# Initiativärende om placeringen av en minderårig i anstalten Norrtälje

JO 2006-10-20 dnr 978-2006

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                      Sid
                                                                           2006-10-20           978-2006                1 (6)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Initiativärende om placeringen av en minderårig i anstalten Norrtälje

## Initiativet

I samband med att jag inspekterade anstalten Norrtälje den 21 februari 2006
                        framkom det att en intagen, AA, som är född 1988 och inte hade fyllt 18 år, var
                        placerad i anstalten.

                        AA:s behandlingsjournal begärdes in och granskades. Av denna framgick bl.a. att
                        anstalten Norrtälje den 2 januari 2006 hade begärt att AA skulle förflyttas då man
                        bedömde att han var placerad i en anstalt med för hög säkerhetsgrad med
                        hänvisning till hans låga ålder. Anstalten hade i sin begäran framfört bl.a. att AA
                        behövde mycket hjälp och stöd och att hans placering inte öppnade några
                        möjligheter för honom att återanpassas till ett normalt liv. Kriminalvårdens
                        placeringsenhet avslog i beslut den 25 januari 2006 anstaltens begäran.

                        Med anledning av de uppgifter som lämnades vid inspektionen och vad som
                        framkom av AA:s behandlingsjournal beslutade jag den 27 februari 2006 att inleda
                        en utredning i saken.

## Utredning

Kriminalvården, huvudkontoret, anmodades att yttra sig över sina överväganden i
                        samband med vald placering av AA och vilka åtgärder som hade vidtagits för att
                        finna en placering där han kunde hållas avskild från intagna över 18 år.
                        Kriminalvårdens huvudkontor lät med anledning därav inhämta yttranden från
                        Region Stockholm och Kriminalvårdens placeringsenhet. Av dessa yttranden
                        framgår bl.a. följande.

                                  Placeringsenheten
                                  –––
                                  Placeringsenheten beslutade den 8 november 2005 att AA skulle vara placerad i
                                  anstalten Norrtälje. Beslutet meddelades efter sedvanligt handläggningsförfarande
                                  på enheten. Inför beslutet drogs ärendet i behandlingskollegium (som äger rum två
                                  gånger per vecka). Här ges möjlighet för den enskilde handläggaren att redogöra för
                                  ärenden och tillsammans med kolleger resonera kring en lämplig placering. Även
                                  samråd med tf. enhetschefen ägde rum inför det aktuella beslutet med anledning av
                                  AA:s ringa ålder. Under handläggningsarbetet inhämtades också uppgifter från
                                  domen, placeringsunderlaget och journalanteckningar från häktet. Även kriminal-



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                  Dnr 978-2006     Sid 2 (6)




vårdens beläggningssituation samt utbudet av lämpliga platser togs i beaktande. AA
skrevs in på anstalten Norrtälje den 10 november 2005. Den 25 januari 2006 avslogs
anstalten Norrtäljes ansökan om förflyttning av AA. Inför detta beslut följdes samma
handläggningsrutiner som ovan.
Efter att beslut meddelats och expedierats till anstalten Norrtälje följde en
omfattande mejlkonversation mellan placeringsenheten, anstalten Norrtälje och
regionkontoret i Stockholm där ytterligare resonemang fördes kring placeringen.
Anstalten Norrtälje ansåg att det var mycket olämpligt med en placering av en 17-
åring i anstalten. Placeringsenheten konstaterade att AA trots sin ringa ålder är
ådömd ett långt fängelsestraff. På grund av hans unga ålder erhöll AA en betydande
s.k. straffrabatt. I domen framkommer vidare att rätten valt att ge honom fängelse i
stället för ungdomsvård då ett fängelsestraff kan överföras till Polen vilket
ungdomsvård inte kan. Rätten ansåg att AA skulle bli isolerad om han ådömdes
ungdomsvård. Placeringsenheten bedömde att anstalten Norrtälje var den anstalt
som hade bäst möjlighet att ta hand om AA under den tid han ska verkställa i
svenskt fängelse (ärendet angående överföring till Polen är under handläggning på
huvudkontoret). Anstalten Norrtälje har många möjligheter till inre differentiering
då anstalten förfogar över många olika avdelningstyper. Den kan också bereda plats
i mindre avdelningar med högre personaltäthet där kontakten med andra intagna
begränsas. Samma resonemang fördes inför avslaget av anstalten Norrtäljes ansökan
om förflyttning av AA den 25 januari 2006.
Placeringsenheten är medveten om att en sådan placering som åsyftas i 8 § lagen om
kriminalvård i anstalt inte följts i AA:s fall. Lagen kan inte heller följas då sådan
avdelning som åsyftas i lagtexten, i dagsläget, inte finns att tillgå inom
kriminalvården. Placeringsenheten har därför efter sedvanlig handläggning valt den
anstalt som bedömdes mest lämplig utifrån de säkerhets- och behovsaspekter som
vid tidpunkten förelåg i AA:s fall.

