# Kritik mot Kriminalvården för hanteringen av ett önskemål från en intagen i anstalt att ta del av digitalt material inför en resningsansökan

JO 2021-12-15 dnr 9339-2020

BESLUT
                                                                           Datum                     Dnr                     Sid
                                                                           2021-12-15                9339-2020              1 (8)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot Kriminalvården för hanteringen av ett önskemål från en
                        intagen i anstalt att ta del av digitalt material inför en
                        resningsansökan


                          Beslutet i korthet: En intagen i anstalt har inför en kommande resningsansökan
                          begärt att få anstaltens hjälp med att ta del av allmänna handlingar, bl.a. ljudfiler, ur
                          en avslutad förundersökning som lämnats ut till honom från Åklagarmyndigheten.
                          Anstalten har inte tillhandahållit den intagne ett tekniskt hjälpmedel för att ta del av
                          materialet.
                          I beslutet konstaterar JO att delar av de aktuella handlingarna inte har funnits
                          tillgängliga att begära ut i pappersform och att den intagne saknar möjlighet att ta del
                          av materialet på plats hos Åklagarmyndigheten. Den intagne har visserligen haft
                          tillgång till det men inte kunnat tillgodogöra sig innehållet. Hans rätt enligt tryckfrihets-
                          förordningen blir därmed enligt JO illusorisk i en sak som berör honom på ett mer
                          uttalat sätt. Utredningen har visat att det inte är omöjligt för Kriminalvården att i
                          enskilda fall tillhandahålla tekniska hjälpmedel. JO anser därför att myndigheten
                          borde ha gjort ytterligare ansträngningar för att hjälpa den intagne och kritiserar
                          Kriminalvården.
                          Vidare uttalar JO att ärendet har aktualiserat frågan om möjligheterna för intagna i
                          anstalt att ta del av digitalt material. JO konstaterar att det pågår en utveckling i
                          samhället som innebär att alltmer hantering i den offentliga förvaltningen sker digitalt,
                          även inom rättskedjan. Det är enligt JO inte tillfredsställande om en intagen i anstalt
                          inte kan ta till vara sina rättigheter inför en stundande resningsansökan enbart på
                          grund av att det saknas teknisk utrustning där. Hennes uppfattning är därför att det
                          inom Kriminalvården måste finnas en beredskap för att i enskilda fall kunna erbjuda
                          intagna i anstalt hjälp att ta del av digitalt material som han eller hon inte kan
                          tillgodogöra sig på annat sätt.
                          En kopia av beslutet skickas till regeringen för kännedom.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 8 december 2020 framförde AA klagomål
                        mot Kriminalvården, anstalten Hall, över möjligheterna att i anstalt ta del av
                        material från en avslutad förundersökning digitalt. Han anförde bl.a. följande.

                        Han förbereder en resningsansökan och har nekats av anstalten att få tillgång till
                        en teknisk lösning för att granska delar av en förundersökning som han inte



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A               Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                       Dnr 9339-2020        Sid 2 (8)




tidigare tagit del av. Materialet har han fått från åklagaren. Han har inte någon
advokat som kan hjälpa honom och har därför stort behov av att kunna ta del av
materialet. Han har fått svar att det inte är en rättighet att ta del av
förundersökningsmaterial via digitalt medium och att anstalten inte har
möjlighet att tillhandahålla en sådan lösning.

Utredning
Kriminalvården uppmanades att yttra sig över anmälan och redogöra för vilka
möjligheter det finns för intagna i anstalt att ta del av digitalt material, t.ex.
förundersökningsmaterial eller andra allmänna handlingar, och hur sådana
förfrågningar handläggs.

I sitt remissvar anförde myndigheten, genom chefen för sektionen för
verksjuridik, bl.a. följande:

      Relevant lagstiftning m.m.

      Allmänna bestämmelser om myndigheters verksamhet
      Av 6 § förvaltningslagen (2017:900), FL, framgår att en myndighet ska se till att
      kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla. Myndigheten ska lämna den
      enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska
      ges i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes
      behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Den ska ges utan onödigt
      dröjsmål.
      Enligt 7 § FL ska en myndighet vara tillgänglig för kontakter med enskilda och
      informera allmänheten om hur och när sådana kan tas. Myndigheten ska vidta de
      åtgärder i fråga om tillgänglighet som behövs för att den ska kunna uppfylla sina
      skyldigheter gentemot allmänheten enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen om
      rätten att ta del av allmänna handlingar.

