# Uttalanden om möjligheten att utfärda pass för barn under 18 år om den ene vårdnadshavaren inte lämnat sitt medgivande

JO 2007-10-24 dnr 947-2006

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                    Sid
                                                                      2007-10-24        947-2006              1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen                                                               2066-2006
Mats Melin




                        Uttalanden om möjligheten att utfärda pass för barn under 18 år om den
                        ene vårdnadshavaren inte lämnat sitt medgivande

## Anmälningarna

I anmälningar till JO framförde AA och BB kritik mot Polismyndigheten i
                        Västerbottens län respektive Polismyndigheten i Stockholms län för att
                        myndigheterna utfärdat pass för deras minderåriga barn trots att de som
                        vårdnadshavare inte lämnat sitt medgivande.

                        Utredningarna
                        Dnr 947-2006
                        Handlingar i Polismyndighetens i Västerbottens län, polisområde Skellefteå,
                        passärende infordrades och granskades. Av handlingarna framgick i huvudsak
                        följande. En kvinna kontaktade polisen i augusti 2005 med anledning av att hon
                        ville ansöka om pass för sin minderårige son (född 2001). Enligt kvinnan hade hon
                        och sonens pappa, AA, gemensam vårdnad om barnet men det pågick en
                        vårdnadstvist mellan dem varför hon inte trodde att AA skulle lämna sitt
                        medgivande till att ett pass utfärdades. Kvinnan uppmanades att ändå försöka få
                        AA att skriva på men hon återkom påföljande dag och uppgav att det inte hade gått.
                        Polismyndigheten begärde då ett yttrande från socialnämnden som i detta anförde
                        att nämnden inte såg något olämpligt med att utfärda pass för sonen. Pass
                        utfärdades därefter för pojken.

                        I syfte att undersöka hur en av landets största passenheter hanterar liknande
                        ärenden inhämtades muntliga upplysningar från gruppchefen CC vid
                        Polismyndigheten i Stockholms län (City polismästardistrikt, passenheten). Hon
                        uppgav att enligt de rutiner som tillämpas där avvisas en passansökan om inte båda
                        vårdnadshavarna har lämnat sitt medgivande, och undantag görs endast om det kan
                        klarläggas att det inte går att få någon kontakt med den ene vårdnadshavaren. CC
                        kände dock till att andra passenheter tillämpar andra rutiner; vissa passenheter
                        vänder sig till socialförvaltningen för yttrande i frågan i de fall vårdnadshavarna
                        inte kan komma överens.

                        Ärendet remitterades därefter till Polismyndigheten i Västerbottens län för
                        upplysningar och yttrande över vilka rutiner som tillämpas vid handläggningen av



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                       Dnr 947-2006     Sid 2 (7)
                                                                           2066-2006




passansökningar för barn under 18 år där den ene vårdnadshavaren inte lämnat sitt
medgivande samt vilka överväganden som föranledde myndigheten att bevilja ett
pass i det aktuella fallet.

Polismyndigheten (dåvarande länspolismästaren DD) kom in med ett remissvar i
vilket följande bedömning gjordes.

