# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Sagsjön, bl.a. för att ha beviljat telefontillstånd utan att samtycke till kontakt lämnats och för brister i utredningen av barnets bästa. Även uttalanden bl.a. om vem som bör kontaktas när barnets bästa utreds.

JO 2026-10-14 dnr 9445-2025

[P]

## BESLUT

Datum                     Dnr                     Sid
                                                                    2026-10-14                9445-2025             1 (10)



Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                   Kritik mot Kriminalvården, anstalten Sagsjön, bl.a. för att ha beviljat
                   telefontillstånd utan att samtycke till kontakt lämnats och för brister i
                   utredningen av barnets bästa. Även uttalanden bl.a. om vem som bör
                   kontaktas när barnets bästa utreds.


                    Beslutet i korthet: En intagen har i två beslut beviljats tillstånd till telefonkontakt med
                    sitt barn. I båda dessa ärenden och i ett ärende om permission där den intagna skulle
                    träffa barnet finns det antingen inte någon dokumenterad utredning av barnets bästa
                    eller så har utredningen varit bristfällig. Barnets särskilt förordnade vårdnadshavare
                    har inte känt till ärendena eller kontakterna mellan den intagna och barnet.
                    I beslutet kritiserar JO anstalten Sagsjön för att ha beviljat telefontillstånd utan att
                    samtycke till kontakten har lämnats och för att ett av besluten har utformats i strid
                    med bestämmelsen om samtycke. Anstalten får också kritik för bristfälliga utredningar
                    av barnets bästa. JO uttalar sig även om från vem samtycke bör hämtas in när ett
                    telefontillstånd rör barn, vem som bör kontaktas vid utredningen av barnets bästa och
                    i vilka situationer en vårdnadshavare bör kontaktas i ärendehandläggning som rör
                    barn.

## Anmälan

I en anmälan klagade AA på Kriminalvården, anstalten Sagsjön, och anförde i
                   huvudsak följande.

                   Hon är särskilt förordnad vårdnadshavare för BB, som är född 2009. BB:s
                   biologiska mamma CC är intagen i anstalten. Det har kommit till hennes
                   kännedom att BB har haft veckovisa telefonsamtal med CC och att de har
                   träffats under en bevakad permission. Hon har inte haft vetskap om detta, hon
                   har inte gett sitt samtycke till telefonsamtalen och har inte godkänt umgänget
                   under permissionen. Anstalten har brustit inte bara när information om barnet
                   har hämtats in utan också i sin informationsplikt gentemot henne som särskilt
                   förordnad vårdnadshavare. Det finns även brister kopplade till utredningen av
                   barnets bästa, eftersom anstalten inte har säkerställt att kontakten mellan BB
                   och CC har skett på frivillig basis.




    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                      E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                        Dnr 9445-2025        Sid 2 (10)




Utredning
Inledningsvis hämtade JO in handlingar om den intagna i form av utredningar
och beslut gällande telefonsamtal med BB och permission under vilken CC
skulle träffa BB. JO begärde därefter att Kriminalvården skulle yttra sig över
det som har förts fram i AA:s anmälan och svara på ett antal frågor, vilka
framgår nedan i myndighetens remissyttrande.

Kriminalvården, genom en enhetschef på huvudkontorets rättsavdelning, yttrade
sig enligt bl.a. följande:

