# Allvarlig kritik mot Socialnämnden i Gislaveds kommun för att bl.a. ha verkställt beslut om omedelbart omhändertagande av barn enligt LVU trots att besluten hade upphört att gälla

JO 2022-12-19 dnr 9081-2020

[P]

## BESLUT

Datum                  Dnr                    Sid
                                                                           2022-12-19             9081-2020             1 (7)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Allvarlig kritik mot Socialnämnden i Gislaveds kommun för att bl.a. ha
                        verkställt beslut om omedelbart omhändertagande av barn enligt LVU
                        trots att besluten hade upphört att gälla


                          Beslutet i korthet: Den 27 oktober 2020 beslutade ordföranden i Socialnämnden i
                          Gislaveds kommun att omedelbart omhänderta sex barn. Besluten verkställdes den
                          12 november 2020 och underställdes förvaltningsrätten den 13 november 2020.
                          JO uttalar att besluten utan dröjsmål – och senast den 3 november 2020 – borde ha
                          underställts förvaltningsrätten. Det fanns inte rättsliga förutsättningar för nämnden att
                          avvakta med att underställa besluten om omedelbart omhändertagande till dess att de
                          hade verkställts. Eftersom nämnden inte underställde besluten inom lagstadgad tid
                          upphörde omhändertagandena att gälla den 4 november 2020. Trots detta verkställde
                          nämnden besluten den 12 november 2020. Besluten verkställdes alltså trots att de
                          redan hade upphört att gälla. Vidare innebar nämndens agerande att barnen
                          tvångsvårdades utan laglig grund från den 12 november till den 20 november 2020 då
                          ordföranden i socialnämnden på nytt beslutade att omedelbart omhänderta barnen.
                          Sammanfattningsvis är JO mycket kritisk till socialnämndens handläggning. Något
                          rättsligt stöd för handläggningen finns inte och den strider mot legalitetsprincipen.
                          Nämnden får därför allvarlig kritik.
                          JO framhåller att det är centralt att nämnden säkerställer att något liknande inte ska
                          inträffa igen. Nämnden har ett stort ansvar för hur verksamheten vid förvaltningen
                          bedrivs. I detta ansvar ligger bl.a. att säkerställa att personalen har den kompetens
                          som krävs för att garantera en rättssäker myndighetsutövning. Dessutom måste det
                          inom förvaltningen finnas en tydlig ansvars- och arbetsfördelning. JO utgår från att
                          nämnden skyndsamt vidtar nödvändiga åtgärder.

## Bakgrund

Den 27 oktober 2020 beslutade ordföranden i Socialnämnden i Gislaveds
                        kommun att omedelbart omhänderta AA:s och BB:s sex barn med stöd av 6 §
                        lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Besluten
                        verkställdes den 12 november 2020 då socialtjänstens handläggare tillsammans
                        med polis omhändertog barnen. De fördes därefter till olika hem.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                         Dnr 9081-2020   Sid 2 (7)




Besluten underställdes förvaltningsrätten den 13 november 2020. Domstolen
beslutade den 20 november 2020 att skriva av målet eftersom besluten hade
upphört att gälla.1 Samma dag beslutade ordföranden i socialnämnden att på
nytt omhänderta barnen. Besluten fastställdes sedermera av förvaltningsrätten.
Efter ansökan från nämnden beslutade Förvaltningsrätten i Jönköping att barnen
skulle vårdas med stöd av 1 och 2 §§ LVU.2

Anmälan och inledande utredning
I en anmälan till JO klagade AA på Socialnämnden i Gislaveds kommun och
uppgav bl.a. att förvaltningsrätten den 20 november 2020 hävde omhänder-
tagandena på grund av att nämnden hade underställt besluten för sent.

Inledningsvis hämtades journalanteckningar in från socialförvaltningen samt
domar och beslut från Förvaltningsrätten i Jönköping och Kammarrätten i
Jönköping.

Förundersökning
Med anledning av uppgifterna i anmälan och den övriga utredningen fann jag
anledning att anta att en befattningshavare som stod under min tillsyn hade gjort
sig skyldig till tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken. Jag beslutade därför
den 18 juni 2021 att inleda en förundersökning om sådant brott och gav
överåklagaren CC i uppdrag att genomföra utredningen.

