# En undersökning av hur socialtjänsten verkställer domstolarnas beslut om umgänge med umgängesstöd

JO 2020-06-30 dnr 9119-2019

## Beslut

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                    1
                                                                          2020-06-30               9119-2019
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        En undersökning av hur socialtjänsten verkställer domstolarnas
                        beslut om umgänge med umgängesstöd



                          Beslutet i korthet: JO inspekterade i mitten av oktober 2019 en familjerättsenhet i
                          Göteborgs kommun. Under inspektionen granskades bl.a. akterna i ärenden om
                          umgängesstöd. Vid inspektionen kom det fram bl.a. att familjerättsenheten
                          tillhandahöll umgängesstöd i en lokal där flera barn samtidigt kunde ha umgänge.
                          Denna lösning väckte en del frågor som JO bedömde var relevanta för socialtjänsten
                          även i andra kommuner. JO beslutade därför att genomföra en undersökning av hur
                          socialtjänsten verkställer domstolarnas beslut om umgänge med umgängesstöd. Inom
                          ramen för undersökningen har JO inspekterat fyra socialnämnder och granskat
                          ärenden om umgänge med umgängesstöd.
                          I beslutet konstaterar JO att lösningen med en umgängeslokal i huvudsak fungerar,
                          men att den är förenad med ett antal problem.
                          Enligt JO uppfyller lokallösningen inte de formella krav som bestämmelserna i 6 kap.
                          15 c § föräldrabalken ställer på en socialnämnd när den verkställer en domstols beslut
                          om umgängesstöd. Det finns heller inte stöd för en socialnämnd att erbjuda
                          umgängesstöd endast under förutsättning att det kan förläggas till nämndens
                          umgängeslokal.
                          JO slår fast att en socialnämnd måste kunna erbjuda flexibla lösningar när beslut om
                          umgängesstöd ska verkställas, men att de socialnämnder som ingick i
                          undersökningen sällan gjorde det. När en socialnämnd inte erbjuder något alternativ
                          till lokallösningen riskerar domstolarnas prövning av vad som är bäst för barnet att bli
                          närmast illusorisk i och med att domstolen ofta anpassar ett beslut om umgängesstöd
                          till vad en socialnämnd kan erbjuda.
                          Enligt JO finns en risk för att lokallösningen medför att det enskilda barnet inte får det
                          individuella stöd som det har behov av och rätt till. Principen om barnets bästa
                          riskerar därmed att inte få genomslag.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                                                                                      2



Innehåll

1. Inledning ........................................................................................................................ 6

   1.1 Initiativet ................................................................................................................... 6

   1.2 Undersökningens genomförande .............................................................................. 6

   1.3 Hur beslutet är disponerat ......................................................................................... 8

2. Umgänge med barn....................................................................................................... 9

   2.1 Barnets rätt till umgänge ........................................................................................... 9

   2.2 Förfarandet i ett umgängesmål ................................................................................. 9

   2.3 Barnets bästa ........................................................................................................... 10

3. Umgänge med umgängesstöd..................................................................................... 11

   3.1 Bestämmelserna om umgängesstöd ........................................................................ 11

   3.2 Umgänge med kontaktperson ................................................................................. 12

   3.3 Tillkomsten av bestämmelserna om umgängesstöd................................................ 13

   3.4 Vad menas med umgängesstöd? ............................................................................. 13

   3.5 När ska domstolen besluta om umgängesstöd? ...................................................... 13

   3.6 Tidsbegränsade beslut ............................................................................................. 14

   3.7 Umgängesstödjaren................................................................................................. 15

4. Umgänge i en umgängeslokal .................................................................................... 15

   4.1 Framväxten av umgängeslokaler ............................................................................ 16

   4.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna ...................................................................... 16

   4.3 Nämndernas inställning till lokallösningen ............................................................ 18

   4.4 Mina uttalanden ...................................................................................................... 19

5. Socialnämndens yttrande ........................................................................................... 19

   5.1 Rättslig reglering .................................................................................................... 19

   5.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna ...................................................................... 20

   5.3 Mina uttalanden ...................................................................................................... 22

6. Domstolens beslut om umgänge med umgängesstöd ............................................... 23
                                                                                                                                 3



   6.1 Rättslig reglering .................................................................................................... 23

   6.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna ...................................................................... 24

   6.3 Mina uttalanden ...................................................................................................... 26

7. Socialnämnden ska utse en umgängesstödjare ........................................................ 27

   7.1 Rättslig reglering .................................................................................................... 27

   7.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna ...................................................................... 28

   7.3 Mina uttalanden ...................................................................................................... 29

8. Det förekommer att socialnämnden inte verkställer domstolens beslut ................ 30

   8.1 Rättslig reglering .................................................................................................... 30

   8.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna ...................................................................... 30

   8.3 Mina uttalanden ...................................................................................................... 30

9. Det förekommer att socialnämnden vid verkställigheten förenar
domstolens beslut med egna villkor för umgänget ...................................................... 32

   9.1 Rättslig reglering .................................................................................................... 32

   9.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna ...................................................................... 32

   9.2 Mina uttalanden ...................................................................................................... 32

10. Inför umgänge i umgängeslokalen .......................................................................... 33

   10.1 Informationsmöte .................................................................................................. 33

      10.1.1 Rättslig reglering ........................................................................................... 33

      10.1.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna ............................................................. 33

   10.2 Inskolning ............................................................................................................. 34

      10.2.1 Mina iakttagelser vid inspektionerna ............................................................. 34

   10.3 Mina uttalanden .................................................................................................... 34

11. Handläggningstid ...................................................................................................... 35

   11.1 Rättslig reglering .................................................................................................. 35

   11.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna .................................................................... 36

   11.3 Mina uttalanden .................................................................................................... 36
                                                                                                                                4



12. Umgänget i umgängeslokalen .................................................................................. 38

   12.1 Ordningsregler ...................................................................................................... 38

       12.1.1 Rättslig reglering ........................................................................................... 38

       12.1.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna ............................................................. 38

       12.1.3 Mina uttalanden ............................................................................................. 41

   12.2 Flera barn har umgänge samtidigt i lokalen.......................................................... 44

       12.2.1 Hur påverkas skyddet av de enskildas integritet? .......................................... 45

       12.2.2 Uppstår det störningar när flera barn samtidigt har umgänge? ...................... 46

       12.2.3 Umgänge samtidigt med barn som vårdas utanför det egna hemmet ............ 47

   12.3 Flera umgängesstödjare för barnet ........................................................................ 47

   12.4 Normaliseringen av umgänget .............................................................................. 48

13. Uppföljning................................................................................................................ 49

   13.1 Rättslig reglering .................................................................................................. 49

   13.2 Socialnämnden ska följa upp hur umgänget med umgängesstöd fungerar ........... 50

       13.2.1 Mina iakttagelser vid inspektionerna ............................................................. 51

       13.2.2 Mina uttalanden ............................................................................................. 51

   13.3 Det förekommer att socialnämnden avbryter verkställigheten av
   domstolens beslut om umgänge med umgängesstöd .................................................... 52

       13.3.1 Mina iakttagelser vid inspektionerna ............................................................. 52

       13.3.2 Mina uttalanden ............................................................................................. 53

14. Socialnämndens återrapportering till domstolen .................................................. 54

   14.1 Rättslig reglering .................................................................................................. 54

   14.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna .................................................................... 54

   14.3 Mina uttalanden .................................................................................................... 55

15. Mina avslutande uttalanden .................................................................................... 55

       Utgångspunkter ......................................................................................................... 55

       Det finns för- och nackdelar med lokallösningen ..................................................... 55
                                                                                                              5



Innebär lokallösningen att krav på flexibilitet inte kan ställas? ................................ 56

Hur kan barnperspektivet beaktas? ........................................................................... 58
                                                                                         6



1. Inledning
1.1 Initiativet
I mitten av oktober 2019 genomförde jag en inspektion av Sociala
resursnämnden, familjerättsenheten, i Göteborgs kommun.1 Under inspektionen
granskades bl.a. akterna i ärenden om umgängesstöd som hade kommit in till
enheten under första kvartalet 2019.

Vid inspektionen kom det bl.a. fram att familjerättsenheten tillhandahöll
umgängesstöd i en lokal där flera barn samtidigt kunde ha umgänge.
Familjerättsenhetens lösning väckte en del frågor som jag bedömde är relevanta
för socialtjänsten även i andra kommuner.

Jag beslutade därför att genomföra en undersökning av hur socialtjänsten
verkställer domstolarnas beslut om umgänge med umgängesstöd.

Syftet med den undersökning som jag inledde i början av 2020 är i första hand
att bedöma om en lösning som innebär att socialnämnden tillhandahåller
umgänge med umgängesstöd i en lokal står i överensstämmelse med
bestämmelserna i föräldrabalken. Syftet med undersökningen är även att
behandla andra frågor som kunde komma fram under undersökningen och som
har ett samband med frågan om umgänge i umgängeslokalen. En central fråga i
min undersökning är i vilken utsträckning som lokallösningen är förenlig med
vad som är bäst för barnet och hur socialnämnden gör den bedömningen i
enskilda fall.

1.2 Undersökningens genomförande
För att få ett underlag för min undersökning behövde jag hämta in uppgifter om
hur socialnämnderna handlägger enskilda ärenden som rör umgängesstöd och
hur verksamheten i umgängeslokalerna bedrivs. Det bästa sättet att hämta in de
uppgifter som jag behövde var att genomföra inspektioner. Eftersom JO:s
resurser för att genomföra sådana inspektioner är begränsade valde jag att
inspektera socialtjänsten i fyra kommuner där jag känner till att socialtjänsten
tillhandahåller umgängesstöd i en lokal.

Under januari–april 2020 inspekterade jag således följande kommunala
nämnder2:

      •    Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö kommun3




1
    JO:s inspektionsprotokoll den 20 december 2019, dnr 7210-2019.
2
    Protokollen från de genomförda inspektionerna finns tillgängliga på JO:s webbplats
www.jo.se.
3
    JO:s inspektionsprotokoll den 14 februari 2020, dnr 9247-2019.
                                                                                   7



       •   Socialnämnden i Örebro kommun4
       •   Socialnämnden i Norrköpings kommun5
       •   den för stadsdelsnämnderna Enskede-Årsta-Vantör, Farsta och
           Skarpnäck i Stockholms kommun gemensamma familjerättsenheten
           (Familjerätt Sydost).6

Inspektionerna har inneburit att jag granskat akter i ärenden om umgängesstöd
och besökt de lokaler där umgängesverksamheten bedrivs. Jag har också
samtalat med företrädare för socialnämnderna och de som arbetar i
umgängeslokalerna.7

Det var inte meningsfullt för mig att granska nämndernas samtliga ärenden som
rörde umgängesstöd. I stället gjorde jag ett urval och gick igenom nämndernas
akter:

       •   i ärenden om umgänge med umgängesstöd som kom in till nämnderna
           under andra och tredje kvartalet 2019
       •   i de tio äldsta pågående ärendena om umgänge med umgängesstöd.

Akterna från Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö kommun
granskades vid mitt besök där. När det gäller de övriga nämnderna hämtade jag
dock in kopior av handlingarna och granskade dem i förväg. På så sätt kunde
besöken i Örebro och Norrköping riktas in på besöken i lokalerna och en
diskussion om tillhandahållandet av umgängesstöd i allmänhet och de särskilda
frågor som jag hade noterat vid granskningen av akterna.

Efter besöken i lokalerna träffade jag företrädare för de olika nämnderna.8 Då
diskuterades det som kommit fram vid granskningen av akterna och andra
frågor som rörde socialtjänstens verkställighet av beslut om umgänge med
umgängesstöd.

För att få ett så bra underlag som möjligt för mina slutsatser träffade jag i
samband med inspektionerna även domare vid Malmö tingsrätt, Örebro tingsrätt
och Norrköpings tingsrätt för att hämta in deras synpunkter på socialtjänstens
verkställighet av domstolarnas beslut om umgänge med umgängesstöd. I
samband med inspektionerna träffade jag även tre advokater som är verksamma




4
    JO:s inspektionsprotokoll den 26 mars 2020, dnr 719-2020.
5
    JO:s inspektionsprotokoll den 26 mars 2020, dnr 724-2020.
6
    JO:s inspektionsprotokoll den 6 april, dnr 1494-2020.
7
    På grund av den s.k. coronapandemin kunde ett planerat besök i den lokal som
Familjerätt Sydost använder inte genomföras.
8
    Diskussionen med Familjerätt Sydost genomfördes via Skype.
                                                                                      8



i någon av de tre domkretsarna. Jag hade planerat att i anslutning till
inspektionen av Familjerätt Sydost även träffa en domare vid Södertörns
tingsrätt och en advokat i Stockholmsområdet. De samtalen gick dock inte att
genomföra på grund av vissa praktiska problem med anledning av den s.k.
coronapandemin.

För att kunna göra en jämförelse med hur en socialnämnd som inte har en
umgängeslokal verkställer beslut om umgänge med umgängesstöd lät jag hämta
in upplysningar per telefon från socialtjänstens familjerättsenheter i Värnamo
kommun, Härnösands kommun och Skellefteå kommun.

Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) ska bedriva och
främja ett kunskapsbaserat arbete och ansvara för kunskapsförmedling i frågor
som rör bl.a. socialnämndernas familjerättsliga ärenden om barns vårdnad,
boende och umgänge.9 MFoF har fått i uppdrag av regeringen att utvärdera
umgängesstödet. Enligt uppgifter som jag hämtat in kommer utvärderingen
emellertid inte att vara slutförd under 2020. Jag har därför inte kunnat beakta
resultatet från den utvärderingen i min undersökning. Jag har dock tagit del av
MFoF:s allmänna råd om socialnämndens ansvar för vissa frågor om vårdnad,
boende och umgänge, HSLF-FS 2017:51.

1.3 Hur beslutet är disponerat
I de tre följande avsnitten beskriver jag mer allmänt frågor om umgänge (avsnitt
2), umgängesstöd (avsnitt 3) och framväxten av umgängeslokalerna (avsnitt 4).
Därefter behandlar jag en del iakttagelser som jag har gjort vid mina
inspektioner och som har samband med verksamheten i umgängeslokalerna
(avsnitt 5–14). Därefter redovisar jag min syn på att nämnderna verkställer
beslut om umgängesstöd i särskilda lokaler (avsnitt 15).

I beslutet använder jag vissa uttryck som eventuellt inte är allmänt vedertagna.

När domstolen har beslutat om umgänge med umgängesstöd ska socialnämnden
verkställa beslutet och utse en person som ska fungera som umgängesstöd. I
beslutet kallar jag den personen som nämnden då utser för umgängesstödjare.
Begreppet umgängesstöd använder jag, om inte annat framgår av
sammanhanget, för själva stödinsatsen.

I praktiken tillhandahåller de granskade nämnderna umgänge med
umgängesstöd i en särskild lokal. Den lokalen kallar jag umgängeslokal. Att




9
    1 § förordningen (2017:292) med instruktion för Myndigheten för familjerätt och
föräldraskapsstöd.
                                                                                       9



tillhandahålla umgängesstödet på det sättet, dvs. umgänge med umgängesstöd i
en särskild lokal, benämner jag i några sammanhang för lokallösningen.

När jag hänvisar till respektive nämnd skriver jag fortsättningsvis nämnden i
Malmö osv., i stället för att ange varje nämnds fullständiga namn.

2. Umgänge med barn
2.1 Barnets rätt till umgänge
Ett barn ska ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans
med. Umgänget kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller
genom att de har annan kontakt. Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för
att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans
med så långt möjligt tillgodoses.10 Om föräldrarna inte kan komma överens kan
frågan om umgänge ytterst avgöras av en domstol.

2.2 Förfarandet i ett umgängesmål
I allmän domstol handläggs frågor om umgänge i den ordning som är
föreskriven för tvistemål.11 Det innebär att rättegångsbalkens regler är
tillämpliga. På talan av en förälder som vill umgås med sitt barn får rätten
besluta om umgänge mellan barnet och den föräldern. En sådan talan får också
föras av socialnämnden.12

Mål om umgänge i domstolen är indispositiva, dvs. sådana mål där parterna inte
med rättslig verkan kan komma överens. Domstolen har i dessa mål en

## Utredning

utredningsskyldighet. Det är alltså domstolen som ska se till att frågorna blir
tillbörligt utredda, vilket innebär att domstolen i varje enskilt fall ska pröva vad
som är bäst för barnet.13 Domstolen är inte bunden av vad en förälder har yrkat
när det gäller omfattningen av umgänge, och den kan i vissa fall besluta om
umgänge oberoende av yrkande.14

Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad, boende eller umgänge ska
socialnämnden få tillfälle att lämna upplysningar. Har nämnden tillgång till
upplysningar som kan vara av betydelse för frågans bedömning är nämnden
skyldig att lämna rätten sådana upplysningar. Om det behövs en utredning
utöver detta får rätten ge socialnämnden eller något annat organ i uppdrag att
utse någon att verkställa en s.k. vårdnads-, boende- och umgängesutredning.




10
     6 kap. 15 § föräldrabalken, FB.
11
     6 kap. 17 § FB.
12
     6 kap. 15 a § FB.
13
     Jfr 6 kap. 2 a och 19 §§ FB.
14
     Se Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge, femte uppl. s. 151.
                                                                                         10



Rätten får fastställa riktlinjer för utredningen och bestämma en viss tid inom
vilken utredningen ska vara slutförd. Om det behövs, får rätten förlänga denna
tid. Rätten ska se till att utredningen bedrivs skyndsamt. Om det inte är
olämpligt, ska den som verkställer utredningen försöka klarlägga barnets
inställning och redovisa den för rätten samt lämna förslag till beslut.15

I ett mål eller ärende om vårdnad, boende eller umgänge får rätten, om det
behövs, besluta om bl.a. umgänge för tiden till dess att frågan har avgjorts
genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft eller föräldrarna har
träffat ett avtal om frågan och avtalet har godkänts av socialnämnden (ett s.k.
interimistiskt beslut). Innan rätten fattar ett interimistiskt beslut ska motparten
få tillfälle att yttra sig. Rätten kan inhämta upplysningar från socialnämnden i
frågan, s.k. snabbupplysningar. Innan socialnämnden lämnar upplysningar ska
den, om det är lämpligt, höra föräldrarna och barnet. Ett interimistiskt beslut om
bl.a. umgänge får verkställas på samma sätt som en dom som har vunnit laga
kraft. Rätten kan när som helst ändra beslutet.16

2.3 Barnets bästa
Barnets bästa ska enligt 6 kap. 2 a § föräldrabalken, FB, vara avgörande för alla
beslut om bl.a. umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska
det fästas avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen
utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller
annars far illa, och barnets behov av en nära och god kontakt med båda
föräldrarna. Hänsyn ska också tas till barnets vilja med beaktande av barnets
ålder och mognad.