      Vid polismyndigheten finns två polisområden, polisområde Umeå/Södra Lappland
      och polisområde Skellefteå. Vid samtal med beslutsfattare i passärenden vid de båda
      polisområdena framkom att följande rutiner tillämpas vid handläggning av
      passansökningar för barn under 18 år där den ene vårdnadshavaren inte lämnat sitt
      medgivande.
      Om inte båda vårdnadshavarna har lämnat sitt medgivande uppmanas
      vårdnadshavaren att ange skälen till varför medgivande inte kan lämnas.
      Anledningen är att myndigheten ska kunna bedöma om synnerliga skäl för undantag
      föreligger. Undantag från kravet på vårdnadshavares medgivande görs t.ex. om det
      kan klarläggas att det inte går att komma i kontakt med vårdnadshavaren eller vid
      varaktiga fosterhemplaceringar. I annat fall avvisas passansökan om inte båda
      vårdnadshavarna lämnat sitt samtycke. I den typen av ärenden inhämtas även
      yttrande från socialnämnden.
      När det gäller det aktuella ärendet har det, enligt uppgift från beslutsfattaren vid
      polisområde Skellefteå, skett ett förbiseende i detta enskilda fall. Polismyndigheten
      kan, med hänvisning till den ovan nämnda rättsliga reglering och praxis (här
      utelämnat; JO:s anm.) som finns på området konstatera att polismyndigheten gjorde
      fel som utfärdade pass till sonen. Det förelåg inga förhållanden som innefattade
      sådana synnerliga skäl som enligt passlagen krävs för att få utfärda pass utan
      vårdnadshavarens medgivande.
      Polismyndigheten kommer, med anledning av det inträffade, på nytt att informera
      berörd personal om den rättsliga reglering som gäller vid handläggning av
      passansökningar för barn under 18 år där den ene vårdnadshavaren inte lämnat sitt
      medgivande och särskilt uppmärksamma innebörden av synnerliga skäl.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Dnr 2066-2006
Handlingar i Polismyndighetens i Stockholms län, Södertörns polismästardistrikt,
passärenden infordrades och granskades. Av handlingarna framgick bl.a. följande.
En kvinna ansökte om pass för sina två döttrar (födda 1991 och 1993). Barnens
pappa BB, som också var vårdnadshavare, hade inte undertecknat
passansökningarna. Polisen inhämtade då ett yttrande från socialförvaltningen i
Haninge kommun. Av yttrandet framgick att en socialsekreterare hade varit i
kontakt med BB som då uppgett att han i och för sig inte hade något emot att
flickorna fick nya pass men att han inte skrev på passansökningarna beroende på
den konflikt han hade med flickornas mamma. Yttrandet avslutades med ett
uttalande om att pass, enligt socialförvaltningens mening, kunde utfärdas utan
faderns medgivande. Pass utfärdades därefter.

Ärendet remitterades därefter till Polismyndigheten i Stockholms län för
upplysningar och yttrande över vilka rutiner som tillämpas vid handläggningen av
passansökningar för barn under 18 år där den ene vårdnadshavaren inte lämnat sitt
                                                                         Dnr 947-2006     Sid 3 (7)
                                                                            2066-2006




medgivande samt vilka överväganden som föranledde myndigheten att bevilja pass
i det aktuella fallet. – I remissen upplystes att JO i ärendet dnr 947-2006 hade
inhämtat upplysningar från CC vid passenheten inom City polismästardistrikt och
att det synes som om olika rutiner tillämpades vid polismyndigheten i den aktuella
frågan.

Polismyndigheten i Stockholms län (länspolismästaren EE) kom in med ett
remissvar jämte yttranden från polismästarna FF och GG vid Södertörns respektive
City polismästardistrikt (här utelämnade).

Polismyndigheten gjorde följande bedömning.

      Rutiner
      Den som har vårdnaden om ett barn har rätt och skyldighet att bestämma i frågor
      som rör barnets personliga angelägenheter och företräda barnet i sådana frågor.
      Tanken vid gemensam vårdnad är att vårdnadshavarna tillsammans skall utöva sina
      rättigheter och skyldigheter mot barnet. Även i passfrågor gäller så långt det är
      möjligt att gemensamma beslut skall fattas vid gemensam vårdnad. Därför är
      huvudregeln enligt passlagen också att det krävs båda vårdnadshavarnas medgivande
      för att pass skall kunna utfärdas för barnet. Syftet med bestämmelsen är givetvis att
      förhindra att ett barn olovligen förs ut ur landet av den ene vårdnadshavaren. En
      sidoeffekt är dock att ett krav på att båda vårdnadshavarna skall lämna medgivande
      kan användas som ett instrument i en konflikt mellan vårdnadshavarna.
      Bestämmelsen möjliggör således för en vårdnadshavare att exempelvis försvåra
      förutsättningarna för den andra vårdnadshavaren att resa utomlands på semester med
      barnet.
      Endast i det fall det föreligger synnerliga skäl får undantag från denna ordning ske. I
      förarbetena till passlagen anförs att synnerliga skäl för undantag kan föreligga –
      förutom vid bestående placering i fosterhem – t.ex. om en av föräldrarna vistas i
      annat land och det är uppenbart att dennes medgivande annars skulle ha lämnats
      (prop. 1977/78:156 s. 44). Bestämmelsen är således avsedd att tillämpas mycket
      restriktivt. Ett skäl till detta är självfallet att inte i onödan kränka den andres
      ställning som vårdnadshavare så att denne utestängs från sitt vårdnadsansvar.
      Av den anledningen kontrollerar myndigheten bl.a. hur bo- och umgängesfrågan är
      bestämd eller reglerad i varje enskilt fall innan pass utfärdas för barn under arton år
      utan att båda vårdnadshavarna har lämnat sitt samtycke till detta. Till hjälp för detta
      inhämtas i enlighet med 3 § andra stycket passförordningen socialförvaltningens
      yttrande.
      Chefen för City polismästardistrikt har i sitt yttrande som funktionsansvarig för
      ansvarsområdet passhantering inom myndigheten anfört att socialförvaltningens
      yttrande alltid skall inhämtas i enlighet med 3 § passförordningen om någon av
      vårdnadshavarna vägrar lämna sitt medgivande eller av någon anledning är
      oanträffbar. Skulle socialförvaltningen av någon anledning inte känna till
      vårdnadshavaren och av den eller någon annan anledning, anser sig inte kunna avge
      något yttrande i ärendet skall lägst kommissarie/sektionschef besluta om pass kan
      utfärdas trots avsaknaden av sådant yttrande.