Region Stockholm
–––
AA placerades vid ankomsten till anstalten Norrtälje på mottagningsavdelningen,
och han tilldelades en polsktalande kontaktman som dagen efter ankomsten höll ett
ankomstsamtal med honom och informerade om anstaltsvistelsen. Efter någon vecka
placerades AA på anstaltens motivationsavdelning bl.a. på grund av att denna
avdelning även hyste två stabila intagna som är landsmän till AA. Vid ankomsten till
avdelningen beviljades AA ankomstsamtal till sin mor i Polen. Efter hot från en
medintagen placerades AA den 12 december 2005 på anstaltens stödavdelning och
något senare på anstaltens psykiatriska avdelning.
Anstalten Norrtälje begärde den 2 januari 2006 hos placeringsenheten att AA skulle
förflyttas mot bakgrund av att man bedömde att han var placerad i en anstalt med för
hög säkerhet samt med hänsyn till hans ringa ålder. Placeringsenheten avslog
anstaltens begäran om förflyttning utifrån samma resonemang som i grundbeslutet
om placering.
I ärendet framkommer att det i domen förs resonemang vid påföljdsvalet om att dom
på fängelse kan överföras till Polen men att denna möjlighet saknas vid dom på
ungdomsvård. Under AA:s häktningstid, gjordes en framställan om överförande till
Polen och ärendet initierades vid huvudkontoret.
Regionen gör följande bedömning. Placeringsenheten bedömde att placeringen av
AA i anstalten Norrtälje var den mest lämpliga utifrån de säkerhetsaspekter och
behov som förelåg i hans fall. Befinns säkerhetsaspekten kräva en placering i anstalt
av säkerhetsklass B delar regionen uppfattningen att anstalten Norrtälje var en
lämplig placering utifrån rådande förhållanden. I det fall en lägre säkerhetsnivå hade
kunnat godtas borde placering i stället skett i en ungdomsavdelning, exempelvis vid
anstalten Hällby. Anstalten Norrtälje har efter placering vidtagit adekvata åtgärder
                                                                           Dnr 978-2006     Sid 3 (6)




      för att med hänsyn till AA:s ringa ålder, så långt möjligt är, minska de skadliga
      inverkningarna av att i anstalten vistas tillsammans med intagna över arton år.
I sitt remissvar anförde Kriminalvårdens huvudkontor, genom generaldirektören
BB, i huvudsak följande.

