# Allvarlig kritik mot ordföranden i Socialnämnden i Karlskoga kommun för att hon fattade ett beslut om omplacering av ett barn som vårdades med stöd av LVU

JO 2019-09-16 dnr 957-2018

Sid
                                                                        BESLUT                                         1 (7)
                                                                         Datum                  Dnr
                                                                         2019-09-16             957-2018
Justitieombudsmannen
Thomas Norling
                        Kritik




                        Allvarlig kritik mot ordföranden i Socialnämnden i Karlskoga
                        kommun för att hon fattade ett beslut om omplacering av ett
                        barn som vårdades med stöd av LVU


                          Beslutet i korthet: Ordföranden i en socialnämnd beslutade att omplacera ett barn
                          som vårdades med stöd av 2 § LVU från ett familjehem till ett jourhem trots att
                          nämnden en kort tid dessförinnan hade bestämt att barnet skulle vara placerat i
                          familjehemmet även fortsättningsvis.
                          Ordföranden i socialnämnden har rätt att fatta ett beslut om omplacering av ett barn
                          endast om nämndens beslut inte kan avvaktas (11 § tredje stycket LVU). Denna
                          beslutanderätt är dock avsedd att användas endast i akuta situationer, dvs. när ett
                          barn omedelbart måste flytta från det befintliga familjehemmet.
                          Enligt JO var det uppenbart att frågan om omplacering av barnet inte var akut när
                          ordföranden fattade omplaceringsbeslutet. Ordföranden borde därför ha avstått från
                          att själv besluta om att barnet skulle omplaceras. I stället skulle hon ha hänskjutit
                          saken till nämnden. JO riktar allvarlig kritik mot ordföranden för att hon fattade
                          beslutet om omplacering.

## Bakgrund

AA, som är född 2008, vårdas med stöd av 2 § lagen (1990:52) med särskilda
                        bestämmelser om vård av unga, LVU. Han placerades i december 2011 i
                        familjehemmet BB och CC.

                        Den 5 februari 2018 beslutade ordföranden i socialnämnden att omplacera AA
                        från familjehemmet till ett jourhem med stöd av 11 § tredje stycket LVU.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 8 februari 2018 klagade BB på
                        Socialnämnden i Karlskoga kommun. Hon ifrågasatte bl.a. om det fanns skäl för
                        ordföranden att fatta ett beslut om omplacering av AA eftersom nämnden en
                        kort tid dessförinnan hade bestämt att AA skulle vara placerad i familjehemmet
                        även fortsättningsvis.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                          Dnr 957-2018        Sid 2 (7)




Utredning
Inledningsvis begärde JO in vissa handlingar från socialtjänsten i Karlskoga
kommun. Därefter begärde JO att socialnämnden i kommunen skulle yttra sig
över det som BB hade anfört i sin anmälan till JO. Yttrandet skulle inriktas på
följande frågor:

1. Vad motiverade ordföranden att fatta sitt beslut den 5 februari 2018 att omplacera AA
när nämnden/utskottet redan fattat beslut i placeringsfrågan?

2. Grundade sig ordförandens beslut den 5 februari 2018 på några omständigheter som
tillkommit efter nämndens/utskottets tidigare ställningstaganden rörande var AA skulle
vara placerad?
3. Utgjorde i sådana fall dessa omständigheter skäl för att göra en annan bedömning än
den som nämnden/utskottet hade gjort tidigare?
4. Varför var beslutet så brådskande att nämndens prövning inte kunde avvaktas?
I remissvaret anförde socialnämnden bl.a. följande (bilaga här utelämnad):