## Utredning

Uppgifter om omständigheterna i ärendet har inhämtats från Kriminalvårdens
      region Väst, som i sin tur inhämtat uppgifter från anstalten Sagsjön, berörda
      befattningshavare och det klientadministrativa systemet. Av utredningen framgår
      följande.
      Med anledning av att C.C. hade framfört önskemål till anstalten Hinseberg om
      telefonkontakt med B.B. inhämtades i februari 2025 ett yttrande från
      socialtjänsten i Vänersborg. Socialtjänsten bedömde att det kunde vara till B.B:s
      bästa att ha kontakt med sin mor. Detta utifrån B.B:s ålder och att hon hade
      uttryckt en önskan om det.
      Den 25 mars 2025 ansökte C.C. om tillstånd till elektronisk kommunikation i
      form av ett telefonsamtal med B.B. Det finns inga uppgifter om att anstalten
      Sagsjön vidtog någon utredning av vilken relation C.C. hade till B.B. eller vem
      som var vårdnadshavare för B.B. Anstalten beviljade den 7 april 2025 tillstånd i
      enlighet med ansökan. Av beslutet framgår inte om samtycke hade inhämtats
      från vårdnadshavare eller om barnets bästa hade beaktats. Telefonsamtalet
      genomfördes samma dag som beslutet meddelades.
      Den 9 april 2025 ansökte C.C. om tillstånd att ringa till B.B. en gång i veckan.
      Den 29 april 2025 beviljades tillståndet. Av beslutet framgår bl.a. att B.B. är
      C.C:s dotter, att A.A. var registrerad som vårdnadshavare för B.B, att anstaltens
      barnombud hade varit i kontakt med aktuell socialtjänst som tillstyrkt veckovis
      kontakt mellan C.C. och B.B. och att ett samtal tidigare hade genomförts utan
      anmärkning. Tillståndet beviljades bl.a. utifrån B.B:s behov av att ha en fortsatt
      god relation till sin mor. I beslutet angavs även bl.a. följande. Det är av vikt att
      avdelningspersonal kontaktar dotterns vårdnadshavare och bestämmer tid för
      samtal och att detta planeras och genomförs enligt angiven överenskommelse.
      Innan samtalen genomförs ska muntligt samtycke inhämtas av
      kriminalvårdspersonal. Detta ska ske utan klientens närvaro. Efter det inhämtade
      samtycket bokas tid för samtal. Av C.C:s verkställighetsplanering framgår att
      hon ringde till B.B. varje vecka. Det framgår inte att samtycke inhämtades från
      A.A. innan samtalen genomfördes.
      Den 4 juni 2025 beslutade anstalten att bevilja C.C. permission den 12 juni 2025.
      Av beslutet framgår att C.C. skulle vistas på angiven permissionsadress och där
      träffa sin mor och sin dotter. A.A. kontaktades inte inför beslutet.
      Av en tjänsteanteckning upprättad av anstalten Sagsjöns barnombud den
      20 augusti 2025 framgår att A.A. ringt och uppgett att hon inte hade blivit
      informerad om eller samtyckt till kontakterna mellan C.C. och B.B. Enligt
      samtalet hade A.A. inte något emot kontakterna men önskade bli informerad på
      förhand. Barnombudet hittade inte någon dokumentation över samtycke från
      A.A. inför de kontakter som hade skett mellan C.C. och B.B. Barnombudet
      kontaktade därför socialtjänsten, som uppgav att A.A. genom sina kontakter med
      socialtjänsten hade varit medveten om att kontakt mellan C.C. och B.B. skulle
      äga rum.
                                                                  Dnr 9445-2025       Sid 3 (10)




