# Försäkringskassan kritiseras bl.a. för sitt agerande i samband med att myndigheten av misstag beslutat om sjukpenning under utredningstiden, för att ett beslut fattats innan kommuniceringstiden löpt ut m.m.

JO 2022-11-08 dnr 976-2020

[P]

## BESLUT

Datum                 Dnr                     Sid
                                                                          2022-11-08            976-2020              1 (20)
Justitieombudsmannen                                                                            och 2113-2021
Thomas Norling




                        Försäkringskassan kritiseras bl.a. för sitt agerande i samband med
                        att myndigheten av misstag beslutat om sjukpenning under
                        utredningstiden, för att ett beslut fattats innan kommuniceringstiden
                        löpt ut och för att ett ärende om sjukpenning avslutats utan beslut


                          Beslutet i korthet: Försäkringskassan hade i en kommuniceringsskrivelse av misstag
                          underrättat den enskilde om att sjukpenning skulle betalas ut t.o.m. beslutsdagen,
                          dvs. under den tid som utredningen pågick. Någon utbetalning gjordes emellertid inte
                          och efter några veckor beslutade myndigheten att inte bevilja sjukpenning under
                          utredningstiden. Med hänsyn till bl.a. att det vid tiden för kommuniceringen inte fanns
                          någon journalanteckning om att sjukpenning under utredningstiden inte skulle beviljas
                          finner JO att underrättelsen i kommuniceringsskrivelsen får anses utgöra ett beslut i
                          den frågan. Försäkringskassan har därför, trots att skrivningen hade tillkommit av
                          misstag, varit skyldig att verkställa beslutet och betala ut den sjukpenning som
                          beslutet avsåg. Om förutsättningarna för det hade varit uppfyllda hade Försäkrings-
                          kassan i stället kunnat ändra beslutet med stöd av reglerna om ändring av gynnande
                          beslut.
                          JO gör i beslutet vissa uttalanden om urvalet av det medicinska underlag som
                          Försäkringskassan lämnar över till den försäkringsmedicinska rådgivaren inför en
                          konsultation med honom eller henne. Vidare uttalar JO att det är Försäkringskassan
                          som ytterst har ansvaret för att avstämningsmöten äger rum när det finns en
                          rehabiliteringsplan och att det är särskilt angeläget att följa upp planen när det i
                          tidigare sjukpenningärenden bedömts oskäligt att bedöma den enskildes
                          arbetsförmåga mot normalt förekommande arbete.
                          Beslutet behandlar också frågan om hur en ansökan om hel sjukpenning ska hanteras
                          när Försäkringskassan redan har avslagit en ansökan om halv sjukpenning för
                          samma sjukdom och för samma tidsperiod. JO uttalar att det i en sådan situation
                          närmast är de allmänna förvaltningsdomstolarnas uppgift att klargöra om ansökan kan
                          prövas på nytt eller om den ska avvisas, men att det måste vara tydligt vilken
                          bedömning myndigheten har gjort och att ärendet som ansökan om hel ersättning gett
                          upphov till måste avslutas med ett beslut.

## Anmälan

AA och BB klagade på Försäkringskassans handläggning i vissa ärenden om
                        CC:s rätt till sjukpenning. De anförde bl.a. att Försäkringskassan inte verkställt




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:            08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                        Dnr 976-2020         Sid 2 (20)
                                                                        och 2113-2021




ett interimistiskt beslut om att bevilja sjukpenning under utredningstiden, att
myndigheten fattat beslut innan kommuniceringstiden löpt ut och att handlingar
skickats till den enskilde i stället för till dem som ombud. AA och BB uppgav
vidare att medicinsk utredning undanhållits den försäkringsmedicinska
rådgivaren, att Försäkringskassan brustit i sitt rehabiliteringsansvar och att
myndigheten avstått från att fatta beslut i ett ärende som rörde ansökan om
sjukpenning i större omfattning än vad som tidigare prövats och avslagits för
samma period.

Utredning
JO begärde att Försäkringskassan skulle yttra sig över anmälan till JO i fråga
om sjukpenning under utredningstiden, brister vid kommuniceringen av
utredningen och att kassan kommunicerat med den enskilde trots att hon hade
ombud.

Försäkringskassan anförde i sitt remissyttrande följande:

## Utredning

CC har varit helt sjukskriven från och med den 17 oktober 2016.
      –––
      Den 27 mars fattade en handläggare beslut om att bevilja sjukpenning enligt
      läkarintyg till och med den 31 december 2018 med motiveringen att det var
      oskäligt att göra bedömning av arbetsförmågans nedsättning mot normalt
      förekommande arbete.
      Den 28 mars beställde Försäkringskassan en teamutredning.
      CC genomförde utredningen den 30 april och den 2 maj.
      Den 16 maj kom underlag efter genomförd teamutredning till Försäkringskassan.
      Den 25 juni gjorde en handläggare bedömningen att arbetsförmågan inte var
      nedsatt med minst en fjärdedel mot normalt förekommande arbete utifrån det
      nytillkomna underlaget. Ett kommuniceringsbrev skrevs där bedömningen var att
      det inte fanns rätt till sjukpenning för perioden 25 juni 2018 till och med den 31
      december 2018. Kommuniceringsbrevet skickades den 28 juni.
      En handläggare uppmärksammade att det fanns ett beslut om sjukpenning till och
      med den 31 december 2018 och gjorde den 9 augusti ställningstagandet att inte
      gå vidare med övervägandet om att inte längre betala ut sjukpenning. Orsaken
      var att de nya underlag som tillförts ärendet efter teamutredningen inte bedömdes
      vara tillräckliga för att ändra det beslut om rätt till sjukpenning som fattades den
      27 mars 2018.
      Den 9 augusti ringde handläggaren till CC:s pappa för att informera om
      bedömningen men fick inget svar. Hen ringde upp på nytt dagen efter och gav
      information om att CC kommer att få sjukpenning året ut, precis så som tidigare
      meddelats. I samtalet förklarades att bedömningen inte förändrats men att
      Försäkringskassan inte kan ändra det beslut som redan fattats. Han fick
      information om att det är tveksamt att CC kommer att få sjukpenning efter
      årsskiftet.
      Den 27 december kom ett nytt läkarintyg in gällande fortsatt sjukskrivning för
      perioden l januari till och med 30 juni 2019.
      Den 14 januari gjorde en handläggare bedömning i journal om att
      arbetsförmågan inte var nedsatt mot normalt förekommande arbete. Ärendet
      lämnades för kvalitetssäkring.
                                                                  Dnr 976-2020        Sid 3 (20)
                                                                  och 2113-2021




Den 28 januari ersattes journalanteckningen av handläggaren med en ny
bedömning med tillägg av arbetsförmågans nedsättning mot ordinarie anpassade
arbetsuppgifter. Bedömningen var annars samma som tidigare. Ärendet
lämnades för kvalitetssäkring.
Den 29 januari kvalitetssäkrades ärendet av en specialist och kommunicerings-
brev skickades enligt journalanteckning ut enligt inkomna fullmakter samma
dag. I kommuniceringsbrevet stod en informationstext där det framgick att
sjukpenning kommer att betalas ut till dess att beslut fattats och att beslut
planerades till den 20 februari.
–––
Den 20 februari gjorde en handläggare ställningstagande i journal angående
möjligheten att bevilja sjukpenning interimistiskt under kommuniceringstid och
till dess beslut fattas. Bedömningen som gjordes var att det fanns skäl som talade
emot att betala ut sjukpenning i avvaktan på beslut eftersom information om att
rätten till sjukpenning var tveksam vid fortsatt sjukskrivning efter den 31
december 2018, hade lämnats redan vid telefonsamtal den 10 augusti 2018.
Den 21 februari skickade handläggaren ut beslut om att inte bevilja ytterligare
anstånd samt en ny kommunicering med 3 mars som sista svarsdag.
–––
Den l mars ringde en handläggare upp CC efter önskemål om kontakt. Hon hade
frågor om utbetalning av ersättning då det i första kommuniceringsbrevet stod att
hon ska få sjukpenning till dess att beslut fattades. Handläggaren meddelade att
det var en felskrivning. Handläggaren informerade henne om möjligheten att
begära skadestånd om hon ansåg att hon tagit ekonomisk skada av den felaktiga
informationen hon fått.
Hon fick också information om möjligheten att begära omprövning på beslutet
om att inte bevilja sjukpenning interimistiskt i avvaktan på beslut.
Den 4 mars skickades journalkopior ut till ombuden.
Den 14 mars ringde CC:s föräldrar och informerade om att de skulle på en
2 veckor lång arbetsresa till Asien från 21 mars och att de då inte kunde bemöta
eventuell ny kommunicering.
Den 18 mars ringde CC:s föräldrar upp handläggaren. De framförde att eventuell
kommunicering och beslut både skulle skickas till M. W. och hem till dem som
ombud.
Den 25 mars skickades en ny kommunicering till CC och till CC:s
fullmaktshavare. Sista svarsdag var den l april 2019. En handläggare ringde CC:s
mamma och informerade om utskickad handling. Hon begärde journal-
anteckningar från den l mars 2019, som skickades till henne samma dag.
Den 26 mars ringde CC:s mamma och frågade om de kunde få anstånd ifall
vården inte hade tid att skriva en komplettering, samt om tiden kunde förlängas
om det skulle ta lång tid innan brevet kommer fram. Handläggaren lovade att
återkomma med svar. CC ringde samma dag och önskade muntlig information
om innehållet i kommuniceringsbrevet. Hon fick övergripande information. Hon
önskade anstånd då svarstiden var kort. Handläggaren hänvisade till tidigare svar
om att återkomma. Handläggaren ringde CC och hennes mamma för att
återkoppla svar på frågan om anstånd men utan att få svar.
–––
Den 4 april fattades beslut om att inte bevilja sjukpenning för perioden l januari–
30 juni 2019. Beslutsbrevet skickades till ombud.
Den 5 april skapades ett ärende manuellt i Försäkringskassans
ärendehanteringssystem. Kompletterande handlingar som kom in till
Försäkringskassan den 3 april lades till i ärendet.
                                                                      Dnr 976-2020        Sid 4 (20)
                                                                      och 2113-2021




