# Anmälan mot Polismyndigheten i Norrbotten med anledning av handläggningen av polisanmälningar m.m.

JO 2003-05-26 dnr 95-2003

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                    Sid
                                                                      2003-05-26        95-2003               1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Anmälan mot Polismyndigheten i Norrbotten med anledning av
                        handläggningen av polisanmälningar m.m.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA kritik mot inspektören BB vid Polismyndig-
                        heten i Norrbotten, polisområde Piteå Älvdalen.

                        Av anmälan och de till anmälan fogade handlingarna framgick bl.a. följande.

                        I början av oktober 2002 var det ett inbrott i AA:s bostad. Den 7 oktober 2002
                        gjorde han därför en polisanmälan om stöld (K20308-02). BB var handläggare i
                        ärendet. Den 12 december 2002 lade polismyndigheten ned förundersökningen
                        med motiveringen ”ej spaningsresultat”. En tilläggsanmälan registrerades den 18
                        december 2002 i vilken AA redogjorde för de saker som blivit stulna. Vidare
                        gjorde han och en person vid namn CC kort tid efter inbrottet en anmälan om
                        mordhot. Denna anmälan lämnades till BB. När AA den 20 december 2002 besökte
                        polisstationen i Piteå för att hämta en kopia av tilläggsanmälan upptäckte han att
                        mordhotet inte var upptaget. Enligt AA har BB skyddat den i ärendet utpekade
                        gärningsmannen, eftersom BB varit stödperson åt denne under en längre tid. AA
                        önskade att ärendet prövades på nytt av en opartisk utredare.

## Utredning

Muntliga upplysningar inhämtades från BB, varvid han uppgav följande. Han har
                        inte någon närmare anknytning till den utpekade gärningsmannen och har inte
                        heller varit stödperson för honom. Han anser sig inte ha varit jävig i ärendet. En
                        skrivelse med anmälan om mordhot kom in i ärendet men den föranledde inte
                        någon brottsanmälan.

                        Från polismyndigheten infordrades och granskades handlingarna i det aktuella
                        ärendet. Av handlingarna framgick bl.a. följande. AA hade lämnat in flera
                        handlingar till polisen och en av dessa var inkomstämplad den 20 november 2002.
                        AA:s och CC:s anmälan om mordhot var lagd till handlingarna i ärendet. Någon
                        åtgärd syntes inte ha vidtagits beträffande den tilläggsanmälan som registrerades
                        den 18 december 2002. I protokoll över tre förhör som hölls den 5 och den 19




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                          Dnr 95-2003    Sid 2 (5)



november 2002 antecknades att förhören avslutades ett visst klockslag. Det
framgick inte om utsagorna godkänts. BB var förhörsledare vid dessa förhör.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande om

    1. hur AA:s och CC:s anmälan om mordhot handlagts,

    2. hur tilläggsanmälan som kom in till polisen den 18 december 2002
       handlagts och

    3. hur 23 kap. 21 § andra stycket rättegångsbalken (RB) tillämpats vid de tre
       förhör som hållits?

Polismyndigheten kom in med ett yttrande enligt bl.a. följande.