      Kriminalvårdsanstalterna är indelade i olika säkerhetsklasser, betecknade från A till
      F, där säkerhetsklass A har den högsta säkerheten och F utgör öppna anstalter. Av
      yttrandena framgår att man gjort den bedömningen att det med hänsyn till alla
      placeringsfaktorer, inklusive säkerhetsaspekterna, krävdes en placering av AA i en
      anstalt i säkerhetsklass B. Då det inför ett placeringsbeslut görs en risk- och behovs-
      profil anges samtidigt den säkerhetsnivå för den intagne som inte kan underskridas
      utan att risktagandet avsevärt ökas. Det saknas anledning att ifrågasätta den i det
      aktuella fallet gjorda bedömningen härvidlag.
      Av 8 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) följer att en intagen som
      inte har fyllt arton år inte får placeras i en anstalt där den intagne vistas tillsammans
      med intagna över arton år, om det inte kan anses vara till hans bästa. Det är sam-
      tidigt Kriminalvårdens erfarenhet att det, med hänsyn till de negativa attityder och
      beteendemönster som kan utvecklas i vissa ungdomsgrupper, kan vara sämre att
      placera unga intagna tillsammans.
      Enligt den nu gällande säkerhetsklassificeringen av anstalterna finns två anstalter i
      säkerhetsklass B, nämligen anstalterna Tidaholm och Norrtälje. Anstalten Norrtälje
      har möjlighet till inre differentiering och kan härigenom tillgodose speciella behov.
      Anstalten har även som särskilt uppdrag – ”riktmärke” – att kunna ta emot tio
      ungdomar och har därmed bedömts ha förutsättningar att hantera intagna av den
      klientkategori som AA tillhör. I den omfattande ny- och utbyggnadsprocessen av
      kriminalvårdsanstalter som pågår utgör just möjligheterna till inre differentiering
      med individinriktade insatser en viktig faktor.
      Det finns, utöver AA, i dag endast två intagna under arton år i svenska fängelser, det
      vill säga ett ytterst begränsat antal intagna. Detta förklaras av att domstolarna får
      döma till fängelse för brott någon begått innan denne fyllt arton år endast om det
      finns synnerliga skäl. Kriminalvården har ett begränsat antal anstaltsplatser för
      ungdomar, i synnerhet i anstalter av säkerhetsklass A och B. Särskilda platser för
      ungdomar under arton år saknas helt. De andra två intagna under arton år är
      placerade i öppna anstalter. AA är således ensam i ”sin” säkerhetsnivå.
      Valet av anstaltsplats sker med stor omsorg, ofta efter ingående resonemang mellan
      placeringsenheten och anstalterna. Oftast resulterar det i en placering i öppen anstalt.
      För intagna under arton år gäller att de så långt möjligt skall placeras med ”lämpliga
      intagna” på mindre avdelningar och med i övrigt anpassat verkställighetsinnehåll.
      De åtgärder som anstalten Norrtälje vidtagit i AA:s fall synes adekvata. Alternativet
      för AA hade varit en placering i avskildhet, vilket måste anses ha varit sämre för
      honom. Det som bör övervägas är i stället om inte ärendet angående överförande av
      verkställigheten till hemlandet kan påskyndas. Av handlingarna i det ärendet
      framgår dock att AA motsätter sig ett överförande bl.a. på grund av rädsla för att där
      placeras i ett överfullt och primitivt ungdomsfängelse.
      Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till vad som i de bifogade yttrandena i
      övrigt anges – bl.a. om skälen för valet av anstalten Norrtälje och hur AA behandlats
      där – kan Kriminalvården inte finna annat än att det i den rådande situationen var
      den bästa möjliga placeringen. Placeringen strider därför inte mot 8 § KvaL.
      Då antalet intagna under arton år inte heller framgent kan förväntas bli fler än endast
      enstaka kommer Kriminalvården av kostnadseffektiva skäl inte att kunna inrätta
      avskilda avdelningar för den klientkategorin. I stället måste verkställighets-
      planeringen skräddarsys utifrån de behov som finns i varje enskilt fall.
Muntliga uppgifter inhämtades därefter från Statens institutionsstyrelse SiS och
Kriminalvården om bl.a. kostnaden för varje intagen per vårddygn, antalet
                                                                         Dnr 978-2006     Sid 4 (6)




ungdomsplatser inom Kriminalvården och vilka extra resurser de anstalter som har
till uppdrag att ta emot ungdomar erhåller.

Bedömning
Av 8 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (kriminalvårdslagen) följer att
en intagen som inte har fyllt 18 år inte får placeras i en anstalt där han vistas
tillsammans med intagna över 18 år, om det inte kan anses vara till hans bästa. Han
skall hållas åtskild från sådana intagna som kan inverka menligt på hans
anpassning i samhället.