      Överväganden i aktuellt fall
      I nu aktuellt ärende yttrade sig socialförvaltningens familjerättsenhet i Haninge
      kommun jämlikt 3 § passförordningen till myndigheten. Av yttrandet framgick bl.a.
      att fadern i och för sig inte hade något emot att pass utfärdades för barnen, men att
      grunden till att han inte skrivit på passansökan var att han var i konflikt med barnens
                                                                          Dnr 947-2006         Sid 4 (7)
                                                                              2066-2006




      moder, samt att han arbetade mycket och inte visste när han skall få tid till detta.
      Socialförvaltningen ansåg att det för barnens bästa var viktigt att de skulle få sina
      pass förnyade, att de skulle slippa oroa sig och i värsta fall få sin resa inställd på
      grund av att en förälder inte ville samarbeta. Socialförvaltningen ansåg därför att
      pass kunde utfärdas utan faderns medgivande.
      Myndigheten beviljade därefter passansökan.
      Polismyndigheten konstaterar att utrymmet för att utfärda pass för barn under arton
      år utan den ene vårdnadshavarens medgivande är snävt. Det krävs synnerliga skäl
      enligt lagtexten. Såsom angetts i förarbetena kan synnerliga skäl föreligga t.ex. om
      en av föräldrarna vistas i ett annat land och det är uppenbart att dennes medgivande
      annars skulle ha lämnats. I nu aktuellt fall var socialförvaltningen i kontakt med BB
      Ett av de skäl som BB enligt socialförvaltningen uppgav till att han inte skrivit under
      medgivandet var att han var i konflikt med barnens moder. Men även om vägran att
      medverka bottnar i att den gemensamma vårdnaden inte fungerar mellan föräldrarna
      är det inte ett förhållande som innefattar sådana synnerliga skäl som enligt
      passlagen krävs för att ändå utfärda pass för barnen (se RÅ ref. 987:127).
      Myndigheten delar därför den uppfattning som Södertörns polismästardistrikt gett
      uttryck för, nämligen att det i lagen uppställda kriteriet om synnerliga skäl inte
      tolkats med sådan restriktivitet som lagen förespråkar i det aktuella ärendet.
      Med anledning av det inträffade har polismästardistriktet på nytt erinrat personalen
      vid receptions- och godsgruppen i Haninge om bestämmelserna kring utfärdande av
      pass utan samtycke från den ene vårdnadshavaren. En skriftlig dokumentation har
      också överlämnats till berörd personal.
BB anförde i ett yttrande över remissvaret i huvudsak att han ansåg att
polismyndigheten utfärdat pass trots att synnerliga skäl inte förelåg.

I ett beslut den 24 oktober 2007 anförde chefsJO Melin följande.

Bedömning
En av den svenska familjerättens grundläggande tankar är att föräldrar i så stor
utsträckning som möjligt skall ha gemensam vårdnad om sina barn. Detta innebär
bl.a. att båda föräldrarna har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och
skall se till att dess olika behov blir tillgodosedda (se 6 kap. 2 § föräldrabalken).
Vid gemensam vårdnad har vidare vårdnadshavarna rätt och skyldighet att
tillsammans bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (se 6
kap. 11 § jämförd med 13 § föräldrabalken).

