# Fråga om försäkringskassas deltagande i möte för samråd beträffande enskild (rehabiliteringsmöte)

JO 2001-01-29 dnr 913-2000

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                      Sid
                                                                           2001-01-29             913-2000                1 (3)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Fråga om försäkringskassas deltagande i möte för samråd beträffande
                        enskild (rehabiliteringsmöte)


                        JO Pennlöv meddelade den 29 januari 2001 ett beslut med detta innehåll.1

## Initiativet

I en remiss, ställd till Västernorrlands läns allmänna försäkringskassa, anfördes
                        bl.a. följande.

                                  AA, född 1954, har till JO skickat in ett antal handlingar och hemställt att JO skall
                                  granska om hans ärenden har handlagts ”rättsenligt”. JO har därefter infordrat vissa
                                  handlingar ur socialförvaltningens personakt rörande AA
                                  Enligt handlingarna hölls ett möte den 27 oktober 1998 vid vilket AA:s personliga
                                  förhållanden förefaller ha diskuterats. Vid mötet närvarade BB och CC från
                                  vuxenpsykiatrin vid Kramfors–Sollefteå hälso- och sjukvård, DD och EE från
                                  socialförvaltningen i Sollefteå kommun samt FF från Västernorrlands läns allmänna
                                  försäkringskassa. Enligt AA:s egna uppgifter kände han inte till att mötet hölls.
                                  JO Jan Pennlöv har beslutat att inom ramen för ett initiativärende närmare utreda
                                  saken såvitt avser försäkringskassan.

## Utredning

Västernorrlands läns allmänna försäkringskassa anmodades att inkomma med
                        utredning och yttrande beträffande förutsättningarna för och lämpligheten av att
                        medverka och diskutera AA:s förhållanden vid det nämnda mötet.

                        Samma dag anmodades Socialnämnden i Sollefteå kommun (JO:s dnr 167-2000)
                        och Kramfors–Sollefteå hälso- och sjukvårdsförvaltning, Västernorrlands läns
                        landsting, (JO:s dnr 914-2000) att inkomma med utredning och yttrande angående
                        samma sak. Kopior av beslut i dessa ärenden fogas som bilagor till detta beslut.




                        1
                            I beslutet hänvisas till två beslut som JO André meddelade samma dag. Dessa har inte
                        tagits med här.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                          Dnr 913-2000     Sid 2 (3)




I sitt remissvar anförde försäkringskassan, genom direktören GG, huvudsakligen
följande (hänvisningar till bilagor har här utelämnats).

      Försäkringskassan lämnar följande yttrande
      Försäkringskassans rehabiliteringshandläggare i Ramsele kallades till ett
      rehabiliteringsmöte som skulle äga rum den 27 oktober 1998.
      I kassans journalanteckningar framkommer bl. a. att anledningen till mötet var att
      sjukvårdsförvaltningens ena representant önskade diskutera huruvida AA, som ju
      inte var närvarande, skulle kunna ansöka om förtidspension/sjukbidrag.
      (Man kan i efterhand fråga sig om detta möte som psykologen sammankallade till
      var ett "rehabiliteringsmöte" eller en sondering av kassans regler vid ansökan om
      förtidspension/sjukbidrag, vilken i så fall lika gärna kunde ha gjorts per telefon.)
      Enligt uppgift från kassans representant var detta möte kort och det enda som
      avhandlades var frågan om ansökan om förtidspension/sjukbidrag.

