# Fråga om det har funnits rättsligt stöd för ett regemente att isolera värnpliktiga med hänsyn till risk för smittspridning av covid-19

JO 2022-05-11 dnr 9432-2020

[P]

## BESLUT

Datum                  Dnr                     Sid
                                                                           2022-05-11             9432-2020             1 (10)
Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                        Fråga om det har funnits rättsligt stöd för ett regemente att isolera
                        värnpliktiga med hänsyn till risk för smittspridning av covid-19


                          Beslutet i korthet: När flera värnpliktiga i en pluton vid Livgardet konstaterades
                          smittade av covid-19 beslutade regementet att isolera samtliga av plutonens
                          värnpliktiga, även de utan sjukdomssymtom. De värnpliktiga placerades i enkelrum i
                          ett elevhem och anvisades att stanna där under flera dagar. Någon fysisk aktivitet
                          erbjöds inte. Försvarsmakten anförde att det fanns stöd för åtgärden i lagen om
                          totalförsvarsplikt där det anges att den som fullgör värnplikt är skyldig att i den mån
                          verksamheten kräver det tåla inskränkningar i sin personliga frihet.
                          ChefsJO konstaterar att åtgärden inte kan anses ha grundats på frivillighet från de
                          värnpliktigas sida och att agerandet uppvisar stora likheter med ett frihetsberövande.
                          Regleringen på området ger Försvarsmakten möjlighet att vidta åtgärder som kan
                          medföra begränsningar i värnpliktigas rörelsefrihet. ChefsJO anmärker dock att det
                          varken av den aktuella lagen eller dess förarbeten framgår att Försvarsmakten med
                          stöd av bestämmelsen i fråga ska kunna isolera enskilda värnpliktiga på det sätt som
                          har skett. Det skulle visserligen, utifrån lagens allmänna utformning, kunna
                          argumenteras för att även sådana åtgärder ryms inom tillämpningsområdet. Enligt
                          chefsJO:s mening är emellertid denna typ av tolkning mycket långtgående och han
                          ifrågasätter om en sådan tillämpning uppfyller det krav på förutsebarhet som ställs på
                          all lagstiftning som avser ingrepp i enskildas förhållanden. ChefsJO ställer sig därför
                          ytterst tveksam till om regleringen medger att Försvarsmakten vidtar så pass
                          ingripande åtgärder som långvarig isolering av värnpliktiga med hänsyn till risk för
                          smittspridning.
                          Omständigheterna tyder också på att regementet inte gjorde några individuella
                          bedömningar i samband med att symtomfria värnpliktiga isolerades, vilket enligt
                          chefsJO:s mening borde ha skett. ChefsJO är kritisk till att det inte fanns några tydliga
                          rutiner kring om de värnpliktiga som isolerats kunde få tillgång till utomhusvistelse och
                          fysisk aktivitet.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 10 december 2020 framförde en värn-
                        pliktig, AA, klagomål mot Försvarsmakten, Livgardet. Hon anförde bl.a.
                        följande:




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                    Dnr 9432-2020       Sid 2 (10)




Den 19 november 2020 isolerades hon eftersom hon hade symtom på covid-19.
Hon testade sedan positivt för sjukdomen. Efter att ha varit isolerad i elva dagar
återgick hon till utbildningen den 30 november. Hon hade därefter permission
och återvände till förbandet den 7 december. Flera av plutonens värnpliktiga
hade under ledigheten konstaterats smittade med covid-19 och när detta
uppmärksammades isolerades hela plutonen. Alla genomgick provtagning, men
oavsett utfall beordrades enskild isolering under sju dagar och de fick inte
någon utomhusvistelse. Att sitta inspärrad utan möjlighet till social kontakt och
fysisk aktivitet är psykiskt påfrestande. För de som vistades utanför sitt rum
väntade repressalier i form av löneavdrag. Hon anser att åtgärderna har utgjort
inskränkningar i hennes grundlagsskyddade rättigheter.

Utredning
Anmälan remitterades till Försvarsmakten för yttrande. I sitt remissvar anförde
Försvarsmakten i huvudsak följande:

Under covid-19-pandemin har regeringen och expertmyndigheterna infört
mycket stränga smittskyddsåtgärder riktade till arbetsgivare, företag och med-
borgare, inkluderat Försvarsmakten. Det har bl.a. införts riktlinjer om att
personer som är smittade eller misstänkt smittade med covid-19 ska skydda
andra från smitta genom att stanna hemma och att upprätthålla social
distansering.

