# Initiativärende mot Polismyndigheten om gripna och anhållna barn som hålls i förvar i polisarrest

JO 2026-03-20 dnr 9554-2025

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr
                                                                   2026-03-20               9554-2025              Sid 1 (9)



Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                   Initiativärende mot Polismyndigheten om gripna och anhållna barn
                   som hålls i förvar i polisarrest


                    Beslutet i korthet: Barn som är gripna eller anhållna får hållas i förvar i polisarrest
                    endast om det är absolut nödvändigt (6 a § lagen med särskilda bestämmelser om
                    unga lagöverträdare). På JO:s uppdrag inspekterades under 2021–2023 fem
                    polisarrester med fokus på vilket genomslag som bestämmelsen fått. JO konstaterade
                    att det fanns arrester där barn regelmässigt hölls i förvar i arrestcell och att det fanns
                    regionala skillnader i hur bestämmelsen efterlevdes.
                    För att följa upp frågan om barn i arrest har JO på eget initiativ granskat tio
                    polisarrester i olika delar av landet avseende en period om ett år. JO konstaterar att
                    det alltjämt föreligger tydliga skillnader mellan polisregionerna i hur gripna eller
                    anhållna barn hålls frihetsberövade. JO:s samlade bild är att flera arrestverksamheter,
                    framför allt på grund av bemannings- och lokalsituationen, inte har förutsättningar att
                    leva upp till lagens krav.
                    JO uttalar att det är mycket angeläget att Polismyndigheten med kraft fortsätter det
                    påbörjade arbetet med att begränsa användning av arrestcell och placering av barn i
                    andra utrymmen i arrestmiljön. Myndigheten behöver säkerställa att lagens krav möts
                    i samtliga arrestverksamheter. Det finns enligt JO anledning att skicka en kopia av
                    beslutet för kännedom till regeringen.


                   Bakgrunden till initiativet
                   Sedan den 1 juli 2021 får den som inte fyllt 18 år och som är gripen eller
                   anhållen hållas i förvar i polisarrest endast om det är absolut nödvändigt
                   (se 6 a § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, LUL).
                   Bestämmelsen gäller sedan den 1 oktober 2025 även den som är under 18 år och
                   hålls kvar enligt 14 § samma lag eller är skyldig att stanna kvar för förhör enligt
                   23 kap. 9 § rättegångsbalken.

                   I propositionen till bestämmelsen uttalades bl.a. följande. En polisarrest är inte
                   anpassad efter de särskilda behov som ett barn har och en placering även
                   tillfälligtvis i arresten bör undvikas eftersom det inte är en lämplig miljö för
                   barn att vistas i. Förvar av barn i en polisarrest bör endast ske i undantagsfall.
                   (Se prop. 2019/20:129 s. 46.)




    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                   Dnr 9554-2025      Sid 2 (9)




Enligt barnkonventionen ska det säkerställas att varje frihetsberövat barn
behandlas humant och med respekt för människans inneboende värdighet och
på ett sätt som beaktar behoven hos personer i dess ålder (se artikel 37 c).

På mitt uppdrag inspekterades under 2021–2023 fem polisarrester med fokus på
situationen för frihetsberövade barn (se bl.a. JO 2023/24 s. 328, dnr O 12-2023
med hänvisningar). Under 2024 genomfördes en inspektionsserie om
beläggningssituationen i Polismyndighetens arrestverksamhet (se bl.a. dnr
O 34-2024 med hänvisningar). Inspektionerna gjordes inom ramen för JO:s
uppdrag som nationellt besöksorgan (den s.k. Opcat-verksamheten).

Vid granskningarna kunde jag konstatera att bestämmelsen i 6 a § LUL hade
fått ett olikartat genomslag och att det fanns arrester där barn regelmässigt hölls
i förvar i arrestceller.

I oktober 2025 tog jag ett initiativ för att följa upp frågan om barn som hålls i
förvar i polisarrester och utreda frågor som rör tillämpningen av 6 a § LUL.
Initiativet har handlagts i detta ärende.

