# Polisen har omhändertagit en 13-årig pojke enligt 12 § polislagen utan att det fanns grund för åtgärden

JO 2022-05-18 dnr 9144-2020

[P]

## BESLUT

Datum            Dnr
                                                                        2022-05-18       9144-2020          Sid 1 (5)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Polisen har omhändertagit en 13-årig pojke enligt 12 § polislagen
                        utan att det fanns grund för åtgärden

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 1 december 2020 förde AA fram klagomål
                        mot Polismyndigheten, polisregion Väst. Hon uppgav sammanfattningsvis
                        följande. Hennes 13-årige son, BB, var på väg hem från skolan när två poliser
                        fick uppfattningen att han pekade långfinger åt dem. Poliserna godtog inte
                        sonens förklaring utan tog tag i hans armar, förde honom till en polisbil och
                        körde iväg med honom. De ”tullade” honom under färden och tog hans
                        tillhörigheter. Sonen har känt smärta i armarna och axlarna efter att poliserna
                        tog tag i honom.

## Utredning

Polismyndigheten (juristen CC) yttrade sig den 24 augusti 2021 efter att de
                        berörda befattningshavarna hade fått tillfälle att lämna upplysningar. Yttrandet
                        finns tillgängligt hos JO.

                        Enligt Polismyndigheten framgår det av protokollet som de ingripande poliserna
                        upprättade att BB den 24 november 2020 kl. 10.20 blev omhändertagen med
                        stöd av 12 § polislagen. Vid tillfället stod BB vid en busshållplats och visade
                        fingret mot en polispatrull som åkte förbi. BB hade en mycket dålig attityd när
                        poliserna skulle prata med honom. Han försökte avvika och satte sig till
                        motvärn. Poliserna ledde in BB i bilen genom att hålla i varsin arm. Därefter tog
                        de kontakt med BB:s mamma som uppmärksammades på BB:s beteende. I
                        samråd med mamman kördes BB till hemadressen.

                        Enligt en tjänsteanteckning som en av poliserna upprättade efter anmälan till JO
                        har polisen upplevt en ökad problematik med narkotikaförsäljning och
                        ordningsstörande ungdomar i det aktuella området. Vidare framgår att BB:s
                        beteende upplevdes som destruktivt och påminde om beteendet hos äldre yrkes-
                        och gängkriminella.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A           Fax:            08-21 65 58                           www.jo.se
                                                                   Dnr 9144-2020       Sid 2 (5)




Polismyndigheten redogjorde för relevant rättslig reglering och redovisade sin
bedömning.

Enligt Polismyndigheten räcker enbart den omständigheten att en underårig
befinner sig i ett visst område vanligtvis inte för ett ingripande enligt 12 §
polislagen. Ett omhändertagande med stöd av den bestämmelsen ska ses som en
social skyddsåtgärd och är tänkt för nödfallsliknande situationer då den unge
anträffas i en skadlig eller farlig miljö.

Det har inte kommit fram omständigheter som tyder på att det fanns en akut risk
för att BB skulle utsättas för brott, involveras i brottslig verksamhet eller skadas
genom något annat socialt nedbrytande beteende. Mot den bakgrunden fanns det
inte förutsättningar att omhänderta honom med stöd av 12 § polislagen.
Polisernas våldsanvändning var begränsad och framstår inte som
oproportionerlig men det saknades stöd i lag för ingripandet.

Beslut om tvångsåtgärder ska dokumenteras på ett fullständigt och korrekt sätt.
Omständigheterna kring grunderna för ingripandet borde ha beskrivits mer
utförligt i protokollet. Det hade t.ex. varit lämpligt om uppgifterna i
tjänsteanteckningen hade dokumenterats. Dokumentationen och utredningen i
övrigt ger inte stöd för uppgifterna om kroppsvisitation.

Polismyndigheten angav avslutningsvis att man kommer att påminna aktuellt
lokalpolisområde om tillämpningsområdet för bl.a. den aktuella bestämmelsen
och föreslå att ingripandeverksamheten får en genomgång av reglerna.

Rättsliga utgångspunkter
Allmänt om polisingripanden
En polis som ska verkställa en tjänsteuppgift ska ingripa på ett sätt som är
försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Tvång får
användas endast i den form och utsträckning som behövs för att det avsedda
resultatet ska uppnås. (Se 8 § första stycket polislagen.)

En polis får i vissa fall använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd i den
mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är
försvarligt. Det gäller t.ex. om polisen möts med våld eller hot om våld, om
någon som med stöd av lag ska berövas friheten försöker undkomma, eller om
polisen annars möts av motstånd vid verkställigheten av ett sådant
frihetsberövande. (Se 10 § första stycket 1 och 2 polislagen.)