I Försvarsmaktens verksamhet att utbilda värnpliktiga är social distansering
mycket svårt att upprätthålla. De värnpliktiga bor i logement där upp till 16
individer delar rum samt ett ännu större antal värnpliktiga delar hygien-
utrymmen. Flera delar av utbildningen sker i närkontakt såsom närkamp,
skyddsvaktstjänst, sjukvårdstjänst, vapentjänst och fordonsutbildning. Vid
förläggning i fält sover soldaterna i tält av olika storlek med plats för upp till 16
personer. I samband med ledighet måste värnpliktiga även resa till och från sitt
förband. Med anledning av detta och med beaktande av Försvarsmaktens ansvar
för de värnpliktigas hälsa har myndigheten haft en dialog med Folkhälso-
myndigheten om värnpliktsutbildningen.

Med anledning av smittspridningen gav Försvarsmaktens högkvarter i mars
2020 samtliga förband i uppgift att säkerställa möjligheterna att vid behov
upprätta och bereda sjukkvarter/sjukförläggning för icke sjukvårdskrävande
rekryter och personal. Livgardet har anpassat riktlinjerna efter verksamheten på
förbandet och följt regeringens åtgärder och Folkhälsomyndighetens riktlinjer
för minimering av smittspridning. Eftersom de värnpliktiga på förbandet bor i
logement har Försvarsmakten vid avvägningarna utgått från att dessa ingår i
samma hushållsgemenskap.

Mot bakgrund av den snabba smittspridningsförmågan och de allvarliga hälso-
konsekvenser covid-19 är förenad med ändrades de generella handlingsreglerna
till att en individ som uppvisade symtom på covid-19 skulle skiljas från
                                                                  Dnr 9432-2020       Sid 3 (10)




gruppen. Livgardets elevhotell nyttjades för sjukförläggning i enkelrum för
dessa personer. Rummen motsvarar ett hotellrum med bekväm säng, fåtölj och
skrivbord, eget badrum samt tv och fritt wifi.

Livgardets rutin vid misstänkt covid-19 var vid den aktuella tidpunkten att en
värnpliktig som befann sig på förbandet och som uppvisade symtom på
covid-19 skulle anmäla sjukdom till närmaste befäl. Befälet hänvisade därefter
den värnpliktige till sjukförläggning i enkelrum. Värnpliktiga som insjuknat i
förkylningssymtom under permission skulle återgå till sitt förband efter att de
blivit symtomfria och uppvisat negativt covid-19-test. Vid positivt test kunde de
värnpliktiga efter sju dagar och två dygns feber- och symtomfrihet, i enlighet
med Folkhälsomyndighetens riktlinjer, återgå i tjänst.

Vid inskrivning i sjukförläggning anvisades den värnpliktige att stanna på
rummet i syfte att minimera smittspridning. Försvarshälsan kontaktade de
nyinlagda per telefon. PCR-provtagning genomfördes utomhus av Försvars-
hälsan och innebar att den värnpliktige på egen hand promenerade 300–400
meter till provtagningen.

Samtliga värnpliktiga i sjukförläggning har haft möjlighet att kontakta sitt befäl,
Försvarshälsan, kasernvakten och förtroendevalda värnpliktiga för att diskutera
sin situation. Kasernvakten har varit nåbar dygnet runt. Försvarshälsan har haft
en läkare eller sjuksköterska i beredskap dygnet runt. Under sjukförläggning på
grund av covid-19 har kontakterna mellan Försvarshälsan och den värnpliktige
företrädesvis skett via telefon. Dessa kontakter syftar till att undersöka den
värnpliktiges generella hälsotillstånd. Vid dessa tillfällen kan den värnpliktige
även ta upp frågor om psykiskt mående eller synpunkter på sin situation i
övrigt.

När det gäller AA blev hon den 19 november 2020 flyttad till sjukförläggning i
enkelrum eftersom hon fått symtom på covid-19. Hon testades därefter positivt
och stannade i sjukförläggningen till den 30 november 2020 när hon återgick i
tjänstgöring. Den 7 till 15 december 2020 blev AA återigen förlagd i
sjukförläggning.

