# Kritik mot Polismyndigheten för vissa åtgärder i samband med ett ingripande mot en 15-åring

JO 2024-02-22 dnr 9534-2022

[P]

## BESLUT

Datum                Dnr
                                                                     2024-02-22           9534-2022          Sid 1 (11)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                         Kritik mot Polismyndigheten för vissa åtgärder i samband med ett
                         ingripande mot en 15-åring

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 5 december 2022 förde AA fram klagomål
                         mot Polismyndigheten. AA var kritisk mot polisens agerande i samband med ett
                         ingripande mot hans då 15-åriga dotter, som i JO:s beslut benämns NN. AA
                         förde fram bl.a. följande.

                         Den 30 september 2022 ingrep polisen mot NN på en skolgård. Efter ett ca
                         30 minuter långt förhör togs hon med till polisstationen för kroppsvisitation och
                         kroppsbesiktning (urinprov). Polisen genomförde även en husrannsakan i
                         hemmet samt tog NN:s nycklar och mobiltelefon i beslag. Hon misstänktes för
                         ringa narkotikabrott genom eget bruk, innehav och överlåtelse. Det saknades
                         dock konkreta omständigheter till grund för misstankarna. Därmed saknades det
                         även grund för tvångsåtgärderna och de var inte heller proportionerliga. Det
                         framgår inte av dokumentationen vilka misstankar eller omständigheter som låg
                         till grund för beslutet om husrannsakan. Husrannsakan genomfördes utan att
                         han eller hans fru informerades. Deras då 17-åriga son var ensam hemma vid
                         tillfället och polisen nekade honom att närvara. Husrannsakan genomfördes
                         även i utrymmen som inte var relevanta för misstankarna mot NN, bl.a. sökte
                         polisen igenom AA:s sovrum.

                         På polisstationen hölls förhör med NN under en timme. Enligt polisen var det
                         dock inte ett förhör utan ett ”samtal”. Varken vid förhöret på skolgården eller
                         vid förhöret på polisstationen upplystes NN om sina rättigheter som misstänkt.
                         Förhöret på skolgården dokumenterades bristfälligt och förhöret på
                         polisstationen dokumenterades inte alls. NN delgavs aldrig misstanke om något
                         brott.

                         AA förde även fram klagomål mot att polisen efter händelsen anmälde honom
                         till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) med felaktiga påståenden om att
                         han bl.a. förskriver medicin till NN.



 Riksdagens ombudsmän                        E-post:     justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                   Telefon:    08-786 51 00
 103 26 Stockholm                            Texttelefon 020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A            Fax:        08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                   Dnr 9534-2022     Sid 2 (11)




Utredning
Utredningens inriktning
JO beslutade att inleda en utredning av den del av anmälan som handlade om att
en husrannsakan hade genomförts i NN:s hem och att förhör hållits med henne
utan att grundläggande rättssäkerhetsgarantier iakttagits.

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (juristen BB) yttrade sig den 12 maj 2023 efter att
upplysningar lämnats av berörda befattningshavare. Av Polismyndighetens
yttrande och utredningen i övrigt framgår i huvudsak följande.

Två polispatruller blev beordrade till en skola sedan personal där kontaktat
polisen och uppgett att flera ungdomar konfronterade varandra på skolans
område. Skolpersonalen befarade att situationen skulle urarta och bli våldsam.
Enligt en av poliserna pekade personalen ut NN för dem och de gick därför för
att prata med henne. Under samtalet med NN uppstod misstanke om ringa
narkotikabrott, eget bruk. I anmälan antecknades att NN uppfattades som något
sävlig, hade svårt att svara adekvat på frågor, talade långsamt och hade glansiga
ögon samt uppfattades även vara muntorr och nervös. Av anmälan framgår
också att NN uppgav att hon var på skolområdet för att driva in en skuld.

