# Fråga bl.a. om kravet på dokumentation av samtycke till en placering av en 16-årig yngling i ett HVB-hem

JO 2005-04-07 dnr 897-2003

## Beslut

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                      Sid
                                                                       2005-04-07          897-2003                1 (8)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga bl.a. om kravet på dokumentation av samtycke till en placering av
                        en 16-årig yngling i ett HVB-hem


                        I en anmälan till JO framförde makarna AA och BB klagomål mot Hägerstens
                        stadsdelsnämnd i Stockholms kommun angående handläggningen av två ärenden
                        enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)
                        rörande två av deras barn, CC, född 1984, och DD, född 1986.

                        AA och BB anförde i huvudsak följande. Ordföranden i stadsdelsnämndens sociala
                        delegation beslutade den 15 mars 2001 att omedelbart omhänderta CC. De fick inte
                        ta del av beslutet eller underlaget för beslutet. Beslutet underställdes inte länsrätten
                        trots att omhändertagandet varade till den 23 april 2001. DD omhändertogs i maj
                        2001. De fick inte någon information om omhändertagandet eller om var DD fanns.
                        Eftersom det inte hade meddelats något formellt beslut om att inte röja var dottern
                        vistades kunde de inte överklaga i det avseendet. Det jourhem i vilket DD var
                        placerad brast i omsorg om DD.

                        Till anmälan fogades en skrivelse från advokaten EE. I skrivelsen framfördes
                        synpunkter på de aktuella ärendenas handläggning. Utöver vad som hade tagits upp
                        i anmälan anmärkte han mot bl.a. att den utredning som legat till grund för ansökan
                        (varmed torde åsyftas ansökan om LVU rörande DD; JO:s anmärkning) inte hade
                        överlämnats till föräldrarna i tillräckligt god tid inför behandlingen i nämnden samt
                        att de vid mottagandet av utredningen inte hade underrättats om att prövningen i
                        nämnden var utsatt till påföljande dag.

                        Inledningsvis inlånades nämndens akter i original rörande CC och DD för åren
                        2001–2003. Från Länsrätten i Stockholms län inhämtades ett beslut meddelat den
                        23 augusti 2001 i mål nr 13507-01 E avseende omedelbart omhändertagande av CC
                        enligt beslut den 10 augusti 2001 av en ledamot i nämndens sociala delegation.

                        Därefter anmodades Hägerstens stadsdelsnämnd att inkomma med utredning och
                        yttrande över vad som hade framförts i anmälan. De inlånade akterna återställdes
                        därvid till nämnden.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                       Dnr 897-2003     Sid 2 (8)




Nämnden, sociala delegationen, lämnade som sitt remissvar ett tjänsteutlåtande
upprättat av tf. avdelningschefen FF och socialsekreteraren GG, båda vid
Hägerstens stadsdelsförvaltning. I utlåtandet anfördes bl.a. följande.
      /– – – /
      Med anledning av familjesituationen samt CC:s kriminella beteende omhändertogs
      CC. enligt 6 § LVU 2001-03-15 och placerades på Hasselakollektivet i Värmland.
      2001-03-23 övergick vården till § 6g Sol då CC. och föräldrarna samtyckte till
      vården.
      /– – –/
      Svar angående juridiska felaktigheter i ärendet.
      1. Av journalanteckningar 2001-03-15 framgår att handläggaren ringde familjen för
      att informera om det omedelbara omhändertagandet av CC. Föräldrarna var mycket
      nöjda med detta beslut. Beslut sändes samma dag per post till familjen. Underställan
      till länsrätten gällande omedelbart omhändertagande enligt § 6 LVU skrevs och
      sändes 2001-03-16.
      2. Handläggarna försökte nå föräldrarna under hela dagen per telefon (se
      journalanteckningar), fick dock ingen kontakt. I samråd med enhetschefen gjordes
      bedömningen att informationen var av den art att den ej skulle lämnas på en
      telefonsvarare. Vi hade inte för avsikt att undanhålla föräldrarna flickans
      vistelseadress. Handläggarna sände ordförandes beslut enligt 6 § LVU gällande DD
      till familjen 2001-05-11. Ordförande i sociala delegationen beslutade om vården
      enligt 11 § 1 st LVU 2001-05-22 vilket skickades till föräldrarna samma dag.
      /– – –/
      4. Enhetschef HH, enhetschef JJ, AA samt AA:s ombud EE träffades vid ett möte
      2001-05-30. Vid detta möte informerades om sociala delegationens möte morgonen
      2001-06-07. Den exakta tidpunkten informerades om dagen innan mötet. Den
      skriftliga sammanställningen av utredningen delgavs dagen innan mötet direkt i
      familjens brevlåda. Vi beklagar att delgivningen lämnades väl sent.
Till remissvaret fogades beslut avseende omedelbart omhändertagande av CC och
DD, utredningar, journalanteckningar m.m.