Plutonen AA tillhör består av 37 värnpliktiga. De lever så nära varandra att det
är att jämföra med att leva i hushållsgemenskap. Den 4 till 7 december 2020
hade plutonen permission. Under permissionen blev ansvarigt befäl kontaktad
av sju värnpliktiga som fått symtom och testat positivt för covid-19. Det kunde
då konstateras att smittspridningen inom plutonen hade fortsatt trots att gällande
rutiner om avskiljande av personer med sjukdomssymtom hade följts och
plutonen nyligen hade testats. Med hänsyn till att så många i plutonen blivit
sjuka under permissionen ansågs det nödvändigt att separera de värnpliktiga ur
den aktuella plutonen från varandra, och därför blev de 30 från plutonen som
var symtomfria inskrivna i sjukförläggning i enkelrum. Utifrån det vid
tidpunkten osäkra medicinska kunskapsläget i fråga om återsmitta, samt
huruvida nyligen covidpositiva skulle kunna sprida smitta vidare utan att själva
                                                                  Dnr 9432-2020       Sid 4 (10)




uppvisa sjukdomssymtom, lades även de som redan varit sjuka i covid-19 i
sjukförläggning i enkelrum. Efter att plutonen förlagts till sjukförläggningen
testades samtliga ur plutonen för covid-19, varav åtta värnpliktiga bekräftades
vara positiva. Flera av dessa hade inga sjukdomssymtom. Totalt var vid
tidpunkten 40 procent av plutonens värnpliktiga konstaterat smittade. Sjuk-
förläggningen sattes till totalt sju dagar, vilket följer Folkhälsomyndighetens
riktlinjer.

Under sjukförläggningen anvisades de värnpliktiga att stanna på sina sjukrum.
Det fattades fem beslut om disciplinpåföljder. Samtliga avser socialt
risktagande vad gäller smittspridning.

Eftersom sjukvårdsresurserna på Livgardet är begränsade var det viktigt att
hålla nere smittspridningen för att upprätthålla beredskap, genomföra insatser
och kunna fullfölja pågående värnpliktsutbildning. Försvarsmakten har stöd i
lag för att begränsa de värnpliktigas rörelsefrihet, detta för att kunna tillgodose
deras hälsa, för att kunna bedriva den samhällsviktiga verksamhet som
utbildningen av värnpliktiga innebär samt, i förlängningen, för att säkra
förutsättningarna för Försvarsmakten att fullgöra uppdraget att upprätthålla
Sveriges grundberedskap. Livgardets verksamhet syftar bl.a. till att upprätthålla
anbefalld beredskap, genomföra beordrade insatser och säkerställa grund-
utbildning för krigsplacering i förbandets krigsorganisation. En okontrollerad
smittspridning på förbanden skulle innebära ett hot mot ovannämnda värden
och uppdrag.

Begränsningen av de värnpliktigas rörelsefrihet var vid tillfället nödvändig och
ändamålsriktig med hänsyn till det stora antalet smittade vid plutonen,
sjukdomens allmänfarliga och samhällsfarliga karaktär samt att det medicinska
kunskapsläget var ofullständigt. Vid bedömningen av beslutet att lägga även
värnpliktiga utan sjukdomssymtom i sjukförläggning bör beaktas att riktlinjer
för alla boende i Sverige vid tillfället var att inte träffa personer utanför sin
hushållsgemenskap samt att stanna i hemmet i minst sju dagar om en person i
ens hushållsgemenskap var sjuk och två dagar efter att symtomen upphört.

Beslutet om sjukförläggning i enkelrum fattades utan att fråga efter den
värnpliktiges samtycke. I den uppkomna situationen var det på grund av risken
för smittspridning nödvändigt att de värnpliktiga placerades i enkelrum, vilket
därför var den uppgift de var satta att genomföra. Försvarsmakten har med
beslutet om sjukförläggning i enkelrum tagit ansvar för att samtliga värnpliktiga
kunde känna trygghet i att myndigheten vidtog alla åtgärder som behövdes för
att förhindra att de utsattes för ohälsa under sin värnplikt.