Genom bestämmelsen i föräldrabalken om barnets bästa knöts regleringen av
frågor om vårdnad, boende och umgänge tydligt till artikel 3 i FN:s konvention
om barnets rättigheter (barnkonventionen). I detta sammanhang bör nämnas att
konventionen numera gäller som svensk lag.17 I bestämmelsen i 6 kap. 2 a § FB
anges inte vad som närmare bestämt ska anses vara barnets bästa. Vad som är
barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall utifrån en bedömning av
förhållandena i det enskilda fallet.




15
     6 kap. 19 § FB.
16
     6 kap. 20 § FB.
17
     Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Lagen
trädde i kraft den 1 januari 2020.
                                                                                    11



Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare
sig de vidtas av offentliga organ eller av privata sociala välfärdsinstitutioner,
domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ.18

För domstolens del innebär detta, såvitt är av intresse för denna undersökning,
att den i ett mål om t.ex. umgänge, ska beakta barnets bästa när den beslutar om
umgänge med umgängesstöd. Socialnämnden har därefter ansvar att verkställa
domstolens beslut om umgängesstöd. Som jag kommer in på nedan (se avsnitt
8–9) kan en socialnämnd inte i detta läge vägra att verkställa en domstols beslut
genom att hänvisa till barnets bästa, utan nämnden ska se till att verkställa det
beslut som domstolen fattat. I denna del är ansvarsfördelningen klar och
nämnden har en rent verkställande roll (se avsnitt 7).

När nämnden sedan verkställer domstolens beslut har den givetvis ett eget
ansvar för att i sin verksamhet beakta barnets bästa. Som framgått ovan gäller
min undersökning främst tillhandahållandet av umgängesstöd i en
umgängeslokal. Det har därför varit av intresse för mig att undersöka om
nämnderna beaktat barnperspektivet och principen om barnets bästa när de
byggt upp sina respektive lokallösningar samt om lokallösningen i sig möjliggör
för en nämnd att beakta vad som är bäst för ett individuellt barn.

Domstolen och socialnämnden ska i sin respektive verksamhet, i enlighet med
den ansvarsfördelning jag nämnt ovan, bedöma vad som är bäst för barnet. Vid
den bedömningen ska de särskilt fästa avseende vid vissa risker som framgår av
bestämmelsen om barnets bästa i 6 kap. 2 a § FB. Hänsyn ska tas till barnets
vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Barnets vilja bör ibland ges
en betydelse som är fristående från bedömningen av vad som är bäst för
barnet.19

3. Umgänge med umgängesstöd
3.1 Bestämmelserna om umgängesstöd
När domstolen beslutar om umgänge med en förälder som barnet inte bor
tillsammans med, får den, om barnet har behov av det, besluta att en person som
utses av socialnämnden ska medverka vid umgänget (umgängesstöd). Ett beslut
om umgängesstöd ska gälla för en viss tid. Innan ett beslut om umgängesstöd
meddelas ska rätten inhämta yttrande från socialnämnden. Socialnämnden ska
efter rättens beslut om umgängesstöd utse en viss person att medverka vid




18
     Prop. 2005/06:99 s. 38 f.
19
     Prop. 1997/98:7 s. 48.
                                                                                                 12



umgänget. Socialnämnden ska följa upp hur umgänget fungerar och verka för
att stödet inte består längre än nödvändigt.20

3.2 Umgänge med kontaktperson
Bestämmelserna om umgängesstöd infördes 2010. Tidigare gällde sedan länge
att en domstol kunde förordna om att ett barns umgänge med sin förälder skulle
ske i närvaro av en s.k. kontaktperson, som skulle utses av socialnämnden.
Socialnämnden hade en skyldighet att medverka till att ett barns behov av
umgänge med sin förälder skulle bli tillgodosett.21 Om en domstol hade
förordnat att socialnämnden skulle utse en person att närvara vid umgänget
skulle nämnden vid behandlingen av frågan utgå från att umgänget skulle äga
rum i den utsträckning och på det sätt som domstolen hade beslutat och att
domstolens beslut överensstämde med barnets bästa. Nämnden skulle inte göra
en bedömning av lämpligheten av den beslutade umgängesrätten och låta en
sådan bedömning inverka på frågan om att utse en s.k. kontaktperson.22

JO fick anledning att i ett ärende närmare gå in på vilka handläggningsregler
som skulle tillämpas i ett ärende om att utse en kontaktperson vid umgänge.23 I
sitt beslut anförde JO bl.a. följande:

          Jag har i detta ärende dock funnit anledning att peka på vissa oklarheter när det
          gäller formerna för socialnämndernas handläggning i de fall domstol har
          förordnat om umgänge under medverkan av en kontaktperson som skall utses av
          socialnämnden. Som framgår av det anförda kan avsaknaden av formella regler
          innebära svårigheter i en rad hänseenden beroende av hur socialnämnden
          behandlar saken. De oklarheter som för närvarande föreligger kan ytterst få
          olyckliga konsekvenser för domstolarnas och socialnämndernas möjligheter att
          tillgodose barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Det
          är givetvis också en viktig rättssäkerhetsfråga för såväl barnet som föräldrarna att
          det finns bestämmelser i formellt hänseende som bidrar till enhetlig
          rättstillämpning och handläggning.

          Jag har inhämtat att Justitiedepartementet avser att tillsätta en utredning som
          skall se över vissa vårdnadsfrågor (se regeringens skrivelse 1999/2000:137 s. 79
          f.). Departementet har upplyst att arbetet är inriktat på att direktiv till en sådan




20
     6 kap. 15 c § FB.
21
     3 och 12 §§ i den förutvarande socialtjänstlagen (1980:620).
22
     NJA 1987 s. 15. Se även bl.a. JO:s beslut den 30 augusti 1994, dnr 43-1994, och prop.
1997/98:7 s. 76 f.
23
     JO 2002/03 s. 252; se särskilt s. 268 f.
                                                                                           13



          utredning skall kunna beslutas före sommaren 2002. Jag finner det lämpligt att
          översända en kopia av detta beslut till Justitiedepartementet.

3.3 Tillkomsten av bestämmelserna om umgängesstöd
Frågorna om kontaktperson vid umgänge behandlades av Utredningen om
beslutanderätt vid gemensam vårdnad m.m.24 Utredningen föreslog då att det
skulle föras in bestämmelser i föräldrabalken om att en domstol skulle få
möjlighet att ålägga en socialnämnd att utse en person att medverka vid
umgänget som umgängesstöd.25 Det förutsattes då att domstolens förordnande
om umgänge med umgängesstöd skulle vara realistiskt i fråga om tid och
plats.26

I den proposition som låg till grund för införandet av bestämmelserna om
umgängesstöd anförde regeringen att det borde införas en uttrycklig
lagreglering om att socialnämnden, sedan domstolen fattat beslut om
umgängesstöd, ska utse en viss person att medverka vid umgänget. Ett
införande av en skyldighet för socialnämnden att verkställa domstolens beslut
skulle också tydliggöra ansvarsfördelningen mellan domstol och socialnämnd.27

3.4 Vad menas med umgängesstöd?
Med umgängesstöd menas en person som utses av socialnämnden, efter beslut
av domstol, som medverkar vid umgänget mellan ett barn och en förälder. Det
är inte är fråga om en sådan kontaktperson som utses med stöd av
socialtjänstlagen och som är kopplad till en enskild individ för att tillgodose
t.ex. vård- eller behandlingsbehov. Inte heller omfattas sådana personer som i
något fall kan utses som kontaktpersoner direkt av domstolen, t.ex. nära
släktingar som åtnjuter föräldrarnas och barnets förtroende.28

3.5 När ska domstolen besluta om umgängesstöd?
En domstols möjlighet att besluta om umgängesstöd förutsätter att barnet har
behov av det. Det ligger i sakens natur att behovet av den trygghet som
umgängesstödet kan bidra till bara finns i särskilda fall, såsom när barnet och
umgängesföräldern saknar en nära relation på grund av att något umgänge inte
skett under lång tid eller när barnet av någon annan anledning saknar tillit till
umgängesföräldern.29 Ett barns oro över umgänget kan t.ex. vara ett resultat av




24
     SOU 2007:52.
25
     Betänkandet s. 228 f.
26
     Betänkandet s. 230.
27
     Prop. 2009/10:192 s. 10.
28
     A. prop. s. 10.
29
     A. prop. s. 29.
                                                                                       14



att något umgänge inte skett under lång tid. Den kan också bottna i att den
förälder som barnet bor hos känner en oro – befogad eller inte – över att
umgänge kommer till stånd och överför sin oro till barnet. Ytterligare fall när ett
barn kan ha behov av umgängesstöd kan vara att det finns anledning att anta att
umgängesförälderns omsorgsförmåga i något avseende brister. Stor hänsyn
måste naturligtvis också tas till barnets vilja. Ett barn kan vidare behöva
umgängesstöd vid hämtning och lämning i samband med umgängestillfällena så
att han eller hon ska slippa uppleva konfliktfyllda konfrontationer mellan
föräldrarna.30

Vid behovsprövningen är det barnets intressen som ska tillmätas betydelse, inte
föräldrarnas. Det är viktigt att domstolen vid prövningen av frågan om
umgängesstöd alltid gör en bedömning av om det enskilda barnet verkligen har
behov av stödet. Prövningen av om det finns ett sådant behov ska avse såväl
ändamålet med umgängesstödet som formen för medverkan av en person vid
umgänget.31 När det enbart gäller en förälders eventuella behov av stöd och
hjälp vid umgängesrättens utövande bör stöd- och hjälpbehovet prövas i de
former som finns enligt socialtjänstlagen.32

Den person som medverkar vid umgänget ska inte ses som en person med
särskilt mandat att fysiskt förhindra att barnet förs bort eller kränks. Detta måste
vägas in när domstolen överväger om det är lämpligt att besluta om
umgängesstöd. Domstolen ska alltså inte vid behovsprövningen förutsätta att
umgängesstödjaren utgör en garant mot skadliga åtgärder från en förälders sida.
Det kan gälla att skydda barnet mot att föras bort av umgängesföräldern eller att
förhindra olika former av kränkningar av barnet. Om barnet inte kan antas vara
tryggt utan sådant skydd, är umgängesstöd inte något alternativ.33

3.6 Tidsbegränsade beslut
Domstolens beslut om umgängesstöd ska gälla för en viss tid, som ska anges i
beslutet. När domstolen bestämmer tiden måste den göra en prognos om
framtiden. Tiden ska bestämmas utifrån hur länge barnet kan förväntas behöva
stödet. En rimlig utgångspunkt är att tiden bestäms till högst ett år. Det kan
dock inte uteslutas att det kan finnas enskilda fall med särskilda omständigheter
som gör att umgängesstödet bör pågå något längre.34




30
     A. prop. s. 10 och s. 29.
31
     A. prop. s. 10 f.
32
     A. prop. s. 11.
33
     A. prop. s. 11.
34
     A. prop. s. 29 f.
                                                                                       15



3.7 Umgängesstödjaren
Det finns inte några närmare föreskrifter när det gäller vilka krav som bör
ställas på den person som socialnämnden utser att vara umgängesstöd
(umgängesstödjaren). Rent allmänt kan det kravet ställas att han eller hon ska
vara lämplig för uppdraget. Det innebär att han eller hon ska ha lämplig
utbildning och erfarenhet.35 Socialnämnden bör, med samtycke från den person
som avses bli utsedd till umgängesstödjare, begära uppgifter om honom eller
henne från socialtjänstens register, från polisens misstanke- och
belastningsregister samt från eventuella referenspersoner.36 Umgängesstödjaren
kan också behöva ha särskilda kvalifikationer för att utses till umgängesstödjare
i ett enskilt ärende. En lyhördhet för föräldrarnas och barnets inställning till att
en viss person utses behöver finnas, men nämnden är inte bunden av deras
eventuella uppfattning i frågan.37

Det finns inga bestämmelser som reglerar utformningen av det uppdrag som
umgängesstödjaren får av nämnden. Lagstiftaren uttalade att det är mest
naturligt att detta styrs av domstolens beslut och uppdrags- eller
anställningsavtal samt att frågorna hanteras genom allmänna råd.38

Av MFoF:s allmänna råd om socialnämndens ansvar för vissa frågor om
vårdnad, boende och umgänge framgår att nämnden bör formulera uppdraget att
vara umgängesstödjare tydligt och detaljerat i ett skriftligt dokument. Av
dokumentet bör det bl.a. framgå vad syftet med umgängesstödet är och vilka
dagar och vid vilka tidpunkter den personen som är utsedd att vara
umgängesstödjare ska medverka.39

4. Umgänge i en umgängeslokal
Det som har kommit fram genom inspektionen av familjerättsenheten i
Göteborg förra året och de inspektioner som jag genomfört inom ramen för den
här undersökningen visar att flera kommuner verkställer ett beslut om umgänge
med umgängesstöd genom att erbjuda barnet och föräldern en plats i en
umgängeslokal.




35
   3 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL.
36
   Prop. 2009/10:192 s. 14 och Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöds
allmänna råd om socialnämndens ansvar för vissa frågor om vårdnad, boende och
umgänge, HSLF-FS 2017:51 s. 13.
37
   Prop. 2009/10:192 s. 31.
38
     A. prop. s. 14.
39
     HSLF-FS 2017:51 s. 14.
                                                                                    16



I vissa av de lokaler som jag granskat kunde barn som var placerade utanför det
egna hemmet enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga, LVU, eller socialtjänstlagen (2001:453), SoL, ha umgänge med sina
respektive föräldrar samtidigt som umgänge med umgängesstöd enligt
föräldrabalken ägde rum i lokalen. Den undersökning som jag har gjort är
begränsad till de fall som rör umgängesstöd.

4.1 Framväxten av umgängeslokaler
Särskilda lokaler för umgänge mellan barn och föräldrar som barnet inte bor
tillsammans med har funnits under förhållandevis lång tid, åtminstone sedan
början av 2000-talet. I några av de utredningar som ledde fram till den
nuvarande lagstiftningen uppmärksammades företeelsen med särskilda
umgängeslokaler.40 Företeelsen kallades ibland ”pappis” och beskrivs i
utredningarna som en mötesplats för pappor och barn. Oftast ska det ha rört sig
om öppna förskolor där pappor som hade umgängesrätt endast i närvaro av en
kontaktperson kunde umgås med sina barn. Verksamheten syftade till att få
igång ett fungerande umgänge mellan ett barn och hans eller hennes pappa.
”Pappis” verkar ha funnits på olika håll i landet, främst i storstadsregionerna.
Det anges i utredningarna att det torde vara möjligt för en domstol att meddela
förordnanden om umgänge på en öppen förskola eller ”pappis” och att detta
enligt uppgift var relativt vanligt förekommande.41 Det är sannolikt att ”pappis”
bidragit till framväxten av de umgängeslokaler som socialnämnderna i flera
kommuner använder i dag.

4.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna
I samband med inspektionerna besökte jag alla umgängeslokaler utom den i
Stockholm. Flera av lokalerna är öppna förskolor. I de fallen lånar nämnderna
lokalerna när den ordinarie verksamheten är stängd. Lokalerna är särskilt
anpassade för barn, främst yngre barn, och där finns leksaker, läshörnor,
pysselrum, skötrum, toaletter, kök m.m.

I samtliga umgängeslokaler pågick flera umgängen mellan olika barn och
umgängesföräldrar samtidigt. Hur många som hade umgänge samtidigt i
lokalerna varierade.

I Malmö kunde upp till fem barn med respektive umgängesförälder ha umgänge
i lokalen samtidigt. I Örebro var det upp till fyra barn med respektive
umgängesförälder som hade umgänge i lokalen samtidigt. I Norrköping kunde
upp till sex barn med respektive umgängesförälder ha umgänge samtidigt i




40
     Se t.ex. SOU 2005:43 och SOU 2007:52.
41
     SOU 2007:52 s. 222 f.
                                                                                          17



kommunens huvudlokal, kallad Fenix. I Familjerätt Sydosts lokal var det upp
till sex barn med respektive umgängesförälder som hade umgänge samtidigt.

Kommunerna hade flera anställda som arbetade som umgängesstödjare i
umgängeslokalerna. De flesta av dem var utbildade socionomer. De arbetade i
par42 och hade ett gemensamt ansvar för alla de barn och umgängesföräldrar
som hade umgänge samtidigt i lokalen. Även om umgängesstödjarna arbetade i
par framkom att varje enskilt barn oftast träffade fler än två umgängesstödjare
vid de olika umgängestillfällena.

I Malmö var barnet knutet till ett arbetslag med flera umgängesstödjare, men
beroende på vilka dagar och veckor som barnet hade umgänge kunde barnet
träffa flera olika arbetslag. Ingen av umgängesstödjarna var ansvarig
umgängesstödjare för ett visst barn. I realiteten träffade barnen därför i stort sett
alla umgängesstödjare och inte bara de i ett visst arbetslag. I Malmö var ca 100
familjer per år aktuella för umgänge med umgängesstöd. Hälften av barnen som
hade umgänge i umgängeslokalen, kallad Umgåsen, var placerade utanför det
egna hemmet enligt LVU eller SoL. Umgänge enligt FB och umgängen för barn
som var placerade utanför det egna hemmet kunde alltså äga rum samtidigt i
umgängeslokalen.

I Örebro utsågs inte en viss person till umgängesstödjare för ett visst barn. I
kommunens umgängeslokal arbetade fyra socionomer som umgängesstödjare.
De arbetade i lokalen två och två och var tillgängliga för alla de barn och
föräldrar som samtidigt hade umgänge i lokalen. I Örebro brukar drygt 20
familjer per år tas emot i lokalen. Vid granskningen framkom att umgänge
mellan barn som var placerade utanför det egna hemmet enligt LVU eller SoL
och deras föräldrar inte skedde i samma umgängeslokal som umgängen enligt
FB.

I Norrköping utsågs en eller två umgängesstödjare till varje barn. Om barnet
hade umgänge samma veckodag träffade barnet de umgängestödjare som var
utsedda för barnet, men om barnet hade umgänge en veckodag och en helgdag
träffade barnet flera olika umgängesstödjare. Det framkom att barnen kunde
träffa upp till fyra olika umgängesstödjare. I Norrköping tas ungefär 80 barn per
år emot för umgänge med umgängesstöd. I Norrköping kunde umgänge mellan




42
     Vid inspektionen av nämnden i Malmö framgick att det var tre umgängesstödjare
närvarande i lokalen samtidigt och att av dem hade en kontorstjänst, medan de andra två
arbetade tillsammans med barnen och föräldrarna, se dnr 9247-2019.
                                                                                      18



barn som var placerade utanför det egna hemmet och deras föräldrar ske
samtidigt som umgängen enligt FB i umgängeslokalen Fenix.