–––

Kriminalvårdens svar och bedömning

Svar på JO:s frågor
Hur försäkrar sig Kriminalvården om att ett barn faktiskt får komma till tals i de
fall som frågan rör barnet, exempelvis vid elektronisk kommunikation eller
permissioner? Har åldern hos ett barn betydelse för rätten att komma till tals
och i så fall på vilket sätt beaktar Kriminalvården det?
I ärenden som gäller intagnas kontakt med barn utreds vanligen barnets
inställning till kontakten genom uppgifter från företrädare för barnet, exempelvis
vårdnadshavare eller socialtjänst. Barnets ålder och mognadsgrad ska beaktas vid
bedömningen. I samtyckesblanketten för kontakt i anstalt uppmuntras
vårdnadshavaren att ta hänsyn till barnets synpunkter och önskemål utifrån
barnets ålder och mognad. Kriminalvården kommunicerar sällan direkt med
barnet. Enligt Kriminalvårdens handbok för arbetet med barnrättsperspektivet
(2016:4) bör information inhämtas från barnet enbart om det bedöms lämpligt
och det verkligen behövs för att utreda ett ärende. Bedömningen av om det är
lämpligt ska utgå från barnets bästa. Utöver det har Kriminalvården ett
metodstöd för klientärenden som rör barn. Av metodstödet framgår att barnets
egen önskan om att själv få framföra sin åsikt kan tala för att en sådan kontakt är
lämplig. Det framgår även att det i normalfallet endast bör vara aktuellt att
kontakta ett barn som är nära myndighetsåldern.
Från vem eller vilka ska samtycke till kontakt inhämtas i ett fall som det
aktuella? Om samtycke inhämtas från barnet, hur ska detta ske? Har åldern hos
ett barn betydelse för frågan om vem samtycket ska inhämtas ifrån (barnet eller
vårdnadshavaren)?
Av allmänna råd till 7 kap. 26 § FARK Fängelse framgår att samtycke bör
inhämtas från barnets vårdnadshavare i ett fall som det aktuella. Kriminalvården
bedömer dock att åldern hos ett barn har betydelse för frågan om vem samtycket
ska inhämtas från och att det bör kunna övervägas att inhämta samtycke från ett
barn som är nära myndighetsåldern.
Anstalten Sagsjön har den 7 april och den 29 april 2025 beslutat om samtal
mellan den intagna och barnet. Har samtycke inhämtats före respektive beslut?
Nej, som framgår av utredningen har inte något samtycke inhämtats inför
besluten.
I beslutet den 29 april 2025 anges det bl.a. att kriminalvårdspersonal ska
inhämta muntligt samtycke innan de enskilda samtalen genomförs. Vad är skälet
till den ordningen och att samtycke inte verkar ha inhämtats innan beslutet
meddelades? Har sådant samtycke inhämtats inför varje samtal och har det i så
fall dokumenterats?
Beslutsfattaren i ärendet har uppgett att anledningen till att samtycke inte
inhämtades från A.A. inför beslutet kan ha varit att socialtjänsten hade tillstyrkt
kontakten mellan C.C. och B.B. Det förefaller även ha uppfattats som tillräckligt
att inhämta muntligt samtycke i samband med samtalens genomförande. Av
dokumentationen framgår inte att något muntligt samtycke inhämtades innan
samtalen genomfördes.
Vilka överväganden görs i fråga om barnets bästa i enlighet med artikel 3 i
barnkonventionen inför ett beslut om permission där den intagna har ansökt om
att få träffa ett barn under utevistelsen? Hur går Kriminalvården till väga för att
uppfylla kravet på beaktande av barnets bästa? Tas t.ex. kontakt med
vårdnadshavaren, barnet eller socialtjänsten? I vilket skede i så fall?
Inför ett beslut om permission, vid vilken en intagen har ansökt om att få träffa
ett barn, ska Kriminalvården göra en bedömning av barnets bästa enligt
barnkonventionen. De överväganden som kan aktualiseras är till exempel om
                                                                    Dnr 9445-2025         Sid 4 (10)




barnet är brottsoffer till den intagne, andra uppgifter om deras relation och
tidigare kontakter mellan dem samt om permissionen är planerad på ett sätt som
är lämpligt med hänsyn till barnet. Kriminalvården kan dock inte avslå en
permission enbart med barnets bästa som grund. Utredningen i detta avseende
görs därför med inriktning på om det finns risk för att den intagne begår brott
eller i övrigt missköter sig mot barnet under permissionen. Om bedömningen
inte kan göras utifrån befintliga underlag, inhämtas vanligen kompletterande
uppgifter från vårdnadshavare och/eller socialtjänsten. En sådan kontakt tas i så
fall under utredningen av ett ärende inför bedömning och beslut i ärendet.
Kommunikation direkt med barnet sker endast om det bedöms lämpligt och är
nödvändigt för utredningen.
I beslutet om permission den 4 juni 2025 anges det att den intagna ska träffa
bl.a. barnet under utevistelsen. Är detta att betrakta som ett villkor för
permissionen eller vad har skrivningen för betydelse? Bör en särskilt förordnad
vårdnadshavare få information om ett permissionsbeslut som innebär att den
intagna ska träffa ett barn? Om ja, i vilka fall? Har den särskilt förordnade
vårdnadshavaren i det nu aktuella fallet underrättats om den beslutade
permissionen?
Anstalten har beskrivit att skrivningen inte var ett villkor för permissionen utan
en beskrivning av syftet med och del av planeringen av permissionen. Den
särskilt förordnade vårdnadshavaren underrättades inte om beslutet.
Kriminalvården konstaterar att vårdnadshavares rätt och skyldighet att bestämma
i frågor som rör barnets personliga angelägenheter i många fall även innebär en
rätt till insyn i frågor som rör barnet. Det kan därför vara lämpligt att en särskilt
förordnad vårdnadshavare informeras om ett permissionsbeslut som innebär att
en intagen ska träffa ett barn. Detta i vart fall i fråga om yngre barn, vars rätt till
självbestämmande är begränsad.