Den 5 april ringde en handläggare till CC och informerade om att underlagen
kommit in efter att beslut fattats och att de inte utgör grund för att ändra beslutet.
Information gavs om möjlighet att begära omprövning. Handläggaren
informerade om att underlagen kunde tas med vid en omprövning.
Den 9 april skickades journalanteckning från den 5 april 2019 till CC av en
försäkringsutredare efter att hon den 8 april begärt ut handlingen.
Den 23 augusti ringde CC:s pappa till enhetschef M.B. Han begär journalkopior
från den 5 augusti 2019 och framåt. Samma dag skickade enhetschefen begärda
handlingar till CC

Försäkringskassans slutsatser
Försäkringskassan har möjlighet att bevilja sjukpenning interimistiskt till dess att
ett slutligt beslut har fattats om det är aktuellt att kommunicera ett övervägande
om att inte bevilja sjukpenning utifrån ett förlängt anspråk på sjukpenning.
Sjukpenning beviljas dock inte i avvaktan på slutgiltigt beslut om det finns skäl
som talar emot ett sådant beslut. Om den försäkrade redan har informerats om
Försäkringskassans bedömning och getts möjlighet att yttra sig över denna och
det underlag som bedömningen gjorts utifrån, bör detta kunna utgöra skäl som
talar emot att lämna sjukpenning i avvaktan på slutligt beslut.
Ett interimistiskt beslut fattas genom en journalanteckning i ärendets journal.
Även ett ställningstagande till att inte bevilja sjukpenning interimistiskt ska
göras i journal. Ställningstagandet ska enligt processteg 4.1.3 göras i samband
med kommunicering, om det inte gjorts tidigare. Information om att
interimistiskt beslut har fattats kan lämnas till den försäkrade i
kommuniceringsbrevet.
Handläggaren har i detta fall inte följt det arbetssätt som framgår av processen
som beskriver att ställningstagande i journal ska ske innan kommuniceringsbrev
upprättas. Handläggaren tror sig minnas att avsikten aldrig var att bevilja
sjukpenning interimistiskt. Hen missade dock att journalföra detta
ställningstagande. Det faktum att någon utbetalning heller aldrig registrerades
utifrån det nytillkomna underlaget bör också kunna tala för att det var så det gick
till.
Ställningstagande till interimistiskt beslut gjordes istället först den 20 februari.
Trots att något beslut aldrig fattats om att betala ut ersättning fram till slutgiltigt
beslut innehöll kommuniceringsbrevet information om att ersättning kommer att
utgå. Försäkringskassan förstår att informationen kan misstolkas som ett beslut.
Hanteringen är olycklig och något som Försäkringskassan beklagar.
Det går inte heller att i efterhand förklara varför informationstexten om att
sjukpenning kommer utbetalas i avvaktan på beslut har tagits med i
kommuniceringsbrevet, trots att något sådant beslut aldrig fattats. I samband med
att specialist kvalitetssäkrar ett kommuniceringsbrev så ska återkoppling ske till
handläggaren i de fall ställningstagande till interimistiskt beslut saknas i journal.
Specialist ska också säkerställa att den information som beskrivs i kommunicer-
ingsbrevet är korrekt. Att handläggaren har använt ett mallbrev utan att i
tillräcklig omfattning säkerställa att informationen var relevant i det enskilda
ärendet kan vara en förklaring.
Även om hanteringen varit felaktig och skapat en felaktig förväntan hos den
enskilde är Försäkringskassans slutsats att bedömningen, om att inte betala ut
ersättning fram till beslut, varit korrekt. Detta eftersom CC redan under
sommaren 2018 fått information om bedömningen och därigenom måste anses
vara välinformerad. Det var däremot fel att skicka ut information om att
ersättning skulle utbetalas och detta ber Försäkringskassan om ursäkt för. Även
om Försäkringskassan gjort fel så förändrar det dock inte det faktum att det inte
fattats något beslut om sådan ersättning. De aktuella medarbetarna har vidtalats
                                                                           Dnr 976-2020        Sid 5 (20)
                                                                            och 2113-2021




      om vikten av att utföra sitt uppdrag på ett rättssäkert sätt och att säkerställa att
      den information som förmedlas i brev är korrekt.
      Försäkringskassans metodstöd beskriver att handläggaren ska vänta 4 dagar från
      sista svarsdag innan beslut fattas. Syftet med att avvakta ett par dagar efter utsatt
      datum innan beslut fattas är för att säkerställa att all information som kommit in
      till Försäkringskassan under svarstiden också kommer handläggaren tillhanda.
      Detta med anledning av att det sker en fördröjning vid inskanning av inkomna
      handlingar till dess att de syns i datasystemet.
      Sista svarsdag på kommuniceringsbrevet var satt till den l april. Beslut i ärendet
      fattades den 4 april vilket innebär att framtagen rutin inte efterföljts. Försäkrings-
      kassan kan konstatera att det är en brist i handläggningen av ärendet. Även om
      beslutet fattades före den dag som Försäkringskassans metodstöd beskriver, så
      har något egentligt fel inte skett eftersom handlingarna inte kom in till
      myndigheten förrän den 3 april. Det har dock inte heller lett till någon rättsförlust
      för CC eftersom de nya uppgifterna inte bedömdes föranleda någon annan
      bedömning vid en senare genomgång. Försäkringskassan anser dock att den
      korrekta hanteringen hade varit att vänta tiden ut för att då ta ställning till de
      handlingar som kommit in innan beslutet fattades.
      De handlingar som skickats ut under februari 2019 har enligt journalanteckning
      skickats till ombud. Handlingarna har skrivits ut och lagts i ett kuvert som sedan
      adresserats. Det är därför inte möjligt att i efterhand följa upp till vilken adress
      ett utskickat brev har sänts. Om Försäkringskassan har skrivit namnet på
      ombudet men adressen till CC på något av dessa brev så är det en hantering som
      självklart måste ursäktas. Berörda handläggare har uppmärksammats på vikten
      av att se till att rätt adress används. För att i efterhand kunna se vart ett brev
      skickats så har förtydligande också gjorts om att ombudets namn och adress ska
      anges i det brev som upprättas och skickas ut. Myndigheten arbetar också med
      att utveckla hanteringen av centrala utskick för att undvika felutskick och har
      nyligen tagit fram uppdaterade riktlinjer för detta.
      Det utskick som gjordes till CC i april 2019 var en journalnotering som hon själv
      ringt och begärt ut. Även om det finns en fullmakt i ett ärende så är det rimligt
      att en handling som begärts ut av parten själv också skickas ut till berörd part.
      Enhetschef M.B. uppger att orsaken till att fullmaktens giltighet inte
      kontrollerats innan hen skickade de begärda handlingarna i augusti 2019 var att
      flertal kontakter skett både med CC och fullmaktshavare. Hon var väl insatt i att
      båda föräldrarna hade fullmakt men eftersom CC själv hört av sig vid flera
      tillfällen till Försäkringskassan så gjorde hon ett antagande att begärda
      handlingarna därigenom också skulle skickas till henne och beklagar att hen gjort
      ett felaktigt antagande. Försäkringskassan beklagar särskilt att hon fått del av ett
      underlag från försäkringsmedicinsk rådgivare som påverkat henne negativt.
AA och BB kommenterade Försäkringskassans yttrande och utvecklade vad de
tidigare anfört om bl.a. att Försäkringskassan brustit i saklighet genom att
endast skicka vissa läkarutlåtanden till den försäkringsmedicinska rådgivaren.
De vidhöll även att Försäkringskassan brustit i sitt rehabiliteringsansvar och
angav bl.a. att handläggaren inte tagit någon kontakt med CC:s arbetsgivare
under två och ett halvt år.

