# Fråga om Allmänna reklamationsnämndens behörighet att pröva tvist rörande advokatverksamhet

JO 2021-06-22 dnr 9136-2019

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                    Sid
                                                                          2021-06-22               9136-2019             1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Fråga om Allmänna reklamationsnämndens behörighet att pröva tvist
                        rörande advokatverksamhet


                          Beslutet i korthet: Ett dödsbo hade ansökt om boutredningsman och en biträdande
                          jurist vid en advokatbyrå hade tilldelats uppdraget. Efter att ha framfört klagomål över
                          boutredningsmannens arbete till advokatbyrån hänvisades dödsboet till
                          Advokatsamfundets konsumenttvistnämnd. Den nämnden tog dock inte upp klagomål
                          från juridiska personer, t.ex. dödsbon.
                          Dödsboet lämnade in en anmälan till Allmänna reklamationsnämnden (ARN) som
                          dock avvisade anmälan på den grunden att nämnden inte var behörig att pröva
                          tvisten. ARN hänvisade till att arvodestvister och andra krav som en konsument riktar
                          mot en advokat eller en advokatbyrå prövas av Advokatsamfundets
                          konsumenttvistnämnd. Enligt det regelverk som styr konsumenttvistnämndens
                          verksamhet omfattas emellertid inte dödsbon av definitionen av konsument.
                          ChefsJO uttalar i beslutet att det inte finns någon regel som uttryckligen undantar
                          tvister om advokatverksamhet från ARN:s verksamhetsområde. Sådana
                          bestämmelser har dock funnits i tidigare gällande förordningar som reglerat ARN:s
                          verksamhet.
                          Enligt chefsJO är det tydligt att lagstiftarens avsikt varit att undanta tvister som rör
                          advokatverksamhet från ARN:s behörighetsområde och att den i ärendet uppkomna
                          situationen verkar bero på omständigheter som lagstiftaren inte förutsett.
                          ChefsJO uttalar i beslutet att hon mot bakgrund av omständigheterna inte finner
                          tillräcklig anledning att kritisera ARN för underlåtenheten att pröva dödsboets
                          anmälan. Med hänvisning till den oklarhet som enligt chefsJO finns i lagstiftningen i
                          de aktuella avseendena lämnas en kopia av beslutet till regeringen för kännedom.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 17 december 2019 framförde AA klagomål
                        mot Allmänna reklamationsnämnden (ARN). Hon anförde bl.a. följande:

                        Hon är en av fyra delägare i ett dödsbo som hade ansökt om boutredningsman.
                        Detta uppdrag fick en biträdande jurist vid en advokatbyrå. Dödsboet var
                        missnöjt med boutredningsmannens arbete och framförde klagomål till advokat-
                        byrån, som hänvisade dödsboet till Advokatsamfundets konsumenttvistnämnd.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                         Dnr 9136-2019        Sid 2 (6)




Den nämnden tog dock endast upp klagomål från konsumenter och inte från
juridiska personer, t.ex. dödsbon.

Dödsboet skickade därefter en anmälan till ARN. Nämnden avvisade dock
anmälan eftersom den inte ansåg sig behörig att pröva saken och hänvisade
dödsboet till konsumenttvistnämnden. Dödsboet skickade efter detta in en ny
anmälan till ARN, men nämnden betraktade denna som en begäran om
omprövning av avvisningsbeslutet.

Utredning
Handlingar i ärendet begärdes in och granskades. En föredragande vid JO
begärde även in muntliga upplysningar från ARN. Av handlingarna framgick
bl.a. att AA genom en fullmakt hade företrätt dödsboet vid ARN, men att
myndigheten hade registrerat AA, och inte dödsboet, som anmälare. ARN hade
även genom ett beslut avvisat anmälan med hänvisning till att arvodestvister
och andra ekonomiska krav som en konsument riktar mot en advokat eller
advokatbyrå prövas av Advokatsamfundets konsumenttvistnämnd. ARN ansåg
sig därför inte behörig att pröva den aktuella tvisten.

