# Kritik mot Polismyndigheten för att en ordningsbot utfärdades trots att det inte fanns rättsliga förutsättningar för det. Även kritik mot en åklagare för bristande handläggning av en åtalsfråga

JO 2025-09-17 dnr 9495-2024

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr
                                                                 2025-09-17               9495-2024               Sid 1 (8)



Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                   Kritik mot Polismyndigheten för att en ordningsbot utfärdades trots
                   att det inte fanns rättsliga förutsättningar för det. Även kritik mot en
                   åklagare för bristande handläggning av en åtalsfråga


                    Beslutet i korthet: En cyklist blev påkörd av en bil. Vid Polismyndigheten utfärdades
                    en ordningsbot för brott mot trafikförordningen mot föraren av bilen. Sedan det kommit
                    fram att cyklistens skador var mer omfattande än vad som tidigare varit känt
                    upprättade Polismyndigheten en anmälan om vållande till kroppsskada och
                    redovisade en förundersökning om det brottet till åklagare. Åklagaren väckte åtal mot
                    bilföraren för vållande till kroppsskada. Tingsrätten avvisade dock åtalet på grund av
                    att lagföring av den åtalade gärningen redan hade skett genom ordningsboten.
                    JO konstaterar att en ordningsbot inte får utfärdas om det finns anledning att anta att
                    talan om enskilt anspråk kommer att föras. Ett föreläggande bör inte heller utfärdas,
                    om det i annat fall kan antas vara påkallat att åklagare prövar frågan om
                    strafföreläggande eller åtal för brottet. Även om utredningen om skadeläget för
                    cyklisten var bristfällig anser JO att de uppgifter som hade kommit fram var sådana att
                    det fanns anledning att anta att talan om enskilt anspråk kunde komma att föras. Det
                    rådde också en osäkerhet avseende hur brottet skulle bedömas. Enligt JO borde inte
                    någon ordningsbot ha utfärdats. Polismyndigheten kritiseras för att det ändå gjordes.
                    När det gäller åklagarens handläggning noterar JO att det i
                    förundersökningsprotokollet från Polismyndigheten fanns information om den
                    utfärdade ordningsboten. Omständigheterna var enligt JO sådana att åklagaren
                    närmare borde ha utrett och övervägt om det fanns förutsättningar att väcka åtal.
                    Åklagaren kritiseras för den bristande handläggningen.

## Bakgrund

Den 7 november 2022 blev AA påkörd av en bil när han cyklade. En
                   polispatrull skickades till olycksplatsen. När patrullen kom dit hade AA redan
                   förts till sjukhus med ambulanshelikopter. Föraren av bilen, i JO:s beslut kallad
                   NN, var kvar på olycksplatsen och förhördes i egenskap av vittne. AA ådrog sig
                   skador i samband med olyckan.

                   Den 16 februari 2023 hölls ett nytt förhör med NN, då som misstänkt. Han
                   delgavs misstanke om brott mot trafikförordningen för att inte ha anpassat
                   avståndet till framförvarande fordon, dvs. AA:s cykel. Samma dag utfärdades




    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                   E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                  Dnr 9495-2024      Sid 2 (8)




vid Polismyndigheten ett föreläggande av ordningsbot mot NN avseende det
brottet. NN godkände ordningsboten.

Det kom senare fram att AA:s skador var mer omfattande än vad som tidigare
varit känt, och att han bl.a. hade legat på sjukhus en längre tid efter olyckan.
Mot bakgrund av dessa uppgifter upprättade Polismyndigheten en anmälan om
vållande till kroppsskada. Vidare väckte Polismyndigheten frågan om
undanröjande av den utfärdade ordningsboten men en åklagare bedömde att det
inte fanns förutsättningar för det.

Polismyndigheten redovisade sedermera förundersökningen om vållande till
kroppsskada till Åklagarmyndigheten och åtal kom att väckas mot NN för det
brottet. AA lämnade in ett skadeståndsanspråk och bevisning till styrkande av
de skador han ådragit sig.

En vecka innan huvudförhandlingen skulle äga rum begärde NN genom sin
försvarare att åtalet skulle avvisas med hänvisning till att han redan, genom
ordningsboten, hade lagförts för gärningen (res judicata). Åklagaren medgav
begäran. Tingsrätten bedömde att res judicata förelåg och avvisade åtalet.