Även om sjukförläggningen i enkelrum har haft en positiv inverkan på de
värnpliktigas fysiska hälsa är Försvarsmakten medveten om att det kan ha haft
en negativ inverkan på det psykiska måendet. Mot bakgrund av de synpunkter
som AA har framfört är det uppenbart att kommunikationen i samband med
anvisning till sjukförläggningen och dess syfte hade kunnat förbättras från
                                                                   Dnr 9432-2020       Sid 5 (10)




Försvarsmaktens sida. Det borde exempelvis ha funnits tydliga rutiner för rätt
till utevistelser och aktiviteter. Försvarsmakten har vidtagit förbättringsåtgärder
i anslutning till sjukförläggning i syfte att minimera negativ inverkan för de
värnpliktiga. I gällande riktlinjer har Livgardet skrivit in att de värnpliktiga i
sjukförläggning har rätt till utevistelse och möjlighet till sociala kontakter. Med
beaktande av det förbättringsarbete som nu vidtagits i detta avseende anser
Försvarsmakten att hanteringen av utbrottet av covid-19 har varit i enlighet med
lag och även för de värnpliktigas bästa. Åtgärderna i det aktuella fallet har varit
nödvändiga och ändamålsenliga.

AA kommenterade remissvaret.

Rättslig reglering
Rörelsefrihet
I 2 kap. regeringsformen (RF) anges de grundläggande mänskliga fri- och
rättigheterna. En grundläggande frihet är rörelsefriheten. Skyddet för den
kommer till uttryck i 8 § som bl.a. slår fast att var och en gentemot det allmänna
är skyddad mot frihetsberövanden. Rörelsefriheten får endast begränsas genom
lag (20 §). Som ett exempel på vad som utgör en begränsning av denna frihet
nämner förarbetena frihetsberövande i syfte att hindra spridning av smittsam
sjukdom (prop. 1973:90 s. 241). Även värnplikt, annan tjänsteplikt och liknande
skyldighet att stå till förfogande under en längre eller kortare tid för något
allmänt ändamål innebär begränsningar av rörelsefriheten (se SOU 1975:75
s. 330).

Värnpliktigas skyldigheter under tjänstgöring m.m.
Bestämmelser om värnplikt finns bl.a. i lagen (1994:1809) om totalförsvars-
plikt. Regler om värnpliktigas skyldigheter under tjänstgöringen uppställs i
5 kap. 1 och 2 §§ i den lagen.

Av 1 § första stycket framgår att den som fullgör värnplikt är skyldig att i den
mån verksamheten kräver det tåla inskränkningar såväl i sin frihet att förflytta
sig inom landet och att lämna detta som i sin personliga frihet i övrigt.
Avgörande för om en inskränkning ska få göras är om den är motiverad av
hänsyn till den verksamhet som bedrivs vid det förband eller verksamhetsställe
där tjänstgöringen fullgörs (se prop. 1994/95:6 s. 142 f.). Inskränkningarna kan
ta sig uttryck i order från förmän eller arbetsledare till den som tjänstgör eller
som mer generellt utformade tjänstgöringsföreskrifter. Det som regleras genom
bestämmelsen är gränserna för vad sådana order och föreskrifter får innehålla.
Det kan finnas grund för inskränkningar om det behövs för utbildningen av
totalförsvarspliktiga men även om åtgärderna syftar till att verksamheten ska
kunna bedrivas i säkra och ordnade former. Upprätthållandet av den allmänna
ordningen och säkerheten är alltså exempel på skäl som motiverar inskränk-
ningar. Dessa får innebära att en totalförsvarspliktigs rätt att fritt förflytta sig
inom Sverige och att resa utomlands begränsas. Även andra inskränkningar i de
personliga förhållandena kan komma i fråga. Det kan röra sig om skyldighet att
                                                                     Dnr 9432-2020        Sid 6 (10)




bära uniform, vara förlagd på visst sätt, iaktta vissa ordningsregler vid en
förläggning och uppföra sig enligt vissa normer. Inskränkningarna kan avse
skyldigheter under såväl tjänstetid som fritid, men de krav som verksamheten
ställer på totalförsvarspliktiga under fritid är i allmänhet mer uttunnade. (Se den
nämnda propositionen s. 181 f.)

Vidare finns det kompletterande bestämmelser i förordningen (1995:649) om
ledighet och fritid för totalförsvarspliktiga under tjänstgöring. Enligt 25 § kan
en totalförsvarspliktigs rätt att vistas på valfri plats under fritid inskränkas bl.a.
när särskilda medicinska förhållanden ger anledning till det.

