# Allvarlig kritik mot Södermalms stadsdelsnämnd i Stockholms kommun för att i ett hyreskontrakt med en enskild om en träningslägenhet ha tagit in villkor med bl.a. krav på viss läkarkontakt, medicinering, hembesök och drogkontroller

JO 2022-09-08 dnr 8958-2020

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                      Sid
                                                                           2022-09-08               8958-2020              1 (12)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Allvarlig kritik mot Södermalms stadsdelsnämnd i Stockholms
                        kommun för att i ett hyreskontrakt med en enskild om en
                        träningslägenhet ha tagit in villkor med bl.a. krav på viss
                        läkarkontakt, medicinering, hembesök och drogkontroller


                          Beslutet i korthet: Södermalms stadsdelsnämnd i Stockholms kommun ingick ett
                          hyresavtal och upplät en lägenhet i andra hand till en kvinna. Nämnden beviljade
                          därefter kvinnan bistånd i form av boende i en s.k. träningslägenhet. Till hyresavtalet
                          fogades en överenskommelse med olika krav för boende i träningslägenhet.
                          Överenskommelsen innehöll bl.a. krav på viss läkarkontakt och viss medicinering,
                          krav på tillsyns- och hembesök, krav på nykterhets- och drogkontroller samt krav på
                          att endast kvinnan fick bo i lägenheten. Det framgick att hon riskerade att förlora
                          bostaden om hon inte följde kraven.
                          JO uttalar sig i beslutet om de olika krav som nämnden ställt på kvinnan och
                          konstaterar att de till stora delar står i strid med regeringsformens bestämmelser och
                          saknar stöd i lag. JO slår även fast att kraven i andra delar strider mot reglerna i
                          12 kap. jordabalken. JO pekar i beslutet också på legalitetsprincipen och att en
                          myndighet endast får vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen.
                          JO påtalar vidare att det är särskilt allvarligt att nämnden felaktigt påstått att kvinnan
                          riskerade att förlora bostaden om hon inte följde de krav som nämnden inte haft rätt
                          att ställa.
                          I beslutet uttalar JO allvarlig kritik mot stadsdelsnämnden för de omfattande brister
                          som framkommit vid granskningen av ärendet.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Södermalms stadsdelsförvaltning i
                        Stockholms kommun och uppgav i huvudsak följande: Efter att hon varit
                        hemlös en längre tid beviljade socialtjänsten henne en träningslägenhet. För att
                        hon skulle få flytta in i lägenheten krävde socialtjänsten att hon skrev under en
                        handlingsplan som innehöll skrivningar bl.a. om att hon var tvungen att ha
                        kontakt med en viss läkare vid psykiatrin och att hon skulle ta viss medicin.
                        Hon kände sig tvingad att skriva under handlingsplanen eftersom hon annars
                        inte hade fått träningslägenheten. AA ifrågasatte om agerandet var förenligt
                        med socialtjänstlagens bestämmelser om integritet och självbestämmande.



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                           Dnr 8958-2020        Sid 2 (12)




Till anmälan fogade AA en handling benämnd Överenskommelse för boende
Träningslägenhet.

Utredning
JO begärde in vissa handlingar från Södermalms stadsdelsförvaltning i
Stockholms kommun.

Därefter begärde JO att stadsdelsnämnden skulle yttra sig över AA:s anmälan.

I ett remissvar uppgav nämnden följande:

      Allmänt om bistånd till träningslägenhet
      Rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453) innebär inte att nämnden ska
      tillgodose behovet av bostäder i allmänhet. Det finns dock situationer när nämnden
      är skyldig att bistå den enskilde med att finna en bostad, t.ex. när en person är helt
      bostadslös och har speciella svårigheter att på egen hand skaffa bostad på den
      ordinarie bostadsmarknaden. Det finns olika former av bistånd som kan bli aktuella
      när det kommer till boendelösningar. Huruvida bistånd till boende ska ges och i
      vilken form ska avgöras utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet som grundas på
      en individuell bedömning.
      Syftet med bistånd till träningslägenhet är inte att erbjuda tak över huvudet utan att
      genom stöd erbjuda en möjlig väg till eget boende för personer med missbruks-
      problem, psykiska problem eller allvarliga sociala problem. Biståndet är riktat till
      personer som inte på egen hand kan bli godkända som förstahandshyresgäster då de
      har missbruks, psykiska eller andra allvarliga sociala problem som gör att de behöver
      stöd från socialtjänsten för att få, klara och behålla ett eget boende. Boende i
      träningslägenhet kan vara en förberedelse inför boende i försökslägenhet eller annan
      mer permanent form av boende. Insatsen syftar till att utveckla den enskildes
      förmåga att klara av ett eget boende och i det arbetet utgör träningslägenhet ofta ett
      första steg där nästa steg är boende i försökslägenhet. Stockholms stad erbjuder
      försökslägenheter med stöd av 4 kap. 2 § socialtjänstlagen med yttersta syfte att
      möjliggöra för den enskilde att godkännas som förstahandshyresgäst.
      För att bistånd i form av träningslägenhet som är ett beslut enligt 4 kap l §
      socialtjänstlagen ska vara aktuell ska en individuell bedömning göras av
      förutsättningar för den enskilde att på sikt, med det stöd som kan ges genom
      socialtjänsten och andra aktörer, få tillgång till en bostad med förstahandskontrakt. I
      Stockholms stads riktlinjer anges att följande förutsättningar ska uppfyllas för
      att insatsen ska vara aktuell:
      • personen tillhör målgruppen för träningslägenhet vilken beskrivits ovan,
      • han/hon bedöms ha förutsättning att klara ett eget boende med omfattande stöd från
      socialtjänsten och eventuella andra vårdgivare samt,
      • är beredd att följa det som uppgjorts i arbetsplanen/överenskommelsen och de
        regler för boende i träningslägenhet som upprättas mellan handläggare och
        honom/henne.
      En träningslägenhet görs tillgänglig för förvaltningen att hyra via SHIS eller
      bostadsförmedlingen. Lägenheten hyrs därefter ut i andra hand till den aktuella
      brukaren som beviljats biståndet.
      Träningslägenhet kombineras vanligen med boendestöd och den enskilda samtycker till
      en arbetsplan, alltså en planering för den vård som bedömts föreligga för ett
      gynnande beslut.
      Syftet med en arbetsplan är att förbereda och genomföra ett fungerande boende för
      den enskilde och att ha en åtgärdsplan om boendet inte skulle fungera. Planen är
      kopplad till biståndet och utformas med beaktande av att träningslägenheten ska vara
      en förberedelse inför att erhålla en försökslägenhet eller annat mer permanent
                                                                     Dnr 8958-2020         Sid 3 (12)




boende. För att biståndet ska uppfylla sitt syfte måste arbetsplanen vara nära kopplad
till likvärdiga krav som ställs gentemot en hyresgäst på den ordinarie hyresmarknaden.
Om arbetsplanen inte efterföljs kan det innebära att den enskilde erbjuds ytterligare
stödinsatser, att biståndet upphör eller ges i annan form. Avsikten är inte att
arbetsplanen ska ses som en del av hyreskontraktet. En avvikelse från arbetsplanen kan
dock i vissa fall sammanfalla med ett agerande som kan få hyresrättsliga konsekvenser
utifrån det regelverk som gäller för upplåtelsen. Uppsägning av kontraktet kan ske,
enligt särskilt villkor i hyreskontraktet, i de fall då den enskilde inte längre har ett
gällande biståndsbeslut.

Svar på anmälarens synpunkter
Nämnden är överens med anmälaren, AA, om att arbetsplanen i det aktuella
ärendet är utformad på ett sätt som framstår som att träningslägenheten villkoras av
enskilda skrivelser i planen. I det aktuella ärendet utgörs arbetsplanen av den
handling som är rubricerad ”Överenskommelse för boende”. Planen kan ge intryck av
att hyreskontraktet kan sägas upp bl.a. vid misskött medicinering, vägran till
nykterhetskontroll eller om hyresgästen inte tillåter tillsynsbesök. Detta är inte
förenligt med 12 kap. jordabalken eller 2 kap. regeringsformen. Villkoren i dessa
delar skulle rätteligen inte ha funnits med i arbetsplanen.
Villkoren i planen är för skarpt formulerade då de kan ge intryck av att vara absoluta
krav för behållande av hyreskontrakt eller för rätten till bistånd. I detta sammanhang
vill nämnden emellertid förtydliga att dessa villkor, utifrån nämndens rutiner, inte
skulle åberopas som skäl vid en uppsägning av hyreskontraktet. I dessa delar är
alltså formuleringarna i sig för skarpa men speglar inte hur nämnden arbetar i
praktiken. I kontakten med den enskilde har arbetsplanen inte heller presenterats lika
skarpt som den kan framstå i skrift. Handläggande socialsekreterare har förklarat
för AA att syftet med överenskommelsen är att kunna följa upp och hitta lösningar
för att kvarboende ska fungera och att eventuella avsteg i första hand ska leda till
att en dialog initieras. Sådan dialog har också skett under de månader som
biståndet sedan har tillhandahållits genom att upprepade möten med AA har skett
för att hitta lösningar för att få stödet att fungera på bästa sätt. AA sköter sitt
boende och följer sin handlingsplan.
Biträdande chefer har i arbetet med yttrandet redogjort för att det också är det
generella förfarandet vid handläggningen av dessa ärenden att arbetsplanen inte
presenteras som ett absolut krav för bistånd eller behållande av hyreskontrakt;
handläggningen fokuserar på behovet av att följa upp den specifika insatsen.
Avseende skrivningen om förvaltningens rätt att gå in i försöks- och tränings-
lägenheter så går förvaltningens boendestödjare inte in i en lägenhet utan att vid
varje enskilt tillfälle inhämta samtycke från den enskilde. Skrivningen i arbetsplanen
skulle således inte ensam kunna åberopas för att bereda utförarna tillträde till
lägenheten. Även här är det skrivningen för skarp. I sammanhanget ska nämnas att
det kan finnas behov av att gå in i en lägenhet utan inhämtande av samtycke i
situationer där det finns stor oro för den boende.
Villkoren i arbetsplanen ska förstås som att de är kopplade till biståndsbeslutet.
Formuleringarna i den aktuella arbetsplanen är skarpt formulerade och kan uppfattas
som absoluta villkor för biståndet då de ställer krav på medicinering, nykterhets-
kontroller och tillsyn som inte är förenliga med socialtjänstlagen. Därmed skulle
kraven och förutsättningar för biståndet ha formulerats och tydliggjorts på annat sätt
liksom vilka krav som ställs för upprätthållande av biståndet. Nämnden vill
understryka att exempelvis nykterhet och att sköta vårdkontakter ligger till grund
vid ett ställningstagande för fortsatt bistånd i aktuell form eller om andra mer eller
mindre omfattande insatser bättre motsvarar den enskildes behov. Faktorer som
nykterhet och skötsamhet när det gäller ekonomi har avgörande betydelse för att få
möjlighet att erbjudas försökslägenhet. Det finns därför skäl att benämna dessa
faktorer i en arbetsplan men inte som absoluta krav eller villkor för fortsatt bistånd.
                                                                          Dnr 8958-2020          Sid 4 (12)