Ett omhändertagande får inte orsaka den omhändertagne större olägenhet än
som är oundviklig med hänsyn till åtgärdens syfte eller väcka onödig
uppmärksamhet. Den som har omhändertagits får inte underkastas annan
inskränkning i sin frihet än som behövs med hänsyn till ändamålet med
åtgärden, ordning eller säkerhet. (Se 17 § polislagen.)
                                                                   Dnr 9144-2020     Sid 3 (5)




Protokoll ska föras över ett ingripande som innebär att någon omhändertas. Av
27 § polislagen framgår vilka uppgifter som protokollet ska innehålla.

En polis ska i kontakter med allmänheten med beaktande av omständigheterna
och situationen agera så hänsynsfullt som möjligt, visa behärskning och
uppträda på ett sätt som inger förtroende (se 10 § polisförordningen).

Tillfälligt omhändertagande av barn enligt 12 § polislagen
Om någon som kan antas vara under 18 år anträffas under förhållanden som
uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för hans eller hennes
hälsa eller utveckling, får han eller hon tas om hand av en polis för att genom
dennes försorg skyndsamt överlämnas till sina föräldrar, någon annan
vårdnadshavare eller till socialnämnden. Vid bedömningen av risken för den
unges hälsa eller utveckling ska det beaktas om man kan befara att den unge
kan komma att utsättas för brott, involveras i brottslig verksamhet eller skadas
genom något annat socialt nedbrytande beteende. (Se 12 § polislagen.)

I de ursprungliga förarbetena till polislagen uttalandes följande. Ett
omhändertagande kan bli aktuellt t.ex. då ett barn uppehåller sig i en s.k.
knarkarkvart eller hittas omtöcknat av berusningsmedel i en rivningsfastighet.
Det kan vidare gälla ungdomar som påträffas på hotellrum tillsammans med
äldre, asociala personer eller som i övrigt befinner sig i en sådan situation att
man kan befara att de blir otillbörligt utnyttjade. (Se prop. 1983/84:111 s. 29.)

Med anledning av att det ansågs osäkert i vilka fall bestämmelsen kunde
tillämpas gjordes år 2013 en ändring genom att den nuvarande sista meningen i
bestämmelsen lades till. Syftet var att klargöra förutsättningarna för ett
omhändertagande.

I propositionen till lagändringen uttalades följande. Syftet med ett
omhändertagande med stöd av 12 § polislagen är att undanröja ett faromoment
och i nödfallsliknande situationer omedelbart avlägsna den som kan antas vara
under 18 år från en för hans eller hennes hälsa eller utveckling farlig eller
skadlig miljö. Normalt är det inte en tillräcklig grund för ett ingripande att den
unge vid något enstaka tillfälle befinner sig i en allmän miljö tillsammans med
en eller flera av polisen kända kriminella eller missbrukare. För att det ska vara
befogat att göra ett ingripande krävs att det finns ytterligare omständigheter som
gör att det är nödvändigt att omgående få bort den unge från en miljö som i
situationen bedöms vara uppenbart skadlig. Ett sådant exempel kan vara när den
unge befinner sig på allmän plats i sällskap med t.ex. en känd missbrukare och
agerar på ett sådant sätt att han eller hon kan antas söka kontakt med
narkotikaförsäljare. Även andra omständigheter ska beaktas, såsom att den unge
utsätter sig själv för en allvarlig fara, exempelvis genom att balansera på
broräcken eller åka mellan vagnarna i tunnelbanan. En helhetsbedömning ska
alltid göras av förhållandena i det enskilda fallet, såsom den unges ålder,
tidpunkten på dygnet, vilka personer som finns på platsen och relationen till
dessa och vilken typ av plats det är. Innan polisen omhändertar en ungdom ska
                                                                     Dnr 9144-2020      Sid 4 (5)




andra mindre ingripande åtgärder uteslutas, t.ex. möjligheten att kontakta den
unges föräldrar eller socialtjänsten eller att förmå den unge att självmant lämna
platsen och återvända hem. (Se prop. 2011/12:171 s. 33 f. och 44 f.)

Barnkonventionen
Artiklarna 1–42 i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter
(barnkonventionen) gäller som lag i Sverige. Konventionens bestämmelser ska
beaktas vid avvägningar och bedömningar som rör barn, även i fråga om
befintlig lagstiftning (se prop. 2017/18:186 s. 74).

Vid åtgärder som rör barn ska i första hand barnets bästa beaktas (se artikel
3.1). Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt
privat- och familjeliv (se artikel 16.1). Barn får inte heller olagligt eller
godtyckligt berövas sin frihet. Frihetsberövande av ett barn ska ske i enlighet
med lag och får endast användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid.
(Se artikel 37 [b].)