Familjerätt Sydost utsåg en person till umgängesstödjare för varje barn. Om
barnet hade umgänge med umgängesstöd varannan vecka träffade barnet alltid
den umgängesstödjaren, även om det samtidigt arbetade en till
umgängesstödjare i lokalen. Om barnet hade umgänge varje vecka utsågs två
personer till umgängesstödjare för barnet, en för jämna och en för ojämna
veckor. På så vis hade barnet alltid en utsedd umgängesstödjare på plats vid
umgänget. Hos Familjerätt Sydost är ca 50–55 familjer per år aktuella för
umgänge med umgängesstöd i lokalen. Vid granskningen framkom att umgänge
mellan barn som vårdas utanför hemmet och deras föräldrar inte skedde i
samma umgängeslokal som umgängen enligt FB.

I de mindre kommunerna som inte valt en s.k. lokallösning utsåg socialnämnden
en viss person till umgängesstödjare som sedan var med vid samtliga
umgängestillfällen.

4.3 Nämndernas inställning till lokallösningen
I samtalen med nämnderna lyfte företrädarna fram flera fördelar med
lokallösningen.

Nämnderna i Malmö och Örebro uppgav att de hade svårt att rekrytera lämplig
och kompetent personal som kontaktpersoner innan bestämmelsen om
umgängesstöd infördes 2010.

Nämnden i Örebro och Familjerätt Sydost uppgav att lokallösningen gjorde det
enklare för dem att verkställa domstolarnas beslut om umgänge med
umgängesstöd och att lösningen är nödvändig för att verkställigheten ska kunna
ske inom rimlig tid.

Nämnden i Malmö uppgav att deras umgängeslokal Umgåsen ursprungligen
startades för att kunna erbjuda ett mer kvalificerat stöd till barn och föräldrar i
samband med umgänget och för att kunna anställa tillräckligt kvalificerad
personal. Nämnden framhöll vidare att lösningen med en umgängeslokal gjorde
det möjligt för dem att låta ett barns umgänge med umgängesstöd fortgå även i
de fall en viss umgängesstödjare var frånvarande på grund av sjukdom eller
semester, och att lokallösningen var mindre sårbar än en lösning där varje barn
var knutet till en viss umgängesstödjare.

Familjerätt Sydost förde även fram att lokallösningen var bra ur ett
arbetsmiljöperspektiv eftersom situationen för en umgängesstödjare som arbetar
själv med ett barn och en umgängesförälder kan bli utsatt när umgänget sker på
ett annat ställe. Familjerätten menade även att umgänge med umgängesstöd
utövas mer rättssäkert i en umgängeslokal eftersom flera umgängesstödjare är
närvarande samtidigt och att det finns en risk att en ensam umgängesstödjare
                                                                                    19



kan bli ifrågasatt av både umgänges- och boendeföräldern. Familjerätten
framhöll vidare att lokallösningen var bra ur ett barnperspektiv t.ex. eftersom
umgängeslokalen är barnvänlig och flera barn är närvarande i lokalen samtidigt,
vilket gjorde umgänget mer avslappnat för barnen.

4.4 Mina uttalanden
Huvudfrågan i min undersökning gäller hur de granskade socialnämnderna
tillhandahåller umgänge med umgängesstöd när ett barn ska umgås med en
förälder som han eller hon inte bor hos. Det alternativ som innebär att
socialnämnderna valt lokallösningen är inte invändningsfritt utan ger upphov till
en rad frågor som ytterst handlar om vad som är bäst för barnet. Mina
inspektioner har inte tagit sikte enbart på själva lokallösningen och hur den
fungerar. Jag har också uppmärksammat flera andra frågor som rör nämndernas
verkställighet av domstolarnas beslut. I en del fall har frågorna ett mer eller
mindre tydligt samband med den valda lösningen.

Jag kommer i det följande att behandla några av de iakttagelser som jag har
gjort under mina inspektioner. Jag behandlar frågorna kronologiskt utifrån
socialtjänstens handläggning av ärenden om umgänge med umgängesstöd. Jag
inleder därför med att kommentera frågor som rör socialnämndens yttrande till
domstolen innan den fattar beslut om umgänge med umgängesstöd.

Min tillsyn omfattar socialtjänsten. Jag har dock inte tillsyn över domstolarnas
verksamhet. Likväl har det varit ofrånkomligt för mig att i några delar beröra
hur domstolarna handlägger frågor om umgänge med umgängesstöd. Det är
viktigt att understryka att de synpunkter som jag lämnar när det gäller
domstolarna inte är avsedda att innefatta någon form av kritik mot någon
domstol eller innebär att jag i övrigt gör några uttalanden som rör deras
verksamhet.

JO Katarina Påhlsson har tillsyn över bl.a. de allmänna domstolarna. Jag
kommer nedan i avsnitt 6.3 att kort redogöra för ett initiativ som Katarina
Påhlsson tagit gentemot Malmö tingsrätt med anledning av vissa uppgifter som
kom fram vid min inspektion av nämnden i Malmö om hur tingsrätten utformar
sina domar och beslut om umgänge med umgängesstöd.

5. Socialnämndens yttrande
5.1 Rättslig reglering
Innan domstolen fattar ett beslut om umgänge med umgängesstöd ska den
inhämta yttrande från socialnämnden.43 Syftet med bestämmelsen är att




43
     6 kap. 15 c § andra stycket FB.
                                                                                   20



domstolen ska få del av socialnämndens bedömning av frågan i vilken
omfattning det finns möjlighet för nämnden att utse en person att medverka vid
umgänget.44 Vid kontakten med nämnden är det naturligt att domstolen förutom
frågan om omfattningen av umgängesstödet också tar upp de speciella krav som
kan gälla vid umgänget, t.ex. språkkunskaper. Domstolen torde många gånger
ha anledning att som underlag till förfrågan till nämnden ange parternas
respektive inställning.45

Socialnämnden bör i sitt yttrande till domstolen ange om det tänkta umgänget är
praktiskt genomförbart. Av yttrandet bör därför framgå vilka praktiska
förutsättningar som finns för att genomföra umgänge med umgängesstöd, t.ex.
tid, plats och personalresurser. Nämnden ska dock inte i detta sammanhang
ange sin inställning till om umgänge med umgängesstöd är lämpligt eller inte.46
Frågor om ett umgänges lämplighet bör nämnden i stället behandla i samband
med att upplysningar eller yttrande enligt 6 kap. 19 och 20 §§ FB lämnas till
domstolen på dess begäran.

Utgångspunkten bör vara att socialnämnden kan och ska svara för att genomföra
beslutet om umgängesstöd i en realistisk omfattning. Att domstolen låter bli att
förordna om umgängesstöd därför att socialnämnden har angett att den inte kan
verkställa beslutet förutsätts vara en undantagssituation. Om det mot bakgrund
av barnets bästa hade varit lämpligast att förordna om visst umgänge med
umgängesstöd, men ett sådant umgänge inte kan äga rum på grund av det som
framkommit när socialnämnden yttrat sig, bör detta komma till uttryck i
beslutet. Detta ger en signal till parterna och socialnämnden om att det kan
finnas skäl för ett ändrat ställningstagande från domstolens sida, om och när
personal kan frigöras eller rekryteras för nämndens räkning. Vidare kan det vara
av betydelse för tillsynen över verksamheten.47

5.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna
Vid granskningen framkom att domstolarnas begäran om yttranden enligt 6 kap.
15 c § andra stycket FB i de allra flesta fall var likalydande och att de hade
karaktären av att vara skrivna efter mall. I något enstaka fall fick nämnderna
information om det aktuella barnet, men oftast informerade domstolarna endast
om att frågan om umgängesstöd uppkommit. En del av nämnderna fick i flera
fall i samband med förfrågan från domstolen del av parternas inställning i fråga




44
     Prop. 2009/10:192 s. 13.
45
     A. prop. s. 30.
46
     A. prop. s. 13.
47
     A. prop. s. 13.
                                                                                      21



om umgänge med umgängesstöd.48 I vissa fall hämtade domstolarna in
yttranden via telefon. Nämnderna hade inte några synpunkter på det
förfarandet.49

Nämnderna i Örebro och i Norrköping hade vissa synpunkter på domstolarnas
begäran om yttranden. De uttryckte generellt önskemål om mer tydlighet från
domstolarnas sida och de efterfrågade mer information om det aktuella barnet
och föräldrarna. Nämnden i Örebro uttryckte saken så att ju mer detaljerade
domstolarna är i sina förfrågningar, desto mer detaljerade svar har nämnden
möjlighet att ge.

Vid granskningen framkom att nämnderna svarade snabbt på domstolarnas
förfrågningar, oftast inom några få dagar. Yttrandena var av generell karaktär
där nämnderna redogjorde för den egna umgängesstödsverksamheten. I Malmö,
Örebro, Norrköping och Stockholm använder nämnderna, som framgått ovan,
lokallösningen. I yttrandena redogjorde nämnderna för öppettiderna i lokalen
och i vilken omfattning som nämnderna erbjöd umgängesstöd där.

I Norrköping hade nämnden tillgång till tre olika umgängeslokaler: en större
och två mindre lokaler. Den huvudsakliga umgängesstödsverksamheten bedrevs
i den större lokalen, kallad Fenix. De två mindre lokalerna påminde om riktiga
bostäder där en familj åt gången kunde ha umgänge med umgängesstöd.

I Örebro uppgav nämnden att den skulle kunna ge mer specifika svar och
möjligen andra umgängesstödslösningar utanför lokalen om domstolen
efterfrågade det mer specifikt utifrån ett enskilt barns behov.

Vid inspektionen av nämnden i Malmö framkom att Malmö tingsrätt inte
hämtade in yttranden från nämnden innan domstolen meddelade beslut om
umgänge med umgängesstöd. Av denna anledning yttrade sig nämnden inte
heller till tingsrätten. Vid inspektionen togs denna fråga upp med både en
domare vid tingsrätten och företrädarna för nämnden. De uppgav samstämt att
nämnden och tingsrätten kommit överens om att domstolen inte behöver
inhämta något yttrande från nämnden innan beslut om umgängesstöd meddelas,
förutsatt att domstolens beslut skulle avse umgänge med umgängesstöd vid
nämndens umgängeslokal Umgåsen. Anledningen till denna överenskommelse
var enligt företrädare för nämnden att umgänge med umgängesstöd endast kan
ske på Umgåsen och att domstolen väl känner till det. Nämndens företrädare
framhöll vidare att om tingsrätten skulle begära in ett yttrande inför varje beslut




48
     Socialnämnderna i Örebro och Norrköping samt Familjerätt Sydost.
49
     Bl.a. socialnämnderna i Örebro och Norrköping.
                                                                                    22



om umgänge med umgängesstöd skulle nämnden bara upprepa vilka
möjligheter som erbjuds vid umgängeslokalen Umgåsen.

Samtliga nämnder utom den i Malmö uppgav i samtalen med mig att de vid
behov kunde erbjuda flexibla lösningar som innebär att umgänge sker utanför
umgängeslokalen och att domstolarna ibland i sina förfrågningar efterfrågade
mer individuella lösningar än det umgänge som kan erbjudas genom
lokallösningen. Familjerätt Sydost uppgav att den anlitade, i de fall när en
domstol beslutat att umgänge med umgängesstöd inte skulle ske i
umgängeslokalen, en umgängesstödjare för det specifika ärendet.

Vid mina samtal med domarna framkom dock att de var av uppfattningen att
nämnderna inte kunde erbjuda någon flexibilitet alls, inte ens när domstolen
uttryckligen efterfrågat det. Ett undantag var domarna vid Örebro tingsrätt som
uppgav att i de fåtal fall där domstolen efterfrågat umgänge med umgängesstöd
utanför umgängeslokalen hade nämnden också löst det.

Vid mina samtal med advokaterna framfördes den synpunkten att nämnderna i
realiteten endast erbjöd umgängesstöd i en umgängeslokal.

Vid min granskning av ärenden i samband med inspektionerna framkom endast
i något enstaka fall att en nämnd erbjudit umgänge med umgängesstöd utanför
nämndens umgängeslokal.

Nämnderna i de mindre kommunerna uppgav att domstolarna alltid begärde ett
yttrande från nämnden innan beslut om umgängesstöd meddelades. Det kunde
ske via telefon i en del fall, och nämnderna uppgav att de alltid fick komma till
tals före ett beslut om umgänge med umgängesstöd. Familjerätten i Skellefteå
framförde önskemål om större möjligheter för familjerätten att, utifrån ett
barnperspektiv, redan i ett yttrande föra fram synpunkter på lämpligheten av
umgänge med umgängesstöd. Nämnderna i de mindre kommunerna uppgav
vidare att de vid verkställigheten av beslut om umgängesstöd kunde vara
flexibla och ordna umgängesstöd under vardagar och helger samt att umgänget
kunde äga rum där det var lämpligt, t.ex. utomhus eller i en förälders bostad.
Familjerätten i Skellefteå uppgav att umgänget oftast skedde i en lokal under
helger, men att umgänge även kunde ske i en förälders bostad. Om umgänget
ägde rum i en kommunal lokal förekom inte flera umgängen i lokalen samtidigt,
utan endast ett i taget.

5.3 Mina uttalanden
Som framgått ovan efterfrågade två av nämnderna mer information från
domstolarna i samband med förfrågningar enligt 6 kap. 15 c § andra stycket FB.
I förarbetena till bestämmelsen om umgängesstöd förutsätts domstolarna ge
nämnderna förhållandevis fyllig information om t.ex. parternas respektive
inställning i fråga om umgängesstöd. Vissa av domstolarna gjorde detta, andra
inte, och här finns det en möjlighet till en förbättring av kommunikationen
                                                                                      23



mellan domstolarna och nämnderna. Utöver att nämnderna har behov av att få
information från domstolarna om parternas inställning i fråga om
umgängesstöd, bör de även få t.ex. kontaktuppgifter till parterna/ombud och
namn på det aktuella barnet. Det kan också röra sig om uppgifter om parternas
och eventuella ombuds respektive adress, telefonnummer och e-postadresser.

Granskningen visar att samtliga nämnder hade regelbundna möten med
domstolarna, men att vissa av nämnderna trots det hade synpunkter på den
information som de fick från domstolarna. Möjligen går det att förstå detta som
att domstolarna och nämnderna kommunicerar på ett bristfälligt sätt med
varandra. Jag vill mot denna bakgrund framhålla att varje socialnämnd har ett
eget ansvar att säkerställa att den har tillgång till den information som den anser
sig behöva för att kunna lämna ett fylligt yttrande enligt 6 kap. 15 c § FB. Om
en socialnämnd önskar mer information från domstolen inför ett yttrande måste
nämnden förklara det. Jag förutsätter därför att nämnderna nu tar ansvar och
efterfrågar de uppgifter som de behöver få från domstolarna.

Vid min undersökning togs också frågan upp om huruvida socialnämndens
möjlighet att påverka domstolens beslut om umgänge med umgängesstöd är för
begränsad. När nämnden får en fråga om att tillhandahålla umgängesstöd ska
nämnden i sitt yttrande redogöra för sin möjlighet att erbjuda det. Däremot ska
nämnden inte gå in på lämpligheten av umgänge med umgängesstöd. Frågan om
umgängesstöd kan i domstolen ha kommit upp i ett sent skede och det är därför
inte heller säkert att den frågan har berörts i t.ex. nämndens snabbupplysningar
eller i en s.k. umgängesutredning.

Enligt min mening finns det anledning att överväga om lagstiftningen i denna
del bör ändras så att socialnämnden får möjlighet att yttra sig också om
lämpligheten av umgänge med umgängesstöd redan i samband med att
nämnden yttrar sig om möjligheten att tillhandahålla stödet. En sådan ordning
skulle kunna bidra till att domstolarna får bästa möjliga underlag för sitt beslut.

6. Domstolens beslut om umgänge med umgängesstöd
6.1 Rättslig reglering
När rätten beslutar om umgänge med en förälder som barnet inte bor
tillsammans med, får rätten, om barnet har behov av det, besluta att en person
som utses av socialnämnden ska medverka vid umgänget (umgängesstöd). Ett
beslut om umgängesstöd ska gälla för en viss tid.50




50
     6 kap. 15 c § första stycket FB.
                                                                                    24



Genom regleringen i föräldrabalken har lagstiftaren skapat en tydlig
ansvarsfördelning, dvs. domstolen beslutar om umgänge med umgängesstöd
och socialnämnden verkställer domstolens beslut. Socialnämnden är alltså
skyldig att efter domstolens beslut om umgängesstöd utse en viss person att
medverka vid umgänget. Detta innebär att socialnämnden är skyldig att dels
utse en umgängesstödjare, dels få igång barnets umgänge med sin förälder i
enlighet med vad domstolen bestämt. Det är fråga om en ren
verkställighetsåtgärd från nämndens sida.51

JO har i flera ärenden uttalat sig om ansvarsfördelningen mellan domstol och
socialnämnd.52 Domstolen ska beakta barnets behov av umgängesstöd och fattar
beslut om det, varvid domstolen ska beakta barnets bästa.53 Socialnämnden ska
därefter verkställa det domstolen har beslutat i fråga om umgängesstöd genom
att utse en viss person att medverka vid umgänget mellan ett barn och dess
förälder. Ett beslut om umgängesstöd utgör en del av umgängesbeslutet, vilket
innebär att det är nödvändigt att socialnämnden utser en viss person att
medverka vid umgänget som umgängesstöd för att beslutet ska kunna
verkställas.54

Domstolen är inte bunden av en socialnämnds besked om vilka förutsättningar
som finns att tillgodose behovet av umgängesstöd, men nämndens svar kan
ändå få stort inflytande över domstolens bedömning. I förarbetena framhålls
t.ex. att domstolen vid sitt beslut måste beakta omständigheter som tyder på att
någon person med de kvalifikationer som krävs i ett specifikt fall inte finns att
tillgå eller endast kan anlitas under en kortare period än vad som i utgångsläget
framstått som önskvärt.55

6.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna
I de flesta fall förordnade domstolarna i sina domar och beslut om umgänge
med umgängesstöd att umgänget skulle äga rum i den aktuella nämndens
umgängeslokal.56

Vid granskningen framkom att nämnderna ansåg att de inte hade några problem
med att förstå eller verkställa domstolarnas beslut och domar om umgänge med
umgängesstöd.