## Avslutande kommentarer

Stockholms stads riktlinjer om handläggning av försöks- och träningslägenheter
      är under översyn vid socialförvaltningen. En prioriterad fråga i samband med
      kommande revidering är att tydliggöra vilka delar av tillhandahållandet av
      försöks- och träningslägenheter som är hänförliga till biståndsbedömningen
      respektive hyresavtalet mellan nämnden och den enskilde.
      Tillhandahållandet av försöks- och träningslägenheter är en viktig del av det
      stödjande arbetet för personer utan tillgång till den ordinarie bostadsmarknaden som
      annars riskerar att fastna i hemlöshet. Insatsen ges i samverkan mellan Stockholms
      stad och hyresvärdar i staden. De sistnämnda måste väga sin möjlighet att
      tillhandahålla lägenheter för detta ändamål mot andra intressen som de har att
      förhålla sig till. De allmännyttiga bostadsbolagen har i sina ägardirektiv utöver att
      verka för social hållbarhet även bl.a. att medverka till åtgärder för ökad trygghet och
      attraktivitet i stadsmiljön. Om de krav nämnden kan ställa på biståndstagare i alltför
      hög utsträckning inskränks riskerar detta att urholka möjligheten att i praktiken
      tillhandahålla boende i den här formen. Nämnden vill med detta belysa att arbetet
      med målgruppen är komplext och att en anledning till att vissa villkor behöver gälla
      för biståndet är att alternativet annars riskerar bli att vissa utsatta individer kommer
      att stå utan ett långsiktigt stöd.
AA kommenterade remissvaret.

Rättsliga utgångspunkter
Socialtjänstens verksamhet ska bygga på respekt för människors
självbestämmanderätt och integritet (1 kap. 1 § socialtjänstlagen [2001:453],
SoL). Insatser för den enskilde ska utformas och genomföras tillsammans med
honom eller henne (3 kap. 5 § SoL).

Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på
annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning
(försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt (4 kap. 1 § SoL). Med
begreppet livsföring i övrigt avses alla de olika behov som den enskilde kan ha
för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Den enskilde har dock inte någon
ovillkorlig rätt att få en viss bestämd insats av socialtjänsten.

Det finns inte något stöd i SoL för att rätten till bistånd är avsedd att omfatta
tillhandahållande av bostad åt bostadslösa i allmänhet (jfr prop. 1979/80:1
s. 200 och 356 samt prop. 2000/01:80 s. 92). I rättspraxis har dock domstolarna
ansett att en enskild har rätt till bistånd från socialnämnden genom att den ska
tillhandahålla och ombesörja en bostad som uppfyller kraven på skälig
levnadsnivå om den enskilde är helt bostadslös och har speciella svårigheter att
skaffa sig en bostad på egen hand (se t.ex. RÅ 2004 ref. 130).

Om en kommunal nämnd när den tillhandahåller en bostad ingår ett avtal med
den enskilde som innebär att nämnden upplåter nyttjanderätt till bostad mot
betalning uppkommer ett hyresförhållande mellan parterna. Bestämmelserna i
12 kap. jordabalken (JB), hyreslagen, ska då tillämpas på hyresförhållandet.

