# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Skogome, för hanteringen efter ett fynd av sömntabletter i en dubbelbelagd cell

JO 2024-06-27 dnr 9478-2023

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2024-06-27               9478-2023               1 (5)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                         Kritik mot Kriminalvården, anstalten Skogome, för
                         hanteringen efter ett fynd av sömntabletter i en
                         dubbelbelagd cell


                          Beslutet i korthet: Efter att två sömntabletter hittats på golvet i en dubbelbelagd cell
                          rapporterades åtminstone en av de två intagna som var placerade där för misstänkt
                          misskötsamhet i fråga om brott mot föreskrifter. Anstalten fann att misskötsamheten
                          var styrkt men att den inte skulle leda till en varning. I beslutet angavs att den intagne
                          ansvarar personligen för det som finns inne på bostadsrummet.
                          JO anser att beskrivningen i rapporten är knapphändig, bl.a. eftersom det saknas en
                          närmare redovisning av omständigheterna vid fyndet. Enligt henne är vidare
                          motiveringen i själva beslutet sådan att den inte uppfyller kraven i förvaltningslagen
                          och hon är kritisk till anstaltens hantering av ärendet. I det sammanhanget uttalar JO
                          att en utgångspunkt som i praktiken innebär att intagna som delar cell anses
                          ansvariga för allt som finns där inte kan anses förenlig med kravet på saklighet och att
                          det måste göras en individuell bedömning av förhållanden i varje enskilt fall. JO
                          menar att ett misstänkt föremål faktiskt måste kunna knytas till en intagen för att en
                          misskötsamhet ska vara utredd och att det är angeläget att Kriminalvården nu när det
                          blir allt vanligare med dubbelbeläggning inte gör avkall på rättssäkerheten för intagna
                          som delar cell.
                          Eftersom JO för närvarande genomför en inspektionsserie för att särskilt undersöka
                          vilka följder och risker dubbelbeläggning i häkte och anstalt kan få för de
                          frihetsberövade personerna utgår hon från att det finns anledning för henne att
                          återkomma till frågor som har samband med detta.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO i november 2023 framförde AA i huvudsak
                         följande klagomål mot anstalten Skogome.

                         I väntan på att anstalten skulle placera honom på en ordinarie avdelning delade
                         han bostadsrum med olika intagna. En av dem hade sömntabletter i sitt
                         medicinskåp. De hade var sitt sådant förvaringsutrymme, men endast den
                         medintagne hade medicin och nyckel till sitt skåp. Den 7 september 2022
                         gjordes enligt protokoll en grundlig visitation av rummet, varvid två tabletter
                         hittades på golvet. På grund av detta upprättades en rapport om misstänkt


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:       justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:      08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:          08-21 65 58                                       www.jo.se
                                                                        Dnr 9478-2023       Sid 2 (5)




misskötsamhet för honom respektive den medintagne. Av hans egen rapport
framgår inte var på golvet tabletterna hittades eller om de t.ex. låg i en
tablettkarta. Anstalten bedömde att misskötsamhet var styrkt för hans del och
motiverade det med att han ansvarar personligen för det som finns i rummet.
Det är inte rimligt och han har inte valt att dela rum. Tabletterna ska ha skickats
till sjukvården, men han har inte fått se något analysresultat. AA ifrågasatte om
det inte spelar någon roll om tabletterna var identiska med den medintagnes
medicin.

Tillsammans med anmälan skickade AA in redogörelser för misstänkt
misskötsamhet, en kopia av förhörsanteckningarna och anstaltens beslut i
ärendet.

Utredning
Kriminalvården uppmanades att yttra sig över anmälan, och särskilt över om en
intagen som delar cell ansvarar personligen för det som finns där.

I sitt remissvar anförde Kriminalvården, genom en tillförordnad chef för
sektionen för verksjuridik vid rättsavdelningen på huvudkontoret, följande:

## Utredning

Underlag i ärendet har hämtats in från Kriminalvårdens region Väst, som i sin tur
      hämtat in uppgifter från den berörda anstalten. Berörd befattningshavare har fått
      möjlighet att lämna synpunkter.