Syftet med införandet av denna bestämmelse var att säkerställa att innehållet i den
svenska lagstiftningen stod i överensstämmelse med FN:s konvention om barnets
rättigheter (barnkonventionen). Regeringen anförde därvid bl.a. följande (prop.
1997/98:95 s. 43 f.).
      Det finns olika uppfattningar om den nuvarande bestämmelsen i 8 § KvaL fullt ut
      svarar mot det åtagande Sverige har gjort genom ratificeringen av barnkonventionen.
      Enligt regeringens mening finns det skäl att – såsom också Barnkommittén uttalat –
      ta in bestämmelsen från barnkonventionen direkt i lagstiftningen och i en särskild
      regel föreskriva att intagna som inte har fyllt 18 år endast får komma i kontakt med
      vuxna intagna om detta kan anses vara till den unges bästa. Däremot bör det inte
      införas något absolut förbud mot att intagna under 18 år kommer i kontakt med
      intagna som har uppnått myndighetsåldern. En sådan ordning skulle rent faktiskt
      kunna komma att stå i strid med barnkonventionens allmänna krav på att alltid se till
      barnets bästa.
      Vid ett genomförande av den nya ungdomspåföljden sluten ungdomsvård torde
      nämligen som nämnts tidigare antalet intagna under 18 år bli så få till antalet att
      alternativet till att tillåta en viss integrering mellan dem och andra intagna i
      praktiken blir att deras straff skulle verkställas mer eller mindre i avskildhet. En
      sådan ordning med isolering från andra intagna skulle säkerligen i många fall få
      betydligt mer negativa konsekvenser för en ung intagen jämfört med att han eller
      hon i viss utsträckning kommer i kontakt med andra intagna som är över 18 år. En
      sådan ordning är därför normalt inte till den unges bästa. Det bör dock poängteras att
      det naturligtvis i varje enskilt fall skall göras en individuell prövning av vad som är
      till den unges bästa i detta hänseende.
      Vad som också bör betonas är att den unge inte kommer i kontakt med intagna som
      kan bedömas inverka menligt på hans möjligheter att leva ett liv utan kriminalitet.
      Vid denna bedömning bör beaktas i vilken omfattning den unge kommer i kontakt
      med andra intagna. Mycket stora krav måste ställas beträffande de intagna som den
      unge träffar under längre tid, t.ex. de som bor på samma avdelning eller de som den
      unge har sysselsättning tillsammans med. När det gäller intagna som den unge
      träffar kortare tid och i närvaro av vårdarpersonal t.ex. i samband med idrott är
      riskerna för negativ inverkan mindre. Det är inte heller med nödvändighet så att
      andra intagna under 18 år alltid är ett lämpligt sällskap för den unge.
      Det är av vital betydelse att man motverkar att ungdomar skaffar sig och befäster en
      kriminell identitet under vistelsen i anstalt. Verkställigheten bör därför så långt det
      är möjligt vara ägnad att bryta en sådan utveckling. Enligt regeringens bedömning
      medför en placering på en särskild avdelning med mycket få intagna och med
      särskild verksamhet för yngre fängelsedömda inriktat mot studier och arbetsträning
      en i det sammanhanget godtagbar lösning.
JO:s granskning är av rättslig art och avser främst en kontroll av att myndigheterna
har följt de regler som gäller för förfarandet. JO brukar således inte ta ställning till
                                                                     Dnr 978-2006   Sid 5 (6)




om ett beslut är riktigt i sak. Det är däremot JO:s rätt och skyldighet att ingripa vid
misstanke om att lagar och andra författningar inte efterlevs i den offentliga
förvaltningen.