Utredning
Inriktningen av JO:s utredning
JO begärde att Polismyndigheten skulle göra en utredning och yttra sig.
Utredningen och yttrandet skulle avse följande frågor om gripna eller anhållna
barn i de polisarrester som anges nedan.

      a) Hur många gripna eller anhållna barn hölls i förvar i respektive
         polisarrest under perioden den 13 oktober 2024 t.o.m. den 13 oktober
         2025?
      b) Hur många gripna eller anhållna barn hölls i förvar på annan plats än i
         polisarrest under samma period?
      c) För de barn som hölls i förvar i polisarrest, gjordes det några
         anpassningar eller hölls barnen i förvar i arrestcell? Om anpassningar
         gjordes, beskriv dessa och de eventuella andra utrymmen som
         användes.
      d) Hur görs bedömningarna vid beslut om var barnen ska placeras?
Yttrandet skulle även innehålla bl.a. Polismyndighetens bedömning av berörda
arresters tillämpning av 6 a § LUL och en redogörelse för hur Polismyndigheten
centralt har arbetat för att lagstiftningens syfte ska uppfyllas samt hur
myndigheten avser att komma till rätta med situationen om tillämpningen inte
ligger i linje med intentionerna.

De arrester som omfattas av utredningen är arresterna i Sundsvall och Umeå
(region Nord), Västerås (region Mitt), Karlstad (region Bergslagen), Solna och
Södertälje (region Stockholm), Eskilstuna och Norrköping (region Öst),
Vänersborg (region Väst) samt Malmö (region Syd).
                                                                         Dnr 9554-2025       Sid 3 (9)




Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (juristen AA) yttrade sig den 12 januari 2026, efter att
berörda polisregioner och Nationella operativa avdelningen (Noa) lämnat
skriftliga svar på JO:s delfrågor. Myndigheten gav in en handbok för
arrestverksamheten (PM 2017:63), beslutsstödet ”Prövningen av barnets bästa
vid placering av frihetsberövade barn” och en myndighetsgemensam rutin
mellan Kriminalvården och Polismyndigheten för hantering av anhållna barn
under 18 år.

Inledningsvis redovisade Polismyndigheten att de aktuella arresterna
sammanlagt tog emot cirka 500 gripna eller anhållna barn under den period som
granskningen avsett. Av dessa var cirka 160 barn placerade i arrestcell i något
skede under vistelsen.

Myndigheten förde fram att det finns tydliga skillnader mellan de olika
arresterna när det gäller hur ofta barn vistas i arrestmiljön och i cell. Nedan
redovisas uppgifter från ett urval av de aktuella arresterna. Yttrandet i dess
helhet finns tillgängligt hos JO.

      Polisregion Nord – arresterna Sundsvall och Umeå
      I Sundsvall har totalt 22 barn varit i förvar under den aktuella perioden. Av dessa
      har 14 förvarats hos Kriminalvårdens häkte i Härnösand och 8 i ett särskilt
      barnrum utanför arrestmiljön. Inga barn har varit förvarstagna inne i
      arrestcellerna.
      I Umeå har totalt 12 barn varit i förvar. Av dessa har 4 förvarats på häktet i
      Umeå och 8 i ett särskilt barnrum utanför arrestmiljön. Inte heller här har något
      barn varit placerat i arrestcell. För flertalet av de barn som varit i barnrum har
      vistelsen varit kortvarig, exempelvis i avvaktan på beslut från åklagare eller
      besked om plats hos Kriminalvården.
      Båda arresterna använder särskilda barnrum belägna utanför den ordinarie
      arrestdelen. Rummen är möblerade med säng, bord och stol och kompletteras
      med möjligheter till digitalt tidsfördriv, film och spel. Under dagtid hålls dörren
      normalt öppen och barnet står under ständig tillsyn av arrestantvakt eller polis i
      direkt anslutning, vilket möjliggör kontinuerlig mänsklig kontakt utöver förhör
      och informationssamtal. Under nattetid stängs och vid behov låses dörren, men
      tillsynen anpassas efter en individuell säkerhetsbedömning.
      –––