Enligt poliserna i den patrull som pratade med NN, polisinspektören CC och
polisassistenten DD, hölls inget förhör på skolgården. NN delgavs dock
misstanke om ringa narkotikabrott, eget bruk. CC informerade henne om att hon
inte behövde prata med dem och att förhör skulle hållas efter att de fått tillbaka
analyssvaret. NN togs sedan med till polisstationen för kroppsvisitation och
kroppsbesiktning efter beslut av jourhavande undersökningsledare,
polisinspektören EE.

DD har i en tjänsteanteckning som upprättades efter ingripandet angivit att de
innan de gick fram till NN hade fått information från skolpersonalen om att
bråket gällde en skuld för två cannabisjointar och att den som hade överlåtit
narkotikan var NN. Av utredningen hos JO framgår även att skolpersonalen ska
ha visat en videosekvens för den första polispatrullen som kom till platsen, i
vilken NN pratade om betalning för cannabis. I den första patrullen ingick inte
DD eller CC. Enligt CC fick han närmare information om att bråket ska ha gällt
överlåten narkotika och vetskap om den förekommande videosekvensen först
när de befann sig på polisstationen. När han fick denna tillkommande
information kontaktade han jourhavande undersökningsledaren EE på nytt
gällande misstänkt överlåtelse av narkotika. EE beslutade då om husrannsakan i
NN:s hem med anledning av misstanken.

Eftersom NN var under 18 år kontaktades hennes föräldrar som kom till
polisstationen. Föräldrarna fick följa med in i samtalsrummet där NN befann
sig. Enligt CC var AA ifrågasättande och avbröt honom när han försökte
förklara varför de tagit med NN till polisstationen. Det var inget förhör utan ett
                                                                      Dnr 9534-2022        Sid 3 (11)




samtal initierat av föräldrarna som ställde frågor om ingripandet. I
samtalsrummet och i närvaro av sina föräldrar delgavs NN även misstanke om
innehav och överlåtelse av narkotika.

Av beslutet om husrannsakan framgår att det grundades på misstanke om
överlåtelse av narkotika och att ändamålet var att utröna omständigheter som
kunde ha betydelse för utredning om brott. Direktivet omfattade att eftersöka
bl.a. narkotika, försäljningslistor och förpackningsmaterial. Enligt EE fattade
hon beslut efter föredragning av kollegorna som varit på plats och hon bedömde
att beslutet uppfyllde både behovs- och proportionalitetsprincipen. Av
föredragningen framgick att skolpersonal uppgett att NN kommit till skolan för
att inkassera en narkotikaskuld. NN ska också ha pekats ut av skolpersonalen.

Enligt de poliser som genomförde husrannsakan, polisassistenterna FF och GG,
öppnades dörren till bostaden av NN:s bror. Enligt brodern var bostaden
fördelad på två lägenheter och NN:s rum låg i den övre lägenheten. De två
lägenheterna angavs som en lägenhet i trapphuset med gemensam brevlåda men
hade separata ingångar. Brodern var ensam hemma. Han erbjöd sig att visa
NN:s rum men poliserna avböjde och meddelade brodern att de ville arbeta
ostört. Husrannsakan begränsades till NN:s rum.

Vid husrannsakan gjordes inga beslag. Analysbeskedet gällande eget bruk
återkom negativt. Förundersökningen mot NN lades senare ned.

Det finns i förundersökningsmaterialet inga anteckningar om den videosekvens
som ingripande poliser hänvisar till och inte heller finns videosekvensen som
sådan i materialet.

Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

## Inledning

Dokumentationen av den aktuella förundersökningen är knapphändig och de
      ingripande poliserna har lämnat delvis olika uppgifter om händelseförloppet. Det
      är otydligt när de olika misstankarna mot [NN] uppkom och vilka
      omständigheter som låg till grund för misstankarna. Av dokumentationen i
      ärendet framgår inte heller om eller när [NN] delgavs misstanke om brott. Detta
      försämrar möjligheterna att bedöma det inträffade i efterhand.