JO begärde därefter i en förnyad remiss att Försäkringskassan även skulle yttra
sig över det som anförts om urvalet av handlingar som skickats till den
försäkringsmedicinska rådgivaren. Försäkringskassan uppmanades också att
yttra sig om myndighetens skyldigheter i fråga om samordning av
rehabiliteringsinsatser enligt socialförsäkringsbalken (SFB) samt om det som
anförts om att Försäkringskassan avstått från att fatta beslut i ett ärende som
                                                                          Dnr 976-2020         Sid 6 (20)
                                                                          och 2113-2021




rörde ansökan om sjukpenning i större omfattning än vad som tidigare prövats
och avslagits för samma period. Försäkringskassan yttrade i huvudsak följande
(exklusive bilagor):

## Relevanta regler och handläggningsrutiner

Konsultation med försäkringsmedicinsk rådgivare
      En försäkringsmedicinsk rådgivare (FMR) är Försäkringskassans expert i
      medicinska frågor i försäkringshandläggningen och kan ge stöd till handläggaren
      att förstå och analysera den medicinska informationen i ett försäkringsärende.
      FMR kan exempelvis ge stöd till handläggaren för att hen ska kunna värdera om
      underlagen styrker angivna aktivitetsbegränsningar eller för att handläggaren ska
      förstå hur aktivitetsbegränsningarna hänger samman med sjukdomen och de
      funktionsnedsättningar som anges.
      FMR ska inte bedöma arbetsförmågans nedsättning eller rätten till ersättning från
      sjukförsäkringen utan den bedömningen görs av handläggaren i ärendet utifrån
      det samlade beslutsunderlaget.
      Konsultation med FMR ska i första hand göras muntligt. Den kan ske enskilt
      eller i grupp. I underlaget för konsultationen noterar handläggaren de frågor som
      hen önskar få svar på samt anger de handlingar som hen bedömer är relevanta för
      FMR att ha som underlag för konsultationen eller i övrigt vill ha förklarade/
      förtydligade för att kunna handlägga ärendet vidare. [...]

      Utredning och samordning av rehabiliteringsåtgärder
      Försäkringskassan har ett uppdrag att klarlägga och vid behov ta initiativ till
      arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder. Åtgärderna ska syfta till att en person
      som drabbats av sjukdom ska få tillbaka sin arbetsförmåga och få förutsättningar
      att försörja sig själv genom förvärvsarbete.
      Försäkringskassan ska så snart som möjligt i samråd med den som är sjukskriven
      se till att behov av rehabiliteringsåtgärder klarläggs och att
      rehabiliteringsåtgärder vidtas för en effektiv rehabilitering.
      Rehabiliteringsåtgärderna ska planeras i samråd med den som är sjukskriven och
      utgå från individuella behov. Om personen medger det ska Försäkringskassan
      samverka i rehabiliteringen med arbetsgivare, sjukvård och andra relevanta
      myndigheter. [...]
      För att rehabiliteringsåtgärder ska vara aktuella måste arbetsförmågan vara nedsatt på
      grund av sjukdom. Detta eftersom åtgärderna syftar till att återfå en arbetsförmåga
      (29 kap. 2 § SFB). Om arbetsförmågan inte bedöms vara nedsatt är det därför inte
      aktuellt att gå vidare med några rehabiliteringsåtgärder.
      Sjukskrivningstidens längd styr mot vilken bedömningsgrund som nedsättningen
      av arbetsförmågan ska bedömas (27 kap. 46–49 §§ SFB). Under de första 90
      dagarna av sjukskrivningsperioden bedöms arbetsförmågans nedsättning mot
      ordinarie och tillfälliga arbetsuppgifter hos arbetsgivaren. Från dag 91 bedöms
      arbetsförmågan mot annat arbete som arbetsgivaren kan erbjuda efter
      omplacering. Efter 180 dagars sjukskrivning bedöms arbetsförmågan utöver arbete
      som arbetsgivaren kan erbjuda, även mot arbeten som är normalt förekommande på
      arbetsmarknaden. Denna bedömning kan skjutas upp om det är möjligt att göra
      undantag mot bakgrund av särskilda skäl eller för att det är oskäligt att göra denna
      bedömning.

      Handläggning av anspråk för samma tid som beslut redan fattats
      Försäkringskassan kan inte pröva en fråga på nytt om samma sakfråga redan prövats
      tidigare. En ansökan som gjorts för samma tid och samma sakfråga som tidigare
      prövats av myndigheten ska avvisas (113 kap. 7 och 19 § SFB).
                                                                        Dnr 976-2020        Sid 7 (20)
                                                                        och 2113-2021




Utredning

Konsultation med försäkringsmedicinsk rådgivare
Den 30 juli 2019 bokade handläggaren in en tid för en konsultation med FMR
gällande det medicinska underlag som kommit in till Försäkringskassan i
samband med en ny ansökan om sjukpenning från och med den l juli 2019.
Den l augusti informerade handläggaren ombudet om konsultationen varvid denne
önskade att ytterligare handlingar skulle lyftas vid konsultationstillfället. Dagen efter
ringde ombudet och frågade varför en FMR skulle konsulteras och informerades om
att det hade kommit in ett nytt underlag och att det var ett nytt ärende. Ombudet
framförde på nytt önskemål om att andra handlingar skulle lyftas med FMR.
Den 5 augusti genomfördes en muntlig konsultation med FMR och dagen efter gav
handläggaren information till ombuden om vilket underlag som lyfts med FMR.
Handläggaren uppgav att syftet var att få stöd i att tolka det medicinska
underlaget.
Den 18 oktober genomfördes ännu en muntlig konsultation med FMR efter att flera
underlag hade tillförts ärendet. Underlag för konsultationen var ett nytt läkarintyg
daterat den 4 oktober 2019, uppgifter från telefonsamtal med arbetsgivaren den
11 oktober 2019 och rehabiliteringsplanen.

Utredning och samordning av rehabiliteringsåtgärder
CC har varit sjukskriven från och med den 17 oktober 2016.
Den 30 november 2016 lämnade sjukskrivande läkare uppgifter avseende
prognos för återgång i arbete. Målsättningen var hel arbetsåtergång under 2018.
Den 29 december 2016 fick CC information från en handläggare via telefon om
hur rätten till sjukpenning bedömdes utifrån rehabiliteringskedjans tidsgränser. CC
informerade om sina egna tankar om planering av återgång i arbete på deltid.
Den 8 mars 2017 försökte handläggaren utan framgång nå arbetsgivaren. Efter ett
nytt försök den 31 mars bokade handläggaren in ett avstämningsmöte till den 18
april.
Mötet genomfördes enligt plan med CC, arbetsgivaren och handläggaren på
Försäkringskassan. Arbetsgivaren beskrev hur arbetet skulle anpassas och
handläggaren informerade om att bedömningen mot normalt förekommande
arbete skjutits upp utifrån undantaget oskäligt.
En plan för återgång i arbete togs fram. Målet var att återgång skulle ske under
2018 och att CC och arbetsgivaren skulle ha löpande uppföljning. Uppföljning
med Försäkringskassan skulle ske via telefon under hösten 2017. Eventuellt var ett
nytt avstämningsmöte aktuellt inför upptrappningen av arbetstiden vid årsskiftet.
Den 14 mars 2018 ringde CC till Försäkringskassan och informerade om att hon
provat att arbeta i högre omfattning men att det inte fungerat.
Den 28 mars beställde Försäkringskassan en utredning för att utreda prognos,
aktivitetsbegränsningar och funktionsnedsättningar eftersom CC då arbetat 25
procent under lång tid utan att arbetsförmågan förbättrats.
Den 16 maj kom underlaget från utredningen in till Försäkringskassan.
Den 25 juni bedömde handläggaren att utredningen inte gav stöd för att arbets-
förmågan var nedsatt på grund av sjukdom mot normalt förekommande arbete
och att undantaget oskäligt inte längre kunde användas för att skjuta upp
bedömningen av arbetsförmågan mot normalt förekommande arbete.