Under förundersökningen hämtades vissa handlingar in från social-
förvaltningen. Förhör hölls med handläggaren DD, gruppledaren EE och
enhetschefen FF. Samtliga delgavs misstanke om tjänstefel.

Den 29 juni 2022 fann jag att det inte längre fanns anledning att fullfölja
förundersökningen och beslutade därför att lägga ned den. Jag upplyste
samtidigt om att den fortsatta granskningen av socialnämndens handläggning
skulle ske inom ramen för detta tillsynsärende.

Begäran om att socialnämnden skulle yttra sig
Socialnämnden i Gislaveds kommun anmodades att yttra sig över
handläggningen i samband med besluten att omedelbart omhänderta barnen den
27 oktober 2020 fram t.o.m. att nämnden lämnade in ansökan om vård till
Förvaltningsrätten i Jönköping (i mål nr 6722-20).

I remissvaret lämnade nämnden bl.a. följande redogörelse av ärendet:




1
  Se JO:s beslut den 7 oktober 2022, dnr 7970-2021. I ärendet fick domaren vid
förvaltningsrätten kritik för att inte tillräckligt snabbt ha uppmärksammat att de
underställda besluten hade upphört att gälla.
2
  Se Förvaltningsrätten i Jönköpings dom den 4 januari 2021, mål nr 6722-20.
                                                                         Dnr 9081-2020         Sid 3 (7)




       Beslut om omedelbart omhändertagande fattades av socialnämndens ordförande
       27/10 2020 och planeringen var att besluten skulle verkställas 29/10 2020.
       Familjen kunde dock inte hittas och besluten kunde inte verkställas som planerat.
       –––
       Ansvariga i ärendet ansåg att det var upp till förvaltningsrätten att avgöra om det
       kommit in i tid. I LVU-handboken står det att det finns avgöranden från
       kammarrätter med exempel på att man har godtagit omedelbara
       omhändertaganden fast de inte underställts i rätt tid.
       Vården verkställdes 12/11 2020 och besluten underställdes förvaltningsrätten
       13/11 2020. Nämnden upplystes 20/11 2020 av förvaltningsrätten att besluten ej
       var verkställda i tid. Nya beslut om omedelbara omhändertaganden togs av
       ordförande 20/11 2020 och dessa underställdes förvaltningsrätten samma dag.
       Ansökan om vård enligt 1 & 2 §§ LVU skickades in till Förvaltningsrätten i
       Jönköping 7/12 2020.
Nämnden anmodades även att yttra sig över ett antal frågor. I det följande
redovisas endast de frågor och svar som är mest relevanta för bedömningen i
detta beslut:3

       1. Av förhören med DD, EE, och FF framgår att nämndens förvaltning var
       medveten om tidsfristen i 7 § LVU, men att de omedelbara omhändertagandena
       ändå inte underställdes förvaltningsrättens prövning i rätt tid.
       Enligt nämndens egen uppfattning, varför underställdes inte de omedelbara
       omhändertagandena som nämndens ordförande fattade beslut om den 27 oktober
       2020 förvaltningsrättens prövning i rätt tid? Vilka rättsliga överväganden låg
       bakom nämndens beslut att inte underställa besluten i rätt tid?
       2. Som framgår ovan ledde nämndens handläggning till att AA:s sex barn kom
       att tvångsvårdas utan laglig grund under perioden den 12 november till den 20
       november 2020 då socialnämndens ordförande på nytt beslutade att omedelbart
       omhänderta barnen.
       Nämnden ska yttra sig över detta faktum och redogöra för hur det kommer sig
       att de omedelbara omhändertagandena verkställdes trots att de inte underställts
       förvaltningsrättens prövning och alltså upphört att gälla. Vilka rättsliga
       överväganden låg bakom nämndens agerande i detta avseende?
       För att polisen skulle kunna efterlysa barnen behövde de ett beslut om
       handräckning med stöd av LVU. I diskussion kring ärendet så kom
       socialsekreterare, gruppledare och enhetschef fram till att socialnämnden inte
       kunde skicka in besluten om omedelbart omhändertagande inom de sju dagarna,
       eftersom det inneburit att vårdnadshavarna hade fått reda på att de var eftersökta
       med påtaglig risk att familjen då hållit sig gömda och barnen fara ännu mer illa.
       Vid en avvägning mellan tidsfristen och barnens bästa ska barnens bästa och
       deras behov av skydd väga tyngst och ha företräde. JO har uttalat sig att det
       tveklöst kan finnas situationer när det skulle stå i uppenbar strid mot barnets
       bästa att låta omhändertagandet upphöra på grund av brister i den formella
       handläggningen. Ansvariga i ärendet ansåg att det var upp till förvaltningsrätten
       att avgöra om det kommit in i tid.
       I LVU-handboken s. 116 står det att det finns avgöranden från kammarrätter med
       exempel på att man har godtagit omedelbara omhändertaganden fast de inte




