handläggning av AA:s ärende
Polismyndigheten borde inte ha förlitat sig enbart på redan registrerade
uppgifter
AA:s ärende registrerades i Polismyndighetens ärendehanteringssystem PÄr
den 10 november 2017. Trots att Migrationsverkets akt hämtades in i ärendet
kontrollerade Polismyndigheten inte om de uppgifter som hade registrerats i
PÄr stämde överens med handlingarna i akten. Någon sådan kontroll gjordes
inte heller senare under handläggningen, utan de kontroller som företogs
gjordes endast genom slagningar i olika register, bl.a. PÄr och Wilma.

Jag har inga synpunkter på att uppgifter i en myndighets ärendehanterings-
system används utan att kontrolleras närmare när det t.ex. är fråga om mer
rutinmässiga beslut eller åtgärder, under förutsättning att det inte finns några
omständigheter som ger anledning till annat (jfr JO 2019/20 s. 179). Ett
verkställighetsärende hos Polismyndigheten är dock inte ett sådant rutinärende
där redan registrerade uppgifter kan användas utan att någon ytterligare kontroll
görs. Jag ser därför allvarligt på att Polismyndigheten inte vid något tillfälle
stämde av de uppgifter som fanns i PÄr mot handlingarna i AA:s ärende.
Handlingarna fanns dessutom tillgängliga hos myndigheten. En sådan kontroll
                                                               Dnr 8824-2019 m.fl.    Sid 11 (16)




hade sannolikt kunnat förhindra att AA togs i förvar och utvisades trots att
utvisningsbeslutet inte längre var giltigt.

Som Polismyndigheten framhållit fanns de registrerade uppgifterna i Wilma
också placerade i direkt anslutning till varandra, vilket borde ha underlättat
upptäckten av eventuella felaktigheter. Att det registrerade lagakraftdatumet
inföll väsentligen senare än tre veckor från underrättelsedatumet var dessutom
en indikation på att någon av uppgifterna kunde vara felaktig. Det borde ha
uppmärksammats av Polismyndigheten och medfört en närmare kontroll av
uppgifterna.

Polismyndighetens rutiner var otydliga
Rikspolisstyrelsen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd om verkställighet
av beslut om avvisning och utvisning (RPSFS 2014:18, FAP 638-1).
Föreskrifterna är förhållandevis generella till sin karaktär.

I samband med en tidigare granskning av Polismyndighetens handläggning av
verkställighetsärenden har JO uttalat att det, vid sidan av myndighetens
generella föreskrifter, måste finnas tydliga och enhetliga rutiner för vilka
faktiska åtgärder som ska vidtas vid myndighetens handläggning. Att sådana
rutiner finns är av stor vikt för att en korrekt och rättssäker hantering ska kunna
säkerställas. (Se JO 2017/18 s. 533.) Det är också viktigt att de medarbetare
som handlägger ärendena är införstådda med vilka rutiner som gäller.

När det gäller Polismyndighetens rutiner för handläggningen av
verkställighetsärenden hänvisar myndigheten i sitt yttrande till JO till en
handläggningsbeskrivning för verkställighet av beslut om avvisning, utvisning
och överföring (GRÄPP 2018/4). Rutinen gäller sedan augusti 2018 och när
man tog fram den tog man enligt myndigheten hänsyn till den nämnda JO-
granskningen.

Enligt handläggningsbeskrivningen ska alla verkställighetsärenden
kvalitetssäkras när de kommer in till myndigheten. Syftet med kvalitets-
säkringen är bl.a. att se till att alla relevanta handlingar finns i ärendet. (Se
punkt 6.1.) Efter den initiala kvalitetssäkringen ska Migrationsverkets dossier
beställas vid behov och löpande kontroller göras i bl.a. Wilma för att säkerställa
att verkställighetsarbetet kan fortgå (se punkt 6.3). Kvalitetssäkringen och de
löpande kontrollerna ska dokumenteras i två olika formulär (se PM 638.43 och
PM 638.45).