Anmälan remitterades därefter till ARN för yttrande. JO begärde även att
myndigheten skulle yttra sig över vissa frågor, vilka framgår av yttrandet. I sitt
remissvar anförde ARN, genom nämndens ordförande, bl.a. följande:

## Bakgrund

Den 13 maj 2019 anmälde AA Advokathuset Actus AB till ARN (Änr 2019-
      07534). Den 26 juni 2019 avvisade nämnden hennes anmälan med följande
      motivering:
                 Allmänna reklamationsnämnden prövar tvister efter anmälan av en
                 konsument. Med konsument avses i nämndens instruktion dels en fysisk
                 person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför
                 näringsverksamhet, dels dödsbon. Nämnden prövar dock inte alla
                 tvister; en del tvister är undantagna. Arvodestvister och andra
                 ekonomiska krav som en konsument riktar mot en advokat eller en
                 advokatbyrå prövas av Sveriges advokatsamfunds Konsument-
                 tvistnämnd. Allmänna reklamationsnämnden får därför inte pröva
                 sådana tvister. Mot bakgrund av detta får nämnden inte pröva den tvist
                 som anmälts i detta ärende.
      Nämnden hänvisade härvid till 6 och 25 §§ förordningen (2015:739) med
      instruktion för Allmänna reklamationsnämnden samt lagen (2015:671) om
      alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden.
      Den 28 juni 2019 begärde AA ut samtliga handlingar i ärendet och den 18 juli
      2019 inkom AA med en handling där det framgick att hon hade anmält ARN till
      JO.
      Den 23 juli 2019 gjorde en handläggare på ARN följande anteckning.
                 Jag ringer anm och upplyser om möjligheten att göra en ny anm, anm
                 svarar att hon vill att vi lägger upp en ny anm med de handlingar hon
                 skickat in i ärendet. Upplyser om att en ny jurist kommer att titta på det
                 nya ärendet men att jag inte kan föregripa en bedömning av vad den
                 juristen kommer att komma fram till om nämndens behörighet. /BB.
                                                                       Dnr 9136-2019       Sid 3 (6)




      Den 9 augusti 2019 lades ett omprövningsärende (änr 2019-12648) upp och de
      handlingar som kommit in efter det att AA fått sitt beslut flyttades över från det
      ursprungliga ärendet (änr 2019-07534) till omprövningsärendet. Den 15 augusti
      2019 beslutade nämnden att inte bevilja omprövning.

      Anmälan till JO
      AA har anmält ARN till JO och gjort gällande att ARN borde ha prövat hennes
      tvist eftersom ARN enligt förordning (2015:739) med instruktion för Allmänna
      reklamationsnämnden ska pröva anmälningar från dödsbon. Med anledning av
      M.S:s anmälan har JO ställt tre frågor till nämnden. Frågorna besvaras nedan.

      Varför registrerades AA och inte dödsboet som anmälare?
      Att AA registrerades som anmälare beror med största sannolikhet på att hon i det
      elektroniska anmälningsformuläret själv angett sig som anmälare. Denna uppgift
      fördes sedan med automatik in i ARN:s ärendehanteringssystem. Att uppgiften
      senare inte ändrades synes vara ett förbiseende från nämndens sida. ARN har
      vidtagit åtgärder i syfte att undvika att liknande misstag upprepas.

      Anser ARN att nämnden inte är behörig att pröva arvodesfrågor mellan ett dödsbo
      och en advokat eller biträdande jurist vid en advokatbyrå?
      ARN är en nämnd för alternativ tvistlösning som avses i 4 § första stycket lagen
      (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden (1 § ARN:s
      instruktion). Myndigheten ska efter anmälan av en konsument rekommendera en
      lösning av bl.a. tvister mellan konsumenter och näringsidkare som härrör från ett
      avtal om köp av en vara, tjänst eller annan nyttighet (3 §).
      Med konsument avses enligt nämndens instruktion dels en fysisk person som
      handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet, dels
      dödsbon. Denna definition skiljer sig från den definition som återfinns i EU-
      direktivet om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister där konsument
      definieras som ”en fysisk person som agerar för ändamål som faller utanför den
      egna närings- eller yrkesverksamheten”1. ARN:s definition av konsument är
      alltså vidare än direktivets. Definitionen i ARN:s instruktion är även i allmänhet
      något vidare än enligt annan konsumenträttslig lagstiftning. Tillägget om döds-
      bon infördes i slutet av 1990-talet på begäran av ARN, så att även tvister
      avseende begravningstjänster som anmäldes av dödsbon skulle kunna prövas av
      nämnden (se betänkande 1997/98:LU21 s. 35). Vid implementeringen av EU-
      direktivet fann utredningen att tillägget om dödsbon skulle vara kvar i instruk-
      tionen eftersom detta inte ansågs strida mot direktivet. 2
      ARN prövar inte tvister som kan prövas eller har prövats av en annan nämnd för
      alternativ tvistlösning som har godkänts enligt lagen (2015:671) om alternativ
      tvistlösning i konsumentförhållanden (6 § ARN:s instruktion). Advokatsam-
      fundets konsumenttvistnämnd är en sådan nämnd. Konsumenttvistnämnden
      prövar arvodestvister eller andra ekonomiska krav som en konsument riktar mot
      en advokat eller en advokatbyrå (57–58 §§ stadgarna för Sveriges advokat-
      samfund). Det innebär att ARN inte prövar tvister som rör advokatverksamhet.




