# Fråga om besvarande av frågor i e-postmeddelanden via ordinär postgång m.m.

JO 2004-04-21 dnr 952-2003

BESLUT
                                                                      Datum              Dnr                     Sid
                                                                      2004-04-21         952-2003               1 (2)
Justitieombudsmannen
Anna-Karin Lundin




                        Fråga om besvarande av frågor i e-postmeddelanden via ordinär
                        postgång m.m.


                        JO Lundin meddelade den 21 april 2004 följande beslut, som gällde en anmälan
                        mot Skåne läns allmänna försäkringskassa.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 5 mars 2003, klagade AA på följande. En
                        tjänsteman, BB, vid försäkringskassans lokalkontor Erikslust hade förbjudit honom
                        att ta kontakt via e-post. En annan tjänsteman, CC, hade dröjt med att besvara
                        frågor han hade ställt i e-postmeddelanden. När CC svarade gjorde han det inte via
                        e-post, utan svaret kom med den vanliga posten. AA ansåg dessutom att han inte
                        hade fått svar på alla sina frågor.

## Utredning

Försäkringskassan anmodades att yttra sig över AA:s anmälan. I sitt svar anförde
                        kassan – dåvarande direktören DD – i huvudsak följande. AA:s påstående att
                        handläggaren BB skulle ha förbjudit honom att kontakta henne via e-post
                        tillbakavisas. Vad gäller enhetschefen CC:s åtgärd att besvara e-postmeddelanden
                        via vanlig post är det kassans uppfattning att det inte föreligger någon skyldighet
                        för myndigheterna att använda e-post i sina svar till enskilda. Däremot hade detta
                        givetvis varit lämpligare mot bakgrund av AA:s uppenbara preferens för detta
                        medium samt då svaren inte inneburit någon sekretessrisk. – Att CC inte kunde
                        svara lika snabbt som en handläggare berodde delvis på att det var nödvändigt att
                        läsa igenom akten och göra vissa överväganden innan svar kunde lämnas.

                        AA kommenterade försäkringskassans yttrande.

## Bedömning

Av utredningen framgår inte annat än att försäkringskassan så långt det varit
                        möjligt har svarat på AA:s frågor och att detta med hänsyn till omständigheterna
                        skett inom rimlig tid. Försäkringskassan har vidare förnekat att BB skulle ha
                        förbjudit AA att ta kontakt med henne via e-post. Jag saknar anledning att
                        ifrågasätta kassans uppgift och går därför inte vidare i den delen.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                       Dnr 952-2003    Sid 2 (2)



Den viktigaste frågan i detta ärende är emellertid om enhetschefen CC gjorde rätt
när han valde att i ett vanligt brev besvara vissa av de frågor som AA hade ställt i
e-postmeddelanden. I den delen är två bestämmelser i förvaltningslagen
(1986:223), FL, av betydelse. Enligt 4 § andra stycket FL skall myndigheterna
besvara frågor från enskilda så snart som möjligt. Av 5 § andra stycket FL framgår
att myndigheterna skall se till att det är möjligt för enskilda att kontakta dem med
hjälp av telefax och elektronisk post och att svar kan lämnas på samma sätt.

Den lydelse av 5 § FL som är aktuell här trädde i kraft den 1 juli 2003 (SFS
2003:246). Enligt förarbetena till bestämmelsen framstod det som angeläget att
införa en otvetydig skyldighet för myndigheterna att erbjuda medborgarna att
komma i kontakt med dem med hjälp av moderna kommunikationsmedel (prop.
2002/03:62 s. 11). Genom bestämmelsen klargör lagstiftaren att myndigheternas
serviceskyldighet omfattar en skyldighet att göra det möjligt för allmänheten att
kontakta myndigheterna med hjälp av fax och e-post och att få svar på samma sätt
(prop. s. 19). Vidare anförs följande (s. 20).

      Det är myndigheten som i det enskilda fallet avgör på vilket sätt ett svar skall
      lämnas. Även om en fråga har ställts per e-post kan det finnas situationer då det är
      lämpligare att svaret lämnas på annat sätt, trots att den enskilde har uttryckt
      önskemål om att få svaret elektroniskt. Detta kan vara fallet t.ex. om svaret kommer
      att innehålla uppgifter som omfattas av sekretess.
Myndigheten ansvarar alltså för att allmänheten kan nå den med e-post. Det finns
däremot ingen skyldighet för en myndighet att själv använda e-post i sin
kommunikation med enskilda. En annan sak är givetvis att detta – inte minst av
serviceskäl – kan vara lämpligt i många sammanhang. Den enskilde kanske inte
befinner sig på den plats där han normalt tar emot sin vanliga post, men där han
kan ta emot sin e-post. Det kan också vara så att den enskilde helt enkelt finner det
mer praktiskt att ta emot t.ex. besked från en myndighet via e-post. Enligt min
mening bör myndigheterna således ta stor hänsyn till den enskildes önskemål. Det
är dock myndigheten som ytterst har ansvaret för att e-post inte används när det är
olämpligt, t.ex. för att det är fråga om uppgifter som omfattas av sekretess.

I detta fall är det närmast uppenbart vad som varit AA:s önskemål. De besked han
efterfrågade förefaller heller inte ha omfattats av någon sekretess. Jag delar därför
– utan att rikta någon kritik mot kassan – uppfattningen att det i detta fall hade varit
lämpligare att skicka svaret med e-post.

Ärendet avslutas.