Bedömning
Omhändertagandet av BB var ogrundat
De ingripande poliserna har berättat att de har upplevt en ökad problematik med
narkotikaförsäljning och ordningsstörande ungdomar i det område där BB
befann sig. De har också berättat att de kände en verklig oro över BB:s
situation.

En tvångsåtgärd får komma i fråga endast när de lagliga förutsättningarna är
uppfyllda. Ett omhändertagande enligt 12 § polislagen är en social skyddsåtgärd
som kan användas när det finns en överhängande och allvarlig risk för ett barns
hälsa eller utveckling, dvs. i vad som närmast kan beskrivas som en akut
situation. Polisen kan inte göra ett omhändertagande med stöd av bestämmelsen
enbart av den anledningen att polisen upplever att den unge exempelvis beter
sig illa eller visar en dålig attityd. Inte heller räcker enbart en mer allmän oro för
den unges situation.

Inom ramen för den proportionalitetsbedömning som ska göras enligt 8 §
polislagen ska polisen ta ställning till om ett ingripande är förenligt med
barnkonventionen. En viktig del i sammanhanget är barnets rätt till skydd för
sin hälsa och utveckling. Samtidigt måste hänsyn tas till barnets rätt till frihet
och integritet. Barnets bästa ska självklart beaktas när en tvångsåtgärd övervägs
men kan inte motivera en sådan åtgärd när de i lag angivna förutsättningarna
inte är uppfyllda.

Utredningen ger inte stöd för att det fanns någon särskild anledning för
poliserna att befara att BB skulle råka illa ut vid det aktuella tillfället eller att
platsen skulle ha varit särskilt olämplig för honom. Dessutom skedde
ingripandet mitt på dagen när BB var på väg hem från skolan. Jag kan inte se att
det fanns en sådan överhängande och allvarlig risk för BB:s hälsa eller
utveckling som ett omhändertagande enligt 12 § polislagen kräver. I stället ger
                                                                    Dnr 9144-2020     Sid 5 (5)




omständigheterna vid ingripandet och de uppgifter som lämnats intrycket att
den egentliga anledningen till att BB omhändertogs var att poliserna trodde att
han hade pekat långfinger åt dem.

Jag bedömer det som klarlagt att omhändertagandet var ogrundat. Av det följer
att det inte heller fanns grund för poliserna att föra BB till polisbilen genom att
hålla i hans armar. Jag delar Polismyndighetens bedömning att
omständigheterna kring ingripandet borde ha dokumenterats mer utförligt.

Kritik och avslutande kommentarer
Det är ett grundläggande rättssäkerhetskrav att tvångsmedel hanteras korrekt
och används endast i sådana situationer som de är avsedda för. Det är vidare en
självklarhet att en polis som använder tvångsmedel ska ha klart för sig vilka
rättsliga förutsättningar som gäller för åtgärden.

Jag får uppfattningen att de två poliser som ingrep mot BB inte hade tillräcklig
kunskap om i vilka situationer 12 § polislagen kan tillämpas. Det verkar
närmast som att de vidtog åtgärden för att tillrättavisa honom. Jag ser allvarligt
på att BB omhändertogs utan att det fanns grund för det och Polismyndigheten
kritiseras för detta. Jag har dock inte anledning att kritisera Polismyndigheten
för hur ingripandet gick till. Polismyndigheten kritiseras däremot för de
dokumentationsbrister som myndigheten själv pekat på. Det finns också
anledning för mig att erinra om polisförordningens krav på att en polis i
kontakter med allmänheten ska visa behärskning och uppträda på ett sätt som
inger förtroende.

Uppgifterna om att BB skulle ha kroppsvisiterats saknar stöd i utredningen. Jag
har därför inte underlag att göra något uttalande i den frågan.

Jag har i ett annat beslut denna dag kritiserat Polismyndigheten för att i en
liknande situation ha omhändertagit en 13-årig pojke med stöd av 12 §
polislagen (se JO:s ärende med dnr 4204-2021). Det tycks finnas ett behov av
att höja kunskapsnivån inom polisen när det gäller tillämpningen av
bestämmelsen. Det är därför angeläget att myndigheten, om det inte redan är
gjort, påminner berörda regioner om tillämpningsområdet för bestämmelsen och
att ingripandeverksamheten får en genomgång av reglerna. Av
Polismyndighetens yttrande i det andra ärendet framgår att Utvecklingscentrum
Mitt vid Nationella operativa avdelningen arbetar med att ta fram ett metodstöd
som bl.a. ska inbegripa omhändertaganden enligt 12 § polislagen. Jag ser
positivt på det.

Vad som i övrigt har kommit fram i ärendet föranleder inga uttalanden från min
sida.

Ärendet avslutas.