Anmälan
I en anmälan som kom in till JO den 25 oktober 2024 förde AA fram klagomål
mot Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. AA var kritisk bl.a. till att
polisen hade utfärdat ordningsboten trots att det fanns anledning att tro att han
ville begära skadestånd av NN. Vidare menade AA att åklagaren inte borde ha
väckt åtal för vållande till kroppsskada, för att sedan medge avvisning av åtalet
utan att det kommit fram några nya omständigheter.

Utredning
Inriktningen av JO:s utredning
JO uppmanade Polismyndigheten att göra en utredning och yttra sig över det
som fördes fram i anmälan om föreläggandet av ordningsboten. Vidare
uppmanades Åklagarmyndigheten att göra en utredning och yttra sig om
handläggningen av åtalet om vållande till kroppsskada.

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (juristen BB) yttrade sig till JO den 10 mars 2025. Av
yttrandet framgår bl.a. följande.

Efter trafikolyckan förhördes, utöver föraren av bilen, även ett annat vittne. Det
vittnet lämnade uppgifter om att han hade sett en ”farbror” som låg skadad på
olycksplatsen. Farbrorn hade skrapat sig på vägen och det var hål i hans byxor.

AA förhördes på sjukhuset senare samma dag och uppgav då bl.a. att han kände
sig ”allmänt mörbultad” och att han hade ont, bl.a. i vänster armbåge och i
höger ben. Av förhörsanteckningarna framgår att AA gav polisen tillåtelse att ta
                                                                        Dnr 9495-2024        Sid 3 (8)




del av hans journalanteckningar. Det framgår inte huruvida AA tillfrågades om
han hade något ersättningsanspråk.

En polisanmälan gällande brott mot trafikförordningen upprättades och
förundersökning inleddes. Av polisanmälan framgår det som AA uppgett om
sina smärtor. Dessa uppgifter fördes även in under rubriken ”Skador” i den
trafikmålsanteckning som upprättades efter olyckan. Där antecknades även att
AA var medförd till sjukhus för vidare undersökning och att skadorna var
lindriga. Trafikmålsanteckningen lades in som en bilaga till
förundersökningsprotokollet.

Polismyndigheten redogjorde vidare för upplysningar från berörda
befattningshavare.

Poliskommissarien CC uppgav följande.

      Den 7 november 2022 tjänstgjorde han som stationsbefäl vid polisområde
      Gotland. I den funktionen ingår att hantera alla inkommande ärenden för initiala
      beslut om inledande av förundersökning m.m. Mot bakgrund av
      avrapporteringen om trafikolyckan som ägt rum tidigare samma dag beslutade
      han att inleda förundersökning avseende brott mot trafikförordningen (ej
      anpassat avstånd till framförvarande fordon).
      De utredningsuppgifter som hade antecknats i ärendet när han granskade
      anmälan var knapphändiga. Det föreföll uppenbart att cyklisten hade ådragit sig
      skador i samband med olyckan. Sammantaget fanns det anledning att anta att
      brott som hör under allmänt åtal förövats i samband med händelsen.
Polisinspektören DD uppgav bl.a. följande.

      Han tilldelades ärendet den 25 november [2022] i sin roll som
      jourförundersökningsledare. Det misstänkta brottet var av enkel beskaffenhet, ett
      s.k. mängdbrott, och skulle därför ledas av en polisiär förundersökningsledare.
      Mängdbrott skulle som regel hanteras av lokalpolisområdet men på polisområde
      Gotland fanns ingen utredningsgrupp varför jourförundersökningsledare
      tillsammans med förundersökningsledare på utredningssektionen hanterade alla
      ärenden från det polisområdet. Vid denna tid var situationen ansträngd med få
      förundersökningsledare på utredningssektionen. Utifrån ärendets innehåll
      bedömde han därför att ärendet kunde anstå till senare handläggning/utredning.
      Av utredningen i ärendet framgick att målsäganden AA hade förts till sjukhus. I
      anmälan och i förhöret med AA hade det dokumenterats att denne hade smärtor
      på olika ställen på kroppen. Trots det hade varken avrapporterande polis eller
      den förundersökningsledare som granskade ärendet den 7 november 2022 ansett
      att det funnits anledning att anta [att] vållande till kroppsskada hade begåtts.
      Utifrån de uppgifter som AA hade lämnat ansåg inte heller DD att det fanns
      anledning att anta [att] brottet vållande till kroppsskada hade begåtts, eftersom de
      angivna smärtorna var att anse som ringa skador.
      Föraren av personbilen, [NN], hade inte hörts som misstänkt och av hänsyn till
      hans höga ålder bedömde DD att han skulle höras i sitt hem och därefter skulle
      en ny bedömning av ärendet göras. Den 16 februari 2023 hölls misstankeförhöret
      med [NN] som då vidgick att han hade kört på AA och att han hade missbedömt
      avståndet till denne när han gjorde omkörningen.
      Vid en samlad bedömning av vad som då hade framkommit bedömde DD att det
      inte gick att bevisa att [NN] hade gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande
      när det gällde omsorg och varsamhet för brottet vårdslöshet i trafik. Vid sin
                                                                       Dnr 9495-2024        Sid 4 (8)