      Polisregion Mitt – arresten Västerås
      I Västerås har 41 gripna eller anhållna barn förvarats under perioden. Enligt
      regionen har 36 barn förvarats i arrestcell och 27 barn varit inlåsta i cell. Fyra
      barn har kunnat förvaras på annan plats än polisarrest, huvudsakligen i
      Kriminalvårdens häkten i Salberga eller Uppsala. Det är enligt regionens
      uppgifter rutin att först försöka placera barn i häkte, men häktenas
      beläggningssituation gör att det ofta saknas plats.
      För barn som vistas i polisens lokaler används i första hand förhörsrum
      separerade från arrestdelen. Barnen hålls där med en vuxen närvarande och ska
      inte blandas med vuxna frihetsberövade. Detta gäller vid förhör, raster, måltider,
      dusch och liknande. I vissa fall, exempelvis vid hotfullt eller aggressivt beteende,
      låses barnet in i cell av säkerhetsskäl. Det förekommer också att barn själva
      önskar vistas i cell, ofta med öppen dörr och en vuxen i dörröppningen. [– – –]
                                                                    Dnr 9554-2025        Sid 4 (9)




Polisregion Bergslagen – arresten Karlstad
I Karlstad har 17 barn varit gripna eller anhållna under perioden. Regionens
uppgifter visar att samtliga dessa i praktiken placerats i häkte, med undantag för
en person som kortvarigt vistats i polisarrest på grund av stökigt beteende innan
gripandet hävdes och barnet i stället omhändertogs enligt lag … med särskilda
bestämmelser om vård av unga.
Barn som anhålls placeras som huvudregel på häktet om plats finns, vilket enligt
regionen normalt kan ordnas inom kort tid. Gripna barn placeras i regel inte i
polisarrest innan beslut om anhållande utan vistas i förhörsrum eller förs till
häktet om det finns plats. Förhörsrummen är belägna utanför arrestmiljön men i
anslutning till arresten och är utformade som vanliga förhörsrum. Det finns inte
några särskilda rum för just barn. Barn som placeras på häktet tas om hand enligt
häkteslagens krav, inklusive anpassad tillsyn och isoleringsbrytande åtgärder.
–––

Polisregion Öst – arresterna Eskilstuna och Norrköping
I region Öst har statistik inhämtats … för att säkerställa en korrekt bild av antalet
frihetsberövade barn och deras faktiska placeringar. Vissa skillnader mellan
systemen beror på tekniska hanteringar, exempelvis när barn tillfälligt flyttats via
en arrest utan att ha vistats i cell.
För Norrköping visar sammanvägd statistik att 39 barn tagits i förvar inom den
aktuella tidsperioden. För Eskilstuna är det 24 barn. I Norrköping har 15 barn
varit förvarade i arrestcell någon gång under vistelsen. I Eskilstuna har ett barn
varit placerat i cell. Övriga barn har förvarats på annan plats än i arrestcell,
exempelvis i förhörsrum, avrapporteringsrum, advokatrum eller liknande
utrymmen tillsammans med polis eller arrestantvakt. I Norrköping är dessa
utrymmen belägna i arrestmiljön och i Eskilstuna ligger de utanför.
För de barn som vistats i polisarrest har stationsbefälen löpande gjort
avvägningar med barnets bästa som utgångspunkt. Under dagtid har barnen i
normalfallet vistats i andra utrymmen än cell, tillsammans med personal och med
tillgång till mat, dryck, toalett och i Norrköping även möjlighet till enklare
tidsfördriv genom exempelvis bärbara DVD-spelare. Rastgård har erbjudits i den
utsträckning som beläggningen medgett.
När barnet blivit kvar flera timmar och särskilt senare på kvällen har vissa barn
själva uttryckt önskemål om att få sova i cell. I dessa fall har lösningen ofta varit
att barnet får sova i cell med dörren endast spärrad i första läget och med
personal i direkt anslutning. I ett mindre antal fall har barn placerats direkt i cell
på grund av kända våldsamma beteenden eller förekomst av flera målskamrater i
samma arrest, vilket gjort annan placering olämplig ur säkerhets- eller
utredningssynpunkt. Under vistelsen i arrest har regionen återkommande haft
kontakt med Kriminalvården för att så snart som möjligt kunna flytta barnen till
häkte.
–––