Enligt Polismyndigheten tydliggör den aktuella handläggningsbeskrivningen,
som var tillämplig under en del av handläggningen av AA:s ärende, tillsammans
med nämnda formulär att kontroller av bl.a. laga kraft och preskription ska
göras mot uppgifterna i de fysiska eller e-postade handlingarna så snart det kan
ske.
                                                              Dnr 8824-2019 m.fl.    Sid 12 (16)




När jag tar del av handläggningsbeskrivningen noterar jag dock att det inte
framgår att uppgifter i t.ex. PÄr och Wilma ska stämmas av mot handlingarna i
ärendet. En av de tjänstemän som lämnat synpunkter inför Polismyndighetens
yttrande till JO har dessutom uppgett att Polismyndigheten inte haft som rutin
att dubbelkontrollera vad en annan myndighet har registrerat i sina datasystem.

Jag kan därför inte instämma i Polismyndighetens uppfattning att
handläggningsbeskrivningen tydliggör att kontrollerna ska göras mot de fysiska
eller e-postade handlingarna i ärendet.

Enligt min mening saknas det således fortfarande tillräckligt tydliga och
enhetliga rutiner för vilka faktiska åtgärder som ska vidtas när
Polismyndigheten handlägger ett verkställighetsärende. Vilka kontroller som
egentligen ska göras och hur kontrollerna ska genomföras framstår för mig som
oklart. Det är därför nödvändigt att rutinerna återigen ses över och förtydligas.

Jag vill i det här sammanhanget även lyfta fram att Polismyndigheten, i sitt svar
till JO, bifogade ett dokument benämnt ”Rutin i PÄr då nytt ärende inkommer”.
Dokumentet verkar vara framtaget av gränspolissektionen, region Mitt, med
anledning av det som inträffat i AA:s ärende. Enligt dokumentet ska en
administratör göra en inledande kvalitetskontroll. Ärendet ska därefter lämnas
vidare till beslutsfattare som ska göra vissa kontroller och
handläggningsåtgärder.

Jag ser positivt på att gränspolissektionen, region Mitt, har gjort en översyn av
verkställighetsprocessen efter händelsen med AA:s ärende för att förhindra att
något liknande inträffar igen. Det finns dock ett stort värde i att ha enhetliga
nationella rutiner för Polismyndighetens verkställighetsarbete. Enligt min
uppfattning bör Polismyndigheten centralt ta fram de rutindokument som ska
tillämpas.

Migrationsverkets handläggning av AA:s ärende
Migrationsverket borde ha kontrollerat de handlingar som kunde visa om det
fanns ett giltigt utvisningsbeslut
Polismyndighetens beslut att ta AA i förvar verkställdes av Migrationsverket
genom att AA placerades i en av verkets förvarsanläggningar. En fråga som i
och med det uppkommer är vilka kontroller Migrationsverket borde ha gjort i
fråga om huruvida det fanns laglig grund för att verkställa Polismyndighetens
beslut.

I samband med att Polismyndighetens beslut om förvar verkställdes gjorde
Migrationsverket en s.k. screening av AA:s ärende. Även senare under AA:s
vistelse i förvaret kvalitetssäkrades, enligt Migrationsverket, förvarstiderna vid
två tillfällen. Vid den inledande screeningen kontrolleras normalt sett bl.a. om
det fortfarande finns ett giltigt utvisningsbeslut. Kontrollen görs genom att ett
formulär (screeningblad) fylls i och frågan om det finns ett verkställbart beslut
om utvisning besvaras. För att den frågan ska kunna besvaras måste
                                                                Dnr 8824-2019 m.fl.    Sid 13 (16)




tjänstemannen kontrollera om det finns ett beslut om utvisning i ärendet och om
det fortfarande gäller.

Det är mycket anmärkningsvärt att Migrationsverket, trots de kontroller som
gjordes i AA:s ärende, inte uppmärksammade att beslutet om utvisning hade
upphört att gälla och att det därmed saknades lagliga förutsättningar för att hålla
honom i förvar. Det framgår visserligen inte närmare av Migrationsverkets
redogörelse hur den s.k. screeningen genomfördes, dvs. om några handlingar
granskades och vilka uppgifter som i så fall kontrollerades, men att
utvisningsbeslutet hade upphört att gälla borde ha kunnat upptäckas vid en
relativt översiktlig granskning av ärendet. Jag uppfattar det därför som att det
inte gjordes någon kontroll utöver slagningar i olika register.

