# Kritik mot Bolagsverket för vägran att ta emot kontant betalning vid utlämnande av kopior av allmänna handlingar

JO 2022-02-07 dnr 9340-2020

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2022-02-07              9340-2020              1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                        Kritik mot Bolagsverket för vägran att ta emot kontant betalning vid
                        utlämnande av kopior av allmänna handlingar


                          Beslutet i korthet: Bolagsverket tar inte emot kontanter. Enskilda kan därmed inte
                          betala kontant för kopior av allmänna handlingar. Vidare tillämpar myndigheten en
                          rutin som innebär att enskilda som vill vara anonyma måste betala i förskott för att få
                          kopior av allmänna handlingar.
                          ChefsJO kommer fram till att Bolagsverket enligt riksbankslagen har en skyldighet att
                          ta emot kontanter för betalning av kopior av allmänna handlingar. Vidare konstaterar
                          han att förskottsbetalning som en generell rutin för de som önskar vara anonyma är
                          oförenligt med såväl ordalydelsen i 6 kap. 1 a § andra stycket offentlighets- och
                          sekretesslagen som syftet med bestämmelsen och de exempel som ges som
                          vägledning för tillämpningen. Bolagsverket får kritik för bristerna.
                          ChefsJO förutsätter att myndigheten omgående vidtar nödvändiga åtgärder för att
                          säkerställa att framställningar om utlämnande av kopior av allmänna handlingar
                          fortsättningsvis handläggs i enlighet med gällande regelsystem och att enskilda får
                          korrekt information om detta.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 8 december 2020 framförde AA klagomål
                        mot Bolagsverket. Han anförde i huvudsak följande:

                        Bolagsverkets rutin att inte ta emot kontant betalning för kopior av allmänna
                        handlingar strider mot riksbankslagen. Han vill också kritisera myndighetens
                        rutin att som huvudregel fakturera den sökande i stället för att skicka kopiorna
                        mot postförskott.

## Utredning

JO uppmanade Bolagsverket att yttra sig över klagomålen.

                        Av Bolagsverkets remissvar den 17 mars 2021, som har bilagts detta beslut,
                        framgår sammanfattningsvis följande:

                        I december 2020 begärde AA via e-post att få ta del av vissa handlingar från
                        Bolagsverket. Han behövde återkomma med faktureringsuppgifter och



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                  Dnr 9340-2020       Sid 2 (7)




personnummer för att myndigheten skulle kunna hantera beställningen. Han
ifrågasatte begäran om att uppge sitt personnummer och anförde att han skulle
ha rätt att betala med kontanter. Bolagsverket meddelade då att myndigheten
hade beslutat att ta bort möjligheten att betala ärenden kontant i receptionen.

Bolagsverket beslutade under 2010 att inte längre ta emot kontanter eftersom
hanteringen utgjorde en uppenbar säkerhetsrisk för personalen och var kostsam
och ineffektiv. Det finns inte någon uttrycklig bestämmelse om att statliga
myndigheter är skyldiga att ta emot kontanter. Till följd av de rutiner som
Bolagetsverket infört har myndigheten inte någon skyldighet att ta emot
kontanter vid en anonym begäran om utlämnande av kopior av allmänna
handlingar.

Bolagsverkets ordinarie rutin vid beställningar av kopior av allmänna
handlingar är att den enskilde faktureras.

Vad gäller de som önskar vara anonyma har myndigheten en rutin med
förskottsbetalning. Den innebär att kunden inledningsvis meddelas kostnaden
samt att beloppet kan betalas in till ett visst bankgironummer, med angivande av
kund- eller faktureringsnummer. När betalningen kommit in skickas
handlingarna. Rutinen säkerställer rätten till anonymitet enligt tryckfrihets-
förordningen (TF). Säkerställandet av anonymitet genom förskottsbetalning är
också i linje med den nya bestämmelsen i 6 kap. 1 a § offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400), OSL.

AA kommenterade remissvaret.

Rättsliga utgångspunkter m.m.
Grundläggande regler om allmänna handlingars offentlighet
Den som begär ut en allmän handling som får lämnas ut ska genast eller så snart
det är möjligt och utan avgift få ta del av handlingen på stället (2 kap. 15 § TF).
Den som önskar ta del av en allmän handling har även rätt att mot en fastställd
avgift få en kopia av handlingen (2 kap. 16 § TF).