Polisregion Syd – arresten Malmö
I Malmö har totalt 140 frihetsberövade barn förts till Rättscentrum under
tidsperioden. Av dessa har 72 barn vid något tillfälle varit inlåsta i cell. I 70 av
dessa fall har placeringen i cell skett på grund av nattvila. Barnen har då varit
frihetsberövade under nattetid och bedömningen har varit att det för barnets bästa
varit lämpligast att sova i en cell med säng, sängkläder, egen toalett och
avskildhet, förutsatt att barnet inte själv önskat något annat. Tillsynsfrekvensen
har i dessa fall alltid höjts jämfört med vuxna frihetsberövade. I två fall har
inlåsning i cell skett med anledning av att barnet uppträtt så våldsamt att detta
krävts av säkerhetsskäl.
                                                                         Dnr 9554-2025        Sid 5 (9)




      I 68 fall har barnen helt förvarats utanför arrestzonen, med ständig tillsyn av
      arrest- eller polispersonal, och aldrig satts in i cell. Dagtid används i regel en
      särskild utredningszon med förhörsrum som är uppbyggda enligt nationell
      standard. Barnet vistas där tillsammans med personal, erbjuds samtal, viss
      förströelse såsom böcker och tidningar, samt isoleringsbrytande åtgärder. Som
      andra frihetsberövade erbjuds barn rastgårdsvistelse, men med särskild hänsyn
      till behovet av avskildhet från vuxna intagna. Barn som placeras i cell för
      nattvila placeras så långt bort som möjligt från övriga intagna och intaget. […]
      I 93 fall har barnen överförts till häkte under det första dygnet eller under
      nästföljande dygn. Stationsbefälen gör i varje enskilt ärende en prövning av
      barnets bästa. Barnet tillfrågas om sin situation, och tjänstgörande sjuksköterska
      tillfrågas om vårdbehov. Möjligheten till extern placering på Kriminalvården
      undersöks direkt. Om häktet inte omedelbart kan ta emot barnet används
      utredningszonen. Placering i cell av andra skäl än nattvila kan bli aktuell vid
      extremt våldsamt uppträdande, men prövas fortlöpande.
      –––
Polismyndigheten redogjorde för upplysningar från Noa och rättslig reglering
samt redovisade följande bedömning.

      Bedömning av de berörda arresternas tillämpning av 6 a § LUL

      Övergripande iakttagelser
      Av underlagen framgår att lagstiftningens krav på ”absolut nödvändigt” är känt i
      verksamheten. Stationsbefälen använder i regel de nationella beslutsstöden för
      prövning av barnets bästa och det finns rutiner för att undersöka alternativa
      placeringar innan en cellplacering aktualiseras. När undantagsbestämmelsen
      tillämpas motiveras detta vanligtvis med specifika omständigheter, såsom akuta
      säkerhetsrisker eller brist på sängplatser vid nattvila.

      Situationer där arrestcell används
      Placering i arrestcell förekommer framför allt vid nattvila, när alternativa
      utrymmen saknar säng eller möjlighet till avskild sömn. Arrestcell används även
      vid våldsamt eller riskfyllt beteende hos barnet, vid resursbrist som gör att
      bevakning i förhörsrum inte bedöms möjlig eller när det saknas särskilda
      barnutrymmen och det bedöms svårt att skydda barnet från den övriga
      arrestmiljön på annat sätt.
      Polismyndigheten bedömer att en del av dessa situationer, i vart fall vid akut
      riskbeteende och svårförutsedda händelser, ligger inom ramen för vad
      lagstiftaren avsett med begreppet ”absolut nödvändigt”. När placering i arrestcell
      i sådana fall sker under kort tid, med förstärkta isoleringsbrytande åtgärder, tät
      tillsyn och kontinuerlig prövning av alternativa lösningar kan tillämpningen
      anses förenlig med 6 a § LUL.