Det aktuella ärendet åskådliggör att det inte är tillräckligt att Migrationsverket
endast gör registerslagningar i samband med att ett beslut om förvar verkställs.
Det är nödvändigt att även de handlingar som visar om det finns ett giltigt
utvisningsbeslut kontrolleras när det är fråga om ett verkställighetsförvar. En
sådan ordning gör det möjligt för verket att upptäcka formella brister i
förvarsbeslutet och vidta de åtgärder som krävs för att förhindra att en person
placeras i förvar utan att det finns laglig grund för det. (Jfr JO 2018/19 s. 613.)

Det framgår av Migrationsverkets rättsliga ställningstagande angående kontroll
av förvarsbesluts giltighet att den enhet som ska verkställa beslutet om förvar
ska ha tillgång till förvarsbeslutet och eventuella avlägsnandebeslut (se
SR 28/2019, som ersatts av RS/041/2021 utan någon saklig förändring i det här
avseendet). Ställningstagandet gäller sedan oktober 2019 och fanns alltså inte
när AA togs i förvar. Jag är självklart positiv till att Migrationsverket har tagit
fram ett rutindokument som syftar till att minska risken för att någon
frihetsberövas utan att det finns förutsättningar för det. Även om det inte
uttryckligen framgår av Migrationsverkets rutindokument att relevanta uppgifter
ska kontrolleras mot de fysiska handlingarna, utgår jag från att det är det som är
Migrationsverkets avsikt. Migrationsverkets rutiner bör förtydligas så att detta
framgår uttryckligen.

Migrationsdomstolens handläggning av AA:s ärende
Migrationsdomstolen borde ha gjort en självständig kontroll av
utvisningsbeslutets giltighet
Målet hos migrationsdomstolen rörde ett överklagat beslut om
verkställighetsförvar. Ett beslut om verkställighetsförvar förutsätter bl.a. att det
finns ett giltigt utvisningsbeslut. Utvisningsbeslutet är alltså av omedelbar
betydelse för förvarsbeslutets formella giltighet.

En domstols prövning av ett frihetsberövande har en central betydelse i
rättssäkerhetshänseende. Det ställs därför mycket höga krav på domstolens
utredningsskyldighet, och även på omsorg och noggrannhet vid prövningen. När
en fråga om verkställighetsförvar prövas är det en del av domstolens ansvar att
klarlägga om det finns ett giltigt utvisningsbeslut. I det ligger att domstolen
                                                               Dnr 8824-2019 m.fl.     Sid 14 (16)




självständigt och genom egna kontroller måste utreda bl.a. tidpunkten för laga
kraft och eventuell preskription av utvisningsbeslutet.

Det framgår av utredningen att Polismyndigheten i sitt yttrande till
migrationsdomstolen när förvarsbeslutet överklagades uppgav fel datum för när
utvisningsbeslutet fick laga kraft. Polismyndigheten uppgav i yttrandet att
beslutet fick laga kraft den 20 november 2015. Som jag tidigare nämnt fick det
laga kraft redan den 7 augusti 2015.

Det framgår vidare av utredningen att migrationsdomstolen lade uppgiften om
laga kraft i yttrandet till grund för sin bedömning att det fanns ett giltigt
utvisningsbeslut. Någon ytterligare utredningsåtgärd eller egen kontroll av
tidpunkten för laga kraft och preskription vidtog domstolen inte.
Migrationsdomstolen gjorde således inte någon sådan självständig kontroll av
förutsättningarna för verkställighetsförvaret som den var skyldig att göra. Mot
bakgrund av det utredningsansvar som en domstol har vid prövningen av ett
frihetsberövande var migrationsdomstolens handläggning inte godtagbar.

I AA:s ärende fanns dessutom omständigheter som borde ha gjort
migrationsdomstolen uppmärksam på att Polismyndighetens uppgift om laga
kraft kunde vara felaktig. Såvitt jag förstår utredningen hade migrations-
domstolen tillgång till Migrationsverkets dagboksblad i asylärendet. Där fanns
visserligen inga uppgifter om laga kraft, men det framgick att Migrationsverket
den 2 september 2015 hade avvisat ett överklagande av utvisningsbeslutet. Att
beslutsmyndigheten avvisade överklagandet var en indikation på att det kommit
in för sent, vilket i sin tur var en indikation på att beslutet hade fått laga kraft
före det nämnda datumet. Mot bakgrund av uppgifterna i dagboksbladet fanns
det därför skäl för migrationsdomstolen att ifrågasätta uppgiften om laga kraft
som Polismyndigheten lämnat i yttrandet.

