# Kritik mot en överförmyndare för brister i tillsynen över ett godmanskap

JO 2004-09-30 dnr 957-2003

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2004-09-30         957-2003               1 (4)
Justitieombudsmannen
Anna-Karin Lundin




                        Kritik mot en överförmyndare för brister i tillsynen över ett godmanskap

                        Anmälan m.m.
                        Den 16 november 2000 anordnades godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken
                        för AA Till god man förordnades hennes dotter BB.

                        CC, som är son till AA, klagade på Överförmyndarens i Färgelanda kommun
                        tillsyn över godmanskapet. CC anförde bl.a. att den gode mannen hade fått köpa
                        AA:s fastighet utan att han hade tillfrågats och utan att fastigheten hade värderats
                        eller bjudits ut på marknaden. CC yrkade vidare skadestånd.

## Utredning

Överförmyndarens akt begärdes in. Vid granskningen av de handlingar som enligt
                        överförmyndaren utgjorde kopior av den begärda akten gjordes den 21 maj 2003
                        bl.a. följande iakttagelser.

                        Fastighetsförsäljning
                        Enligt ett köpekontrakt undertecknat den 13 november 2002 köpte den gode
                        mannen en fastighet av AA för 430 000 kr. Kontraktet hade undertecknats med
                        AA:s namn (säljare) och BB:s namn (köpare). En handling med överskriften
                        ”likvidavräkning” hade undertecknats på samma sätt.

                        Av akten framgick inte om den gode mannen hade inhämtat överförmyndarens
                        samtycke till att sälja AA:s fastighet och inte heller vilket underlag
                        överförmyndaren hade haft för sin bedömning. Vidare saknades det i akten uppgift
                        om varför CC inte hade beretts tillfälle att yttra sig. Inte heller framgick det om
                        fastigheten på något sätt hade värderats eller om överförmyndaren annars hade
                        särskilda kunskaper som gjorde det möjligt att bedöma om priset var skäligt utifrån
                        AA:s intressen.

                        Det hade inte förekommit någon för försäljningen särskilt förordnad god man.

                        Granskning av årsräkning
                        Trots att fastigheten såldes i november 2002 fanns den inte upptagen som en
                        tillgång i den årsräkning som inkom den 21 februari 2002. Däremot fanns




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                        Dnr 957-2003    Sid 2 (4)




fastighetsskatt upptagen som en utgift under den aktuella perioden. Årsräkningen
hade godkänts av överförmyndaren utan anmärkning.

Granskningen av överförmyndarens handlingar föranledde mig också att på eget
initiativ ta upp ett ärende mot överförmyndaren om hanteringen av en begäran från
CC om att få ta del av handlingar, dnr 2338-2003. Även i det ärendet fattas beslut i
dag.

Överförmyndaren anmodades att yttra sig bl.a. över de omständigheter rörande
fastighetsförsäljningen som inte framgick av akten, över det förhållandet att någon
god man inte hade förordnats vid fastighetsförsäljningen och över att den
årsräkning som inkom den 21 februari 2002 hade godkänts utan anmärkning, trots
att fastigheten inte fanns med som en tillgång.

I remissvaret anförde överförmyndaren DD bl.a. följande.

Angående fastighetsförsäljningen vill jag anföra följande.
      Den gode mannen BB inhämtade och fick samtycke till försäljning av fastigheten
      från mig. Jag grundade mitt samtycke till försäljningen på att AA:s ekonomiska
      situation skulle bli betydligt bättre.
      –––
      En värdering av fastigheten gjordes på mitt initiativ av EE på Fölen
      redovisningsfirma. Fastigheten värderades till ca 425 000 kr. Den gode mannen hade
      också syfte att låta huset stå till AA:s förfogande för att hon ibland ska kunna
      komma ”hem”. Jag såg därför inte någon anledning till att utse en särskild god man i
      samband med fastighetsförsäljningen eftersom fastigheten skulle stanna kvar i
      familjen och att 430 000 kr är ett gott pris för fastigheten på en liten ort som denna
      samt att försäljningen grundade sig på att AA:s ekonomiska situation skulle
      förbättras. Något yttrande angående försäljningen inhämtades tyvärr inte från CC.
      Min bedömning var dock att detta skulle orsaka en betydande tidsförlust.
      –––
Angående granskningen av årsräkning vill jag anföra följande;

      Den omständigheten att fastigheten inte var upptagen som en tillgång i årsräkningen
      är ett förbiseende från min sida. En ny blankett användes och utformningen av
      blanketten gjorde att detta misstag gjordes. Då fastighetens värde inte påverkade
      själva utfallet av årsräkningen glömde jag bort att påpeka felet för den gode mannen.
CC kommenterade remissvaret.

Sedan överförmyndarens akt i original hade begärts in noterades att bl.a. köpebrev
och likvidavräkning, som överförmyndaren tidigare hade översänt i kopia, inte
hade tillförts akten. I en förnyad remiss anmodades överförmyndaren att yttra sig
över varför dessa handlingar inte fanns i akten. I remissvaret uppgav DD bl.a. att
dessa handlingar, liksom kvitton m.m, förvarades av den gode mannen.