      Risker i nuvarande tillämpning
      Det finns samtidigt en risk att nattlig placering i arrestcell, särskilt på orter där
      det saknas barnanpassade sovutrymmen, används som en återkommande
      standardlösning. Enligt JO finns det inte stöd i lagstiftningen för att beakta ett
      önskemål från ett frihetsberövat barn att få sitta i en cell vid tillämpningen av
      6 a § LUL (JO [dnr] O 27-2021 s. 9). Placeringen behöver alltid föregås av en
      konkret prövning av barnets bästa i det enskilda fallet och av dokumenterade
      ansträngningar att finna ett alternativ. Att regelmässigt placera barn som behöver
      vila i arrestcell ligger inte i linje med förarbetsuttalandena i prop. 2019/20:129.
      Detsamma gäller situationer där bemannings- eller lokalbrist i praktiken blir det
      avgörande skälet för cellplacering.
                                                                     Dnr 9554-2025     Sid 6 (9)




Regionala skillnader och strukturella förutsättningar
Utredningen visar att de praktiska förutsättningarna för att fullt ut tillämpa
lagstiftningen skiljer sig åt mellan polisregionerna. I Sundsvall, Umeå och
Karlstad är cellplaceringar sällsynta undantag. I övriga arrester pågår ett arbete
för att hitta alternativ till cellplaceringar, men i flera arrester – exempelvis
Västerås, Södertälje och Malmö – placeras en betydande andel barn fortfarande i
arrestcell under delar av vistelsen.
I polisregion Nord och Bergslagen framstår tillämpningen av 6 a § LUL som
förenlig med lagstiftarens intentioner. I stora delar av polisregion Mitt,
Stockholm, Öst och Väst finns en utveckling mot ökad placering i andra lokaler
än arrestceller, men det är angeläget att fortsatt begränsa användningen av
cellplacering och förvaring i andra utrymmen i arrestmiljön, särskilt när det
gäller anhållna barn. I polisregion Syd har steg tagits genom särskilda rutiner och
en regional strategi, men andelen barn som under någon del av vistelsen är
placerade i arrestcell är fortfarande relativt hög. Det sistnämnda gäller även
polisregion Mitt och arresten Norrköping i polisregion Öst.
Av utredningen framgår vidare att de alternativa förvarsutrymmena i Solna,
Södertälje, Norrköping och delvis i Vänersborg ligger i arrestmiljön, vilket inte
ger goda förutsättningar för en tillämpning som fullt ut ligger i linje med syftet
med 6 a § LUL.
De skillnader som framträder tycks i huvudsak vara en konsekvens av varierande
lokala och strukturella förutsättningar snarare än skilda tolkningar av
lagstiftningen. I de verksamheter där cellplaceringar framgångsrikt minimerats
finns i regel tillgång till anpassade barnrum utanför arrestmiljön eller till snabb
överföring till häkte. I motsats därtill präglas de arrester som uppvisar en högre
frekvens av cellplaceringar ofta av avsaknad av ändamålsenliga sov- och
vistelseutrymmen, vilket i kombination med begränsade personalresurser för
bevakning i andra lokaler leder till att arrestcellen i praktiken blir det enda
tillgängliga alternativet för att garantera säkerhet och nattvila.

Samlad bedömning
Sammantaget leder dessa iakttagelser till slutsatsen att lagstiftningens krav på
”absolut nödvändighet” kan antas vara känt inom organisationen, men att de
praktiska förutsättningarna begränsar möjligheten att fullt ut efterleva
undantagsbestämmelsen i 6 a § LUL. De brister och den variation i tillämpning
som framträder i underlagen tycks därmed främst vara en konsekvens av lokal-
och bemanningsmässiga hinder snarare än bristande kännedom om gällande rätt.
Polismyndighetens sammantagna bedömning är att det fortfarande finns
förbättringsområden i flera arrester, framför allt där lokal- och
bemanningssituationen ännu inte är anpassad till barnets behov, samt att det
finns ett behov av att säkerställa en mer enhetlig tillämpning över hela landet.