Hyreslagen har ett socialt skyddssyfte, och bestämmelserna i lagen är som
huvudregel tvingande till hyresgästens förmån (12 kap. 1 § JB).
                                                                         Dnr 8958-2020     Sid 5 (12)




Omständigheterna i ärendet
Den 17 september 2020 ingick nämnden ett hyresavtal med AA om en
träningslägenhet. Nämnden upplät bostaden i andra hand till AA. I hyresavtalet
fanns en ikryssad ruta där det framgick att till avtalet var fogat särskilda regler
för boende i träningslägenhet. Nämnden lämnade in en handling benämnd
Överenskommelse för boende Träningslägenhet till JO i samband med att bl.a.
hyreskontrakt med eventuella bilagor som rör AA begärdes in.
Överenskommelsen var underskriven av AA och ansvarig socialsekreterare.

I överenskommelsen framgick i huvudsak följande:

      Beslut om träningslägenhet fattas i särskilt biståndsbeslut samt genom tecknande
      av hyreskontrakt. En förutsättning för beslutet är att du följer denna
      handlingsplan och de villkor i övrigt som följer av hyresavtalet.

      Kontakt med psykiatrin
      AA ska sköta kontakten med RPÖV, dr. BB, samt följa medicinsk ordination.

      Alkohol/narkotika
      Alkohol eller narkotika får inte förekomma i träningslägenheten. Hyresgästen är
      införstådd med, och respekterar, det alkohol- och drogförbud som råder under
      boendetiden samt medverkar i nykterhets- och drogkontroller på begäran. […]

      Regler att förhålla sig till
      […] I lägenheten får endast hyresgästen bo. […] Hyresgästen medger att
      personal vid misstanke om missbruk eller oro för fysisk eller psykisk ohälsa har
      rätt att gå in i lägenheten med huvudnyckel.

      Vilka åtgärder som ska vidtas om den enskilde ej följer handlingsplanen
      Om AA inte följer handlingsplanen kommer initialt en dialog mellan hyresgästen
      och biståndshandläggare för Enheten för vuxna att föras med syfte att komma till
      rätta med problematiken.
      Skulle AA fortsatt inte följa uppgjord handlingsplan eller på annat sätt missköter
      sitt boende riskerar du att bli uppsagd.
Den 25 september 2020 beviljade nämnden AA bistånd i form av boende i
träningslägenhet med stöd av 4 kap. 1 § SoL. I beslutet angavs att det gällde
under förutsättning att AA följde den uppgjorda handlingsplanen.

Bedömning
Inriktningen på min granskning
AA har tolkat överenskommelsen med krav för boende i träningslägenhet som
en del av hyresavtalet. Nämnden har i sitt svar till JO uppgett att villkoren i
överenskommelsen var en del av biståndsbeslutet, och har förklarat att avsikten
inte varit att kraven för träningslägenhet ska ses som en del av hyreskontraktet.

I hyresavtalet mellan AA och nämnden framgår att särskilda regler för boende i
träningslägenhet är fogade till avtalet. De särskilda reglerna utgörs av den
handling, benämnd Överenskommelse för boende Träningslägenhet, som AA
fogat till sin anmälan till JO. Mot bakgrund av att överenskommelsen fogades
                                                                    Dnr 8958-2020       Sid 6 (12)




till avtalet har jag förståelse för att AA har tolkat det som att den var en del av
hyresavtalet, och även jag är av uppfattningen att överenskommelsen i och med
att den fogades till hyresavtalet är en del av avtalet.

De krav som socialtjänsten ställt på AA i hyresavtalet och tillhörande
överenskommelse är problematiska från rättsliga utgångspunkter. Jag kommer i
det följande att förklara varför det är så och kommentera kraven på att AA ska
ha viss kontakt med hälso- och sjukvården, följa medicinsk ordination,
medverka till nykterhets- och drogkontroller, tåla tillsyns- och hembesök i
bostaden samt acceptera att endast hon själv får bo i lägenheten.

Krav på att den enskilde har viss kontakt med hälso- och sjukvården
samt följer medicinsk ordination
Enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), HSL, ska vården ges med respekt
för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den
som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården
(3 kap. 1 § andra stycket HSL). En utgångspunkt är att vården ska vara frivillig
och genomföras i samråd med den som är i behov av vård. Hälso- och
sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls, vilket
bl.a. innebär att vården särskilt ska bygga på respekt för patientens
självbestämmande och integritet (5 kap. 1 § 3 HSL). Vården ska ha en
medmänsklig och förstående inriktning och genomföras i samråd med patienten.
Eftersom vården är helt frivillig kan en patient motsätta sig att en viss
vårdåtgärd vidtas (prop. 1984/85:181 s. 96).