51
     Prop. 2009/10:192 s. 14.
52
     Se bl.a. JO 2013/14 s. 430 och JO 2019/20 s. 563.
53
   6 kap. 2 a § FB.
54
   Prop. 2009/10:192 s. 29.
55
   A. prop. s. 30.
56
   Bl.a. Örebro tingsrätt, Malmö tingsrätt och Norrköpings tingsrätt.
                                                                                        25



Vid mina samtal med domarna framkom att de vid vissa tingsrätter i viss mån
upplever sig styrda av nämndernas besked om vilka förutsättningar som finns
för att tillhandahålla umgängesstöd.57 I samtalen med advokater fördes även den
synpunkten fram att domstolarna i praktiken är bundna av vad nämnderna anser
sig kunna erbjuda i fråga om umgängesstöd.

Vid inspektionen av nämnden i Malmö framkom att Malmö tingsrätt i sina
domar och beslut om umgänge med umgängesstöd lät bli att förordna om att
socialnämnden skulle utse en viss person att medverka vid umgänget. Generellt
sett förordnade tingsrätten i stället i sina avgöranden att det aktuella barnet hade
rätt till umgänge med sin far eller mor i umgängeslokalen Umgåsen och att det
skulle ske vid vissa tillfällen. Vid inspektionen uppgav dock företrädare för
nämnden att även om tingsrätten inte uttryckligen förordnade i sina domar och
beslut om umgänge med umgängestöd så utgick nämnden från att det rörde sig
om ett sådant umgänge som anges i 6 kap. 15 c § FB.

Företrädarna för Familjerätt Sydost uppgav att i många av familjerättens
ärenden om umgängesstöd hade föräldrar skyddade personuppgifter. Det
förekom även uppgifter om våld och hot i flera ärenden där domstolen beslutat
om umgänge med umgängesstöd. Företrädarna för familjerätten uppgav vidare
att de trodde att antalet ärenden skulle minska när reglerna om umgängesstöd
infördes 2010, men att så inte blivit fallet. De var förvånade över ökningen av
antalet ärenden och uttryckte att de inte alltid fick ”rätt” uppdrag från
domstolarna. De uppgav också att det i deras ärenden sällan var så att umgänget
mellan ett barn och en umgängesförälder normaliserats efter ett år. Det var
enligt familjerätten sällsynt att barn och föräldrar kunde övergå till ett normalt
umgänge efter det att umgängesstödet upphört.

Vid mina samtal med advokaterna påpekades att reglerna om umgängesstöd
syftade till en normalisering av umgänget mellan barnet och
umgängesföräldern, men att umgängesstöd inte var en lämplig insats i svåra fall,
t.ex. när det förekommit våld mellan föräldrarna eller när den ena föräldern
hade skyddade personuppgifter. En av advokaterna förde fram att i dessa
svårare fall erbjöd umgängesstöd inget skydd.

I flera av de ärenden som jag granskat fanns uppgifter om våld eller hot och
förhållandevis ofta hade en av föräldrarna skyddade personuppgifter.




57
     Se minnesanteckningar från samtal med domare vid Malmö tingsrätt, dnr 9247-2019,
och Norrköpings tingsrätt, dnr 724-2020.
                                                                                      26



6.3 Mina uttalanden
Jag har noterat att Malmö tingsrätt i sina avgöranden skriver att umgänget ska
ske i umgängeslokalen Umgåsen. Trots att tingsrätten i sina avgöranden inte har
använt begreppet umgängesstöd får det i sitt sammanhang anses uppenbart att
domstolen har avsett att besluta om umgänge med umgängesstöd. Nämnden har
också uppfattat domarna och besluten på det sättet.58 Det finns inte skäl för mig
att ytterligare uppehålla mig vid nämndens tolkning av tingsrättens avgöranden.
Jag vill dock upplysa om att JO Katarina Påhlsson beslutat att i ett särskilt
ärende granska hur Malmö tingsrätt hanterar familjemål där frågan om
förordnande av umgängesstöd aktualiserats.59

De domar och beslut som jag och mina medarbetare tog del av vid inspektionen
av nämnden i Malmö har tillförts det särskilda ärendet mot Malmö tingsrätt. JO
Katarina Påhlsson har därefter begärt att Malmö tingsrätt ska lämna
upplysningar om och yttra sig över hur sådana familjemål handläggs. I det
ligger att domstolen även ska redovisa hur utformningen av de angivna domarna
och besluten förhåller sig till regleringen i 6 kap. 15 c § FB.

I det remissvar som kom in till JO den 26 maj 2020 har Malmö tingsrätt anfört
bl.a. att eftersom nämnden i Malmö inte kunnat erbjuda någon annan form av
umgängesstöd än umgänge vid Umgåsen anser tingsrätten att det skulle vara
utsiktslöst att förordna om någon annan form av umgängesstöd. Enligt
domstolen har det i praktiken inte funnits några andra möjligheter att få till
stånd umgänge med umgängesstöd i de mål som domstolen handlagt.
Tingsrätten har vidare anfört att det umgänge som tillhandahålls vid Umgåsen
sannolikt inte motsvarar det umgänge som lagstiftaren avsett vid utformningen
av 6 kap. 15 c § FB.

Ärendet mot Malmö tingsrätt är under handläggning.

Som jag påpekat ovan i avsnitt 3.5 ska umgängesstödjaren inte ses som en
person med särskilt mandat att fysiskt förhindra att barnet förs bort eller kränks.
En domstol får därför inte vid bedömningen av ett barns behov av
umgängesstöd förutsätta att umgängesstödjaren utgör en garant mot skadliga
åtgärder från en förälders sida. Om barnet inte kan antas vara tryggt utan sådant
skydd är umgängesstöd inte något alternativ, och konsekvensen blir att något
umgänge inte heller ska förekomma.




58
     Jfr JO:s beslut den 17 maj 2018, dnr 3428-2016.
59
     JO:s ärende med dnr 1325-2020.
                                                                                          27



Användningsområdet för umgängesstöd förutsattes i förarbetena vara snävare
jämfört med dåvarande praxis när det gäller kontaktpersonsinstitutet. Detta
faktum antogs även underlätta för socialnämnderna att följa domstolarnas
beslut.60

Även om min undersökning varit relativt begränsad och omfattat ett mindre
antal nämnder och ärenden finns det ändå vissa tecken på att domstolarna
kanske förordnar om umgänge med umgängesstöd i större omfattning än vad
som var avsikten när bestämmelserna om umgängesstöd infördes 2010. Det kan
diskuteras om beslut om umgängesstöd verkligen reserveras för de fall där
umgänget kan förväntas normaliseras inom ett år. Tanken är inte att
umgängesstöd ska användas som en form av övervakat umgänge. En sådan
utveckling skulle innebära en utmaning för socialnämnderna i och med deras
verkställande roll. Vid flera tillfällen fördes det fram från nämnderna att de
ställs inför flera svårigheter när umgängesbesluten ska verkställas, t.ex. om det i
ett ärende förekommer att t.ex. boendeföräldern har skyddade personuppgifter
eller när det finns uppgifter om våld och hot.

Jag vill här betona att umgängesstöd inte främst ska ha en kontrollfunktion eller
en övervakande funktion, utan att det syftar till att skapa förutsättningar för en
normalisering av umgänget så att ett barn och dess förälder på sikt kan umgås
utan stöd.

7. Socialnämnden ska utse en umgängesstödjare
7.1 Rättslig reglering
När en domstol har beslutat att ett barn ska ha rätt till umgänge med en förälder
med umgängesstöd ska socialnämnden verkställa beslutet genom att utse en viss
person att medverka vid umgänget.61 Detta innebär att socialnämnden är skyldig
att dels utse en umgängesstödjare, dels få igång barnets umgänge med sin
förälder i enlighet med vad domstolen bestämt.62

Det är socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört som är ansvarig
för att utse en umgängesstödjare.63 Det är som regel lämpligt att socialnämnden
utser en person för hela den tid som beslutet om umgängesstöd gäller. Endast i




60
     Prop. 2009/10:192 s. 11.
61
     6 kap. 15 c § tredje stycket FB.
62
     Prop. 2009/10:192 s. 10 och JO 2013/14 s. 430 och JO:s beslut den 17 maj 2018, dnr
3428-2016.
63
     A. prop. s. 10.
                                                                                     28



undantagsfall torde det kunna bli aktuellt att utse två personer som ska
medverka vid umgänget.64

Socialnämndens beslut om att utse en viss person till umgängesstödjare ska
komma till uttryck i ett beslut, som dock kan ges en ganska enkel utformning.65
Av beslutet bör det framgå vem som har utsetts till umgängesstödjare, när
beslutet har fattats och vem som har fattat beslutet. Av dokumentationen ska det
också framgå vilket lagrum som ligger till grund för beslutet. Nämndens
beslutanderätt får delegeras till en tjänsteman vid nämndens förvaltning.66 Om
beslutet har fattats på delegation av nämnden ska dokumentationen dessutom
innehålla uppgift om namn och befattning eller titel på den som har fattat
beslutet.67 Socialnämndens beslut om att utse en viss person till
umgängesstödjare kan inte överklagas.68

Handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om
stödinsatser, vård och behandling ska dokumenteras. Dokumentationen ska
utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och
händelser av betydelse.69

7.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna
Undersökningen visade att nämnderna agerade på olika sätt när de fick
domstolarnas beslut om umgänge med umgängesstöd.

Nämnden i Malmö fattade beslut om att inleda utredning för att verkställa
tingsrättens beslut samma dag som beslutet kom in till myndigheten. Därefter
fördelade nämnden ärendet till en socialsekreterare vid det socialkontor som
barnet tillhörde. Socialsekreteraren gjorde först vissa kontroller och ställde
sedan barnet i kö till kommunens umgängesstödsverksamhet Umgåsen.
Nämnden beslutade inte i något fall att utse en viss person till umgängesstödjare
för barnet. Anledningen till detta var enligt nämnden att den saknar resurser att
anställa personer som bara ska arbeta som umgängesstödjare och att den skulle
ha svårt att rekrytera kompetent och lämplig personal endast för detta ändamål.

Inte heller nämnden i Örebro beslutade i något fall att utse en viss person till
umgängesstödjare för ett barn. I ett ärende hos nämnden kunde jag notera att en




64
     A. prop. s. 31.
65
     A. prop. s. 31.
66
     10 kap. 5 § SoL.
67
     5 kap. 14 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om dokumentation i
verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS (SOSFS 2014:5).
68
     Se prop. 2009/10:192 s. 14.
69
     11 kap. 5 § SoL.
                                                                                     29



förälder frågat nämnden om bara en person kunde utses till umgängesstödjare i
stället för flera olika.

Nämnden i Norrköping och Familjerätt Sydost beslutade däremot om att utse
umgängesstödjare för barnet.

När nämnden i Norrköping fick ett beslut om umgänge med umgängesstöd från
domstolen fattade en familjerättssekreterare ofta samma dag beslut om att utse
två personer till umgängesstödjare för barnet.

Familjerätt Sydost utsåg i regel en viss person till umgängesstödjare för barnet.
Om barnet hade umgänge med umgängesstöd varje vecka utsåg dock
familjerätten två personer till umgängesstödjare eftersom umgängesstödjarna
endast arbetade varannan vecka. Familjerätten fattade beslutet i ett digitalt
system. Familjerätten dokumenterade dock inte beslutet i barnets journal.

Nämnderna i de mindre kommunerna uppgav samtliga att de utser en viss
person till umgängesstödjare för barnet.

7.3 Mina uttalanden
Varken nämnden i Malmö eller i Örebro fattade beslut om att utse en viss
person till umgängesstödjare för barnet. Jag kan konstatera att dessa nämnder
därigenom inte följer den gällande lagstiftningen.

Både nämnden i Norrköping och Familjerätt Sydost fattade beslut om att utse en
viss person till umgängesstödjare för barnet omgående efter att den fått
domstolens beslut om umgänge med umgängesstöd. Nämnden i Norrköping
utsåg alltid två personer till umgängesstödjare för varje barn. Även Familjerätt
Sydost utsåg två personer till umgängesstödjare men bara om barnet hade
umgänge med umgängesstöd varje vecka. Det framkom att nämnderna gjorde
detta av resursskäl.

Som jag har nämnt ovan bör det endast i undantagsfall vara aktuellt för
socialnämnden att utse två personer till umgängesstödjare för ett barn. Att göra
som nämnden i Norrköping och Familjerätt Sydost gjorde strider enligt min
mening mot lagstiftarens intentioner med bestämmelsen. Två umgängesstödjare
kan utses först om det efter en bedömning av omständigheterna i det enskilda
fallet behövs. Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande vid en sådan

## Bedömning

bedömning.70

Orsaken till att nämnderna inte utser en viss person till umgängesstödjare för ett
barn beror sannolikt på deras syn på vad lokallösningen innebär och kan




70
     Jfr JO:s beslut den 17 januari 2020, dnr 8055-2018.
                                                                                        30



erbjuda. Kännetecknande för verksamheten vid umgängeslokalerna är att det
finns fast personal där som arbetar som umgängesstödjare och att den kan
organiseras på ett flexiblare sätt om de inte utses på det sätt som lagen
förutsätter. Jag återkommer till den saken i avsnitt 15 nedan.

Av undersökningen framgick som nämnts att Familjerätt Sydost inte
dokumenterade sina beslut om att utse umgängesstödjare för barnet i barnets
journal. Familjerätten instämde i att det är en brist och uppgav att den skulle
rätta till saken.

8. Det förekommer att socialnämnden inte verkställer domstolens
beslut
8.1 Rättslig reglering
När domstolen fattat beslut om umgänge med umgängesstöd ska
socialnämnden, som jag angett ovan, utse en viss person att medverka vid
umgänget.71 JO har ett flertal gånger uttalat sig om socialnämndens skyldighet
att utan dröjsmål verkställa domstolens beslut om umgängesstöd.72 Det är av
grundläggande betydelse att det som en domstol har bestämt också följs av den
myndighet som ska verkställa beslutet.

8.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna
Vid inspektionen av nämnden i Malmö framgick att den regelmässigt erbjöd
barn umgänge med umgängesstöd vid ett tillfälle i veckan. I de fall domstolen
hade beslutat att ett barn hade rätt till umgänge med en förälder med
umgängesstöd oftare än en gång i veckan verkställde inte nämnden domstolens
beslut fullt ut. Skälet till detta var enligt nämnden bristande ekonomiska
resurser. Nämnden uppgav också att den bedömer att ett tätare umgänge än en
gång i veckan inte är förenligt med barnets bästa.

8.3 Mina uttalanden
Det förekommer att socialtjänstens handläggning av ärenden om umgänge med
umgängesstöd anmäls till JO. De ärenden som JO då utrett har som regel gällt
att socialnämnden inte verkställt en domstols beslut om umgänge med
umgängesstöd. Anledningen till det kan vara att socialnämnden har gjort en
egen bedömning av om det är lämpligt med umgänge mellan ett barn och en
förälder och att nämnden då kommit fram till att något umgänge över huvud




71
     6 kap. 15 c § tredje stycket FB.
72
     Se bl.a. JO 2019/20 s. 563, JO:s beslut den 17 maj 2018, dnr 3428-2016, och JO:s
beslut den 21 juni 2018, dnr 4036-2017.
                                                                                      31



taget inte bör ske.73 Ett sådant förfarande strider dock mot den
ansvarsfördelning som lagstiftningen ger uttryck för.

JO har även prövat frågor om att socialnämnden ställer upp egna villkor för
umgängesstödet som begränsar eller t.o.m. omöjliggör det umgänge som
domstolen har beslutat om. Sådana villkor kan ha gällt att föräldrarna måste
vara överens om vem som ska utses till umgängesstödjare74, att en tolk måste
närvara vid umgänget75 eller att umgänget i strid mot domstolens avgörande ska
ske i en umgängeslokal.76

Vid mina inspektioner ville jag undersöka om de granskade nämnderna gjorde
en egen bedömning av om det var lämpligt att barnet hade umgänge med en
förälder. Om en nämnd vägrar att verkställa ett beslut om umgänge med
umgängesstöd kan det vara fråga om s.k. domstolstrots. Jag hittade inte något
sådant fall i min granskning, vilket är positivt. Vid mina samtal med
socialtjänstens tjänstemän var det tydligt för mig att de var väl medvetna om
vad socialnämndens uppgift är när domstolen fattat beslut om umgänge med
umgängesstöd. Det kan i och för sig vara så att socialtjänsten någon gång kan
ställa sig frågande till lämpligheten av ett umgänge med umgängesstöd, men jag
kunde se att nämnden alltid verkställde domen eller det interimistiska beslutet.

Vid inspektionen framgick dock att nämnden i Malmö erbjuder varje barn
umgänge med umgängesstöd endast vid ett tillfälle per vecka. I de fall
domstolen beslutat att ett barn har rätt till umgänge med umgängesstöd vid fler
tillfällen verkställer nämnden inte domstolens beslut fullt ut.

Jag vill vara tydlig med att bristande ekonomiska resurser aldrig kan godtas som
skäl för att nämnden inte ska följa det som en domstol har bestämt. Det är inte
heller socialnämndens uppgift att bedöma vad som är bäst för barnet och om
umgänge med umgängesstöd ska ske. Det är en fråga för domstolen att avgöra.
Det kan inte heller accepteras att nämnden förklarat sin underlåtenhet att
verkställa vad domstolen bestämt genom att endast hänvisa till att den valt
lokallösningen.

Nämnden i Malmös inställning är helt oacceptabel. Jag ställer mig mycket
kritisk till nämndens handläggning i det här avseendet.




73
     Se bl.a. JO 2013/14 s. 430 och JO:s beslut den 17 januari 2020, dnr 8055-2018.
74
     JO:s beslut den 8 juni 2017, dnr 924-2016.
75
     JO 2019/20 s. 568.
76
     JO 2019/20 s. 563.
                                                                                           32



9. Det förekommer att socialnämnden vid verkställigheten förenar
domstolens beslut med egna villkor för umgänget
9.1 Rättslig reglering
Det finns inga bestämmelser som ger socialnämnden rätt att förena domstolens
beslut med egna villkor för umgänget, utan nämnden ska verkställa det som
domstolen har bestämt. Socialnämnden får dock ställa upp vissa ordningsregler
när nämnden verkställer domstolens beslut om umgänge med umgängesstöd,
bl.a. när umgänget sker i en umgängeslokal.77 Reglerna i en umgängeslokal kan
t.ex. syfta till att man inte stör andra barn och föräldrar som har umgänge i
umgängeslokalen samtidigt. Nämnden får dock inte ställa upp egna villkor för
umgänget som i praktiken begränsar barnets rätt till umgänge med föräldern.78
Jag återkommer till frågan om ordningsregler i en umgängeslokal i avsnitt 12
nedan.