      Bestämmelser i kriminalvårdslagstiftningen
      Enligt 1 kap. 4 § fängelselagen (2010:610), FäL, ska varje intagen bemötas med
      respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter
      som är förenade med frihetsberövandet.
      Av 1 kap. 5 § FäL framgår bl.a. att verkställigheten ska utformas så att den
      intagnes anpassning i samhället underlättas och så att negativa följder av
      frihetsberövandet motverkas.
      Enligt 1 kap. 6 § FäL får verkställigheten inte innebära andra begränsningar i den
      intagnes frihet än som följer av denna lag eller som är nödvändiga för att
      ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. En kontroll- eller
      tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig proportion till syftet med
      åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.
      Av 5 kap. 1 § FäL framgår att en intagen får ta emot och inneha böcker,
      tidskrifter och tidningar, dock inte sådana som kan äventyra ordningen eller
      säkerheten, eller antas motverka den behandling som han eller hon genomgår. I
      övrigt får en intagen ta emot och inneha de personliga tillhörigheter som är
      motiverade med hänsyn till att verkställigheten ska kunna genomföras på ett
      ändamålsenligt sätt.
      I Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (2011:1) om fängelse, FARK
      Fängelse, finns allmänna råd till 5 kap. 1 § FäL. Av dessa framgår bl.a. att med
      personliga tillhörigheter avses all egendom som tillhör en intagen, t.ex. kläder,
      skor, pengar och försändelser. Egendom som Kriminalvården förser den intagne
      med utgör inte personliga tillhörigheter. Med innehav avses att den intagne
                                                                   Dnr 9339-2020        Sid 3 (8)




förvarar personliga tillhörigheter i bostadsrummet eller i gemensamma
utrymmen i anstalten.
Enligt 5 kap. 7 § ovan nämnda föreskrifter får en intagen inte ta emot och inneha
bl.a. utrustning för elektronisk kommunikation eller lagring av data.

Bestämmelser om handlingsoffentlighet
Av 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen, TF, framgår bl.a. följande. Den som
begär ut en allmän handling som får lämnas ut ska genast eller så snart det är
möjligt och utan avgift få ta del av handlingen på stället på ett sådant sätt att den
kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt. En handling får även
skrivas av, avbildas eller tas i anspråk för ljudöverföring. En myndighet är inte
skyldig att tillhandahålla en handling på stället, om det möter betydande hinder.
Detsamma gäller en upptagning som endast med tekniska hjälpmedel kan läsas
eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt, om sökanden utan beaktansvärd
olägenhet kan ta del av upptagningen hos en närbelägen myndighet.
Enligt 2 kap. 16 § TF har den som önskar ta del av en allmän handling även rätt
att mot en fastställd avgift få en avskrift eller kopia av handlingen till den del
handlingen får lämnas ut. En myndighet är dock inte skyldig att i större
utsträckning än vad som följer av lag lämna ut en upptagning för automatiserad
behandling i annan form än utskrift. En myndighet är inte heller skyldig att
framställa en kopia av en karta, ritning eller bild eller av en upptagning som
endast med tekniska hjälpmedel kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat
sätt, och som inte är en upptagning för automatiserad behandling, om det skulle
innebära svårigheter och handlingen kan tillhandahållas på stället. En begäran att
få en avskrift eller kopia av en allmän handling ska behandlas skyndsamt.
Av 2 kap. 17 § TF framgår att en begäran att få ta del av en allmän handling görs
hos den myndighet som förvarar handlingen. Utgångspunkten är att begäran
också prövas av denna myndighet (jfr även 6 kap. 2 § offentlighets- och
sekretesslagen [2009:400]).