Handläggning av anspråk för samma tid som beslut redan fattats
Den 4 april 2019 fattades beslut om avslag på ansökan om halv sjukpenning för
perioden den l januari 2019 till och med den 30 juni 2019.
                                                                     Dnr 976-2020        Sid 8 (20)
                                                                     och 2113-2021




Den 30 april kom ett läkarintyg in gällande hel sjukskrivning för tiden den 30
april 2019 till och med den 30 juni 2019. Den 13 maj kom en ansökan in gällande
hel sjukpenning från och med den 30 april 2019.
Den 29 juli avslutades ärendet eftersom beslut fattats i omprövningsärendet för
samma period som ansökan omfattade.
Den 25 mars 2020 startades ett nytt ärende efter att det observerats att tidigare
ärendet avslutades felaktigt.

Försäkringskassans slutsatser

Konsultation med försäkringsmedicinsk rådgivare
Försäkringskassan bör kunna utgå från att det läkarintyg som bifogas ansökan ger en
heltäckande beskrivning av de omständigheter som ligger till grund för läkarens
bedömning av behovet av sjukskrivning. I det aktuella ärendet har handläggaren
valt att konsultera FMR för att få hjälp att tolka omfattningen av angivna
begränsningar samt hur dessa hänger samman med angiven diagnos.
Det finns ingen information om varför handläggaren valt att ta med just de
aktuella underlagen till konsultationerna. Det finns heller ingen uttalad rutin som
beskriver hur handlingar ska väljas ut eller något krav på att motivera hur urvalet
görs. En viktig grundsten i Försäkringskassans handläggning är dock att den ska vara
objektiv, saklig och opartisk. Utifrån den genomgång som har gjorts av ärendet
kan Försäkringskassan inte se något som tyder på att dessa grundläggande
förhållningssätt inte har följts eller att handlingar medvetet valts bort för att
åstadkomma ett visst resultat. Även om vissa handlingar inte visats för FMR så
har de använts som beslutsunderlag i handläggarens bedömning.
Det är dock olyckligt att Försäkringskassan inte lyckats att få CC att känna sig
trygg med att handläggningen utförts på ett sätt som uppfyller dessa förvaltnings-
rättsligt viktiga grunder. Det är något som Försäkringskassan verkligen beklagar.

Utredning och samordning av rehabiliteringsåtgärder
I ärendet har Försäkringskassan inte gjort någon utredning av arbetsgivarens möjlighet
att erbjuda omplacering till annat arbete när sjukskrivningen passerade dag 91
eftersom arbetsförmågan vid den tidpunkten ansågs vara nedsatt oavsett arbete.
Efter att avstämningsmötet genomförts togs en plan för återgång i arbete fram
utifrån de uppgifter som framkom vid mötet och den information som tidigare
lämnats av sjukskrivande läkare. Då hade sjukfallet pågått i 180 dagar och
handläggaren tydliggjorde att bedömningen mot normalt förekommande arbete skjutits
upp utifrån en undantagsregel med anledning av den plan för återgång i arbete som
tagits fram.
Efter att det kommit fram att det inte fungerade att utöka arbetstiden i de
anpassade arbetsuppgifterna och utredningen visat att arbetsförmågan inte längre
var nedsatt mot normalt förekommande arbete var det inte längre möjligt att
skjuta upp bedömningen utifrån det tidigare använda undantaget. Det var
därigenom inte möjligt att bevilja fortsatt sjukpenning eller att fortsätta samordna
några rehabiliteringsinsatser. Eftersom sjukskrivningen pågått över ett år fanns
inget behov av att utreda arbetsgivarens omplaceringsmöjlighet för att kunna fatta
beslut i ärendet, då uppgiften inte bedöms ha kunnat påverka bedömningen av
sjukpenningrätten.
Enligt planen som togs fram vid avstämningsmötet så skulle det ha genomförts en
uppföljning via telefon med Försäkringskassan under hösten 2017. Någon sådan
har enligt journaluppgifter aldrig genomförts. Det är inte tydligt av dokumenta-
tionen från mötet vem som var ansvarig för att ta initiativ till kontakten. Det
bedöms dock vara viktigt för alla inblandade parter att det finns en tydlig överens-
kommelse av hur återgången i arbete ska följas upp och vem som ansvarar för
vad. Förutom att få en tydlig bild över upptrappningen av återgången i arbete, så
bidrar en uppföljning till en ökad delaktighet hos den som är sjukskriven
                                                                          Dnr 976-2020        Sid 9 (20)
                                                                          och 2113-2021




      eftersom handläggaren då kan informera om hur resultatet kan påverka den
      fortsatta handläggningen. En uppföljning säkerställer också att eventuellt
      ytterligare eller förändrade rehabiliteringsbehov klarläggs och initieras så snart
      som möjligt.
      I aktuellt ärende borde en sådan uppföljning också ha varit av värde utifrån att
      bedömningen mot normalt förekommande arbete hade skjutits upp. Det är i dessa
      ärenden viktigt att löpande göra ställningstagande till om undantaget fortsatt är
      möjligt att tillämpa. Med utgångspunkt från detta perspektiv så borde
      Försäkringskassan ha tagit initiativ till en uppföljning i ärendet. Denna brist
      bedöms däremot inte ha påverkat utgången i ärendet.
      CC har dock en arbetsgivare med rehabiliteringsansvar. Arbetsgivaren planerade
      regelbundna uppföljningar, vilket enligt arbetsgivarens dokumentation också har
      genomförts. Försäkringskassans medverkan skulle troligtvis inte ha kunnat
      bidragit till att skapa andra förutsättningar hos arbetsgivaren. När CC kontaktade
      Försäkringskassan och informerade om att utökningen av arbetstiden inte
      fungerade, tog Försäkringskassan initiativ till ytterligare utredningsinsatser, vilka
      sedan låg till grund för Försäkringskassans ställningstagande om att arbets-
      förmågan inte bedömdes vara nedsatt mot normalt förekommande arbete.
      Försäkringskassans kan konstatera att det finns brister i dokumentationen från
      mötet och i den plan som togs fram. Berörda handläggare har vidtalats om vikten
      av dokumentation och uppföljning i syfte att driva ärendet framåt. För övrigt
      bedöms dock Försäkringskassan ha uppfyllt det utrednings- och samordnings-
      ansvar som åligger myndigheten.

      Handläggning av anspråk för samma tid som beslut redan fattats
      Försäkringskassan gjorde bedömningen att den nya ansökan för perioden den 30
      april till och med den 30 juni 2019 avsåg samma sakfråga som tidigare prövats.
      Det är samma sjukskrivningsdiagnos och symptombild som beskrevs i tidigare
      beslutsunderlag och perioden omfattas av tidigare beslutad period. Mot denna
      bakgrund gjordes bedömningen att ansökan inte kunde prövas förrän tidigare
      beslut vunnit laga kraft. Ett beslut om avvisning skulle fattas om tidigare beslut
      inte ändrades. Det som skett är dock att handläggaren lagt ärendet ad acta.
      Det har funnits viss oklarhet inom myndigheten om hur dessa ärenden ska
      hanteras men den korrekta handläggningen utifrån den vid tillfället rådande
      tillämpningen hade varit att fatta beslut om avvisning av ärendet efter att
      omprövningsenheten fattat beslut.
      I maj 2020 har Försäkringskassans vägledning (2001:7) Omprövning och över-
      klagande av Försäkringskassans beslut reviderats. I samband med det har ett
      förtydligande gjorts om att en ansökan i högre omfattning ska anses vara en ny
      sakfråga och att ansökan ska prövas till den del den inte tidigare prövats.
      Med anledning av denna justering och det faktum att ansökan ännu inte avgjorts
      så är det därför aktuellt att pröva ansökan i den omfattning som inte tidigare
      prövats.
      Bedömningen av sakfrågan som skedde i ärendet var korrekt utifrån den tolkning
      som fanns vid tillfället. Däremot var det självklart inte korrekt att avsluta ärendet
      utan att dokumentera eller meddela beslut. Den aktuella handläggaren har vidtalats
      och det utökade anspråket kommer att tas upp för prövning av myndigheten.
AA och BB kommenterade Försäkringskassans yttrande.