3
  JO:s frågor står i kursiv stil och därefter följer nämndens svar. Remissvaret i sin helhet
finns tillgängligt hos JO.
                                                                      Dnr 9081-2020        Sid 4 (7)




      underställts i rätt tid. Barnens bästa och barnens rättigheter till skydd är
      överordnat och därför agerade vi utifrån vad som ansågs vara bäst för barnen och
      vi planerade och agerade för att rädda barnen. Detta ärende är likt de ärenden
      som LVU handboken hänvisat till där omhändertagandena har godkänts även om
      det inte lämnats in i tid, då barnen var utsatta för grava missförhållanden i
      hemmet med stora risker för barnen hälsa och utveckling. Utifrån detta ansåg vi
      att ordförandebeslut taget 27/10 fortfarande skulle gälla och att tvångsåtgärderna
      därför skedde inom rättslig grund.
AA kommenterade remissvaret.

Rättsliga utgångspunkter
Legalitetsprincipen
Den offentliga makten utövas under lagarna (1 kap. 1 § tredje stycket
regeringsformen, RF). Bestämmelsen ger uttryck för den s.k. legalitets-
principen, som är fundamental i svensk rätt och innebär att all maktutövning ska
vara grundad på lag eller annan föreskrift. Principen är en av de principer som
anses känneteckna en rättsstat.

Legalitetsprincipen kommer även till uttryck i förvaltningslagen (2017:900),
FL. Där anges att en myndighet endast får vidta åtgärder som har stöd i
rättsordningen (5 § första stycket FL). I förarbetena uttalas att principen är av
central betydelse inom förvaltningsrätten eftersom kravet på författningsstöd
bildar utgångspunkt för myndigheternas verksamhet såväl när det gäller att
handlägga ärenden och besluta i dessa som i fråga om andra verksamheter som
en myndighet bedriver (se prop. 2016/17:180 s. 58).

När det gäller bakgrunden till införandet av bestämmelsen i förvaltningslagen
uttalas i förarbetena att det är angeläget att ge en klar signal om att all offentlig
verksamhet, oavsett dess karaktär, ytterst måste grundas på skrivna regler i
rättsordningen. Skiljelinjen mellan privaträttsliga subjekts principiella rätt till ett
fritt agerande och myndigheternas skyldighet att fullgöra bestämda uppgifter i
det allmännas tjänst bör tydligt markeras. Avsikten är alltså att hindra
myndigheterna från att agera helt vid sidan av sina i författning angivna
åligganden (se a. prop. s. 58).

Beslut om omedelbart omhändertagande
Socialnämnden får besluta att den som är under 20 år omedelbart ska
omhändertas, om det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd
av LVU, och rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för
den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen allvarligt
kan försvåras eller vidare åtgärder hindras. Om socialnämndens beslut om
omhändertagande inte kan avvaktas, får nämndens ordförande eller någon annan
ledamot som nämnden har förordnat besluta om omhändertagande (se 6 §
LVU).