      Samtalet på skolgården
      Av utredningen framgår att polisinspektör CC och polisassistent DD har inlett ett
      samtal med [NN] på en skola, sedan skolpersonal befarat att bråk skulle uppstå
      på skolan. Enligt den tjänsteanteckning som upprättats av DD hade patrullen
      innan samtalet informerats av skolpersonal om att anledningen till bråket skulle
      vara att [NN] kommit till skolan för att driva in en skuld efter en överlåtelse av
      cannabis. CC har dock uppgett att patrullen inte fick denna information förrän
      efter samtalet med [NN], när de återvänt till polisstationen. Enligt CC inledde
      patrullen ett samtal med [NN] för att höra varför hon befann sig på skolan och
      om hon visste något om ett eventuellt bråk.
      Utredningen ger således inte en entydig bild av polisens initiala syfte med
      samtalet med [NN], och om polisen redan då hade anledning att misstänka [NN]
      för delaktighet i narkotikabrottslighet. Under samtalet fattade emellertid
                                                                  Dnr 9534-2022      Sid 4 (11)




patrullen misstanke om att [NN] var narkotikapåverkad. Jourhavande
förundersökningsledare beslutade om kroppsvisitation och kroppsbesiktning och
en förundersökning inleddes avseende ringa narkotikabrott genom bruk och
innehav. Enligt CC delgav patrullen [NN] misstanke om ringa narkotikabrott
genom eget bruk och förklarade att förhör inte skulle hållas med henne förrän de
fått analysresultatet av urinprovet.
Enligt de ingripande poliserna hölls inte något förhör med [NN] i samband med
ingripandet på skolgården. Även om det förekommer delvis motstridiga
uppgifter om vad som förevarit anser Polismyndigheten att utredningen inte visar
att polisernas samtal med [NN] på skolgården varit i strid med bestämmelserna i
23 kap. rättegångsbalken om förhör och om hur en misstanke om brott ska
hanteras i förhållande till den som är misstänkt. Det är dock en brist att det
utifrån dokumentationen inte är möjligt att i efterhand bedöma dessa frågor med
en rimlig grad av säkerhet.

Husrannsakan

Förutsättningarna för husrannsakan
Jourhavande förundersökningsledare EE fattade beslut om husrannsakan på
[NN:s] hemadress efter muntlig föredragning av CC, sedan misstanke
uppkommit om att [NN] sålde narkotika. De omständigheter som låg till grund
för husrannsakan och som finns dokumenterade i förundersökningen var att
skolpersonal uppgett att [NN] skulle inhämta en skuld efter överlåtelse av två
cannabisjoints två dagar tidigare och att [NN] vid samtalet med patrullen uppgett
att hon var på skolan för att inhämta en skuld. I anledning av anmälan till JO har
även framkommit att jourhavande förundersökningsledare inför beslutet fick
information om att skolpersonal hade visat en film för polisassistent GG, i vilken
[NN] ska ha hörts diskutera överlåtelsen med de som köpt narkotikan. Denna
omständighet framgår dock inte av förundersökningen, vilket är en brist då den
kan antas ha legat till grund för beslutet om husrannsakan.
Det framgår inte tydligt vilken konkret omständighet som gav anledning att tro
att något av intresse skulle finnas på den plats där husrannsakan gjordes. De
uppgifter som låg till grund för misstanken mot [NN] hade kunnat kontrolleras
genom förhör innan en så pass ingripande åtgärd som husrannsakan vidtogs.
Även [NN:s] ålder och straffvärdet för misstänkt brottslighet har utgjort skäl att
vara restriktiv med användningen av tvångsmedel.
Även vid en försiktig bedömning kan det ifrågasättas om utredningen visar att
det i detta fall fanns sådana konkreta omständigheter att skälig misstanke kan
anses ha förelegat. Utredningen ger dock enligt Polismyndighetens uppfattning
inte underlag för att konstatera att den jourhavande förundersökningsledarens
bedömning i det avseendet har legat utanför ramen för det godtagbara
bedömningsutrymme som måste finnas.