       Den 8 januari 2018 fattade sociala utskottet beslut om att AA skulle vara fortsatt
       placerad i familjehemmet DD. Bakgrunden till ärendet på utskottet var ett förslag
       i en utredning från förvaltningen enligt 11 kap. l § socialtjänstlagen (2001:453)
       om att AA skulle omplaceras. Skälen för detta var att familjehemmet inte
       medverkat i att AA fick ha umgänge med sin biologförälder i enlighet med för
       placeringen gällande vårdplan under det senaste året samt att förvaltningens
       handläggare inte fått träffa AA sedan våren 2017.
       Utifrån en tidigare utredning om missförhållanden i familjehemmet som
       avslutades den 21 december 2016 var avtalet med familjehemmet därtill
       uppsagt vid tidpunkten för utskottets ovan angivna beslut.
       Beslutet från utskottet den 8 januari 2018 överklagades av AA:s vårdnadshavare,
       som menade att en omplacering borde ske. Med anledning av överklagandet från
       vårdnadshavaren så beslutade utskottet på sammanträde den 24 januari 2018 att
       anta ett yttrande i överklagningsärendet. I samband med antagandet av yttrandet
       vidhöll utskottet sin inställning i placeringsfrågan från den 8 januari 2018. Målet
       med vårdnadshavarens överklagande avskrevs emellertid senare då
       överklagandet återkallades. Förvaltningsrätten kom därför inte att ta ställning till
       överklagandet.
       Efter utskottets beslut skedde ett möte den 23 januari 2018 mellan
       socialförvaltningen och familjehemmet för att planera ärendet samt för att skriva
       avtal med familjehemmet. Familjehemmet var dock inte berett att skriva på
       avtalet, utan ville att en jurist skulle titta på avtalet för hemmets räkning.
       Socialförvaltningen försökte ändock att få till en planering avseende umgänge
       enligt gällande vårdplan mellan AA och hans mamma samt få till stånd att
       socialtjänstens handläggare skulle få träffa AA.
       Familjehemmet medverkade emellertid inte i något av ovanstående, varför
       frågan om placeringen kunde fortgå åter aktualiserades.
       Sammantaget bedömdes det av förvaltningen – oaktat utskottets beslut den
       8 januari 2017 [rätteligen den 8 januari 2018; JO:s anmärkning] och yttrandet
       den 23 januari [rätteligen den 24 januari 2018; JO:s anmärkning] – inte vara
       godtagbart med en fortsatt placering, utan att nämnden genom för barnet utsedd
       socialsekreterare gavs möjlighet till en uppföljning av placeringen i enlighet med
       de lagstadgade kraven i 6 kap. 7 a § socialtjänstlagen. Därvid ansågs det inte
       heller godtagbart att planerat umgänge i enlighet med fastställda planer för
       placeringen fortsatt inte skulle kunna följas och att umgänge åter skulle få ställas
       in (jfr bestämmelserna om vårdplan och genomförandeplan i 11 kap. 3 §
                                                                         Dnr 957-2018         Sid 3 (7)




      socialtjänstlagen och 5 kap. socialtjänstförordningen). Vidare ansågs det inte
      vara förenligt med gällande regelverk att placeringen även skulle fortgå utan
      avtal med familjehemmet (jfr 6 kap. 6 b § socialtjänstlagen). Bakgrunden i
      ärendet bedömdes göra det särskilt angeläget att i den aktuella situationen att det
      inte kunde fortsatt bedrivas vård utan bland annat ett avtal som reglerade
      familjehemmets åtaganden under placeringen.
      Som framgår av dokumentationen gällande placeringen har socialnämnden inte
      haft insyn i vården sedan våren 2017 då familjehemmet har nekat barnsamtal
      samt umgänge med modern. Inför sociala utskottets sammanträde och beslut den
      8 januari 2018 hade familjehemmet emellertid meddelat utskottets ledamöter att
      man skulle medverka i socialnämndens planering.
      Försök har för den skull gjorts under tiden såväl efter utskottssammanträdena
      (den 8 januari 2018 och den 24 januari 2018) som efter mötet med
      familjehemmet (den 23 januari 2018) att få till stånd en medverkan från
      familjehemmet för att kunna genomföra barnsamtal och umgänge med modern.
      Familjehemmet har emellertid – trots sina löften om motsatsen – inte medverkat
      till att något av detta kommit till stånd.
      Med anledning av ovanstående tog förvaltningen, enligt vedertagen
      beredningsordning, på nytt upp ärendet med socialnämndens ordförande.
      Bedömningen var att nämnden inte kunde fortsätta att under ytterligare tid
      bedriva en vård som nämnden inte hade insyn i och inte heller kunde följa upp.
      Samma gällde bristen på genomförandet av planerat umgänge, särskilt när det
      bedömdes saknas anledning till beslut om umgängesbegränsning, och det
      förhållandet att inget avtal kunnat tecknas med familjehemmet. Det tidigare
      avtalet hade som nämnts ovan upphört efter uppsägning.
      Ordföranden har i den uppkomna situationen givetvis haft alternativet att ta upp
      ärendet med nämnden. Ordföranden gjorde emellertid den bedömningen att
      beslut i ärendet inte kunde avvaktas till nästkommande nämndsammanträde. Ett
      beslut från nämnden hade, beroende på bland annat utskick och annan formalia,
      medfört att situationen hade fått bestå i åtminstone mer än ytterligare en månad. I
      praktiken hade detta inneburit att nämnden fortsatt hade fått acceptera att det
      hela hade fått fortgå i praktiken under hela första kvartalet 2018.
      Ordföranden gjorde för den skull bedömningen att nämndens nästa sammanträde
      inte kunde avvaktas. Ordföranden fattade beslut om att omplacera AA den
      5 februari 2018. De tillkommande fortsatta svårigheterna efter utskottets
      sammanträden att få till stånd barnsamtal, umgänge enligt vårdplan och avtal
      med utgjorde samtidigt skäl för ordförandens beslut. Den tid som bristerna redan
      förekommit var även det av betydelse för ordförandens sammantagna bedömning
      att nämndens beslut i ärendet inte kunde avvaktas.
      Avslutningsvis och i efterhand går givetvis inte bortse från att vid närmare
      eftertanke och konklusionen att socialnämnden och förvaltningen borde ha
      övervägt att agera i ärendet långt tidigare och givetvis inte borde ha accepterat att
      de konstaterade bristerna med bland annat bristen på uppföljning genom samtal
      med barnet fått fortgå sedan våren 2017. Förvaltningen har emellertid försökt få
      en lösning till stånd och sagt upp avtalet med familjehemmet när en lösning inte
      kunnat åstadkommas. Därtill har ärende om omplacering förts till utskottet och
      sedermera ordföranden när situationen bestått.
BB kommenterade remissvaret och gav in kompletterande handlingar i ärendet.
Även CC gav in en skrift med bilagor i ärendet.