Ett beslut om omedelbart omhändertagande ska underställas förvaltningsrätten
inom en vecka från den dag då beslutet fattades. Om beslutet inte har
                                                                 Dnr 9081-2020       Sid 5 (7)




underställts förvaltningsrätten inom föreskriven tid, upphör omhändertagandet
(se 7 § LVU).

Även om nämnden enligt nyssnämnda bestämmelse har en vecka på sig att
underställa förvaltningsrätten ett beslut om omedelbart omhändertagande, är det
inte meningen att nämnden utan anledning ska avvakta fristens utgång (se t.ex.
JO 1994/95 s. 356 och JO 2007/08 s. 307). I förarbetena till bestämmelsen
anges att ett beslut om omedelbart omhändertagande ska underställas
förvaltningsrätten utan dröjsmål samt att det som regel kan ske samma dag som
beslutet meddelades eller dagen därpå. Som motivering till att nämnden ändå
har getts en frist på en vecka anges att det kan vara nödvändigt att till beslutet
foga annan utredning som finns hos nämnden samt att det vid helger kan vara
svårt att få tag på en sådan utredning. Det hänvisas också till att det vid
mellankommande helg kan uppstå förseningar i postgången (se prop. 1979/80:1
s. 505 och 591).

Bedömning
Nämnden avvaktade med att underställa besluten om omedelbart
omhändertagande
Ordföranden i socialnämnden beslutade den 27 oktober 2020 att omedelbart
omhänderta AA:s barn med stöd av 6 § LVU. Besluten borde därefter, i enlighet
med 7 § LVU, ha underställts förvaltningsrätten senast den 3 november 2020
(dvs. inom en vecka från beslutsdatum). Så skedde dock inte, utan de
underställdes först den 13 november 2020. Besluten underställdes efter att de
hade verkställts.

I remissvaret har nämnden bl.a. uppgett att den gjorde bedömningen att besluten
inte kunde underställas inom en vecka från beslutsdatum, eftersom det hade
inneburit att vårdnadshavarna hade fått reda på att de var eftersökta. Enligt
nämnden hade risken då varit att familjen hade hållit sig gömd och att barnen
hade farit ännu mer illa. Jag vill med anledning av detta framhålla att jag i
tidigare beslut har uttalat följande. Avsikten med fristen i 7 § LVU är inte att
hantera problemet med att ungdomar i vissa fall avviker och undandrar sig
verkställighet sedan de har fått information om att nämnden har fattat ett beslut
om omedelbart omhändertagande. Även i den situationen är utgångspunkten att
ett beslut om omedelbart omhändertagande ska underställas förvaltningsrätten
för rättslig prövning så snart som möjligt (se JO 2021/22 s. 576). Enligt min
mening är avsikten med tidsfristen inte heller att hantera problemet med att
vårdnadshavare eventuellt avviker.

Nämnden har även uppgett att vid avvägningen mellan tidsfristen och barnets
bästa ska det senare ha företräde. Jag vill därför understryka att en sådan
avvägning över huvud taget inte ska göras. Det som nämnden har uppgett i den
här delen saknar stöd i såväl LVU som andra rättskällor. Till stöd för sin
uppfattning har nämnden åberopat ett avsnitt i Socialstyrelsens LVU-handbok
                                                                         Dnr 9081-2020    Sid 6 (7)




för socialtjänsten (2020).4 Enligt min mening är det uppenbart att nämnden har
missuppfattat det aktuella avsnittet. De JO-uttalanden och kammarrätts-
avgöranden som handboken hänvisar till behandlar inte samma fråga som i det
aktuella ärendet. De behandlar i stället frågan om ett omedelbart omhänder-
tagande kan beslutas på nytt sedan det tidigare fallit på grund av att en tidsfrist
inte har iakttagits. Nämndens uppfattning att det aktuella ärendet är likt de
ärenden som handboken hänvisar till är alltså felaktig. Jag vill betona att ett
avsnitt i en handbok inte kan läsas isolerat, utan måste ses i ljuset av bl.a.
relevant lagstiftning och självklart det som i övrigt står i samma handbok. Som
jag redan redovisat framgår det tydligt av lagtexten att ett beslut om omedelbart
omhändertagande upphör om inte tidsfristen beaktas. Det framgår lika tydligt av
handboken. Eftersom beslutet upphör om tidsfristen inte följs kan konsekvensen
bli att nämnden inte kan ge barnet nödvändigt stöd och skydd. En sådan
konsekvens kan knappast anses vara i förening med barnets bästa. Det är därför
av stor vikt att den tidsfrist som satts upp av lagstiftaren respekteras, särskilt
som den syftar till att en domstol överprövar nämndens beslut att omedelbart
omhänderta ett barn.