Enligt 5 kap. 1 § Försvarsmaktens föreskrifter (FFS 2018:4) om ledighet och
fritid för totalförsvarspliktiga får beslut om inskränkningar av totalförsvars-
pliktigs rätt att vistas på valfri plats under fritid fattas av förbandschef, eller den
förbandschefen bestämmer.

Smittskyddslagen
Under perioden den 2 februari 2020 till den 1 april 2022 var covid-19 klassad
som en allmänfarlig och samhällsfarlig sjukdom (se bilagorna 1 och 2 till
smittskyddslagen [2004:168] och den nu upphävda förordningen [2020:20] om
att bestämmelserna i smittskyddslagen om allmänfarliga och samhällsfarliga
sjukdomar ska tillämpas på infektion med 2019-nCoV).

Regler om smittskyddsåtgärder finns i smittskyddslagen. Sådana åtgärder ska
bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet och får inte vara mer långtgående
än vad som är försvarligt med hänsyn till faran för människors hälsa.
Åtgärderna ska vidtas med respekt för alla människors lika värde och enskildas
integritet. Åtgärder som den enskilde motsätter sig får vidtas endast om inga
andra möjligheter står till buds (1 kap. 4 §).

Det är Folkhälsomyndigheten som ansvarar för samordning av smittskyddet på
nationell nivå (1 kap. 7 §). Därutöver ansvarar varje region för att behövliga
smittskyddsåtgärder vidtas inom regionens område, i den utsträckning annat
inte följer av smittskyddslagen (1 kap. 8 §). I varje region ska det finnas en
smittskyddsläkare som har ett samlat ansvar för smittskyddsarbetet inom det
område där han eller hon verkar (1 kap. 9 § och 6 kap. 1 §).

Efter ansökan av smittskyddsläkare kan förvaltningsrätt besluta om isolering
(5 kap. 1 och 2 §§). Vidare får smittskyddsläkare i vissa fall besluta att en
enskild ska isoleras tillfälligt (5 kap. 3 §) eller, när det gäller samhällsfarliga
sjukdomar, hållas i karantän (3 kap. 9 §). Ett beslut om tillfällig isolering
förfaller om det inte senast inom fyra dagar underställs förvaltningsrätten.
Tillfällig isolering som fastställts av domstolen får bestå i högst två veckor
räknat från den dag då beslutet verkställdes (5 kap. 3 §). Vad beträffar ett beslut
om att hålla en enskild i karantän kan han eller hon begära att beslutet inte
längre ska gälla varefter beslutsmyndigheten är skyldig att utan dröjsmål pröva
                                                                 Dnr 9432-2020       Sid 7 (10)




frågan (3 kap. 11 §). Smittskyddsläkarens beslut kan även överklagas till allmän
förvaltningsdomstol (8 kap. 1 §).

Isolering enligt 5 kap. 1 eller 3 § ska ske på en vårdinrättning som drivs av en
region (5 kap. 4 §). Den isolerade ska ges möjlighet till sysselsättning och sådan
fysisk träning som är lämplig med hänsyn till hans eller hennes ålder och
hälsotillstånd. Den isolerade ska även ges möjlighet att dagligen vistas utomhus
under minst en timme, om det inte finns synnerliga hinder mot detta (5 kap.
9 §).

Den som är isolerad enligt 5 kap. 1 eller 3 § får hindras att lämna vård-
inrättningens område eller den del av inrättningen där han eller hon ska vistas
och får i övrigt underkastas den begränsning av rörelsefriheten som är
nödvändig för isoleringen. Rörelsefriheten får också inskränkas när det behövs
av hänsyn till den isolerades egen eller andras säkerhet (5 kap. 12 §).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före-
skrifter om undantag från lagens tillämpning på bl.a. Försvarsmakten, i den
utsträckning föreskrifterna inte gäller tvångsåtgärd mot en enskild (9 kap. 4 §
andra stycket).

Det fanns tidigare interna föreskrifter på Försvarsmaktens område i frågan
genom dåvarande Försvarets sjukvårdsstyrelses föreskrifter (FFS 1990:14) om
smittskyddslagens tillämpning inom Försvarsmakten. Den författningen upp-
hörde att gälla den 1 januari 2018 (FFS 2017:9).

Utöver förordningen (2017:799) om försvarsinspektören för hälsa och miljös
tillsyn över hälso- och sjukvården, tandvården och smittskyddet har det, såvitt
jag känner till, inte meddelats några föreskrifter om undantag från smittskydds-
lagens tillämpning när det gäller Försvarsmakten.