Genomförandet av husrannsakan
Huvudprincipen är att den som drabbas av en husrannsakan ska få tillfälle att
själv närvara. Om personen i fråga inte är på platsen, och om åtgärden skulle
försenas om man inväntade hans eller hennes ankomst, får husrannsakan
genomföras i den drabbades frånvaro. Den drabbades intressen ska då tas till
vara bl.a. genom att ett vittne är närvarande. Det är därför viktigt att den
drabbade får vetskap om sin rätt att tillkalla vittne. Om den som drabbats av
åtgärden inte var närvarande när åtgärden verkställdes, och inte heller något
vittne som tillkallats av den drabbade, ska den drabbade underrättas om åtgärden
i efterhand. Det finns inte någon särskild form föreskriven för underrättelsen (se
28 kap. 7 § RB [rättegångsbalken, JO:s anm.] samt JO:s beslut i dnr 4508-2021
s. 5 och där gjorda hänvisningar). JO har även uttalat att vid husrannsakan i en
bostad ska den som ges tillfälle att övervaka förrättningen vara en vuxen person
(JO 2017/18 s. 282 [dnr 263-2016, JO:s anm.]).
                                                                         Dnr 9534-2022        Sid 5 (11)




      Det finns i detta ärende inte dokumenterat om det gjordes några överväganden
      utifrån de intressen som ska tas till vara enligt 28 kap. 7 § RB. Det har inte heller
      framkommit varför husrannsakan behövde genomföras utan att [NN:s]
      vårdnadshavare eller någon annan vuxen närvarade vid förrättningen. Det saknas
      även dokumentation om hur barnets bästa har beaktats vid genomförandet av
      husrannsakan. Sådan dokumentation ska upprättas enligt det beslutsstöd som
      finns. De berörda fick underrättelse om att en husrannsakan hade genomförts i
      deras bostad under ett samtal på polisstationen, vilket berörs nedan.

      Samtalet på polisstationen
      Under tiden som polis verkställde beslutet om husrannsakan hölls ett samtal
      mellan [NN:s] föräldrar, [NN] och CC på polisstationen. Samtalet förefaller ha
      initierats av AA, som var upprörd över ingripandet.
      Den bild som framträder av samtalet är att föräldrarna vid upprepade tillfällen
      starkt ifrågasatte polisens åtgärder och att de inte godtog de förklaringar som
      gavs. Detta är naturligtvis inte något som CC kan lastas för.
      Det var givetvis helt i sin ordning att informera föräldrarna om ingripandet och
      den fortsatta processen. Av utredningen framgår dock att samtalet, som blev
      förhållandevis långt, i vissa delar även kom att beröra den sak som
      förundersökningen avsåg, vilket inte är godtagbart (se bl.a. JO 2007/08 s. 149
      [dnr 3493-2005, JO:s anm.]). I slutskedet av samtalet fick de närvarande
      information om att en husrannsakan hade genomförts i deras bostad samtidigt
      som samtalet pågått, och att detta skett för att styrka överlåtelse och bruk av
      narkotika. [NN] var då inte delgiven misstanke för annat brott än ringa
      narkotikabrott genom eget bruk. Uppgifterna måste därför rimligen ha varit
      överraskande för [NN] och hennes föräldrar. [NN] fick ingen konkret
      information om vilken gärning hon var skäligen misstänkt för, och inte heller
      information om hennes rättigheter såsom rätt till försvarare m.m. Agerandet i
      dessa delar har varken varit förenligt med bestämmelserna om förundersökning
      eller barnets bästa. Det kan vidare ifrågasättas om samtalet i dessa delar varit
      förenligt med hänsynsprincipen. Underrättelsen om husrannsakan i bostaden
      borde om möjligt ha lämnats i ett tidigare skede för att tillgodose de intressen
      som ska tas till vara enligt 28 kap. 7 § RB.