## Rättslig reglering

En intagen som bryter mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställig-
      heten får tilldelas en varning. Det följer av 12 kap. 1 § fängelselagen (2010:610).
      I 12 kap. 3 och 4 §§ samma lag finns vissa bestämmelser om handläggningen av
      ärenden om varning.
      I Kriminalvårdens allmänna råd till 12 kap. 1 § fängelselagen (2010:610) anges
      att det med föreskrifter som gäller för verkställigheten avses all normgivning
      som en intagen har att rätta sig efter, dvs. såväl lagar och förordningar som
      Kriminalvårdens föreskrifter. Där står också att en intagen bör varnas för bl.a.
      innehav av otillåtna föremål som kan äventyra ordningen eller säkerheten (se
      Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse [KVFS 2011:1],
      FARK Fängelse). I 12 kap. 1–2 §§ FARK Fängelse finns ytterligare
      bestämmelser om handläggningen av bl.a. ärenden om varning.
      Kriminalvårdens handbok om varning, avbrott genom avvikelse och uppskjuten
      villkorlig frigivning (2015:1) innehåller ytterligare stöd för personal som arbetar
      med bl.a. varningsärenden.

## Kriminalvårdens bedömning

I ärenden om varning ska det göras en individuell bedömning av omständig-
      heterna i det enskilda fallet. För att Kriminalvården ska få besluta om varning
      krävs att misskötsamheten är styrkt. I ärenden som rör t.ex. innehav av ett
      otillåtet föremål är det dessutom en förutsättning att föremålet kan knytas till en
      specifik intagen. Den omständigheten att intagna delar bostadsrum kan
      visserligen innebära bevismässiga svårigheter i nyss nämnda avseende.
      Bedömningen i sådana ärenden kan dock inte utgå från att en intagen som delar
      bostadsrum personligen ansvarar för det som finns i bostadsrummet.
                                                                     Dnr 9478-2023       Sid 3 (5)




      Den materiella riktigheten av ett beslut i t.ex. ett varningsärende kan omprövas
      och överklagas efter begäran. Det beslut som anmälan rör har varit försett med
      en anvisning om hur omprövning kan begäras. Några formella brister i anstaltens
      hantering av ärendet har inte framkommit.

AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Kriminalvården har redogjort för viss relevant rättslig reglering och jag
återkommer även till andra rättsliga utgångspunkter som jag bedömer har
betydelse i ärendet.

Ärendet rör hanteringen av ett varningsärende för en intagen som vid tidpunkten
för den rapporterade misskötsamheten delade cell.

Varningar och styrkta misskötsamheter kan få betydelse i flera avseenden, t.ex.
kan de påverka möjligheter och villkor för permissioner. Ytterst kan
ställningstagandena ligga till grund för beslut att i ett enskilt fall skjuta upp
tidpunkten för villkorlig frigivning. Det är därför angeläget att handläggningen
av de här ärendena genomsyras av både saklighet och opartiskhet samt att
hanteringen av dem även i övrigt uppfyller grundläggande rättssäkerhetskrav.

I vintras genomfördes på mitt uppdrag tre inspektioner för att granska hur just
varningsärenden behandlas vid olika anstalter (se protokollen i dnr 9177-2023,
493-2024 och 1701-2024). Jag har i ett samlingsbeslut nyligen gjort flera
uttalanden om handläggningen av sådana ärenden inom Kriminalvården (se mitt
beslut den 17 juni 2024, dnr 4400-2024). Som framgår där menar jag bl.a. att
redogörelsen om misstänkt misskötsamhet ofta är av central betydelse för den
fortsatta utredningen, och att det med hänsyn till det grundlagsfästa
objektivitetskravet är viktigt att den som upprättar en rapport är noggrann.
Vidare fann jag anledning att påminna om den motiveringsskyldighet som
gäller i varningsärenden. Det ska t.ex. tydligt framgå vilka uppgifter som
medför att en misskötsamhet bedöms vara utredd och den intagnes invändningar
ska bemötas. (Se 1 kap. 9 § regeringsformen och 32 § förvaltningslagen
[2017:900] samt bl.a. JO 2019/20 s. 226, dnr 6230-2017.)