Kriminalvårdens bedömning
Det står klart att AA till anstalten har fått tillsänt sig ett s.k. USB-minne som
enligt hans egna uppgifter innehåller digitalt material från en tidigare
förundersökning som avsett honom. Enligt anmälan till JO har handlingarna
tidigare lämnats ut av Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. USB-minnet
har omhändertagits av anstalten Hall eftersom det utgör en sådan personlig
tillhörighet som inte får innehas. I anstalten förvarar Kriminalvården, för AA:s
räkning, även CD-skivor som enligt uppgift innehåller förundersökningsmaterial.
När det särskilt gäller AA:s behov av det aktuella materialet, och de uppgifter
han har lämnat i anmälan, bör det påtalas att han har haft regelbunden och
förhållandevis omfattande telefonkontakt med olika advokater under sin vistelse
i anstalt. Endast under år 2021 har han haft telefonkontakt med advokat vid ett
tjugotal tillfällen. Det bör även uppmärksammas på att AA vid den aktuella
tidpunkten inte varit part i något brottmål och att han därmed inte heller har
kunnat grunda någon rätt att ta del av förundersökningshandlingar på
bestämmelserna i rättegångsbalken (se framförallt 23 kap. 18, 18 a och 21 a §§).
Med anledning av vad AA därtill har anfört kan det även framhållas att anstalten
Hall saknar tillgång till s.k. läsplattor. Vid något tillfälle har anstalten lånat en
sådan platta – som dock inte kan läsa CD- eller DVD-skivor – av ett häkte i syfte
att låta en intagen ta del av ett mycket omfångsrikt material. Läsplattan
förstördes dock av den intagne som fått tillgång till den.
JO har i tidigare uttalanden framhållit att utgångspunkten måste vara att en
intagen i anstalt ska ha samma rätt som andra personer att ta del av allmänna
handlingar som inte är hemliga (jfr JO 1982/83 s. 135). I det ärendet var det
fråga om originalhandlingar som tillställts en intagen inom Kriminalvården av en
domstol, och som således därefter skulle återsändas till domstolen. JO har i
                                                                          Dnr 9339-2020        Sid 4 (8)




      senare beslut bl.a. anfört att en intagen – när det gäller rätten att ta del av
      allmänna handlingar – ofta kan ha större behov än andra, t.ex. för att förbereda
      en resningsansökan (se JO:s beslut den 5 mars 2009 i ärende dnr 5300-2007).
      Enligt JO bör en utgångspunkt därför vara att intagna inte utan godtagbara skäl
      ska begränsas tillgång till sådant material i en anstalt.
      Av bl.a. säkerhetsskäl är det inte tillåtet för intagna i anstalt att som personlig
      tillhörighet inneha utrustning för elektronisk kommunikation eller lagring av data
      (jfr 5 kap. 7 § FARK Fängelse). Några krav på att Kriminalvården ska
      tillhandahålla teknisk utrustning i syfte att låta intagna ta del av digitalt material
      finns inte heller. I det nu aktuella fallet kan det konstateras att det digitala
      materialet inte utgör allmänna handlingar som Kriminalvården är skyldig att
      tillhandahålla en intagen, utan i stället kopierat material som är att betrakta som
      AA:s egna privata handlingar. AA:s rätt till kopior av allmänna handlingar enligt
      2 kap. 16 § TF har tillgodosetts av den myndighet som förvarat handlingarna.
      Det bör i sammanhanget även framhållas att AA har tillgång till en större mängd
      material i form av pappershandlingar, som förvaras i anstaltens förråd och som
      han kontinuerligt har fått ta del av enligt önskemål.
      Kriminalvården anser därmed inte att AA:s rätt att ta del av allmänna handlingar
      på något sätt har begränsats av myndigheten. Kriminalvården kan inte påverka i
      vilken form en annan myndighet väljer att lämna ut handlingar och myndigheten
      har, som ovan nämnt, inte heller någon skyldighet enligt TF eller på annan grund
      att tillhandahålla intagna utrustning för att ta del av privat digitalt material. Den
      omständigheten att det privata digitala materialet i AA:s fall har upprättats,
      förvarats och lämnats ut av en annan myndighet föranleder inte någon annan
      bedömning.
      Det kan vidare konstateras att det för tillgång till olika typer av digitalt material
      kan behövas ett stort antal olika tekniska lösningar. Kriminalvårdens anstalter
      har generellt sett inte tillgång till utrustning som särskilt skulle kunna anpassas
      efter varje intagens särskilda önskemål och behov. En ordning som medför en
      skyldighet för Kriminalvården i detta avseende framstår därmed varken som
      lämplig eller rimlig.
      Det kan avslutningsvis nämnas att det inom Kriminalvårdens verksamhet i
      många fall förekommer att intagna i häkte får tillgång till särskilt anpassad
      utrustning för läsning av visst digitalt material. Kriminalvården samverkar
      nämligen med bl.a. Polismyndigheten samt offentliga försvarare och
      tillhandahåller genom detta samarbete läsplattor som endast innehåller sådant
      förundersökningsmaterial som tillhör en pågående brottmålsprocess. Denna
      möjlighet utnyttjas särskilt när det är fråga om omfattande och omfångsrikt
      material ur förundersökningen. Någon liknande ordning eller generell möjlighet i
      övrigt för intagna i anstalt att ta del av privat digitalt material – exempelvis
      handlingar som upprättats av andra myndigheter – finns, som ovan nämnt,
      emellertid inte.
AA kommenterade remissvaret och anförde bl.a. följande. Kriminalvårdens
uppgift om att han har advokater som hjälper honom är felaktig. Han är beredd
att själv bekosta en läsplatta eller skriva på ett avtal om att han blir ersättnings-
skyldig om läsplattan förstörs. Det aktuella materialet är bl.a. ljudfiler som
åklagare har skickat till honom och som inte kan lämnas ut i pappersform. Det
rör sig inte om privat material utan om allmänna handlingar som han har fått
från åklagare och polis. Han ifrågasätter att det skulle behövas ett stort antal
olika tekniska lösningar för att han ska kunna ta del av förundersökningen.
                                                                  Dnr 9339-2020     Sid 5 (8)