Sammantaget fanns det alltså inte rättsliga förutsättningar för nämnden att
avvakta med att underställa besluten om omedelbart omhändertagande till dess
att de hade verkställts. Ett sådant beslut är en mycket ingripande tvångsåtgärd
som vidtas i en akut situation. Av rättssäkerhetsskäl är det därför viktigt att
beslutet underställs en domstols rättsliga prövning så snart som möjligt.
Nämnden borde alltså utan dröjsmål – och senast inom en vecka från att
besluten fattades – ha underställt besluten. Att så inte skedde är mycket
allvarligt och nämndens agerande står i uppenbar strid med legalitetsprincipen.

Nämnden verkställde besluten trots att de hade upphört att gälla och
barnen tvångsvårdades utan laglig grund
Eftersom nämnden inte underställde besluten inom lagstadgad tid upphörde
omhändertagandena den 4 november 2020. Trots detta verkställde nämnden
besluten den 12 november 2020. Nämnden verkställde alltså besluten trots att
de redan hade upphört att gälla. Självklart är även detta mycket allvarligt.

När besluten verkställdes placerades barnen i olika hem, och därmed påbörjades
vården enligt LVU.5 Vid den tidpunkten hade dock, som nyss anförts, besluten
om omhändertagande redan upphört att gälla. Nämndens agerande innebar
därmed att barnen tvångsvårdades utan laglig grund från den 12 november till
den 20 november 2020, då ordföranden i socialnämnden på nytt beslutade att




4
    I avsnittet hänvisas till både uttalanden från JO och avgöranden från kammarrätter.
5
    Se 10 § LVU.
                                                                    Dnr 9081-2020        Sid 7 (7)




omedelbart omhänderta barnen. Att barnen, under en relativt lång period,
tvångsvårdades utan laglig grund är naturligtvis helt oacceptabelt.

Sammanfattande bedömning
Sammanfattningsvis är jag mycket kritisk till socialnämndens handläggning.
Något rättsligt stöd för handläggningen finns inte, och den strider mot
legalitetsprincipen såsom den kommer till uttryck i regeringsformen och
förvaltningslagen. Bristerna i handläggningen är särskilt allvarliga eftersom
nämnden, utan att det fanns lagstöd för det, utsatte barnen för ingripande
tvångsåtgärder. Nämnden förtjänar allvarlig kritik för det inträffade.

Det är centralt att nämnden säkerställer att något liknande inte ska inträffa igen.
Nämnden har ett stort ansvar för hur verksamheten vid förvaltningen bedrivs. I
detta ansvar ligger att bl.a. säkerställa att personalen har den kompetens som
krävs för att garantera en rättssäker myndighetsutövning. Här kan naturligtvis
t.ex. interna rutiner vara av stor betydelse. Det är dock inte tillräckligt att endast
anta rutiner, utan nämnden måste se till att de är kända till såväl innehåll som
innebörd och att personalen har tillräckliga kunskaper om de rättsregler som
styrt utformningen av dem. Detta är särskilt viktigt vid handläggning av ärenden
som innefattar tvångsåtgärder. Jag vill även understryka att det inom
förvaltningen måste finnas en tydlig ansvars- och arbetsfördelning. Det får t.ex.
inte finnas några oklarheter kring vem som ansvarar för vad eller vem som är
behörig att vidta åtgärder. Annars finns det uppenbara risker för att
rättssäkerheten åsidosätts. Jag utgår från att mina uttalanden i detta beslut leder
till att nämnden skyndsamt vidtar nödvändiga åtgärder.

Det som i övrigt har kommit fram i ärendet ger inte anledning till något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