      AA riktar i sin skrivelse till Justitieombudsmannen allvarlig kritik mot inspektör BB.
      Polismyndigheten kan ha förståelse för den besvikelse som sannolikt uppkom hos
      AA när beslut om nedläggningen av förundersökningen fattades den 12 december
      2002. Den kritik som riktas mot utredningsmannen är emellertid inte saklig utan,
      enligt polismyndighetens uppfattning, ogrundad förutom vad avser underlåtenheten
      att uppta anmälan om olaga hot när skrivelsen kommit till BB:s kännedom.
      AA:s påstående om att inspektör BB är god vän med familjen DD sedan lång tid
      tillbaka och att BB varit ”stödperson” för EE är felaktigt. BB har träffat EE eftersom
      han tidigare tränat ungdomar i fotboll. Någon närmare relation har aldrig
      förekommit.
      –––
      1. Utan BB:s vetskap har handlingar tillförts det aktuella ärendet. Tilläggsanmälan
      om godset och hotet har sannolikt inkommit per brev till polisen (ankomststämpel på
      ena bilagan av tre är 2002-11-20) och någon gång därefter lagts in i ärendet utan att
      utredningsmannen noterat detta. BB blev uppmärksammad på skrivelserna först när
      AA vid besök på polisstation den 18 december begärde komplettering av anmälan
      eftersom allt tillgripet gods inte förts upp på anmälan om inbrottsstöld.
      BB uppger att vid detta tillfälle var AA:s enda intresse att få alla föremål för-
      tecknade så att han skulle ha möjlighet att få ersättning genom sitt försäkringsbolag.
      AA nämnde överhuvudtaget inte skrivelsen om mordhot. AA:s ändamål med
      besöket var enligt BB:s uppfattning endast att få anmälan kompletterad med det
      saknade godset. Om AA på minsta sätt antytt något om att han kände sig hotad eller
      i vart fall efterfrågat den aktuella skrivelsen hade anmälan om olaga hot givetvis
      upprättats.
      Förundersökningen lades ner av tf. kommissarie FF den 12 december 2002 med
      motivering ej spaningsresultat. FF uppger att han rutinmässigt innan han fattar
      slutligt beslut i ett ärende går igenom samtliga handlingar och någon skrivelse om
      hot upptäckte han inte vid genomgången av akten.
      FF kommer väl ihåg att AA besökte polisstation och ville prata med honom efter det
      att beslutet om nedläggning av ärendet var fattat. FF var vid tillfället upptagen och
      kunde inte ta emot honom men de samtalade per telefon en kort stund. AA riktade
      vid samtalet kritik mot BB och anklagade honom för jäv och påstod även att han –
      FF – var i maskopi med BB. AA nämnde vid tillfället ingenting om något hot utan
      enbart förlusten av gods, särskilt en mobiltelefon.
      Då FF fick vetskap om att handläggningen av ärendet hade anmälts till JO tog han
      fram akten och såg då handlingen om mordhot. Han sände ärendet för åtals-prövning
      till åklagare. Utifrån skrivelsen om mordhot har ärendet ajourförts med olaga hot. En
      utredningsman som inte tidigare haft del i ärendet har utsetts att fortsättningsvis
      handlägga ärendet.
                                                                           Dnr 95-2003     Sid 3 (5)



      2. Tilläggsanmälan upptogs av BB den 18 december 2002, d.v.s. direkt efter det han
      fått del av den inkomna skrivelsen. FF tillfrågade då BB om några nya
      omständigheter hade tillkommit i ärendet. Då han fick till svar att så inte var fallet så
      ajourfördes tilläggsanmälan. Ärendet återupptogs den 21 januari 2003 och beslut att
      inleda förundersökning fattades samma dag. Ärendet är f.n. under utredning och
      åklagare är förundersökningsledare.
      3. De förhör som hållits i ärendet är samtliga telefonförhör. BB uppger att han under
      tiden förhöret pågick kontinuerligt refererande den information han erhöll med den
      hörde för att vara säker på att inga missförstånd kunde uppkomma. BB känner väl
      till innehållet i 23:21, 2 st., RB och kravet som ställs i lagrummet är uppfyllt även
      om ingen uttrycklig notering härom gjorts.
      –––
      BB skall inte lastas av att handlingar bifogats ärendet utan hans vetskap. Oaktat att
      AA vid besöket den 18 december på polisstationen i Piteå inte nämnde anmälan om
      mordhot och att en relativt lång tid förflutit sedan det nämnda hotet uttalats borde
      BB ändock ha upprättat en anmälan om olaga hot. Att inte så skedde måste helt
      tillskrivas målsägarens egen nonchalanta inställning till det påstådda mordhotet
      genom att inte alls beröra det vid besöket på polisstationen. Underlåtenheten att i
      detta ärende inte omedelbart upprätta anmälan bör därför ses med en viss förståelse.
      Det skall också sägas att ärendet har återupptagits och är under utredning.
      De i ärendet aktuella handlingarna är inkomststämplade den 20 november 2002. De
      borde ha kommit utredningsmannen tillhanda kort därefter. Såväl BB som FF
      uppger att de fick del av dessa långt senare. Polismyndigheten har inte lyckats klar-
      lägga om handlingarna t.ex. har blivit felsorterade men kommer skyndsamt att se
      över rutinerna vad gäller handhavandet av inkomna skrivelser som utgör komplet-
      teringar i utredningsärenden. En utredningsman har regelmässigt ett ganska stort
      antal ärenden för handläggning och måste bli uppmärksammad på inkomna hand-
      lingar, de får inte läggas in i ärenden utan handläggarens vetskap. För det fall BB
      omedelbart hade fått del av de inkomna skrivelserna hade helt säkert anmälan
      omgående upprättas och ärendet slutförts på korrekt sätt.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret.

En slutredovisningsuppgift infordrades från polismyndigheten av vilken det bl.a.
framgick att ärendet återupptogs den 21 januari 2003 och att brotten då avsåg stöld
och olaga hot.