Kriminalvårdens bedömning
Kriminalvården konstaterar att det finns brister i handläggningen av de ärenden
och i de beslut som anmälan avser.
Ärendet om tillstånd till elektronisk kommunikation, som det beslutades i den
7 april 2025, har inte utretts i tillräcklig omfattning avseende relationen mellan
C.C. och B.B., vem som var vårdnadshavare för B.B. och barnets bästa. I ärendet
saknas dokumentation om dessa uppgifter och överväganden om barnets bästa.
Det har inte heller inhämtats något samtycke från vårdnadshavaren inför beslutet.
Vidare har det inte inhämtats något samtycke från vårdnadshavaren inför beslutet
den 29 april 2025, om tillstånd till elektronisk kommunikation. Den ordning som
beskrivs i beslutet, dvs. att samtycke ska inhämtas muntligen inför samtalen, är
inte i enlighet med gällande styrning. Enligt myndighetens handbok om besök
och elektronisk kommunikation ska ett skriftligt samtycke inhämtas under
utredningen av ärendet. Om ett muntligt samtycke inhämtas, ska det och skälen
för att det inhämtats muntligen dokumenteras. Sådan dokumentation saknas i
ärendet.
Därutöver saknar beslutet den 4 juni 2025, om permission, dokumenterade
överväganden om barnets bästa. Kriminalvården har ovan besvarat JO:s fråga om
en skrivning i det beslutet. Även om den skrivningen har varit avsedd endast som
en upplysning, bedömer Kriminalvården att skrivningen inte borde ha
förekommit i beslutsmeningen. På så sätt hade innebörden av beslutet inte
riskerat att bli otydlig. I det ärendet har vårdnadshavaren inte informerats om den
beslutade permissionen. Som angetts ovan anser Kriminalvården att
vårdnadshavares rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets
personliga angelägenheter i många fall även innebär en rätt till insyn i frågor som
rör barnet. Kriminalvården bedömer dock, med beaktande av barnets ålder vid
beslutstillfället, inte att sådan information också borde ha lämnats i ärendet i
fråga.
                                                                    Dnr 9445-2025      Sid 5 (10)




AA fick tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Bedömning
Inledning
Kriminalvården har i sitt remissyttrande redogjort utförligt för den relevanta
rättsliga regleringen och myndighetens interna handböcker. Jag har för egen del
valt att under de tre avsnitt i beslutet, som framgår nedan, redovisa de rättsliga
utgångpunkter som aktualiserats i ärendet.

Beslutet är strukturerat på följande sätt. Jag börjar med att göra en bedömning
av anstaltens agerande när det gäller samtyckesfrågan i ärendena om
telefontillstånd och ge vägledning när det gäller från vem samtycke till
telefonkontakt med ett barn ska hämtas in. Därefter gör jag en bedömning av
om anstaltens utredningsskyldighet uppfyllts i de aktuella ärendena. Jag gör
också vissa uttalanden om vem som bör kontaktas vid en utredning av barnets
bästa. Slutligen gör jag uttalanden om Kriminalvårdens informationsskyldighet
gentemot en vårdnadshavare i ett ärende som rör barn. Med hänsyn till att det i
handlingarna från Kriminalvården saknas uppgifter om BB:s mående, mognad,
relation till CC och situation i övrigt har det inte varit möjligt att bedöma hur de
aktuella ärendena borde ha handlagts i detalj.