Jag kan i denna del avslutningsvis konstatera att uppgiften om laga kraft i
Polismyndighetens yttrande till migrationsdomstolen inte heller stämde med
uppgifterna i Migrationsverkets och Polismyndighetens egna
ärendehanteringssystem. Där var det antecknat att beslutet fick laga kraft
den 20 november 2016.

Migrationsdomstolen hade kunnat avvakta med avgörandet och därigenom fått
mer tid för att komplettera beslutsunderlaget
Migrationsdomstolen och den ansvariga domaren har i sina upplysningar till JO
som skäl för att målet inte utreddes genom att t.ex. handlingar hämtades in
hänvisat till den mycket knappa tid domstolen hade till sitt förfogande.

Av utredningen framgår att AA:s överklagande kom in till migrationsdomstolen
måndagen den 19 augusti 2019. Handläggningen av ärendet påbörjades vid
lunchtid och domstolen meddelade sin dom senare samma dag. AA:s avresa
från Sverige var planerad till den 20 augusti 2019 kl. 18.10.
                                                                Dnr 8824-2019 m.fl.     Sid 15 (16)




Jag har förståelse för att en domare kan känna sig pressad av yttre
omständigheter. En domstol måste dock, med beaktande av vad
utredningsskyldigheten kräver i det enskilda fallet, alltid försöka få tillgång till
det beslutsunderlag som behövs.

För att en domstolsprövning ska bli meningsfull för den enskilde kan
prövningen i vissa fall behöva göras inom snäva tidsramar. Om det finns skäl att
komplettera utredningen behöver domstolen göra en avvägning mellan den
enskildes intresse av att få sin sak prövad och behovet av kompletteringen.
Domstolen måste göra klart för sig hur tidsramarna ser ut för att kunna avgöra
vilka handläggningsåtgärder som ska vidtas.

Det migrationsdomstolen hade att ta ställning till var om AA skulle vara
förvarstagen i avvaktan på att utvisningsbeslutet skulle verkställas. Det fanns
skäl för domstolen att ta ställning till överklagandet innan förvarstagandet
upphörde genom verkställigheten.

Den tid som stod till migrationsdomstolens förfogande var visserligen
begränsad, men jag kan inte se att det fanns något hinder mot att meddela
domen en dag senare, dvs. den 20 augusti 2019. På så sätt hade
migrationsdomstolen fått mer tid för att komplettera utredningen med de
handlingar som behövdes.

Som migrationsdomstolen förklarat i sitt yttrande till JO hade den felaktiga
uppgiften i Polismyndighetens yttrande sannolikt kunnat upptäckas vid en
kontroll av Migrationsverkets dossier eller domstolsakten om
utvisningsbeslutet. Av de upplysningar som den ansvariga domaren lämnat
framgår inte att hon övervägde möjligheten att avvakta med avgörandet eller att
hon försökte komplettera utredningen med de handlingar som behövdes.

Kritik och avslutande kommentar
De brister som förekommit vid Polismyndighetens och Migrationsverkets
handläggning av AA:s ärende har fått mycket allvarliga konsekvenser för
honom. AA var frihetsberövad i 13 dagar utan att det fanns laglig grund för det
och han utvisades ur Sverige trots att utvisningsbeslutet hade upphört att gälla.
Det som har förekommit i ärendet är som jag redan konstaterat fullständigt
oacceptabelt och jag riktar allvarlig kritik mot Polismyndigheten och
Migrationsverket för de brister jag pekat på.

Migrationsdomstolen uppfyllde inte sin utredningsskyldighet och kritiseras för
det.

Den ansvariga domaren FF var vid tidpunkten under utbildning och hade inte
samma erfarenhet som en ordinarie domare. Med anledning av det vill jag
framhålla domstolens ansvar för att en domare som är under utbildning får stöd
i det praktiska arbetet och att det kan vara särskilt viktigt när beslut måste fattas
under tidspress.
                     Dnr 8824-2019 m.fl.   Sid 16 (16)




Ärendena avslutas.