9.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna
Vid granskningen av Familjerätt Sydost framgick att familjerätten i sina
yttranden till domstolen inför beslutet om umgänge med umgängesstöd uppger
att den endast kan erbjuda barn under ett och ett halvt år som ännu inte går på
förskola umgänge med umgängesstöd i närvaro av en trygg vuxen
omsorgsperson. En trygg omsorgsperson är enligt familjerätten en person som
barnet har en nära anknytning till och är tryggt med, t.ex. boendeföräldern eller
en nära släkting. Hur länge omsorgspersonen behöver närvara vid umgänget
beror enligt familjerätten på det enskilda barnet. Frågan om vem som kan agera
som en trygg omsorgsperson för barnet tas enligt familjerätten oftast upp redan i
tingsrätten. Familjerätten anser att det är bäst för barnet att en trygg
omsorgsperson närvarar vid umgänget.

I ett ärende vid familjerätten framgick att den lät bli att verkställa
umgängesbeslutet eftersom barnet inte hade någon omsorgsperson som kunde
närvara vid umgänget i umgängeslokalen.

9.2 Mina uttalanden
Familjerätt Sydosts villkor om en s.k. trygg omsorgsperson kan i praktiken
begränsa barnets rätt till umgänge med sin förälder. Det ärende hos
familjerätten som jag redovisat ovan är ett sådant exempel. Jag kan konstatera
att familjerätten, oavsett skäl för det, inte har rätt att ställa upp ett sådant villkor
för umgänge med umgängesstöd.




77
     Se avsnitt 12 nedan.
78
     Se JO:s beslut den 5 oktober 2018, dnr 6168-2017.
                                                                                       33



Som jag angett ovan ska barnets bästa vara avgörande vid domstolens prövning
av frågan om barnets rätt till umgänge med umgängesstöd. Det är alltså inte
familjerättens uppgift att bedöma vad som är bäst för barnet och om umgänge
med umgängesstöd ska ske, utan det är som nämnts en fråga för domstolen att
avgöra.

10. Inför umgänge i umgängeslokalen
10.1 Informationsmöte
10.1.1 Rättslig reglering
Umgänge med umgängesstöd är en insats för barnet. Vid verkställigheten ska
nämnden iaktta det s.k. barnperspektivet, vilket i det här sammanhanget innebär
att vad som är bäst för barnet ska vara avgörande när nämnden vidtar åtgärder
som rör barnets umgänge med umgängesstöd.79

När socialtjänsten vidtar en åtgärd som rör ett barn ska barnet få relevant
information. Barnet ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör
barnet. Om barnet inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes inställning så
långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. Barnets åsikter och inställning ska
tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad.80

Inför umgänge med umgängesstöd i en umgängeslokal ska alltså barnet få veta
hur umgänget går till, vilken roll umgängesstödjaren har under umgänget81 och
vilka ordningsregler som gäller i lokalen. Informationen ska självklart anpassas
till det enskilda barnets ålder och mognad på ett sådant sätt att barnet kan ta till
sig den. Nämnden ska också ge barnet möjlighet att ställa frågor och att
framföra sina åsikter om umgänget i umgängeslokalen.

10.1.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna
Undersökningen visade att samtliga nämnder kallade föräldrarna till ett
informationsmöte inför umgänge med umgängesstöd där nämnderna
informerade om sin verksamhet i umgängeslokalen. Undersökningen visade
dock att endast nämnden i Malmö och Familjerätt Sydost informerade barnet
om umgänget med umgängesstöd i umgängeslokalen.

Nämnden i Malmö gav barnet anpassad information om verksamheten i
umgängeslokalen när barnet skolades in i verksamheten.




79
     1 kap. 2 § SoL.
80
  11 kap. 10 § SoL.
81
  Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöds allmänna råd om socialnämndens
ansvar för vissa frågor om vårdnad, boende och umgänge, HSLF-FS 2017:51 s. 14.
                                                                                  34



Familjerätt Sydost kallade de äldre barnen till informationsmöte tillsammans
med boendeföräldrarna. I ett ärende hos familjerätten som rörde två syskon som
var 10 och 13 år framgick att syskonen hade haft informationssamtal och
inskolning med familjerätten inför umgänget i umgängeslokalen, men att de
trots detta hade många synpunkter och frågor om umgänget där. Syskonen
upplevde att familjerätten varken lyssnade på dem eller gav dem information
om hur umgänget skulle gå till. Syskonen tyckte också att det var konstigt att
andra föräldrar närvarade i lokalen samtidigt. De upplevde att ingen berättade
för dem vilka de andra föräldrarna var eller varför de var i lokalen samtidigt
som dem.82

10.2 Inskolning
10.2.1 Mina iakttagelser vid inspektionerna
Undersökningen visade att tre av nämnderna skolade in barnet i
umgängeslokalen. Nämnden i Malmö skolade in barnet i umgängeslokalen
under ett till tre tillfällen. Vid nämnden i Norrköping besökte barnet och
boendeföräldern umgängeslokalen och träffade ansvarig umgängesstödjare inför
umgänget vid ett tillfälle. Nämnden i Norrköping uppgav dock att vid svåra fall
kan barnet behöva en långsammare inskolning än vanligt. Vid Familjerätt
Sydost skolades barnet in av boendeföräldern och umgängesstödjaren eller båda
umgängesstödjarna i de fall det var aktuellt.

Nämnden i Örebro varken informerade eller skolade in barnet. Nämnden
uppgav under inspektionen att den tidigare erbjöd inskolning av barnet i
umgängeslokalen genom att umgängesstödjaren visade upp lokalen för barnet
och boendeföräldern.

Enligt uppgifter som hämtats in från de mindre kommunerna, anpassade
socialnämnderna inskolningen efter det enskilda barnets behov.
Umgängesstödjaren kunde träffa barnet flera gånger innan umgänget kom
igång. I en av kommunerna åkte umgängesstödjaren hem till barnet så att de
kunde bekanta sig med varandra.

10.3 Mina uttalanden
Undersökningen visade att nämnderna informerade föräldrarna om umgänget
med umgängesstöd i umgängeslokalen. Men endast hälften av de nämnder som
valt lokallösningen informerade barnet om umgänget i umgängeslokalen.
Familjerätt Sydost informerade dessutom endast de äldre barnen om
verksamheten i umgängeslokalen. I ett av ärendena vid Familjerätt Sydost som
rörde just äldre barn framgick att barnen hade många synpunkter och frågor




82
     Se JO:s inspektionsprotokoll den 6 april 2020, dnr 1494-2020.
                                                                                    35



trots att barnen hade fått information om verksamheten i umgängeslokalen inför
umgänget. Det leder givetvis till frågan om huruvida informationen till barnen
varit tillräcklig och om informationen lämnats på ett sätt som var anpassad till
barnens förutsättningar att tillgodogöra sig den.

Undersökningen visade också att tre av de undersökta nämnderna skolade in
barnet i umgängeslokalen. De nämnder i de mindre kommunerna som inte
erbjuder umgänge vid en umgängeslokal anpassade inskolningen av barnet
utifrån det enskilda barnets behov. Det framgick att även nämnden i Norrköping
kan göra det till viss del.

För att umgänget ska bli så bra som möjligt för barnet ska nämnden förbereda
föräldrarna men framför allt barnet inför umgänget i umgängeslokalen, dels
genom att informera barnet om umgänget, dels genom att skola in barnet i
lokalen. Informationen och inskolningen ska anpassas till det enskilda barnets
behov. Det är viktigt att varje barn ges så goda förutsättningar som möjligt för
att umgänget ska fungera. Nämnden bör därför vara lyhörd för barnets
eventuella synpunkter på umgänget under informationssamtalet eftersom dessa
kan ha en betydelse för hur inskolningen av barnet bör läggas upp. Eftersom
alla barn är olika kan inskolningarna behöva se olika ut. Ett barn kan t.ex.
behöva skolas in flera gånger, medan ett annat barn känner sig tryggt redan efter
ett inskolningstillfälle.

Jag kan konstatera att nämnden i Örebro, som varken informerade barnet om
umgänget i umgängeslokalen eller skolade in barnet i lokalen, och nämnden i
Norrköping, som inte heller informerade barnet om verksamheten inför
umgänget, samt Familjerätt Sydost, som endast informerade de äldre barnen om
umgänget i umgängeslokalen, inte kan anses ha iakttagit barnperspektivet i sin
hantering av dessa frågor. Jag vill därför påminna om att umgänget med
umgängesstöd är en insats för barnet och att det ställer särskilda krav på
nämnderna att t.ex. utifrån individuella bedömningar vidta de åtgärder som
krävs för att ett barn ska kunna umgås med sin förälder på det sätt som är tänkt.
Ytterst handlar umgänget med umgängesstöd om att normalisera umgänget med
umgängesföräldern så att det så småningom kan ske utan att en
umgängesstödjare behöver närvara vid umgänget. Nämnderna har ett stort
ansvar för att bidra till det.

11. Handläggningstid
11.1 Rättslig reglering
Det finns inte någon särskild bestämmelse som reglerar handläggningstiden i ett
ärende om umgängesstöd hos socialnämnden, dvs. hur lång tid det tar från det
att domstolen fattat beslutet om umgänge med umgängesstöd till dess att
umgänget kommer igång. Bestämmelserna om ärendehandläggning i
förvaltningslagen (2017:900), FL, är dock tillämpliga. Ett ärende ska
                                                                                     36



handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att
rättssäkerheten eftersätts.83

11.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna
Undersökningen visade att det i flera ärenden vid nämnden i Malmö tog mer än
tre månader efter domstolens beslut innan umgänge med umgängesstöd kom
igång, och i några ärenden tog det upp till sex månader. I samtalet med domaren
vid Malmö tingsrätt kom det fram att det händer att domstolen måste skjuta
fram en inplanerad förhandling för att umgänget enligt domstolens tidigare
beslut inte kommit igång i tid.

Nämnden i Malmö uppgav vid inspektionen att det tidigare var en längre kö till
deras umgängeslokal Umgåsen, men att efter det att socialtjänsten i april 2019
fick utökade resurser har kön kunnat kortas ned. Nämndens målsättning i dag är
att erbjuda barnet en plats på Umgåsen inom trettio dagar från att barnet ställs i
kö där, men att det i praktiken tar en och en halv månad från tingsrättens beslut
till dess att barnet har fått en plats.

Umgänge med umgängesstöd vid nämnden i Örebro kom igång snabbt, ofta
inom några veckor, efter domstolens beslut. Även vid nämnden i Norrköping
kom umgänget i regel igång inom två veckor från att nämnden fick beslutet om
umgänge med umgängesstöd från domstolen.

I flera ärenden vid Familjerätt Sydost kom umgänget igång först två till tre
månader efter det att familjerätten fått domstolens beslut. I några fall tog det
över tre månader innan umgänget kom igång. Familjerätten uppgav att sedan
den i mars i år utökade umgänget i umgängeslokalen till två dagar i veckan tar
det cirka fyra veckor från att familjerätten får domstolens beslut till att
umgänget kommer igång.

Umgänge med umgängesstöd i de mindre kommunerna kom igång snabbt, som
regel inom några veckor, från det att nämnderna fick ett beslut om umgänge
med umgängesstöd från domstolen.

11.3 Mina uttalanden
Jag kan konstatera att handläggningstiderna hos de olika nämnderna varierade
och att det finns olika skäl till det. Vid nämnderna i Örebro och Norrköping
kom umgänget igång snabbt efter att de fick domstolens beslut. Vid nämnden i
Malmö däremot kunde det dröja mer än tre månader, och i några fall upp till sex




83
     9 § FL.
                                                                                        37



månader, från domstolens beslut innan umgänge med umgängesstöd kom igång.
Även vid Familjerätt Sydost kunde det dröja mer än tre månader.

JO har i flera tidigare beslut uttalat sig om en socialnämnds skyldighet att utan
dröjsmål verkställa domstolens beslut om umgängesstöd.84 Det är utifrån
barnperspektivet viktigt att det umgänge som domstolen har beslutat om
kommer igång så fort som möjligt. Inte minst när det gäller verkställigheten av
interimistiska beslut är det viktigt att det inte dröjer för länge innan umgänget
kan börja eftersom det annars kan fördröja domstolens handläggning av målet,
vilket är till nackdel för barnet och föräldrarna. Det är naturligtvis mycket
otillfredsställande att en domstol tvingas ställa in en inplanerad förhandling på
grund av att socialnämnden inte lyckats få igång umgänge med umgängesstöd
som domstolen tidigare beslutat om.

Att handläggningstiderna hos nämnderna varierar är naturligt och kan ibland
bero på omständigheter som nämnderna inte styr över, t.ex. en förälders
bristande samarbete eller en inskolning som tar längre tid än normalt.
Nämnderna måste dock aktivt arbeta för att få igång umgänget så fort som
möjligt. I de nämnder där umgänget kom igång snabbt synes de ha lyckats bra
med att i det inledande skedet snabbt kalla till informationsmöte respektive
inskolning. Nämndernas inledande åtgärder efter att de mottagit domstolens
beslut eller dom är alltså viktiga för att snabbt se till att det umgänge som
domstolen beslutat om kan komma igång. Nämnderna bör därför enligt min
mening sträva efter att få igång umgänget inom en månad från att nämnden får
domstolens beslut, och allra senast inom två månader.

Jag kan konstatera att nämnden i Malmö och Familjerätt Sydost i flera fall
dröjde för länge med att få igång umgänget efter domstolens beslut. Vid
inspektionerna kom det fram att dessa nämnder har haft kö till sina respektive
umgängesstödslokaler och att detta bidragit till de långa handläggningstiderna.
Om en kö till socialnämndens umgängesstödsverksamhet skulle uppstå är det
viktigt att nämnden ändå vidtar aktiva åtgärder för att få igång umgänge med
umgängesstöd så fort som möjligt. Nämndens bristande resurser är aldrig en
giltig ursäkt för att dröja med att verkställa domstolens beslut.

Både nämnden i Malmö och Familjerätt Sydost torde i fortsättningen ha goda
möjligheter att hålla handläggningstiderna i dessa ärenden på en acceptabel nivå
i och med att nämnden i Malmö nyligen har flyttat till nya och större lokaler och




84
     Se t.ex. JO 2019/20 s. 563, JO:s beslut den 17 maj 2018, dnr 3428-2016, och JO:s
beslut den 21 juni 2018, dnr 4036-2017.
                                                                                      38



Familjerätt Sydost nyligen utökat det antal dagar den kan erbjuda umgänge med
umgängesstöd i sin umgängeslokal.

12. Umgänget i umgängeslokalen
12.1 Ordningsregler
12.1.1 Rättslig reglering
I 1 kap. 1 § tredje stycket regeringsformen, RF, föreskrivs att den offentliga
makten utövas under lagarna. Bestämmelsen ger uttryck för legalitetsprincipen
som innebär att myndigheternas maktutövning i vidsträckt mening måste ha
stöd i någon av de källor som tillsammans bildar rättsordningen. Inom
förvaltningsrätten är legalitetsprincipen av central betydelse eftersom kravet på
författningsstöd bildar utgångspunkt för myndigheternas verksamhet såväl när
det gäller att handlägga ärenden och besluta i dessa som i fråga om annan
verksamhet som en myndighet bedriver.85 Det måste alltså finnas någon form av
normmässig förankring för all typ av verksamhet som en myndighet bedriver.86
Legalitetsprincipen kommer numera även till uttryck i 5 § FL.

12.1.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna
Nämnderna i Malmö, Örebro, Norrköping och Familjerätt Sydost har alla
ordningsregler som gäller för umgänget i umgängeslokalen. I samband med
inspektionerna tog jag del av dessa regler. Jag kan konstatera att de olika
nämndernas regler har stora likheter med varandra. I många fall gäller reglerna
praktiska frågor som gäller vistelsen i umgängeslokalen. Som konkreta exempel
på några sådana ordningsregler kan jag nämna följande:

       •
       Lämnar du ditt barn säger du till, vid t.ex. toalettbesök.87
       •
       Boendeföräldern tar med ett ombyte extrakläder till barnet.88
       •
       Hot eller våld är aldrig tillåtet och polisanmäls.89
       •
       I lokalen finns kaffe, annan mat eller dryck är föräldrarnas ansvar, mikrovågsugn
       finns.90
Vid genomgången av ordningsreglerna noterade jag att det också finns regler
som har betydelse för själva umgänget och som inte kan betraktas som rena
ordningsregler. Dessa regler gällde bl.a. vilka personer som får vara med vid




85
     Prop. 2016/17:180 s. 57 f.
86
     A. prop. s. 289.
87
     Norrköpings kommun: Att tänka på vid umgänge på Norrköpings umgängesstöd.
88
     Stockholms stad: Regler för umgängesstöd.
89
     Malmö kommun: Umgåsens förhållningsregler.
90
     Örebro kommun: Förhållningsregler under umgänge.
                                                                                    39



umgänget, vilket språk barnet och umgängesföräldern ska använda när de
träffas, krav på drogfrihet och användning av mobiltelefon.



Regler om vilka som får vara med vid umgänget
Alla fyra nämnder har regler om vem som får vara med vid umgänget. De är
utformade så här:

    •   Örebro: Umgänget är till för barnet och föräldern. I de fall syskon eller
        andra släktingar ska vara med vid umgänget, måste detta vara bestämt
        innan i samråd med handläggarna på familjerätten i förväg.

    •   Malmö: Om anhöriga vill vara med vid umgänget ska detta planeras
        med personalen, samt godkännas av socialtjänsten och
        vårdnadshavaren.

    •   Familjerätt Sydost: Umgängesföräldern får inte ta med någon annan till
        umgänget.

    •   Norrköping: Umgänget är främst till för barnet och umgängesföräldern.
        I det fall syskon eller andra släktningar/viktiga personer för barnet ska
        vara med vid umgängestillfället måste detta vara överenskommet
        tillsammans med den andre föräldern/ansvarig socialsekreterare och oss
        personal innan umgängestillfället.

Språk
I några fall har nämnderna ställt krav på att föräldern ska tala svenska med
barnet under umgänget. I Norrköping anges att ”Utgångspunkten är att alla bör
prata svenska med varandra under umgänget. Vid behov använder vi tolk.” En
liknande formulering finns i de regler som används av Familjerätt Sydost. I
Örebro anger reglerna att ”Utgångspunkten är att föräldrarna pratar svenska
med varandra och barnet. Undantag kan göras i överenskommelse med
handläggarna på familjerätten i förväg.” I Malmö finns inte någon regel om
vilket språk som barnet och föräldern bör tala under umgänget.