AA har rapporterats för en misstänkt misskötsamhet i fråga om ”brott mot
föreskrifter”. Enligt beslutet i varningsärendet den 15 september 2022 har det av
redogörelsen framgått att det ”vid grundlig visitation av [AA:s] bostadsrum
påträffats två tabletter liggandes på golvet.” Detta är i allt väsentligt också det
som har antecknats i själva rapporten från den aktuella dagen. Således finns det
inte någon närmare redovisning av var på cellgolvet tabletterna hittades, om de
låg lösa eller i en tablettkarta och om den andre intagne kan ha haft någon
koppling till fyndet. Det har inte gjorts några särskilda noteringar kring det
faktum att AA delade cell med en annan intagen. Beskrivningen av den
misstänkta misskötsamheten har alltså varit knapphändig. Redogörelsen kan
inte anses utformad på det sätt som anvisas i Kriminalvårdens handbok om
varning och uppskjuten villkorlig frigivning (2015:1). Enligt den ska nämligen
                                                                  Dnr 9478-2023      Sid 4 (5)




en redogörelse innehålla bl.a. en utförlig beskrivning av händelsen eller
händelseförloppet, och allt som kan tänkas ha samband med händelsen bör
dokumenteras noggrant. Vidare framgår det av handboken att en rapport måste
vara saklig, objektiv och noggrann samt att det även ska anges det som talar till
den intagnes fördel.

I själva beslutet fann sedan anstalten att misskötsamheten var styrkt men att den
inte skulle leda till en varning för AA. Han påmindes dock om att fortsättnings-
vis följa gällande regelverk och att konsekvenserna för upprepad misskötsamhet
kunde leda till varning samt uppskjuten villkorlig frigivning. Inte heller här har
det emellertid särskilt uppmärksammats att cellen var dubbelbelagd eller AA:s
invändningar bemötts. Utredningen ger därtill inte besked om huruvida det efter
omhändertagandet vidtogs någon åtgärd för att fastställa vad det var för slags
tabletter. Även i denna del är dokumentationen klart bristfällig. Särskilt
anmärkningsvärt är att anstalten utan att ange några närmare skäl för det har
funnit att AA ”ansvarar personligen för det som finns inne på bostadsrummet.”
Även om beslutet är relativt långt är de egentliga skälen magra och
motiveringen uppfyller enligt min mening inte de krav som framgår av
bestämmelsen i 32 § förvaltningslagen. Jag är kritisk till anstaltens hantering av
ärendet.

Vidare vill jag tillägga att en utgångspunkt som i praktiken innebär att intagna
som delar cell anses ansvariga för allt som finns där inte kan anses förenlig med
kravet på saklighet. Det måste göras en individuell bedömning av förhållandena
i varje enskilt fall, vilket också Kriminalvården är inne på i sitt remissvar. Ett
misstänkt föremål måste givetvis faktiskt kunna knytas till en intagen för att en
misskötsamhet ska vara utredd för honom eller henne. Myndigheten har i den
ansträngda beläggningssituation som råder sedan en tid beslutat att dubbel-
belägga celler i allt större utsträckning. Det är angeläget att Kriminalvården
upprätthåller kvaliteten i sådana här utredningar och inte gör avkall på
rättssäkerheten för intagna som delar cell.

Avslutningsvis kan nämnas att jag inom ramen för mitt uppdrag som ett
nationellt besöksorgan utför ett antal inspektioner för att särskilt undersöka
vilka följder och risker dubbelbeläggning i häkten och anstalter kan medföra för
de berörda frihetsberövade personerna. Fokus ligger på att i enlighet med det
s.k. Opcat-protokollet identifiera förhållanden som kan innebära risker för tortyr
och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Arbetet har ett förebyggande syfte. Inspektionsserien inleddes i mars 2024 och
kommer att pågå under året. (Se 18 § lagen [2023:499] med instruktion för
Riksdagens ombudsmän och dnr O 3-2024.) Jag utgår från att det finns
anledning för mig att återkomma till frågor som har samband med
dubbelbeläggningar.

Ärendet avslutas.
                                                                  Dnr 9478-2023     Sid 5 (5)




Beslutet har fattats av JO Katarina Påhlsson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.



Den tidigare seniora rättssakkunniga Nathalie Stenmark har föredragit ärendet
och byråchefen Catrine Björkman har deltagit i beredningen.