Den 8 mars 2021 anmälde AA och BB på nytt Försäkringskassan till JO och
framförde bl.a. att Försäkringskassan i ett omprövningsärende om CC:s rätt till
hel sjukpenning den 30 april–30 juni 2019 inte hade tagit in åberopad bevisning
från tidigare ärenden och inte heller hade bemött en begäran om anstånd innan
ärendet avslutades den 8 december 2020.
                                                                           Dnr 976-2020       Sid 10 (20)
                                                                           och 2113-2021




Ett nytt ärende lades upp hos JO (dnr 2113-2021) och Försäkringskassan
ombads att yttra sig över det som AA och BB anfört i sin anmälan den 8 mars
2021. Försäkringskassan anförde bl.a. följande:

## Utredning

Första prövningen:
      Den 2 september 2020 bedömde en handläggare rätten till sjukpenning för CC
      för perioden 30 april – 30 juni 2019. Handläggaren noterade i journalen att beslut
      sedan tidigare hade fattats samt omprövats för samma period utifrån ansökan om
      halv sjukpenning och att prövningen därför avsåg den omfattning som inte
      tidigare prövats. [...]
      Den 29 september beslöt Försäkringskassan att CC inte hade rätt till hel
      sjukpenning för perioden 30 april –30 juni 2019. [...]

      Omprövningen:
      Den 11 november kom en begäran om omprövning in från ombudet DD gällande
      beslut fattat den 29 september 2020. DD uppgav att de väntade på en dom från
      förvaltningsrätten varför det vore lämpligt att Försäkringskassan inväntade
      domen innan beslut fattas. [...]
      Den 8 december reserverades ärendet av en omprövare som enligt rutin förde
      över ursprungsakten till ärendet och påbörjade omprövningen. Omprövaren
      bedömde att det fanns tillräckliga underlag för att ta beslut, att inget tydde på att
      den enskilde skulle tillföra ytterligare handlingar samt att det inte fanns behov av
      kommunicering. Omprövaren fastställde prövningsramen till hel sjukpenning för
      perioden 30 april – 30 juni 2019. Beslut att inte ändra tidigare beslut skickades
      till DD samma dag.
      –––

## Försäkringskassans slutsatser

Försäkringskassan har sedan tidigare fattat beslut samt omprövat en ansökan om
      halv sjukpenning för den period som den nya ansökan omfattar. Eftersom frågan
      redan prövats två gånger är myndigheten förhindrad att pröva samma sakfråga på
      nytt (113 kap. 7 § 2 st SFB). Prövningen av den nya ansökan om hel ersättning
      har avgränsats till den del som inte tidigare prövats, det vill säga det utökade
      anspråket från halv till hel sjukpenning. Att prövningen bara omfattade den
      utökade andelen framgår av den journalanteckning som gjordes i ärendet den 2
      september 2020.
      Försäkringskassan har i kommunicerings- och beslutsbrev inte varit tillräckligt
      tydliga med att vi enbart prövat rätten till sjukpenning för den halva som inte
      tidigare prövats. Detta har lett till en otydlighet för den enskilde. Att förtydliga
      detta i ett beslutsbrev underlättar också avgränsningen av prövningsramen vid
      eventuell omprövning eller senare prövning i högre instans.
      Den 11 november kom begäran om omprövning in inom besvärstiden.
      Försäkringskassan uppmärksammade inte begäran om mer tid utan lämnade
      ärendet vidare för omprövning. Begäran om mer tid ska enligt processen för
      omprövning 2007:14 version 6.1 behandlas efter genomförd formell prövning
      innan bekräftelsebrev skickas.
      I omprövningsbeslutet från den 8 december har omprövaren beskrivit den
      enskildes önskemål om att invänta dom från förvaltningsrätten, i beslutet
      bedömdes att det inte fanns skäl bevilja längre tid. Försäkringskassan har i detta
      fall inte följt det arbetssätt som framgår av processen och övriga instruktioner.
      Enligt dessa ska Försäkringskassan i de fall anstånd önskas lämna ett slutdatum
      för när handlingar ska ha lämnats, normalt 14 dagar efter att anstånd begärdes,
      detta även om formellt anstånd inte beviljats.
                                                                          Dnr 976-2020        Sid 11 (20)
                                                                          och 2113-2021




      DD uppmärksammade i begäran om omprövning Försäkringskassan på att det
      fanns ytterligare information som skulle ligga till grund för beslutet. Det är
      omprövaren som ansvarar för att säkerställa att det finns ett tillräckligt besluts-
      underlag. Enligt gällande arbetssätt ska Försäkringskassan tillföra handlingar
      från ursprungsakten men det ingår även i prövningen att säkerställa att man
      fångar upp impulser som den enskilde eller annan har lämnat. Vid osäkerhet bör
      Försäkringskassan kontakta ombudet för att utreda vilka handlingar man vill att
      Försäkringskassan ska beakta vid omprövning.
      Försäkringskassan hade inte kontaktat ombudet, inte tillfört några handlingar
      eller i journal tydliggjort att något av de ärenden som låg hos förvaltningsrätten
      vid denna tidpunkt beaktats vid omprövning. Försäkringskassan har inte följt
      fastställt arbetssätt och det går därför inte att säkerställa att omprövningsbeslutet
      daterat den 8 december fattats på tillräckligt beslutsunderlag.
      Försäkringskassan tillförde samtliga handlingar från ursprungsbeslutets akt och
      gick igenom dessa. Det ärende som ombuden BB och AA hänvisar till i sin
      skrivelse rör en annan period som inte då var föremål för omprövning.
      Sett till normal hantering av ett omprövningsärende ser inte Försäkringskassan
      att något är avvikande i förhållande till när i tid omprövningsbeslutet fattades.
      Efter omprövningsbeslutet den 8 december har flera telefonkontakter med
      ombuden BB och AA ägt rum. Telefonsamtalen med ombuden har inte
      dokumenterats eftersom ärendet då var avslutat. Försäkringskassan såg heller
      inte att samtalen var av den art att de skulle ha inlett ett ärende om eventuell
      rättelse.
      Den 17 december kom DD in med synpunkter varefter Försäkringskassan
      inledde ett ärende för prövning av rättelse och ändring enligt 113 kapitlet 3 §
      SFB. Försäkringskassan borde i beslutet tydliggjort att enbart halv sjukpenning
      prövats och då den halva som inte prövats i domstol. Synpunkterna gällande
      detta borde alltså ha besvarats tydligare.
      Vid omprövningen av ett beslut ska Försäkringskassan fastställa prövnings-
      ramen. Vid en dagersättning består prövningsramen av aktuell förmån, period
      och omfattning. Försäkringskassan har i detta fall fastställt en felaktig
      prövningsram och prövat något som delvis redan prövats och omprövats tidigare.
      Vid omprövning har man inte noterat detta i journalen och inte heller vad som
      prövats i pågående ärenden i förvaltningsrätten. Försäkringskassan har således
      brustit i utredning och journalföring av prövningsramen som rätteligen skulle
      varit upp till hel sjukpenning för perioden 30 april – 30 juni 2019 med ett
      förtydligande om hur vi hanterar den del som ligger i domstol enligt 113 kapitlet
      7 § SFB och 39 § Förvaltningslagen.
AA och BB kommenterade yttrandet och vidhöll att beslutet den 8 december
2020 hade fattats på ofullständigt underlag.

Bedömning
Interimistiskt beslut om sjukpenning under utredningstiden
Försäkringskassan har enligt 112 kap. 2 a § socialförsäkringsbalken (SFB)
möjlighet att i anslutning till en tidigare period med sjukpenning intermistiskt
bevilja sjukpenning under tiden som en utredning om rätt till sjukpenning pågår
om det saknas skäl som talar emot det.

I samband med att Försäkringskassan utredde om CC hade rätt till fortsatt
sjukpenning efter den 31 december 2018 skickade myndigheten den 29 januari
2019 en skrivelse till henne i vilken det bl.a. angavs att Försäkringskassan
                                                                     Dnr 976-2020       Sid 12 (20)
                                                                      och 2113-2021




bedömde att hon inte hade rätt till sjukpenning men att beslut ännu inte hade
fattats. Dessutom angavs följande:

      Oavsett vilket beslut Försäkringskassan fattar kommer du att få sjukpenning
      under handläggningen till och med det datum som beslutet är klart. Vi planerar
      att fatta beslut den 20 februari.
Det gjordes dock inte någon utbetalning. Detta berodde enligt
Försäkringskassan på att det inte hade fattats något beslut om att bevilja
sjukpenning under utredningstiden och att skrivningen i utskicket till CC hade
tillkommit genom ett misstag. Den 20 februari 2019 fattade handläggaren i
ärendet ett beslut i journalen om att CC inte hade rätt till sjukpenning under
utredningstiden.