      bedömning vägde DD in att det saknades vittnen till påkörningen av AA
      tillsammans med [NN:s] uppgifter om att han kört ganska sakta åt samma håll
      som målsäganden och dennes hund samt att han missbedömt avståndet till AA
      när han skulle köra om denne. DD valde i stället att rubricera gärningen till att
      avse brott mot trafikförordningen (anpassa hastighet, motordrivet fordon,
      avstånd till framförvarande fordon) och inte lägga ner ärendet helt. [NN] mottog
      den utfärdade ordningsboten och ärendet avslutades.
Polismyndigheten redogjorde för rättslig reglering och redovisade därefter
följande bedömning.

      I ärenden där en trafikolycka medfört personskador uppstår frågor om ansvar för
      vållande till kroppsskada, vilket kan innebära komplexa juridiska bedömningar
      och bevisprövningar ... Utredningen ger intrycket av att uppgifterna om AA:s
      skador var bristfälliga vid den tidpunkt då förundersökningsledaren bedömde om
      det fanns skäl att misstänka vållande till kroppsskada. I efterhand framstår det
      som önskvärt att utredningen hade kompletterats innan ett ställningstagande
      gjordes i frågan. Vid sådana bedömningar kan det finnas anledning för en
      polisiär förundersökningsledare att kontakta åklagare, särskilt eftersom beslut om
      enskilt anspråk endast kan fattas av åklagare, som även har en skyldighet att
      biträda målsäganden i dessa frågor (jfr 2 § FUK [förundersökningskungörelsen,
      JO:s anm.]).
      Som framgår ovan förutsätter ett beslut om föreläggande av ordningsbot att det
      inte finns skäl att anta att talan om enskilt anspråk kommer att föras. Gränsen för
      när hinder föreligger för att utfärda ett sådant föreläggande är därför lågt satt.
      Utredningen visar att AA blev påkörd av en bil när han cyklade på en allmän
      väg. Ett vittne på platsen observerade en ”farbror” ligga skadad på olycksplatsen,
      med skrapsår från vägbanan. AA fördes till sjukhus för undersökning och
      uppgav i förhör samma dag att han kände sig allmänt mörbultad och hade
      smärtor på flera delar av kroppen. Han samtyckte även till att polisen tog del av
      hans journalanteckningar. Dessa uppgifter är tillräckligt konkreta för att det
      fanns skäl att anta att AA kunde komma att föra talan om enskilt anspråk.
      Således förelåg hinder mot att utfärda föreläggande av ordningsbot. Denna
      bedömning gäller även med beaktande av att det vid tidpunkten för beslutet inte
      var helt klart hur omfattande AA:s skador var. Till detta kommer att utredningen
      inte visar annat än att AA, trots utredningsstödets (DurTvå) anvisningar, inte
      tillfrågats om ersättningsanspråk, vilket också är en brist.
      Det är beklagligt att föreläggandet av ordningsbot i detta ärende utfärdades trots
      att det fanns hinder. I efterhand kan konstateras att beslutet om föreläggande
      borde ha föregåtts av en kontroll av om AA avsåg att föra enskilt anspråk.
      Alternativt borde en åklagare ha kontaktats för en avstämning. Det finns inget
      som tyder på att det fanns hinder för en sådan kontakt. I detta fall väcktes även
      åtal för vållande till kroppsskada när ärendet nådde åklagaren.
      En bidragande orsak till bristerna i handläggningen kan ha varit att ärendet inte
      vidarebefordrades till utredningsgruppen vid Polisområde Gotland [som enligt
      vad som framgår av Polismyndighetens yttrande skulle hantera bl.a. vållande till
      kroppsskada i samband med trafikolycka och brott mot trafikförordningen, JO:s
      anm.]. Detta verkar ha berott på en ansträngd arbetssituation vid gruppen vid den
      aktuella tidpunkten.
Åklagarmyndighetens yttrande
Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren EE) yttrade sig till JO den
4 februari 2025. Av yttrandet framgår bl.a. följande.