En motsvarande bestämmelse om patientens självbestämmande och integritet
finns i 4 kap. 2 § patientlagen (2014:821) där det även slås fast att hälso- och
sjukvård inte får ges utan patientens samtycke om inte annat följer av lag. Ett
samtycke kan lämnas skriftligen, muntligen eller genom att patienten på annat
sätt visar att han eller hon samtycker till den aktuella åtgärden. De nu
redovisade reglerna i HSL och patientlagen gäller på hälso- och sjukvårdens
område och reglerar den grundläggande principen om en patients
självbestämmande och integritet. Som jag pekat på ovan finns liknande
bestämmelser om självbestämmande och integritet i 1 kap. 1 § och 3 kap. 5 §
SoL. Jag vill framhålla att en nämnd som tillhandahåller en bostad till en
enskild, oavsett om detta grundas på ett offentligrättsligt beslut om bistånd
enligt SoL eller om nämnden ingått ett hyresavtal med den enskilde, inte kan
ställa krav på några som helst vård- eller vårdfrämjande åtgärder som den
enskilde inte har samtyckt till. En socialnämnd har alltså inte rätt att kräva att en
enskild uppsöker hälso- och sjukvården. Nämnden kan då inte heller kräva att
den enskilde tar viss medicin eller har kontakt med en viss läkare. Trots
avsaknad av lagstöd har nämnden ställt krav på att AA skulle ha viss
läkarkontakt och att hon skulle följa medicinsk ordination.

I sitt svar till JO har nämnden medgett att reglerna och kraven för
träningslägenhet ger intryck av att den enskilde kan förlora hyreskontraktet om
                                                                  Dnr 8958-2020      Sid 7 (12)




han eller hon missköter sin medicinering och att sådana krav inte är förenliga
med hyreslagen eller RF. Nämnden uppger dock att den inte skulle åberopa
villkoren om medicinering som grund för uppsägning av hyreskontraktet.
Nämnden har dock inte gett någon närmare förklaring till varför kraven på viss
medicinering och viss läkarkontakt över huvud taget finns med som en bilaga
till hyresavtalet och i överenskommelsen med kraven för träningslägenhet.

Vid en genomgång av hyresavtalet och nämndens krav för träningslägenhet
framgår klart att om AA inte har viss kontakt med vården eller inte följer
medicinsk ordination, så riskerar hon att förlora träningslägenheten. Jag har full
förståelse för att AA tolkat avtalet på detta vis.

Jag ser allvarligt på att nämnden över huvud taget krävt att AA ska ha viss
kontakt med vården och att hon ska ta viss medicin och att nämnden i avtalet
och överenskommelsen angett att AA annars riskerar att förlora sin bostad.

Krav på medverkan till nykterhets- och drogkontroller
Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) är varje medborgare gentemot det
allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. JO har uttalat att tagande
av drogtest är att betrakta som ett sådant ingrepp (se t.ex. JO 2009/10 s. 39).

Skyddet mot kroppsligt ingrepp gäller endast sådana som är påtvingade. Ett
ingrepp som sker med den enskildes medgivande omfattas inte. Ett ingrepp är
påtvingat om det allmänna använder våld för att genomdriva åtgärder.
Detsamma kan även vara fallet om den enskildes motstånd bryts genom hot om
någon sanktion. Ett ingrepp torde också vara påtvingat om en företrädare för det
allmänna uppträder på ett sådant sätt som får till följd att någon med fog
uppfattar sig vara tvungen att gå med på en undersökning eller provtagning.
Som exempel på sådant uppträdande kan nämnas underförstådda eller
uttryckliga påtryckningar av olika slag (se t.ex. JO 2003/04 s. 72 och JO
2010/11 s. 509).

För att det ska vara fråga om verklig frivillighet krävs vidare att den enskilde,
på ett för denne begripligt sätt, har fått så mycket information om den planerade
åtgärden att det är tydligt för honom eller henne vilka handlingsalternativ som
står till buds och mot denna bakgrund kan fatta ett välgrundat beslut, utan att
utsättas för några obehöriga påtryckningar (se t.ex. JO 2018/19 s. 482 och JO
2018/19 s. 487).

AA har uppgett att hon känt sig tvingad att skriva under hyresavtalet med
tillhörande överenskommelse med nämndens krav för träningslägenhet för att få
tillgång till bostaden. Av utredningen i ärendet framgår inte vilken information
AA fick av nämnden innan hon skrev under handlingarna. Jag kan konstatera att
det av nämndens regler för träningslägenhet framgår att AA på begäran måste
gå med på drogkontroller. Skrivningen ger intryck av att AA vid varje enskilt
tillfälle när nämnden begär det inte har något val utan måste gå med på att
genomgå ett drogtest. För att det ska röra sig om ett reellt samtycke från den
                                                                  Dnr 8958-2020      Sid 8 (12)




enskilde måste nämnden inför varje tillfälle, om och när frågan om drogtest
aktualiseras, begära in ett informerat och giltigt samtycke från honom eller
henne. I detta sammanhang måste även beaktas att AA enligt avtalet riskerar att
förlora sin bostad om hon inte skulle gå med på drogkontroller, och det finns
därmed en uppenbar risk för att den enskilde inte uppfattar möjligheten att avstå
från drogkontroller som ett verkligt alternativ. Skrivningen i hyresavtalet att AA
på begäran ska genomgå drogtest, och att hon riskerar att förlora sin bostad om
hon inte går med på detta innebär därför enligt min mening att det inte rör sig
om ett reellt samtycke. Kraven i dessa delar står alltså i strid med
bestämmelserna om skydd mot påtvingat kroppsligt ingrepp i 2 kap. 6 § RF,
vilket jag ser allvarligt på.