Rättslig reglering
När ett barn vårdas med stöd av LVU bestämmer socialnämnden var den unge
ska vistas under vårdtiden (11 § första stycket LVU). Nämnden kan delegera till
ett s.k. utskott att besluta i sådana frågor. Det kan uppstå situationer då det inte
                                                                  Dnr 957-2018       Sid 4 (7)




är möjligt att vänta på att nämnden eller utskottet ska sammanträda och fatta
beslut om placering eller omplacering. Ordföranden i nämnden eller en ledamot
som nämnden har förordnat har därför rätt att fatta ett beslut om saken (11 §
tredje stycket LVU). Denna beslutanderätt är dock avsedd att användas endast i
akuta situationer, dvs. när ett barn omedelbart måste flytta från det befintliga
familjehemmet (se prop. 1981/82:8 s. 64 f.).

Bedömning
Inriktningen på min granskning
Socialnämndens ordförande beslutade den 5 februari 2018 att med stöd av 11 §
tredje stycket LVU omplacera AA från familjehemmet BB och CC till ett
jourhem.

JO är återhållsam med att uttala sig om de bedömningar som en myndighet har
gjort. Det finns inte skäl för mig att frångå den principen i det här fallet. Jag
uttalar mig därför inte om det i och för sig fanns skäl för att omplacera AA till
ett nytt familjehem. Min granskning är inriktad på frågan om det fanns
förutsättningar för socialnämndens ordförande att fatta beslut om omplacering
av AA. Granskningen rör både om saken var så brådskande att det inte gick att
avvakta att nämnden eller utskottet tog ställning till den och om det var lämpligt
att ordföranden i det nu aktuella fallet använde den beslutanderätt som 11 §
tredje stycket LVU ger henne i vissa fall.

Nämnden hade flera gånger prövat förslag om att AA skulle omplaceras
AA hade varit placerad hos BB och CC sedan december 2011. Under 2016 och
2017 tog nämnden vid flera tillfällen ställning till om AA skulle omplaceras.

Den 4 maj 2016 inledde socialnämnden en utredning om var AA skulle vara
placerad efter det att nämnden hade tagit emot en orosanmälan om
missförhållanden i familjehemmet. Utredningen avslutades den 4 september
2016. Nämnden beslutade att AA skulle förbli placerad i familjehemmet
eftersom det saknades grund för de påståenden som förts fram i orosanmälan.

Den 30 september 2016 inledde socialnämnden en ny utredning om var AA
skulle vara placerad. Utredningen motiverades av bl.a. att förvaltningen
bedömde att det fanns svårigheter i samarbetet med familjehemmet.
Utredningen avslutades den 30 januari 2017. Utredarna föreslog att AA skulle
omplaceras till ett nytt familjehem. Socialnämnden beslutade dock att AA inte
skulle flyttas från familjehemmet.

Den 15 september 2017 inledde socialnämnden återigen en utredning som
gällde frågan om omplacering av AA. Utredningen, som avslutades den
8 december 2017, innehöll ett förslag om att AA skulle omplaceras till ett nytt
familjehem.

Den 8 januari 2018 beslutade dock socialnämnden att AA skulle vara placerad i
familjehemmet även fortsättningsvis. Ordföranden och en ledamot i
                                                                  Dnr 957-2018      Sid 5 (7)




socialnämnden ansåg att AA skulle omplaceras, och de reserverade sig därför
mot nämndens beslut.