När jag i samband med inspektionerna tog upp denna språkfråga förklarade
nämnden i Örebro att man gärna ser att föräldrar och barn talar svenska under
umgänget i och med att det underlättar dokumentationen av umgänget.
Umgängesstödjarna lägger sig dock i normalfallet inte i vilket språk som talas
under umgänget. Det har hänt att nämnden ordnat en tolk vid ett individuellt
anpassat umgänge. Vid inspektionen av Familjerätt Sydost framhölls att det är
viktigt att umgängesstödjaren förstår vad barnet och umgängesföräldern pratar
om, för att minska risken för att umgängesföräldern lockar barnet att berätta
saker som umgängesföräldern inte ska känna till och för att minska risken för att
föräldern påverkar barnet på ett negativt sätt.
                                                                                      40




Drogfrihet
De granskade nämnderna i Malmö och Norrköping samt Familjerätt Sydost har
regler som ställer krav på en umgängesförälder att vara drogfri vid umgänget.
De är utformade så här:

    •   Malmö: Vi har nolltolerans mot alkohol och droger. Om vi misstänker
        att någon är påverkad har vi rätt att begära ett alkoholtest som görs på
        plats, vi har även rätt att avbryta umgänget och avvisa den som är
        påverkad. Vid dokumenterat missbruk har Umgåsen rätt att kräva
        droganalys innan umgänge.

    •   Norrköping: Föräldrar ska vara drogfria vid umgänget.

    •   Familjerätt Sydost: Umgängesföräldern får inte vara drog- eller
        alkoholpåverkad under umgänget. Det är umgängesstödjaren som gör
        bedömningen om en förälder är påverkad och därför måste stoppa
        umgänget. Vid beslut om alkotest skall resultatet vara 0 promille.

När jag diskuterade frågan om drogtester med nämnden i Malmö framhöll den
att verksamheten vid umgängeslokalen Umgåsen inte skulle gå att bedriva utan
regler om alkohol- och drogtester. Om det finns indikationer på att någon av
föräldrarna haft missbruksproblem det senaste året kräver socialtjänsten att den
föräldern inför umgänget lämnar resultat från sådana tester. Alkoholtesterna
genomförs i Umgåsens lokaler, medan droganalyserna hanteras av respektive
socialkontor. Föräldrarna lämnar sitt samtycke till förhållningsreglerna i
samband med uppstartsmötet vid Umgåsen.

Familjerätt Sydost uppgav att skrivningen i ordningsreglerna om att ”vid beslut
om alkotest skall resultatet vara 0 promille” var aktuell i de fall när tingsrätten
hade beslutat om att umgängesföräldern skulle lämna utandningsprov inför
umgänge med umgängesstöd i umgängeslokalen. Vid tiden för inspektionen
hade tingsrätten underrättat familjerätten om att den ändrat sin tillämpning och
inte längre fattar beslut om utandningsprov. Familjerätten genomför därför inte
längre några sådana prov. I stället har det blivit umgängesstödjarens uppgift att
inför varje umgängestillfälle bedöma om umgängesföräldern är påverkad av
alkohol eller narkotika.

Användning av mobiltelefon
Två nämnder hade reglerat frågan om användning av mobiltelefon under
umgängestillfällena. Enligt reglerna i Norrköping ska umgängesföräldern
undvika att använda mobiltelefon under umgänget. I Familjerätt Sydosts regler
anges att det råder ”Skärmförbud under umgänget”.
                                                                                              41




12.1.3 Mina uttalanden
Allmänt
Jag har inledningsvis i avsnittet 12.1.1 lyft fram legalitetsprincipen. Den innebär
att det måste finnas någon form av normmässig förankring för all typ av
verksamhet som en myndighet bedriver.91 När det gäller umgängeslokalerna
finns det inte några bestämmelser som uttryckligen anger att socialnämnden kan
ställa upp regler som rör umgänget i lokalen. Umgänget sker emellertid i lokaler
som socialnämnden disponerar. Socialnämnden har därför möjlighet att ange
vissa begränsningar för vad en person som vistas i nämndens lokaler får göra.
Jag kan i det sammanhanget nämna att nämnden t.ex. kan hindra en person att
filma i nämndens lokaler för att skydda enskilda personers integritet. Jag kan i
den delen hänvisa till bl.a. ett tidigare JO-beslut som rörde fotografering i ett
väntrum.92 JO uttalade då bl.a. följande:

         Väntrummet på en socialförvaltning är inte en allmän plats. Förvaltningen har
         därför rätt att i en betydande utsträckning avgöra vad som ska gälla för att en
         enskild person ska få tillträde till och vistas i väntrummet. Det finns inte någon
         författningsbestämmelse som ger allmänheten rätt att filma, fotografera eller
         göra ljudupptagningar i väntrummet. Jag kan därför inte se att det kan resas
         någon invändning mot att förvaltningen av hänsyn till enskilda personers
         integritet har velat begränsa möjligheterna att t.ex. filma i förvaltningens
         allmänna utrymmen.

När det gäller umgängeslokalerna har nämnden ett ansvar för ordningen och
säkerheten i lokalerna. Det innebär att nämnden kan ställa upp vissa
grundläggande regler för verksamheten och de som vistas i lokalerna. Sådana
regler kan gälla t.ex. vilken del av lokalerna som den enskilde får vistas i och att
man inte får störa andra personer som har umgänge i lokalen vid samma
tidpunkt. De kan också gälla sådana självklarheter som att man plockar undan
leksaker när umgänget är slut och var man äter mat.

Även om nämnden kan ha vissa ordningsregler får nämnden inte ställa upp egna
villkor för umgänget som i praktiken begränsar barnets rätt till umgänge med
föräldern och som inte har stöd i domstolens beslut om umgängesstöd.93




91
     Prop. 2016/17:180 s. 289.
92
     JO 2008/09 s. 320. Jfr också JO 2011/12 s. 594.
93
     JO 2019/20 s. 568.
                                                                                            42



Det förekommer dock att det i ordningsreglerna finns regler som kan sägas
utgöra en form av villkor för att umgänget ska kunna genomföras i lokalen. Jag
ska behandla några sådana föreskrifter i det följande.

Regler om vilka som får vara med vid umgänget
När domstolen beslutar om umgänge med umgängesstöd tar beslutet sikte på
barnets umgänge med en förälder. Barnet kan givetvis ha ett intresse av att få ha
kontakt även med andra personer, t.ex. syskon och far- eller morföräldrar.
Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av sådant umgänge
blir tillgodosett.94 Detta är dock inte frågor som domstolen beslutar om i ett
umgängesmål mellan föräldrarna.95

När ett barn har umgänge med en förälder som grundar sig på en
överenskommelse mellan föräldrarna eller en dom eller ett beslut av en domstol
är utgångspunkten att det är umgängesföräldern som bestämmer var han eller
hon ska vara tillsammans med barnet, vad de ska göra och vilka andra personer
som de eventuellt ska träffa.

Så är dock inte fallet om det är en domstol som har beslutat om umgänge som
ska äga rum i en umgängeslokal. Då kan föräldern inte fritt bestämma om t.ex.
någon annan ska vara med vid umgänget. Det domstolen har förordnat om är
nämligen ett umgänge mellan barnet och föräldern, och genom det beslutet kan
alltså inte barnets eventuella behov av kontakt med andra personer tillgodoses.
Det finns givetvis möjlighet för föräldrarna att komma överens om t.ex. att ett
halvsyskon till barnet ska få vara med vid umgängestillfället. Detta är dock inte
en fråga som föräldrarna helt fritt bestämmer om eftersom det ofta finns andra
barn och föräldrar som har umgänge samtidigt i lokalen. Nämnden måste därför
också godkänna att någon annan än barnet och föräldern är närvarande.

Nämnden får väga in hur närvaron av en ”utomstående” person påverkar barnets
umgänge med föräldern och om det är möjligt för umgängesstödjaren att
fullgöra sin uppgift. Vid denna bedömning måste nämnden ha i åtanke att syftet
med umgängesstödet är att normalisera umgänget mellan ett barn och dess
umgängesförälder för att de på sikt ska kunna ha umgänge utan stöd. Det som
umgängesstödet ska stärka är alltså främst relationen mellan barnet och
umgängesföräldern och detta måste beaktas när nämnden överväger att
godkänna att någon annan än barnet och umgängesföräldern närvarar. Jag vill
samtidigt framhålla att all närvaro av en ”utomstående” person inte behöver




94
     6 kap. 15 § tredje stycket FB.
95
     Enligt 6 kap. 15 a § andra stycket FB har socialnämnden möjlighet att väcka talan om
barnets umgänge med någon annan än en förälder.
                                                                                        43



vara till nackdel och att det kan finnas starka skäl med hänsyn till barnets bästa
att tillåta någon ytterligare anhörig att närvara vid umgänget. Som alltid får
nämnden avgöra frågan utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

De ordningsregler som jag har tagit del av ger på ett eller annat sätt uttryck för
den ordning som jag anser bör gälla. Det som har kommit fram i denna del
motiverar därför inte någon ytterligare kommentar från min sida.

Språk
Rent allmänt gäller att domstolen eller familjerättsenheten inte kan bestämma
vilket språk som en förälder ska tala med sitt barn. Ibland måste de använda ett
annat språk än svenska. Jag avser då t.ex. när barnet och föräldern
kommunicerar med varandra med teckenspråk. Vanligare fall är när barnet har
ett annat modersmål än svenska. Utgångspunkten måste vara att barnet får välja
vilket språk som han eller hon vill tala med föräldern. Själva grundtanken med
umgängesstöd är att umgänget ska utvecklas och kunna ske utan umgängesstöd.
På sätt och vis är umgänge som sker i en umgängeslokal en konstlad form av
umgänge. Om det finns en regel om att barnet måste tala ett språk som det inte
är helt bekvämt med finns det en risk för att kravet motverkar syftet att
normalisera umgänget och önskemålet om att utveckla relationen mellan barnet
och umgängesföräldern.

I sammanhanget bör noteras att umgängesstödjarens uppgift inte är att
”övervaka” den förälder som har umgänge utan att vara ett stöd för barnet. För
att kunna fullgöra en uppgift som umgängesstödjare torde det som regel krävas
att umgängesstödjaren och barnet kan kommunicera med varandra. I och för sig
är det med föräldern som barnet har umgänge. Det kan dock uppstå situationer
när umgängesstödjaren och barnet, utifrån barnets behov av umgänge under
trygga förhållanden, måste kunna tala med varandra. Om det inte kan ske på ett
språk som både barnet och umgängesstödjaren förstår kan det alltså i vissa fall
vara nödvändigt att det finns en tolk nära till hands.

Föreskrift om drogfrihet
Jag vill för egen del framhålla att det självklart är viktigt att en förälder inte är
påverkad av någon form av droger när han eller hon ska ha umgänge i
umgängeslokalen. Om en förälder skulle vara påverkad stör det sannolikt alla
andra som har umgänge i lokalen samtidigt. De som arbetar i lokalen har ett
ansvar för att se till att umgänget kan ske under goda och trygga förhållanden.
Jag har alltså inte någon invändning mot kravet på drogfrihet eller mot att en
umgängesstödjare avbryter ett umgänge om en umgängesförälder är påverkad
av alkohol eller droger.

Frågan om de rättsliga förutsättningarna för en socialnämnd att genomföra
drogtester är dock inte helt enkel. I 2 kap. 6 § första stycket RF föreskrivs att
varje medborgare gentemot det allmänna är skyddad mot ett påtvingat
                                                                                        44



kroppsligt ingrepp. Att ta urinprov och utandningstest är sådana ingrepp som
faller in under grundlagsbestämmelsen. Skyddet mot kroppsliga ingrepp gäller
endast om ingreppet är att anse som påtvingat. I ett sådant fall krävs alltså
lagstöd för att ingreppet ska få göras. Ett ingrepp är påtvingat om det allmänna
disponerar över maktmedel för att genomdriva åtgärden. Det kan också vara
påtvingat om den enskildes motstånd bryts genom hot om någon sanktion.
Regeln bör tolkas så att den ställer upp ett skydd också mot att en
befattningshavare uppträder på ett sätt som får till följd att den enskilde med fog
uppfattar sig vara tvingad att underkasta sig ingreppet. Det kan vara fråga om
underförstådda eller uttryckliga påtryckningar av olika slag.

Socialnämnden kan komma överens med en förälder om att denna på frivillig
grund ska uppvisa resultat av ett drogtest i samband med umgänge. När det
gäller ett sådant test inför ett umgänge ligger det nära till hands att anta att
umgängesföräldern inte alltid anser att det är helt frivilligt att göra t.ex. ett
alkoholtest. I och för sig verkar det som om nämnden i samband med att
umgängesstödet ska inledas hämtar in ett samtycke från umgängesföräldern om
kommande drogtester. Det är viktigt att notera att föräldern när som helst kan ta
tillbaka ett sådant samtycke, att han eller hon ska få information om den
möjligheten och att föräldern vid varje provtagningstillfälle ska tillfrågas om
han eller hon vill lämna ett alkohol- eller drogtest. I annat fall framstår
frivilligheten till det kroppsliga ingreppet som illusorisk. 96

En förälders användning av mobiltelefon
När en förälder har umgänge i lokalen är utgångspunkten den att han eller hon
givetvis inte annat än i undantagsfall bör ringa eller ta emot telefonsamtal. Att
föräldern pratar i mobiltelefon eller surfar med mobilen stör självklart hans eller
hennes eget umgänge men kan påverka även andra barn och föräldrar i lokalen.
En annan fråga är vad umgängesstödjaren kan göra om umgängesföräldern
bryter mot en ordningsregel om detta. Någon befogenhet att avbryta samtalet
eller omhänderta telefonen har inte umgängesstödjaren. Detta innebär givetvis
inte att umgängesstödjaren ska vara passiv. I första hand bör han eller hon
påpeka saken under umgänget och, om umgängesföräldern åsidosätter regeln
vid upprepade tillfällen, ta upp saken vid ett särskilt samtal. I allvarliga fall kan
nämnden uppmärksamma saken när den följer upp umgängesstödet.

12.2 Flera barn har umgänge samtidigt i lokalen
Jag har i ett tidigare avsnitt beskrivit hur verksamheten i umgängeslokalerna
fungerar. Förenklat uttryckt innebär verksamheten där att flera barn samtidigt
har umgänge med sin respektive umgängesförälder. I lokalen finns det då




96
     Jfr bl.a. JO 2010/11 s. 509.
                                                                                          45



personal från nämnden som fungerar som umgängesstödjare. Att det finns flera
barn som har umgänge samtidigt är själva grundidén med umgängeslokalen.

Nämnderna har i den här delen framfört att de är nöjda med sina respektive
lösningar av hur umgänge med umgängesstöd erbjuds. Även advokaterna är
överlag nöjda med lokallösningen, även om de har lyft fram några problem. Inte
heller har de domare som jag talat med fört fram några avgörande invändningar
här utan de har i stället pekat på att nämnden genom lokallösningen bättre
förmår tillhandahålla umgängesstöd när domstolen har fattat beslut om det. Det
sätt som de granskade nämnderna valt att lösa sin uppgift på skulle därmed
kunna anses vara invändningsfritt. Att det är flera barn som samtidigt har
umgänge i umgängeslokalen leder emellertid till en del särskilda frågor och jag
ska här redovisa några av de problem som jag har noterat.

12.2.1 Hur påverkas skyddet av de enskildas integritet?
En viktig fråga är hur de enskildas integritet ska skyddas i de situationer när
flera umgängen sker samtidigt i lokalen. När jag har tagit upp frågan med
företrädare för de olika nämnderna har det kommit fram att det inte är något
som de har haft anledning att överväga särskilt ingående. Inte heller de
advokater eller domare som jag talat med har fört fram att föräldrarna i
umgängesmålen har haft invändningar som handlar om att skyddet av deras
integritet inte upprätthålls vid umgänge i umgängeslokalen.

En förklaring till att det är få umgängesföräldrar som har invändningar mot att
umgänget sker i umgängeslokalen kan vara att de inte får kännedom om något
alternativ och att de är angelägna att umgänget kommer till stånd. Umgänge i
umgängeslokalen är det alternativ som nämnderna för fram när det blir aktuellt
med umgängesstöd. Mina samtal med domarna och advokaterna ger också
intryck av att det är lokallösningen som är det huvudsakliga alternativet och att
den flexibilitet saknas som innebär att mer individuella lösningar erbjuds som
bättre beaktar integritetsskyddsaspekterna. Mot den bakgrunden finns knappast
något utrymme för umgängesföräldern att för egen del föreslå någon annan
form för umgängesstödet än det som nämnden vill och anser sig kunna erbjuda.

Även om det endast är ett fåtal umgängesföräldrar som gör invändningar mot att
umgänget sker i en lokal har det kommit fram i undersökningen att det finns
enstaka exempel på sådana situationer. Vid granskningen av ett ärende i
Norrköping kom det fram att en umgängesförälder uppgav att han inte ville ha
umgänge med umgängesstöd samtidigt med andra familjer och att han var
negativt inställd till lokalen i sig.97 I ett annat fall där Svea hovrätt hade beslutat




97
     JO:s inspektionsprotokoll den 26 mars 2020, dnr 724-2020, s. 4.
                                                                                     46



att barnet skulle ha rätt till umgänge med sin umgängesförälder i närvaro av en
person som utses av Familjerätt Sydost (umgängesstöd) förlade familjerätten
umgänget till umgängeslokalen. Umgängesföräldern ifrågasatte varför
umgänget skulle ske i en umgängeslokal när hovrätten inte hade skrivit något
om det i sitt beslut. Familjerätten svarade då umgängesföräldern att
umgängeslokalen är det alternativ som erbjuds.98 Även barnen kan ha
synpunkter på att det finns andra i lokalen när de har umgänge. Vid
granskningen av en akt uppgav två syskon, som var 10 respektive 13 år gamla,
att de tyckte att det var konstigt att andra föräldrar var närvarande i lokalen
samtidigt. De upplevde att ingen berättade för dem vilka de andra föräldrarna
var eller varför de andra föräldrarna var i lokalen.99

Ett särskilt problem ur integritetssynpunkt uppstår om två umgängesföräldrar på
ett eller annat sätt känner varandra och därför inte samtidigt vill ha umgänge där
med sina barn. Att de känner varandra kan även påverka själva umgänget på ett
negativt sätt och är i så fall inte bra för barnet. Att flera familjer har umgänge
samtidigt är dock en ofrånkomlig konsekvens av att det sker i en
umgängeslokal. Det är därför angeläget att nämnden är lyhörd för de eventuella
invändningar som görs av en förälder och snarast löser de problem som kan
uppstå i en sådan situation. Enligt vad som kom fram vid samtalen med
nämnderna låter man i sådana fall en av föräldrarna byta umgängestid.