1
  Se artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj om alternativ
tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv
2009/22/EG.
2
  Se SOU 2014:47 s. 178.
                                                                       Dnr 9136-2019        Sid 4 (6)




      Redan innan Advokatsamfundets konsumenttvistnämnd inrättades fanns det ett
      undantag i ARN:s instruktion för tvister rörande advokatverksamhet. 3 Detta
      undantag var föremål för en ingående diskussion vid implementeringen av EU-
      direktivet.4 Den slutsats som utredningen kom fram till var att konsumenttvister
      rörande advokatverksamhet även i fortsättningen skulle undantas från ARN:s
      kompetensområde. Detta eftersom den då planerade Konsumenttvistnämnden för
      advokatverksamhet levde upp till kraven enligt direktivet samt att den nämnden
      skulle komma att fylla en viktig funktion när det gällde prövning av konsument-
      tvister rörande advokatverksamhet.5 Frågan om Konsumenttvistnämndens
      definition av konsument även skulle omfatta dödsbon diskuterades inte.
      Eftersom Advokatsamfundets konsumenttvistnämnd inte prövar anmälningar
      från dödsbon finns det en lucka mellan ARN:s instruktion och stadgarna för
      Advokatsamfundets konsumenttvistnämnd. En lucka som lagstiftaren inte verkar
      ha förutsett. Det står dock klart att lagstiftarens avsikt aldrig har varit att ARN
      ska pröva tvister rörande advokatverksamhet. Tvärtom var utredningens
      uttryckliga ståndpunkt att dessa tvister även i fortsättningen skulle undantas från
      ARN:s kompetensområde. Detta oaktat av att definitionen av konsument i
      ARN:s instruktion omfattar dödsbon.
      ARN anser sig mot den ovan beskrivna bakgrunden inte vara behörig att pröva
      tvister som rör advokatverksamhet.

      Vilka avvägningar gjorde ARN avseende anmälarens begäran som framfördes vid
      ett telefonsamtal den 23 juli 2019?
      De avvägningar som gjordes med anledning av telefonsamtalet var att ett nytt
      ärende i form av ett omprövningsärende skulle läggas upp. Ett omprövnings-
      ärende lades därefter också upp den 9 augusti 2019 och nämnden fattade beslut i
      det ärendet den 15 augusti 2019.
AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

Rättslig reglering m.m.
Ett dödsbo räknas som ett självständigt rättssubjekt i form av en juridisk person
(se Walin m.fl., Ärvdabalken Del II [Version 6z, JUNO], kommentaren till
18 kap. under rubriken Inledning).

Regler om ARN:s handläggning
ARN:s handläggning av tvister regleras i förordningen (2015:739) med
instruktion för Allmänna reklamationsnämnden. Av förordningens 2 § 1 fram-
går att med begreppet konsument i förordningen avses dels en fysisk person
som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet,
dels dödsbon.

Enligt förordningens 3 § ska ARN efter anmälan av en konsument
rekommendera en lösning av bl.a. tvister mellan konsumenter och näringsidkare
som härrör från ett avtal om köp av en vara, tjänst eller annan nyttighet.




3
  Se 4 § 4 i numera upphävda förordning (2007:1041) med instruktion för Allmänna
reklamationsnämnden.
4
  Se SOU 2014:47.
5
  Se SOU 2014:47 s. 192.
                                                                  Dnr 9136-2019     Sid 5 (6)




Reglerna i 5–8 §§ förordningen uppställer vissa begränsningar när det gäller
ARN:s behörighet. I 6 § anges bl.a. att myndigheten inte prövar tvister som kan
prövas eller har prövats av en nämnd för alternativ tvistlösning som har
godkänts enligt lagen (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsument-
förhållanden.

I 25 § föreskrivs bl.a. att om ARN inte är behörig att pröva en tvist enligt
förordningen ska myndigheten avvisa ärendet.

Alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden
Enligt 1 § lagen om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden gäller lagen
för alternativ tvistlösning som initieras av en konsument avseende hans eller
hennes anspråk mot en näringsidkare, om anspråket härrör från avtal om köp av
vara eller tjänst mellan konsumenten och näringsidkaren i enlighet med Europa-
parlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ
tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning
(EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG, i den ursprungliga lydelsen
(tvistlösningsdirektivet).