Den 20 mars 2024 redovisade Polismyndigheten en förundersökning till
Åklagarmyndigheten om vållande till kroppsskada med NN som misstänkt och
                                                                      Dnr 9495-2024       Sid 5 (8)




AA som målsägande. Ärendet fördelades på åklagaraspiranten (numera
assistentåklagaren) FF.

Den 22 mars 2024 väckte FF åtal mot NN för vållande till kroppsskada. Enligt
gärningsbeskrivningen hade NN av oaktsamhet orsakat AA kroppsskador som
inte varit ringa genom att ha kört på AA med bil den 7 november 2022.
Oaktsamheten bestod i att NN vid omkörning av AA inte hållit tillräckligt
avstånd.

Målet sattes ut till huvudförhandling den 30 maj 2024. Talan skulle vid
huvudförhandlingen föras av assistentåklagaren GG. Efter att NN begärt att
åtalet skulle avvisas på grund av res judicata, och GG medgett begäran,
avvisade tingsrätten åtalet. När tingsrättens beslut hade vunnit laga kraft lade
GG ned åtalet.

FF uppgav inför Åklagarmyndighetens yttrande till JO bl.a. följande.

      Det förundersökningsprotokoll rörande brottet som Polismyndigheten lottat upp
      till Åklagarmyndigheten innehöll en promemoria … med information om en
      tidigare utfärdad och godkänd ordningsbot avseende ej anpassat avstånd till
      framförvarande fordon den 7 november 2022. Av promemorian framgår vidare
      att ordningsboten hade begärts undanröjd av Polismyndigheten, men att så inte
      blev fallet genom ett åklagarbeslut … I promemorian anges inte varför
      ordningsboten inte undanröjdes och inte om anmälan om vållande till
      kroppsskada avsåg samma gärning eller brott som ordningsboten behandlade.
      […]
      Det som kan konstateras är … att med utgångspunkt i promemorian så
      uppmärksammade jag inte att det upplottade vållandebrottet skulle innebära att
      det var tal om res judicata. Detta mot bakgrund av att det i
      förundersökningsprotokollet angavs att ordningsboten inte var undanröjd vilket
      jag ansåg signalerade att det inte var tal om samma gärning eller rättskraft. Det
      föranledde att jag inte insåg problemet i att brottet som avsåg den tidigare
      ordningsboten innebar att det var rättskraftigt avgjort, och om det i sig
      föranledde att det var tal om hinder för åtals väckande. Vid närmare eftertanke
      och då jag i skrivande stund arbetat som åklagare i över ett år skulle jag
      undersökt frågan närmare, men missade således detta och utgick vid det tillfället
      från att anmälan om vållandebrottet inte avsåg samma gärning - det eftersom
      utredningshandlingarna hade inkommit (dvs. lottats upp) från Polismyndigheten
      och det inte fanns någon information som explicit uttryckte att det rörde sig om
      samma gärning.
GG uppgav för sin del bl.a. följande.

      Jag utredde … frågan om det har förelegat res judicata enligt 30 kap. 9 §
      rättegångsbalken (RB) som medförde att åtalet skulle avvisas [– – –]
      Sammantaget … kom jag fram till att tilltalad i målet inte kunde lagföras för
      vållande till kroppsskada på grund av res judicata. Med anledning av detta
      medgav jag försvararens avvisningsbegäran. [– – –] Anledningen till
      nedläggningsbeslutet var nya omständigheter. Att ordningsboten utfärdats och att
      det utgjort samma gärning som vållande till kroppsskada var i sig inga nya
      omständigheter, då omständigheterna förelåg redan vid tidpunkten för åtals
      väckande och en promemoria innehållande i vart fall delvis uppgifter om detta
      fanns i förundersökningsprotokollet. Däremot förelåg nya omständigheter genom
                                                                        Dnr 9495-2024        Sid 6 (8)




      tingsrättens lagakraftvunna beslut att avvisa åtalet, som var grunden för mitt
      nedläggningsbeslut.
Beträffande FF:s handläggning uppgav vice chefsåklagaren HH för
kammarledningens räkning bl.a. följande.