## Avslutande kommentarer

Polismyndigheten avser att påminna berörda befattningshavare om reglerna
      kring förhör och vikten av att följa framtagna beslutstöd för prövning av barnets
      bästa vid genomförandet av förhör och tvångsmedel.
      För kännedom kan nämnas att Polismyndigheten arbetar med att ta fram
      metodstöd avseende hur förhör med ett barn som är misstänkt ska hållas.
      Polismyndigheten arbetar även [med] att under hösten 2023 fastställa nationella
      rutiner för hantering av unga lagöverträdare.
Anmälarens kommentarer
AA kommenterade utförligt Polismyndighetens yttrande och gav in två
ljudupptagningar, varav den ena från förhöret på polisstationen. AA anförde
bl.a. att det stred mot grundläggande rättigheter att polisen nekade hans son,
som var ensam hemma vid tidpunkten för husrannsakan, att övervaka
husrannsakan samt påpekade att ingripande polisers versioner av ingripandet
mot NN skiljer sig åt på flera avgörande punkter.
                                                                      Dnr 9534-2022       Sid 6 (11)




Rättsliga utgångspunkter
Förundersökningens inledande
Förundersökning ska inledas så snart det finns anledning att anta att ett brott
som hör under allmänt åtal har förövats (se 23 kap. 1 § första stycket
rättegångsbalken). Förundersökning inleds genom beslut av bl.a.
Polismyndigheten (se 23 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken).
Förundersökning anses också inledd genom användandet av ett
straffprocessuellt tvångsmedel, t.ex. kroppsbesiktning, husrannsakan eller
hämtning till förhör (se bl.a. JO 2001/02 s. 95, dnr 4614-1999).

Skälig misstanke
JO har vid ett flertal tillfällen uttalat att det, för att en person ska anses skäligen
misstänkt för ett brott, krävs att det finns konkreta omständigheter som med viss
styrka pekar på att den misstänkte har begått de brott som misstanken avser.
Omständigheterna måste alltså vara av det slaget att de ger upphov till en
faktabaserad misstanke. Det är emellertid inte möjligt att lägga fast några mer
bestämda riktlinjer för vad som ska krävas för att en misstanke ska anses skälig.
Frågan får i stället besvaras från fall till fall och det finns vanligen ett visst
utrymme för olika bedömningar. (Se t.ex. JO 2016/17 s. 383, dnr 971-2015, och
JO 2020/21 s. 370, dnr 5316-2018.)

Den omständigheten att polisen på en annan plats än i personens bostad
påträffar en person som skäligen kan misstänkas för narkotikabrott genom eget
bruk, är inte i sig tillräcklig för att en skälig misstanke om att personen innehar
narkotika i sin bostad. Det krävs en konkret omständighet som talar för att
personen innehar narkotika och att den finns just i bostaden eller att det finns
någon annan bevisning om sådant brott. (Se t.ex. JO 2016/17 s. 383 och
JO 2022/23 s. 272, dnr 637-2020.)

Frågor till en misstänkt under en förundersökning
Den som är skäligen misstänkt för ett brott ska delges misstanken när han eller
hon hörs och i samband med detta underrättas om sina grundläggande
rättigheter som misstänkt, bl.a. rätten att inte yttra sig och att ha en försvarare
närvarande (se 23 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken och 12 §
förundersökningskungörelsen).

Enligt bestämmelserna om förundersökning i rättegångsbalken och i
förundersökningskungörelsen finns inte några andra former för samtal än
förhör. Om ett ”samtal” rör den sak som förundersökningen avser är det alltså
att betrakta som ett förhör. (Se JO 2007/08 s. 149, dnr 3493-2005.)

Om någon under 18 år är skäligen misstänkt för ett brott ska vårdnadshavaren
omedelbart underrättas och kallas till förhör som hålls med den unge. Om
brottet kan leda till fängelse ska socialnämnden genast underrättas. (Se 5 §
första stycket och 6 § första stycket lagen med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare.)
                                                                   Dnr 9534-2022   Sid 7 (11)




Husrannsakan
En husrannsakan får göras hos den som är skäligen misstänkt för ett brott på
vilket fängelse kan följa, bl.a. för att söka efter föremål som kan tas i beslag
eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för
utredningen av brottet (se 28 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken).