Bedömning
Anmälan om mordhot och tilläggsanmälan
Det föreligger en principiell skyldighet för polisen att ta emot anmälningar om
brott (se t.ex. JO 1988/89 s. 73). Huvudregeln är att polisen utan uppskov skall ta
emot en sådan anmälan. En anmälan kan göras såväl muntligen som skriftligen hos
vilken polismyndighet som helst.

När en allmän handling har kommit in till eller upprättats hos en myndighet skall
handlingen enligt huvudregeln i 15 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) registreras
utan dröjsmål, om det inte är uppenbart att den är av ringa betydelse för myndig-
hetens verksamhet. JO har i ett annat sammanhang anfört att registreringen av en
handling bör ske i omedelbar anslutning till själva postöppningen eller under alla
förhållanden senast påföljande arbetsdag (JO:s beslut den 13 december 1994 i
ärendet dnr 750-1994).
                                                                     Dnr 95-2003    Sid 4 (5)



AA:s och CC:s polisanmälan om mordhot synes ha kommit in till polismyndig-
heten den 20 november 2002. Av skrivelsen framgår klart att de ville göra en
anmälan om brott. Med hänsyn till vad som sagts i det föregående skulle myndig-
heten omedelbart diariefört den i kriminaldiariet. Under alla omständigheter skulle
anmälan diarieförts av BB den 18 december 2002 då han, enligt polismyndighetens
yttrande, gjordes uppmärksam på de skrivelser som AA hade lämnat in till
myndigheten. I polismyndighetens yttrande uttalas att BB:s underlåtenhet att
upprätta en anmälan måste ses med viss förståelse, eftersom underlåtenheten helt
måste tillskrivas "målsägandens egen nonchalanta inställning till det påstådda
mordhotet". Det är anmärkningsvärt att en biträdande länspolismästare försöker
ursäkta ett åsidosättande av polisens skyldigheter med anledning av en gjord
polisanmälan genom att lägga ansvaret för försummelsen på målsäganden.

Även tilläggsanmälan, som också synes ha kommit in till polismyndigheten den 20
november 2002, skulle givetvis ha registrerats vid den tidpunkten och inte som
kom att bli fallet först den 18 december 2002.

Jag noterar att polismyndigheten skyndsamt kommer att se över rutinerna vad
gäller hanteringen av inkomna skrivelser som utgör kompletteringar i utrednings-
ärenden.

Protokolleringen av förhören
I 23 kap. 21 § andra stycket RB föreskrivs följande. Sedan en utsaga av en miss-
tänkt eller någon annan har upptecknats skall utsagan läsas upp eller tillfälle på
annat sätt ges den som har hörts att granska uppteckningen. Han skall också till-
frågas om han har något att invända mot innehållet. Uppteckning och granskning
skall ske innan förhöret avslutas eller, om förhöret är särskilt omfattande eller
behandlar komplicerade sakförhållanden, så snart som möjligt därefter. En invänd-
ning som inte medför någon ändring skall antecknas. Efter granskningen får upp-
teckningen inte ändras. Har utsagan först efter granskningen antecknats i proto-
kollet, skall uppteckningen biläggas handlingarna.

Av de i ärendet aktuella förhörsprotokollen framgår inte om förhörspersonerna fick
tillfälle att granska uppteckningarna av förhören. Polismyndigheten har uppgett att
BB under den tid förhören pågick kontinuerligt refererade den information han
erhöll för den hörde för att vara säker på att inga missförstånd kunde uppkomma
samt att BB känner till den aktuella bestämmelsen även om ingen uttrycklig
notering gjordes.

Enligt huvudregeln i den nyss nämnda bestämmelsen skall den granskning som
skall ske av förhörsutsagan äga rum innan förhöret avslutas. Detta görs, när det
gäller telefonförhör, lämpligen genom att uppteckningen läses upp för den hörde.
Det skall givetvis ske på ett sådant sätt att man är säker på att den hörde uppfattat
saken rätt. Det bör vidare tydligt framgå av förhörsprotokollet att förhöret är
uppläst och om den hörde har haft någon invändning mot innehållet eller inte.

Jag vill slutligen understryka vikten av att de förhållandevis enkla åtgärder som
föreskrivs i 23 kap. 21 § andra stycket RB genomförs på korrekt sätt. Dessa har
                                                                     Dnr 95-2003      Sid 5 (5)



stor betydelse för den hördes rättssäkerhet, för åklagaren som skall fatta beslut i
ärendet och för rätten om en domstolsprövning skulle bli aktuell.

Vad som i övrigt kommit fram föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande
från min sida.

Ärendet avslutas med den allvarliga kritik som ligger i det sagda.