Regleringen i barnkonventionen och 8 § kriminalvårdslagen tar sin utgångspunkt i
barnets bästa. En anstaltsplacering av en intagen under 18 år skall således ske efter
en noggrann och individuell bedömning utifrån vad som kan anses vara bäst för
honom. Hänsyn måste tas inte bara till lämplig säkerhetsnivå utan även till resurser
och klientkonstellation vid den anstalt som övervägs. Andra faktorer som kan
behöva vägas in är närheten till den unges familj och övriga sociala nätverk samt
den unges möjligheter att inom ramen för verkställigheten avsluta sin skolgång och
få en yrkesutbildning. Det är angeläget att motverka att den unge under sin
anstaltsvistelse skaffar sig eller befäster en kriminell identitet.

Jag vill här börja med att konstatera att de överväganden om AA påföljd och
verkställighet som gjorts grundat sig på uppfattningen att det gäller att göra AA
straffverkställighet så skonsam som möjligt. Denna synpunkt gjorde sig, såvitt
framgår av Kriminalvårdens yttrande, gällande redan när påföljden bestämdes till
fängelse i stället för sluten ungdomsvård. Det är också uppenbart att Kriminal-
vården i sina överväganden haft AA bästa för ögonen när anstaltsplaceringen
bestämdes. En annan sak är att anstalten Norrtälje och placeringsenheten gjort olika
bedömningar när det gäller den säkerhetsnivå som krävs. Den bedömningen lämpar
sig över huvud taget inte för min prövning. Vidare står det klart att anstalten
Norrtälje inte ansett sig kunna tillhandahålla den vård och omsorg som AA
behöver. Placeringsenheten har dock vidhållit sitt beslut, som det förefaller med
utgångspunkten att placering i anstalten Norrtälje är den minst dåliga för AA med
hänsyn till de alternativ som finns inom kriminalvården. Det har i princip inte
framkommit något som får mig att ifrågasätta detta. Tillgängliga uppgifter pekar
också på att anstalten Norrtälje tar på stort allvar att sörja för att AA får en så bra
verkställighet som möjligt.

Samtidigt måste jag konstatera att här finns något som kan liknas vid en moment
22-situation. Enligt huvudregeln skall unga under 18 år endast dömas till fängelse
om det finns synnerliga skäl härför. I sådana fall skall dessutom påföljden normalt
bestämmas till sluten ungdomsvård (30 kap. 5 § och 31 kap. 1 a § brottsbalken).
Dessa regler som syftar till att undvika placering i fängelse av unga under 18 år får
samtidigt effekten att ett strikt upprätthållande av huvudregeln i 8 § kriminalvårds-
lagen om förbud mot placering av unga under 18 år tillsammans med vuxna blir
omöjligt. Det skulle nämligen, som framgår av Kriminalvårdens yttrande, medföra
en verkställighet i ensamhet för det fåtal ungdomar det gäller. I stället får alltså
undantagsregeln i 8 § tillämpas och en anstaltsplacering tillsammans med vuxna
accepteras. Därmed är det dock inte sagt att anstaltsplaceringen bör ske som om det
var fråga om en vuxen intagen. Snarare talar förarbetena till 8 § kriminalvårdslagen
för att speciella arrangemang förutsätts för att uppfylla de krav barnkonventionen
ställer. I sammanhanget kan nämnas att dygnskostnaden år 2005 inom den slutna
ungdomsvården var 6 394 kr medan motsvarande kostnad i kriminalvårdsanstalt
                                                                  Dnr 978-2006      Sid 6 (6)




uppgick till omkring 2 100 kr inräknat den extra ungdomsresurs (18–21 år) som
finns på vissa anstalter. Enligt min mening borde Kriminalvården för det fåtal
ungdomar som verkställer fängelsestraff innan de fyllt 18 år överväga ett system
med en individuell resurs som följer den unge i anstaltssystemet. Härigenom skulle
anstalten ges förutsättningar att vidta särskilda arrangemang när den måste ta emot
en person som inte fyllt 18 år. Samtidigt klargörs och understryks vikten av sådana
åtgärder.

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.

Jag överlämnar en kopia av detta beslut till Justitiedepartementet och riksdagens
justitieutskott för kännedom.