Rättslig reglering
Kriminalvården har redogjort för relevant rättslig reglering. Jag hänvisar dit
men kommer i det följande att beröra en del av dessa liksom några andra
föreskrifter och rättsliga utgångspunkter som har betydelse för min bedömning.

Bedömning
Inledning
Det är utrett att AA har begärt ut allmänna handlingar ur en avslutad
förundersökning från Åklagarmyndigheten och fått dessa skickade till sig i
anstalten på ett USB-minne. Handlingarna innehåller enligt honom bl.a.
ljudfiler som inte finns tillgängliga i pappersform. Anstalten har vägrat AA ett
tekniskt hjälpmedel för att ta del av innehållet på USB-minnet. AA är inte part i
något pågående brottmål men har enligt egen uppgift behov av att ta del av
materialet för att förbereda en resningsansökan.

Allmänna utgångspunkter
Kriminalvården ska bl.a. verka för att påföljder verkställs på ett säkert, humant
och effektivt sätt (2 § förordningen [2007:1172] med instruktion för
Kriminalvården). Detta följs närmare upp i fängelselagen (2010:610), där det
anges att varje intagen ska bemötas med respekt för sitt människovärde och med
förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med frihetsberövandet
(1 kap. 4 §). Verkställigheten ska utformas så att den intagnes anpassning i
samhället underlättas och så att negativa följder av frihetsberövandet motverkas
(1 kap. 5 § fängelselagen). Som Kriminalvården också redovisat har
myndigheten enligt 6 § andra stycket förvaltningslagen [2017:900] även en
skyldighet att lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara
sina intressen. Av bestämmelsen framgår att hjälpen ska ges i den utsträckning
som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och
myndighetens verksamhet samt att den ska ges utan onödigt dröjsmål.

Var och en har enligt tryckfrihetsförordningen (TF) rätt att ta del av allmänna
handlingar (2 kap. 1 §). Den som vill ta del av en allmän handling har rätt att
läsa eller på annat sätt ta del av handlingen på stället – om den inte innehåller
uppgifter som är sekretessbelagda. Kan handlingen inte läsas eller uppfattas på
något annat sätt utan något tekniskt hjälpmedel, ska myndigheten ställa ett
sådant till förfogande, t.ex. en uppkopplad skärm om det gäller en elektronisk
handling (2 kap. 15 § TF, se även Lenberg m.fl., Offentlighets- och
sekretesslagen – en kommentar [JUNO, Version 23], kommentaren till den
nämnda bestämmelsen). En myndighet är dock inte skyldig att vid en
utlämnandebegäran upprätta en ny handling med uppgifter ur befintliga
allmänna handlingar i form av skrift eller bild (RÅ 1978 2:19, jfr även
HFD 2019 not 21).