Därutöver vill jag inledningsvis påminna Kriminalvården om att myndigheten
behöver få ett medgivande från en intagen om att sekretessen hävs innan en
utomstående som inte känner till att den intagne befinner sig i anstalt kontaktas.
Det följer av 35 kap. 15 § och 12 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400).

Samtycke till telefonkontakt
Rättsliga utgångspunkter
Ett barn som är skilt från den ena eller båda föräldrarna har rätt att regelbundet
upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med föräldrarna,
utom då detta strider mot barnets bästa. Det framgår av artikel 9.3 i
barnkonventionen, som gäller som svensk lag.

Den som en intagen vill kommunicera elektroniskt med ska tillfrågas om han
eller hon samtycker till att kontakten ska äga rum. Om den som kontakten ska
äga rum med inte samtycker till kontakt med den intagne får den intagne inte
beviljas tillstånd till kontakten. Det framgår av 7 kap. 26 och 27 §§
Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse,
FARK Fängelse. I de allmänna råden till den förstnämnda bestämmelsen anges
att om den som kontakten ska äga rum med är ett barn ankommer det enligt
reglerna i föräldrabalken på den eller dem som är vårdnadshavare att ta ställning
till om samtycke till kontakten ska lämnas.

Enligt 6 kap. 11 § föräldrabalken har vårdnadshavaren rätt och skyldighet att
bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren
                                                                   Dnr 9445-2025      Sid 6 (10)




ska i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till
barnets synpunkter och önskemål. Bestämmelsen utgör, trots att den riktar sig
till vårdnadshavaren, en riktlinje även för andra personer som fattar beslut som
rör barnet (Åhman, Karin m.fl., Barnkonventionen i praktiken – rättsliga
utmaningar och möjligheter, 2020, JUNO, s. 131). Av förarbetena framgår att
bestämmelsen innebär att vårdnadshavaren bör låta barnet bestämma självt i den
utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans beskaffenhet och barnets
mognad (prop. 1981/82:168 s. 25).

Bestämmelsen i föräldrabalken är en spegling av artikel 12 i barnkonventionen
som anger att ett barn som är i stånd att bilda egna åsikter ska ha rätt att fritt
uttrycka dem i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse
i förhållande till barnets ålder och mognad och barnet ska ges möjlighet att
höras, antingen direkt eller genom en företrädare i alla ärenden som rör barnet.

Det finns inga riktlinjer för att avgöra när ett barn själv kan fatta beslut i
personliga frågor. En bedömning får göras av det enskilda barnets ålder och
mognad. Avgörande är om barnet kan anses ha tillräcklig mognad för att kunna
förstå innebörden av det beslut som ska fattas. (Se Barnkonventions-
utredningens betänkande SOU 2020:63 s. 540 och Singer, Anna, Barnets bästa
– Om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, 2024, version 8, JUNO,
s. 350.)

Bedömning av det enskilda fallet
AA har klagat på att anstalten inte har hämtat in hennes samtycke till
telefonsamtalen i förväg.

En ansökan om tillstånd till ett telefonsamtal mellan CC och barnet BB
beviljades av anstalten den 7 april 2025. En ny ansökan från CC beviljades den
29 april 2025. Hon fick då tillstånd att ringa till BB en gång i veckan tills
vidare. I det beslutet angavs bl.a. följande. Det är av vikt att avdelningspersonal
kontaktar BB:s vårdnadshavare och bestämmer tid för samtal och att detta
planeras och genomförs enligt angiven överenskommelse. Innan samtalen
genomförs ska muntligt samtycke hämtas in av personal.

Av Kriminalvårdens utredning framgår att varken BB eller den särskilt
förordnade vårdnadshavaren AA hade lämnat samtycke till att kontakten skulle
äga rum inför de båda besluten.

Anstalten har agerat i strid med föreskrifterna på området genom att bevilja de
båda telefontillstånden utan att samtycke hade lämnats. För det förtjänar
anstalten kritik.