Från förvaltningen inhämtades kopior av akten rörande CC avseende perioden
mars–maj 2001 varvid ämbetet tillställdes även akterna rörande DD och barnens
bror KK för samma period.

Vid kontroll med registrator på Länsrätten i Stockholms län framkom att länsrätten
hade prövat endast det omedelbara omhändertagande av CC som ägde rum i
augusti 2001 (se ovan nämnda mål nr 13507-01 E).

AA och BB bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Den 25 augusti 2003 anmodades Hägerstens stadsdelsförvaltning att inkomma med
kompletterande upplysningar enligt följande.

      A. Nämnden har i sitt remissvar anfört att en underställning rörande beslutet om att
      omedelbart omhänderta CC skrevs och sändes till Länsrätten i Stockholms län den
      16 mars 2001. Såvitt JO har kunnat utröna har denna underställning inte inkommit
      till länsrätten. JO hemställer att förvaltningen lämnar närmare upplysningar om hur
      den aktuella underställningen hanterades.
                                                                          Dnr 897-2003     Sid 3 (8)




      B. Enligt nämndens remissvar övergick i mars 2001 vården enligt LVU till vård
      enligt socialtjänstlagen eftersom CC och hans föräldrar samtyckte till vården. Vid
      granskningen av akten har inte kunnat återfinnas några uppgifter om att de lämnat ett
      sådant samtycke. JO hemställer därför att förvaltningen lämnar upplysningar om när
      och i vilket sammanhang de berörda lämnade samtycke till placeringen. Härvid skall
      även dokumentationsfrågan kommenteras.
Hägerstens stadsdelsnämnd, sociala delegationen, ingav som svar ett yttrande
upprättat av vikarierande enhetschefen LL och socialsekreteraren GG, båda vid
Hägerstens stadsdelsförvaltning. I yttrandet anfördes i huvudsak följande.

      Fråga A.
      Beslutet om omedelbart omhändertagande fattades 2001-03-15, och skall
      underställas länsrätten för fastställande inom sju dagar. CC hade då varit placerad
      enligt § 6 g SoL hos sin farmor, och stannade kvar hos farmodern. Beslutet blev
      därmed inte verkställt, på så sätt att hans frihet skulle ha inskränkts eller att han
      förflyttats någon annanstans. Fortsatt LVU-handläggning förbereddes i form av ett
      PM och beslutsdokument om underställning till länsrätten. I ett möte med
      föräldrarna 2001-03-20, fem dagar efter beslutet om omhändertagande, lämnade
      föräldrarna och CC samtycke till frivillig vård genom socialtjänstlagen.
      Förvaltningens bedömning var att fortsatt vård kunde ske under frivilliga former.
      Beslutet om omedelbart omhändertagande blev därmed aldrig verkställt. Därför
      överlämnades beslutet beklagligtvis inte till länsrätten för prövning. Någon LVU-
      ansökan gjordes inte, utan vården fortsatte vid det tillfället under frivilliga former.

      Fråga B.
      Efter beslutet om omhändertagande ägde ett möte rum 2001-03-20 på socialtjänsten
      angående planering av fortsatt vård. CC hade beretts plats på Hasselakollektivet.
      Han själv och föräldrarna var positiva till den erbjudna vården. Mötet är
      dokumenterat i form av journalanteckningar i både CC:s och brodern S:s akt.
      Journalanteckning har införts 2001-03-21, avseende ett möte med föräldrarna 2001-
      03-20 i broderns akt. (– – –) En journalanteckning har införts i CC:s akt 2003-04-01,
      avseende samma möte. Anledningen till att mötet dokumenterats i två akter är att
      båda barnen var aktuella samtidigt, och handläggarna samarbetade med föräldrarna i
      form av möten där angelägenheter avseende båda barnen hanterades. Av
      journalanteckningarna i broderns akt framgår att frivillig vård diskuterats angående
      CC på mötet, och att föräldrarna har haft en positiv inställning. Det finns ett beslut
      om bistånd enligt § 6 g SoL för CC i form av placering på Hasselakollektivet fr.o.m.
      2001-03-23.