      FF var vid tiden för handläggningen ny som åklagare. Vad gäller själva
      handläggningen delar kammarledningen hans bedömning att omständigheterna i
      ärendet var sådana att han borde ha företagit en mer djupgående kontroll av den
      godkända ordningsbotens betydelse för lagföringen av det aktuella brottet
      vållande till kroppsskada. Kammarledningen vill i sammanhanget dock lyfta
      fram att Polismyndigheten måste anses ha stor del i den uppkomna situationen i
      och med att myndigheten kom att färdigställa och redovisa förundersökningen
      om vållande till kroppsskada till åklagarkammaren trots att de hade den
      fullständiga bilden.
Åklagarmyndigheten redogjorde för rättslig reglering och redovisade därefter
följande bedömning.

      Det kan konstateras att [NN] har godkänt ett föreläggande av ordningsbot som
      avser att han inte har anpassat avståndet till framförvarande fordon. Inget annat
      har framkommit än att ordningsboten avsåg avståndet till AA i samband med att
      denne blev påkörd. Efter att ordningsboten godkänts av [NN] har polisen fått
      kännedom om att AA orsakats allvarligare skador än vad som tidigare var känt.
      Polisen har då överlämnat frågan om undanröjande av ordningsboten till
      åklagare som beslutat att det inte fanns skäl för undanröjande. Det ledde till att
      polisen upprättade en anmälan om vållande till kroppsskada samt slutförde och
      redovisade förundersökningen till Åklagarmyndigheten.
      Förundersökningsprotokollet innehöll viss information om den aktuella
      ordningsboten. Mot bakgrund av att polisen, trots att det fanns en tidigare
      godkänd ordningsbot avseende händelsen som inte undanröjts av åklagare, ändå
      färdigställde och redovisade förundersökningen till Åklagarmyndigheten har jag
      viss förståelse för att [FF], som var ny i tjänsten som åklagare, förbisåg frågan
      om eventuell res judicata.
      Som Högsta domstolen har konstaterat är frågan om rättskraftens omfattning en
      bedömningsfråga där hänsyn måste tas till de skiftande förhållanden som kan
      råda i olika situationer. Vid bedömningen har det betydelse om de båda
      gärningarna avser väsentligen samma händelseförlopp, om det finns ett nära tids-
      och rumssamband samt om det råder överensstämmelse när det gäller
      angreppsobjekt eller brottsresultat. Mot bakgrund härav och med beaktande av
      de allvarliga skador som AA orsakades, får det anses ha förelegat ett intresse av
      att få saken prövad av domstol, trots att det också fanns omständigheter som
      talade för att åtalet avsåg samma gärning som ordningsboten. Jag anser därför att
      det funnits skäl att väcka åtal samt att åtal varit påkallat ur allmän synpunkt.
      [FF:s] handläggning kan, trots att han förbisåg frågan om eventuell res judicata,
      inte anses ha varit felaktig.
      Av [GG:s] upplysningar framgår att hon inför yttrandet till tingsrätten den
      27 maj utredde frågan om res judicata genom att läsa lagkommentaren till
      30 kap. 9 § RB [rättegångsbalken, JO:s anm.], Åklagarmyndighetens rättsliga
      vägledning Vårdslöshet i trafik och trafikrelaterade vållandebrott (RäV 2023:18)
      samt ta del av tidigare avgöranden. [GG] redogjorde sedan för sin bedömning i
      frågan om res judicata i yttrandet till tingsrätten. Tingsrätten, som inte har varit
      bunden av vad åklagaren anfört, har härefter gjort bedömningen att vad [NN]
      lagförts för genom ordningsboten utgör samma gärning som den åtalet gäller och
      avvisat åtalet. Efter att tingsrättens beslut vunnit laga kraft beslutade [GG]
      följdriktigt att lägga ned åtalet. Det finns enligt min uppfattning inte skäl att
      ifrågasätta [GG:s] handläggning.
                                                                    Dnr 9495-2024      Sid 7 (8)




Anmälarens kommentarer
AA kommenterade myndigheternas yttranden och uppgav bl.a. följande. Han
har svårt att förstå hur hans skador kunde bedömas som lindriga när han var så
pass skadad att han fick åka ambulanshelikopter till sjukhuset. Efter olyckan var
han inlagd nästan tre månader på sjukhus och har alltjämt stora men.
Undersökningsledaren kontaktade dock inte honom och hade därför ingen
kännedom varken om sjukhusvistelsen eller om skadeläget.