Krav på tillsyns- och hembesök i bostaden
Var och en är enligt 2 kap. 6 § RF skyddad mot bl.a. husrannsakan och liknande
intrång från det allmännas sida.

Med husrannsakan avses varje undersökning av hus, rum eller slutet
förvaringsställe som görs av en myndighet, oavsett syftet med undersökningen.
I begreppet liknande intrång ryms sådana intrång i någons bostad som inte sker i
undersökningssyfte (se prop. 1975/76:209 s. 147). Skyddet mot intrång i
2 kap. 6 § RF får endast begränsas genom lag (2 kap. 20 § RF).

Det finns inte någon bestämmelse som ger socialtjänsten rätt att gå in i en
enskilds bostad oavsett vad syftet med detta skulle vara. Hembesök som
utredningsåtgärd måste hanteras med stor försiktighet och får inte användas
rutinmässigt (se t.ex. JO 2011/12 s. 377). Skyddet mot intrång i den enskildes
bostad gäller dock bara påtvingade ingrepp. Den enskilde kan alltså samtycka
till att socialnämndens personal besöker honom eller henne i bostaden. JO har i
flera tidigare beslut poängterat att ett sådant samtycke måste vara reellt och det
får alltså inte vara fråga om att den enskilde samtycker till ett hembesök för att
han eller hon känner sig tvingad att göra det (se t.ex. JO 2011/12 s. 392 och JO
2013/14 s. 392). Nämndens handläggare måste i förväg höra av sig till den
enskilde och innan besöket diskutera saken med den enskilde. Det är alltså
avgörande för att ett hembesök ska få göras att den enskilde haft möjlighet att ta
ställning till om han eller hon vill acceptera ett besök. När det gäller oanmälda
hembesök är utrymmet mycket begränsat och sådana besök bör endast kunna
godtas i undantagsfall, t.ex. om socialtjänsten befarar att det föreligger en
nödsituation (se t.ex. JO 2013/14 s. 387 och JO 2020/21 s. 470).

Om socialtjänstens medarbetare genomför ett oanmält hembesök finns det en
uppenbar risk att den enskilde inte anser sig ha något annat val än att släppa in
dem, och det kan mot den bakgrunden sättas i fråga hur reellt ett samtycke då
egentligen är (se JO:s beslut den 18 oktober 2021, dnr 1188-2020).

Enligt 11 kap. 1 § SoL ska socialnämnden utan dröjsmål inleda utredning av
vad som genom ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom
och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden. En utredning behöver dock
                                                                  Dnr 8958-2020       Sid 9 (12)




inte inledas om det redan från början står klart att nämnden inte kan eller bör
vidta några åtgärder. I motiven till bestämmelsen betonas dock särskilt
kommunens yttersta ansvar för att de som vistas i kommunen får det stöd och
den hjälp som de behöver. Om det blir känt att någon kan vara i behov av stöd
eller hjälp, är alltså socialnämnden skyldig att utreda hur behovet ska kunna
avhjälpas (se prop. 1979/80:1 s. 562).

JO har också i flera tidigare ärenden slagit fast att om syftet med ett hembesök
är att kontrollera hemförhållandena så är det en sådan utredningsåtgärd som bör
vidtas inom ramen för en inledd utredning (se t.ex. JO 2015/16 s. 377 och JO
2020/21 s. 470). Varken utredningen i ärendet eller nämndens remissvar ger
något svar på frågan om hembesöken genomförs inom ramen för en utredning
eller inte. Jag nöjer mig därför med att påminna nämnden om detta.

Det framgår klart av nämndens regler för träningslägenhet att nämnden kräver
att hyresgästen ska gå med på att hyresvärden, dvs. nämnden, vid misstanke om
missbruk eller oro för fysisk eller psykisk ohälsa har rätt att gå in i lägenheten.

Nämnden har i sitt svar till JO uppgett att förvaltningens boendestödjare alltid
inhämtar samtycke från den enskilde innan de går in i den enskildes bostad, och
att skrivningen i Överenskommelse för boende Träningslägenhet inte ensamt
åberopas av nämnden för att bereda dess medarbetare tillträde till lägenheten.
Nämnden medger även att skrivningen i denna del är för skarpt formulerad.
Nämnden har dock inte heller här gett någon förklaring till hur det kommer sig
att kraven på tillsyns- och hembesök finns med som en bilaga till hyresavtalet.