När det gäller den ordning med muntligt samtycke inför varje samtal som
föreskrivits i beslutet den 29 april 2025 kan följande konstateras. Av
ordalydelsen i 7 kap. 27 § FARK Fängelse får det anses följa att ett beslut om
tillstånd inte kan beviljas förrän samtycke till kontakt har lämnats. Anstalten
                                                                     Dnr 9445-2025      Sid 7 (10)




förtjänar kritik för att ha gett beslutet ett innehåll som inte är förenligt med
gällande föreskrifter.

Generella uttalanden
Jag kommer inte att närmare ta ställning till från vem samtycke borde ha
hämtats in i det här enskilda fallet, eftersom det saknas underlag för att bedöma
den frågan, men vill uttala följande generella synpunkter.

Kriminalvården resonerar i sitt remissvar om att åldern hos barnet har betydelse
för frågan om från vem samtycke ska hämtas in, och jag delar i stort den
uppfattning som kommer till uttryck där. Jag anser således att i ett fall som rör
ett barn som är nära myndighetsåldern bör det övervägas om samtycke till
kontakt ska hämtas in direkt från barnet i stället för från vårdnadshavaren.
Avgörande bör vara uppgifter om huruvida barnet är moget att förstå
innebörden av beslutet och om förfrågan av någon anledning skulle vara
olämplig att ställa till barnet. Behovet av att hämta in relevanta uppgifter om
barnet och att ta kontakt med vårdnadshavaren kommer i många fall att
tillgodoses vid en utredning av barnets bästa. Jag återkommer till den frågan i
det följande.

Utredning av barnets bästa m.m.
Rättsliga utgångspunkter
En myndighet ska se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess
beskaffenhet kräver, se 23 § första stycket förvaltningslagen (2017:900). Vid
alla åtgärder som rör ett barn som är närstående till en intagen ska i första hand
beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Det framgår av 1 kap. 2 a § FARK
Fängelse. Bestämmelsen har sin grund i artikel 3.1 i barnkonventionen om att
barnets bästa ska beaktas i första hand. Med det avses inte att barnets bästa
alltid ska vara utslagsgivande, även andra intressen kan ha samma eller större
betydelse (SOU 2020:63 s. 190).

I 1 kap. 2 a § FARK Fängelse anges vidare att barnet ska ges möjlighet att
framföra sina åsikter i frågor som rör honom eller henne och vid bedömningen
av barnets bästa ska hänsyn tas till barnets åsikter. Av de allmänna råden till
bestämmelsen framgår att barnets åsikter bör tillmätas betydelse i förhållande
till barnets ålder och mognad. Föreskrifterna och råden ger uttryck för den nära
kopplingen mellan artiklarna 3.1 och 12 i barnkonventionen. Barnets åsikt eller
inställning anses alltså vara en viktig del i bedömningen av barnets bästa (se
Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 14 [2013], CRC/C/GC/14, p. 43).
Barnet ska dock aldrig tvingas att uttrycka sin åsikt och har rätt att avstå från att
utöva sin rättighet (se Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 12 [2009],
CRC/C/GC/12, p. 134 och 16).

Bedömning av det enskilda fallet
AA har hävdat att det finns brister i anstaltens handläggning gällande att hämta
in information om BB och barnets bästa.
                                                                     Dnr 9445-2025      Sid 8 (10)




Det saknas uppgifter om att anstalten inför beslutet om telefontillstånd den
7 april 2025 vidtog någon utredning av BB och CC:s relation, vem som var
vårdnadshavare och barnets bästa. Anstalten hade tillgång till ett yttrande från
socialtjänsten i Vänersborg som hämtats in av en annan anstalt där CC var
intagen i februari 2025. I det yttrandet förmedlas inte BB:s inställning till
tillståndet i fråga, utan enbart en attityd till kontakt med CC generellt. Varken
AA, socialtjänsten eller BB förefaller ha kontaktats vid ärendehandläggningen.