Beslut om husrannsakan får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det
intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller andra
inblandade (se 28 kap. 3 a § rättegångsbalken).

Bestämmelsen ger uttryck för proportionalitetsprincipen, som tillsammans med
bl.a. behovs- och hänsynsprincipen ska beaktas vid all
tvångsmedelsanvändning. Behovsprincipen innebär att tvångsmedel endast får
användas om det avsedda resultatet inte kan uppnås med andra, mindre
ingripande medel. Hänsynsprincipen innebär bl.a. att diskretion bör iakttas vid
verkställighet av tvångsmedel och kommer till uttryck i t.ex. 23 kap. 4 § andra
stycket rättegångsbalken.

Den som drabbas av en husrannsakan, eller familjemedlemmar som bor i
bostaden, ska få tillfälle att vara närvarande vid husrannsakan och även att
tillkalla vittne, om detta inte orsakar dröjsmål (se 28 kap. 7 § andra stycket
rättegångsbalken).

För att den berörda personens intressen ska kunna tas till vara på ett
ändamålsenligt sätt bör den som närvarar vara vuxen. I en situation då endast
minderåriga barn befinner sig i bostaden bör polisen ha samma skyldighet att
kontakta lägenhetens innehavare som om det inte hade varit någon hemma. (Se
JO 2017/18 s. 282, dnr 263-2016.)

Om varken den som drabbats av husrannsakan, någon i dennes familj eller ett
tillkallat vittne varit närvarande ska den hos vilken husrannsakan genomförts
underrättas om denna så snart det kan ske utan men för utredningen (se 28 kap.
7 § andra stycket rättegångsbalken).

Dokumentation
Vid en förundersökning ska det föras protokoll över det som har framkommit
som är av betydelse för utredningen (se 23 kap. 21 § första stycket
rättegångsbalken). Protokollet ska ge en trogen bild av vad som har förekommit
vid förundersökningen av betydelse för målet. I protokollet ska antecknas
berättelser av hörda personer. Berättelser bör återges i så nära
överensstämmelse som möjligt med det som sagts. (Se 20 § andra stycket och
22 § första och andra styckena förundersökningskungörelsen.)

Det ska föras protokoll över en husrannsakan. I protokollet ska anges ändamålet
med åtgärden och vad som förekommit vid husrannsakan. (Se 28 kap. 9 § första
stycket rättegångsbalken.) Av dokumentationen ska det bl.a. framgå vilka
                                                                    Dnr 9534-2022    Sid 8 (11)




brottsmisstankar som föranlett husrannsakan och samtliga grunder för beslutet
(se bl.a. Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, femte uppl., s. 713 f.).

Barnkonventionen
FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) gäller, enligt vad
som nu är av intresse, som lag i Sverige. Konventionens bestämmelser ska
beaktas vid avvägningar och bedömningar som rör barn, även i fråga om
befintlig lagstiftning (se prop. 2017/18:186 s. 74). Med barn avses i
konventionen varje människa under 18 år (se artikel 1).

En grundprincip i barnkonventionen är att barnets bästa ska beaktas i första
hand vid alla åtgärder som rör ett barn (se artikel 3.1). Det finns inget krav på
att barnets bästa ska vara utslagsgivande, men det ska vara ett tungt vägande
intresse vid alla åtgärder som rör ett barn (se t.ex. SOU 2020:63 s. 190 f. och
242 f.).

Enligt barnkonventionen får inget barn utsättas för godtyckliga eller olagliga
ingripanden i sitt privatliv (se artikel 16.1). Stadgandet får anses betyda att
ingrepp i privatlivet måste ha stöd i lag. Därutöver behöver det finnas ett reellt
och godtagbart syfte bakom såväl den lagliga möjligheten till ingreppet som
ingreppet i sig. (Se t.ex. SOU 2020:63 s. 676 f.)