Även om man godtar nämndens uppgift att skrivningen i överenskommelsen
inte ensamt skulle åberopas för att bereda sig tillträde till AA:s lägenhet
kvarstår det faktum att nämnden ändå fört in ett generellt krav på hembesök i
nämnda överenskommelse, och för den enskilde ligger det nära till hands att
uppfatta saken så att man genom överenskommelsen och hyresavtalet alltid
måste gå med på hembesök. Det råder ett ojämnt styrkeförhållande mellan den
enskilde och nämnden och jag har svårt att se att AA haft någon verklig
möjlighet att påverka innehållet i hyreskontraktet och bilagan med nämndens
krav för träningslägenhet. Det faktum att den enskilde måste gå med på
nämndens krav på hembesök för att få tillgång till bostaden talar för att han eller
hon ”tvingas” att efterge skyddet mot husrannsakan och liknande intrång från
det allmännas sida.

Även om en undersökning av AA bostad i ett enskilt fall inte nödvändigtvis
skulle strida mot reglerna om skydd mot husrannsakan innebär detta inte att
personal utan vidare har rätt att göra en sådan undersökning. I och med att
nämnden hyr ut träningslägenheten till AA har det som jag redan påpekat
uppstått ett hyresavtal mellan parterna. En hyresvärd har rätt att utan uppskov få
tillträde till bostaden för att utöva nödvändig tillsyn eller utföra förbättrings-
arbeten som inte kan skjutas upp utan skada (12 kap. 26 § JB). Det ska alltså
vara fråga om brådskande åtgärder. Ett kontraktsvillkor som ger hyresvärden en
                                                                    Dnr 8958-2020       Sid 10 (12)




längre gående rätt att få tillträde till bostaden än vad bestämmelsen föreskriver
är inte giltigt (12 kap. 1 § femte stycket JB). Det var alltså inte möjligt för
nämnden att ta in ett sådant generellt villkor i hyreskontraktet med bindande
verkan mot AA Detta innebär att AA haft laglig rätt att neka socialtjänstens
personal tillträde till bostaden.

Jag kan alltså konstatera att nämnden i strid med grundlag och hyreslagens
bestämmelser fört in krav på generella tillsyns- och hembesök i hyresavtalet
med AA, vilket jag ser med stort allvar på.

Krav på att endast den enskilde får bo i lägenheten
Enligt artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen, har var och
en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
En offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutandet av denna rättighet annat
än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med
hänsyn till vissa särskilt angivna intressen, bl.a. förebyggande av oordning eller
brott eller till skydd för hälsa eller för andra personers fri- och rättigheter.

Jag har i ett tidigare ärende uttalat att en socialnämnd inte kan begränsa rätten
för t.ex. en anhörig att besöka en enskild i dennes bostad (se JO 2019/20 s. 460).
Frågan här är om nämnden haft rätt att i hyresavtalet med AA kräva att endast
hon fick bo i lägenheten. För denna fråga är artikel 8 i Europakonventionen och
vissa bestämmelser i jordabalken av avgörande betydelse.

Varken SoL eller någon annan lag kan begränsa rätten för AA:s närstående att
bo tillsammans med henne, och rätten till respekt för privat- och familjeliv
enligt artikel 8 i Europakonventionen gäller även när nämnden hyr ut en bostad.
Skyddet för hemmet är även en viktig aspekt av denna rätt. Den generella
skrivningen om att endast AA får bo i lägenheten kan därför komma att stå i
strid med artikel 8 i Europakonventionen och rätten till respekt för privat- och
familjeliv.

Nämndens krav om att endast AA får bo i lägenheten är även problematiskt mot
bakgrund av vissa bestämmelser i hyreslagen. Som jag redan påpekat är
hyreslagens bestämmelser tillämpliga på avtalet mellan nämnden och AA.
Hyreslagen reglerar hyresvärdens och hyresgästens skyldigheter gentemot
varandra, och bestämmelserna är tvingande till förmån för hyresgästen. Parterna
kan avtala om andra inskränkningar under förutsättning att de inte strider mot
tvingande lagstiftning. Enligt 12 kap. 39 § JB får hyresgästen inte utan
hyresvärdens samtycke hyra ut lägenheten i andra hand till någon för
självständigt nyttjande. Det krävs alltså tillstånd av hyresvärden för att
hyresgästen ska få hyra ut lägenheten i andra hand. Däremot krävs inte något
sådant tillstånd för att hyresgästen ska kunna ha en inneboende, vilket framgår
av 12 kap. 41 § JB. Regeln i 12 kap. 41 § JB är tvingande och en hyresvärd kan
alltså inte hindra hyresgästen att ha t.ex. en inneboende. Endast om en
inneboende medför men för hyresvärden kan denna motsätta sig detta. En sådan
                                                                   Dnr 8958-2020       Sid 11 (12)




bedömning måste hyresvärden göra utifrån omständigheterna i det enskilda
fallet. Om hyresgästen i alltför stor omfattning har inneboenden eller hyr ut
lägenheten kan hyresrätten, om rättelse ej vidtages utan dröjsmål efter
tillsägelse, förverkas. Om det som läggs hyresgästen till last är av ringa
betydelse förverkas dock inte hyresrätten. Allt detta ska avgöras efter
omständigheterna i det enskilda fallet och en hyresvärd har alltså inte rätt att
redan i hyresavtalet kräva att endast hyresgästen får bo i lägenheten.