Av beslutet om telefontillstånd den 29 april 2025 framgår att BB var placerad
hos en familj och att mamman i familjen, AA, var registrerad som
vårdnadshavare för BB. I beslutet har noterats att CC har ringt till BB vid ett
tidigare tillfälle och att utfallet av det samtalet var utan anmärkning. Inför
beslutet har anstaltens barnombud varit i kontakt med socialtjänsten.
Socialtjänsten har dock inte heller i detta ärende förmedlat BB:s inställning till
tillståndet i fråga. Barnombudet har i ett yttrande kommit fram till att kontakt
via telefon kan vara till barnets bästa. Bedömningen har gjorts utifrån BB:s
ålder och hennes egna önskemål. Någon kontakt för att utreda barnets situation
eller inställning har inte tagits med vare sig AA eller BB själv.

Anstalten beviljade CC permission i beslut den 4 juni 2025. Under
permissionen skulle CC träffa bl.a. BB. Anstalten har inte dokumenterat någon
utredning gällande BB eller barnets bästa inför beslutet. Liksom inför beslutet
den 7 april 2025 kontaktades inte någon utomstående vid handläggningen.

Med hänsyn till att det saknas underlag för att göra en sådan bedömning
kommer jag inte att uttala mig om vilka utredningsåtgärder som hade varit
lämpliga att vidta i respektive ärende och vem anstalten eventuellt borde ha
kontaktat för att utreda barnets bästa. Jag kan dock konstatera att BB:s bästa
inte har utretts i tillräcklig utsträckning i något av de tre ärendena. I vissa delar
saknas överhuvudtaget dokumenterad utredning om grundläggande frågor
rörande BB. Om barnet inte avböjt att uttrycka sin inställning borde den ha
klargjorts genom henne själv, vårdnadshavaren eller socialtjänsten som en del
av utredningen. Handläggningen kan inte anses uppfylla vare sig
förvaltningslagens krav på utredning eller barnkonventionens och FARK
Fängelses bestämmelser om barnets bästa. Anstalten förtjänar kritik för de
konstaterade bristerna.

Generella uttalanden
Även om jag inte närmare tar ställning till vilken utredning som borde ha gjorts
i de anmälda ärendena vill jag uttala vissa generella synpunkter. Inledningsvis
kan konstateras att med hänsyn till att utredningen inte behöver gå utöver vad
ärendets beskaffenhet kräver kan omfattningen av denna variera, bl.a. beroende
på ärendetyp och huruvida en utredning gällande barnet nyligen har gjorts i
samma fråga. Som Kriminalvården har anfört kan utredningen i vissa fall göras
utifrån befintliga underlag och i andra fall efter det att kompletterande uppgifter
                                                                      Dnr 9445-2025       Sid 9 (10)




har hämtats in. I de fall utredning i form av kontakter med utomstående ska
genomföras uppstår dock frågan vem som ska kontaktas.

I Kriminalvårdens handbok för arbetet med barnrättsperspektivet (2016:4, s. 13)
anges följande. Barn som berörs av Kriminalvårdens beslut är ofta barn som
befinner sig i en särskilt utsatt situation. I de allra flesta ärenden torde det därför
inte vara lämpligt att Kriminalvården utreder barnets åsikt eller inställning
genom att ha en kontakt direkt med barnet när barnet inte själv är klient. Det
uppmanas därför till stor försiktighet vid kontakter med barn i syfte att utreda
barnets åsikt. I första hand bör utredaren i stället försöka utreda barnets
inställning genom kontakter med en företrädare för barnet, t.ex. barnets
vårdnadshavare. Enbart då det bedöms lämpligt och där det verkligen behövs
för att utreda ett ärende bör information hämtas in från barnet.

I fråga om yngre barn delar jag i stort den uppfattning som kommer till uttryck i
handboken. När uppgifter om barnets bästa ska hämtas in om yngre barn anser
jag att det är en självklarhet att det är en vårdnadshavare för barnet som bör
kontaktas och/eller socialtjänsten beroende på omständigheterna i det enskilda
fallet. Jag vill dock betona att när barnets inställning hämtas in genom en
företrädare för barnet, behöver det vara tydligt för de inblandade att barnet inte
har någon skyldighet att uttala sig.