Jag har därefter fått veta att DD numera har avgått från sitt uppdrag som
överförmyndare.
                                                                     Dnr 957-2003   Sid 3 (4)




Bedömning
Av 14 kap. 11 § första stycket 3 föräldrabalken (FB) framgår att en god man får
överlåta huvudmannens fasta egendom endast med överförmyndarens samtycke.
Enligt tredje stycket i samma paragraf får samtycke lämnas endast om överlåtelsen
är lämplig med hänsyn till egendomens natur samt huvudmannens behov och
samlade tillgångar.

Som ett underlag för överförmyndarens beslut i en sådan tillståndsfråga bör i
allmänhet finnas bl.a. utredning om fastighetens värde i form av ett
värderingsutlåtande utfärdat av en sakkunnig och opartisk person.
Överförmyndaren skall ha ett sådant beslutsunderlag att han eller hon kan se till att
priset inte understiger fastighetens värde och att villkoren för betalning och i övrigt
för försäljningen är till huvudmannens fördel. Något generellt krav på att
fastigheten skall bjudas ut på den öppna marknaden föreligger inte. (Jfr bl.a. JO
2002/03 s. 403.)

I 17 § förmynderskapsförordningen (1995:379) regleras bl.a. vad som skall fogas
till och antecknas i överförmyndarens akt rörande ett visst godmanskap. Enligt
bestämmelsen skall samtliga handlingar som har getts in till överförmyndaren
avseende godmanskapet bevaras och sammanföras i en akt. Till akten skall
dessutom fogas kopior av skrivelser i ärendet samt anteckningar om sådana beslut
och åtgärder av överförmyndaren som inte framgår av någon annan handling eller
av registret.

Enligt vad överförmyndaren har uppgett i sitt remissvar hade visserligen den gode
mannen inhämtat överförmyndarens samtycke till försäljningen av AA:s fastighet
och fastigheten hade dessförinnan värderats. Varken överförmyndarens beslut i
tillståndsfrågan eller det underlag som låg till grund för beslutet finns emellertid
dokumenterat i överförmyndarens akt. Överförmyndaren har inte heller tillfört
akten kopia av köpekontraktet eller likvidavräkningen.

Jag är mycket kritisk till att överförmyndaren i akten inte alls har dokumenterat sitt
beslutsunderlag och beslut i tillståndsfrågan rörande försäljningen av AA:s
fastighet. Denna brist medför att det saknas möjlighet att bedöma om
överförmyndaren har haft nödvändigt underlag för att vid sitt ställningstagande
kunna ta hänsyn till huvudmannens intressen. Eftersom JO inte brukar uttala sig
om myndigheternas ställningstaganden i de sakfrågor som det ankommer på dem
att avgöra, uttalar jag mig däremot inte i frågan om överförmyndarens beslut att
lämna samtycke till försäljningen av AA:s fastighet är riktigt i sak.

I 16 kap. 9 § FB anges att överförmyndaren, före ett ställningstagande till om
samtycke skall lämnas till en förvaltningsåtgärd av större vikt, skall bereda bl.a.
huvudmannens närmaste släktingar tillfälle att yttra sig om det kan ske utan
avsevärd tidsförlust. Till ”förvaltningsåtgärd av större vikt” hör bl.a. överlåtelse av
fast egendom. I sitt remissvar har överförmyndaren förklarat att hon inte beredde
CC tillfälle att yttra sig över den tilltänkta fastighetsförsäljningen, eftersom hon
                                                                  Dnr 957-2003   Sid 4 (4)




bedömde att det skulle medföra en betydande tidsförlust. I utredningen har det inte
framkommit någon omständighet som utgör skäl för en sådan bedömning. Jag
anser därför att CC borde ha beretts tillfälle att yttra sig.

I en situation där huvudmannen och den gode mannen har motstridiga intressen
skall överförmyndaren enligt 11 kap. 2 § tredje stycket FB förordna en särskild god
man i den angelägenheten. Ett sådant förordnande skall meddelas om det begärs av
den gode mannen eller huvudmannen eller om det annars är lämpligt. Typiskt sett
föreligger sådana intressekonflikter t.ex. vid överlåtelser mellan huvudmannen och
den gode mannen. Överförmyndaren borde givetvis ha förordnat en god man att
företräda AA vid fastighetsförsäljningen.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det förekommit flera allvarliga brister i
överförmyndarens handläggning såvitt avser försäljningen av AA:s fastighet. Jag är
mycket kritisk till överförmyndarens bristfälliga tillsyn över godmanskapet i den
nu aktuella delen. Eftersom DD numera har avgått från sitt uppdrag som
överförmyndare, finner jag inte skäl att ytterligare kommentera saken.

När det slutligen gäller överförmyndarens granskning av årsräkningen för perioden
15 oktober 2000 till 31 december 2001 finner jag det anmärkningsvärt att hon inte
reflekterade över att den innehöll en utgiftspost avseende fastighetsskatt utan att
någon fastighet fanns upptagen som en tillgång.

JO är inte behörig att pröva frågor om skadestånd.