I lagens 2 § 1 anges att med nämnd för alternativ tvistlösning avses en tvist-
lösningsnämnd som har utsetts eller godkänts enligt den lagen. I punkten 3
definieras konsument som en fysisk person som handlar huvudsakligen för
ändamål som faller utanför näringsverksamhet.

Av 8 b § förordningen (2007:824) med instruktion för Kammarkollegiet
framgår att Kammarkollegiet som behörig myndighet ska fullgöra de uppgifter
som följer av lagen om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden, alltså
bl.a. utse och godkänna alternativa nämnder för alternativ tvistlösning. En sådan
nämnd är Sveriges Advokatsamfunds konsumenttvistnämnd
(konsumenttvistnämnden).

Advokatsamfundets Konsumenttvistnämnd
Konsumenttvistnämndens verksamhet regleras i 52–68 §§ stadgarna för
Sveriges advokatsamfund.

Av 57 § framgår att konsumenttvistnämnden ska pröva tvister mellan en
konsument och en advokat eller advokatbyrå om en tjänst som advokaten eller
advokatbyrån tillhandahållit konsumenten.

Enligt 58 § avses med konsument en fysisk person som agerar för ett ändamål
som faller utanför den egna närings- eller yrkesverksamheten.

Enligt information på konsumenttvistnämndens sida på Advokatsamfundets
webbplats är en advokattjänst i sammanhanget en tjänst som utförts av en
advokat eller biträdande jurist på en advokatbyrå inom ramen för deras
advokatverksamhet (advokatsamfundet.se/konsumenttvistnamnden/Vem-kan-
vi-hjalpa/Har-du-ett-krav-mot-en-advokat/, 2020-10-12). Konsumenttvist-
nämnden har även i beslut prövat krav med anledning av arbete som utförts av
                                                                   Dnr 9136-2019      Sid 6 (6)




biträdande jurister (se bl.a. konsumenttvistnämndens beslut den 31 maj 2016,
dnr KT-2016/0651).

Bedömning
Utredningen visar att ARN avvisade dödsboets anmälan på den grunden att
nämnden inte var behörig att pröva tvisten. Som framgått av redogörelsen för
den rättsliga regleringen ovan prövar Advokatsamfundets konsumenttvistnämnd
anmälningar från konsumenter som rör advokatverksamhet. Till skillnad från de
regler som styr ARN:s prövning av tvister omfattas inte dödsbon av definitionen
av konsument enligt det regelverk som rör konsumenttvistnämndens verksam-
het. Dödsboet hade alltså inte kunnat få sin sak prövad av konsumenttvist-
nämnden.

De begränsningar som uppställs i instruktionen för ARN när det gäller myndig-
hetens behörighet avser, såvitt nu är i fråga, tvister som kan eller har prövats av
en annan nämnd för alternativ tvistlösning. Det finns däremot inte någon regel
som uttryckligen undantar tvister om advokatverksamhet från nämndens
behörighetsområde. Sådana bestämmelser har dock, vilket ARN även har
anfört, funnits i tidigare gällande förordningar som har reglerat ARN:s
verksamhet (se bl.a. 4 § 4 i den numera upphävda förordningen [2007:1041]
med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden). I äldre förarbeten har det
även framhållits att ARN inte bör pröva ärenden som gäller advokattjänster (se
prop. 1979/80:114 s. 16). Vid införandet av regleringen om alternativa
tvistlösningar på konsumentområdet framfördes ingen annan uppfattning i den
frågan (se bl.a. SOU 2014:47 s. 192).

Det är enligt min mening tydligt att lagstiftarens avsikt har varit att undanta
tvister som rör advokatverksamhet från ARN:s behörighetsområde. Den i
ärendet uppkomna situationen tycks alltså bero på omständigheter som
lagstiftaren inte har förutsett. Även om det, lagtekniskt sett, inte verkar ha
funnits något formellt hinder mot att ARN prövade den aktuella tvisten, är det
tveksamt om detta skulle ha varit förenligt med lagstiftarens avsikt. Jag finner
mot bakgrund av omständigheterna inte tillräcklig anledning att kritisera
nämnden för underlåtenheten att pröva dödsboets anmälan. Med anledning av
vad som kommit fram kring den oklarhet som finns i lagstiftningen i nu nämnda
avseenden skickar jag dock en kopia av detta beslut till regeringen för
kännedom.

Vad som i övrigt har kommit fram ger inte tillräcklig anledning till något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