      Kommentarer
      Stadsdelsförvaltningen är ombedd att avlämna kommentarer kring dokumentationen.
      Vid genomgång av dokumentationen av ärendet kan konstateras att handläggningen
      dokumenterats i tre akter. I arbetet med en familj där flera barn är aktuella hos
      socialtjänsten är det ofta svårt att särskilja dokumentationen av kontakttillfällen som
      berört båda barnen. I det här fallet har mötet där föräldrarna lämnade samtycke till
      vården av CC även dokumenterats i broderns akt, där det även finns en tydligare
      anteckning om att föräldrarna haft positiv inställning till fortsatt frivillig vård.
      Självklart borde föräldrarnas samtycke dokumenterats skriftligt genom undertecknat
      samtycke till vårdplan.
      Handläggningen skedde vid en tid då datorisering av dokumentationen var i
      initialskede, med ovana och kunskapsbrister om datasystemet. Därmed ökade även
      risken för sammanblandning av dokumentationen i handläggning där flera barn i
      samma familj var aktuella hos socialtjänsten.
                                                                        Dnr 897-2003    Sid 4 (8)




      Utöver frågor kring dokumentationen konstaterar förvaltningen att beslutet om
      omedelbart omhändertagande borde ha underställts länsrättens prövning trots att
      verkställighet inte skedde.
      Förvaltningens handläggningsrutiner i dag är klara och entydiga på så sätt att beslut
      om omhändertagande underställs länsrättens prövning oavsett om verkställighet
      skett eller inte. Vidare dokumenteras vårdnadshavarnas inställning i form av
      undertecknat samtycke/ej samtycke till vårdplan.
AA och BB fick del av det nya remissvaret och bereddes tillfälle att yttra sig
däröver.

I ett beslut den 7 april 2005 anförde JO André följande.

Den 1 januari 2002 trädde en ny socialtjänstlag (2001:453), SoL, i kraft. I
förevarande ärende behandlas händelser och omständigheter som ägde rum under
den tid socialtjänstlagen (1980:620) var gällande och i remissvaret har hänvisats till
den lagen. Jag har emellertid valt att, om inte annat anges, här hänvisa till den nya
socialtjänstlagen, som i de avseenden som nu behandlas inte har inneburit någon
ändring i sak.

Beslut den 15 mars 2001 att med stöd av 6 § LVU omedelbart
omhänderta CC
Enligt 6 § LVU ankommer det på socialnämnden att besluta i ärende om
omedelbart omhändertagande. Om nämndens beslut om omedelbart
omhändertagande inte kan avvaktas, får nämndens ordförande eller någon annan
ledamot som nämnden har förordnat besluta om omhändertagande.

Av 7 § LVU framgår att ett beslut om omedelbart omhändertagande skall
underställas länsrätten inom en vecka från den dag då beslutet fattades. Om
beslutet inte har underställts länsrätten inom föreskriven tid, upphör
omhändertagandet. Har ledamot av nämnden fattat beslutet ankommer det på
ledamoten att se till att underställning äger rum. Den i 7 § LVU utsatta tidsfristen
för underställning innebär inte att nämnden eller, i förekommande fall, ledamoten
utan anledning kan avvakta utgången av underställningstiden. Underställning skall
ske så snart som möjligt. Det är inte avsett att nämnden under tidsfristen skall
bedöma om det finns skäl för ett underställande eller om omhändertagandet skall
upphävas. Själva beslutet kan således i allmänhet inges samma dag som det fattas
eller påföljande dag. Som motivering till tidsfristen anfördes i förarbetena till
lagstiftningen följande (prop. 1979/80:1 s. 591).

      Det kan emellertid vara nödvändigt att vid beslutet foga även annan utredning som
      finns tillgänglig hos nämnden. Vid helger kan det vara svårt att få tag på sådan
      utredning. Också den försening av postbefordran som mellankommande helgdagar
      kan innebära måste beaktas.
Ordföranden i Hägerstens stadsdelsnämnd beslöt den 15 mars 2001 om omedelbart
omhändertagande av CC. Det har inte framkommit något som tyder på att en sådan
situation som åsyftats i förarbetena har varit aktuell. Det ålåg därför ordföranden
att se till att beslutet underställdes länsrätten utan dröjsmål.
                                                                     Dnr 897-2003    Sid 5 (8)




Enligt det första remissvaret underställdes länsrätten beslutet om omedelbart
omhändertagande av CC den 16 mars 2001. Sedan denna uppgift, på förekommen
anledning, hade kontrollerats med länsrätten och en förnyad remiss skett framkom
emellertid att beslutet aldrig hade underställts länsrätten. Att förvaltningen har
lämnat en felaktig uppgift till JO i denna fråga är givetvis helt oacceptabelt.
Orsaken till att den felaktiga uppgiften har lämnats kan vara att det av
dokumentationen i ärendet inte framgår att den blankett om underställning som
hade upprättats inte gavs in till länsrätten. Jag återkommer till frågor rörande
dokumentationen i ärendet nedan. Jag vill dock redan här påpeka att det är
allvarligt att det i ett ärende angående omedelbart omhändertagande inte kan klart
utläsas av handlingarna om bestämmelser som har tillkommit för att garantera en
rättssäker handläggning har följts.