När polisen vidtar en åtgärd som direkt eller indirekt rör ett barn ska det alltså
prövas om åtgärden är förenlig med de rättigheter som tillförsäkras ett barn
enligt barnkonventionen.

Bedömning
Granskningens inriktning och uttalanden om dokumentationsbrister
I förhållande till anmälan har jag begränsat min granskning. Jag kommer
exempelvis inte att gå in på det förhållandet att NN bedömdes vara skäligen
misstänkt för ringa narkotikabrott, eget bruk, eller att hon som en följd av det
blev medtagen av polisen för kroppsvisitation och kroppsbesiktning.
Granskningen har i stället riktats in på påståendet i anmälan att det hölls ett
förhör med NN på skolgården utan att hon upplysts om sina rättigheter som
misstänkt, den husrannsakan som gjordes hemma hos NN och påståendet i
anmälan att det även hölls ett förhör med NN på polisstationen.

Inledningsvis vill jag dock framhålla att dokumentationen i förundersökningen
varit bristfällig. Jag har därför i stor utsträckning fått utgå från uppgifter som
framförallt polisinspektörerna CC och EE har lämnat i efterhand i anledning av
JO:s utredning. Dokumentationsbristerna är oacceptabla och har försvårat
granskningen.

Ingripandet på skolgården
När det gäller polisens kontakt med NN på skolgården föreligger vissa
oklarheter, men jag kan konstatera att NN delgavs misstanke om brott (ringa
narkotikabrott, eget bruk). CC har i JO:s utredning uppgett att NN fick
                                                                  Dnr 9534-2022      Sid 9 (11)




information om att hon inte behövde uttala sig om misstanken och att ett förhör
inte skulle hållas innan resultatet av kroppsbesiktningen hade kommit.

Det som kommit fram i utredningen ger inte stöd för att det hölls något förhör
med NN på skolgården eller att frågor ställdes till henne på ett sätt som
medförde att reglerna om förhör skulle ha tillämpats.

Husrannsakan
Beslutet om husrannsakan
Enligt den upprättade polisanmälan kontaktades polis av skolpersonal med
uppgift om att ungdomar konfronterade varandra på skolans område. Av
polisanmälan framgår också att NN uppgett att hon var på skolområdet för att
driva in en skuld. Som redogjorts för i det föregående har polisassistenten DD,
som ingick i samma patrull som CC, i en tjänsteanteckning angivit att deras
kollegor i den första patrullen på plats fick information från skolpersonal om att
bråket gällde en skuld för två cannabisjointar som skulle drivas in och att den
som hade överlåtit narkotikan var NN. Enligt vad DD antecknat pekade
skolpersonalen ut NN för honom och CC och de pratade därför med henne.

Under JO:s utredning har det kommit fram att poliserna i den första patrullen
också ska ha sett en videosekvens där NN ska ha diskuterat cannabis. Enligt vad
CC och jourhavande undersökningsledaren EE har uppgett uppfattar jag att
även videosekvensens innehåll beaktades inför beslutet om husrannsakan. Av
protokollet över husrannsakan framgår att den misstanke som låg till grund för
beslutet var överlåtelse av narkotika.

Även med beaktande av videosekvensens påstådda innehåll är jag tveksam till
att det fanns tillräckligt konkreta omständigheter för att anse att NN var
skäligen misstänkt för överlåtelse av narkotika. Med beaktande av det utrymme
som finns att göra olika bedömningar i den här typen av frågor finner jag dock
inte anledning att föra fram några invändningar mot EE:s bedömning i den
delen. Inte heller anser jag, även här med viss tvekan, att EE:s bedömningar i
fråga om behovs- respektive proportionalitetsprincipen låg utanför det
godtagbara.

Beslutet om husrannsakan ger därför inte anledning till någon kritik från min
sida. Jag kan dock konstatera att det av utredningen inte framgår att några
överväganden om barnets bästa gjordes, vilket är en brist.