JO har tidigare i t.ex. JO 2012/13 s. 367 kritiserat Försäkringskassan för att
myndigheten skickat en felaktig beslutsunderrättelse om att en ansökan om
sjukersättning bifallits trots att myndigheten enligt en journalanteckning
beslutat om att avslå ansökan. JO kritiserade också myndigheten för att ett nytt
beslut om att avslå ansökan hade fattats när misstaget upptäcktes utan att
Försäkringskassan prövade om förutsättningarna för att ändra ett gynnande
beslut var uppfyllda.

I det aktuella fallet har Försäkringskassan på ett liknande sätt underrättat CC om
att hon skulle få en ersättning som myndigheten inte haft för avsikt att bevilja. I
det här fallet finns över huvud taget inte några journalanteckningar som visar
om några, och i så fall vilka, överväganden gjorts i fråga om sjukpenning under
utredningstiden. Avsaknaden av journalanteckningar betyder dock inte att ett
sådant beslut inte har fattats.

Varken socialförsäkringsbalken eller förvaltningslagen (2017:900), FL, ställer
upp några särskilda krav på hur beslut ska fattas eller meddelas. Myndigheten
kan således meddela ett beslut muntligt eller skriftligt. JO har tidigare uttalat att
en beslutshandling exempelvis kan bestå av ett protokoll som har justerats (se
t.ex. JO 1997/98 s. 375 och JO 2002/03 s. 306) eller av en journalanteckning
om anteckningen innehåller uppgifter om vad som beslutats (se JO 2012/13
s. 367). Beslutshandlingen kan även bestå av en underrättelse till den enskilde
om journalanteckningen bara anger att ett beslut har fattats men inte vad som
har beslutats (se t.ex. JO 2017/18 s. 322). Om underrättelsen är bärare av
beslutet meddelas beslutet i och med att underrättelsen expedieras (se t.ex. RÅ
2004 ref. 105).

Den underrättelse som skickades till CC den 29 januari 2019 var otvetydigt
formulerad som ett intermistiskt beslut med innebörden att sjukpenning
beviljades under den tid som utredningen pågick. Det fanns vid den här tiden
ingen anteckning i journalen som kunde vara ett beslut om att sjukpenning
under utredningstiden inte beviljades. Oavsett vilken avsikt Försäkringskassan
har haft måste underrättelsen den 29 januari 2019 anses vara ett beslut om att
bevilja CC sjukpenning under utredningstiden. Det saknar betydelse att beslutet
                                                                     Dnr 976-2020     Sid 13 (20)
                                                                      och 2113-2021




tillkommit genom ett misstag. Försäkringskassan har därför varit skyldig att
verkställa det gynnande beslutet eller, om försättningarna för det varit
uppfyllda, ändra beslutet med stöd av reglerna om ändring av gynnande beslut i
t.ex. 113 kap. 3 och 5 §§ SFB.

När Försäkringskassan den 20 februari 2019 bedömde att CC inte hade rätt till
sjukpenning under utredningstiden beaktades inte att myndigheten redan hade
underrättat CC om att hon hade rätt till sjukpenning under utredningstiden. Det
gjordes ingen bedömning av om förutsättningarna för ändring av gynnande
beslut enligt t.ex. 113 kap. 3 och 5 §§ SFB var uppfyllda. Försäkringskassan
förtjänar kritik för det slarv som ledde till den felaktiga underrättelsen och för
sitt agerande i samband med att felaktigheten upptäcktes.

Kommuniceringen inför beslutet den 4 april 2019
JO har tidigare påpekat att när en enskild har fått tillfälle att komplettera ett
ärende måste Försäkringskassan vänta tills hela kommuniceringstiden har gått
ut innan myndigheten fattar beslut (se t.ex. JO 2001/02 s. 347 och JO 2008/09
s. 357).

Innan Försäkringskassan fattade beslut om att avslå CC:s ansökan om
sjukpenning den 4 april 2019 hade Försäkringskassan kommunicerat
beslutsunderlaget och gett CC möjlighet att lämna kompletteringar. Den 21
februari beslutade handläggaren att inte bevilja ytterligare anstånd och gav CC
möjlighet att svara senast den 3 mars. Sedan CC kompletterat ärendet skickades
den 25 mars en ny kommuniceringsskrivelse, som hon fick möjlighet att svara
på senast den 1 april 2019. Både CC och hennes ombud BB ringde till
Försäkringskassan den 26 mars och begärde anstånd. Det går inte att utläsa av
Försäkringskassans journalanteckningar om den här begäran om anstånd
besvarades. Det AA och BB uppgett i anmälan till JO om att handläggaren
upplyste dem om att Försäkringskassan alltid avvaktar fyra dagar efter
kommuniceringstiden innan myndigheten fattar beslut har dock inte sagts emot.
Eftersom begäran om anstånd efter vad som framgår inte besvarades på något
annat sätt fanns det fog för att uppfatta upplysningen som att anstånd beviljades
t.o.m. den 5 april 2019. Med hänsyn till det och eftersom Försäkringskassan var
medveten om att CC hade för avsikt att lämna kompletteringar inom den tiden
borde myndigheten inte ha fattat beslut förrän efter den 5 april.
Försäkringskassan förtjänar kritik för hur begäran om anstånd hanterades och
för att ha avgjort ärendet utan att vänta tills den förlängda kommuniceringstiden
gått ut.

Handlingar har skickats till den enskilde och inte till hennes ombud
Den som är part i ett ärende får, enligt 14 § första stycket FL, som ombud eller
biträde anlita någon som är lämplig för uppdraget. Den som anlitar ombud ska
dock medverka personligen om myndigheten begär det.

JO har i flera tidigare beslut påpekat att i de fall den försäkrade har anlitat
ombud för att företräda honom eller henne hos Försäkringskassan ska
                                                                    Dnr 976-2020      Sid 14 (20)
                                                                    och 2113-2021




myndigheten sända handlingarna i ärendet, t.ex. kommuniceringsbrev och
beslut, till ombudet och inte till den försäkrade (se t.ex. JO:s två beslut den 17
januari 2020, dnr 5701-2018 och 6658-2018 samt JO:s beslut den 15 september
2021, dnr 1254-2020).

När den enskilde själv begär ut vissa handlingar hos Försäkringskassan är det
naturligt att handlingarna skickas till den som begärt ut dem om inte annat
anges. Av anmälan framgår att Försäkringskassan har skickat vissa handlingar
till CC och inte till hennes ombud AA och BB. Det framgår däremot inte av
vare sig anmälan eller utredningen i övrigt vilka handlingar det är som felaktigt
skulle ha skickats till CC i februari och april 2019. Med hänsyn till att det kan
utläsas av journalanteckningarna att CC själv varit i kontakt med
Försäkringskassan för att begära ut handlingar utan att tydligt ange att dessa
skulle skickas till någon annan finner jag inte tillräcklig anledning att kritisera
Försäkringskassan när det gäller utskicken vid den tiden. I fråga om de
handlingar som skickades till CC den 23 augusti 2019 framgår det av
journalanteckningarna att AA, som ombud för CC, hade begärt att få del av
vissa handlingar i ärendet men att dessa hade skickats till CC. Försäkrings-
kassan kan inte undgå kritik för det felaktiga utskicket.

Konsultation med försäkringsmedicinsk rådgivare
Som framgår av Försäkringskassans yttrande i ärendet är handläggaren inte
skyldig att konsultera en försäkringsmedicinsk rådgivare vid bedömningen av
en försäkrads nedsättning av arbetsförmågan, utan handläggaren avgör själv när
hon eller han behöver hjälp att förstå och tolka det medicinska underlaget. Vid
bedömningen av om sådan hjälp behövs i fråga om ett eller flera läkarintyg ska
handläggaren vara saklig.

AA och BB har gjort gällande att handläggaren genom att endast lämna vissa
utlåtanden till den försäkringsmedicinska rådgivaren när rådgivaren konsulterats
inte möjliggjort en fullgod bedömning av CC:s sjukdomsbesvär. De anser att
utlåtanden som varit till CC:s fördel undanhållits från den
försäkringsmedicinska rådgivaren.