Polismyndighetens centrala arbete och fortsatta åtgärder för att uppfylla syftet med
6 a § LUL
Av Noas och polisregionernas underlag framgår att Polismyndighetens arbete
med att omsätta 6 a § LUL i praktiken i huvudsak bedrivs längs några
gemensamma spår. Myndigheten har tagit fram nationella stöddokument,
framför allt handboken för arrestverksamheten (PM 2017:63) och beslutsstödet
”Prövningen av barnets bästa vid placering av frihetsberövade barn”.
Enligt Noa är handboken under revidering och de delar som rör frihetsberövade
barn ska förtydligas och utökas vad gäller ansvar och praktisk hantering, med
sikte på att en ny version ska vara klar under första halvåret 2026. Beslutsstödet
kompletteras av särskilda funktioner i DAF [Polismyndighetens digitala
arrestförteckning, JO:s anm.] och stödmaterial på intranätet för stationsbefäl och
förundersökningsledare.
                                                                        Dnr 9554-2025        Sid 7 (9)




      Tillsammans med Kriminalvården finns en myndighetsgemensam rutin som
      reglerar när och hur anhållna barn kan överföras till häkte när Polismyndigheten
      saknar lämpliga förvaringsmöjligheter. Rutinen tydliggör ansvarsfördelning,
      informationsöverföring, sjukvård, transporter och frisläppande. Noa har
      därutöver redovisat att det sedan våren 2025 finns en muntlig överenskommelse
      mellan myndigheterna om att anhållna barn ska kunna tas emot i häkte om
      beläggningsläget medger detta och att denna ordning tillämpas i stor omfattning,
      även om den är känslig för häktenas kapacitet.
      Vidare har Polismyndigheten startat ett nationellt arbete med säkra lokaler för
      frihetsberövade barn. Av Noas underlag framgår att målsättningen är att varje
      polisregion ska ha minst en sådan lokal som också ska kunna användas över
      regiongränserna, och att de första lokalerna beräknas stå klara i Malmö och
      Kungsbacka under 2026. Lokalerna ska vara avskilda från arrestverksamhet för
      vuxna och inrymma både förvaringsrum och utrymmen för isoleringsbrytande
      åtgärder, aktiviteter och utevistelse samt bemannas med särskilt utbildade
      arrestantvakter.
      Regionernas yttranden, särskilt från Nord, Öst och Syd, pekar samtidigt på ett
      behov av nationell inriktning och vägledning när det gäller lokalstandard och
      barnanpassade förvaringsutrymmen samt fortsatt utvecklad samverkan med
      Kriminalvården.
      Polismyndigheten bedömer att den pågående revideringen av arresthandboken,
      användningen av beslutsstöden och DAF, den myndighetsgemensamma rutinen
      med Kriminalvården samt genomförandet av säkra lokaler för barn utgör centrala
      verktyg för att minska behovet av att placera barn i arrestceller och för att stärka
      en mer enhetlig tillämpning av 6 a § LUL i linje med lagstiftarens intentioner.

## Avslutande synpunkter

För Polismyndigheten är det en självklar utgångspunkt att barn endast får hållas i
      förvar i polisarrest när det är absolut nödvändigt och att lagstiftarens intentioner
      ska få fullt genomslag i den praktiska tillämpningen. De återstående
      utmaningarna är i första hand kopplade till lokaler, bemanning och möjligheten
      att använda häkte eller andra barnanpassade utrymmen. Myndigheten kommer
      därför att fortsatt prioritera arbetet med att minska barns vistelse i arrestmiljön,
      säkerställa ändamålsenliga förvarsutrymmen och stärka en mer enhetlig
      tillämpning av 6 a § LUL i hela landet.

Bedömning
Genom utredningen har det kommit fram att personalen vid de granskade
arrestverksamheterna har kännedom om kravet på absolut nödvändighet i 6 a §
LUL, att beslutsfattare i regel använder de beslutsstöd som finns för prövning
av barnets bästa och att det finns rutiner för att undersöka alternativa placeringar
innan en cellplacering aktualiseras. Detta är givetvis positivt.