Som Kriminalvården redogjort för har JO tidigare uttalat att en intagen i anstalt
ofta kan ha större behov av att ta del av allmänna handlingar än andra, t.ex. för
att förbereda en resningsansökan (se JO:s beslut den 5 mars 2009 i ärende
                                                                      Dnr 9339-2020      Sid 6 (8)




dnr 5300-2007). Enligt JO borde en utgångspunkt därför vara att intagna inte
utan godtagbara skäl ska begränsas i sin tillgång till sådant material i en anstalt.
Jag noterar att också det ärendet rörde möjlighet att ta del av förundersöknings-
material, dock i pappersform.

Allt fler förhör under förundersökningen dokumenteras genom inspelning med
ljud eller med både ljud och bild (se bl.a. 23 kap. 21 b § rättegångsbalken och
prop. 2016/17:68). I Kriminalvårdens handbok för besök och elektronisk
kommunikation (2014:13) anges att då mer och mer förundersökningsmaterial
tillhandahålls i digital form måste Kriminalvården ge en offentlig försvarare
möjlighet att tillsammans med sin klient läsa sådant material i häkte.
Kriminalvården tillhandahåller därför s.k. förundersökningsplattor som hanterar
de vanligaste filformaten och ger en säker och funktionell teknisk lösning för
ändamålet (se s. 31).

Av remissvaret framgår att intagna i anstalt däremot i allmänhet saknar
möjligheter att ta del av digitalt material. Det är vidare inte tillåtet för intagna
att som personlig tillhörighet inneha utrustning för elektronisk kommunikation
eller lagring av data (5 kap. 7 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd
[KVFS 2011:1] om fängelse, FARK Fängelse). Kriminalvården tillhandahåller
inte heller någon sådan teknisk utrustning.

Det finns slutligen anledning att här uppmärksamma att det numera ställs höga
krav på myndigheterna att utveckla digitaliseringen av den offentliga
förvaltningen. Under senare år har flera åtgärder vidtagits, bl.a. har en ny
myndighet inrättats, Myndigheten för digital förvaltning, och sedan den
1 januari 2019 gäller lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig
service. Regeringen har i sin digitaliseringsstrategi betonat att alla ska kunna
utveckla och använda sin digitala kompetens samt att det ska finnas de bästa
förutsättningar för alla att på ett säkert sätt ta del av, ta ansvar för och ha tillit
till det digitala samhället (se Regeringskansliet, För ett hållbart digitaliserat
Sverige – en digitaliseringsstrategi, dnr N2017/03643/D).

När det gäller Kriminalvården har myndigheten beslutat om en egen strategi för
digitalisering. I den framhålls bl.a. att myndigheten måste kraftsamla i
digitaliseringsfrågan för att fortsätta bedriva kriminalvård med bibehållen
kvalitet (se Digitalisering i takt med tiden – Kriminalvårdens strategi för
digitalisering, dnr 2019-7476, version 1, s. 4). Det beskrivs som ett särskilt mål
att klienter ska tränas i att sköta ett liv i ett samhälle som blir mer och mer
digitaliserat för att motverka ett digitalt utanförskap (s. 6). Vidare lyfts det fram
att verkställighetens syfte är att minska risken för återfall i brott på ett humant
och rättssäkert sätt och att det krävs en omfattande verksamhet som kan
karakteriseras som ett samhälle i miniatyr för de frihetsberövade för att den
processen ska fungera. Det sägs även att alla funktioner som finns i samhället
måste tillgodoses av Kriminalvården, i egen regi eller genom samarbeten med
andra aktörer (s. 9).
                                                                    Dnr 9339-2020       Sid 7 (8)