Försäkringskassan har i sitt remissyttrande bl.a. invänt att ett läkarintyg som
lämnas in vid ansökan om sjukpenning bör ge en heltäckande beskrivning. Jag
vill med anledning av det betona att i de fall när en enskild till stöd för sin
ansökan lämnar in flera medicinska underlag som är relevanta för de besvär hon
eller han har under den tidsperiod som ersättning söks för, ska naturligtvis
samtliga underlag beaktas vid bedömningen av arbetsförmågan. Underlagen kan
avse olika aspekter av en komplicerad sjukdomsbild. Omständigheter som inte
framgår av ett utlåtande kan framgå av ett annat, och tillsammans kan
utlåtandena styrka en nedsättning av arbetsförmågan på grund av sjukdom. För
att få ett så adekvat utlåtande som möjligt är det därför i förekommande fall
lämpligt att överlämna samtliga läkarintyg för den aktuella perioden till den
försäkringsmedicinska rådgivaren.
                                                                    Dnr 976-2020        Sid 15 (20)
                                                                     och 2113-2021




De överväganden som en handläggare gör i fråga om vilka läkarutlåtanden hon
eller han behöver hjälp med att tolka ligger nära myndighetens bedömning av
sakfrågan, nämligen om underlaget ger stöd för att den försäkrades arbets-
förmåga är nedsatt i en viss omfattning. Det är inte JO:s uppgift att uttala sig om
myndigheters bedömningar och beslut i sakfrågor. Med hänsyn till det och
eftersom handläggaren i det här fallet inte kan anses ha brustit i saklighet vid
konsultationen med den försäkringsmedicinska rådgivaren eller vid urvalet av
läkarintyg finner jag inte skäl att ytterligare kommentera hur handläggaren
konsulterat den försäkringsmedicinska rådgivaren i ärendet.

Utredning och samordning av rehabiliteringsåtgärder
Försäkringskassan har ett övergripande samordnings- och tillsynsansvar för en
försäkrad som är sjukskriven. Med rehabilitering avses i dessa sammanhang
arbetslivsinriktad rehabilitering (29 kap. 2 § SFB).

Enligt 30 kap. 6 a § SFB är det arbetsgivaren som svarar för att de åtgärder
vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering.

Försäkringskassan ska bl.a. enligt 30 kap. 9 § SFB i samråd med den försäkrade
se till att hans eller hennes behov av rehabilitering snarast klarläggs och att de
åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. Försäkringskassan ska
vidare, om den försäkrade medger det, i arbetet med rehabiliteringen samverka
med bl.a. den försäkrades arbetsgivare och arbetstagarorganisation, med hälso-
och sjukvården samt med Arbetsförmedlingen. Försäkringskassan ska verka för
att dessa organisationer och myndigheter var och en inom sitt yrkesområde
vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering (30 kap. 10 § SFB).

Försäkringskassan har alltså ett övergripande samordnings- och tillsynsansvar,
men det är arbetsgivarens uppgift att göra en plan för återgång i arbete, att
praktiskt anpassa arbetet efter den enskildes rehabiliteringsbehov och att se till
att rehabiliteringsåtgärder faktiskt vidtas.

Jag har tidigare, i ett beslut den 15 oktober 2021 (dnr 4248-2019), kritiserat
Försäkringskassan för att den brustit i att samordna och utreda den försäkrades
rehabiliteringsbehov och därigenom sannolikt fördröjt hennes väg tillbaka i
arbete avsevärt. I det ärendet hade arbetsgivaren inte vidtagit några
rehabiliteringsåtgärder.

Det framgår av utredningen att CC har varit sjukskriven sedan oktober 2016 och
att Försäkringskassan hade ett möte med arbetsgivaren i april 2017 där en
rehabiliteringsplan bestämdes. Enligt planen skulle det göras en avstämning
under hösten 2017. Någon avstämning ägde dock inte rum. Försäkringskassan har i
remissyttrandet angett att det var oklart vem som skulle se till att en avstämning
genomfördes. Eftersom det är Försäkringskassans ansvar att samordna rehabiliter-
ingsinsatser är det ytterst myndighetens ansvar att se till att avstämningsmöten äger
rum. En uppföljning är också särskilt angelägen när det tidigare bedömts oskäligt att
bedöma arbetsförmågan mot normalt förekommande arbete. Det bör t.ex. redas ut
                                                                     Dnr 976-2020        Sid 16 (20)
                                                                      och 2113-2021




varför den tidigare planeringen inte fallit ut på det sätt som förväntats. Det behöver
också övervägas om undantaget fortfarande är tillämpligt, och om det inte är det ska
skälen för det redovisas tydligt.

Oaktat att CC:s arbetsgivare kontinuerligt följt upp CC:s situation och tagit sitt
ansvar för hennes rehabilitering, borde Försäkringskassan ha tagit initiativ till en
övergripande uppföljning av planen och CC:s rehabilitering. Försäkringskassan kan
inte undgå kritik för att den inte gjorde det.

Hanteringen av en ansökan om sjukpenning i större omfattning för en
period som redan prövats och avslagits
Av 113 kap. 7 § SFB framgår att Försäkringskassan ska ompröva ett beslut som
har fattats av myndigheten om den enskilde begär det. Omprövningen får dock
inte avse en fråga som har avgjorts efter omprövning eller av domstol.

I rättsfallet HFD 2016 ref. 83 uttalade Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) att
bestämmelserna om omprövning i socialförsäkringsbalken innebär att den
enskilde har rätt att få samma fråga prövad två gånger av Försäkringskassan
under förutsättning att begäran om omprövning görs i tid. Vidare fann HFD att
den som har fått en fråga prövad genom ett beslut som vunnit laga kraft förlorar
sin rätt till prövning av den fråga som beslutet avser, även om grundbeslutet inte
omprövats.

Efter det att CC:s ansökan om halv sjukpenning för perioden den 1 januari–30
juni 2019 hade avslagits den 4 april 2019 skickade hon den 30 april 2019 in ett
läkarintyg som angav att hennes arbetsförmåga var helt nedsatt den 30 april–30
juni 2019. Den 13 maj 2019 lämnade hon även in en ansökan om hel
sjukpenning för den perioden. Det hade inte tillkommit någon ny diagnos.
Orsaken till ansökan var i stället att CC hade försämrats i den sjukdom som hon
redan var sjukskriven för. Av journalanteckningarna i ärendet framgår att
Försäkringskassan den 24 och den 28 maj 2019 informerade AA och CC om att
läkarintyget avsåg samma tidsperiod som hade prövats tidigare och att intyget
skulle beaktas i omprövningsärendet i stället.

När CC sedan, den 30 maj 2019, begärde omprövning av det tidigare beslutet att
avslå ansökan om halv sjukpenning tillfördes läkarintyget om hel sjukpenning
omprövningsärendet. I omprövningsärendet tydliggjordes inte om
Försäkringskassan prövade CC:s rätt till hel eller halv sjukpenning. CC hade
själv endast uppgett att hon yrkade sjukpenning utan att ange med vilken
omfattning, och Försäkringskassan gjorde ingenting för att klargöra yrkandet.
Med hänsyn till att Försäkringskassan tidigare endast prövat rätten till halv
sjukpenning och eftersom det fanns ett läkarintyg som angav att arbetsförmågan
var helt nedsatt borde myndigheten ha utrett i vilken omfattning sjukpenning
begärdes.

Försäkringskassan beslutade vid sin omprövning att inte ändra beslutet den 4
april 2019. I motiveringen angavs bl.a. att CC inte uppfyllde förutsättningarna
                                                                    Dnr 976-2020       Sid 17 (20)
                                                                    och 2113-2021




för att få sjukpenning och att det hon anfört i sin begäran om omprövning hade
beaktats. Om Försäkringskassan prövade CC:s rätt till hel eller halv sjukpenning
kan inte utläsas vare sig av myndighetens journalanteckningar i
omprövningsärendet eller av beslutsunderrättelsen den 23 juli 2019. Det
framgår således inte hur Försäkringskassan förhöll sig till att det i ett läkarintyg
angavs att CC:s arbetsförmåga var nedsatt i större omfattning än vad som hade
prövats i grundärendet.

När beslutet i omprövningsärendet hade meddelats avslutades ärendet om hel
sjukpenning, och som skäl för det angavs att bedömningen ingått i
omprövningsärendet. Det fattades dock inget beslut om att avvisa ansökan och
CC underrättades heller inte särskilt om att ärendet avslutats.

Efter det att CC överklagat omprövningsbeslutet och yrkat att hon skulle
beviljas sjukpenning biföll förvaltningsrätten den 7 december 2020 CC:s
yrkande. Hon beviljades då halv sjukpenning för perioden den 1 januari–30 juni
2019.

Efter att JO begärt att Försäkringskassan skulle yttra sig över AA:s och BB:s
anmälan om att ärendet om hel sjukpenning den 30 april–30 juni avslutats utan
att något beslut fattats, öppnade myndigheten ett nytt ärende i den saken. Den
29 september 2020 beslutade Försäkringskassan att CC inte hade rätt till
sjukpenning för den sökta perioden.