Bedömning
Utredningen visar att Livgardet beslutade om att isolera värnpliktiga ur AA:s
pluton med anledning av risk för smittspridning av covid-19. De värnpliktiga
placerades i enkelrum i regementets elevhem och anvisades att stanna där. Detta
gällde även värnpliktiga som inte uppvisade sjukdomssymtom. Som både AA
och Försvarsmakten har beskrivit åtgärden är det tydligt att denna inte kan anses
ha grundats på frivillighet från de värnpliktigas sida.

Det har också kommit fram att de värnpliktiga under tiden i isolering kunde
kontakta bl.a. sina befäl och Försvarshälsan per telefon. Någon fysisk aktivitet,
utöver att på egen hand få promenera en kortare sträcka för att genomföra
provtagning, erbjöds inte.

Agerandet uppvisar stora likheter med ett frihetsberövande och det står klart att
åtgärden har utgjort en betydande begränsning i de värnpliktigas rörelsefrihet.
                                                                 Dnr 9432-2020       Sid 8 (10)




Den fråga som min utredning avser är om Försvarsmakten har haft rättsligt stöd
för detta.

Isolering med stöd av lagen om totalförsvarsplikt m.m.
Som framgår av redogörelsen för den rättsliga regleringen finns det i lagen om
totalförsvarsplikt bestämmelser som ger Försvarsmakten möjlighet att vidta
åtgärder som kan medföra begränsningar i värnpliktigas rörelsefrihet. Vad som
nu är av särskilt intresse är regleringen i 5 kap. 1 § första stycket. Bestämmel-
sen, som har en mycket generell utformning, medger sådana inskränkningar i
den utsträckning verksamheten kräver det. Som tidigare anförts kan skäl för
detta vara att den allmänna ordningen och säkerheten ska kunna upprätthållas.
Sådana inskränkningar kan, beroende av situationen, vara ingripande för den
enskilde. Vidare kan begränsningar också ske med stöd av 25 § förordningen
om ledighet och fritid för totalförsvarspliktiga under tjänstgöring.

Jag kan däremot anmärka att det varken av den aktuella lagen eller dess för-
arbeten framgår att Försvarsmakten med stöd av den angivna bestämmelsen ska
kunna isolera enskilda värnpliktiga på det sätt som har skett. Det skulle visser-
ligen, utifrån lagens allmänna utformning, kunna argumenteras för att även så
pass ingripande åtgärder ryms inom tillämpningsområdet. Samma synsätt kan
anläggas på 25 § i den nämnda förordningen.

Enligt min mening är dock denna typ av tolkning mycket långtgående. Det kan
ifrågasättas om en sådan tillämpning uppfyller det krav på förutsebarhet som
ställs på all lagstiftning som avser ingrepp i enskildas förhållanden. Som JO vid
flera tillfällen har uttalat bör en bestämmelse om tvångsbefogenheter inte ges ett
alltför vidsträckt tillämpningsområde (jfr bl.a. JO 2015/16 s. 498).

Till saken hör att isolering med anledning av risk för smittspridning av en
allmän- respektive samhällsfarlig sjukdom är en åtgärd som fattas av
förvaltningsdomstol efter ansökan av smittskyddsläkare. Som jag har redogjort
för saknas det i allt väsentligt undantag från smittskyddslagen när det gäller
Försvarsmaktens område. Regionernas smittskyddsläkare är också smittskydds-
läkare för Försvarsmaktens personal inom respektive region (jfr Social-
styrelsens handbok Hygien, smittskydd och miljöbalken, s. 66). Till detta
kommer att bemyndigandet i 9 kap. 4 § andra stycket smittskyddslagen om
undantag för lagens tillämpning inom Försvarsmakten uttryckligen inte omfattar
tvångsåtgärder mot en enskild.

Vidare är det av intresse i sammanhanget att det tidigare fanns en disciplin-
påföljd i form av utegångsförbud i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom
totalförsvaret, m.m. Den påföljden upphörde att gälla den 1 juli 2002. Som skäl
för denna ändring anges i förarbetena bl.a. att utegångsförbud var en frihets-
berövande påföljd som i första instans beslutades utan medverkan av domstol
genom ett förvaltningsrättsligt förfarande, och var som sådan i princip unik.
Påföljden kunde därför ifrågasättas på principiella grunder. Utgångspunkten
borde vara att frihetsberövande påföljder som beslutas av annan än domstol inte
                                                                   Dnr 9432-2020       Sid 9 (10)




ska förekomma, om det inte är synnerligen motiverat. (Se prop. 2001/02:11
s. 42.)