Bedömning
Föreläggandet av ordningsboten
För brott som hör under allmänt åtal får en polis under vissa förutsättningar
utfärda ett föreläggande av ordningsbot (se 48 kap. 1 § första stycket
rättegångsbalken, RB). Föreläggande av ordningsbot får dock inte utfärdas bl.a.
om det föreligger anledning att anta att talan om enskilt anspråk kommer att
föras. Ett föreläggande bör inte heller utfärdas, om det i annat fall kan antas vara
påkallat att åklagare prövar frågan om strafföreläggande eller åtal för brottet.
(Se 48 kap. 15 § RB.)

Rent allmänt kan sägas att en polis bör avstå från att utfärda ett föreläggande
om han eller hon är tveksam när det gäller t.ex. frågan om gärningen är straffbar
eller när det i övrigt föreligger något osäkerhetsmoment av betydelse (se Fitger
m.fl., Rättegångsbalken, 11 juni 2025, version 98, JUNO, kommentaren till
48 kap. 15 §).

Det stod i det här fallet redan vid olyckstillfället klart att AA hade ådragit sig i
vart fall vissa skador. I likhet med Polismyndigheten anser jag att det hade varit
lämpligt att utredningen i den delen hade kompletterats i samband med beslutet
att inleda förundersökning. Som myndigheten också har uppgett i sitt yttrande
till JO kunde det då även ha funnits anledning att kontakta åklagare.

Även om utredningen om skadeläget var bristfällig var de uppgifter som hade
kommit fram sådana att det fanns anledning att anta att AA kunde komma att
föra talan om enskilt anspråk. Det rådde enligt min uppfattning också en
osäkerhet avseende hur brottet skulle bedömas. Någon ordningsbot borde därför
inte ha utfärdats. Polismyndigheten kritiseras för att det ändå gjordes.

Handläggningen av åtalet
Ingen får lagföras två gånger för samma gärning. Detta kommer till uttryck i
bestämmelserna om en brottmålsdoms rättskraft. Nytt åtal får således inte
väckas mot den tilltalade för en gärning för vilken han eller hon redan har
dömts eller frikänts. (Se 30 kap. 9 § första stycket RB.) Ett godkänt
föreläggande av ordningsbot likställs i detta avseende med en lagakraftvunnen
dom (se 48 kap. 3 § andra stycket RB och Fitger m.fl., a.a., kommentaren till
30 kap. 9 §). Om ett nytt åtal väcks för samma gärning föreligger ett
rättegångshinder på grund av res judicata, och åtalet ska avvisas (se 45 kap. 8 §
RB).
                                                                    Dnr 9495-2024      Sid 8 (8)




Vid bedömningen av vad som omfattas av rättskraften har det betydelse om det
kan sägas vara fråga om väsentligen samma händelseförlopp som läggs till
grund för de båda åtalen, liksom om det råder överensstämmelse när det gäller
angreppsobjekt eller brottsresultat. Andra faktorer som kan påverka
bedömningen är t.ex. om det finns ett nära samband i tid och rum mellan
gärningarna. Frågan om gärningens rubricering ges generellt inte någon
avgörande betydelse. (Se ”Promessas bokföring” NJA 2023 s. 523 p. 11–13.)

I det förundersökningsprotokoll som redovisades från Polismyndigheten fanns
information om den utfärdade ordningsboten. Som framgått av utredningen
bedömde tingsrätten att boten utgjorde hinder mot ett åtal på grund av dess
rättskraft.

Om en åklagare överväger att väcka åtal för ett brott som på något sätt har
anknytning till ett händelseförlopp som varit aktuellt i ett lagakraftvunnet
avgörande, måste han eller hon undersöka om brottet omfattas av avgörandets
rättskraft. Detta krav måste ställas på alla åklagare, oavsett hur erfaren han eller
hon är i sin tjänst. Omständigheterna var i det här fallet sådana att FF närmare
borde ha utrett och övervägt förutsättningarna för att väcka åtal för vållande till
kroppsskada. Han kritiseras för sin bristande handläggning.

GG:s agerande föranleder inga uttalanden från min sida.

Vad som i övrigt har kommit fram ger inte anledning till någon åtgärd eller
något uttalande.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Lovisa Johansson har föredragit ärendet och
byråchefen Nils Västberg har deltagit i beredningen.