Det var således otydligt om Försäkringskassan prövade CC:s rätt till halv eller
till hel sjukpenning i omprövningsbeslutet den 23 juli 2019. Försäkringskassan
klargjorde inte heller i sitt remissyttrande i JO:s ärende med dnr 976-2020 vad
som prövades i omprövningsärendet. Med hänsyn till att myndigheten angett att
ansökan om hel sjukpenning vid den tiden borde ha avvisats verkar
myndighetens uppfattning vara att omprövningsbeslutet omfattade en prövning
av rätten till hel sjukpenning. Däremot angav Försäkringskassan i sitt
remissyttrande i JO:s ärende med dnr 2113-2021 att omprövningsbeslutet endast
omfattade rätten till halv sjukpenning och att den andra halvan därför kunde
prövas på nytt genom ett nytt grundbeslut, vilket också skedde den 29
september 2021. Att det tydligt framgår av myndighetens beslut vad prövningen
omfattat är viktigt bl.a. för att domstolen, vid ett eventuellt överklagande, ska
kunna fastställa sin prövningsram och för att myndigheten ska kunna hantera
eventuella nya anspråk i fråga om samma period på ett korrekt sätt.

Hur Försäkringskassan borde ha hanterat ansökan den 13 maj 2019 om hel
sjukpenning för samma period som redan prövats i fråga om halv sjukpenning
beror på om ansökningarna anses avse samma sakfråga. Huruvida det är så
påverkas av om beslutet om halv sjukpenning, när tiden för att begära
omprövning eller för att överklaga beslutet löpt ut, får negativ rättskraft i den
mening att beslutet hindrar en ny prövning av rätten till sjukpenning för den
prövade perioden. Det är närmast de allmänna förvaltningsdomstolarnas uppgift
att ta ställning till i vilken utsträckning ett beslut om att avslå en ansökan om
                                                                  Dnr 976-2020       Sid 18 (20)
                                                                   och 2113-2021




halv sjukpenning har negativ rättskraft och tydliggöra hur det påverkar
möjligheten för en enskild att få frågan om sjukpenning i större omfattning för
samma period prövad. Jag finner därför inte skäl att inom ramen för det här
beslutet uttala mig om detta.

Oavsett vilken bedömning Försäkringskassan gör i fråga om huruvida en ny
ansökan om sjukpenning i större omfattning innefattas i det tidigare beslutet och
därför kan omprövas enligt 113 kap. 7 § SFB, eller om det är ny sakfråga som
kräver ett nytt grundbeslut, måste myndigheten vara tydlig med vilken
bedömning som görs. Ett ärende kan heller inte avslutas utan att det fattas
någon form av beslut. Om Försäkringskassans bedömning var att CC:s nya
ansökan skulle prövas i omprövningsärendet borde myndigheten ha överfört
ansökan till omprövningsärendet och fattat ett beslut om att skriva av
ansökningsärendet samt underrättat CC om beslutet. Om Försäkringskassan i
stället var av uppfattningen att ansökan om hel sjukpenning inte kunde prövas i
sak skulle ansökan ha avvisats. Ett sådant beslut ska tillställas den enskilde och
förses med en besvärshänvisning. Detta skedde inte, vilket medförde att CC inte
heller kunde överklaga Försäkringskassans ställningstagande. Dessa brister
försvårade en rättslig överprövning av CC:s ansökan om hel sjukpenning inom
rimlig tid. Försäkringskassan förtjänar kritik för att ärendet om hel sjukpenning
avslutades den 29 juli 2019 utan att något beslut fattades och skickades till CC.

Under hösten 2020 försökte Försäkringskassan rätta till misstaget genom att i
sak pröva CC:s ansökan om hel sjukpenning för perioden den 30 april–30 juni
2020 i den del som inte hade prövats tidigare. Ansökan avslogs den 29
september 2020. I beslutsunderrättelsen till CC angavs emellertid inte vilken
omfattning, dvs. hel eller halv förmån, som prövningen avsåg. När Försäkrings-
kassan sedan skulle ta ställning till CC:s begäran om omprövning prövade
myndigheten hennes rätt till hel sjukpenning, detta trots att frågan om halv
sjukpenning för delvis samma period då var föremål för prövning i förvaltnings-
rätten. Den 7 december 2020 beslutade förvaltningsrätten att bevilja CC halv
sjukpenning för perioden den 1 januari–30 juni 2020. Dagen därpå beslutade
Försäkringskassan i ett omprövningsbeslut att inte ändra beslutet den 29
september 2020. Den 15 juni 2022 avslog förvaltningsrätten CC:s överklagande
av omprövningsbeslutet.

Som framgår av redogörelsen har Försäkringskassan vid upprepade tillfällen i
CC:s ärenden avstått från att tydliggöra om prövningen avsåg rätten till hel eller
halv sjukpenning, vilket har försvårat såväl Försäkringskassans egen prövning
som CC:s möjligheter att inom rimlig tid få sitt anspråk på hel sjukpenning
prövat i domstol. Försäkringskassan ska kritiseras för att inte ha tydliggjort
prövningsramen i omprövningsärendena.
                                                                     Dnr 976-2020       Sid 19 (20)
                                                                     och 2113-2021




Bristfälligt underlag i omprövningsärendet hösten 2020
Om en framställning är ofullständig eller oklar ska en myndighet enligt 20 §
första stycket FL hjälpa den enskilde till rätta inom ramen för sin allmänna
serviceskyldighet enligt 6 § andra stycket.

När CC begärde omprövning av Försäkringskassans beslut den 29 september
2020 angav hon att hon åberopade samma bevisning som i föregående
sjukskrivningsärende som vid den tiden var föremål för prövning i förvaltnings-
rätten. Åberopandet kan rimligen inte förstås på annat sätt än att CC ansåg att
Försäkringskassan skulle begära in det underlag som hon tidigare lämnat in till
Försäkringskassan och till förvaltningsrätten i ärendet som rörde halv
sjukpenning för perioden den 1 januari–30 juni 2019 och underlaget som rörde
hel sjukskrivning för perioden den 30 april–30 juni 2019. Detta rör samma
tidsperioder. Försäkringskassan förstod emellertid inte vad hon menade och
begärde därför endast in två tidigare inlämnade medicinska underlag, varav det
ena avsåg en senare tidsperiod.

Eftersom det var otydligt för handläggaren vilken bevisning som åberopades,
borde handläggaren ha kontaktat DD för ett klargörande. Om handläggaren
saknade tillgång till underlaget borde hon ha upplyst DD om detta och gett
honom möjlighet att lämna in det åberopade underlaget inom viss tid. Detta
skedde inte, vilket medförde att underlaget inte beaktades. Försäkringskassan
har därmed brustit i sin utredningsskyldighet och förtjänar kritik för det.

Begäran om anstånd
JO har vid flera tillfällen uttalat att i de fall när en försäkrad begärt anstånd med
att yttra sig över handlingar som Försäkringskassan kommunicerat ska begäran
besvaras (se t.ex. JO 1999/2000 s. 301, JO 2002/03 s. 316, JO:s beslut den 26
juni 2019 i ärende med dnr 6870-2017 och den 2 december 2020 i ärende med
dnr 2044-2019).

I begäran om omprövning angav CC att det vore lämpligt att Försäkringskassan
inväntade förvaltningsrättens dom i ärendet om halv sjukpenning för delvis
samma period. Det förväntades att domen skulle meddelas inom fyra veckor
från den 9 november 2020. Även om formuleringen var otydlig borde begäran
rimligen ha uppfattats som att CC begärde anstånd med att komplettera ärendet
med förvaltningsrättens dom. En sådan begäran ska besvaras.

Trots att Försäkringskassans beslut i omprövningsärendet fattades dagen efter
förvaltningsrättens dom beaktades inte domen. Eftersom förvaltningsrättens
dom rörde sjukpenning för samma sjukdom och samma period som var föremål
för Försäkringskassas prövning borde Försäkringskassan enligt min mening
åtminstone ha övervägt om det fanns anledning att begära in domen i
omprövningsärendet. Försäkringskassan borde under alla omständigheter ha
bemött CC:s begäran om anstånd för att kunna komplettera begäran om
omprövning med förvaltningsrättens dom. Myndigheten förtjänar kritik för att
begäran om anstånd inte besvarades.
                                                                Dnr 976-2020     Sid 20 (20)
                                                                och 2113-2021




Övrigt
Det AA och BB anmält i övrigt ger inte anledning till något uttalande från min
sida.

Ärendet avslutas.