Bestämmelserna i passlagen (1978:302) utgår därför från att vid ansökningar om
pass för barn skall båda föräldrarna, om de har gemensam vårdnad, lämna sitt
medgivande till att pass utfärdas. Detta kommer till uttryck på så sätt att det i 7 §
första stycket andra punkten föreskrivs att en passansökan skall avslås om ansökan
avser pass för barn under 18 år och barnets vårdnadshavare inte har lämnat
medgivande och det inte finns synnerliga skäl att ändå utfärda pass. – Vidare skall
passmyndigheten, om ett passärende gäller fråga om att utan vårdnadshavares
medgivande utfärda pass för ett barn under 18 år, inhämta yttrande från en sådan
kommunal nämnd som fullgör uppgifter inom socialtjänsten. Ett yttrande behöver
dock inte inhämtas, om det är uppenbart att passansökan skall bifallas (3 § andra
stycket passförordningen, 1979:664). – Det kan också nämnas att
                                                                  Dnr 947-2006    Sid 5 (7)
                                                                     2066-2006




Rikspolisstyrelsen har meddelat föreskrifter och allmänna råd om passhantering
(FAP 530-1).

Det finns således en möjlighet att utfärda pass för underåriga även om den ene
vårdnadshavaren inte lämnat sitt medgivande – om det finns synnerliga skäl. I
förarbetena till passlagen anförs att synnerliga skäl att göra undantag från
huvudregeln kan föreligga t.ex. om en av föräldrarna vistas i annat land och det är
uppenbart att dennes medgivande annars skulle ha lämnats eller – när det gäller
fosterbarn utan särskilt vårdnadsbeslut av domstol – den naturliga kontakten med
de biologiska föräldrarna kan anses vara bruten. Står det klart för passmyndigheten
att vårdnadshavaren direkt motsätter sig att pass utfärdas för barnet bör det endast
under helt speciella omständigheter komma i fråga att pass ändå utfärdas (prop.
1977/78:156 s. 43 f.).

I rättsfallet RÅ 1987 ref. 127 hade en pappa motsatt sig att pass utfärdades för hans
13-årige son. Ett av pappans skäl för att vägra medverka var att den gemensamma
vårdnaden inte fungerade. Mamman yrkade att pass ändå skulle utfärdas för sonen.
Domstolen uttalade att undantagsregeln får antas vara avsedd för mycket
särpräglade fall, där exempelvis hänsynen till barnets ålder, behov och egna
önskningar bör ges en avgörande betydelse (jfr 6 kap. 11 § andra meningen
föräldrabalken). I vart fall kan, enligt Regeringsrätten, syftet med undantagsregeln
inte vara att i passärenden lösa följden av att förutsättningen för en gemensam
vårdnad brister. Mot denna bakgrund beslutades att inte bifalla mammans yrkande.

Kammarrätten i Stockholm konstaterade nyligen i ett avgörande att en 17- årig
pojke kommit upp i en sådan ålder att hans egen vilja och behov bör ges avgörande
betydelse i frågan. Rätten anförde i målet att pojken gett uttryck för en egen och
stark uppfattning och visat att han har ett påtagligt behov av ett pass både för sin
utbildning och för sin fritid. Samtidigt hade fadern inte anfört några omständigheter
som var hänförliga till själva passfrågan som skäl för sitt motstånd. Mot den
bakgrunden fann rätten att det fanns synnerliga skäl att, trots faderns uttryckliga
motstånd, ändå utfärda pass för pojken (dom den 20 augusti 2007 i mål nr 3606-7).

Vad först beträffar ärendet dnr 947-2006 kan konstateras att Polismyndigheten i
Västerbottens län som underlag för att bedöma om synnerliga skäl fanns endast
hade mammans uppgifter om att AA inte ville skriva under en passansökan. Såvitt
framgår av handlingarna synes emellertid orsaken till hans vägran inte ha kommit
fram – inte heller av socialnämndens yttrande – varför polismyndigheten, enligt
min mening, hade bristande underlag för att kunna göra en bedömning av om
synnerliga skäl fanns för att utfärda pass för barnet. Som polismyndigheten anfört
borde myndigheten inte ha utfärdat passet.

När det gäller ärendet dnr 2066-2006 fanns i vart fall en uppgift från
socialförvaltningen om att BB inte ville medverka till att pass utfärdades för barnen
beroende på den konflikt som han hade med barnens mamma. I ljuset av de
                                                                    Dnr 947-2006    Sid 6 (7)
                                                                        2066-2006




uttalanden som Regeringsrätten gjort i det nämnda rättsfallet och den restriktiva
hållning som nu gällande lagstiftning intar, måste bedömningen bli att
polismyndigheten, vilket också myndigheten ansett, inte borde ha bifallit
passansökningarna.