En myndighet får inte på grund av att någon begär att få ta del av en allmän
handling efterforska vem han eller hon är eller vilket syfte han eller hon har
med sin begäran i större utsträckning än vad som behövs för att myndigheten
ska kunna pröva om det finns hinder mot att handlingen lämnas ut (2 kap.
18 § TF).

Betalning för kopior av allmänna handlingar m.m.
En myndighet ska enligt huvudregeln i 15 och 16 §§ avgiftsförordningen
(1992:91) ta ut en avgift om en begäran om att lämna ut en kopia av en allmän
handling omfattar tio sidor eller mer. Bolagsverket ska ta ut en sådan avgift
även om beställningen omfattar färre än tio sidor (13 § första stycket
förordningen [2007:1110] med instruktion för Bolagsverket).
                                                                   Dnr 9340-2020       Sid 3 (7)




JO har tidigare uttalat att 2 kap. 16 TF inte kan anses innefatta någon rätt för en
myndighet att kräva betalning i förskott (se t.ex. JO 2008/09 s. 547).

Sedan den 1 januari 2021 får dock en myndighet i ett enskilt fall besluta att en
avgift för kopia av en allmän handling ska betalas helt eller delvis innan kopian
lämnas ut (6 kap. 1 a § andra stycket OSL). Det uttalade syftet med
lagändringen var att komma till rätta med problemet med bristande betalning av
avgifter. I förarbetena betonas att förskottsbetalning får begäras i enskilda fall
och att det innebär att myndigheten inte får fatta generella beslut om att avgift
alltid ska tas ut i förskott. Enligt förarbetena kan förskottsbetalning aktualiseras
t.ex. om en begäran avser ett större antal handlingar eller på annat sätt är
omfattande och därmed resurskrävande. (Prop. 2019/20:179 s. 13, 17 och 18.)

En remissinstans befarade att möjligheten att kräva förskottsbetalning riskerade
att försämra de praktiska förutsättningarna för att kunna begära ut allmänna
handlingar anonymt. Regeringen anförde med anledning av påpekandet att
rätten att vara anonym förutsätter att myndigheten kan ta emot kontant betalning
för kopior av allmänna handlingar. Enligt regeringen måste den som vill vara
anonym ges möjlighet att betala kontant, även om avgiften ska betalas i förskott
(a. prop. s. 13).

En handling som ska tillhandahållas bör skickas med post, om inte något annat
har begärts. Om mottagaren ska betala en avgift för handlingen bör avgiften tas
ut genom postförskott om det inte är lämpligare att det sker på något annat sätt.
Om det är lämpligt får en handling skickas med telefax eller elektronisk post
eller på annat sätt tillhandahållas i elektronisk form. (9 och 10 §§ förordningen
[2003:234] om tiden för tillhandahållande av domar och beslut, m.m.)

Lagliga betalningsmedel
Enligt 5 kap. 1 § andra stycket lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
riksbankslagen, är sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken lagliga
betalningsmedel. I förarbetena anges att detta innebär att var och en är skyldig
att ta emot sedlar och mynt som betalning (prop. 1986/87:143 s. 64).

I rättsfallet HFD 2015 ref. 49 prövades om ett landsting hade skyldighet att ta
emot betalning av patientavgifter med kontanter. Högsta förvaltningsdomstolen
konstaterade inledningsvis att bestämmelsen i riksbankslagen innebär att en
borgenär i princip är skyldig att ta emot betalning i kontanter men att denna
skyldighet inte gäller utan undantag. I vissa fall kan parter avtala om att
betalning ska ske med andra betalningsmedel än kontanter. Målet rörde dock
avgifter som i huvudsak var offentligrättsligt reglerade. Högsta förvaltnings-
domstolen konstaterade att i rättspraxis har i vissa fall rättsförhållanden, eller
del av ett rättsförhållande, även på offentligrättsligt reglerade områden ansetts
ha en sådan civilrättslig karaktär att de har ansetts böra bedömas enligt
civilrättsliga regler. Enligt domstolen var rättsförhållandet mellan landstinget,
i dess egenskap av vårdgivare, och vårdtagare dock inte av denna karaktär.
                                                                   Dnr 9340-2020       Sid 4 (7)




Riksbankslagen var således tillämplig i målet, vilket innebar att landstinget hade
en skyldighet att ta emot betalning av patientavgifter med kontanter.