AA:s vårdnadshavare överklagade nämndens beslut den 8 januari 2018 till
förvaltningsrätten. Med anledning av överklagandet prövade nämnden på nytt
frågan om placeringen av AA. Nämnden kom då fram till att det inte fanns skäl
för att ändra sitt tidigare beslut om att AA skulle vara placerad hos BB och CC
även fortsättningsvis.

Var saken brådskande?
Som framgår av bestämmelsen i 11 § tredje stycket LVU får ordföranden fatta
ett beslut om omplacering endast om nämndens beslut inte kan avvaktas. Som
jag redan har angett under rubriken Rättslig reglering är denna beslutanderätt
avsedd att användas endast i akuta situationer, dvs. när ett barn omedelbart
måste flytta från det befintliga familjehemmet (se prop. 1981/82:8 s. 64 f.). I
denna del kan jag hänvisa till bl.a. JO 2007/08 s. 343, dnr 1123-2006.

Med utgångspunkt i det som nämnden har angett i sitt remissvar är det
uppenbart att frågan om omplacering av AA inte var akut när ordföranden
fattade omplaceringsbeslutet. Ordföranden borde därför ha avstått från att själv
besluta om att AA skulle omplaceras. I stället borde hon ha hänskjutit saken till
nämnden.

Missbrukade nämndens ordförande behörigheten att fatta beslut om
omplacering?
Frågan om var AA skulle vara placerad hade utretts och prövats av
socialnämnden vid flera tillfällen. I den utredning som blev klar i december
2017 ansåg utredarna vid nämndens förvaltning att AA skulle placeras i ett nytt
familjehem därför att utredarna ansåg att nämnden saknade insyn i vården av
AA. Utredarna lyfte i sin utredning fram att familjehemmet sedan maj 2017 inte
hade medverkat till att samtal mellan AA och förvaltningens handläggare kom
till stånd. Det fanns därför inte möjlighet för förvaltningen att påverka och
planera vården av AA. Som skäl för att AA skulle omplaceras anförde utredarna
också att familjehemmet sedan våren 2017 inte hade medverkat till umgänge
mellan AA och hans biologiska mamma.

Socialnämnden gjorde dock en annan bedömning än den som utredarna vid
socialförvaltningen hade gjort. Nämnden beslutade således att AA skulle vara
placerad hos BB och CC även fortsättningsvis. Det är här viktigt att påminna
om att det är nämnden och inte tjänstemännen vid nämndens förvaltning som
har det övergripande ansvaret för LVU-vården och att det är nämnden som ska
bestämma om bl.a. var den unge ska vara placerad.

Med anledning av att AA:s vårdnadshavare överklagade socialnämndens beslut
tog nämnden den 24 januari 2018 på nytt ställning till frågan om omplacering
av AA. Nämnden kom då fram till att det överklagade beslutet inte skulle
ändras.
                                                                  Dnr 957-2018       Sid 6 (7)




Den 5 februari 2018, dvs. mindre än två veckor efter socialnämndens senaste
ställningstagande till frågan om omplacering, beslutade ordföranden i
socialnämnden att omplacera AA från familjehemmet till ett jourhem med stöd
av 11 § tredje stycket LVU.

Som jag redogjort för ovan har ordföranden i socialnämnden rätt att besluta om
omplacering av ett barn som vårdas med stöd av LVU. Eftersom ordföranden
fattade beslutet så kort tid efter att nämnden hade bestämt att AA skulle vara
placerad i familjehemmet även fortsättningsvis kan det åtminstone för en
utomstående verka som att hon fattade beslutet för att driva igenom sin egen
uppfattning som nämndens flertal inte hade delat. För att skapa närmare klarhet
i vad ordföranden beaktade när hon fattade sitt beslut har jag bett nämnden att
redovisa om det hade tillkommit några nya omständigheter efter nämndens
senaste beslut. Som svar på den frågan har socialnämnden i sitt remissvar
redogjort för skälen för ordförandens beslut. Jag konstaterar att de skäl som
redovisas i nämndens yttrande motsvarar de skäl som fördes fram i den
utredning som låg till grund för socialnämndens beslut den 8 januari 2018.
Utöver dessa skäl har socialnämnden i sitt remissvar fört fram att det inte fanns
ett familjehemsavtal mellan nämnden och familjehemmet som ett skäl för
ordförandens beslut om omplacering.