Vid granskningen av handlingarna i ärendena har jag i viss mån fått intryck av att
polisen – vid sin prövning om synnerliga skäl för att utfärda pass funnits – i alltför
stor utsträckning kommit att luta sig mot de uttalanden som socialförvaltningen
gjort. Det finns därför anledning att framhålla att en socialnämnds tillstyrkan till att
pass utfärdas inte kan ersätta bristen på samtycke från den ena vårdnadshavaren.
Polisen är i dessa fall skyldig att göra en självständig bedömning av om det finns
synnerliga skäl att bevilja en passansökan. Vid den prövningen är det givetvis av
stor betydelse att berörd personal är väl insatt i den lagstiftning och praxis som
finns på området. Vidare måste polisen, för att kunna göra en så korrekt bedömning
som möjligt, sträva efter att ta reda på orsakerna till att ett medgivande saknas från
den ena vårdnadshavaren. – I ärendena har det också kommit fram att
handläggningsrutinerna inom polisen beträffande passansökningar där den ena
vårdnadshavarens medgivande saknas kan variera något mellan olika passenheter
(se upplysningarna från CC). Detta är naturligtvis inte tillfredsställande, utan
rutinerna bör samordnas så att det blir en enhetlig tillämpning över hela landet. Jag
finner därför anledning att för kännedom överlämna ett exemplar av detta beslut till
Rikspolisstyrelsen.

Den nuvarande lagstiftningen och praxis på området innebär, som framgått, att den
aktuella undantagsregeln i 7 § passlagen endast kan tillämpas i mycket särpräglade
fall. Ett syfte med regeln är givetvis att förhindra att ett barn olovligen förs ut ur
landet av den ena vårdnadshavaren. Men bestämmelsen ger också utrymme för en
förälder i en pågående konflikt föräldrarna emellan att av andra skäl avstå från att
lämna sitt medgivande. (Så tycks ha varit fallet i ärende 2066-2006). Som exempel
kan nämnas att den ene föräldern tämligen enkelt, genom att vägra medverka till att
pass utfärdas, kan förhindra en kortare semesterresa utomlands. Lagstiftarens
restriktiva hållning i frågan har därför kommit att ifrågasättas på senare år. I en
översyn av passlagen som Rikspolisstyrelsen företog – på regeringens uppdrag –
uttalades i mars 2003 bl.a. att kravet på att det skall föreligga synnerliga skäl, för
att utfärda pass för barn under 18 år där den ena vårdnadshavaren inte gett sitt
samtycke, inom polisen uppfattas som alltför strängt. Rikspolisstyrelsen föreslog
därför att bestämmelsen skulle ändras. Denna tanke fullföljdes sedan i
departementspromemorian Ökad säkerhet i pass m.m. (Ds 2004:8) i vilken
föreslogs ett vidgat utrymme för att utfärda pass trots att den ena vårdnadshavaren
inte lämnat sitt medgivande genom att så skall kunna ske om det finns särskilda
skäl för det. I promemorian uttalades bl.a. att det framstår som angeläget att
bestämmelsen ändras på sätt som motverkar att frågan om pass skall utfärdas kan
användas som ett slagträ i samband med konflikter vårdnadshavarna emellan. Men
det framhölls också i promemorian att om det finns en mera konkret risk för att ett
                                                                   Dnr 947-2006    Sid 7 (7)
                                                                       2066-2006




barn olovligen kommer att föras ut ur landet skall pass naturligtvis inte heller i
framtiden utfärdas (s. 67 f.). 2002 års vårdnadskommitté ställer sig dock, just med
hänsyn till risken att barnet olovligen skall föras bort eller hållas kvar utomlands,
tveksam till den ovan föreslagna ändringen i passlagen (se betänkandet Barnets
bästa, föräldrars ansvar, SOU 2005:43 Del A s. 131 f.). Jag anser för min del att
övervägande skäl ändå talar för att bestämmelsen i passlagen ändras på föreslaget
sätt. Eftersom promemorians förslag i denna del, enligt uppgift, alltjämt är föremål
för beredning i Justitiedepartementet överlämnas för kännedom en kopia av detta
beslut dit.

Ärendena avslutas med den kritik som ligger i vad jag nu har anfört.