      Försäkringskassans övriga kommentarer
      Försäkringskassan Västernorrland har under många år tillämpat den arbetsmetoden i
      rehabiliteringsverksamheten att man tillsammans med den försäkrade planerar
      rehabiliteringen. Detta arbetssätt för naturligt med sig att det framstår som
      främmande för kassans rehabiliteringspersonal att med andra aktörer vid ett
      rehabiliteringsmöte diskutera en enskilds personliga förhållanden utan att denne är
      närvarande.
      Inom kassan har tidigare förts diskussioner huruvida generella skrivningar om
      utlämnande av handling/uppgift till andra myndigheter skulle kunna användas i
      rehabiliteringsverksamheten innebärande att den försäkrade inte skulle behöva vara
      med vid varje möte. Ett slags generellt sekretessmedgivande.
      Detta har dock avvisats med den motiveringen att sekretessmedgivande inte kan ges
      generellt samt för att en rehabilitering skall lyckas måste den ske i samarbete och i
      totalt samförstånd med den försäkrade.
      Det är alltså helt givet att målsättningen för rehabiliteringsverksamheten skall vara
      ett nära samarbete med den försäkrade. Frågor uppstår dock emellanåt hur
      rehabiliteringsarbetet, planering och utredning, skall bedrivas i de, i och för sig få,
      fall där den försäkrade av olika anledningar inte medverkar.
Till remissvaret fogades kopior av vissa journalanteckningar.

Socialnämndens och hälso- och sjukvårdsförvaltningens remissvar har återgetts i
de till detta beslut bilagda kopiorna av JO Kerstin Andrés beslut i ärendena med
dnr 167-2000 och 914-2000.

Bedömning
Bestämmelserna om sekretess inom socialförsäkringsområdet finns i 7 kap. 7 §
sekretesslagen (1980:100). Enligt paragrafen gäller sekretess hos allmän
försäkringskassa i ärende enligt lagstiftningen om allmän försäkring beträffande
uppgifter om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan
antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om
uppgiften röjs.

Av den samlade utredningen hos JO drar jag den slutsatsen att den tjänsteman som
deltog från försäkringskassans sida inte berörde några uppgifter om AA:s
hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden som inte redan var kända av de
två andra myndigheter som var representerade vid mötet. Därmed kan det inte
                                                                       Dnr 913-2000     Sid 3 (3)




heller ha förekommit något brott mot sekretessbestämmelserna eftersom
tjänstemannen från försäkringskassan inte röjde några uppgifter.

Deltagandet i mötet är dock inte fritt från invändningar. I 22 kap. 5 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring anges att kassan, om den försäkrade medger det, i
arbetet med rehabiliteringen skall samverka med bl.a. hälso- och sjukvården och
socialtjänsten. I förarbetena understryks vikten av att den försäkrade ger sitt
samtycke. I specialmotiveringen till 22 kap. 5 § AFL uttalas bl.a. följande (prop.
1990/91:141 s. 90 f.).

      Kassan skall i arbetet med rehabiliteringen samarbeta med arbetsgivare,
      arbetstagarorganisationer, hälso- och sjukvården, socialtjänsten,
      arbetsmarknadsmyndigheter och andra myndigheter om kan ha beröring med ett
      ärende. För att den försäkrades personliga integritet inte skall kränkas, förutsätter
      detta emellertid att den försäkrade gett sitt medgivande till det. Detta medför att
      försäkringskassan redan i ett inledningsskede bör skaffa den enskildes medgivande
      härtill. Kassan bör även vara uppmärksam på att viss information om den försäkrade
      kan vara sekretessbelagd. I förekommande fall bör kassan därför diskutera med den
      försäkrade om samtycke kan lämnas till att informationen får användas i samarbete
      med andra.
Det aktuella rehabiliteringsmötet var sammankallat av hälso- och sjukvården.
Kallelsen gick till försäkringskassans rehabiliteringshandläggare i Ramsele och
mötet måste, i vart fall initialt, ha uppfattats som ett formellt rehabiliteringsmöte
där bl.a. bestämmelserna i 22 kap. 5 § AFL var tillämpliga. Handläggaren borde
följaktligen ha undersökt AA:s inställning till försäkringskassans samarbete med
socialnämnden och hälso- och sjukvården.

Avslutningsvis ser jag med tillfredsställelse på att försäkringskassan har den
uttalade målsättningen att rehabiliteringsverksamheten skall ske i ett nära
samarbete med den försäkrade.