När det gäller avtalet mellan nämnden och familjehemmet är det riktigt att det
inte fanns ett avtal. Det avtal som tidigare hade funnits hade sagts upp från
nämndens sida i november 2016. Det verkar ha varit tjänstemän vid nämndens
förvaltning som sade upp avtalet. Uppsägningen hade samband med att
förvaltningen ansåg att placeringen skulle upphöra. När avtalet sades upp hade
det dock inte fattats något beslut i nämnden om att AA skulle omplaceras.
Varför avtalet då ändå sades upp framstår därför som märkligt. Förvaltningens
tjänstemän skulle givetvis ha avvaktat nämndens beslut innan avtalet sades upp.
Eftersom nämnden efter det att avtalet hade sagts upp kom fram till att AA inte
skulle omplaceras borde förvaltningen ha sett till att uppsägningen togs tillbaka
eller sett till att ett nytt avtal träffades med familjehemmet. Såvitt framgår av
journalanteckningarna verkar frågan om ett nytt avtal ha kommit upp först i
slutet av januari 2018. Familjehemmet fick då ta del av ett förslag till ett avtal
som de lämnade till sitt ombud som skulle gå igenom avtalet. Att det inte fanns
ett avtal mellan nämnden och familjehemmet var därför knappast något skäl
som motiverade ett beslut om omplacering. Inte heller i övrigt har nämnden
pekat på någon omständighet som hade tillkommit efter nämndens senaste
ställningstagande och som motiverade en ändring av placeringen.

Av utredningen i ärendet framgår alltså att ordförandens omplaceringsbeslut
inte grundade sig på några omständigheter som tillkommit efter socialnämndens
ställningstaganden i frågan den 8 och 24 januari 2018. Förhållandena kring AA
vid tiden för ordförandens beslut om omplacering förefaller alltså ha varit
desamma som vid tiden för socialnämndens senaste ställningstaganden.
                                                                   Dnr 957-2018       Sid 7 (7)




Genom sitt beslut har nämndens ordförande dessutom fattat ett beslut som gick
emot den ståndpunkt som nämndens majoritet hade intagit vid flera tidigare
tillfällen. Det beslut hon fattade låg i linje med den inställning som hon för egen
del hade haft när nämnden prövade frågan om omplacering. I praktiken innebar
hennes beslut alltså att hon underkände den bedömning som nämnden strax
innan hade gjort och som låg till grund för det beslut som den hade fattat.
Agerandet skulle därför kunna ses som ett missbruk av den behörighet som
bestämmelsen i 11 § tredje stycket LVU gav henne. Jag anser mig dock inte ha
underlag för att hävda att hon medvetet missbrukade sin behörighet även om det
ligger nära till hands att uppfatta det så med hänsyn till vad som kommit fram i
ärendet. Jag känner mig samtidigt inte övertygad om att ordföranden verkligen
hade AA:s bästa för ögonen när beslutet fattades. Jag drar därför den slutsatsen
att hennes handlande sannolikt grundade sig på att hon saknade tillräcklig
kunskap om i vilka situationer som ordföranden får fatta beslut om
omplacering. Även om ordföranden inte avsiktligt missbrukade sin behörighet
är agerandet allvarligt eftersom hon, utan att det hade tillkommit några nya
omständigheter, satte nämndens tidigare beslut ur spel. Det finns därför skäl att
rikta allvarlig kritik mot ordföranden för att hon fattade beslutet om
omplacering.

Avslutande synpunkt
Vad som är bäst för den unge ska vara avgörande vid alla beslut enligt LVU. Ett
beslut om omplacering av ett barn från ett familjehem kan innebära en stor
påfrestning för barnet. Ett sådant beslut måste därför föregås av en noggrann
avvägning av omständigheter som talar för respektive emot en omplacering. Om
en omplacering ska ske bör den planeras och barnet förberedas väl på en flytt
till ett nytt familjehem.

Jag har inledningsvis angett att jag inte går in på nämndens beslut i sak,
nämligen om det fanns skäl för att omplacera AA eller inte. Däremot noterar jag
att AA vid tiden för omplaceringsbeslutet hade bott i familjehemmet i drygt sex
år. Att omplacera AA från familjehemmet omedelbart under de aktuella
förhållandena leder till vissa frågetecken kring nämndens agerande. Det finns
dock situationer när det är bäst för barnet att en flytt sker mer eller mindre
omgående efter att nämnden har beslutat om att omplacera barnet. Hur nämnden
ska göra blir därför ofta beroende av en bedömning av omständigheterna i det
enskilda fallet. Mot bakgrund av det som jag har sagt om inriktningen på min
tillsyn går jag inte in på den frågan här.

Övrigt
Det som har kommit fram i övrigt ger inte anledning till något uttalande från
min sida.

Ärendet avslutas.