Upphörande av det omedelbara omhändertagandet och samtycke till
vård enligt socialtjänstlagen m.m.
Omhändertagandet av CC upphörde i vart fall senast vid underställningstidens
utgång till följd av att underställning av beslutet aldrig skedde (se 7 § tredje stycket
LVU). Vården av CC utanför hemmet fortsatte dock. Det kan sättas i fråga vilken
rättslig grund som fanns för vården efter det att det omedelbara omhändertagandet
hade upphört.

Nämnden har i sitt remissvar anfört att CC, med föräldrarnas samtycke, beretts
vård med stöd av socialtjänstlagen. Av anmälan framgår dock att såväl föräldrarna
som deras offentliga biträde har uppfattat att vården enlig LVU har pågått till den
23 april 2001.

Ett genomgående problem för bedömningen av ärendet är de brister som finns i
dokumentationen. Jag har ovan pekat på saken när det gäller oklarheten om
huruvida beslutet om omedelbart omhändertagande hade underställts länsrätten.
Med anledning av vad som kommit fram vid min granskning av ärendet vill jag när
det gäller dokumentationen framhålla följande.

Enligt 11 kap. 1 § andra stycket SoL skall vad som framkommit vid utredning och
som har betydelse för ett ärendes avgörande tillvaratas på ett betryggande sätt.
Enligt 11 kap. 5 § SoL skall handläggningen av ärenden som rör enskilda samt
genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling dokumenteras.
Dokumentationen skall utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt
faktiska omständigheter och händelser av betydelse.

Det är av största vikt från rättssäkerhetssynpunkt att dokumentationsskyldigheten
fullgörs. En korrekt dokumentation är en förutsättning för att den som ärendet rör
skall kunna följa handläggningen vid nämnden. Dokumentationen skall också
säkerställa ärendets handläggning i den ordinarie handläggarens frånvaro, trygga
nämndens beslutsunderlag samt ge möjlighet till granskning av ärendet i efterhand.
Dokumentationen får inte vara för knapphändig och summarisk. Den måste vidare
ha aktualitet. Det skall vid varje tidpunkt vara möjligt att se vad som framkommit i
                                                                  Dnr 897-2003   Sid 6 (8)




ärendet. När handläggningen, som i förevarande fall, rör flera barn i samma familj
ställs särskilda krav på tydlighet i dokumentationen i varje ärende. Någon
sammanblandning av uppgifterna får således inte ske.

Det allmänna intrycket är att dokumentationen har varit bristfällig.
Journalanteckningarna är svåröverskådliga – de innehåller ibland uppgifter som
saknar relevans i sammanhanget medan uppgifter om händelser och beslut som
skall dokumenteras saknas eller återfinns i anteckningar där de inte borde ha
funnits. Härigenom skapas osäkerhet om vad som har hänt och när en händelse har
inträffat. De händelser och anteckningar som redovisas närmare nedan utgör
exempel på uppmärksammade brister.

Bristen när det gäller dokumentationen föranleder påtagliga svårigheter när det
gäller bedömningen av vilka förutsättningar det fanns för placeringen av CC sedan
omhändertagandet enligt LVU hade upphört.

I ett beslut daterat den 23 april 2001 har nämnden beviljat CC bistånd enligt då
gällande 6 g § socialtjänstlagen (1980:620) i form av placering ”under perioden
010323-010823”. Enligt ett brev den 17 oktober 2001 från förvaltningen till BB
och AA fattades beslutet redan en vecka efter det att CC hade omhändertagits men
undertecknades först en månad senare.

I 1 § första stycket LVU stadgas att insatser inom socialtjänsten för barn och
ungdomar skall göras i samförstånd med den unge och hans eller hennes
vårdnadshavare enligt SoL. Av andra stycket i samma lagrum följer att den som är
under 18 år kan beredas vård enligt LVU om någon av de situationer som anges i 2
eller 3 § LVU föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge
med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när
den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv. Det innebär att det i
förevarande fall har krävts samtycke från såväl AA och BB som CC själv, som vid
den aktuella tidpunkten var 16 år, för att den planerade vården skulle kunna
genomföras med stöd av SoL.