Kammarrätten i Stockholm har i ett avgörande ansett att kommuners uttag av
avgift för parkering på gatumark har sådana civilrättsliga inslag att det utgör ett
undantag från den skyldighet att ta emot betalning i kontanter som annars följer
av bestämmelsen i riksbankslagen (se kammarrättens dom den 13 april 2017 i
mål nr 4350-16). Domstolen motiverade sitt ställningstagande med att
kommunens uttag av parkeringsavgifter, till skillnad från exempelvis hälso- och
sjukvård, till sin natur är en utpräglat frivillig avtalsrelation och därmed av helt
annat slag än det rättsförhållande som prövades i HFD 2015 ref. 49.
Kammarrätten fäste särskilt avseende vid att kommunen inte har någon
skyldighet att erbjuda gatuparkering, vilket är en väsentlig skillnad mot
offentligrättsligt reglerad hälso- och sjukvård. När det gäller hälso- och sjukvård
finns det också ett beroendeförhållande mellan den enskilde och landstinget,
vilket enligt kammarrätten inte kan anses vara fallet när det gäller gatu-
parkering. För enskilda som ingår avtal om parkering torde det också, till
skillnad från när det gäller hälso- och sjukvård, ha en underordnad betydelse om
parkeringen är en offentligrättslig eller privaträttslig parkering. Mot den
bakgrunden ansåg kammarrätten att de civilrättsliga inslagen i rättsförhållandet
var klart dominerande, trots att villkoren för parkering på gatumark bestäms
genom kommunal normgivning och avgiftsuttaget är offentligrättsligt grundat.
Två ledamöter var skiljaktiga och ansåg att det inte fanns skäl att frångå
huvudregeln i riksbankslagen.

JO har tidigare gjort vissa uttalanden om en regions information om kontant
betalning av patientavgifter (se JO 2016/17 s. 102). JO uttalade bl.a. att den
aktuella regionens information var missvisande och ofullständig eftersom det
inte framgick att det var möjligt att betala med kontanter. JO uttalade även att
det inte finns något hinder mot att ett landsting informerar om att det är ett
önskemål att patientavgiften betalas på något annat sätt än med kontanter. Detta
måste dock formuleras på ett sådant sätt att det inte råder några tvivel om att det
är möjligt att betala även med kontanter.

Pågående lagstiftningsarbeten
I sitt slutbetänkande En ny riksbankslag (SOU 2019:46) föreslog den
parlamentariskt sammansatta Riksbankskommittén att det i lagen tas in en
bestämmelse om att var och en har rätt att med befriande verkan betala med
sedlar och mynt som getts ut av Riksbanken, om inte något annat följer av
annan författning eller avtalsvillkor (s. 100). Framför allt rättighetsskäl och
beredskapsskäl ansågs motivera förslaget. Enligt kommittén behöver alla i
samhället kunna göra betalningar, och vissa personer har stora svårigheter att
betala på annat sätt än med kontanter. Det betonades vidare att det bör finnas ett
betalningsmedel som fungerar trots omfattande störningar i elförsörjningen eller
elektroniska system (s. 1581). Kommittén anförde att det i offentligrättsliga
                                                                        Dnr 9340-2020         Sid 5 (7)




förhållanden bör vara möjligt att betala med kontanter om det inte finns
särskilda skäl emot det (s. 1582). Vidare framhöll den följande (s. 1583 f.):