Mot denna bakgrund kan jag konstatera att nämnden inte haft rätt att ställa krav
på att endast AA får bo i lägenheten. Ett sådant villkor står i strid med reglerna i
hyreslagen och kan som påtalats ovan även komma att stå i strid med reglerna i
artikel 8 i Europakonventionen.

Avslutande synpunkter
Min granskning har visat på omfattande brister när det gäller nämndens
handläggning av AA:s ärende. Nämnden har utan stöd i lag ställt krav på att AA
ska ha viss kontakt med hälso- och sjukvården och att hon ska följa medicinsk
ordination. Nämnden har också ställt krav på att AA på begäran ska medverka
till nykterhets- och drogkontroller, vilket som påtalats ovan står i strid med
bestämmelserna om skydd mot påtvingat kroppsligt ingrepp i 2 kap. 6 § RF.
Nämnden har vidare i strid med hyreslagens bestämmelser fört in krav på
generella tillsyns- och hembesök i hyresavtalet med AA. Nämnden har därtill i
strid med reglerna i hyreslagen ställt krav på att endast AA får bo i lägenheten.

En grundläggande förutsättning är att den offentliga makten utövas under
lagarna och i den svenska rättsordningen framgår den s.k. legalitetsprincipen
redan av 1 kap. 1 § RF. Principen innebär att all maktutövning ska vara grundad
på lag eller annan författning (se Bull och Sterzel, Regeringsformen – en
kommentar, 2019, s. 49 ff.). Avsikten är att förvaltningen ska vara normenlig
och inte godtycklig. Legalitetsprincipen kommer även till uttryck i 5 § första
stycket förvaltningslagen (2017:900) där det anges att en myndighet endast får
vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen.

Granskningen av detta ärende visar att nämnden inte i tillräcklig utsträckning
tagit reda på om den haft stöd i rättsordningen för sina åtgärder och jag kan inte
dra någon annan slutsats än att nämnden inte har gjort någon mer ingående
analys av de rättsliga frågorna när den formulerade hyresavtalet och kraven för
träningslägenhet. Varken Europakonventionens och regeringsformens
bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna eller hyreslagens
tvingande bestämmelser till skydd för den enskilde hyresgästen förefaller ha
ägnats tillräcklig uppmärksamhet och min granskning tyder på att nämndens
förvaltning saknar tillräcklig kunskap om detta regelverk. Jag ser med allvar på
bristerna i detta avseende.

Jag vill avslutningsvis konstatera att nämnden i hyresavtalet och de särskilda
villkoren för träningslägenhet ger sken av att ha rätt att kräva åtskilligt av AA.
Jag vill särskilt peka på att flera av de krav som nämnden felaktigt uppger sig ha
                                                                 Dnr 8958-2020       Sid 12 (12)




strider med den enskildes grundläggande fri- och rättigheter. Att nämnden sedan
också felaktigt angett att AA riskerar att bli av med bostaden om hon inte följer
de krav som nämnden inte haft rätt att ställa gör saken än mer allvarlig.
Sammantaget gör detta att jag bedömer de brister som framkommit som så
omfattande att Södermalms stadsdelsnämnd i Stockholms kommun förtjänar
allvarlig kritik.

Nämnden har uppgett att den ser över sina riktlinjer om handläggningen av
försöks- och träningslägenheter, vilket jag ser som en absolut nödvändighet. Jag
utgår från att den i det arbetet beaktar den kritik som jag nu riktat mot nämnden.

Socialnämnden i Stockholms kommun har det kommunövergripande ansvaret i
kommunen och ansvarar t.ex. för kommunens utvecklingsverksamhet inom
socialtjänstens område. Av stadsdelsnämndens svar till JO framgår att även
socialförvaltningen centralt avser att se över sina riktlinjer när det gäller
handläggningen av försöks- och träningslägenheter. Jag har tidigare kritiserat
Farsta stadsdelsnämnd i Stockholms kommun för att ha genomsökt en
träningslägenhet utan samtycke (se JO 2018/19 s. 482). Mot den bakgrunden
finns det skäl för mig att skicka en kopia av detta beslut till Socialnämnden i
Stockholm. Jag skickar även en kopia av beslutet till Inspektionen för vård och
omsorg.

Ärendet avslutas.