Verkställigheten av husrannsakan
Av utredningen framgår att NN bodde tillsammans med sina föräldrar och sin
bror och att bostaden var fördelad på två lägenheter med separata ingångar men
med gemensam brevlåda. Jag har vid min granskning utgått från att de två
lägenheterna utgjorde en bostad. I bostaden befann sig NN:s då 17-åriga bror.

Varken NN eller hennes föräldrar informerades om husrannsakan innan den
genomfördes. Detta medförde att de inte kunde närvara själva och inte heller
                                                                  Dnr 9534-2022       Sid 10 (11)




fick möjlighet att tillkalla något vittne. Som JO tidigare uttalat krävs att den
som närvarar är vuxen för att den berördas intressen ska kunna tas till vara på
ett ändamålsenligt sätt.

Enligt AA genomfördes husrannsakan även i hans sovrum men enligt
ingripande poliser begränsades den till NN:s rum. Uppgifterna i denna del går
alltså isär. Jag bedömer inte att ytterligare utredning kommer att leda till ökad
klarhet i frågan och har därför inte underlag för något uttalande i den delen. Jag
kan dock konstatera att när den misstänkte är ett barn som bor hemma hos sina
föräldrar avser en husrannsakan hos den misstänkte normalt hela bostaden om
inte barnet har ett eget helt avgränsat utrymme, t.ex. en egen lägenhet i huset (se
Lindberg, a.a., s. 678 f.).

Dokumentationen av husrannsakan
Som jag redan konstaterat har dokumentationen i detta fall inte varit
tillfredsställande. Det saknas dokumentation över uppgifter som kan antas ha
legat till grund för beslutet om husrannsakan i NN:s bostad. Det saknas också
helt dokumentation om eventuella överväganden som gjorts utifrån NN:s ålder.

EE har inför Polismyndighetens yttrande till JO uppgett att hon fattar sina beslut
på de föredragningar som kollegorna gör för henne. Enligt EE beordrar hon
alltid den föredragande kollegan att upprätta en promemoria om det som denne
föredragit för henne men skyldigheten att dokumentera ligger på varje enskild
polis. Det ingår inte i hennes tjänst att följa upp att kollegan avrapporterar.

Det är naturligtvis så att avrapportering av ett ingripande som sådant bör göras
av de poliser som har medverkat i ingripandet. När det gäller
tvångsmedelsbeslut är det dock beslutsfattaren som ansvarar för
dokumentationen och att de omständigheter som ligger till grund för beslutet
dokumenteras på ett tillfredsställande sätt.

Samtalet på polisstationen
Av utredningen framgår att samtalet på polisstationen initierades av NN:s
föräldrar som hade frågor om ingripandet. Även om samtalet i vissa delar synes
ha styrts av föräldrarna framkommer det av utredningen att det delvis berörde
misstankarna mot NN. Det skedde utan att NN hade delgetts samtliga
brottsmisstankar och utan att hon informerats om sina rättigheter som misstänkt,
bl.a. rätten att ha en försvarare närvarande.

Detta var inte godtagbart och inte heller förenligt med NN:s bästa. Det som
rörde brottsmisstankarna skulle ha tagits upp inom ramen för ett formellt förhör
med de rättssäkerhetsgarantier som det innebär. Det som kom fram hade då
också dokumenterats.

Polismyndigheten kritiseras
Polismyndigheten kritiseras för att varken NN eller hennes föräldrar gavs
tillfälle att närvara vid husrannsakan och för att frågor som rörde
                                                                  Dnr 9534-2022   Sid 11 (11)




brottsmisstankarna togs upp med NN på polisstationen utan att de
rättssäkerhetsgarantier som gäller vid förhör iakttogs.

Polismyndigheten kritiseras också för att NN:s bästa inte beaktades i relevanta
avseenden samt för den bristande dokumentationen bl.a. av vad som förekom
vid ingripandet på skolgården och av de omständigheter som låg till grund för
beslutet om husrannsakan.

Vad AA i övrigt fört fram ger inte anledning till någon åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Rebecka Olsson har föredragit ärendet och tf. byråchefen
Lovisa Johansson har deltagit i beredningen.