      Kommittén vill dock betona offentliga aktörers ansvar för att kontanter inte
      försvinner som betalningsmedel i närtid. Riksdagen har, i enlighet med
      inriktningen i kommitténs delbetänkande och regeringens proposition
      2019/20:23 ansett att utvecklingen för kontanter behöver ske mer kontrollerat än
      i dagsläget. Därför har en enig kommitté, och även regeringen, föreslagit
      lagstiftningsåtgärder för att trygga tillgången till kontanter. I det läget är det
      problematiskt om statliga och kommunala aktörer som erbjuder offentligt
      finansierade tjänster och tar emot offentligrättsliga avgifter å sin sida bidrar till
      att påskynda utvecklingen genom att vägra ta emot kontanta betalningar.
      Kommittén vill därför betona att det i offentligrättsliga rättsförhållanden som
      utgångspunkt bör vara möjligt att betala kontant. Kommittén vill sända en signal
      till centrala samhällsaktörer att inte ytterligare driva på utvecklingen där kontant
      betalning accepteras i allt lägre grad. Uppmaningen riktar sig huvudsakligen till
      offentliga aktörer, men även till privata aktörer som bedriver offentligfinansierad
      verksamhet och lyder under ett offentligrättsligt regelverk, som exempelvis
      privata vårdcentraler m.m. Stat, landsting och kommuner bör göra det möjligt att
      de olika tjänster de erbjuder och avgifter som de tar ut av allmänheten kan
      betalas kontant av de personer som fortsatt har behov av det om inte särskilda
      skäl talar emot det. Kommittén anser att det är rimligt att offentliga aktörer
      generellt sett har ett bredare samhällsperspektiv på betalningsfrågan än att enbart
      fokusera på kostnaderna i den egna verksamheten. Ett sådant bredare perspektiv
      omfattar såväl de individer som vill och behöver kunna betala kontant som
      samhällets behov av att kontantinfrastrukturen finns kvar till dess att ett beslut
      fattas om kontanters roll i ett längre tidsperspektiv.
I den efterföljande propositionen uttalade regeringen att det för närvarande inte
finns skäl att gå vidare med utredningens förslag om att klargöra innebörden av
lagliga betalningsmedel. Skälen för detta var att en särskild utredare fått i
uppdrag, att ta ställning till innebörden av att vissa betalningsmedel har
ställning som lagliga betalningsmedel, om det fortfarande finns behov av att
vissa betalningsmedel har ställning som lagliga betalningsmedel och om
innebörden av uttrycket i så fall bör förändras i förhållande till i dag (se prop.
2021/22:41 s. 122 f. och dir. 2020:133). Utredningen har antagit namnet
Betalningsutredningen (Fi 2020:12).

Bedömning
Ramen för granskningen
Bolagsverket tar inte emot kontanter. Vidare tillämpar myndigheten en rutin
som innebär att enskilda som vill vara anonyma måste betala i förskott för att få
kopior av allmänna handlingar. Jag har begränsat min granskning till frågan om
dessa rutiner är förenliga med gällande rätt.

Bolagsverkets rutiner
Förenligheten med riksbankslagen
Bolagsverket har som rutin att inte ta emot kontanter. Som framgår under
rubriken Rättsliga utgångspunkter m.m. innebär bestämmelsen i 5 kap. 1 §
andra stycket riksbankslagen att en borgenär i princip är skyldig att ta emot
betalning i kontanter men att denna skyldighet kan avtalas bort i civilrättsliga
förhållanden. Högsta förvaltningsdomstolen har konstaterat att i rättspraxis har i
                                                                    Dnr 9340-2020     Sid 6 (7)




vissa fall rättsförhållanden, eller del av ett rättsförhållande, även på offentlig-
rättsligt reglerade områden ansetts ha en sådan civilrättslig karaktär att de har
ansetts böra bedömas enligt civilrättsliga regler. Enligt domstolen var
rättsförhållandet mellan landstinget, i dess egenskap av vårdgivare, och
vårdtagare dock inte av denna karaktär, varför riksbankslagen var tillämplig i
målet. Landstinget hade därför en skyldighet att ta emot betalning av
patientavgifter med kontanter (se HFD 2015 ref. 49).

Huvudregeln är således att en myndighet är skyldig att ta emot kontant
betalning för offentligrättsliga avgifter och att en enskild således har rätt att
betala sådana avgifter med kontanter. Möjlighet finns att i författning göra
undantag från denna regel. Det finns dock få exempel på att denna möjlighet har
utnyttjats. Ett sådant exempel är 62 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244)
där det anges att skatter och avgifter ska betalas in till Skatteverkets särskilda
konto för skattebetalningar. Det undantag som annars gäller är när ett
rättsförhållande, eller en del av ett rättsförhållande, har en sådan civilrättslig
karaktär att det bör bedömas enligt civilrättsliga regler.

Det ovan refererade avgörandet från Kammarrätten i Stockholm är ett exempel
på hur en domstol har resonerat för att komma fram till att undantaget var
tillämpligt. Exemplet visar att det kan vara en grannlaga uppgift att göra en
sådan bedömning. När det gäller offentligrättsliga avgifter torde det sällan vara
fallet att rättsförhållandet har sådan civilrättslig karaktär att det bör bedömas
enligt civilrättsliga regler, se dock t.ex. NJA 2008 s. 642 (barnomsorgsavgift).