Dessa omständigheter talar enligt min uppfattning mot en alltför vidsträckt
tolkning av 5 kap. 1 § första stycket lagen om totalförsvarsplikt respektive 25 §
förordningen om ledighet och fritid för totalförsvarspliktiga under tjänstgöring.

Sammantaget ställer jag mig alltså ytterst tveksam till om regleringen på
området medger att Försvarsmakten kan vidta så pass ingripande åtgärder som
långvarig isolering av värnpliktiga med hänsyn till risk för smittspridning.

Särskilt om isolering av symtomfria värnpliktiga m.m.
Det har kommit fram att även värnpliktiga i den aktuella plutonen som inte
uppvisade sjukdomssymtom isolerades. Försvarsmakten har förklarat detta med
hänvisning till de riktlinjer som vid tillfället gällde om att personer som delar
hushåll med en person som är smittad med covid-19 ska stanna i hemmet under
viss tid. Det kan konstateras att värnpliktiga i en pluton i regel har mycket täta
kontakter med varandra och bl.a. delar logement och hygienutrymmen. Jag har
inte några synpunkter på att vissa värnpliktiga som tjänstgör tillsammans därför
kan betraktas som en del av samma hushållsgemenskap, i detta avseende. Om
samma resonemang kan tillämpas på samtliga värnpliktiga i en pluton är
däremot mer tveksamt, och en bedömning måste göras i varje enskilt fall.

Som jag redan har uttalat är det emellertid långt ifrån självklart att regleringen i
lagen om totalförsvarsplikt och förordningen om ledighet och fritid för total-
försvarspliktiga under tjänstgöring kan anses tillämplig vid denna typ av
situation. Att vidta åtgärder mot värnpliktiga som inte uppvisade symtom har
likheter med ett beslut om att hålla någon i karantän enligt smittskyddslagen,
vilket i sig utgör en kännbar inskränkning. Ingripande åtgärder som riktas mot
enskilda måste alltid vara nödvändiga och proportionerliga. Omständigheterna
tyder på att Livgardet inte gjorde några individuella bedömningar i samband
med att symtomfria värnpliktiga isolerades. Så borde enligt min mening ha
skett.

Utredningen visar även att det inte fanns några tydliga rutiner för om de
värnpliktiga som isolerats kunde få tillgång till utomhusvistelse och fysisk
aktivitet (jfr 5 kap. 9 § smittskyddslagen). Detta är en brist och jag ställer mig
kritisk till Försvarsmaktens hantering i aktuellt avseende. Jag noterar dock att
myndigheten har vidtagit åtgärder med anledning av det inträffade.

Avslutning
Sammanfattningsvis anser jag att det finns en otydlighet i lagstiftningen när det
gäller vilka åtgärder Försvarsmakten kan vidta i denna typ av situationer. Det är
givetvis, särskilt ur ett rättssäkerhetsperspektiv, inte tillfredsställande om en
sådan oklarhet skapar osäkerhet och oförutsebarhet i fråga om hur
bestämmelserna kan tillämpas. I sammanhanget måste Försvarsmaktens
speciella verksamhet beaktas samt vilka konsekvenser för bl.a. rikets försvar
                                                                Dnr 9432-2020    Sid 10 (10)




som exempelvis ett utbrott av en samhällsfarlig sjukdom bland värnpliktiga och
myndighetens personal skulle kunna få.

Regeringen har nyligen gett en särskild utredare i uppdrag att se över smitt-
skyddslagen och analysera behovet av nya bestämmelser inför framtida
pandemier (S 2021:04 Författningsberedskap inför framtida pandemier, dir.
2021:68). Mot denna bakgrund avstår jag från att med stöd av 4 § lagen
(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän göra en framställning
om översyn av lagstiftningen. Jag överlämnar i stället detta beslut till den
nämnda utredningen samt till regeringen för kännedom.

Vad som i övrigt har kommit fram i ärendet ger inte anledning till några
uttalanden från min sida.

Ärendet avslutas.