Samtidigt visar utredningen att omkring 160 av de 500 gripna eller anhållna
barnen placerades i arrestcell i något skede under vistelsen. Det rör sig alltså om
nästan en tredjedel av fallen. Vad som enbart skulle komma i fråga
undantagsvis sker alltså regelbundet.

Enligt Polismyndigheten tillämpas placering i arrestcell framför allt vid nattvila,
och då när alternativa utrymmen saknar säng eller möjlighet till avskild sömn.
Detta görs dock i förhållandevis stor omfattning. Exempelvis i arresten Malmö
placerades cirka hälften av de frihetsberövade barnen i arrestcell för nattvilan.
                                                                    Dnr 9554-2025      Sid 8 (9)




Jag kan inte se att det är förenligt med lagstiftarens intentioner. Vidare
förekommer det att barn förvaras i en cell när barnen själva uttryckt önskemål
om det. Arresterna i bl.a. Eskilstuna och Norrköping har förklarat att de gör på
det sättet. Som jag påtalat tidigare finns det inte stöd i 6 a § LUL för att beakta
ett önskemål från ett frihetsberövat barn att få sitta i en cell (se dnr O 27-2021).

Polismyndigheten har även lyft fram resursbrist och avsaknad av särskilda
barnutrymmen som skäl till att barn placeras i arrestcell. Vid de arrester jag
inspekterat har detta varit den huvudsakliga förklaringen, inte endast till att barn
placeras i en cell utan också till att barn hålls i arrestmiljön överhuvudtaget.
Min samlade bild är att flera arrestverksamheter inte har förutsättningar att ta
emot gripna eller anhållna barn i enlighet med lagens krav och att detta framför
allt beror på bemannings- och lokalsituationen. Det är mycket bekymmersamt.

Efter mina tidigare inspektioner av Polismyndighetens arrestverksamhet kan jag
se en viss utveckling i riktning mot att gripna och anhållna barn i högre grad
placeras i andra utrymmen än arrestceller. Det framgår dock att de alternativa
förvaringsutrymmena ofta är i arrestmiljön, vilket alltså inte ligger i linje med
vad som föreskrivs i 6 a § LUL.

I likhet med vad jag tidigare konstaterat visar även denna granskning att det
föreligger tydliga skillnader mellan polisregionerna i hur gripna eller anhållna
barn hålls frihetsberövade. Som exempel kan nämnas arresterna i Sundsvall och
Umeå där inga barn hölls i förvar i arrest. Barnen placerades i stället i häkte
eller i särskilda barnrum utanför arrestmiljön. Det kan jämföras med exempelvis
arresten i Västerås, där en så stor andel som 36 av 41 gripna eller anhållna barn
placerades i arrestcell under den period som granskningen avsett. Detta är
givetvis helt oacceptabelt.

Polismyndigheten har redogjort för ett antal åtgärder som vidtagits och som
kommer att vidtas för att hantera barn som är gripna eller anhållna. Trots att en
viss förbättring har skett visar min granskning att stora ansträngningar behöver
göras. Tilldelningen av resurser för arrestverksamheten synes vara av avgörande
betydelse. Jag har också noterat att flera polisregioner pekat på ett behov av
nationell inriktning och vägledning av bl.a. lokalstandard och barnanpassade
förvaringsutrymmen.

Det är mycket angeläget att Polismyndigheten med kraft fortsätter det påbörjade
arbetet med att begränsa användning av arrestcell och placering av barn i andra
utrymmen i arrestmiljön. Myndigheten behöver säkerställa att lagens krav möts
i samtliga arrestverksamheter. Mot bakgrund av det som kommit fram skickar
jag en kopia av beslutet för kännedom till regeringen.

Ärendet avslutas.
                                                                  Dnr 9554-2025   Sid 9 (9)




Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Anna Sundström har föredragit ärendet och byråchefen Nils
Västberg har deltagit i beredningen.