Jag bedömer att en avgift för kopior av allmänna handlingar är en offentlig-
rättslig avgift (jfr t.ex. prop. 1973:90 s. 212 f., SOU 2001:98 s. 161 f., SOU
2005:61 s. 83 f. och SOU 2007:96 s. 91 f.). Rättsförhållandet mellan en
utlämnande myndighet och en enskild som önskar betala en avgift för kopior av
allmänna handlingar är inte av sådan karaktär att det bör bedömas enligt
civilrättsliga regler. Riksbankslagen är således tillämplig på ett sådant
förhållande, vilket innebär att Bolagetsverket har en skyldighet att ta emot
kontanter för betalning av kopior av allmänna handlingar.

Förenligheten med offentlighets- och sekretesslagen
Bolagsverket har tillämpat en rutin med förskottsbetalning för att garantera
anonymitet för enskilda när de förvägras att betala kopior av allmänna
handlingar med kontanter. Den fråga som inställer sig är om myndigheten har
lagligt stöd för att kräva förskottsbetalning i fall som dessa.

Jag har under rubriken Rättsliga utgångspunkter m.m. redogjort för
bestämmelsen om förskottsbetalning i 6 kap. 1 a § andra stycket OSL som
infördes den 1 januari 2021. Som framgått infördes ändringen med det uttalade
syftet att komma till rätta med problemet med bristande betalning av avgifter.
I förarbetena betonas att förskottsbetalning får begäras i enskilda fall, att
myndigheten inte får fatta generella beslut om att en avgift alltid ska tas ut i
förskott och att förskottsbetalning kan aktualiseras om en begäran avser ett
                                                                  Dnr 9340-2020      Sid 7 (7)




större antal handlingar eller på annat sätt är omfattande och därmed
resurskrävande. Före lagändringen fanns det över huvud taget inte något stöd
för att kräva betalning i förskott (se t.ex. JO 2008/09 s. 547).

Förskottsbetalning får således bara beslutas i enskilda fall. Att ha förskotts-
betalning som en generell rutin för de som önskar vara anonyma är oförenligt
med såväl den nyss nämnda bestämmelsens ordalydelse som syftet med
bestämmelsen och de exempel som ges för att vägleda tillämpningen.

Avslutande synpunkter
Under senare tid har bruket av kontanter som betalningsmedel minskat kraftigt,
och på sina håll uppfattas bruket som omodernt. En enig parlamentarisk
Riksbankskommitté har dock uttryckt oro för denna utveckling och försökt
nyansera diskussionen. Den har då lagt vikt vid beredskapsskäl och att vissa
personer har stora svårigheter att betala på annat sätt än med kontanter. Den har
också sett det som problematiskt om statliga och kommunala aktörer som
erbjuder offentligt finansierade tjänster och tar emot offentligrättsliga avgifter
bidrar till att påskynda utvecklingen genom att vägra ta emot kontanta
betalningar.

När det gäller de rutiner som jag granskar i detta beslut har jag kommit fram till
att dessa strider mot riksbankslagen respektive offentlighets- och sekretess-
lagen. Rutinen att inte ta emot kontanter har tillämpats trots bl.a. regeringens
uttalade bedömning i förarbetena till den sistnämnda lagen att rätten att vara
anonym förutsätter att en myndighet kan ta emot kontant betalning för kopior av
allmänna handlingar. Sammanantaget förtjänar Bolagsverket kritik för de brister
som jag har redogjort för.

Jag förutsätter att myndigheten omgående vidtar nödvändiga åtgärder för att
säkerställa att framställningar om utlämnande av kopior av allmänna handlingar
fortsättningsvis handläggs i enlighet med gällande regelsystem och att enskilda
får korrekt information om detta, bl.a. via myndighetens webbplats. Jag vill i
detta sammanhang hänvisa till JO:s beslut den 20 december 2021 (dnr 2939-
2021), som behandlar frågan om myndigheters begäran om personuppgifter för
fakturering i samband med utlämnande av kopior av allmänna handlingar.

Jag finner skäl att överlämna en kopia av beslutet till Betalningsutredningen
(Fi 2020:12) för kännedom.

Vad som i övrigt har kommit fram i ärendet ger inte anledning till några
uttalanden från min sida.

Ärendet avslutas.