12.2.2 Uppstår det störningar när flera barn samtidigt har umgänge?
Vid inspektionerna kom det fram bl.a. att det ibland händer att barnen leker med
varandra i stället för att umgås med respektive umgängesförälder. Personalen
hjälper då till och försöker avleda barnen och stötta umgängesföräldern i den
situationen. En advokat förde fram att andra barn och föräldrar som umgås i
lokalen kan distrahera och störa ett barn som umgås med sin förälder och att det
i sin tur kan leda till att barnet får svårt att koncentrera sig på umgänget. Vid
granskningen av akter kom det fram att det inte bara är barnen som ”stör”
varandra. I ett fall noterades att en umgängesförälder hade stört de andra
familjerna som hade umgänge i sådan utsträckning att umgänget behövde ställas
in.100 Emellertid har undersökningen inte gett stöd för slutsatsen att denna
situation är särskilt vanlig. Mitt intryck är tvärtom att umgängesstödjarna kan
hantera sådana situationer på ett bra sätt och att den ordning som krävs i
umgängeslokalen normalt också kan upprätthållas.




98
     JO:s inspektionsprotokoll den 6 april 2020, dnr 1494-2020, s. 7.
99
     JO:s inspektionsprotokoll den 6 april 2020, dnr 1494-2020, s. 7.
100
      JO:s inspektionsprotokoll den 26 mars 2020, dnr 724-2020, s. 4.
                                                                                    47



När yngre och äldre barn har umgänge samtidigt i en lokal kan också det leda
till att barnen stör varandra, kanske särskilt att de yngre stör de äldre barnen.
Nämnderna förde fram att lokalerna därför ofta är utformade så att det finns
möjlighet att separera barnen så att de äldre barnen kan dra sig undan och inte
störas i sina umgängen med föräldrarna.

12.2.3 Umgänge samtidigt med barn som vårdas utanför det egna hemmet
När det gäller barn som vårdas utanför det egna hemmet, t.ex. i ett familjehem,
har socialnämnden ett ansvar för barnets kontakt med bl.a. föräldrarna.101 En
placering av barn utanför det egna hemmet motiveras ibland av föräldrarnas
missbruk eller psykiska ohälsa. I sådana ärenden kan umgänget i vissa särskilda
fall behöva förenas med vissa villkor; t.ex. om att umgänget ska vara bevakat.
Ofta kommer socialtjänsten överens med föräldern om hur umgänget ska
utövas. Om barnet vårdas med stöd av LVU kan socialnämnden besluta om en
reglering av umgänget.102

I Malmö och Norrköping förekom det att de familjehemsplacerade barnen hade
umgänge med sina föräldrar samtidigt med barn som hade umgänge med
umgängesstöd enligt föräldrabalken. När det gäller det umgänge som sker vid
Umgåsen i Malmö var det ungefär hälften av barnen som var
familjehemsplacerade. I Örebro och hos Familjerätt Sydost förekom det inte
några sådana ”blandade” umgängen.

Som jag redan har nämnt är syftet med umgängesstöd inte att övervaka
umgänget. Det kan dock vara fallet när det gäller en förälders umgänge med ett
barn som är placerat utanför det egna hemmet. Det stöd som ett barn kan ha vid
ett umgänge som är reglerat med stöd av LVU skiljer sig inte sällan från det
behov som finns vid umgänge med umgängesstöd.

Den undersökning som jag har gjort är begränsad till fall som rör
umgängesstöd. Det som har kommit fram ger inte underlag för att dra några
säkra slutsatser om och i så fall på vilket sätt ett umgänge med umgängesstöd
kan påverkas av att det sker samtidigt som barn som t.ex. tvångsvårdas med
stöd av LVU har umgänge med sina föräldrar.

12.3 Flera umgängesstödjare för barnet
Bestämmelsen om umgängesstöd innebär att socialnämnden ska utse en person
att vara umgängesstödjare för ett barn. I undantagsfall kan det få förekomma att
två umgängesstödjare utses. De nämnder som jag granskat i utredningen arbetar




101
      6 kap. 1 § fjärde stycket SoL och 14 § första stycket LVU.
102
      14 § andra stycket LVU.
                                                                                     48



dock inte på det sättet. Det förekommer i och för sig att en eller flera
umgängesstödjare utses för barnet, men i praktiken tillhandahålls
umgängesstödet på det sättet att två umgängesstödjare fungerar som stöd till alla
barn, ofta fem barn, som har umgänge. Umgängesstödjarna finns alltså
tillgängliga för alla barn och föräldrar som har umgänge i lokalen samtidigt.

Umgängesstödjaren ska vara ett stöd för barnet, men ska också följa hur
umgänget fungerar. I detta ligger inte bara att umgängesstödjaren ska underlätta
umgänget. Umgängesstödjaren ska också när det gäller respektive barns
umgänge dokumentera och värdera hur umgänget vid ett aktuellt
umgängestillfälle gått och hur umgänget och relationen mellan barnet och
umgängesföräldern utvecklas över tid. Att ett yngre barn som behöver trygghet
under umgänget får träffa flera umgängesstödjare kan innebära att syftet med
umgängesstödet i en del fall går förlorat. Det kan vara svårt för
umgängesstödjaren att ha fullt fokus på det barnets behov när uppmärksamheten
av praktiska skäl behöver riktas också mot de övriga barnen i lokalen.

Flera av de advokater och domare som jag talade med förde fram att det skulle
vara bra om barnet bara hade en umgängesstödjare. Umgängesstödjaren skulle
då få bättre förutsättningar att lära känna barnet och få större möjligheter att
iaktta samspelet mellan barnet och föräldern. En advokat uttryckte saken så att
det, när barnet hade flera olika umgängesstödjare, fanns en risk att
umgängesstödjarnas uppsikt och tillsyn över umgänget blev av mer
övergripande karaktär.

De granskade nämnderna ansåg överlag att umgängesstödjarna har god uppsikt
över barnen. Det fördes också fram bl.a. att det är en fördel att
umgängesstödjarna arbetar två och två. Om någon av dem är hemma på grund
av sjukdom kan någon av de andra hoppa in och täcka upp så att umgänget blir
av.

12.4 Normaliseringen av umgänget
Genom umgängesstödet kan barnet och umgängesföräldern få hjälp att
återknyta kontakten med varandra. Ett mål med umgängesstödet är att umgänget
ska utvecklas och kunna ske utan en sådan insats. Det har inte framkommit
annat än att de personer som arbetar som umgängesstödjare i de lokalerna som
jag besökt har en god utbildning och är lämpliga för uppdraget. De har därför
möjlighet att på olika sätt erbjuda föräldrarna stöd för att kunna utveckla
umgänget så att det kan ske under mer ”normala” förhållanden. Det är inte alltid
som det målet nås. I vissa fall kanske umgänge med umgängesstöd har pågått
under lång tid utan att umgänget kan fortsätta när umgängesstödet upphör. I
dessa fall har umgänget alltså inte kunnat normaliseras trots att det pågått under
en relativt lång tid.
                                                                                        49



I min undersökning fördes det fram vid ett tillfälle att umgänget i
umgängeslokalen är bra för barn som vill leka, framfört allt för barn som är upp
till fyra år gamla. Det ifrågasattes därför om umgänge i lokalen riskerar att
försvåra en normalisering av umgänget. Medarbetarna vid Familjerätt Sydost
förde fram synpunkten att umgänge i en umgängeslokal är bra ur ett
barnperspektiv av flera skäl, bl.a. därför att det vid umgängestillfället finns flera
barn i lokalen samtidigt. Det gör att umgänget blir mer avslappnat för barnet.
Barnet behöver inte heller vara ensamt med umgängesföräldern och
umgängesstödjaren när umgänget sker i en umgängeslokal.103 Jag återkommer
till detta i mina avslutande uttalanden i avsnitt 15.

13. Uppföljning
13.1 Rättslig reglering
Socialnämnden ska följa upp hur umgänget fungerar och verka för att stödet
inte består längre än nödvändigt.104 Hur omfattande behovet av uppföljning är i
ett visst ärende får avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda ärendet.
Särskilda händelser i anslutning till umgängestillfällena kan självklart påverka
behovet av uppföljning. Socialnämnden måste under alla omständigheter hålla
sig underrättad om hur umgänget fungerar.

Vid socialnämndens uppföljning av behovet av fortsatt umgängesstöd står
faktorer som talar för att umgänget ska kunna ske utan umgängesstöd i fokus.
Om nämnden bedömer att umgänget kan fortsätta utan umgängesstöd kan den
verka för att föräldrarna träffar ett avtal om umgänge som gäller i stället för vad
domstolen tidigare har beslutat.105

Nämnden kan annars föreslå för föräldrarna att väcka talan om ändring av
umgängesbeslutet eller själv väcka en sådan talan.106 Innan nämnden väcker
talan bör nämnden verka för att föräldrarna kommer överens om en förändring
av umgänget eller att någon av föräldrarna väcker talan i domstol. Först om
ingen av föräldrarna agerar bör nämnden överväga att väcka talan i
umgängesfrågan. Avgörande för hur nämnden ska agera är alltid vad som är
bäst för barnet.107

Socialnämnden har vid sin uppföljning också anledning att överväga om det
tillkommit omständigheter som talar för att umgänget saknar förutsättningar att




103
      JO:s inspektionsprotokoll den 6 april 2020, dnr 1494-2020, s. 2.
104
      6 kap. 15 c § sista stycket FB.
105
      Prop. 2009/10:192 s. 31.
106
      6 kap. 15 a § första stycket FB och prop. 2005/06:99 s. 89 f.
107
      Prop. 2005/06:99 s. 89 f.
                                                                                     50



fortsätta utan umgängesstöd när den tid som bestämts för stödet löpt ut. Det kan
t.ex. visa sig att barnets behov av umgängesstöd är större än vad domstolen
förutsatte när den fattade sitt beslut. Även i de situationerna har socialnämnden
anledning att reagera för att inte syftet med umgängesstöd ska förfelas, trots att
det inte finns något formellt hinder mot att umgänget fortsätter.

Självklart har socialnämnden även en skyldighet att agera om nämnden
bedömer att umgänget bör avbrytas, t.ex. därför att barnet mår dåligt eller
riskerar att fara illa om umgänget fortsätter. I en sådan situation har
socialnämnden olika handlingsalternativ. Förutom möjligheten att föreslå för
föräldrarna att väcka talan om ändring av umgänget eller att nämnden själv
väcker en sådan talan, kan den inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL
angående frågan om huruvida nämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller
stöd.108

Om nämnden bedömer att ett umgänge med umgängesstöd bör avbrytas efter
domstolens interimistiska beslut i ett pågående mål ser nämndens
handlingsalternativ lite annorlunda ut. I stället för möjligheten att väcka talan
om ändring av umgänget ska nämnden göra en framställning hos domstolen om
att beslutet om umgänge med umgängesstöd bör ändras.109 Innan nämnden
lämnar in en framställning till domstolen måste nämnden ge föräldrarna en
möjlighet att ta del av och kommentera framställningen.110 Det är sedan upp till
domstolen att ta ställning till om beslutet om umgänge med umgängesstöd ska
ändras. Självklart kan nämnden även i domstolens pågående mål inleda en
utredning enligt 11 kap. 1 § SoL av om nämnden behöver ingripa till ett barns
skydd eller stöd.

Socialnämndens möjlighet att väcka talan om ändring av umgänget respektive
skyldighet att göra en framställning hos domstolen om att domstolens
interimistiska beslut om umgänge med umgängesstöd bör ändras får inte
delegeras.111

13.2 Socialnämnden ska följa upp hur umgänget med umgängesstöd
fungerar
Socialnämnden ska, som jag angett ovan, följa upp hur umgänget med
umgängesstöd fungerar och verka för att stödet inte består längre än nödvändigt.
Det är alltså socialnämndens, och inte umgängesstödjarens, ansvar att följa upp




108
      Prop. 2009/10:192 s. 31.
109
      5 kap. 2 § socialtjänstförordningen (2001:937) och SOU 2007:52 s. 227.
110
      11 kap. 8 § tredje stycket SoL och 25 § FL.
111
      10 kap. 5 § SoL.
                                                                                  51



umgänget och, vid behov, vidta åtgärder för att få till stånd en ändring i
umgänget.

Nämnden bör redan under informationssamtalet inför umgänget tala om för
barnet och föräldrarna att umgänget kommer att följas upp och på vilket sätt
detta kommer att ske. Uppföljningen bör ske regelbundet. Vid uppföljningen
bör nämnden prata med barnet och föräldrarna samt med umgängesstödjaren.
Barnets behov av umgänge med umgängesstöd står i fokus i uppföljningen. Det
är viktigt att socialnämnden har rutiner för hur en uppföljning ska ske.112

13.2.1 Mina iakttagelser vid inspektionerna
Nämnderna uppgav under inspektionerna att de följer upp hur umgänget med
umgängesstöd fungerar.

Nämnden i Norrköping uppgav att den följer upp hur umgänget med
umgängesstöd fungerar med föräldrarna dels under verkställigheten av
domstolens beslut, dels efter att umgänget upphört. Nämnden uppgav också att
den förbereder föräldrarna inför att umgänget ska avslutas. Nämnden har en
fastställd rutin för hur uppföljningen ska gå till.

Familjerätt Sydost uppgav att den följer upp umgänget med dels föräldrarna,
dels de äldre barnen regelbundet under umgängets gång.

13.2.2 Mina uttalanden
Jag kan konstatera att nämnderna löpande följer upp hur umgänget med
umgängesstöd fungerar. Det var dock endast Familjerätt Sydost som uppgav att
den involverar barnen i sin uppföljning. Som jag angett ovan bör nämnden prata
även med barnet under uppföljningen eftersom det kan bidra till att nämnden får
en så fullständig bild som möjligt av hur umgänget fungerar.

Det är positivt att nämnden i Norrköping i sin uppföljning förbereder
föräldrarna inför att umgänget ska avslutas. Denna åtgärd kan ge föräldrarna
bättre förutsättningar att klara av att sköta umgänget på egen hand efter att
umgänget enligt domstolens beslut är avslutat. Åtgärden kan också minska
risken för nya konflikter mellan föräldrarna.




112
      SOU 2007:52 s. 239.
                                                                                     52



13.3 Det förekommer att socialnämnden avbryter verkställigheten av
domstolens beslut om umgänge med umgängesstöd
13.3.1 Mina iakttagelser vid inspektionerna
Under undersökningen uppgav tre av de nämnder som valt lokallösningen att
det förekommit att de tvingats avbryta verkställigheten av domstolens beslut om
umgänge med umgängesstöd.

Nämnden i Norrköping avbröt i ett ärende verkställigheten av domstolens
interimistiska beslut om umgänge med umgängesstöd. Enligt nämnden hade
barnet under informationssamtalet inför umgänget lämnat så allvarliga uppgifter
att nämnden bedömde att det fanns en risk för att barnet skulle fara illa av ett
umgänge med umgängesföräldern och att den därför inte kunde verkställa
domstolens beslut. Nämnden informerade föräldrarna om sin bedömning och
kontaktade sedan ansvarig domare vid domstolen och talade om att nämnden
inte kunde verkställa beslutet. Domstolen begärde att nämnden skulle yttra sig
om det inträffade skriftligen, vilket nämnden gjorde. Nämnden ansåg sig
förhindrad att lämna alla uppgifter den hade till domstolen av sekretesskäl.
Nämnden gjorde också en orosanmälan till socialtjänsten i barnets hemkommun
och en polisanmälan mot umgängesföräldern.

Nämnden i Norrköping uppgav under inspektionen att om det kommer fram nya
omständigheter efter domstolens beslut om umgänge med umgängesstöd som
visar att barnet riskerar att fara illa av umgänget, är den skyldig enligt
socialtjänstlagen att agera så att barnet skyddas och verkställigheten av beslutet
avbryts.

Nämnden i Örebro uppgav att om den avbryter umgänget när domstolen fattat
ett interimistiskt beslut i ett pågående mål, tar nämnden kontakt med föräldrarna
och ber dem att diskutera saken med sina ombud. Ombuden eller föräldrarna får
sedan kontakta domstolen, som därefter får ta ställning till om umgänget ska
fortsätta eller inte.

Familjerätt Sydost uppgav att om den avbryter umgänget efter domstolens
interimistiska beslut i ett pågående mål, kan familjerätten göra en orosanmälan
till socialtjänsten och ringa till ansvarig domare på domstolen och informera om
vad som har hänt. Domstolen kan då besluta att det inte ska ske något umgänge
med umgängesstöd i väntan på socialtjänstens utredning. Familjerätten kan
också kontakta boendeföräldern, som i sin tur kan kontakta sitt ombud eller
stoppa umgänget. Om familjerätten avbryter ett umgänge som har beslutats av
domstolen i ett mål som har avslutats där, kan familjerätten väcka talan i
domstol och begära ändring av domstolens beslut.

I ett ärende vid Familjerätt Sydost framgick att familjerätten började verkställa
en dom från Svea hovrätt, men insåg snart att umgänge med umgängesstöd inte
skulle fungera. Det framgick att umgängesföräldern inte kunde följa
                                                                                   53



ordningsreglerna i umgängeslokalen, utan skrämde de andra barnen och hotade
de andra föräldrarna och umgängesstödjarna. Familjerätten erbjöd barnet och
umgängesföräldern umgänge med umgängesstöd utanför umgängeslokalen, men
umgängesföräldern ville inte ha umgänge med umgängesstöd över huvud taget.
Familjerätten övervägde att väcka talan i domstol och begära ändring av
hovrättens dom. Det slutade dock med att boendeföräldern stoppade umgänget.

13.3.2 Mina uttalanden
När det gäller ärendet hos nämnden i Norrköping, där den avbröt
verkställigheten av domstolens interimistiska beslut vill jag uttala följande:

Socialnämnden har, som jag har angett ovan, en skyldighet att agera om den
bedömer att umgänget bör avbrytas för att barnet mår dåligt eller riskerar att
fara illa om umgänget fortsätter, t.ex. därför att umgängesföräldern gör sig
skyldig till övergrepp mot barnet eller någon annan i familjen eller har
allvarliga missbruksproblem. Skyldigheten att agera gäller även i de fall, som
det hos nämnden i Norrköping, där nämnden har börjat att verkställa
domstolens beslut, t.ex. genom att utse en umgängesstödjare och att hålla
informationssamtal med barnet men där något umgänge ännu inte har kommit
igång.