Det aktuella klagomålet
AA har alltså begärt att få anstaltens hjälp för att ta del av allmänna handlingar
från Åklagarmyndigheten i syfte att kunna förbereda en resningsansökan. Han
är dömd till ett långt fängelsestraff och frågan berör hans rätt på ett mer uttalat
sätt. Jag utgår från att AA inte har tagit del av hela det aktuella materialet
tidigare och att han saknar möjlighet att få hjälp av en utomstående person.
Eftersom AA är frihetsberövad kan han inte ta del av materialet på plats hos
Åklagarmyndigheten utan anstaltens medverkan. Det finns enligt min mening
inte anledning att ifrågasätta AA:s uppgifter om att det bl.a. rör sig om ljudfiler
som inte finns tillgängliga att begära ut i annan form. Som framgått har han
sannolikt inte heller rätt att få i vart fall delar av materialet utlämnat i pappers-
form. Jag noterar att Kriminalvården inte närmare har kommenterat den frågan i
remissvaret och att AA i sin kommunikation med myndigheten, som getts in
tillsammans med hans anmälan till JO, inte heller har varit helt tydlig med vad
USB-minnet innehåller. Att det rör sig om ljudfiler har dock tydligt framgått av
de handlingar som bifogats JO:s remiss. Vidare är det utrett att anstalten har
varit i kontakt med Kriminalvårdens huvudkontor och överlämnat frågan om
AA:s önskemål dit. Kriminalvården har inte påstått att det skulle finnas några
särskilda ordnings- eller säkerhetsskäl som påverkar bedömningen utan jag
uppfattar att det framför allt handlar om tekniska begränsningar. Jag utgår från
detta vid min bedömning.

Frågan om hur långt Kriminalvårdens ansvar och skyldigheter sträcker sig i ett
enskilt ärende är i allmänhet svårt för JO att uttala sig om. I det här fallet kan
jag konstatera att AA visserligen har fått del av de allmänna handlingar som han
har begärt ut från Åklagarmyndigheten i syfte att kunna ansöka om resning,
men att han inte kunnat tillgodogöra sig innehållet. Hans grundläggande rätt
enligt tryckfrihetsförordningen blir därmed illusorisk, och det i en sak som
berör honom på ett mer uttalat sätt. Kriminalvården har i och för sig inte
tillhandahållit materialet men ansvarar för att verkställigheten av AA:s
fängelsestraff utformas med förståelse för de särskilda svårigheter som är
förenade med frihetsberövandet och att de negativa följderna av det motverkas.
Om AA inte hade varit intagen inom Kriminalvården skulle han ha haft
möjlighet att lyssna på och i övrigt ta del av materialet på plats hos Åklagar-
myndigheten. Jag noterar att det i remissvaret anges att Kriminalvården vid ett
tillfälle har lånat ut en läsplatta till en annan intagen i anstalt. Det tycks därmed
inte vara någon omöjlighet för myndigheten att i enskilda fall tillhandahålla
tekniska hjälpmedel. Jag kan också konstatera att sådana hjälpmedel
tillhandahålls i häkten. Mot den bakgrunden anser jag att Kriminalvårdens sätt
att hantera AA:s önskemål inte är godtagbart utan att ytterligare ansträngningar
borde ha gjorts för att bistå och hjälpa honom. Jag är kritisk mot
Kriminalvårdens hantering.

Avslutande synpunkter
Det här ärendet har aktualiserat frågan om möjligheterna för intagna i anstalt att
ta del av digitalt material. Jag förstår att det finns såväl praktiska som säkerhets-
                                                                 Dnr 9339-2020       Sid 8 (8)




mässiga svårigheter för Kriminalvården att tillhandahålla tekniska lösningar för
att möta de behov som kan uppstå för intagna i anstalt. Men som jag redan har
lyft fram är hanteringen i den offentliga förvaltningen alltmer digital, även inom
rättskedjan. Det är då inte tillfredsställande om en intagen i anstalt inte kan ta
till vara sina rättigheter vid utarbetandet av en resningsansökan enbart på grund
av att det saknas teknisk utrustning. Enligt min mening talar Kriminalvårdens
ansvar för utformningen av enskilda verkställigheter och den serviceskyldighet
som gäller inom verksamheten för att myndigheten måste ha en beredskap för
att kunna erbjuda en intagen hjälp med att ta del av digitalt material som han
eller hon inte kan tillgodogöra sig på annat sätt. Det kan t.ex. handla om
situationer där det, som i det nu aktuella fallet, får anses särskilt påkallat men
också där det är motiverat för att underlätta en intagens anpassning i samhället.

Mina uttalanden berör inte bara detta ärende. Satsningen på en förbättrad digital
infrastruktur inom Kriminalvården är dessutom resurskrävande och jag
uppfattar att myndigheten har arbetat med digitaliseringsfrågan i många år. Det
finns därför anledning att skicka en kopia av beslutet till regeringen för
kännedom.

Ärendet avslutas.