När det gäller äldre barn anser jag att det förhållningssätt som beskrivs i
handboken och som Kriminalvården har hänvisat till i sitt remissvar bör
nyanseras något. Försiktighet ska iakttas vid Kriminalvårdens kontakt med barn
oavsett ålder. I många fall där uppgifter behöver hämtas in är det naturligt att
detta initialt sker genom kontakt med en företrädare för barnet. Utifrån de
uppgifter som kommer fram kan det emellertid därefter bli aktuellt med en
direkt kontakt med barnet. I vissa fall där barnet närmar sig myndighetsåldern
kan det räcka med en kontakt med barnet.

Vid en utredning av barnets bästa anser jag därför att barn som närmar sig
myndighetsåldern som utgångspunkt själva ska få uttrycka sin inställning.
Förutsättningarna för detta bör vara att barnet är tillräckligt moget för att förstå
innebörden av beslutet och att det inte av något skäl är olämpligt att ta kontakt
med barnet.

Informationsskyldighet
I artikel 18.1 i barnkonventionen anges att föräldrar eller andra vårdnadshavare
har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Att vårdnadshavare
ansvarar för barnets personliga förhållanden samt omvårdnad, trygghet och
fostran framgår dessutom av 6 kap. 1 och 2 §§ föräldrabalken. Till en god vård
och fostran hör att barnet får pröva sin förmåga och utveckla sina inneboende
resurser för att efter hand frigöra sig från sitt beroende av vårdnadshavarna.
Vårdnadshavaren har bestämmanderätt, men ska med tiden ta större hänsyn till
barnets synpunkter. Vårdnadshavaren får dock inte avbörda sig sitt ansvar för
barnet genom att låta det själv bestämma i en omfattning som det inte är moget
                                                                   Dnr 9445-2025      Sid 10 (10)




för. Han eller hon är skyldig att ingripa om barnet kan komma till skada eller
om barnet visar sig inte vara moget att självt fatta beslut (prop. 1981/82:168
s. 59 och 72). För att vårdnadshavaren ska kunna utföra sina skyldigheter
behöver han eller hon beredas insyn i frågor som rör barnet.

AA har fört fram att anstalten har brustit i sin informationsplikt gentemot henne
eftersom hon inte har fått vetskap om tillstånden till telefonsamtal och
permission. Kriminalvården har i sitt remissyttrande anfört att det kan vara
lämpligt att en särskilt förordnad vårdnadshavare informeras om ett
permissionsbeslut som innebär att en intagen ska träffa i vart fall ett yngre barn
vars rätt till självbestämmande är begränsad. Kriminalvården har vidare anfört
att anstalten, med beaktande av BB:s ålder, inte borde ha informerat AA om
permissionen.

Jag instämmer i stort i det resonemang som Kriminalvården har fört i sitt
remissvar. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan en anstalt
behöva ta ställning till om information behöver ges till vårdnadshavaren i ett
ärende som rör ett barn. Vid bedömningen av om så ska ske är det inte enbart
barnets ålder som är avgörande utan även barnets mognad och andra
omständigheter kring barnet kan ha betydelse. Därtill behöver anstalten beakta
en vårdnadshavares rätt till insyn utifrån vad ärendet gäller och de förhållanden
som föreligger i detsamma. Jag vill även förtydliga att frågeställningen sällan
bör aktualiseras eftersom vårdnadshavaren i de allra flesta ärenden där en
utredning av barnets bästa har gjorts ändå kommer att ha fått information och
kunnat uttrycka sin åsikt.

Mot bakgrund av att det saknas underlag för att göra detta kommer jag inte
heller i denna del att uttala mig närmare om hur anstalten borde ha agerat i det
enskilda fallet. Jag anser dock att det är anmärkningsvärt att anstalten inte tycks
ha reflekterat över vårdnadshavarens roll vid handläggningen av ärendena.

Det som i övrigt har kommit fram ger inte anledning till någon åtgärd eller
något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Kristin Redfors har föredragit ärendet och tf. byråchefen
Jörgen Buhre har deltagit i beredningen.