Lagstiftningen ställer inte upp några formella krav på hur samtycket skall vara
utformat. Det innebär att även ett muntligt samtycke är giltigt. Det skall dock
dokumenteras. Enligt Socialstyrelsens uppfattning bör ett samtycke regelmässigt
avges i skrift, helst på den upprättade vårdplanen, se Socialstyrelsens allmänna råd
(SOSFS 1997:15) om tillämpning av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga (LVU), s. 18. Därigenom minskar utrymmet för tveksamheter om
huruvida samtycke har lämnats och vad samtycket omfattar.

Det är, såvitt framkommit, nämndens uppfattning att AA, BB och CC har samtyckt
till vård enligt SoL. Samtyckena till vården har emellertid inte dokumenterats
genom att de har skrivit under en vårdplan eller liknande handling. Den
journalanteckning som nämnden har hänvisat till i sitt remisssvar berör över huvud
taget inte CC:s situation. I CC:s brors, KK, journal har däremot den 21 mars 2001
registrerats uppgifter om ett möte den 20 mars 2001. Vid detta möte har antecknats
                                                                      Dnr 897-2003    Sid 7 (8)




”H informerar föä kring placeringen av CC. Denna kommer att ske 23/3 – – –
positiva” CC:s egen inställning till vård synes enligt anteckningar från den 14 och
den 18 mars 2001 ha varit att han motsatte sig vård och placering på ett s.k. HVB-
hem.

Den anteckning som har gjorts i KK:s journal om att föräldrarna var positiva till en
placering av CC kan inte ges innebörden att de samtyckt till vård enligt SoL. CC:s
inställning som den har kommit till uttryck i hans egen journal talar snarast för att
han har motsatt sig såväl vården som placeringen. Det skall dock tilläggas att CC
sedermera följde med till och stannade på det aktuella hemmet. Det kan därför inte
uteslutas att nämnden har haft fog för sin uppfattning att AA, BB och CC
samtyckte till vård enligt SoL.

Från rättssäkerhetssynpunkt är det ett oundgängligt krav att det inte råder någon
som helst tvekan om vilken vårdform som är aktuell och att alla parter är
införstådda med det. Misstag i detta avseende kan innebära att den unge är
omhändertagen utan någon laglig grund. Beslut om upphörande av ett omedelbart
omhändertagande och av vårdnadshavarnas, i förevarande fall även den unges eget,
samtycke till frivillig vård utgör också sådana beslut och uppgifter som skall
dokumenteras. Enligt nämnden har en orsak till bristerna i dokumentationen varit
att ”handläggningen skedde vid en tid då datorisering av dokumentationen var i
initialskede, med ovana och kunskapsbrister om datasystemet”. Detta skall enligt

## Utredning

remissvaret även ha ökat ”risken för sammanblandning av dokumentationen i
handläggning där flera barn i samma familj var aktuella hos socialtjänsten”. De
brister som har påvisats kan svårligen hänföras endast till ovana vid datasystemet.

Jag har inte underlag för att hävda att det inte förelåg rättsliga förutsättningar för att
vårda CC med stöd av bestämmelserna i SoL. Däremot kan nämnden inte undgå
kritik för den bristande dokumentationen i ärendet. Jag ser särskilt allvarligt på
bristen vad avser dokumentationen rörande samtycke till vård enligt SoL.

Delgivning av utredning och kallelse till möte
AA och BB har, såvitt det får förstås, gjort gällande att de inte i tillräckligt god tid
inför behandlingen i nämnden fått del av den utredning som legat till grund för
ansökan om att bereda DD vård enligt LVU samt att de vid mottagandet av
utredningen inte hade underrättats om att prövningen i nämnden var utsatt till
påföljande dag.

Av remissvaret framgår att enhetscheferna HH och JJ träffade AA och hennes
offentliga biträde vid ett möte den 30 maj 2001 varvid information lämnades om
sociala delegationens möte den 7 juni 2001. Den exakta tidpunkten för mötet och
den skriftliga sammanställningen av utredningen delgavs dagen före mötet direkt i
familjens brevlåda. Nämnden har beklagat att delgivningen lämnades väl sent.

Det är av vikt för den enskilde att få tid att gå igenom utredningen och förbereda
sig inför ett möte med nämnden. Jag instämmer här i nämndens bedömning att
                                                                   Dnr 897-2003     Sid 8 (8)




utredningen i fråga har kommit vårdnadshavarna till del för sent och lämnar saken
med detta uttalande.

Övrigt
Vad som i övrigt har förevarit i ärendet föranleder inte någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.