Jag vill dock understryka att nämnden får grunda sin bedömning av frågan om
verkställigheten av domstolens beslut bör avbrytas endast på sådana
omständigheter som har kommit fram efter domstolens avgörande. Det får alltså
inte förekomma att nämnden överprövar domstolens beslut och gör en egen
bedömning i frågan. För att nämnden ska kunna avbryta verkställigheten krävs
det att de nya omständigheterna är av allvarligare slag.

Om nämnden bedömer att verkställigheten av domstolens interimistiska beslut i
ett pågående mål bör avbrytas är nämnden, som jag angett ovan, skyldig att göra
en framställning hos domstolen om att beslutet bör ändras. Innan nämnden gör
det ska nämnden ge föräldrarna en möjlighet att ta del av och kommentera
framställningen.

Jag saknar tillräckligt underlag för att kunna uttala mig om nämnden i
Norrköping i det aktuella ärendet grundade sin bedömning på omständigheter
som hade kommit fram efter domstolens beslut. Av granskningen framgick
dock att domstolen, några månader efter det att nämnden avbrutit
verkställigheten av domstolens interimistiska beslut, meddelade en dom i målet
och då återigen beslutade att barnet skulle ha rätt till umgänge med
umgängesstöd med sin förälder. Av domen framgick att domstolen var kritisk
till att nämnden inte hade verkställt domstolens interimistiska beslut. I övrigt
har jag inga synpunkter på nämndens handläggning i ärendet.

Av undersökningen framgick vidare att nämnderna agerar på olika sätt i de fall
när de avbryter verkställigheten av ett beslut om umgänge med umgängesstöd.
                                                                                   54



Nämnden i Örebro uppgav att om den avbryter verkställigheten av domstolens
interimistiska beslut i ett pågående mål hos domstolen, tar nämnden kontakt
med föräldrarna och ber dem diskutera saken med sina ombud. Ombuden eller
föräldrarna får sedan kontakta domstolen som därefter får ta ställning till om
umgänget ska fortsätta eller inte.

Om nämnden bedömer att den måste avbryta verkställigheten i ett pågående mål
hos domstolen har nämnden, som jag angett ovan, en skyldighet att göra en
framställning till domstolen om att beslutet om umgänge med umgängesstöd
bör ändras. Det är alltså i en sådan situation inte tillräckligt att nämnden
kontaktar föräldrarna, utan även domstolen behöver få veta vad som skett för att
så småningom kunna göra en bedömning av vad som är bäst för det aktuella
barnet i frågan om umgänge. Jag vill dock påminna om att nämnden måste ge
föräldrarna en möjlighet att ta del av och kommentera framställningen innan
nämnden lämnar in den till domstolen.

Både nämnden i Norrköping och Familjerätt Sydost uppgav av den tar kontakt
direkt med domstolen när den avbryter verkställigheten av domstolens
interimistiska beslut i ett pågående mål. Jag vill även här påminna om
socialnämndens skyldighet att låta föräldrarna ta del av och möjlighet att
kommentera framställningen innan nämnden lämnar in den till domstolen.

14. Socialnämndens återrapportering till domstolen
14.1 Rättslig reglering
Såsom lagstiftningen ser ut i dag ska inte socialnämnden på eget initiativ
återrapportera till domstolen hur umgänget med umgängesstöd har fungerat.

Det är domstolens uppgift att bedöma vad som är bäst för barnet och om
umgänge med umgängesstöd ska ske. Det är också domstolens ansvar att se till
att frågan om umgänge med umgängesstöd blir tillräckligt utredd.113 Domstolen
kan inför sitt nya beslut om umgänge med umgängesstöd hämta in
upplysningar114 eller ett yttrande från socialnämnden om hur umgänget
fungerat.115

14.2 Mina iakttagelser vid inspektionerna
Av undersökningen framgick att tre av nämnderna återrapporterar hur umgänget
med umgängesstöd har fungerat till domstolen endast när domstolen begär det.
Nämnden i Malmö uppgav under inspektionen att den återrapporterar till




113
      6 kap. 19 § första stycket FB.
114
      6 kap. 20 § andra stycket FB.
115
      6 kap. 19 § tredje stycket FB.
                                                                                     55



domstolen var tredje månad och att detta följer av den överenskommelse som
träffats med domstolen.

14.3 Mina uttalanden
Jag har ingen invändning mot den nu gällande ordningen.

15. Mina avslutande uttalanden
Utgångspunkter
Syftet med min undersökning har i första hand varit att bedöma om den
lokallösning som de granskade socialnämnderna valt står i överensstämmelse
med bestämmelserna om umgängesstöd i föräldrabalken. I detta avslutande
avsnitt kommer jag att göra en samlad bedömning av den frågan. De uttalanden
som jag gör i avsnittet tar sin utgångspunkt i slutsatsen att lokallösningen
innebär att vissa socialnämnder i dag erbjuder umgänge med umgängesstöd i
former som i olika avseenden avviker från vad lagstiftaren avsett med
regleringen. Den fråga som då aktualiseras är om det finns behov av att anpassa
regleringen så att den bättre än i dag speglar den verkliga tillämpningen av
bestämmelserna. Som framgått har en central fråga för min granskning varit i
vilken utsträckning som en lokallösning är förenlig med vad som är bäst för det
enskilda barnet. I utredningen har barnperspektivet genomgående stått i fokus.
Inledningsvis tar jag upp aspekter som gäller lokallösningen som sådan och på
vilka sätt den kan få konsekvenser för socialnämndens möjligheter att tillgodose
ett enskilt barns behov när det ska umgås med umgängesföräldern. Därefter går
jag in på frågan om lokallösningen medfört att krav på flexibilitet och mer
individuellt anpassade lösningar svårligen kan ställas på de socialnämnder som
valt den lösningen. Jag avslutar avsnittet med att uppmärksamma några risker
med lokallösningen som jag sett utifrån barnperspektivet och som eventuellt
kan motivera en översyn av regleringen av umgänge med umgängesstöd.

Det finns för- och nackdelar med lokallösningen
Jag har i avsnitt 4 beskrivit hur umgänget i umgängeslokalerna fungerar. Vid
mina samtal med företrädare för socialnämnderna lyfte de fram att det finns
flera fördelar med att erbjuda umgängesstöd på det sättet. En viktig fördel som
framhålls är att lokallösningen gör det enklare för nämnderna att rekrytera
umgängesstödjare. Samtliga nämnder är av uppfattningen att det är svårt att
anlita umgängesstödjare som ska vara med när ett barn har umgänge med sin
förälder i förälderns bostad eller på en offentlig plats. Lokallösningen sägs även
underlätta själva verkställigheten av domstolarnas beslut om umgänge med
umgängesstöd, och i flera fall kan lösningen bidra till att besluten verkställs
inom rimlig tid. För egen del vill jag särskilt framhålla behovet av kompetens i
verksamheten och att lokallösningen kan bidra positivt till nämndens
möjligheter att säkerställa att tillräckligt kvalificerade personer arbetar som
umgängesstödjare.
                                                                                        56



Också de advokater som jag talade med såg flera fördelar med lokallösningen.
Särskilt lyftes då fram att lösningen innebär att umgänget som regel kan inledas
snabbt. Däremot fördes den synpunkten fram att lokalerna är anpassade i första
hand för barn som vill leka och att det finns en risk för att umgänget i lokalen
inte alltid blir naturligt eller bidrar till den normalisering som umgänget syftar
till.

Jag har i avsnitt 7 redogjort för att en socialnämnd ska utse en viss person att
medverka vid umgänget efter det att en domstol beslutat om umgänge med
umgängesstöd. Tanken bakom bestämmelserna om umgängesstöd är att den
person som utses till umgängesstödjare också är just den person som ska
medverka som stöd för barnet när det träffar umgängesföräldern. Min
undersökning visar dock att lokallösningen i praktiken medför att de
umgängesstödjare som arbetar i en umgängeslokal agerar stöd för alla de barn
som samtidigt har umgänge där. I stället för att knytas till en viss
umgängesstödjare är ansvaret för barnet alltså kollegialt fördelat. Det finns
därför enligt min mening en uppenbar risk för att det enskilda barnet inte får det
individuella stöd som umgängesstödet ska erbjuda. Jag kan konstatera att
tillämpningen i denna del inte står i överensstämmelse med regelverket. Sett
utifrån ett barnperspektiv kan denna konsekvens av lokallösningen därför sättas
i fråga.

I de mindre kommuner som jag kontaktat i utredningen utsåg socialnämnden en
viss person till umgängesstödjare som sedan var med vid samtliga
umgängestillfällen. En sådan hantering står i överensstämmelse med
lagstiftarens intentioner. Det enskilda barnet kan alltså där räkna med att få stöd
från en och samma person under hela den period som umgänge sker med
umgängesstöd.

Ett sätt för nämnderna att tillhandahålla umgängesstöd i en lokal och samtidigt
uppfylla de formella krav som bestämmelserna i 6 kap. 15 c § FB ställer vore att
i varje enskilt fall utse en viss person till umgängesstödjare för ett visst barn och
organisera verksamheten på ett sätt som säkerställer att umgängesstödjaren
också kan närvara vid varje umgängestillfälle. På så vis skulle nämnderna
kunna garantera att det enskilda barnet får stöd vid umgänget av en och samma
person. Att så inte sker redan i dag har sannolikt med resursfrågor att göra. En
konsekvens av lokallösningen som jag vill uppmärksamma i det sammanhanget
är att frågan om vilket umgängesstöd ett barn kan få i viss utsträckning gjorts
beroende av i vilken kommun barnet bor. Även det är en aspekt som lagstiftaren
nog inte kunnat förutse och som i ett nationellt perspektiv kan sättas i fråga.

Innebär lokallösningen att krav på flexibilitet inte kan ställas?
När nämnderna yttrade sig till domstolarna om möjligheten att tillhandahålla
umgängesstöd hänvisade de som regel till sina respektive umgängeslokaler.
Någon annan lösning erbjöds inte. Vid mina samtal med nämnderna uppgav de
                                                                                       57



att domstolarna ibland efterfrågade mer individuellt utformade lösningar. Alla
nämnder, förutom den i Malmö, uppgav att de då oftast kan erbjuda umgänge
med umgängesstöd utanför lokalen, t.ex. i umgängesförälderns hem eller på en
annan plats men att det skedde endast undantagsvis. Min undersökning visar att
de granskade nämnderna verkställde domstolarnas beslut genom att
tillhandahålla umgängesstödet i umgängeslokalerna. Domarna och även de
advokater som jag talade med hade uppfattningen att det umgängesstöd som
nämnderna erbjöd endast avsåg umgänge i umgängeslokalen.

Som jag redogjort för ovan syftar umgänge med umgängesstöd till att
normalisera umgänget mellan barnet och umgängesföräldern. För att barnet och
föräldern ska kunna umgås utan umgängesstöd torde det i många fall krävas att
barnet och föräldern ges möjlighet att umgås och träffas även i andra miljöer
och situationer, dvs. utanför en umgängeslokal. Mot denna bakgrund anser jag
att nämnderna – trots de fördelar som finns med lokallösningen – måste vara
beredda att kunna erbjuda mer flexibla lösningar där umgänge med
umgängesstöd även kan ske utanför en umgängeslokal. Utgångspunkten för den
slutsatsen är att lokallösningen i sig inte alltid medger att ett barns individuella
behov kan beaktas eller tillgodoses fullt ut, låt var att nämnderna försöker ha
barnets bästa för ögonen.

Jag har tidigare i ett beslut116 riktat kritik mot nämnden i Malmö för att den inte
skyndsamt verkställde en domstols dom om umgänge med umgängesstöd. I det
ärendet hade domstolen beslutat att ett barn skulle ha rätt till umgänge med en
förälder i viss omfattning samt att umgänget skulle ske i närvaro av
umgängesstöd utsett av kommunen. Domstolen klargjorde i domen att ett
umgänge i nämndens umgängeslokal Umgåsen inte uppfyllde bl.a. barnets
behov av stöd. Vid verkställigheten hänvisade nämnden trots det barnet och
umgängesföräldern till Umgåsen.

I beslutet konstaterade jag att det inte finns stöd för en nämnd att regelmässigt
förlägga allt umgänge med umgängesstöd till en umgängeslokal. I det aktuella
fallet hade domstolen uttryckligen uttalat att lokallösningen inte var lämplig.
Nämnden borde mot denna bakgrund inte ha fört fram Umgåsen som ett
alternativ utan i stället skulle nämnden ha utsett en person att medverka vid
umgänget mellan barnet och umgängesföräldern i enlighet med domstolens
beslut.

Vid min inspektion av nämnden i Malmö i januari 2020 kom det fram att
nämnden över huvud taget inte beaktat den kritik som jag riktade mot nämnden




116
      JO 2019/20 s. 563.
                                                                                      58



i beslutet, utan att nämnden fortfarande förlade allt umgänge med umgängesstöd
som domstol beslutat om till umgängeslokalen Umgåsen. Jag finner det
anmärkningsvärt. Här anser jag det motiverat att påminna om att det är
domstolen som har ansvaret för frågan om hur umgänget med umgängesstöd
ska ske och att det ankommer på socialnämnden att verkställa beslutet.
Lagstiftaren har inte ansett att socialnämnderna ska ha något utrymme för eget
skön i den delen.

Hur kan barnperspektivet beaktas?
Som angetts ovan har lokallösningen obestridliga fördelar. Mitt intryck från
inspektionerna är också att verksamheterna fungerar väl och att de möter högt
ställda krav på kompetens hos de anställda. På det stora hela har de domare och
advokater som jag samtalat med i undersökningen framfört att verksamheterna
enligt deras uppfattning fungerar bra. I min granskning har utgångspunkterna
varit rättsliga. Det gör att min utredning framför allt fokuserar på om det finns
problem med verksamheterna som i första hand beror på hur regelverket
utformats och hur det kommit att tillämpas. Om det finns problem som får
konsekvenser för de berörda barnen och som inte bör accepteras anser jag det
motiverat att uppmärksamma dem. Som nämnts har barnperspektivet varit
centralt för min undersökning och det är utifrån det som jag betraktat
lokallösningen.

Som nämnts ovan medför lokallösningen en risk för att det enskilda barnet inte
får det individuella stöd som det har behov av och också rätt till. Här vill jag
särskilt peka på att de allra minsta barnen kan känna sig otrygga i en miljö där
flera okända barn och vuxna finns. Äldre barn kan bli störda av att ha umgänge
samtidigt med små barn och barnen kan störa varandra. Det gör att ett barns
möjlighet att utveckla ett positivt umgänge med föräldern riskerar att försvåras,
vilket i så fall inte är tillfredsställande.

Lokallösningen bygger i mångt och mycket på generella antaganden om vad
som är barnets bästa. Som exempel kan nämnas att nämnden i Malmö erbjuder
ett barn umgänge med umgängesstöd endast en gång i veckan eftersom
nämnden har den generella, för att inte säga kategoriska, uppfattningen att det
inte är förenligt med ett barns bästa att ha ett mer omfattande umgänge med
umgängesföräldern än så. Om nämnden inte erbjuder några alternativ till
lokallösningen riskerar domstolens prövning av vad som är bäst för barnet att
bli närmast illusorisk. Hänsyn till det enskilda barnets individuella behov kan
svårligen beaktas om domstolen anpassar beslutet om umgänge med
umgängesstöd till de resurser som socialnämnden har. Principen om barnets
bästa riskerar därmed att inte få genomslag, vilket självklart inte är acceptabelt.
Förenklat uttryck kan lokallösningen sägas ha inneburit att en viss glidning skett
i tillämpningen av de bestämmelser i föräldrabalken som gäller umgänge med
umgängesstöd; tillämpningen har gått mot att ta hänsyn till även andra aspekter
än vad som är det bästa för det aktuella barnet. Frågan är därför om regleringen
                                                                                       59



behöver ses över för att bättre spegla dagens tillämpning av regelverket i de
situationer när lokallösningen valts.

Innan domstolen avgör ett mål eller ärende om bl.a. umgänge ska nämnden ges
tillfälle att lämna upplysningar. Det är dock inte givet att nämnden då går in på
frågan om umgängesstöd. Det är en fråga som kanske aktualiseras först vid en
muntlig förberedelse. När domstolen i det sammanhanget enligt 6 kap. 15 c §
FB begär ett yttrande från socialnämnden ska nämnden ange om
umgängesstödet kan tillhandahållas men däremot inte gå in på frågan om
umgänget är lämpligt. Frågan är om den ordningen ska behållas eller om det
finns fördelar från ett barnperspektiv att domstolen får del också av
socialnämndens uppfattning angående lämpligheten av att ett barn umgås med
en förälder som det inte bor hos, låt vara att umgänget sker med umgängesstöd.

Enligt min mening kan det finnas anledning att överväga om lagstiftningen i
denna del bör ändras så att socialnämnden får möjlighet att yttra sig också om
lämpligheten av umgänge med umgängesstöd redan i samband med att
nämnden yttrar sig om möjligheten att tillhandahålla umgängesstödet. En sådan
ordning skulle kunna bidra till att öka domstolarnas möjligheter att få bästa
möjliga beslutsunderlag inför ett eventuellt beslut, vilket i förlängningen också
kan ge principen om barnets bästa större genomslag.

Ett konkret sätt att redan från början beakta det enskilda barnets behov av ett
mer individuellt utformat umgänge skulle också kunna vara att socialnämnden i
sitt yttrande till domstolen mer utförligt redovisar på vilka sätt nämnden skulle
kunna erbjuda det aktuella barnet en flexiblare lösning än lokallösningen.
Nämnden skulle då först behöva bedöma om lokallösningen alls är ett lämpligt
alternativ för det aktuella barnet för att eventuellt därefter ta ställning till vad
nämnden annars måste vara beredd att ställa upp med. En sådan ordning skulle
sannolikt ge domstolen ett bättre underlag för sitt beslut samtidigt som
barnperspektivet faktiskt blev beaktat. Om nämnden involveras på ett tidigare
stadium i frågan om vilka alternativ till lokallösningen som behöver erbjudas ett
visst barn är i vart fall min bedömning att nämnden också skulle komma att
verkställa domstolens beslut om umgänge med umgängesstöd.

Till följd av mina uttalanden ovan finner jag skäl att skicka en kopia av beslutet
till Regeringskansliet (Justitiedepartementet och Socialdepartementet) för
kännedom.

Ärendet avslutas.
